Riksdagens skrivelse Nr 247.

1

Nr 247.

Godkänd av lörsta kammaren den 27 maj 1933.
GodkäDd av andra kammaren den 27 maj 1933.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag om ändring i vissa delar av allmänna
resereglementet den 27 juni 1929 (nr 210) m. m.
jämte i ämnet väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 93.)

Till Konungen.

Uti cn till riksdagen avlåten, den 10 februari 1933 dagtecknad proposition
(nr 100) har Kungl. Maj:t, under åberopande av vid propositionen
fogat utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag.
föreslagit riksdagen att godkänna följande

Förslag

till

kungörelse angående ändring i vissa delar av allmänna rcscreglementet

den 27 juni 1929 (nr 210).

Härigenom förordnas, att 2 § 1 mom. och 8 § 1 mom. allmänna resereglementet
den 27 juni 1929 skola i nedan angivna delar erhålla följande
ändrade lydelse:

2 §.

1 moia. Rcsekostnadsersättning jämlikt detta reglemente utgår i enlighet
med vad för nedannämnda färdsätt och reseklasser finnes angivet.

Färdsätt

Klass I

Klass II

Klass lil

Järnväg .........

i

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

........i

i I klass

i II klass

i lil klass

Fartyg ............

..........{

Avgift för enskild hytt

j Avgift för liyttplats

Avgift för salongsplats

i

med högst 2 liggplatser

Luftfartyg ......

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

Avgift för t plats

Spårväg .........

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

Omnibus .........

i

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

{

samt 5 öre per km.

samt 5 öre per km.

samt 5 öre per km.

Taxeautomobil...

i

Avgift för 1 person

Avgift för 1 person

Avgift för 1 person

...........i

samt 5 öre per km.

samt 5 öre per km.

samt 5 öre per km.

Annan automobil

oell häst-)
.........../

35 öre per km.

35 öre per km.

skjuts .........

35 öre per km.

Annat färdsätt

än ovan|

30 öre per km.

30 öre per km.

nämnts.........

30 öre per km.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. Ib sami. Nr 247. I

2

Riksdagens skrivelse Nr 247.

Vid resa---verkligen använts.

Med fartyg---verkligen använts.

Till omnibus---persontrafik (s. k. linjetrafik).

Med taxeautomobil---kunnat ifrågakomma.

Har förrättningsman nödgats för transportmedlet vidkännas kostnad
till högre belopp än den sammanlagda ersättning, som enligt ovanstående
bestämmelser tillkommer honom, äger han undfå gottgörelse för vad
han visar sig hava utgivit.

8 $.

1 mom. Hava vid---båtar m. m.

Resekostnadsersättning utgår i dylikt fall med vad som verkligen utgivits,
däri inbegripet styrkta utgifter för hämtning av resande, beställningspenningar
och väntpenningar, samt förskjutes för samtliga förrättningsmän
av främste förrättningsmannen.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1934.

Uti tvenne inom riksdagen väckta likalydande motioner (1:252 och
II: 421) har hemställts, att riksdagen måtte dels i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställa, att Kungl. Majit måtte i den utsträckning som kan befinnas
lämplig föreskriva, att kilometerpenningar icke skola utgå till i
motionen omnämnda grupper av befattningshavare, dels ock besluta, att
den i 2 § i allmänna resereglementet upptagna ersättningen för färd med
annan automobil sänkes från 35 öre till 30 öre per kilometer.

I förevarande sammanhang har riksdagen till behandling jämväl upptagit
av riksdagens år 1932 församlade revisorer under §§ 28 och 29 i deras
berättelse gjorda uttalanden angående dels utlämnande av reseförskott
och kontrollen över deras återbetalning, dels ock statsverkets kostnader
för tjänsteresor.

Riksdagens vederbörande utskott har med stöd av § 46 riksdagsordningen
införskaffat yttrande från riksräkenskapsverket över den av riksdagens
revisorer under § 29 gjorda framställningen, vilket yttrande är
såsom bilaga A fogat vid statsutskottets utlåtande nr 93.

Beträffande först de av revisorerna under § 28 meddelade uppgifterna
rörande utlämnandet av reseförskott och kontrollen över dessa förskotts
återbetalning är riksdagen av den uppfattningen, att vissa kompletterande
bestämmelser måhända kunna anses erforderliga för att ernå en fullständig
kontroll över dessa förskott. De av revisorerna gjorda erfarenheterna
synas nämligen giva vid handen, att i vissa fall berättigade anmärkningar
kunna framställas mot sättet för förskottens utlämnande och
redovisning. Riksdagen, som förutsätter att såväl vederbörande myndigheter
som Kungl. Majit ägna de av revisorerna berörda spörsmålen sin

Riksdnpcns skrivelse Nr 247.

3

uppmärksamhet, har dock icke ansett påkallat att lius Kungl, Majit anhålla
örn vidtagande av särskilda åtgärder i anledning av vad revisorerna
anfört.

Revisorernas yttrande under § 29, som avhandlar statsverkets kostnader
för tjänsteresor, har riksdagen ansett sig höra behandla i samband med
de av Kungl. Majit i föreliggande proposition ävensom i ovannämnda
motioner och av riksräkenskapsverket i dess yttrande framlagda förslag
till vissa jämkningar i allmänna resereglementets särskilda paragrafer.

Vad då först beträffar de föreslagna ändringarna i 2 § av allmänna resereglemente^
är riksdagen i likhet med motionärerna och riksräkenskapsverket
av den uppfattningen, att en nedsättning av ersättningen vid användandet
av »annan automobil» (än omnibus och taxeautomobil) är befogad.
Jämväl enligt riksdagens mening hör ersättningen icke bestämmas
till högre belopp än 30 öre per kilometer. Ej heller kan riksdagen finna
nödvändigt, att ersättningen för hästskjuts fastställes till högre belopp än
som föreslagits vid användandet av egen automobil. Riksdagen ansluter
sig därför till riksräkenskapsverkets uppfattning, att även ersättningen
för hästskjuts bör bestämmas till 30 öre per kilometer. Vidkommande frågan
örn ersättning vid användande av »annat färdsätt än ovan nämnts»
— i första rummet motorcykel och velociped samt fotvandring — delar
riksdagen riksräkenskapsverkets mening, att ifrågavarande fortskaffningssätt
kunna i och för sig vara fullt gottgjorda med 20 öre per kilometer.
Uppmärksammas må dock, att, därest vid användande av motoroeh
roddbåt verkliga kostnaden skulle komma att överstiga den sålunda
fastställda summan, i resereglementet är stadgat, att vederbörande äger
åtnjuta ersättning för vad han visar sig hava utgivit.

I anslutning till vad riksräkenskapsverket förordat, har riksdagen jämväl
vidtagit sådan jämkning i resereglementet, att rätten att vid färd
å järnväg uppbära ersättning för lia klass å dagtåg begränsas till fall,
då i omedelbart samband med färden dylik plats i sovvagn användes.

I samband med ändringarna i 2 § har riksdagen ansett sig böra yttra
sig över det i motionerna framförda yrkandet, att riksdagen skulle i skrivelse
till Kungl. Majit hemställa, att Kungl. Majit måtte i den utsträckning,
som kunde befinnas lämplig, föreskriva, att kilometerpenningar icke
skulle utgå till vissa grupper befattningshavare, som hava på visst sätt
begränsade tjänstgöringsdistrikt och ofta där företaga resor. Riksdagen
har icke funnit sig böra särskilt upptaga detta yrkande, som jämväl framförts
av revisorerna, men har å andra sidan ansett sig böra fästa Kungl.
Majits uppmärksamhet på önskvärdheten av att en allmän utredning skor
rörande såväl detta spörsmål som vissa andra här nedan angivna eller i
övrigt föreliggande frågor, vilka beröra allmänna resereglementet och de
s. k. besparingsreglementena.

Vad därefter beträffar riksräkenskapsverkets förslag i avseende å borttagande
av de jin i 4 § intagna bestämmelserna örn inskränkning i skyldig

4

Riksdagens skrivelse Nr 247.

heten att använda omnibus, måste riksdagen ställa sig tveksam mot detta
förslag. Riksdagen är dock av den uppfattningen, att anledning icke finnes
att motsätta sig införandet av skyldighet för befattningshavare att
i något större utsträckning än för närvarande använda omnibus. Jämväl
detta spörsmål synes emellertid böra underkastas ytterligare övervägande.

Vidkommande förslaget örn sådan ändring i 12 § att, där ersättning för
väntpengar åtnjutes, reseersättningen jämväl i övrigt skall utgå efter den
verkliga kostnad, som förrättningsmannen styrker sig hava fått vidkännas
för det använda fortskaffningsmedlet, ansluter sig riksdagen till riksräkenskapsverkets
uppfattning.

Vad beträffar den av såväl revisorerna som riksräkenskapsverket berörda
frågan örn särskilda förrättningsarvoden vid vissa slag av förrättningar,
där traktamentet för närvarande skall utgöra ersättning för visst
utfört arbete, är riksdagen, i anslutning till vad som tidigare i denna sak
anförts från riksdagens sida, av den meningen, att detta spörsmål bör
närmare undersökas och utredas. Jämväl böra ytterligare övervägas de
spörsmål, som stå i samband med frågan örn förbättrad planläggning av
tjänsteresor, vilken fråga behandlats såväl av revisorerna som riksräkenskapsverket.

Slutligen vill riksdagen uttala sin förväntan, att då riksdagen nu begär
en ytterligare undersökning och utredning av vissa spörsmål, som
beröra befattningshavarnas resor, allmänna resereglementet skall, sedan
jämväl denna utredning verkställts, erhålla en sådan avfattning, att icke
ändringar däri skola behöva åtminstone under de närmaste åren vidtagas.

Riksdagen får dels anmäla, att riksdagen för sin del antagit kungörelse
angående ändring i vissa delar av allmänna resereglementet den 27
juni 1929 (nr 210) av den lydelse bilagan vid denna skrivelse utvisar;

dels ock anhålla, att Kungl. Majit ville taga under övervägande vad
riksdagen bär ovan anfört beträffande ytterligare utredning angående
vissa allmänna resereglementet och besparingsreglementena berörande
spörsmål.

Stockholm den 27 maj 1933.

Med undersåtlig vördnad.

Riksdagens skrivelse Nr 247.

5

Bilagn.

Kungörelse

angående ändring i vissa delar av allmänna resereglemente! den 27

juni 1929 (nr 210).

Härigenom förordnas, att 2 § 1 morn., 8 § 1 mom. och 12 § allmänna
resereglemente! den 27 juni 1929 skola i nedan angivna delar erhålla
följande ändrade lydelse:

2 *.

1 moni. Resekostnadsersättning jämlikt detta reglemente utgår i enlighet
med vad för nedannämnda färdsätt och reseklasser finnes angivet.

Färdsätt

Klass 1

Klass II

Klass III

Järnväg ....................|

Avgift för 1 plats
i I klass

Avgift för 1 plats
i II klass

Avgift för 1 plats
i III klass

Fartyg........................j

Avgift för enskild hytt
med högst 2 liggplatser

J Avgift för hyttplats

Avgift för salongsplats

Luftfartyg ..................

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

Spårväg .....................

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

Avgift för 1 plats

Omnibus .....................|

Avgift för 1 plats
samt 5 öre per km.

Avgift för 1 plats
samt 5 öre per km.

Avgift för 1 plats
samt 5 öre per km.

Taxeautomobil...............|

Avgift för 1 person
samt 5 öre per km.

Avgift för 1 person
samt 5 öre per km.

Avgift för 1 person
samt 5 öre per km.

Annan automobil och häst-!
skjuts ...................../

30 pre per km.

30 öre per km.

30 öre per km.

Annat färdsätt än ovant
nämnts...................../

20 öre per km.

20 öre per km.

20 öre per km.

Vid resa på järnväg utgår icke ersättning för avgift till högre vagnsklass
än som verkligen använts. Ersättning för plats i I klass å dagtåg
må icke utgå i annat fall än då platsen användes i omedelbart samband
med begagnande av dylik plats i sovvagn.

Med fartyg---verkligen använts.

Till omnibus---persontrafik (s. k. linjetrafik).

Med taxeautomobil---kunnat ifrågakomma.

Har förrättningsman nödgats för transportmedlet vidkännas kostnad
till högre belopp än den sammanlagda ersättning, som enligt ovanstående
bestämmelser tillkommer honom, äger han undfå gottgörelse för vad
han visar sig hava utgivit.

Bihang till riksdagens prutukull 19.13. lii sunil. Nr 247.

2

6

Riksdagens skrivelse Nr 247.

8 i

1 mom. Hava vid---båtar m. m.

Resékostnadsersättning utgår i dylikt fall med vad som verkligen utgivits,
däri inbegripet styrkta utgifter för hämtning av resande, beställningspenningar
och väntpenningar, samt förskjutes för samtliga förrättningsmän
av främste förrättningsmannen.

12 $.

Har resanden---fortskaffningsmedels anlitande.

Där ersättning för väntpenningar åtnjutes, skall jämväl i övrigt reseersättningen
utgå efter den verkliga kostnad, vilken den resande styrker
sig hava fått vidkännas för det använda fortskaffningsmedlet.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1934.

381520. Slockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1933.