Kungl. Majlis proposition nr Si).
1
Nr 89.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående avlösning av arrende
rätten till Lindhovs kungsgård i Hallands län; given Stockholms
slott den 3 februari 1933.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 februari 1933,
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Vennerström,
Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:
Hos rikets ständer och Kungl. Majit anhöll i början av 1720-talet generalmajoren
och landshövdingen friherre Axel Faltzburg att bliva hugnad med
perpetuellt arrende å den i Halland vid Varberg belägna kungsgården Lindhov,
som förut varit anslagen till boställe åt överstelöjtnanten vid kavalleriindelningen,
men sedermera utarrenderats till översten Gustaf Vilhelm von
Fersen mot en årlig avgift av 100 kronor spannmål. Genom brev den 8
oktober 1723 fann Kungl. Majit gott att, enär rikets ständer i anseende till
Faltzburgs i 55 års tid gjorda »trogna och nyttige tjänster» samtyckt därtill,
att nämnda kungsgård upplätes åt Faltzburg under perpetuellt arrende
mot viss årlig spannmålsavgift, stadfästa och konfirmera samma arrende,
varjämte kammarkollegium och statskontoret fingo sig anbefallt att för Faltzburg
utfärda kontrakt om perpetuellt arrende av kungsgården. Bemälda
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. ,\> 89. I
2
Kungl. Majlis proposition nr 89.
ämbetsverk utfärdade den 12 november 1723 sådant kontrakt, enligt vilket
kungsgården »med alla dess underlydande tillhörigheter i hus, åker, äng,
mulbete, torp och fiskerier med Getterön och vad mera därunder lyder», vid
laga tid år 1725, när arrendet med översten von Fersen vore tilländalupet,
uppläts till Faltzburg, som hade att mot en årlig avgift av 100 tunnor spannmål,
2/:t råg och V3 korn, behålla och besitta egendomen, »så länge han,
dess fru, barn och arvingar» kunde fullgöra kontraktet.
Sedan för anläggning av västkustbanan jord exproprierats från ifrågavarande
egendom samt ersättning för jordlösen ävensom för intrång och
olägenhet inlevererats till statskontoret med ett kapitalbelopp av 16,287
kronor 81 öre, förordnade Kungl. Majit den 18 oktober 1889, bland annat,
att nämnda kapital skulle omföras till depositionstitel och därefter av statskontoret
enligt föreskrifterna i Kungl. Majits brev den 31 augusti 1877
göras fruktbärande ävensom att ränta å dessa medel skulle utanordnas till
vederbörande innehavare av kungsgården, vilken ränta skulle för tiden efter
omförandet utgå med det belopp, som för varje år kunde erhållas för de
utlånade medlen, samt efter det årsräkenskapen blivit avslutad tillhandahållas
dem på rekvisition. För anläggning av Varberg—Borås järnväg har
sedermera mark exproprierats från egendomen, och har ersättning för marken
samt för försvårad brukning och övriga olägenheter erlagts med 6,600 kronor.
Den 16 december 1892 har Kungl. Majit förordnat, att sistnämnda belopp
skulle hos statskontoret uppdebiteras under depositionstitel samt med iakttagande
av föreskrifterna i nyssberörda brev den 31 augusti 1877 göras fruktbärande,
med rätt för vederbörande att, sedan årsräkenskapen blivit avslutad,
hos statskontoret efter rekvisition utbekomma ränta till de belopp, som för
varje år kunde erhållas för de utlånade medlen. I statskontoret innestå
följaktligen av nu omförmäld anledning ett belopp av tillhopa 22,887 kronor
81 öre.
Av 1919 års riksdag medgavs, i enlighet med Kungl. Majits förslag i
propositionen nr 74, att till Varbergs stad Ange för en köpeskilling av 114,000
kronor försäljas den till Lindhovs kungsgård hörande ön Getterön under
villkor, bland andra, att Varbergs stad styrkte, att samtliga levande innehavare
av den genom förenämnda kontrakt den 12 november 1723 friherre
Axel Faltzburgs arvingar tillförsäkrade arrenderätt till Lindhovs kungsgård
med Getterön förklarat sig avstå från nämnda arrenderätt i fråga örn Getterön
under de villkor och bestämmelser, som innefattades i de av åtskilliga av
dessa arvingar den 19 februari och den 27 juni 1917 avgivna, i ärendet omförmälda
förklaringar, samt att Varbergs stad förbunde sig att till vederbörande
innehavare av torp å Getterön på angivna villkor försälja vissa
egnahemslägenheter. Getterön försåldes i överensstämmelse härmed. Genom
beslut den 9 maj 1919 förordnade Kungl. Majit, att av den inflytande köpeskillingen
ett belopp av 85,000 kronor skulle inlevereras till statskontoret
för att särskilt förvaltas och med rätt för friherre Faltzburgs arvingar att
njuta avkomsten härav.
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 89.
3
Sedan tvist uppkommit mellan Kungl. Majit och kronan å eila sidan
samt å andra sidan åtskilliga av friherre Faltzburgs arvingar rörande
arvingarnas underhålls- och byggnadsskyldighet å Lindhovs kungsgård, därvid
rättegången fullföljdes till högsta domstolen, utlät sig Kungl. Majit i
dom den 7 juni 1930, varigenom arvingarna ålades att inom angivna tider
bota vissa brister å huvudgårdens och torpens byggnader samt utföra vissa
nybyggnader å en del av torpen. Sedermera har den 23 och 24 oktober
1930 husesyn eller besiktning hållits å egendomen, därvid konstaterades, att
av de brister, arvingarne enligt Kungl. Majlis dom ålåge att bota, återstode
vissa brister samt att kronan tillhörig åbyggnad påsynats ytterligare brister.
Sagda syn har godkänts av arvingarna.
Alltsedan 1916 hava underhandlingar ägt rum med innehavarna av den
perpetuella arrenderätten till Lindhov i syfte att utröna, huruvida skäliga
och för staten antagliga villkor kunde uppnås för förvärvande åt kronan
av den rätt, varmed kungsgården på grund av det perpetuella arrendet
innehades. De tidigare sålunda förda förhandlingarna hava ej lett till
resultat. Sedan under 1927 fråga uppkommit om försäljning av torp från
kungsgården, hava förnyade förhandlingar inletts rörande arrenderättens
avlösning.
I en den 2 december 1927 till Kungl. Majit ingiven framställning hava
nämligen Karl Johansson och sexton andra torpare under egendomen anhållit,
att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder för att sådan överenskommelse
kunde träffas med innehavarna av arrenderätten till kungsgården,
att de av dem brukade torplägenheter kunde från huvudgården avstyckas
och till dem försäljas som egna hem eller ock till dem överlåtas med brukningsrätt
enligt lagen örn åborätt.
I ett med anledning av denna framställning avgivet yttrande har dåvarande
domänintendenten Hellman anfört, bland annat, att det vore önskvärt,
att framställningen kunde bifallas. Utan medgivande från samtliga
den perpetuella arrenderättens innehavare torde väl egendomen ej kunna
styckas och försäljas, och sådant medgivande kunde säkerligen icke erhållas
utan skäligt vederlag. Saken vore dock av så stor social betydelse, att
staten borde hava anledning göra skälig uppoffring för egendomens frigörande
från de Faltzburgska arvingarnas nyttjanderätt till densamma.
Kunde detta ej ske under drägliga villkor på frivillighetens väg, torde här
föreligga ett sä säreget och jämväl olidligt förhållande, att övervägas borde,
huruvida ej lämpligt vore genom särskild lagstiftning få tillfälle använda
expropriationsförfarande för nyttjanderättens avlösning.
Länsstyrelsen i Hallands län har anfört, att länsstyrelsen flerfaldiga gånger
haft anledning framhålla önskvärdheten av att bemälda arvingars perpetuella
arrenderätt måtte avlösas, men att hittills åtgärder i dylikt syfte strandat
på viss eller vissa arvingars obenägenhet att ingå på en uppgörelse.
Frågan syntes icke kunna lösas annorlunda än genom frivillig överenskommelse
eller ock genom en särskild lagstiftning, vilken senare metod läns
-
4
Kungl. Majus proposition nr 89.
styrelsen tidigare förordat med hänsyn till yppad omöjlighet att komma
överens med samtliga arvingar. •
Efter anbefallning den 27 december 1929 har domänstyrelsen den 30
december 1932 inkommit med utlåtande över nyssberörda framställning
samt därvid framlagt förslag till arrenderättens avlösning. Härför ber jag
nu att få redogöra.
Domänstyrelsens utredning och förslag den 30 december 1932.
För att få en utgångspunkt vid förnyade förhandlingar med Faltzburgs
arvingar örn avlösning av arrenderätten har domänstyrelsen föranstaltat
örn uppskattningsförrättning å egendomen i den ordning, som är föreskriven
beträffande utarrenderade jordbruksdomäner. Av handlingarna
rörande förrättningen, som hållits den 4 och 6 juni 1931, inhämtas i huvudsak
följande.
Egendomen, som är belägen 3 kilometer från Varbergs stad med sin södra
gräns gående intill stadsgränsen, har en areal av 404.2 hektar, därav 6.5
hektar tomt, 336.8 hektar åker, 8.6 hektar äng, 0.7 hektar park och 51.6
hektar betesmark. Någon särskild karta finnes icke upprättad över egendomen,
utan hava egendomens yttergränser angivits med en skuggad röd
linje å ett ekonomiska kartverkets, uppskattningsinstrumentet bilagt kartblad.
Uppskattning snämnden har saluvärderat egendomen i 26 lotter enligt
omstående förslag, uppgjort i första hand för att tjäna som underlag för underhandlingar
med Faltzburgs arvingar.
Uppskattningsnämnden har upplyst, att en genom egendomen flytande
bäck under de senare åren sänkts och reglerats samt att kungsgården hade
att svara för ett belopp av 1,731 kronor 76 öre av ett härför beviljat statslån.
Vid försäljningen borde därför förbehåll göras örn skyldighet för de
salulotter, som hade nytta av vattenregleringen, att svara för på respektive
lott ankommande del av statslånet. Vid förrättningen har vidare utredning
verkställts angående den kostnad, som i byggnadshänseende erfordrades för försättande
av egendomen i fullgott skick; och har sagda kostnad beräknats
till 106,030 kronor, häri inräknad den nybyggnadsskyldighet, som enligt
Kungl. Maj:ts dom den 7 juni 1930 ålagts arvingarna men ännu icke fullgjorts.
Vid granskning av det upprättade förslaget har överlantmätaren icke
funnit anledning till erinran. Vid ett genomförande av förslaget, sådant
det förelåge och utan att karta över egendomen nu upprättats, borde
emellertid i upplåtelseavtalen intagas bestämmelser, att vederbörande köpare
skulle vara skyldiga att vid blivande avstyckningsförrättningar tåla de
jämkningar av lotternas områden, som efter samråd mellan förrättningsmannen
och kronans ombud, domänintendenten, kunde finnas påkallade.
Tillika borde vid förrättningen tillses, att lotterna erhölle nödig vägrätt på
lämpligt sätt.
Sedermera bär domänintendenten överlämnat förklaringar från innehavarna
av de av förberörda torp och lägenheter, som i tabellen upptagits
såsom nr 2, 4—6, 8, 10, 12, 12 a, 18—20, utvisande att de önskade förvärva
sina lägenheter enligt uppskattningsnämndens förslag och mot däri angivna
saluvärden, uppgående till ett sammanlagt belopp av 52,700 kronor. Inne
-
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 89.
5
j Nr | |
Litt. |
Lägenhetens namn |
Beteckning å |
Brukare |
Areal i |
Saluvärde kronor |
| |
A |
Huvudgården............... |
a |
Subarrendator |
281.3 |
189,000 |
'' 9 i |
B |
Måsen 1 ..................... |
b |
A. Andersson |
6.s |
5,000 |
] .3 |
C |
Måsen 2 ................... |
c |
K. J. Karlsson |
6.1 |
5,000 |
4 |
I) |
Måsen 3 ..................... |
d |
K. Andersson |
6,4; |
4,500 |
’ 5 |
E |
Måsen 4 .................... |
e |
J. B. Johansson |
6.5 |
4,900 |
* 6 |
F |
Gabrielstorp 1............... |
t |
Bernt Carlsson |
1.8 |
1,200 |
.7 ; |
G |
Magdalenatorp ........ |
g + del av i |
J. Augustsson |
7.0 |
4,300 |
8 |
H |
Store Hall .................. |
h |
Ant. Johansson |
9.9 |
8,000 |
i 9 |
I |
Lille Hall2.................. |
del av i |
— |
5.4 |
7,800 |
1 10 |
J |
Kalvskinnskullen 3......... |
j + k |
Anna Nilsson |
2.0 |
4,000 |
! ii |
K |
Paschatorpet4............... |
I |
Obebyggt |
7.0 |
3,500 |
12 |
M |
Stammetorp 5............... |
m |
Karl Andersson |
8.0 |
8,000 |
12 a |
Kärleken, tomt ............ |
Emma Börjesson |
0.1 |
200 |
||
13 |
N |
Sexdregatorp .............. |
J. A. Svensson |
5.1 |
4,400 |
|
14 |
O |
Klockatorp .................. |
Th. Severinsson |
5.6 |
5,400; |
|
15 |
P |
Kroktorpet................ |
.1. Nilsson |
5.5 |
5,400 |
|
16 |
R |
Munkatorp .................. |
Edv. Johansson |
5.3 |
5,200 |
|
17 |
S |
Kisatorp''..................... |
ii |
Obebyggt |
7.0 |
3,900'' |
18 |
T |
Krutlyckan .................. |
t |
Per Johansson |
4.6 |
4,800 |
19 |
U |
Kockatorp .................. |
u |
Vikt. Andersson |
4.8 |
5,300 |
20 |
V |
Södra Led .................. |
v |
.1. Svensson |
5.4 |
6,800 |
21 |
X |
Tomt7 ........................ |
Banvakt |
2.4 |
3,400 |
|
22 |
Y |
» 8....................... |
y ii |
2.o |
1,000 |
|
23 |
Z |
» ....................... |
y |
J. M. Nyström (obeb.) |
0.12 |
480 |
24 |
Å |
» ........................ |
Charlotte Anderson |
0.18 |
540! |
|
25 |
Ö |
9 |
Obebyggd |
7.0 |
3,700 |
|
Äng |
från torpet Kroken till huvudgården..... |
0.5 |
200 |
|||
Berg och |
impediment................ |
0.4 |
||||
Summa |
404.2 |
295,920 |
1 Husen tillhöra brukaren.
3 Jorden brukas f. n. till huvudgården. 1 enlighet med Kungl. Maj:ts dom den 7 juni
1930 äro numera å torpet nyuppförda manhus och ladugård, vilka i saluvärdet sirö inräknade
med ett belopp av 6,000 kronor.
3 I enlighet med Kungl. Majis dom den 7 juni 1930 äro numera tillbyggnad till boningshuset
och ny ladugård uppförda. Byggnaderna vid torpet äro i saluvärdet inräknade med
ett belopp av 3,000 kronor.
4 Torpet, som enligt Kungl. Majis dom den 7 juni 1930 skall nybyggas, har, örn nybyggnaden
skall komma till stånd, ansetts böra förflyttas till det med I å kartan angivna området.
6 I arealen för torpet ingår icke den särskilt för sig till försäljning avsedda tomtlägenheten
Kärleken om 1.000 kvm.
“ Torpet, som enligt Kungl. Majis dom den 7 juni 1930 skall nybyggas, har, örn nybyggnaden
skall komma till stånd, ansetts böra förflyttas till det med II å kartan angivna området.
7 Nn utarrenderad till enskilda personer.
8 I)å tomten ligger inuti egendomens ägofigur och väg saknas till tomten, borde denna
enligt nämndens mening vid eventuell försäljning av egendomen tillföras huvudgården.
” Enligt nämnden kunde denna lott försäljas för sig eller uppdelas mellan exempelvis
Gabrielstorpet oell Kille Hall.
6
Kungl. Majda proposition nr 89.
havarua av de under nr 3, 7, 14, 15 och 16 i tabellen upptagna torpen hade
däremot förklarat sig av ekonomiska och andra skäl ej kunna reflektera på
köp. Innehavaren av lägenheten nr 13 tillfrågades ej, enär han ej ansåges
böra godkännas som köpare. I fråga örn tomterna nr 21—24 anträffades
endast innehavaren av nr 23, Ailken icke reflekterade å köp av tomten, som
han ansåge för dyr.
Vidare har överlämnats förklaring från underarrendatorn av kungsgården,
L. W. Ljung, enligt vilken han erbjudit sig för huvudgårdslotten ävensom
övriga lotter, varå anbud icke funnes, eller de under nr 3, 7, 9, 11, 13—17,
21—25 upptagna, erlägga en köpeskilling av 220,300 kronor. Ljung har i
samband därmed uppgivit, att, om han finge köpa sagda lotter för angivna
pris, han vore villig avstå från anspråk på vissa ersättningar, som han
ansåge sig vara berättigad till enligt arrendekontrakt mellan honom och
arvingarna. Sedermera har Ljung ingivit nytt köpeanbud å sagda lotter
med 220,300 kronor och under vissa villkor i övrigt.
Med anledning av ett under de preliminära överläggningarna örn arrenderättens
till kungsgården avlösning av arvingarna framfört krav, att den
ersättning, som kunde tillkomma arvingarna för avlösningen, skulle utbetalas
kontant, bär Hallands läns hushållningssällskap på därom av domänintendenten
gjord förfrågan förklarat sig villigt medverka till lösningen av frågan
örn försäljningen av de torplägenheter, varå anbud av innehavarna förelåge,
i enlighet med ett av egnahemsnämnden ingivet förslag. I detta förslag
framhöll egnahemsnämnden lämpligheten av att de statliga myndigheterna
sökte ordna försäljningarna i egen regi, något som icke borde medföra särskilda
svårigheter, varjämte egnahemsnämnden anförde bland annat följande:
Någon som helst förlust för egnahemsnämnden eller sällskapet vid ett eventuellt
inköp av torpen borde icke få äga rum, utan inköpet borde ske på från
köparens sida fullkomligt riskfria villkor. Härvid borde uppmärksammas,
att de för de under nr 8, 12, 18 och 19 upptagna torpen beräknade köpeskillingarna
syntes böra nedsättas med tillhopa 3,750 kronor. Härtill komme
beräknade avstycknings- och lagfartskostnader, uppenbarligen avsedda att
utgöras av köparen, 1,200 kronor. Da vidare en tiondel av köpeskillingen
syntes avsedd att betalas omedelbart efter det köpekontraktet godkänts av
Kungl. Majit och riksdagen, borde räknas med en ränteförlust, som kunde
uppskattas till omkring 200 kronor. Vid beaktande av angivna omständigheter
syntes det egnahemsnämnden som örn ett till (52,700—3,750—1,200—200=)
47,550 kronor eller till 47,500 kronor avrundat belopp vore det högsta, som
kunde betalas för torpen, under förutsättning att köpeförmedlingen till torpinnehavarna
skulle kunna genomföras utan risk för förluster. Vidare borde
arrendator Ljung åtaga sig att beträffande de genom nämnden inköpta torp,
som möjligen icke av innehavarna slutligen övertoges med äganderätt vid
tiden för det avsedda tillträdet eller den 14 mars 1933, inköpa dessa torp.
En förutsättning för inköp av torpen borde ock vara, att jordanskaffningslån
bereddes hushållningssällskapet. Slutligen tilläte sig nämnden framhålla
önskvärdheten och den stora betydelsen av att de mindre torpen utökades
med större åkerarealer, något som icke borde möta några egentliga hinder.
Därigenom skulle byggnadskostnaderna relativt minskas samt de blivande
ägarna vinna beaktansvärt bättre utkomstmöjligheter och därmed i framtiden
kunna lättare utgöra sina skyldigheter som egnahemslåntagare. —
Sedermera har egnahemsnämnden förklarat sig vidhålla sin nyss angivna
ståndpunkt, att försäljningen syntes kunna ske direkt från en statlig myndig
-
Kungl. Maj :ts proposition nr 89.
7
het; och har egnahemsnämnden funnit de för jordbruksnäringen rådande
förhållandena mera än tidigare tala emot nämndens medverkan i ärendet.
För att i möjligaste mån söka tillmötesgå ett av arvingarna uppställt
villkor, att egendomen för kronans och arvingarnas gemensamma räkning
skulle försäljas till tredje man, hava från domänstyrelsens sida, jämsides
med förhandlingarna med Hallands läns hushållningssällskap, bedrivits
underhandlingar med subarrendatorn av huvudgården godsägaren Ljung
örn försäljning till honom av delar av egendomen. Resultatet av dessa
underhandlingar föreligger i ett preliminärt köpeavtal. Enligt detta avtal
som är bindande endast under förutsättning att det av Kungl. Majit och
riksdagen godkännes före utgången av februari 1933, har Ljung utfäst sig
att för huvudgården och de torplägenheter, varå anbud icke föreligga, erlägga
en köpeskilling av 220,300 kronor. Berörda torplägenheter, vilka
enligt Ljung hade stor betydelse för huvudgården, är Ljung enligt avtalet
beredd att avstå från, örn köpeskillingen nedsättes med — förutom vad som
proportionsvis belöper på lägenheterna — ett belopp av ytterligare 20,000
kronor, i följd varav köpeskillingen för huvudgården skulle komma att
utgöra 152,265 kronor.
På given anledning har domänintendenten den 3 december 1932 besiktigat
egendomen.
Därvid har konstaterats, att i avseende å de enligt Kungl. Maj:ts dom
föreskrivna byggnadsarbetena de, som skulle utföras inom den 7 juni 1931,
äro fullbordade men att övriga byggnadsarbeten till ett belopp av 20,300
kronor icke äro utförda. I fråga om reparationsarbetena vore dessa verkställda
vid huvudgården med undantag av ett par mindre väsentliga poster,
avseende tapetsering och lagning av innerloft. Beträffande torpen hade en
mindre del brister av de åren 1924 och 1930 påsynade nödtorftigt avhjälpts.
Under tiden hade emellertid nya uppstått, så att man icke kunde säga att
torpens byggnader undergått någon förbättring, som kunde anses hava ökat
deras värde.
Vid de förda underhandlingarna angående den perpetuella arrenderättens
avlösning hava av friherre Faltzburgs arvingar utsedda delegerade från
början bestämt hävdat, att den ersättning, som kunde tillkomma arvingarna
för avlösningen, skulle kontant utbetalas. Egendomen borde vidare försäljas
för kronans och arvingarnas räkning gemensamt till tredje man.
Försäljningen av egendomen borde ske i befintligt skick. Arvingarna borde
sålunda befrias från fullgörande av ännu ej fullgjord nybyggnads- och
reparationsskyldigliet. Den fördelningsprincip, som av statsmakterna tilllämpades
vid fördelningen av köpeskillingen för den försålda Getterön, därvid
kronan erhöll en fjärdedel och arvingarna tre fjärdedelar, borde enligt
delegerades mening tillämpas även nu. I
I enlighet härmed förmenade delegerade, att arvingarna
borde tillerkännas ’/4 av beräknad köpeskilling för
Lindhov (273,000 kronor).................................................... kronor 204,750: —
8
Kungl. May.ts proposition nr 89.
3/4 av de i statskontoret innestående ersättningsmedel,
22,877 kronor 81 öre, för från egendomen exproprierad
mark ................................................................................. kronor 17,165: 8 5
obligationerna i statskontoret för Getteröförsäljningen ... » 85,000: —
kronor 306,915: 85.
Härifrån skulle avgå 1/i av det belopp å 20,300 kronor,
för vilket arvingarna på grund av ofullgjord nybyggnadsskyldighet
enligt Kungl. Maj:ts dom hava att
svara eller ............................................................................ kronor 5,075:—
Återstå kronor 301,840: 8 5.;
Domänstyrelsen har numera med arvingarna träffat avtal, vilket till
sin avfattning påverkats av de preliminära överenskommelserna angående
egendomens försäljning till tredje man. Arvingarnas andel av försäljningsmedlen
har därvid sänkts från 3/4 till 2/a» varjämte avdraget för ofullgjord
byggnadsskyldighet ökats. Sedan arvingarna under förhandlingarnas gång
frånträtt fordran på försäljning till utomstående, har i avtalet inryckts
möjlighet för kronan att själv övertaga egendomen. Avtalet är av följande
lydelse:
»Mellan Kungl, domänstyrelsen för Kungl. Majit och kronan, å ena
sidan, här nedan kallad styrelsen, och generalmajoren friherre Axel von
Faltzburgs arvingar, å andra sidan, här nedan kallade arvingarna, har
denna dag under förutsättning av Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande
träffats följande avtal rörande avvecklingen av den arvingarna enligt
Kungl, kammarkollegii och Kungl, statskontorets kontrakt den 12
november 1723 tillkommande perpetuella arrenderätten till kronoegendomen
Lindhovs kungsgård i Lindbergs socken och Himble härad av Hallands län.
I egenskap av innehavare av den perpetuella arrenderätten till Lindhov
avstå arvingarna från och med den 14 mars 1933 för all framtid från
sagda arrenderätt med vad därtill hörer jämte rätten till å egendomen uppförda
byggnader och andra anläggningar mot det vederlag, att Kungl.
Majit och kronan
1) till arvingarna redovisar och överlämnar två tredjedelar av den nettobehållning,
som kan uppkomma genom försäljning av Lindhovs kungsgård
enligt grunder, som här nedan närmare angivas;
2) inom den 14 september 1933 till arvingarna överlämnar två tredjedelar
åv de i statskontoret innestående ersättningsmedel, tjugutvåtusenåttahundraåttiosju
(22,887) kronor 81 öre, för från egendomen exproprierad mark eller
sålunda 15,258 kronor 54 öre jämte ränta efter fem procent för år från den
14 mars 1933 till dagen för beloppets överlämnande;
3) inom den 14 september 1933 till arvingarna överlämnar de i statskom
toret befintliga obligationerna, varå arvingarna nu njuta avkastningen i
ersättning för den avlösta nyttjanderätten till Getterön, jämte till dagen
för överlämnandet upplupna räntor.
Med avseende å försäljningen av Lindhovs kungsgård och redovisningen
av köpesumman är överenskommet, att köpeskillingen för kungsgården skall
anses utgöra tvåhundrasextiosjutusenåttahundra (267,800) kronor, därav för
huvudgården och en del torp och lägenheter tvåhundratjugutusentrehundra
9
Jiungl. Muj:ts proposition nr 89.
(220,300) kronor och för elva till särskild försäljning avsedda torp och
lägenheter fyrtiosjutusenfemhundra (47,500) kronor.
Den arvingarna tillkommande andelen av köpeskillingen å 47,500 kronor
eller ett belopp av 31,666 kronor 67 öre skall av kronan tillhandahållas
arvingarna senast den 14 september 1933; och skall å sagda belopp ränta
utgöras efter fem procent för år från den 14 mars 1933 till betalningsdagen.
Arvingarnas andel (146,866 kronor 67 öre) i den beräknade köpeskillingen
i övrigt må av kronan till arvingarna gäldas sålunda att en tiondel erlägges
kontant vid tillträdet den 14 mars 1933 med 14,686 kronor 67 öre efter
avdrag dock av en tredjedel av det belopp å 31,337 kronor (20,300 + 8,602
+ 2,435), för vilket arvingarna på grund av ofullgjord nybyggnads- och
reparationsskyldighet enligt Kungl. Maj:ts dom den 7 juni 1930 och beslut
vid syn å egendomen den 23 och 24 oktober samma år hava att svara, eller
10,445 kronor 67 öre; skolande alltså den 14 mars 1933 en tiondel av
arvingarnas andel av den beräknade köpeskillingen av kronan redovisas
med ett belopp av 4,241 kronor; samt att därefter årligen varje den 14
mars erläggas 13,333 kronor 34 öre till dess köpeskillingen till fullo guldits.
Under första året 1933 u/r, 1934 erlägges icke ränta å ogulden del
av andel i köpeskillingen. För tiden efter den 14 mars 1934 skall ränta
å ogulden del av andelen i köpeskillingen erläggas efter sex procent om året.
Kronan äger i den mån en eventuell köpeskilling till kronan inflyter tidigare
eller örn så eljest från kronans sida skulle låta sig göra till arvingarna
i hastigare tempo amortera arvingarnas andel av denna del av köpeskillingen.
Egendomen avses att försäljas i befintligt skick; och skola i anslutning
till den gjorda överenskommelsen arvingarna befrias från fullgörande av
ännu återstående byggnads- och reparationsarbeten vid egendomen enligt
Kungl. Maj:ts dom den 7 juni 1930 och beslut vid synen å egendomen den
23 och 24 oktober samma år.
Arvingarna ansvara för samtliga de anspråk på ersättning, som kunna
göras av vederbörande subarrendatorer och torpare å egendomen på grund
av med dem träffade kontrakt örn nyttjande av jord av egendomen.
Detta avtal skall i tillämpliga delar äga giltighet även för den händelse
Kungl. Majit och kronan övertager egendomen den 14 mars 1933.»
Avtalet är undertecknat den 7 december 1932 av domänstyrelsen, den 17
december 1932 av direktör Magnus Billing för egen räkning och i egenskap
av fullmaktsinnehavare för 13 arvingar samt av statsinspektör Nils Malm
i egenskap av fullmaktsinnehavare för 12 och god man för 1 arvinge, den
20 december 1932 av lektor Vilhelm Cederschiöld i egenskap av fullmaktsinnehavare
för 6 arvingar samt den 22 i samma månad av agronom Gabriel
Påhlman i egenskap av fullmaktsinnehavare för 1 arvinge. Till avtalet
hava sedermera fogats stamtavlor för utvisande av de nuvarande arrendeinnehavarnas
släktskap nied friherre Faltzburg.
Vid granskningen av handlingarna har domänstyrelsen uppmärksammat,
att bankdirektören Magnus Billing undertecknat avtalet bland annat i egenskap
av fullmaktsinnehavare för Alexander Hasselström och att den av
Hasselström utfärdade fullmakten innehölle bemyndigande för Billing att
träffa avtal örn avlösning av den på 1723 års kontrakt grundade arrenderätten
med villkor att avlösningssumman fonderas. Sedermera har emellerBihang
till riksdagens protokoll 19113. I sami. Nr 8''.). 2
10
■Kungl. Maj:ts proposition nr 6.°*
tid förbemälde Alexander Hasselström utgivit en fullmakt, vari han bland
annat bemyndigat Billing att för Hassselströms räkning träffa avtal örn
avlösning av arrenderätten till Lindhov. Denna fullmakt har av domänstyrelsen
i avskrift inlämnats till jordbruksdepartementet den 17 januari
1933.
Rörande avtalets ekonomiska innebörd har domänstyrelsen, meddelat
följande uppgifter.
Enligt avtalet tillerkännas arvingarna
2/3 av beräknad köpeskilling för Lindhov (267,800 kronor) kronor 178,533:34
2/s av de i statskontoret innestående ersättningsmedel,
22,887 kronor 81 öre, för från egendomen exproprierad
mark ................................................................................ » 15,258:5 4
obligationer i statskontoret för Getteröförsäljningen........ » 85,000: —
kronor 278,791: 8 8.
Härifrån avgå */s av det belopp å 31,337 kronor
(20,300 + 8,602 -t- 2,435), för vilket arvingarna på grund
av ofullgjord nybyggnads- och reparationsskyldighet enligt
Kungl. Maj:ts dom och beslut vid syn å egendomen
den 23 och 24 oktober 1930 hava att svara ................... » 10,445: 6 7^
kronor 268,346: 21.
I anledning av därom av arvingarna gjord förfrågan har domänstyrelsen
sedermera bekräftat innehållet i avtalet och meddelat, att örn kronan, genom
uppstyckning av egendomen i ytterligare lotter än i avtalet förutsatts, skulle
förringa möjligheterna att erhålla den enligt avtalet beräknade köpeskillingen,
kronan skulle stå denna risk och att följaktligen den arvingarna
enligt avtalet tillkommande andelen av en eventuell köpeskilling alltid skall
beräknas å ett belopp av 267,800 kronor.
Med avseende å antagligheten å föreliggande anbud har domänstyrelsen
till en början framhållit, att taxeringsvärdet för egendomen i nu befintligt
skick utgjorde 355,000 kronor, under det att vid beräkningen av arvingarnas
lösensumma avtalet utginge från en köpeskilling av 267,800 kronor. I fråga
örn de i statskontoret för arvingarnas räkning innestående medlen torde
staten knappast hava något intresse av att behålla dessa. Medlen kunde
disponeras av statsverket först när arvingar efter friherre Faltzburg ej
längre funnes. Intill dess hade staten endast kostnader och besvär för förvaltningen
av medlen. Med hänsyn till möjligheten att nu kunna uppordna
förhållandena vid Lindhov och då någon för kronan förmånligare
lösning inom närmaste tid icke torde vara uppnåelig, ville styrelsen för sin
del förorda, att statsmakterna vid toge sådana åtgärder, att avlösningen av
arrenderätten kunde genomföras.
Vad härefter angår frågan örn egendomens försäljning har domänstyrelsen
anfört, att det uppgjorda stycknings förslaget på grund av förhållandena
tillkommit i största hast, och lämnade förslaget en del övrigt att önska
med avseende å en ändamålsenlig uppdelning. Hushållningssällskapets egna
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 89.
hemsnämnd hade också framhållit betydelsen av att de mindre torpen utökades
med större åkerarealer, varigenom byggnadskostnaderna komme att
relativt minskas och de blivande ägarna vinna beaktansvärt bättre utkomstmöjligheter.
För att kunna genomföra dylika regleringar har domänstyrelsen
funnit det bliva nödvändigt att hava tillgång även till den del av egendomen,
som ifrågasatts att försäljas till godsägaren Ljung. Domänstyrelsen
har vid angivna förhållanden föreslagit, att kronan själv övertoge egendomen
den 14 mars 1933, varvid egendomen borde utarrenderas provisoriskt
någon tid, under vilken kronan bleve i tillfälle uppgöra fullständig
karta över egendomen ävensom en mera planmässig uppdelning för egnahemsändamål.
Huruvida huvudgården därefter borde försäljas eller tilläventyrs
tillsvidare bibehållas som arrendegård finge bero på den ytterligare
utredning, som vid den nya uppskattningsförrättningen komme att
äga rum. Egendomen vore för närvarande av arvingarna utarrenderad till
den 14 mars 1933 mot en årlig avgäld av 10,700 kronor. Kronans inkomster
av egendomen under de senaste tio åren hade utgjort kronor
1,886: 67, 1,654: 21, 2,354: 36, 1,928: 99, 2,068: 03, 2,249: 94, 2,124: 09, 1,924: 04,
1,741:59 och 1,678:39. Då kronan för övertagandet av egendomen hade att,
utöver i statskontoret deponerade medel, till arvingarna utbetala (178,533: 34
— 10,445:6 7 =) 168,087 kronor 67 öre, behövde, även örn den efter den 14
mars 1933 påräkneliga arrendeavgälden kunde förväntas nedgå något under
10,700 kronor, det ekonomiska utbytet för staten vid en dylik transaktion
icke bliva oförmånligt. Denna styrelsens ståndpunkt till försäljningsfrågan
hade delgivits godsägaren Ljung, innan han slutligen underskrivit det nu
föreliggande preliminära köpekontraktet beträffande huvudgården.
Med överlämnande av handlingarna i ärendet har domänstyrelsen hemställt,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen dels godkänna förberörda
avtal dels ock förordna, att det belopp å 168,087 kronor 67 öre, som kronan,
utöver vad statskontoret har att gälda, enligt avtalet åligger utbetala,
skall bestridas med det belopp å 7,629 kronor 27 öre, som av förut berörda
expropriationsmedel i statskontoret återstår efter utbetalningen av beloppet
å 15,258 kronor 54 öre, oell därutöver av statens domäners fond.
Över domänstyrelsens utlåtande avgivna yttranden.
I anledning av domänstyrelsens utlåtande hava infordrade yttranden avgivits
den 19 januari 1933 av justitiekanslersämbetet och den 23 januari
1933 av statskontoret.
Justitiekanslersämbetet har anfört följande.
Enligt vad remisshandlingarna gåve vid handen, måste det ur flera synpunkter
från det allmännas sida anses önskvärt, att ifrågavarande perpetuella
arrende bringades att upphöra. Den lämpligaste utvägen för vinnande
av detta syfte vore uppenbarligen, att en överenskommelse i ämnet komme
till stånd mellan kronan och innehavarna av arrenderätten. Endast under
förutsättning att en dylik icke skulle stå att åvägabringa på skäliga och
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 89.
tor kronan antagliga villkor, syntes en av vissa myndigheter antydd utväg
att genom lagstiftning möjliggöra expropriation av rätten böra komma
under allvarligt övervägande.
Vid bedömmande av frågan huruvida det nu föreliggande avtalet vore av
sådant innehåll, att detsamma borde godtagas från k] Önans sida, hade ämbetet
visserligen funnit löseskillingen kunna anses jämförelsevis hög. Dä
densamma emellertid, med hänsyn till egendomens värde och avkastning
samt övriga i ärendet upplysta förhållanden, icke syntes vara oskälig, samt
domänstyrelsen, som fört underhandlingarna med arrendeinnehavarna, ansett
någon för kronan förmånligare lösning inom närmaste tiden icke vara uppnåelig,
hade ämbetet funnit sig ej höra framställa någon erinran i förevarande
avseende.
Vad slutligen anginge själva formen för avtalet ansåge visserligen ämbetet,
som lika med domänstyrelsen holle före att kronan själv borde övertaga
egendomen från den 14 mars 1933, att det vid angivna förhållande varit
mera lämpligt örn avtalet fått formen av en överlåtelse av arrendatorernas
rätt å kronan. Hade så skett, skulle nämligen avtalet kommit att mera
direkt giva uttryck för transaktionens verkliga innebörd, varjämte dess
utformning torde kunnat väsentligen förenklas. Då emellertid enligt sista
punkten i avtalet detsamma i tillämpliga delar skall gälla även för det
fall, att kronan själv övertager egendomen, samt det på sätt nyss antytts,
finge antagas möta vissa svårigheter att få ett nytt avtal till stånd, ansåge
sig ämbetet ej heller härvidlag höra framställa någon erinran.
På grund av det anförda och då numera samtliga innehavare av arrenderätten
syntes hava i allo biträtt avtalet, finge ämbetet tillstyrka, att detsamma
vinner Kungl. Maj:ts och riksdagens godkännande.
Statskontoret har anfört i huvudsak följande:
Såsom domänstyrelsen erinrat, redovisades hos statskontoret enligt Kungl.
Maj:ts beslut den 18 oktober 1889 och 16 december 1892 under depositionstitel
ett kapitalbelopp å sammanlagt 22,887 kronor 81 öre, utgörande expropriationsmedel
från kungsgården Lindhov. Genom samma beslut meddelades
föreskrifter angående förvaltningen av dessa medel och förordnades,
att desamma skulle ingå i gemensamma fonden och upptagas där å ett
särskilt konto, benämnt »Deponerade medel från kungsgården Lindhov».
Den till statskontoret jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 9 maj 1919 överlämnade
delen, 85,000 kronor, av försäljningsmedlen för den kungsgården
Lindhov förut tillhöriga Getterön förvaltades däremot av statskontoret jämlikt
nämnda beslut och Kungl. Maj:ts beslut den 28 november 1919 fristående
från gemensamma fonden under särskild depositionstitel, benämnd
»Deponerade försäljningsmedel från kungsgården Lindhov».
Enligt det av domänstyrelsen framlagda förslaget till avtal med friherre
Faltzburgs arvingar skulle för avlösning av nämnda arvingars arrenderätt
till kungsgården Lindhov till dem överlämnas — förutom två tredjedelar av
uppskattade försäljningsvärdet å kungsgårdens nuvarande ägor, eller 178,533
kronor 34 öre ■— dels jämväl två tredjedelar av förenämnda hos statskontoret
deponerade expropriationsmedel, eller 15,258 kronor 54 öre, dels ock de
obligationer, i vilka nämnda försäljningsmedel å 85,000 kronor vore placerade.
Berörda försäljningsmedel hade alltsedan år 1919 varit placerade i svenska
statens 3 Vs procent obligationer av åren 1904—1907. På grund av dåvarande
ränteläge inköptes obligationerna till en så förmånlig kurs som i
Kungl. Majlis proposition nr 89.
13
medeltal 62.4 c procent, motsvarande å placerade 85,000 kronor ett nominellt
värde å obligationerna av 136,080 kronor. Då ifrågavarande obligationer
för närvarande hade ett marknadsvärde av omkring 87 procent å nominella
beloppet, skulle arvingarna, därest obligationerna enligt avtalet överlämnades
till dem, erhålla utöver den ursprungliga deponerade försäljningssumman,
85,000 kronor, en kapitalvinst å omkring 33,000 kronor. Enligt
vad statskontoret under hand inhämtat, hade emellertid detta förhållande
varit uppmärksammat vid de förhandlingar mellan domänstyrelsen och
Faltzburgska arvingarna, som föregått nu föreliggande förslag till avtal.
Av vad i ärendet förekommit syntes statskontoret framgå, att förhållandena
vid kungsgården Lindhov vore sådana, att det ur olika synpunkter
måste anses synnerligen önskvärt, att ifrågavarande arrenderätt måtte upphöra.
En avlösning av denna rätt kunde emellertid icke förordas under
annan förutsättning, än att därigenom statsverkets intresse icke träddes
för nära. De beräkningar domänstyrelsen utgått ifrån vid framläggandet
av det med arvingarna träffade preliminära avtalet örn arrenderättens avveckling
undandroge sig statskontorets närmare bedömande. Då emellertid
de av domänstyrelsen förordade åtgärderna för ernående av en lösning av
föreliggande fråga syntes vara av beskaffenhet att lämna ett även ur statsverkets
synpunkt antagbart resultat, ansåge sig statskontoret för sin del
sakna anledning att uttala en från domänstyrelsens uppfattning avvikande
mening.
Från det allmännas synpunkt synes det mig synnerligen önskvärt, att Departementsdet
perpetuel^ arrendeförhållande, som råder beträffande Lindhovs kungs- chefengård,
måtte bliva avvecklat. Härigenom skulle en fråga, som länge
trängt till sin lösning, bliva bragt ur världen. En avlösning av arrenderätten
är av betydelse icke minst ur synpunkten, att kronan härigenom
erhåller möjlighet att tillmötesgå de av vissa torpare under egendomen
gjorda framställningarna örn friköp av sina torp. Jämväl för egendomens
framtida disposition i övrigt är det av vikt, att det ålderdomliga och ur
jordsynpunkt olämpliga perpetuella arrendeförhållandet snarast avvecklas.
Ett tillfälle härtill erbjuder sig nu genom det avtal, som genom domänstyrelsens
förhandlingar kommit till stånd med friherre Faltzburgs arvingar
och vilket avtal såvitt framgår av handlingarna i ärendet numera helt
biträtts av samtliga arvingar. Lika med de hörda myndigheterna anser
jag avtalet vara av beskaffenhet att böra från statens sida godtagas.
De uppoffringar, staten har att enligt avtalet vidkännas, torde på sätt
domänstyrelsen närmare angivit uppvägas av de ekonomiska och sociala
fördelar, staten vinner genom erhållandet av fri dispositionsrätt till egendomen.
Medan egendomens försäljningsvärde enligt preliminära köpeavtal,
efter avdrag av kostnaderna för ofullgjord byggnadsskyldighet, utgör 236,463
kronor, skulle staten, förutom utlämnande till arvingarna av vad som på
förut angivet sätt i statskontoret innestår, utgiva (168,087: 67—7,629:27 =)
160,458 kronor 40 öre. Detta innebär, att staten efter arrenderättens avlösning
och egendomens eventuella försäljning kan beräknas utgå ur transBihang
till riksdagens protokoll 10,13. 1 sami. Nr SO. 3
14
Kungl. Maj-.ts ''proposition nr 89.
aktionen med ett behållet kapital av 76,004 kronor 60 öre. Kronans inkomster
av egendomen hava under de senaste tio åren uppgått till icke fullt
2,000 kronor i medeltal per år.
För giltighet av avtalet erfordras riksdagens godkännande.
Lika med domänstyrelsen anser jag mig böra förorda, att staten själv
övertager egendomen den 14 mars 1933, varefter frågan örn egendomens
framtida disposition bör, efter förnyad mera noggrann utredning, övervägas.
Detta innebär, att jag icke är beredd att nu framlägga något förslag om
försäljningar från egendomen.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att
dels godkänna förut berörda mellan domänstyrelsen,
för Kungl. Maj:t och kronan, och generalmajoren friherre
Axel von Faltzburgs arvingar träffade, den 7, 17,
20 och 22 december 1932 dagtecknade avtal rörande avvecklingen
av den arvingarna enligt kammarkollegiets
och statskontorets kontrakt den 12 november 1723 tillkommande
perpetuel^ arrenderätten till Lindhovs kungsgård
i Lindbergs socken av Hallands län;
dels ock medgiva, att det belopp, som kronan enligt
avtalet har att utbetala, må gäldas på sätt domänstyrelsen
föreslagit i sitt utlåtande i ärendet den 30 december
1932.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Joh.s Thygesen.
880321. Slockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1933.