4

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31.

Är 81.

Ankom till riksdagens kansli den 19 april 1934 kl. 12 m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av väckt motion om
upphävande av viss arbetsgivare tillkommande rätt till avdrag
vid taxering till beskattning.

(2:a avd.)

I en inom andra kammaren av herr Pettersson i Hällbacken väckt, till
bevillningsutskottet hänvisad motion, nr 17, har hemställts, »att riksdagen
måtte besluta sådan ändring i gällande skattelagar, att hittills medgivna
avdrag från arbetsgivare till arbetsgivareföreningen icke är avdragsgill».

Därjämte har motionären föreslagit, att vederbörande utskott måtte
utforma erforderliga lagändringar.

I 20 § kommunalskattelagen har en allmän föreskrift lämnats rörande
skattskyldigs rätt till avdrag från intäkt av särskild förvärvskälla. Sålunda
skola vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla
från samtliga ur förvärvskällan under beskattningsåret härflutna intäkter
avräknas alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas
förvärvande och bibehållande.

Enligt 22 § 1 mom. och 29 § 1 mom. nämnda lag må från bruttointäkt
av jordbruksfastighet eller av rörelse avdrag göras för allt, som är att
hänföra till driftkostnad.

Jämlikt ett av regeringsrätten den 12 december 1913 meddelat utslag
(årsbok ref. 147) har av aktiebolag till svenska arbetsgivareföreningen erlagd
avgift ansetts hänförlig till sådan för bolagets rörelse uppkommen
omkostnad, att avdrag därför borde äga rum vid bolagets taxering för
inkomst.

Från intäkt av tjänst må jämlikt 33 § avdrag göras för samtliga utgifter,
vilka äro att anse som kostnader för fullgörande av tjänsten. Understöd,
som vid arbetskonflikt utgått till i konflikten indragen arbetare
från organisation, som han tillhört, är enligt stadgande i punkt 7 till anvisningarna
till 32 § icke att hänföra till skattepliktig intäkt.

I motionen har anförts, att vid tillämpningen av skattelagarna avdrag
icke medgivits för vad arbetare eller annan löntagare erlägger i avgift
till fackföreningskassa, medan avgift, som arbetsgivare erlägger till ar -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 31. 5

betsgivareorganisation, ansetts såsom avdragsgill utgift. Då motionären
icke kunde finna tillräckliga skäl föreligga, att arbetares och arbetsgivares
avdragsrätt vore olika anordnad, har han yrkat sådan ändring i kommunalskattelagen,
att avdrag icke längre finge ske för avgift från arbetsgivare
till arbetsgivareorganisation.

Den arbetsgivare tillkommande rätt att från inkomst av jordbruksfastighet
eller rörelse åtnjuta avdrag för avgift till arbetsgivareorganisation
torde enligt utskottets mening stå i överensstämmelse med de allmänna
grunder i fråga örn avdragsrätt, som gälla beträffande nämnda
förvärvskällor. Ett avsteg från denna princip i ett visst fall bör uppenbarligen
icke förekomma utan att särskilda skäl härför föreligga.
Motionären har på sätt här ovan anförts såsom skäl för avdragsrättens
förvägrande åberopat, att löntagare icke äger rätt till avdrag för av honom
erlagda avgifter till fackförening. Häremot må emellertid erinras,
att understöd, som utgår från organisation till arbetare under arbetskonflikt,
icke utgör skattepliktig intäkt för arbetaren, medan sådan befrielse
från beskattning icke stadgats för konfliktersättning från arbetsgivareorganisation
till rörelseidkare eller jordbrukare. Med hänsyn till att icke
blott avdragsrätten för avgifterna utan jämväl skattskyldigheten för konfliktunderstöd
anordnats efter skilda linjer beträffande arbetsgivare och
arbetare har det synts utskottet, som örn någon sådan orättvisa icke skulle
föreligga de skattskyldiga emellan, att en ändring i lagstiftningen kan
anses erforderlig. För övrigt bleve det säkerligen mången gång förenat
med stora svårigheter att avgöra, huruvida avgifter, som av arbetsgivare
erlagts till en organisation, vilken hade till uppgift såväl att lämna bidrag
under konflikt som att i annan ordning företräda sina medlemmars intressen,
vore helt eller delvis att hänföra till icke avdragsgill omkostnad eller
sådan driftkostnad, för vilken avdrag alltjämt borde få åtnjutas.

Under åberopande av Arnd sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion II: 17 av herr Pettersson i
Hällbacken, örn upphävande av arbetsgivare tillkommande
rätt till avdrag vid taxering till beskattning,
• icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 april 1934.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: se under betänkande nr 30-

Utskottet.

Bihang till riksdagens protokoll 1934. 7 sami. Nr 30-31.