Kungl. Maj:ts proposition Nr 94.

1

Nr 94.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående arvode till ledamöter
av allmänt kyrkomöte; given Stockholms slott den
10 februari 1933.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 10 februari 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,
Möller, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitiedepartementet och
finansdepartementet anför departementschefen, statsrådet Engberg, härefter:

I förordningen den 16 november 1863 angående allmänt kyrkomöte är
föreskrivet att, därest mötets förhandlingar icke äro avslutade inom en månad,
Konungen äger ändock efter den tid upplösa mötet. Sessionstiden för
allmänt kyrkomöte har i anslutning härtill ansetts vara omkring 1 månad.

Med anledning av Kungl. Maj:ts proposition den 4 januari 1868, nr 16,
angående bestridande av kostnaderna för allmänt kyrkomöte fastställde 1868
års riksdag för kyrkomötets valda ledamöter ett dagarvode av 10 riksdaler
; dock fick arvodet icke överstiga 300 riksdaler, även om mötet skulle
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 94. 1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 94.

räcka längre tid än trettio dagar. Resekostnad till och från kyrkomöte
skulle för samma ledamöter ersättas enligt de grunder, som i sådant avseende
gällde för ledamöter av riksdagens andra kammare. Brev angående
bestridande av kostnaderna för allmänt kyrkomöte utfärdades sedermera
genom Kungl. Maj:t,s beslut den 4 juni 1868.

Sedan arvodena till riksdagens ledamöter genom grundlagsändring vid
1918 års riksdag böjts, beslöt samma riksdag i anledning av väckt motion
höja arvodet till kyrkomötets valda ledamöter med motsvarande belopp.
Dagtraktamente skulle sålunda utgå till vald ledamot, som icke vore bosatt
å ort, där kyrkomöte hölles, med 20 kronor, dock högst 600 kronor, och
till dylik ledamot, bosatt å ort, där kyrkomöte hölles, med 15 kronor, dock
högst 450 kronor. Kungörelse härom utfärdades av Kungl. Majit den 19
april 1918 (nr 254).

I anledning av väckt motion beslöt 1920 års riksdag ändra § 13 i förordningen
av den 16 november 1863 angående allmänt kyrkomöte sålunda,
att arvode skulle utgå även till kyrkomötets självskrivna ledamöter. Lag
härom utfärdades den 29 oktober 1920 (nr 702).

Samma års riksdag fann i anledning av väckt motion vad i förordningen
den 19 april 1918 angående höjning av de valda kyrkomötesledamöternas
arvoden funnes stadgat om ersättning för resekostnad och dagtraktamente
böra gälla även kyrkomötets självskrivna ledamöter. I brev till statskontoret
den 29 oktober 1920 förordnade Kungl. Majit i överensstämmelse
härmed.

Genom grundlagsändring vid 1921 års riksdag höjdes arvodena till ledamöterna
av riksdagen. Med bifall till en i ämnet väckt motion beslöt i
följd härav 1926 års riksdag höja dagtraktamentena till kyrkomötets ledamöter
med motsvarande belopp. I riksdagens skrivelse (nr 216) anförde
riksdagen, bland aunat, att riksdagen, med hänsyn till den ställning kyrkomötet
enligt regeringsformen intoge i förhållande till riksdagen, ansåge, att
i fråga örn arvode till kyrkomötesledamöterna borde gälla samma grunder,
som senast fastställts för riksdagens medlemmar.

I anledning av riksdagens nyssnämnda beslut utfärdade Kungl. Majit nu
gällande kungörelse den 28 maj 1926 (nr 151) angående höjning av kyrkomötesledamöternas
arvoden. Enligt denna kungörelse må ledamot av allmänt
kyrkomöte, som icke är bosatt å ort, där kyrkomöte hålles, åtnjuta
av statsmedel ersättning för resekostnad till och från kyrkomötet enligt de
grunder, som i sådant avseende gälla för ledamöter av riksdagen, samt i
dagtraktamente under kyrkomötet 32 kronor, vilket dagtraktamente dock
ej må överstiga sammanlagt 960 kronor. Ledamot av kyrkomöte, som är
bosatt å ort, där kyrkomöte hålles, undfår i dagtraktamente 24 kronor, vilket
dagtraktamente dock ej må överstiga sammanlagt 720 kronor.

I propositionen nr 195 till 1932 års riksdag framlades förslag till ändrad
lydelse av § 12 riksdagsordningen, innebärande viss sänkning av riksdags -

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 94.

männens dagtraktamenten. I propositionen framhöll vederbörande departementschef
— i anslutning till vad chefen för finansdepartementet uttalat i
statsverkspropositionen till 1932 års riksdag — att beslut rörande sänkning
av bland annat arvodena till kyrkomötets ledamöter lämpligen kunde anstå
till 1933 års riksdag.

I anledning av nyssnämnda proposition nr 195 har riksdagen beslutat
att såsom vilande för vidare grundlagsenlig behandling antaga förslag till
ändrad lydelse av §§ 12, 23, 38 och 50 riksdagsordningen. Förslaget innebär,
bland annat, att riksdagsmannaarvodet skulle beräknas ej, såsom nu,
i form av dagtraktamente utan i form av fast arvode för riksdag. Arvodet
har sänkts från 4,500 kronor (nuvarande maximiarvode, som utgår från ett
dagtraktamente av 32 kronor) till 4,000 kronor för riksdagsmän, icke bosatta
å riksdagsorten, samt från 3,400 kronor (nuvarande maximiarvode,
som utgår från ett dagtraktamente av 24 kronor) till 3,000 kronor för övriga
riksdagsmän. Enligt § 23 mom. 3 i det vilande förslaget till ändrad lydelse
av riksdagsordningen åtnjuter riksdagsman ersättning för resa till och från
riksdagen.

Beträffande förslagets innehåll i övrigt tillåter jag mig hänvisa till redogörelsen
härför i Kungl. Maj:ts proposition nr 6 till innevarande års riksdag.
I nyssnämnda proposition har Kungl. Majit för riksdagen framlagt
ett i 1932 års riksdags skrivelse nr 217 begärt förslag till stadga om ersättnings
utgående för riksdagsmannauppdragets fullgörande. Resekostnads- och
traktamentsersättning skola utgå i enlighet med bestämmelserna i gällande
allmänna resereglemente, varvid riksdagsman skall anses tillhöra högsta
rese- och traktamentsklass.

Såsom av den utav mig lämnade redogörelsen torde framgå, hava arvodena
till kyrkomötets ledamöter plägat fastställas till samma belopp per
dag som dagtraktamentena till riksdagens ledamöter. Det torde därför vara
motiverat, att, därest det av 1932 års riksdag såsom vilande antagna förslaget
till ändring av vissa grundlagsparagrafer, innebärande viss sänkning
av riksdagsmannaarvodena, av innevarande års riksdag slutligt antages, underkasta
arvodena till kyrkomötesledamöterna motsvarande reduktion. Den
frågan uppställer sig då till besvarande, huruvida arvodena till kyrkomötets
ledamöter i likhet med vad som för framtiden kommer att gälla i fråga
om arvodena till riksdagens ledamöter höra fixeras som fasta arvoden eller
såsom hittills utgå i form av dagtraktamenten. De sju senaste kyrkomötena
ha varat nedanstående antal dagar:

Kyrkomötet

Dagantal

1910.......................... 32

1915........................38

1918......................... 14

Departe mentschefen -

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 94.

Kyrkomötet

Dagantal

år

1920.

1925.

1926.
1929.

. 43
. 36
. 33

. 29
. 20

1932. .

Kyrkomötenas längd kar sålunda varit mycket växlande. Medan t. ex.
1920 års kyrkomöte har varat betydligt mer än en månad, har exempelvis
1932 års kyrkomöte tagit väsentligt kortare tid än en månad i anspråk.
Det synes på grund härav olämpligt fastställa fasta arvoden för månad.
Möjligen skulle arvoden för vecka kunna ifrågasättas. Emellertid synas
härigenom inga som helst fördelar vara att vinna. Det torde även böra
uppmärksammas, att arvodena till kyrkomötets ledamöter även under den
tid, då riksdagsmannaarvodena utgått i form av fasta arvoden (före år 1918),
beräknats i form av dagtraktamenten. Jag anser mig därför böra föreslå,
att ifrågavarande arvoden bibehållas såsom dagtraktamenten.

De enligt vilande förslag till grundlagsändring med 4,000 kronor, respektive
3,000 kronor utgående riksdagsmannaarvodena torde, därest man i likhet
med vad som skett i propositionen nr 6, uppdelar arvodena å en tid av
150 dagar, motsvaras av dagtraktamenten av 26 kronor 67 öre, respektive
20 kronor. Dagtraktamentena till kyrkomötets ledamöter synas sålunda
böra sänkas från 32 kronor till i avrundat krontal 27 kronor för ledamot
av kyrkomöte, ej bosatt å ort, där kyrkomöte hålles, respektive från 24 kronor
till 20 kronor för ledamot av kyrkomöte, bosatt å ort, där kyrkomöte
hålles. Dagtraktamentena synas ej böra få överstiga ett sammanlagt belopp
för kyrkomöte av 810 kronor, respektive 600 kronor.

Ledamot av kyrkomöte, som icke är bosatt å ort, där kyrkomöte hålles,
synes böra av statsmedel åtnjuta ersättning för resa till och från kyrkomöte
i huvudsak enligt de grunder, som i sådant avseende gälla för riksdagens
ledamöter. Ledamot av kyrkomöte torde sålunda böra erhålla resekostnads-
och traktamentsersättning för resa till och från kyrkomöte, och
dylik ersättning synes böra utgå i enlighet med bestämmelserna i gällande
allmänna resereglemente, varvid kyrkomötesledamot bör anses tillhöra högsta
rese- och traktamentsklass (I A).

Med anledning av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen att, under förutsättning att ändring i riksdagsordningen
i överensstämmelse med det av riksdagen såsom vilande antagna
förslaget till ändrad lydelse av §§ 12, 23, 38 och 50 riksdagsordningen
varder i grundlagsenlig ordning beslutad, godkänna de grunder för utgående
av arvoden till kyrkomötets ledamöter, som jag nu föreslagit.

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 94.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:
H. B. Hammar.

Bihang till riksdagens protokoll ludd.

t samt.

Nr »4

•2