Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

Nr 85.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
tillägg till lagen den 28 maj 1886 angående eftersökande
och bearbetande av stenkols- och saltfyndigheter
samt örn ändring i lagens överskrift; given Stockholms
slott den 10 februari 1933.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag örn tillägg till lagen den 28 maj 1886 (nr
46) angående eftersökande och bearbetande av stenkols- och saltfyndigheter
samt örn ändring i lagens överskrift.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

K. Schlyter.

Bihang till riksdagens protokoll 1933.

1 sami.

Nr 85

Kungl. Maj:ts proposition nr 86.

Förslag

till

Lag

örn tillägg till lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående eftersökande
och bearbetande av stenkols- och saltfyndigheter samt örn ändring i

lagens överskrift.

Härigenom förordnas, att till lagen den 28 maj 1886 angående eftersökande
och bearbetande av stenkols- och saltfyndigheter, vilken lag senast ändrats
genom lagen den 4 mars 1927 (nr 30), skall fogas ett nytt kapitel av nedan
angivna lydelse och att lagens överskrift skall lyda som följer:

LLag angående stenkolsfyndigheter m. m.

7 kap.

Örn olje- och gasfyndigheter.

51 §.

Rättighet att för utvinnande av olja eller gas genom borrning eftersöka
och bearbeta olje- eller gasfyndighet är beroende på koncession, som meddelas
av Konungen.

Den som innehar koncession må ock tillgodogöra sig kolväte i fast form,
som anträffas inom det område koncessionen gäller.

52 §.

Vad här ovan i 2—5, 7—25, 27—40, 42—44 och 48 §§ är stadgat angående
stenkolsfyndigheter skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn olje- och
gasfyndigheter.

53 §.

Den årliga arbetsskyldighet, som enligt 8 § skall i koncessionen bestämmas,
må icke sättas lägre än till femtio meter borrhål.

Koncessionsinnehavare äger, om han hellre vill, att under ett ar fullgöra
arbetsskyldigheten för flera, därefter följande arbetsar, sa framt anmälan
därom göres hos bergmästaren inom utgången av det år, varunder arbetet
verkställes.

I övrigt skall angående fullgörande av arbetsskyldighet i tillämpliga delar
gälla vad i 26 § stadgas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

54 §.

över det område, som koncessionen omfattar, skall finnas fullständig och
noggrann borrhålskarta i skala 1: 4,000; och böra nya borrningar å kartan inläggas
inom utgången av februari månad året efter det, under vilket de utförts.
Borrhålskarta skall vara åtföljd av bestyrkt avskrift av borrprotokoll
för varje borrhål.

Borrhålskarta skall, på bekostnad av koncessionsinnehavaren, upprättas av
behörig gruvmätare eller lantmätare; börande såväl kartan som kompletteringsarbetena-
uppgöras i två exemplar, därav det ena skall finnas vid koncessionsområdet
eller på tillsägelse vara för bergmästaren eller jordägare därstädes
tillgängligt och det andra insändas till bergsöverstyrelsen.

Försummar koncessionsinnehavare vad sålunda är föreskrivet, vare straffet
böter från och med tio till och med etthundra kronor, och åge bergmästaren
låta å hans bekostnad upprätta eller komplettera karta.

55 §.

Utan hinder av beviljad koncession må anläggning för utvinnande av gas
till husbehov, vilken var i bruk den 1 januari 1933, fortfarande begagnas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1933.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

Utdrag av protokollet över justitiedepartement sär enden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 27 januari 1933.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,
Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med cheferna för jordbruks- och handelsdepartementen
anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, en den
23 december 1932 dagtecknad till Kungl. Maj :t avlåten skrivelse, däri kommerskollegium
hemställt örn sådant tillägg till lagen den 28 maj 1886 (nr 46)
angående eftersökande och bearbetande av stenkols- och salt fyndigheter att den
bleve tillämplig jämväl beträffande olje- och gasfyndigheter.

Föredraganden anför:

»Sedan den 18 juni 1932 till bergmästaren i södra distriktet inkommit en
ansökning av bergsingenjörerna Sven Lundberg i Hälsingborg och Karl Sundberg
i Stockholm örn erhållande av koncession för utvinning av naturlig gas
inom ett visst å karta utmärkt område inom Kristianstads län — ett jämförelsevis
vidsträckt område i Ängelholmstrakten — har bergmästaren, under förmälan
att några lagbestämmelser rörande dylika fyndigheter ej funnes, med
skrivelse den 5 juli 1932 överlämnat ansökningshandlingarna till kommerskollegium.
Kollegium, som förut under hand erfarit att planer vore å bane
att med nutida vetenskapliga hjälpmedel eftersöka olja och gas inom södra
Sverige, har i ärendet infordrat yttrande från Sveriges geologiska undersökning.
I sitt yttrande, som avgivits den 2 november 1932, har undersökningen
erinrat, att den fråga som berördes av ansökningen redan tidigare i annat
sammanhang varit föremål för undersökningens övervägande, ehuru den på
grund av den ekonomiska krisen fått tillsvidare anstå. Härefter har undersökningen
anfört följande.

Genom lagen den 28 maj 1886 med vissa däri genom lag den 7 maj 1917
(nr 185) gjorda ändringar vore rättighet att eftersöka och bearbeta stenkolsfyndigheter
reglerad och beroende på av Kungl. Majit meddelad koncession.
X samband med genomförandet av ändringarna sistnämnda dag utsträcktes
stenkolslagen att i tillämpliga delar gälla jämväl saltfyndigheter. Detta hade
sin orsak däri, att man vid just då igångsatta och ytterligare planerade djupborrningar
i Skåne för eftersökande av nya stenkolsfyndigheter kunde räkna
med en, visserligen svag, möjlighet att påträffa jämväl saltfyndigheter. Borr -

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

ningarna hade givit negativt resultat såväl med avseende på nya stenkolsfynd
som saltförekomster, och lagen hade därför ännu icke kommit till användning
med avseende på de senare. Att anställa synnerligen dyrbara djupundersökningar
för eftersökande av enbart salt eller på djupet i Skånes sedimentära
formationer eventuellt befintliga andra nyttiga produkter än kol kunde vid
denna tidpunkt knappast ifrågasättas. Under de omkring femton år, som förflutit
sedan 1917, hade emellertid dessa frågor kommit i ett väsentligen förändrat
läge. Geofysiska undersökningsmetoder hade utarbetats eller vidare
utvecklats, vilka gjorde det möjligt att för överkomliga kostnader utreda de
geologiska förhållandena jämväl på stora djup inom sedimentära formationer.
Genom förenad användning av dylika geofysiska metoder och geologiska detaljutredningar
hade man redan på flera håll i världen upptäckt stora förekomster
av petroleum, saltfyndigheter m. m. Möjligheterna att uppdaga sedimentära
formationers innehåll på djupet av nyttiga råvaror vore sålunda nu helt andra
och större än tidigare. Det ville synas som örn under sådana förhållanden
tiden skulle vara inne att underkasta vissa svenska sedimentära formationer
en närmare granskning i angivna hänseende. Sveriges geologiska undersökning
hade särskilt för sin del ansett, att en kombinerad geologisk och geofysisk
undersökning av Skånes sedimentära berggrund borde komma till stånd,
och därför i sin mån medverkat vid de orienterande geofysiska arbeten, som
aktiebolaget Elektrisk malmletning företagit dels på egen bekostnad, dels i samband
med arbeten för några enskilda uppdragsgivare. Inom ingenjörsvetenskapsakademien
hade även överlagts örn möjligheterna och utsikterna för en
geofysisk-geologisk undersökning i praktiskt syfte av Skåne, och ett utarbetat
förslag till en dylik undersöknings igångsättande skulle för över ett år sedan
sannolikt hava framlagts av akademien och Sveriges geologiska undersökning,
därest ej den ekonomiska krisen synts lägga hinder i vägen för statsmakternas
engagerande för uppgiften, på samma gång som icke heller de enskilda, som
kunde förmodas intressera sig för uppgiften, under rådande förhållanden ville
inlåta sig därpå. Frågan hade därför ansetts böra anstå tillsvidare. I annat
fåll hade fråga örn utsträckning av koncessionslagen för eftersökande av stenkols-
och saltfyndigheter redan då kommit upp, alldenstund det icke gärna
kunde tänkas att vare sig staten eller enskilda skulle vilja påkosta dyrbara
undersöknings- och tillredningsarbeten, därest icke sådana lagbestämmelser
funnes som, i händelse av ett lyckligt resultat av dessa arbeten, möjliggjorde
dessa resultats utnyttjande. Den remitterade ansökningen vittnade emellertid
om att enskilt intresse redan nu börjat göra sig gällande för eftersökande inom
Sveriges sedimentära formationer av andra nyttigheter än de under gruvestadgan
och stenkols-saltlagen inbegripna. Det vore enligt undersökningens mening
då önskligt, att detta intresse på lämpligt sätt understöddes av lagstiftningen,
alldenstund det icke vore uteslutet att därigenom vissa dittills i vårt
land praktiskt taget icke påträffade naturtillgångar skulle kunna upptäckas
och nyttiggöras. Vad särskilt beträffade det i ansökningen avsedda Ängelholmsdistriktet
vore detta av Sveriges geologiska undersökning sedan över
femtio år tillbaka känt såsom förande naturlig gas, ehuru dittills iakttagna
gaskvantiteter varit ringa och blott kommit till en obetydlig, helt lokal användning.
Sökandenas önskan att mera systematiskt utreda i vad mån detta
distrikt holle också tillräckligt samlade gasmängder för att de skulle kunna få
en större betydelse syntes prisvärd och förtjäna stöd av lag. Det borde emellertid
tilläggas, att förutsättningar funnes för eftersökande av naturgas även
inom andra delar av landet, vadan en eventuell koncessionslag för gas kunde
förmodas få användning för flera områden än det nu ifrågasatta.

I samband med införandet av koncessionslagbestämmelser för reglerandet av
rätt att eftersöka och tillgodogöra naturgas borde enligt undersökningens me -

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

ning tillses, att eftersökande oell utnyttjande av petroleum lades under samma
lagstiftning. Visserligen hade man dittills icke i vårt land funnit annat än
spår av petroleum, och utsikterna att påträffa oljeförekomster av större värde
kunde därför förefalla problematiska. Särskilt efter de upptäckter och rön
som på senare tid gjorts i norra och nordvästra Tyskland måste man dock säga,
att så pass stora möjligheter till dylika fynd förelåge inom Skåne att det vore
önskvärt att systematiska forskningar efter petroleum dästädes upptoges med
anlitande av nutidens vetenskapliga och tekniska hjälpmedel. Det torde ligga
i öppen dag, att en lämplig koncessionslag skulle verka stimulerande för upptagandet
av sådana undersökningar. Utan att ingå på frågan örn den eventuella
lagens avfattning inskränkte sig undersökningen för närvarande till att
framhålla, att petroleum (varunder borde sammanfattas naturliga kolväten i
flytande eller fast form) och naturgas syntes böra hållas tillsammans under
gemensam bestämmelse. I övrigt förefölle det som örn vad i gällande bestämmelser
vore stadgat rörande stenkols- och saltfyndigheter skulle ägna sig att
i tillämpliga delar gälla även för petroleum- och naturgasfyndigheter. Vid
övervägande av frågan, huruvida eftersökandet av andra ämnen än petroleum
och naturgas borde regleras av en koncessionslag, hade undersökningen kommit
till den uppfattningen, att så för närvarande icke vore fallet. Undersökningen
hade därvid icke förbisett utan vore tvärtom sedan någon tid väl medveten
därom, att nu gällande gruvestadga knappast vore väl ägnad att tilllämpas
på de järnfyndigheter av minett-typ, vilka under senare år upptäckts
i Skåne samt för närvarande vore föremål för vissa undersökningar. Men undersökningen
ansåge, att spörsmålen rörande denna sak helst borde lösas i samband
med ny gruvlagstiftning i dess helhet samt i varje fall icke nu sammankopplas
med frågan örn koncessionslag för petroleum och naturgas.

På grund av vad sålunda anförts har undersökningen hemställt, att kommerskollegium
måtte vidtaga åtgärder för att rättighet att för tekniskt utvinnande
eftersöka och bearbeta fyndighet av kolväten i fast, flytande (petroleum) eller
gasformig utbildning så snart sig göra läte bleve reglerad av en koncessionslag.

I sin skrivelse den 23 december 1932 har kommerskollegium för egen del anfört
följande.

I likhet med Sveriges geologiska undersökning ansåge kollegium det vara
önskvärt, att en undersökning komme till stånd av de sedimentära formationer
inom Sverige, vilka kunde förmodas möjligen innehålla petroleum eller
naturgas. Redan undersökningarna kunde komma att bereda arbetstillfällen
av betydelse, och ett gynnsamt resultat skulle kunna bliva av stort värde för
utjämnande av vår handelsbalans. Då de båda sökandena på grund av sin
förbindelse med aktiebolaget Elektrisk malmletning och detta företags betydande
erfarenhet av dylika undersökningar i åtskilliga främmande länder kunde
anses representera den största privata sakkunskapen på området inom landet,
torde man av deras ansökning åtminstone kunna draga den slutsatsen, att
de ifrågasatta undersökningarna hade någon utsikt att giva ett positivt resultat.
De arbeten, geofysiska undersökningar och djupborrningar, som
måste verkställas för att få ett avgörande svar på frågan om våra sedimentära
formationer hyste fyndigheter av olja eller gas, vilka vore värda att bearbetas,
måste emellertid beräknas komma att draga betydande kostnader, och
det vore då naturligt, att knappast någon kunde ge sig in i ett så pass ovisst
företag som ifrågavarande djupborrningar dock än så länge måste anses vara,
örn han icke, för den händelse företaget skulle krönas med framgång, vore
tillförsäkrad att komma i åtnjutande av den avkastning som företaget kunde

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

komma att lämna. Med den uppdelning av jorden i smärre lotter, som förefunnes
inom flera av de områden, vilka kunde tänkas hysa nu avsedda fyndigheter,
torde detta svårligen låta sig göra genom överenskommelse med en
va,r jordägare inom ett fyndigt område, och ett enda borrhål, neddrivet på en
mindre egendom med vars ägare överenskommelse ej träffats, kunde under
vissa omständigheter avleda såväl olja som gas från ett område betydligt
större än egendomen i fråga och dessutom försvåra eller rentav omöjliggöra
ett mera fullständigt utnyttjande av hela fyndigheten. Att söka utnyttja en
fyndighet med borrhål, vilkas lägen bestämdes mera av ägogränserna på marken
än av hänsyn till strukturen hos de olje- eller gasförande lagren, måste
ur nationalekonomisk synpunkt anses vara förkastligt. Ur samhällelig synpunkt
torde det därför vara erforderligt, att rättigheten att för tekniskt utvinnande
av olja eller gas eftersöka och bearbeta sådana fyndigheter gjordes
beroende av tillstånd utav offentlig myndighet. Visserligen rådde ovisshet
örn storleksordningen av de ekonomiska värden, som här komme att beröras,
men på frågans nuvarande ståndpunkt torde knappast kunna ifrågasättas annat
än att avgörandet förbehölles Kungl. Maj:t. Under sådana förhållanden
och jämväl med hänsyn till det geologiska uppträdandet av olje- och gasfyndigheter
syntes det helt naturligt, att de erforderliga lagbestämmelserna anknötes
till lagen den 28 maj 1886 angående eftersökande och bearbetande av
stenkols- och saltfyndigheter. Då stenkolslagen år 1917 utsträckts att omfatta
jämväl saltfyndigheter, hade flertalet bestämmelser rörande stenkolsfyndigheter
förklarats skola gälla även för saltfyndigheter. Ett likartat förfaringssätt
torde även nu vara lämpligt, men då tillvägagångssättet vid tillgodogörande
av olja och gas vore helt olika det vid utvinnande av stenkol och
salt, måste modifikationer i ett par hänseenden vidtagas.

I anslutning härtill har kommerskollegium, under hemställan att Kungl.
Majit måtte vidtaga åtgärd för införande i stenkolslagen av ett nytt kapitel,
innefattande bestämmelser angående olje- och gasfyndigheter, överlämnat förslag
till lag om tillägg till lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående eftersökande
och bearbetande av stenkols- och saltfyndigheter. Enligt detta förslag,
som — efter komplettering dels i avseende å dagen för ikraftträdandet,
dels sålunda att i 52 § hänvisats jämväl till 16 § samt i övrigt blott med vissa
jämkningar av redaktionell natur — torde få såsom bilaga åtfölja statsrådsprotokollet,
skulle till lagen fogas ett nytt kapitel (7 kap.) innehållande fyra
paragrafer, sammanförda under den gemensamma kapitelöverskriften ''Örn
olje- och gasfyndigheter’, varjämte i anledning av de nytillagda bestämmelserna
lagens rubrik skulle ändras till ''Lag angående stenkolsfyndigheter
m. m.’ Beträffande de särskilda bestämmelserna i lagförslaget har kollegium
anmärkt följande.

51 §. I den första paragrafen i det nya kapitlet hade gjorts den begränsningen,
att det endast vore för tekniskt utvinnande av olja eller gas som koncession
erfordrades. Det vore nämligen icke kollegii mening att för sådant
tillgodogörande av gas för hushållsändamål, som sedan årtionden pågått vid
egendomen Vilhelmsfiilt, koncession skulle erfordras. Sveriges geologiska undersökning
hade framhållit, att man borde taga hänsyn till möjligheten att
anträffa kolväten även i fast form. Med anledning därav hade i paragrafen
intagits en bestämmelse att jämväl sådana kolväten innefattades i koncessionen.

53 §. För tillgodogörande av olje- eller gasförekomster användes, med något
enstaka undantag, uteslutande borrhål, genom vilka oljan eller gasen ström -

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

Departe ments chefen.

made eller pumpades upp till jordytan för att tillgodogöras, varav följde, att
sedan de för fyndighetens tillgodogörande inom ett visst område erforderliga
borrhålen blivit utförda, endast ringa arbete erfordrades för råvarans framskaffande.
De bestämmelser om arbetsskyldighet, som innehölles i stenkolslagens
26 §, kunde därför icke tillämpas i förevarande fall. Den mest rationella
grunden för bestämmande av arbetsskyldigheten vore att uttrycka den
i visst borrningsarbete. Av en till kollegium överlämnad, av förut omförmälde
bergsingenjören Sundberg upprättad promemoria rörande sannolik
borrhålstäthet å eventuella gas- och oljekoncessioner i Sverige framginge, att
arbetsskyldigheten icke behövde sättas lägre än till femtio meter borrhål för
varje år. I sådana fall, där de för fyndighetens utnyttjande erforderliga borrhålen
bleve av större djup, syntes arbetsskyldigheten kunna sättas högre. Då lagen
endast innehölle bestämmelse örn minimum för arbetsskyldigheten, lage det
i Kungl. Maj :ts hand att vid beviljande av koncession fastställa en högre kvantitet
för den händelse de lokala förhållandena gåve anledning därtill. — Den
större delen av borrningsarbetet måste i allmänhet utföras under koncessionens
tidigare skede och kunde av tekniska grunder icke jämnt fördelas över hela
den tid, varunder fyndigheten utnyttjades. Det torde därför vara nödvändigt
att, i likhet med vad som gällde för inmutade fyndigheter enligt gruvestadgans
39 §, medgiva koncessionsinnehavare rätt att under ett år fullgöra arbetsskyldigheten
för flera därefter följande arbetsår, dock utan den tidsbegränsning
som där föreskrivits.

54 §. Då någon gruva icke beräknades komma till stånd genom nu ifrågavarande
slag av koncession, kunde några av bestämmelserna i 4 kap. (ordningsstadganden)
måhända synas vara överflödiga, men deras motsvarande tilllämpning
kunde å andra sidan i vissa fall vara till fördel. Det vore endast
beträffande kartorna som kollegium ansåge en ändring vara påkallad. I stället
för den gruvkarta som omtalades i 41 § borde en borrhålskarta upprättas, och
som underlag för denna kunde med fördel koncessionskartan komma till användning,
varför den för denna karta föreskrivna skalan 1: 4,000 syntes vara
den lämpligaste för borrhålskartan. Enbart borrhålskartan vore emellertid
icke av något större allmänt värde, utan därför erfordrades att den åtföljdes
av beskrivning över de särskilda borrhålen. En föreskrift, att kartan skulle
vara åtföljd av bestyrkt avskrift av borrprotokoll för varje borrhål, hade därför
intagits i förslaget.

Med de myndigheter som yttrat sig i detta ärende är jag ense därom, att
eftersökandet och bearbetandet av olje- och gasfyndigheter bör göras till föremål
för laglig reglering. Lika med myndigheterna är jag även av den uppfattningen,
att en lagstiftning rörande nämnda slags fyndigheter bör byggas,
icke på inmutningsrätt utan på koncessionssystemet. De skäl som härvidlag
varit bestämmande i fråga örn stenkols- och saltfyndigheterna torde vara tilllämpliga
jämväl beträffande olje- och gasfyndigheter, vilka i vårt land kunna
väntas förekomma huvudsakligen i trakter, som till sin naturliga beskaffenhet
äro likartade med dem där stenkol eller salt kan finnas.

Jämväl i övrigt torde en blivande lagstiftning angående eftersökande och
bearbetande av olje- och gasfyndigheter böra anordnas i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som gäller beträffande tillgodogörande av stenkols- och
saltfyndigheter. I avseende härå må erinras, att koncessionsinnehavare enligt
stenkolslagen är pliktig lösa det område i dagen, som han för arbetet behö -

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

ver, dock att han under viss förutsättning kan inskränka sig till att utgiva en
årlig ersättning för dess begagnande. Vidare är att märka, att bestämmelserna
i gruvestadgan örn den jordägarandel, som då inmutningsrätt utövas tillkommer
markens ägare, i nyssnämnda lag motsvaras av föreskrifter örn avgiftsskyldigbet
till denne.

På sätt kommerskollegium anfört torde emellertid ett par modifikationer
och tillägg vara påkallade i förhållande till vad som gäller beträffande stenkols-
och saltfyndigheter. I fråga härom får jag hänvisa till det av kollegium
överlämnade lagförslaget, mot vilket jag utöver vad redan nämnts ej funnit
anledning till erinran.»

Föredraganden uppläser härefter nämnda, enligt vad förut angivits omarbetade
lagförslag och hemställer, att lagrådets utlåtande över förslaget måtte för
det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av
protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:
Gösta Tidelius.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om tillägg till lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående eftersökande
och bearbetande av stenkols- och saltfyndigheter.

Lag angående stenkolsfyndigheter m. m.

7 kap.

Om olje- och gasfyndigheter.

51 §.

Rättighet att för tekniskt utvinnande av olja eller gas genom borrning eftersöka
och bearbeta olje- eller gasfyndighet är beroende på koncession, som
meddelas av Konungen.

Anträffas inom området för dylik koncession kolväte i fast form, må detta
jämväl tillgodogöras av den som innehar koncessionen.

52 §.

Vad här ovan i 2—5, 7—25, 27—40, 42—44 och 48 §§ är stadgat angående
stenkolsfyndigheter skall äga motsvarande tillämpning i fråga om olje- och
gasfyndigheter.

53 §.

Den årliga arbetsskyldighet, som enligt 8 § skall i koncessionen bestämmas,
må icke sättas lägre än till femtio meter borrhål.

Koncessionsinnehavare äger, örn han hellre vill, att under ett år fullgöra
arbetsskyldigheten för flera, därefter följande arbetsår, så framt anmälan
därom göres hos bergmästaren inom utgången av det år, varunder arbetet
verkställes.

I övrigt skall angående fullgörande av arbetsskyldighet vad i 26 § stadgas
äga motsvarande tillämpning.

54 §.

över det område, som koncessionen omfattar, skall finnas fullständig och
noggrann borrhålskarta i skala 1: 4,000; och böra nya borrningar å kartan in -

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

läggas inom utgången av februari månad året efter det, under vilket de utförts.
Borrhålskarta skall vara åtföljd av bestyrkt avskrift av borrprotokoll
för varje borrhål.

Borrhålskarta skall, på bekostnad av koncessionsinnehavaren, upprättas av
behörig gruvmätare eller lantmätare; börande såväl kartan som kompletteringsarbetena
uppgöras i två exemplar, därav det ena skall finnas vid koncessionsområdet
eller på tillsägelse vara för bergmästaren eller jordägare därstädes
tillgängligt och det andra insändas till bergsöverstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1933.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 6 februari
1933.

N ärvarande:
justitieråden Alexanderson,

Eklund,
regeringsrådet Aschan,
justitierådet Grefberg.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 27 januari
1933, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i
§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag
till lag örn tillägg till lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående eftersökande
och bearbetande av stenkols- och saltfyndigheter.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av hovrättsassessorn Carl Komberg.

Lagrådet yttrade i

Enligt 51 § skall koncession fordras för rätt att genom borrning eftersöka
och bearbeta olje- eller gasfyndighet i syfte att tekniskt utvinna olja eller
gas. Anledningen till att koncession kräves endast då fråga är örn tekniskt
utvinnande har av kommerskollegium förklarats vara den, att det icke vore
meningen att koncession skulle erfordras för sådant tillgodogörande av gas
för hushållsändamål som sedan årtionden pågått vid viss angiven plats. Uttalandet
lärer vara att tolka så att avsikten är att nämnda tillgodogörande
skall få fortgå även efter det koncession för området beviljats annan.

Vad man sålunda åsyftat lärer dock icke genom den föreslagna avfattningen
vinnas, vilket torde framgå av en sammanställning med 10 § första
stycket. Uttrycklig bestämmelse torde böra i särskild paragraf givas av innehåll
att utan hinder av beviljad koncession anläggning för utvinnande av gas
till husbehov, vilken var i bruk den 1 januari 1933, fortfarande må begagnas.
Uttrycket tekniskt, som i så fall blir överflödigt och vilket i en helt annan
mening än här är avsett kommit till användning i 49 §, torde i sammanhang
härmed böra utgå ur lagtexten i 51 §.

Iakttages vad nu förordats, vinnes ock bättre överensstämmelse mellan
1 och 51 §§. En sammanställning av dessa paragrafer och 10 § lärer då
giva vid handen att — i likhet med vad örn rätt att tillgodogöra sig stenkol å
egen mark gäller — en jordägare, så länge koncession för området ej meddelats
annan, må genom borrning å egen mark eftersöka och bearbeta olje- eller
gasfyndighet, men att denna rätt upphör i och med att annan erhåller koncession.

Ur protokollet:

Hagnar Kihlgren.

Kungl. Maj:ts proposition nr 85.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet
å Stockholms slott den 10 februari 1933.

N är var an de:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,

Möller, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med cheferna för jordbruks- och handelsdepartementen
anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, lagrådets
den 6 februari 1933 avgivna utlåtande över det den 27 januari 1933 till lagrådet
remitterade förslaget till lag örn tillägg till lagen den 28 maj 1886 (nr
46) angående eftersökande och bearbetande av stenkols- och saltfyndigheter.

Under förmälan att lagrådet mot förslaget endast framställt en erinran av
huvudsakligen formell natur anför föredraganden, att han låtit i förslaget vidtaga
ändring i det av lagrådet angivna hänseendet ävensom ytterligare ett par
redaktionella jämkningar dels i lagtexten, dels i överskriften, vilken i anledning
härav erhållit följande lydelse: Lag om tillägg till lagen den 28 maj 1886
(nr 46) angående eftersökande och bearbetande av stenkols- och saltfyndigheter
samt örn ändring i lagens överskrift.

Föredraganden hemställer, att det sålunda omarbetade förslaget måtte jämlikt
§ 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
H. Stefenson.