14

Riksdagens skrivelse Nr 92—93.

I anslutning till vad sålunda beslutits rörande arvode till riksdagens ledamöter
torde en sänkning böra äga rum jämväl av arvode till kyrkomötesledamöter.
Vad Eders Kungl. Majit i detta hänseende föreslagit har riksdagen för
sin del bifallit.

Med avseende å reseersättning har i nyssnämnda stadga, med viss avvikelse
från Eders Kungl. Maj:ts förslag, föreskrivits bland annat, att vid resa till
och från riksdag till riksdagsman, som ej är bosatt å ort där riksdag hålles,
skall utgå ej mindre ersättning för därav föranledd resekostnad än även ett
dagtraktamente å tjugufem kronor för vardera resan. Vad riksdagen sålunda
beslutit bör enligt riksdagens mening erhålla motsvarande tillämpning beträffande
reseersättning till kyrkomötesledamöter.

På grund av det anförda får riksdagen anmäla, att riksdagen godkänt de
grunder för arvoden och reseersättning till ledamöter av allmänt kyrkomöte,
som av riksdagen här ovan angivits.

Stockholm den 15 mars 1933.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 93.

Godkänd av första kammaren den 15 mars 1933.

Godkänd av andra kammaren dan 15 mars 1933.

Riksdagens skrivelse till Konungen, angående ändrad lydelse av§ 10
i instruktionen för riksdagens revisorer av stats-, bankooch
riksgäldsverken.

(Bankoutskottets memorial n:r 10.)

Till Konungen.

Med bifall till i bankoutskottets i memorial nr 10, varav ett tryckt exemplar
härvid fogas, därom gjorda hemställan har riksdagen beslutit, att § 10 i instruktionen
för riksdagens revisorer av stats-, banko- och riksgäldsverken skall
i nedan angiven del erhålla följande ändrade lydelse:

§ 10.

Revisor äger att, förutom resekostnadsersättning och traktamente enligt
vad som gäller för riksdagens ledamöter vid resa till och från riksdag, under
revisionsförrättningen åtnjuta dagtraktamente, som för revisor, bosatt i huvudstaden,
utgår med 20 kronor och för annan revisor med 27 kronor. Därutöver
äger revisor att under resa, som av revisorerna företages till allmänt
verk eller inrättning utom huvudstaden, uppbära särskilt dagtraktamente med
10 kronor. Revisor, som under pågående revision efter beviljad ledighet besöker
hemorten, äger att undfå gottgörelse för därav föranledd resekostnad efter
samma grunder som riksdagsledamot under lagtima riksdag, dock högst för tre

Riksdagens skrivelse Nr 93—94.

15

resor fram och åter. Nämnda traktamenten och resekostnadsersättningar skola
utbetalas av riksgäldskontoret.

Resekostnadsersättning tillkommer---uppbära traktamente.

Med tillkännagivande av sitt sålunda fattade beslut får riksdagen anhålla,
att omförmälda av riksdagen beslutade ändring av ifrågavarande instruktion
måtte genom kungörelse varda till allmänhetens kännedom meddelad.

Stockholm den 15 mars 1933.

Med undersåtlig vördnad.

Nr 94.

Godkänd av första kammaren den 15 mars 1933.

Godkänd av andra kammaren dan 15 mars 1933.

Riksdagens skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående understöd åt efterlevande till vissa
vid en flygolycka omkomna befattningshavare.

(Bankoutskottets utlåtande nr 16.)

Till Konungen.

Under åberopande av bankoutskottets av riksdagen godkända utlåtande nr 16,
varav ett tryckt exemplar härvid fogas, får riksdagen anmäla, att riksdagen,
med bifall till Eders Kungl. Marits den 17 februari 1933 dagtecknade proposition
nr 123, medgivit,

att furiren vid flygvapnet Sven Valdemar Wennerholms änka Vera Wilhelmina
Wennerholm, född Nilsson, må från och med den 1 juni 1931, så länge
hon förbliver i sitt nuvarande änkestånd, utöver henne författningsenligt tillkommande
livränta, å allmänna indragningsstaten uppbära ett årligt understöd
av 252 kronor; samt

att furiren vid flygvapnet Emil Folke Jakobssons efterlevande föräldrar,
förre lantbrukaren Lars Peter Emil Jakobsson och hans hustru Hulda Charlotta
Jakobsson, må — gemensamt och efter ender as död den efterlevande —
från och med den 1 juni 1931 under sin återstående livstid å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt understöd av 600 kronor, dock med skyldighet
för makarna Jakobsson eller den efterlevande av dem att å understödsbeloppet
och därå utgående dyrtidstillägg vidkännas avdrag motsvarande beloppet av
till dem från riksförsäkringsanstalten författningsenligt utgående livränta.

Stockholm den 15 mars 1933.

Med undersåtlig vördnad.