Bevillningsutskottets betänkande Nr 26.

1

Nr 26.

Ankom till riksdagens kansli den 19 april 1934 kl. 12 m.

Bevillningsutskottets betänkande, i anledning av
införande av tullskydd för lin.

väckt mation om
(Ira avd.)

I en inom andra kammaren av herrar Nyblom och Wallén vackt, till bevillningsutskottet
hänvisad motion, nr 246, har hemställts, »att riksdagen
måtte besluta, att lin åsättes en tull av 75 öre per kilogram».

Beträffande motiveringen för detta förslag får utskottet hänvisa till
motionen.

Enligt gällande tulltaxa, taxenr 395, äro åtskilliga spånadsämnen, däribland
lin, fria från tull. Den statistiska varuförteckningen skiljer mellan
ohäcklat lin (stat. nr 902), häcklat lin (stat. nr 903) och linblår (stat.
nr 910). Ur generaltullstyrelsens år 1931 utgivna varuhandbok till tulltaxeförordning
och tulltaxa må anföras, att häckling (kamning) avser att
avlägsna s. k. skävor (rester efter växtens träiga stam) och kortare fibrer
samt att bringa tågorna i sådant skick, att de omedelbart kunna spinnas.
Ohäcklad vara igenkännes sålunda därpå, att i densamma förekomma
dylika skävor och fibrer. Linblår (blånor) utgöra ett avfall, bestående av
kortare, avslitna tågor, som tillvaratagas vid förarbetning av lin.

Införseln av ohäcklat och häcklat lin omfattade åren 1912—1913 och 1930
—1933 följande kvantiteter och värden:

0 ii

äcklat

lin

H ä

c k 1 a t

1 i n

Kvantitet

Värde

Enhetsvärde

Kvantitet

Värde

Enhetsvärde

ton

1,000 kr.

kr. pr kg

ton

1,000 kr.

kr. pr kg

1912...................

............... 2,439

2,195

0: 9 0

72

90

1: 25

1913...................

.............. 2,641

1,717

0: 65

14

17

1: 25

1930 ...................

.............. 2,316

2,189

0: 95

78

167

2: 15

1931 ..................

............... 2,236

1,046

0: 4 7

93

184

1: 98

1932...................

.............. 1,371

822

0: 60

58

106

1: 84

1933 (preliminära

uppgifter) 1,065

946

0: 89

14

25

1: 72

Med avseende å införselns fördelning på de viktigaste inköpsländerna
må anföras, att år 1932 hänförde sig i runt tal nedannämnda värden till

Bihang till riksdagens protokoll 193i. 7 samt. Nr 26—2.9. 1

2

Bevillningsutskottets betänkande Nr 26.

införsel från följande länder, nämligen beträffande ohäcklat lin Lettland

261.000, Litauen 245,000, Europeiska Sovjetunionen 133,000, Tyska riket

104.000, Nederländerna 58,000 och Belgien 15,000 kronor samt beträffande
häcklat lin Belgien 62,000, Danmark 23,000 och Polen 16,000 kronor. Genomsnittsvärdet
av införseln från respektive länder varierade samma år för
ohäcklat lin mellan 53 öre och 1 krona 92 öre per kilogram och för häcklat
lin mellan 1 krona 50 öre och 2 kronor 60 öre per kilogram.

Linblår infördes år 1932 till en kvantitet av 806 ton med ett sammanlagt
värde av i runt tal 419,000 kronor, vilket motsvarar 52 öre per kilogram.
De viktigaste inköpsländerna voro Lettland, Litauen och Europeiska Sovjetunionen,
från vilka länder införseln helöpte sig till respektive 160,000,
159,000 och 91,000 kronor. Genomsnittsvärdet av införseln från dessa länder
utgjorde respektive 55, 59 och 40 öre per kilogram.

Enligt jordbruksstatistiken uppgick skörden av lin (och hampa) i Sverige
nedannämnda år till följande kvantiteter:

Frö Tågor

1870

............ 4,946

ton

4,197

1900

........... 1,480

1,434

1915

(uteslutande lin) .............

........... 65

»

149

1920

(

» ) .............

........... 423

*

686

1925

(

» ) .............

........... 99

247

1930

(

» ) .............

........... 38

»

100

1931

(

» ) .............

........... 34

>

84

Till belysande av linneindustriens omfattning må meddelas följande utdrag
ur en av kommerskollegium publicerad summarisk översikt av antalet
arbetsställen, personal samt tillverkningarnas värde för olika industrier
år 1932:

Linspinnerier ....................

................ (4)

Antal

arbets-

ställen

1

Personal

Pörvalt-

nings-

16

Arbe-

tar-

330

Salutillverk-ningarnas värde
1,000 kr.
2,410

Linneväverier....................

................ (13)

6

57

754

5,535

Kombinerade linnefabriker..

1

21

535

2,329

Summa

8

94

1,619

10,274

Anm. Anläggning upptages under den industrigrupp, till vilken dess huvudsakliga tillverkning
hör. Inom parentes angives sammanlagda antalet arbetsställen, där över huvud
tillverkning, hänförlig till resp. grupp, förekommit.

I en till utskottet ingiven, den 9 februari 1934 dagtecknad skrift hava
fyra företag, vilka driva inom landet befintliga linspinnerier, framfört
erinringar mot motionärernas förslag och i sådant avseende anfört i huvudsak
följande.

Statistiska varuförteckningen till tulltaxan upptoge under skilda nummer
ohäcklat lin, häcklat lin och linblår. Dessutom kunde man skilja mel -

Bevillningsutskottets betänkande Nr 26.

Ian orötad och rötad vara. De senaste prisnoteringarna å dessa olika slag
av lin, vilka oavsett de vitt skilda prislägena skulle drabbas av den utav
motionärerna föreslagna tullen 75 öre per kilogram, varierade sålunda.

Lin, ohäcklat ..
» häcklat ..
» -blånor

» orötat ......

» rötat ......

Pris

i öre

pr kg

58

till

240

90

»

320

30

»

100

10

»

15

14

»

20.

Vid bearbetning av lin uppstode en förlust av:

vid bearbetning från orötat till rötat c:a
» » » rötat » ohäcklat »

» » » obäcklat » garn »

» » » häcklat » » »

» » » linblånor » » »

20 %

75 %
25—40 %
15—20 %
20-45 %.

I anslutning härtill erinrades, att de nuvarande tullsatserna för Ungarn
vöre för enkelt garn: oblekt och ofärgat 20—25 öre och blekt, färgat eller
tryckt 40—45 öre samt för två eller flertrådigt garn, härunder inbegripen
tråd: oblekt och ofärgat 85 öre och blekt, färgat eller tryckt ävensom s. k.
sniljgarn 1 krona, allt per kilogram räknat. Garn över nr 25 engelsk numrering
vore dock tullfritt.

Trots deprecieringen av den svenska valutan vore det med de nuvarande
tullsatserna å Ungarn svårt att konkurrera med utlandet. Skulle
garnpriserna genom fördyrad råvara ökas, bleve det omöjligt att här i
landet vidare bedriva linspinning. Utländska garner måste i sa fall tillgripas
för tillverkning av linnevävnader, för vilka senare tullskyddet stöde
ungefär i paritet med tullsatserna å garn eller från lägst 25 öre till högst
2 kronor per kilogram. Det hade blivit utrett, att linnevävnader atnjöte
lägre tullskydd i Sverige än vävnader av bomull, ylle och silke. Möjligheten
återstode ju att i motsvarande grad höja tullsatserna å garn, men
då övriga textila råvaror, med vilka linet hade att konkurrera såsom
bomull, hampa och jute, vore tullfria, skulle en väsentlig ökning av tullsatserna
å lin och därav framställt garn inverka så fördyrande, att linneindustrien
såsom sådan icke skulle kunna uthärda i konkurrensen.

Motionärerna hade framhållit, att anledningen till motionen varit strävan
efter att bevara linodlingen inom landet.. Linspinnerierna hyste samma
önskan, men hade den bestämda uppfattningen, att införandet, av tull
å lin med därmed följande nedläggande av landets linspinningsindustri
skulle verka i rakt motsatt riktning. Linspinnerierna förbrukade nämligen
för närvarande större delen av det inom landet odlade linet. Andra
åtgärder till befrämjande av linodlingen kunde tvivelsutan tillgripas; och
hänvisades i sådant avseende till ett »Betänkande rörande främjande av
odling och beredning av lin inom landet», avgivet den 14 januari 1919 av
inom kommerskollegium och lantbruksstyrelsen tillkallade sakkunniga,
ävensom till förhållandena i vissa andra länder, där staten subventionerade
linodlarna. „ ,

Sveriges linspinningsindustri bestode sedan snart 100 ar tillbaka oell
sysselsatte för närvarande cirka 765 arbetare. En stor del av dessa arbetare
hade byggt egna hem och vore således fast rotade i respektive kom -

Utskottet.

4 Bevillningsutskottets betänkande Nr 26.

mimer. Med hänsyn såväl till industriens existens som till hos densamma
sysselsatta arbetares utkomstmöjligheter samt med hänsyn därjämte till
de kommuner, inom vilka linspinningsindustrien bedreves och som vad
särskilt Forsa kommun anginge till avsevärd del vore beroende av densamma,
finge företagen uttala sina stora betänkligheter och oro inför det
hot, som ett bifall till motionen skulle innebära för denna industri. Även
en örn än jämförelsevis obetydlig tull å denna råvara skulle verka i här
angiven riktning.

I detta sammanhang bör erinras, att riksdagen under flera år anvisat
anslag till åtgärder för främjande av linodling.

Anslag för detta ändamål anvisades första gången år 1919, då riksdagen
biföll en av Kungl. Majit vid anmälan av förenämnda betänkande avlåten
proposition i ämnet (nr 316). Medel för ändamålet hava senast anvisats
för budgetåret 1932/1933. Anslaget, som hade karaktär av extra reservationsanslag,
användes till statsbidrag åt hushållningssällskap för linodlingens
främjande. Enligt kungörelse nr 784 år 1919 med däri genom
kungörelse nr 569/1922 gjord ändring utgick statsbidrag till premiering
av linodling, fröodling eller utsädesfrö, anskaffande eller utdelande av
utsädesfrö eller för försök, undersökningar eller upplysningsverksamhet,
avseende att främja en rationell linodling. I skrivelse den 29 augusti
1932 anförde lantbruksstyrelsen, att av de olika ändamål, vartill anslaget
användes, syntes endast spridning av utsädesfrö hava någon större betydelse
för linodlingen i landet. Även örn fortsatt statsbidrag till vissa grenar
av verksamheten, såsom premiering av odlingar, försöks- och upplysningsverksamhet,
syntes i mindre grad behövligt, funne styrelsen det dock
icke tillrådligt, att anslaget i dess helhet omedelbart avfördes ur riksstaten.
Enligt styrelsens förmenande borde ett visst belopp av statsmedel,
förslagsvis 4,000 kronor, fortfarande stå till förfogande för anskaffande
och utdelande till mindre jordbrukare av förädlat utsäde. Vid framläggandet
av 1933 års statsverksproposition (9:e huvudtiteln, punkt 97) förklarade
sig emellertid chefen för jordbruksdepartementet anse, att inga
allvarligare olägenheter komme att uppstå, örn anslaget indroges. Skulle
behov av att utlämna mindre belopp för understöd i det syfte, anslaget
avsett att främja,uppkomma, syntes enligt departementschefens uppfattning
hinder ej möta för Kungl. Majit att för ändamålet disponera medel
ur till Kungl. Majits omedelbara förfogande ställda anslag, såsom exempelvis
anslaget till befrämjande i allmänhet av jordbruk och lantmannanäringar.
Detta departementschefens anförande föranledde icke något uttalande
från riksdagens sida.

Lin är en råvara för den svenska linneindustrien, vilken tillverkar garn
och vävnader för olika ändamål. Genom den inhemska linodlingens tillbakagång
under de senaste årtiondena har emellertid denna industri kommit
att huvudsakligen använda sig av importerad råvara. I viss omfattning
kommer även utländskt garn till användning vid fabrikationen.
Därest såsom i motionen föreslagits lin åsättes en tull av 75 öre per kilogram,
komme härigenom industriens produktionskostnader att väsentligt
ökas. För att spinning av Ungarn, av svensk eller utländsk råvara, må
i fortsättningen kunna i någon mera betydande omfattning verkställas

5

Bevillningsutskottets betänkande Nr 26.

inom landet, måste otvivelaktigt samtidigt med införandet av en dylik
tull höjningar vidtagas beträffande tullsatserna för lingarn och såsom en
följd därav jämväl beträffande tullsatserna för linnevävnader. Men även
örn en dylik avvägning av linneindustriens tullskydd må kunna verkställas
på sådant sätt, att industriens nettotullskydd lämnas i stort sett orubbat,
måste dock den fördyring av linnevarorna, som skulle bliva en följd
av tullåtgärderna, väsentligt påverka konkurrensförkållandet mellan å ena
sidan linnevaror och å andra sidan varor av exempelvis bomull och jute. Ett
bifall till motionen skulle därför draga med sig konsekvenser, vilka äro
svåra att överblicka. Med hänsyn härtill och då det ej minst under nuvarande
tidsförhållanden måste anses angeläget att iakttaga försiktighet
beträffande åtgärder, som kunna menligt inverka på arbetstillgången inom
landet, bar utskottet, med beaktande av linneindustriens betydelse i sådant
avseende, icke ansett sig kunna biträda motionärernas förslag, mot vilket
även ur andra synpunkter erinringar kunna framställas, såsom att detsamma
skulle komma att allt för hårt drabba särskilt vissa billigare slag
av lin.

Utskottet får hemställa,

att motionen II: 246 av herrar Nyblom och Wallén,
örn införande av tullskydd för lin, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 april 1934.

På bevillningsutskottets vägnar:

JOH. NILSSON.

Närvarande: herrar Nilsson i Kristianstad, Bärg i Katrineholm, Carlsson i Gävle, Ericson i
Oberga, Aström, Nilsson i Landeryd, Lövgren i Boden, Olsson i Golvvasta,
Olsson i Gävle, Olsson i Ramsta, Ericson i Boxholm, Lithander, Forssberg,
Hjalmarsson, Sjödahl, Velander, Werner i Hultsfred, Eklund, Johansson i Krogstorp
och Brännström.