Kungl. Maj:ts proposition nr 75.
1
Nr 75.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder till sockerbetsodlingens
uppehållande; given Stockholms slott den 27
januari 1933.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hullet inför Hans
Majk Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 januari
1933.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,
Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:
Under do tre senaste åren Ilar staten vidtagit extra ordinära åtgärder,
utöver gällande tullskydd, till sockerbetsodlingens stödjande. Beträffande
1930 och 1931 års betodling gavs stödet i form av direkt subvention
pa sa sätt, att ur för ändamalet a riksstaten uppförda extra förslagsanslag
under vissa villkor och genom sockerfabriksaktiebolagens förmedling
utbetalades tillägg till det betpris, som utgick enligt ett mellan
bolagen och betodlarna flir femårsperioden 1927—1931 ingånget betodImgskontrakt.
För 1932 års odling har i enlighet med beslut av 1932 års
riksdag (prop. nr 76; bevilln.-utsk. betänkande nr 10; R. skr. nr 46) en
Hillring till riksdagens protokoll 10.13. 1 sami. Nr 75.
1
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 75.
annan ordning tillämpats, innebärande i huvudsak, att de båda sookerfabriksaktiebolagen
för tiden 23 februari 1932—28 februari 1933 tillförsäkrats
ensamrätt till införsel av socker, mot det att de enligt närmare
bestämmelser i kontrakt den 22 februari 1932 med staten förbundit sig
att vid inköp av betor och försäljning av socker tillämpa vissa närmare
angivna pris och bestämmelser. Rörande den närmare innebörden av
1932 års sockerreglering må omnämnas följande.
Av statsmakterna 1932 beslutade åtgärder till sockerbetsodlingens
stödjande.
Enligt förordningen den 22 februari 1932 (nr 30) angående reglering
av införseln av socker får socker (tulltaxenummer 119 och 120) icke till
riket införas av annan än staten eller den, åt vilken Kungl. Maj:t överlåter
sådan rätt. Detta stadgande har dock icke avseende å transitering,
uppläggning å tullager och under visst villkor provianteringsfrilager,
egentlig gränstrafik samt viss tullfri införsel. Den, åt vilken
Kungl. Maj:t överlåter införselsrätt, äger att lämna annan tillstånd till
införsel av vara, som avses i förordningen. Vara, som på grund av
bestämmelserna i förordningen icke får införas, må, därest densamma
icke är att enligt lagen örn straff för olovlig varuinförsel anse såsom
olovligen införd, åter utföras under de villkor och i den ordning, som
tullstadgan föreskriver i fråga örn returförtullning. Förordningen trädde
i kraft den 23 februari 1932 och gäller till och med den 28 februari
1933. Där någon före den 2 februari 1932 träffat avtal örn inköp i fast
räkning av visst parti socker att införas efter förordningens ikraftträdande,
kan, jämlikt övergångsbestämmelse i förordningen, tillstånd till
sådan införsel i viss ordning medgivas från statens sida.
Kontraktet den 22 februari 1932 mellan staten och svenska sockerfabriksaktiebolaget
är av följande lydelse 1:
»Mellan svenska staten å ena sidan samt å andra sidan svenska sockerfabriksaktiebolaget,
i det följande benämnt bolaget, är följande överenskommelse
träffad.
1 i
Staten tillförsäkrar bolaget för nedan i 7 § första stycket omförmälda
tid, att annan än bolaget och mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag
ej skall äga laglig rätt att till riket införa socker (tulltaxenummer 119
och 120).
Vad ovan sägs skall icke utgöra hinder för annan att företaga transitering,
returförtullning eller uppläggning å tullager eller provianteringsf
rila ger av nyss omförmälda vara; dock får å provianteringsfrilager
upplagd sådan vara endast efter av Kungl. Maj:t för varje särskilt fall
meddelat tillstånd disponeras annorledes än till fartygs proviantering i
föreskriven ordning.
1 Kontraktet mellan staten oell mellersta Sveriges socker Fabriksaktiebolag är av i allt
väsentligt samma innehåll som det här återgivna.
3
Kungl. Majlis proposition nr 75.
Vad i första stycket sägs gäller ej heller i avseende ä vara, som införes
i egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden, att tullfrihet
för varan åtnjutes enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen
än den under s) upptagna eller enligt 6 och 8 § samma förordning.
2*.
Bolaget förbinder sig att i enlighet med därom inför den av Kungl.
Maj:t den 8 januari 1932 tillsatta kommissionen rörande sockerbetsfrågan
gjord utfästelse inbjuda till teckning av kontrakt angående sockerbetsodling
under år 1932 samt i kontrakten i avseende å beräkningen av
betpriset intaga bland annat följande bestämmelser.
Till grund för beräkningen av betpriset lägges medelpriset å 1 kilogram
krossmelis (K 5) enligt svenska sockerfabriksaktiebolagets priskurant
vid försäljning till engrossister under tiden från och med den 1
mars 1932 till och med den 28 februari 1933, sedan därifrån dragits den i
noteringen ingående grossistrabatten 4 procent. Det sålunda framräknade
effektiva krossmelispriset utgör grundtalet för betprisberäkningen.
För 100 kilogram sockerbetor med 16 procent soekerhalt utgör priset 7
gånger ovannämnda grundtal (= grundpriset); dock att sagda grundpris
icke må understiga 2 kronor 30 öre.
För varje Vio procent ökning eller minskning i medelsockerhalten röner
betpriset ett tillägg eller avdrag av 1/ieo av grundpriset.
3 §.
Vid försäljning av socker är bolaget skyldigt att följa samma grundsatser,
som hittills i detta hänseende av bolaget tillämpats för försäljning
till leveransdagens pris. Bolaget skall bedriva sin verksamhet på
ett lojalt sätt och så att icke annans intresse obehörigen skadas.
4 §.
Svenska sockerfabriksaktiebolagets priskurantpris å krossmelis (K 5)
skall vara normerande för priskurantpriserna å övriga av bolaget saluförda
sockersorter på så sätt, att en ökning eller minskning av priset å
K 5 åtföljes av samma ökning eller minskning av priserna å övriga sockersorter.
Priset å K 5 bestämmes enligt samma grunder som hittills
efter läget å världsmarknaden, varvid dock gäller, att lägre pris än 31
öre per kilogram ej behöver av bolaget för sagda sockersort tillämpas.
5 §-
Bolagets verksamhet, i vad den beröres av detta kontrakt, skall vara
underkastad fortlöpande kontroll av en utav Kungl. Maj:t tillsatt
nämnd av tre opartiska och sakkunniga personer.
Av bolaget fattat beslut angående priserna å socker skall ofördröjligen
meddelas nämnden. Då denna finner av bolaget tillämpade priser
icke stå i överensstämmelse med vad i 4 § sägs, har den att meddela bolaget
detta samt, örn rättelse ej ernås, själv efter det bolaget beretts
tillfälle yttra sig besluta angående priserna å socker. Dylikt av nämnden
fattat beslut skall omedelbart lända till efterrättelse. Det åligger
bolaget att, vid anfordran, till nämnden lämna de uppgifter, som denna
anser erforderliga för kontrollens utövande.
Börande nämndens verksamhet i övrigt äger Kungl. Maj:t meddela
närmare föreskrifter.
4
Kunell. Majlis proposition nr 75.
6 i
Bolagets åtagande enligt detta kontrakt gäller under förutsättning, att
inga ändringar under avtalstiden vidtagas beträffande gällande tullsatser
å raffinerat eller oraffinerat socker eller å melass, samt att sådana
åtgärder under nämnda tid icke vidtagas beträffande användning
av melass vid tillverkning av brännvin, varigenom bolagets möjligheter
att vinna avsättning för melass väsentligen inskränkas.
7 i
Detta kontrakt, som är giltigt endast under förutsättning av riksdagens
godkännande, träder i kraft den dag, Kungl. Majit bestämmer, dock
senast den 1 mars 1932, och gäller till och med den 28 februari 1933.
liar någon före den 2 februari 1932 träffat avtal örn inköp i fast räkning
av visst parti socker att importeras efter tiden för kontraktets
ikraftträdande samt anmält detta för den i 5 § omförmälda nämnd senast
deu 15 mars 1932, äger han, i dea män inköpet ej skäligen kan antagas
hava skett i uppenbart spekulativt syfte, efter tillstånd av nämnden
verkställa ifrågavarande införsel, men vare därvid skyldig att till
statsverket erlägga en avgift, motsvarande skillnaden mellan å ena sidan
värdet å varan, beräknat efter de vid importtillfället i Sverige gällande
pris enligt bolagets noteringar —- efter avdrag av 4 procent grosshandelsrabatt
— för märket F, öm införseln avser hårt socker såsom bitech
toppsocker, och för K 5 örn införseln avser annat socker, samt å andra
sidan det belopp, som han styrker sig hava erlagt för partiet, däri inräknat
förekommande tullavgifter. Skäligheten av sist nämnda belopp
skall i varje fall prövas av nämnden, inför vilken importören skall avgiva
deklaration på heder och Samvete angående tiden och villkoren för
köpet. Där särskilda skäl därtill föranleda, äger Kungl. Majit medgiva
befrielse från eller återbäring av den avgift, varom ovan sågs.:
Genom bestämmelserna i 2 § av kontraktet tillgodosågos åtskilliga av
betodlarna i deras förhållande gent emot sockerfabriksaktiebolagen eftersträvade
önskemål, såsom att den multipel, som skall angiva betprisets
förhållande till sockerpriset, höjdes från 6.5 i de med 1931 utlöpta
femårskontrakten till 7, varjämte reglerna för beräknande av tilläggspriset
för högre soekerhalt i betorna än 16 procent ändrades till odlarnas
förmån. Den av bolagen för åren 1930 oell 1931 gjorda utfästelsen
att lämna betodlarna särskilt fraktbidrag har för 1932 års odling intagits
i betodliugskontrakten. Den för betodlingens säkerställande betydelsefullaste
bestämmelsen var garanterandet av ett minimipris av 2
kronor 30 öre för ett deciton sextonprocentiga hetor. Det framhölls i
propositionen nr 76/1932, att sagda hetpris borde vara ägnat att medföra
odling i sådan omfattning, att de olägenheter ur det allmännas synpunkt,
vartill en nedsatt hetodling skulle leda, kunde undgås. Därjämte uttalades
i propositionen, att med berörda bestämmelser örn betpriset det
från statsmakternas sida förutsattes, att betodlarna vid användande av
lejd arbetskraft under 1932 ej tillämpade sådana lönesatser, att det sociala
syftet med statens medverkan till betodlingens upprätthållande
äventyrades. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 10 gav bevill
-
o
Kunell. Maj;ts proposition nr 7å.
ningsutskottet sill anslutning till sistnämnda uttalande saint framhöll,
att, därest såsom utskottet förutsatte, hetodling 1932 komme till stånd
i större omfattning, skäl knappast förelåge för antagande, att lägre ersättningar
för betskötsel och betupptagning än avtalsenliga eller skäliga
komme att utgå.
I avseende å sockerpriset framgår av 4 § i kontraktet, att sockerfat
briksaktiebolagen åtagit sig att under avtalstiden i sin prissättning å
socker tillämpa samma grunder som dittills efter liiget å världsmarknaden
med den betydelsefulla inskränkning häri, som följer därav att de
ej behöva notera lägre pris än, i fråga örn krossmelis, 31 öre per kilogram.
I propositionen nr 76/1932 uttalades, att denna anordning visserligen
komme att innebära, att konsumenterna avskures från möjligheten
att få fördel av lägre pris, än som motsvarades av det nyss nämnda,
vilket låg 2 öre över det dåvarande priset och alltså medförde, att konsumenterna
för tillfället finge vidkännas viss uppoffring för den inhemska
sockerbetsodlingens uppehållande. Det framhölls emellertid vidare,
att det även för konsumenterna lage någon fördel däri, att priset
stabiliserades, enär erfarenheten visat, att i tider med fluktuerande priser
spänningen mellan producent- oell konsumentpriser tenderade att
stegras, samt att ett krossmelispris av 3i öre måste anses mycket lågt,
örn man toge hänsyn till prisutvecklingen under en längre lid tillbaka.
Det omnämndes, att motsvarande pris hade utgjort under åren närmast
före världskriget 55 öre samt under femårsperioderna 1922—1926 och
1927—1931 respektive 77 och 38 öre. 1 sitt förenämnda betänkande uttalade
bevillningsutskottet deli förväntan, att sockerbolagen, sedan de tillförsäkrats
ensamrätt till import av socker, skola beakta angelägenheten
av att, eventuellt med grossisternas bistånd, åstadkomma en utjämning
av detalj!]andelsprisen å socker.
Rörande införselrättens överlåtande till sockerfabriksaktiebolagen må
erinras, att bevillningsutskottet uttalade den förväntan, att bolagen
skola, under den tid ensamrätten till införsel av socker består, medgiva
sockerimportörer rätt att till gällande priskurantpriser och med åtnjutande
av grossister i sockerbranschen tillerkända rabatter och andra förmåner
av bolagen inköpa socker.
I övrigt ina i avseende å innebörden av 1932 års statliga stödåtgärder
på sockerbetsodlingens område och de skäl, som lago till grund för statsmakternas
beslut härutinnan, hänvisas till meranämnda proposition och
utskottsbetänkande.
Genom brev den 22 februari 1932 (nr 31) till generaltullstyrelsen angående
åtgärder till sockerbetsodlingens stödjande tillkännagav Kungl.
Majrt, att Kungl. Majit genom förberörda kontrakt och motsvarande
kontrakt med mellersta Sveriges socker fabriksaktiebolag, vilka trädde
i kraft den 23 februari 1932, å de båda sockerfabriksaktiebolagen överlåtit
sådan in försel rätt, som omförmäles i förordningen nr 30/1932.
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 75.
Den 22 februari 1932 tillsatte Kungl Majit statens sockernämnd samt
fastställde instruktion (nr 32) för nämnden. Denna består av tre ledamöter
och har till huvudsaklig uppgift att utöva kontroll över sockerfabriksaktiebolagens
verksamhet, i vad den beröres av förenämnda kontrakt,
samt att handlägga sådana ärenden angående sockerimport, som
avses under 7 § andra stycket av kontrakten.
Jag övergår nu att lämna följande uppgifter örn utfallet av 1932 års
sockerreglering.
Sockerbetsodlingen 1932.
I enlighet med de, på sätt förut angivits, bestämda villkoren för 1932
års betodling ingicks under förliden vår odlingskontrakt mellan sockerfabriksaktiebolagen
och betodlarna. Den på grund härav erhållna betarealen
utgjorde beträffande den till svenska sockerfabriksaktiebolaget
hörande odlingen 37,913 hektar och beträffande det mellansvenska bolagets
odling 2,737 hektar eller tillhopa 40,650 hektar. Till jämförelse må
meddelas, att rikets soekerbetsareal under de fem åren 1927—1931 uppgått
till respektive 40,730, 42,760, 27,409, 36,718 och 35,107 hektar. Fjolårets
betareal motsvarade alltså i det närmaste den 1927 å femårskontrakten
tecknade men översteg med ungefär 10 respektive 15 procent de
under 1930 och 1931 på grund av vissa omständigheter nedsatta arealerna.
Fjolårets betskörd per hektar blev synnerligen hög. Medan en normal
avkastning i södra Sverige plägar uppskattas till 278 deeiton per hektar,
steg hektarskörden 1932 till 386 deeiton för den till svenska soekerfabriksaktiebolaget
hörande odlingen och tili 312 deeiton beträffande det mellansvenska
bolagets odling. Motsvarande siffror för 1931, ett för betodlingen
dåligt skördeår, voro 254 och 180 deeiton. Till följd i främsta
rummet av den höga hektaravkastningen har 1932 års totala betskörd
blivit rekordartad och utgör 1,462,500 ton för det större bolaget och 85,314
ton för det mindre bolaget eller sammanlagt 1,547,814 ton. Totala betskörden
uppgick 1930 till 1,209,778 ton och 1931 till allenast S72,043 ton.
Sockerhalten i betorna var under 1932 i medeltal 17.02 procent för det
större bolagets del och 16.78 procent för det mindre bolagets, d. v. s. något
lägre än den som normal ansedda sockerhalten av 17.2 procent.
Den av fjolårets osedvanligt höga betskörd erhållna råsockermängden
uppskattas till i runt tal 235,000 ton, vilken myckenhet vid nuvarande minskade
sockerkonsumtion ungefärligen torde täcka landets sockerbehov
under ett konsumtionsår och onödiggöra import.
Betpriset har, tack vare den statliga stödanordningen, utgjort 2 kronor
30 öre per deeiton sextonprocentiga betor, medan ifrågavarande
grundpris, så vitt kan bedömas, utan statsunderstöd skulle enligt den
mellan bolagen och odlarna överenskomna multipelregeln hava — vid
Kungl. Maj:ts proposition nr 75. 7
ett sannolikt krossmelispris av 29 öre per kilogram — stannat vid ungefär
1 krona 95 öre. Till sagda pris kommer i båda fallen tillägg för
högre sockerhalt än 16 procent, utgörande för svenska sockerfabriksaktiebolagets
vidkommande respektive 14.7 och 12.4 öre. I följande sammanställning
meddelas uppgifter örn betpriset under de senaste sex åren beträffande
svenska sockerfabriksaktiebolagets odling.
B e t p r i s i |
öre per |
d e c i t o n |
|
Kampanjår |
grundpris |
tillägg för |
summa |
1927/1928 ....................... |
................. 281.66 |
6.46 |
288.12 |
1928/1929 ...................... |
................. 244.23 |
7.41 |
251.64 |
1929/1930 ....................... |
................ 211.61 |
'' 16.80 |
228.5 0 |
1930/1931 ....................... |
................. 245.oo |
12.2 1 |
267.21 |
1931/1932 ...................... |
................ 209.5 7 |
21.88 |
231.45 |
1932/1933 ....................... |
................. 230.oo |
14.66 |
244.66 |
Sockerpriset efter den 22 februari 1932.
Enligt kontrakten mellan staten och sockerfabriksaktiebolagen har
bolagens priskurantpris å ett kilogram krossmelis allt sedan den 23 februari
1932 utgjort 31 öre med undantag för de sjutton dagarna 29 augusti—14
september 1932, då bolaget med begivande av statens sockernämnd
på grund av prisstegring å världsmarknaden höjde krossmelisnoteringen
till 32 öre. För hela regleringsperioden torde noteringen å sagda
sockersort följaktligen uppgå till i genomsnitt 31.04 öre per kilogram.
För bedömande av det pris å krossmelis, som skulle hava av sockerbolagen
tillämpats vid fri prisbildning och alltså därest intet statsingripande
ägt rum, har jag genom statens sockernämnd införskaffat åtskilliga
uppgifter. Av dessa framgår, att krossmelisnoteringen vid fri
marknad kan antagas hava utgjort:
23 februari—11 mars 1932 ............................................ 29 öre per kilogram
12 mars—14 juni 1932 ................................... |
.................. 28 |
» |
» |
|
15 juni—8 juli 1932 ....................................... |
................. 29 |
> |
» |
» |
9 juli—9 augusti 1932.................................. |
.................. 31 |
» |
» |
» |
10 augusti—14 september 1932 ................... |
.................. 32 |
» |
» |
» |
15 september—21 oktober 1932 ................... |
................. 31 |
» |
» |
» |
22 oktober —26 november 1932 ................... |
................. 30 |
» |
» |
» |
27 november—31 december 1932................... |
................. 29 |
» |
» |
» |
1 januari 1933 och därefter ....................... |
.................. 28 |
» |
» |
» |
De nu nämnda priserna motsvaras av ett sannolikt genomsnittspris
för hela regleringsperioden av ungefär 29.34 öre.
Av det anförda framgår, att krossmelisnoteringen till följd av sockerregleringen
blivit ungefär (31.04 — 29.34 —) 1.7 öre högre än vad den kan
antagas hava varit vid fri marknad. Härjämte bör bemärkas, att sockerbolagen
under regleringstiden fått behålla den med 1 öre ökade marginalen
mellan bitsocker och krossmelis, som infördes i samband med ut
-
8
Kungl. Majlis proposition nr 75.
arbetandet av fjolårets förslag i sockerfrågan oell vilken marginal näppeligen
hållits vid fri marknad. Med hänsyn härtill torde den verkliga genomsnittliga
fördyringen av socker till följd av sockerreglering kunna
uppskattas till i det närmaste 2 öre per kilogram.
Vidare har jag genom statens sockernämnd införskaffat upplysningar
rörande de åtgärder, som av sockerbolagen vidtagits med anledning av
bevillningsutskottets uttalande i avseende å en utjämning av detaljhandelsprisen
ä socker.
Svenska socker fabr ^aktiebolaget har meddelat, att bolagets affärschef
omedelbart efter riksdagens beslut 1932 sammankallade representanter
för de fyra sockerengrosföreningarna i landet till överläggning
angående bland annat förenämnda fråga. Af färschef en riktade till de
närvarande en uppmaning att överväga oell giva till känna sin uppfattning
angående de åtgärder, som skulle kunna vidtagas för förverkligande
av utskottets syftemål. De närvarande engrossisterna förklarade, enligt
vad från bolaget meddelats, att vad som här kunde göras måste
åstadkommas på frivillighetens väg, då varken grossistföreningarna eller
de enskilda grossisterna ägde möjlighet att mot detaljhandlarnas
vilja genomdriva ändringar i den enskilde detaljhandlarens prissättning.
Det framhölls också, att det för en utomstående erbjöde svårigheter
att erhålla kännedom örn och bedöma de skiftande faktorer, som hade
inflytande på den ifrågavarande prissättningen. Affärsehefen underströk
för de närvarande vikten av att grossisterna så långt som möjligt
sökte medverka till att utskottets uttalade förväntan uppfylldes. — Vidare
har från bolaget nu framhållts, att bolaget ej ägde någon sådan organisation,
att bolaget kunde följa detaljpriserna å olika orter oell än
mindre kontrollera det befogade i de tillägg till engrospriserna, som
gjordes å de olika orterna. Det vore bolaget icke heller möjligt att öva
någon effektiv påtryckning på detaljhandlarkåren i här förevarande
avseende.
Från mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag har framhållits, att
bolaget ej hade direkt förbindelse med detaljhandlarna, då ju ali sockerförsäljning
skedde till engrossisterna. Det enda, som varit bolaget möjligt,
hade varit att hos engrossisterna hemställa, att de ville göra sitt
bästa i antydd riktning. För övrigt syntes man kunna räkna med att
konkurrensen inom detaljhandeln reglerade priset till en rimlig nivå.
Bolaget hade emellertid i rätt avsevärd mån bidragit till möjligheten
för detaljisterna att hålla sockerpriset nere därigenom, att bolaget lyckats
utverka ganska kraftiga reduceringar av såväl sjö- som bil- och
banfrakterna för socker, vilket ju vore ägnat att förbilliga priset på respektive
platser.
Svenska sockerfabriksaktiebolaget har därjämte delgivit mig vissa av
bolaget införskaffade uppgifter örn engros- oell detalj handelspriserna å
socker i 55 av rikets städer och andra större platser, varav inhämtas, att
detaljhandelsmarginalen per kilogram från den 15 februari till den 31 december
1932 ändrats på följande sätt:
Kungl. Muj:ts proposition |
nr 75. |
9 |
|
Bitsocker |
Krossmelis |
||
minskad med mer än 2 öre ............................ |
3 orter |
3 |
orter |
» » 2 öre ........................................ |
8 » |
6 |
» |
» . » l.o—1.9 öre ............................... |
8 » |
8 |
» |
». » O.i—0.5 öre ................................ |
13 » |
14 |
» |
oförändrad ....................................................... |
13 » |
16 |
» |
ökad med O.i—0.5 öre....................................... |
4 » |
2 |
» |
» » O.e—l.o öre ................................... |
5 » |
4 |
» |
» » mer än 1 öre.................................... |
1 ort |
2 |
» |
Sockerimporten ejler den 22 februari 1932 samt sockerbolagens försäljning
av raffinad.
Från statens soekernämnd har upplysts, att nämnden sedan importregleringens
ikraftträdande den 23 februari 1932 jämlikt övergångsbestämmelsen
i förordningen nr 30/1932 och 7 § kontrakten mellan staten
och sockerfabriksaktiebolagen lämnat införseltillstånd för 3,628 ton
krossocker och 589 ton bitsocker eller tillhopa 4,217 ton socker, varav allt
utom ungefär 170 ton krossocker hittills införts. Sistnämnda myckenhet
beräknas bliva införd till riket före utgången av februari i år. Likaså
har nämnden meddelat, att den härigenom slutbehandlat samtliga på
grund av nyssnämnda bestämmelser inkomna ansökningar örn sockerimport.
Omnämnas må, att importen av raffinerat socker utgjorde under
1930 och 1931 respektive 21,144 och 18,822 ton.
De båda sockerfabriksaktiebolagens tillhopatagna expedition av raf
finerat socker bär uppgått till:
V» 1929—31/8 1930 ............................................................................ 214,203 ton
7» 1930—»V* 1931 ......................................................................... 213,801 »
V. 1931—37s 1932 ............................................................................ 224,594 »
V91932—31/13 1932 ............................................................................ 72,441 »
Löneförhållandena inom sockerbetsodlingen under 1932.
Den 19 mars 1932 ingicks avtal mellan Skånska lantmännens arbetsgivareförening
oell Svenska lantarbetareförbundet angående ackordsarbete
vid rotfruktsskötseln. Avtalet har haft tillämpning på skötsel oell
upptagning av sockerbetor 1932. För sådant arbete har avtal tidigare
funnits endast under åren 1919—1921. Därefter har för arbetet gällt vissa
prisbestämmelser enligt av nämnda arbetsgivareförening ensidigt fastställda
grunder. Härmed följde vissa olägenheter såsom ojämnhet i
ackordspriserna och osäkerhet beträffande arbetets ostörda bedrivande,
varför båda parterna fann lämpligt att för 1932 års odling upprätta kollektivavtal.
Genom 1932 års kollektivavtal infördes principen örn betalning med
hänsyn till dels kvaliteten av utfört arbete, dels skördemängden. — För
sommarskötselu fixerades ett grundpris (34 öre för gallringen, 20.4 öre
för första hackningen och 12.7 öre för varje av arbetsgivaren påförd
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 75.
råd annan hackning, allt per 100 sträckfamnar), till vilket tillägg kan
utgå och från vilket avdrag kan göras med hänsyn till det plantantal,
som gallringsarbetet givit till resultat. Tillägget utgår med 1 krona
per 6,400 sträckfamnar för varje 1,000-tal plantor utöver 38,000 stycken
upp till 46,000 plantor. Avdrag sker per 6,400 sträckfamnar och varje
1,000-tal plantor, dels för plantantal understigande 38,000 stycken med
1 krona för vartdera av de tre första tusentalen och därefter med 2 kronor
per tusental, dels för plantantal överstigande 46,000 stycken med 1
krona per 1,000-tal. — För upptagning av sockerbetor utgår ersättning
per 400 sträckfamnar med 3 kronor 75 öre under oktober och 4 kronor
25 öre under november, vartill kommer ett s. k. kvantitetstillägg av 6
öre per 400 sträckfamnar för varje 1,000-tal kilogram per hektar, varmed
skörden å egendomen överstiger 280 deciton betor per hektar. — I avtalet,
i fråga örn sommarskötseln, angivna 6,400 sträckfamnar motsvara
vid ett radavstånd örn 45 centimeter ett tunnland. Sistnämnda ytenhet
motsvaras, då fråga är örn upptagningen, av 16 enheter (rutor) örn
400 sträckfamnar. Med utgångspunkt härifrån ernås vid tillämpning av
kollektivavtalets ackordspriser ungefärligen följande arbetsförtjänster.
Därest sommarskötseln omfattat fyra arbetsmoment, giver ackordet per
6,400 sträckfamnar (= 1 tunnland) 51 kronor. Upptagningen skulle vid
ett medelpris av 4 kronor per 400 sträckfamnar betalas med 64 kronor
per 6,400 sträckfamnar. Inalles borde alltså erhållas en arbetsförtjänst
av 115 kronor per tunnland eller 230 kronor per hektar. Denna arbetsförtjänst
kan dock, som nämnts, ökas dels genom att gallringen utföres
så att önskat plantantal erhålles, dels örn skörden ökas, vilket ju 1932
varit fallet.
De uppgifter, som stå till bilds rörande arbetsförhållandena vid 1932
års betkampanj, synas giva vid handen, att de nya bestämmelserna för
betodlingsarbetet i stort sett utfallit till båda parternas tillfredsställelse.
För frågans belysning bär jag införskaffat yttranden och utredningar
från Skånes betodlares centralförening, Svenska lantarbetsgivarnes
centralförening och Svenska lantarbetareförbundet.
Skånes betodlares central förening har meddelat, att föreningen sökt
arbeta för att kollektivavtalets bestämmelser bleve kända bland alla betodlare.
Sålunda distribuerade föreningen i mars 1932 tryckta exemplar
av avtalet till samtliga lokalföreningar, varjämte en redogörelse över detaljerna
i avtalet intogs i föreningens facktidskrift, »Skånsk jordbrukstidskrift»,
som utdelas gratis till samtliga föreningsmedlemmar (cirka
12,000). Enligt av centralföreningen nu införskaffade uppgifter från
dess sexton lokalavdelningar skulle i stort sett alla betodlare i Skåne
hava följt kollektivavtalets bestämmelser, i den mån arbetarna själva så
önskat. Tilläggs- eller avdragsbestämmelserna för visst plantantal hade
dock, säkerligen på grund av fröets för året dåliga skjutkraft och det
därigenom ojämna beståndet, måst slopas på åtskilliga håll. I dylika
fall hade separata överenskommelser ingåtts. Där gynnsamma betingelser
motverkat fröets låga skjutkraft — fröets grobarhet var för övrigt
god, nämligen cirka 80 procent — hade enligt föreningens förmenande
betalningssystemet enbart varit till nytta, för odlaren genom ett väl avvägt
plantbestånd och för arbetaren genom det tillfälle till merförtjänst,
som systemet medfört, Av föreningens undersökningar har vidare framgått.
att såväl betalningen vid upptagningen som kvantitetstillägget va
-
Kunol. Muj:ts proposition nr 75.
11
rit i överensstämmelse med avtalet. Örn avvikelse på något håll skett,
anser föreningen detta hava berott på att parterna överenskommit örn
en kompensation i form av fria naturaförmåner, såsom fria resor till och
från arbetsplatsen, mjölk, potatis och, i fråga örn husmän e. d., körslor
m. m. Såsom slutomdöme har centralföreningen framhållit, att kollektivavtalet
strikt följts av sådana medlemmar, som vore anslutna till arbetsgivareorganisationen,
och även i stort sett följts av övriga medlemmar,
som vore beroende av lejd arbetskraft, att, där några ändringar i
avtalet företagits, dessa tillkommit på grund av särskilda förhållanden
och under fullt samförstånd mellan parterna och att i dessa senare fall.
med hänsyn tagen till övriga förmåner i överenskommelsen, betalningen
snarare varit högre än lägre än den, kollektivavtalet föreskrivit, samt
att den allmänna tillämpning, avtalet syntes hava haft, talade för dess
fortsatta användning i framtiden.
Svenska lantarbetsgir arnes centralförening har anfört i huvudsak
följande: Avtalet vore träffat mellan Skånska lantmännens arbetsgivareförening
och Svenska lantarbetareförbundet, varför dess direkta tilllämpningsområdet
vore begränsat till Skåne och, på arbetsgivaresidan,
till nämnda organisations medlemmar. Avtalet torde emellertid väsentligt
hava normerat löneförhållandena för Skåne långt utöver denna dess
formella räckvidd, vilket i viss grad torde hava gällt även Östergötland
och Kalmarorten, Erfarenheten hos organiserade arbetsgivare gåve vid
handen, att det nya avtalet i allt väsentligt varit till nytta för odlingen
och borde med allt skäl även hava tillfredsställt arbetarna. Tvister örn
avtalets tillämpning hade praktiskt sett ej förekommit; endast några få
fall hade måst behandlas oell lösas av ett därför tillsatt förtroendeutskott.
Svenska lantarbetareförbundet har meddelat, att införskaffade uppgifter
gåve vid handen, att för den areal, varom förbundet fått uppgifter,
hade för 26 procent betalats 126 kronor 84 öre per tunnland (eller
6,400 sträckfamnar), d. v. s. att till grundpriset utgått ett tillägg av 11
kronor 84 öre. Av arbetsgivarna hade 38 procent betalat lägre lön, än
vad avtalet föreskreve, och 62 procent hade betalat enligt avtalet. Av
betarealen hade 43 procent skötts av på orten bosatta arbetare och 57 procent
av tillresande säsongarbetare. Förbundet har tillagt, att den verkställda
undersökningen ej kunnat Idiva uttömmande.
Vad beträffar betarbetarelönerna under 3932 inom de utanför Skåne belägna
soekerbetsdistrikten har jag från olika håll inhämtat uppgifter,
varav framgår följande.
I Halland har i allmänhet betalats 88 kronor för sommarskötseln oell
104 kronor för upptagningen eller tillhopa 192 kronor, allt per hektar. —
Beträffande Blekinge har från betodlarhåll uppgivits, att den vanligaste
betalningen varit 80 å 90 kronor för sommarskötseln och 95 å 300 kronor
för upptagningen eller tillhopa 175 å 390 kronor, allt per hektar. — De
odlare på Gotland, som varit i behov av lejd arbetskraft, uppgivas hava
i allmänhet skaffat sitt behov därav genom sockerfabriken i Roma. Betskötarna
hade fabriken skaffat från Småland, och lillien hade utgått enligt
det skånska kollektivavtalet. Odlare, som kunnat utföra sommarskötseln
med egen hjälp men behövt lejd arbetskraft till upptagningen,
hade för sistnämnda arbete betalat från 3 till 4 kronor per ruta om 100
kvadratfamnar, motsvarande 96 128 kronor per hektar. — T Östergöt
-
12
Kungl. Majlis proposition nr 75.
land hade i allmänhet tillämpats 102 kronor för sommarskötseln och 12S
kronor för upptagningen eller tillhopa 230 kronor, allt per hektar. — Beträffande
Öland uppgivas betarbetarelönerna hava för helackord utgjort
160—200 kronor per hektar. — Till de sålunda angivna kontanta lönebeloppen
torde ofta komma vissa naturaförmåner såsom fria resor, bostad
med bränsle samt i vissa fall en Uter mjölk och potatis.
Läget å den internationella sockermarknaden.
New-Yorknoteringen ä råsocker, vilken vid denna lid förra året låg vid
ungefär 1 cent per skålpund eller 11.5 öre per kilogram, har under 1932
varit föremål för starka växlingar. I mitten av oktober 1932 var den
sålunda uppe i I.20 cent efter att i slutet av maj 1932 hava varit nere i
O.57 cent. För närvarande utgör noteringen i fråga O.75 cent per skålpund
eller 9.2 öre per kilogram. Priset å konsumtionssocker i den internationella
handeln har i stort sett följt växlingarna i råsockerpriset. Noteringen
f. o. 1). Hamburg å tjeckoslovakiskt »Feinkorn», vilken under
normala förhållanden är prisbestämmande jämväl å den svenska marknaden,
utgjorde sålunda vid årsskiftet 1932/1933 cirka 13.5 öre efter att i
början av oktober 1932 varit uppe i 15.5 öre per kilogram.
De vidtagna produktionsinskränkningarna i de viktigaste soekerexporterande
länderna, varigenom råsockertillverkningen i världen nedbragts från
30.2 miljoner ton under skördeåret 1930/1931 till 27.8 miljoner ton under år
1931/1932, synas sålunda i stort sett hava lämnat marknaden oberörd. Delvis
beror detta på att produktionen av socker i flera av de mest betydande exportländerna
under skyddet av förstärkt tullskydd samt andra statliga åtgärder
fortsatt att utvidgas. Särskilt bör i detta hänseende framhållas Brittiska
Indien, som sedan gammalt utgör en av de förnämsta avsättningsmarknaderna
för javanesiskt socker. I Europa har vidare den gynnsamma
sockerbetsskörden förra året bidragit till att under slutet av 1932 minska
efterfrågan av råsocker å den internationella marknaden och därmed
medverkat till prisfallet under samma tid. Den viktigaste orsaken till
att förhoppningarna örn en förbättring i marknadsläget ännu ej infriats
trots de stora ansträngningar, som de stora sockerexporterande länderna
gjort för att framkalla en sådan, torde dock varit den under senaste året
avtagande konsumtionen av socker i världens skilda länder-. Hedan under
1931 torde en märkbar minskning i sockerförbrukningen hava ägt rum i
jämförelse med året dessförinnan. Under år 1932 har den emellertid under
inflytande av den skärpta ekonomiska krisen sjunkit ytterligare,
ehuru säkra uppskattningar i detta hänseende ännu ej finnas tillgängliga.-
Denna omständighet, att sockerkonsumtionen synes befinna sig i avtagande,
medför givetvis, att läget å den internationella sockermarknaden
fortfarande får anses mycket osäkert. Att bedöma hur utvecklingen koni-,
mer att gå under innevarande år är därför uteslutet. Framhållas må dock,
att de viktigaste sockerexporterande länderna synas komma att ytterit
-
Kunni. May.ts proposition nr 75. 13
gare begränsa sina utbud. Ä Kuba uppskattas skörden, i råsocker räknat,
till 2 miljoner ton mot 2.7 miljoner ton under föregående år samt
cirka 5.0 miljoner ton för några år sedan. Å Java väntar man, att 1933
års skörd skall omfatta endast: ungefär 1.4 miljoner ton mot 2.8 miljoner
ton föregående år.
, Såvitt jag av tillgängliga uppgifter kan bedöma, bar läget å den internationella
sockermarknaden icke förbättrats sedan förra året. Sockerpriset
å världsmarknaden är nu något lägre än vid samma tid i fjol, och
den kommande utvecklingen är oviss. När man i denna situation söker
bedöma möjligheterna för den svenska sockerbetsodlingens uppehållande
under innevarande år, finnes grundad anledning antaga, att årets betodling,
därest intet ingripande sker från statens sida, kommer att väsentligt
inskränkas. Vid rådande världsmarknadspris å socker torde nämligen
det betpris, som sockerfabriksaktiebolagen med hänsyn till sina ekonomiska
intressen av uppehållen betodling kunna erbjuda, ej vara sådant,
att odling i något så när normal omfattning kan erhållas. Utan
statens medverkan torde odlingsarealen sannolikt komma att nedgå till
knappt hälften av fjolårets areal. Reduceringen kommer säkerligen att
i främsta rummet gå ut över sådan odling, vars bedrivande kräver lejd
arbetskraft.
En minskning av sockerbetsodlingen i nyss antydd utsträckning måste
få följder, som under rådande allmänna läge inom landet ej äro önskvärda.
Genom de bortfallande arbetstillfällena skulle uppstå svårigheter
av skilda slag. Den befolkning, som för sin utkomst hittills varit beroende
av arbete vid betodlingen och råsockerfabrikationen, kommer härvid
att kännbart drabbas. Under en tid som den innevarande, då det gäller att
bekämpa arbetslösheten och åter få igång de produktiva krafterna, synes
det mer än tillförne vara angeläget att förebygga betodlingens delvisa
nedläggande. Särskild vikt bör tillmätas den omständigheten, att betodlingens
inskränkning i sådan omfattning, att väsentligt stegrad sockerimport
behöver äga rum, menligt inverkar på vår handelsbalans, ett förhållande
som under rådande ekonomiska situation såvitt möjligt bör förhindras.
Då härtill kommer, att statsmakterna de tre senaste åren uppehållit
sockerbetsodlingen i nära nog oförminskad omfattning, är det enligt
min mening icke tillrådligt att under nu inträdda mera påfrestande sociala
och ekonomiska förhållanden inom landet och låga sockerpris å världsmarknaden
oförmedlat frångå den inslagna vägen. Jag finner mig därför
böra förorda, att staten lämnar sin medverkan till sockerbetsodlingens
uppehållande under 1933.
Beträffande den form, varunder statens medverkan bör lämnas, anser
jag visserligen, att direkt subvention, på sätt skedde åren 1930 och 1931,
är den ur principiell synpunkt riktigaste vägen. Det statsfinansiella läget
gör det emellertid icke möjligt att nu återgå till detta system. Det
Departement
chefen.
14
Kungl. Majda proposition nr 75.
ytterligare bidrag, utöver gällande tullsats, som erfordras för betodiingens
uppehållande i år, måste därför i nuvarande situation på ena eiler
andra sättet uttagas av konsumenterna av socker. Härvid synes den anordning,
som beslöts förra året och nu tillämpas, vara den förmånligaste.
dag har därför ansett ett års förlängning av den nuvarande regleringen av
sockerimporten böra kunna ske, för såvitt med sockerfabriksaktiebolagen.
respektive betodlarna kunnat ernås uppgörelser örn ett sockerpris, som
från allmänhetens synpunkt iean anses skäligt, och ett sådant betpris,
att de med odlingens uppehållande förenade sociala önskemålen bliva tillgodosedda.
I dylikt syfte har jag, sedan av ledningen för parterna å ömse
håll för mig anmälts att betodling innevarande år utan statens ingripande
ej i erforderlig omfattning kan komma till stånd, bedrivit förhandlingar
med svenska sockerfabriksaktiebolaget, mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag
och styrelsen för Skånes betodlares centralförening.
Utgående från att den konsumerande allmänhetens uppoffringar för
betodlingens fortvaro icke böra göras större, än som oundgängligen erfordras,
samt att sockerpriset borde så inställas, att anpassning till en fri
marknad underlättas, bär jag ansett en sänkning av det nu garanterade
minimipriset å socker med 1 öre till 30 öre per kilogram vara med hänsyn
till sockernäringens bärkraft rimlig. Skäl synas tala för att den
därigenom för näringen inträdande inkomstminskning principiellt sett
borde bäras lika av sockerindustrien .och betodlarna. Med hänsyn till
angelägenheten av att lönerna för betskötsel och betupptagning icke
sänkas, har det dock icke ansetts skäligt att nedsätta betpriset mer än
till 2 kronor 25 öre per 100 kilogram sextonprocentiga betor. På grund
härav har prissänkningen å socker för att göra övergången till det nya
prisläget lättare för sockerfabriksbolagen ansetts böra anstå till den 1 juni
1933. Det sockerpris, som under regleringstiden torde böra garanteras sockerbolagen,
skulle alltså bliva 31 öre under tiden 1 mars—31 maj 1933 och
30 öre under tiden 1 juni 1933—28 februari 1934 allt per 1 kilogram krossmelis.
Priset å andra sockersorter torde, liksom nu, böra sättas i förhållande
till krossmelispriset. Då såsom framgår av den förut lämnade
redogörelsen sockerpriset till följd av regleringen under innevarande
period blivit i genomsnitt inemot 2 öre per kilogram dyrare än vid fri
marknad, torde konsumenternas i samband härmed gjorda uppoffringar
för 1932 års betodling kunna vid en årsförbrukning av ungefär 225,000
ton socker uppskattas till i runt tal 4.:> miljoner kronor. Genom den
av mig för nästa period ifrågasatta ändringen av sockerprisbestämmelserna
komma konsumenterna att besparas ungefär 1.7 miljoner kronor
i förhållande till vad fallet skulle blivit vid oförändrad prisregel. Det
förenämnda betpriset, 2 kronor 25 öre, har av odlarna befunnits acceptabelt
och ägnat att under nuvarande omständigheter säkerställa en betodling
av ungefär samma omfattning som den tinder de senaste åren förekommande.
Av svenska sockerfabriksaktiebolaget vid förhandlingarna
Kanyl. Maj:ts proposition nr 75.
15
uppställd önskan, om rätt för bolaget att kunna, i den män så anses böra
ske, begränsa teckningsarealen till 38,000 hektar Ilar ansetts böra tillmötesgås.
Vad angår betodlingsvillkoren i övrigt bär mellan svenska socker
fabriksaktiebolaget oell Skånes betodlares centralförening träffats direkt
uppgörelse, innebärande i huvudsak samma villkor som de för 1932 års
odling tillämpade.
Såsom redan antytts har jag ansett betpriset böra så bestämmas, att det
kan begäras, att de odlare, som använda lejd arbetskraft för betskötseln
och betupptagning, under året icke tillämpa försämrade lönevillkor för
detta arbete. Med all sannolikhet kan man påräkna en förlängning av det
för Skåne i fjol träffade avtalet örn betskötarlönerna, varför jag förut
redogjort och vilket beräknas giva arbetarna ett helackord av cirka
230 kronor per hektar. Förra året bringade Skånes betodlares centralförening
avtalet till samtliga medlemmars kännedom samt uppmanade i sitt
föreningsblad medlemmarna och även dem, som ej tillhörde lantarbetsgivareföreningen,
att följa detsamma. De utredningar jag sökt åvägabringa
i lönefrågan giva vid handen, att avtalet i stort sett varit normerande
för betskötarlönerna i Skåne samt i det väsentliga tillfredsställt parterna
å ömse sidor. Vid de nu inför mig förda förhandlingarna har betodlareföreningens
styrelse förklarat sig beredd att i lönefrågan förfara på samma
sätt i år som i fjol. Jag har med erkänsla mottagit denna förklaring
och utgår med bestämdhet ifrån att från centralföreningens sida också göres
vad göras kan för att bringa avtalet till vidaste kännedom och tillämpning.
Med hänsyn härtill torde kunna förutsättas, att lägre lön ej i Skåne
betalas än som motsvarar avtalet, varför juridiskt bindande förpliktelse i
detta avseende torde kunna undvaras i betodlingskontrakten. Men fråga örn
införande av dylik bestämmelse uppkommer givetvis, därest förutsättningen
för bestämmelsens lind var ande i kontrakten till äventyrs icke går i
uppfyllelse och statens fortsatta medverkan till betodlingens uppehållande
kommer under övervägande. Beträffande betskötarlönerna i de utanför
Skåne belägna distrikten har förberörda avtal ej haft direkt giltighet, men
synas dess bestämmelser hava i viss utsträckning tillämpats å Gotland och
särskilt i Östergötland. För Halland, Blekinge och Öland lago ackordslönerna
i fjol, liksom för övrigt tidigare oftast varit fallet, ganska avsevärt
under den i Skåne tillämpade ersättningen. Jag finner det vara önskvärt,
att lönerna inom hithörande odlingsdistrikt höjas. Då emellertid
här icke föreligger något kollektivavtal och arbetets besvärlighet m. m. är
något växlande inom de skilda distrikten, iir det svårt att finna en för
varje distrikt lämplig måttstock. I allt fall förutsätter jag, att inom de
utanför Skåne belägna betodlingsdistrikten ej under 1933 tilliimpas lägre
hiner för skötseln och upptagningen av sockerbetor än förra året.
Frågan örn detaljhandelsmarginalen å socker var i fjol föremål för riksdagens
uppmärksamhet och uttalande. Såsom jag förut omnämnt hava sorn
kerfabriksaktiebolagen i anslutning härtill för grossisterna framhållit vik
-
16
Kungl. Majlis proposition nr 75.
ten av att dessa så långt som möjligt medverka till en utjämning av detaljhandelsmargiualen.
Av erhållna uppgifter framgår, att utvecklingen under
den gångna delen av regleringsperioden gått i riktning mot en minskning
i stort sett av denna marginal. Jag förväntar, att sockerfabriksaktiebolagen
även under den nya avtalstiden söka att, i den män så är möjligt,
förverkliga det av riksdagen uttalade önskemålet örn en utjämning av
detaljhandelsmarginalen.
En förlängning av sockerregleringen med de av mig tillstyrkta ändringarna
kommer att innebära, att rätten till införsel av socker under tiden
1 mars 1933—28 februari 1934 överlåtes åt de båda sockerfabriksaktiebolagen
på i huvudsak det sätt, som nu tillämpas. Därvid synes emellertid,
då nu ej är fråga örn annat än ett fortsättande av en bestående
och för alla importörer känd anordning, kunna tillmötesgås ett av sockerfabriksaktiebolagen
vid förhandlingarna framställt och såsom rimligt
befunnet önskemål, att, förutom de i 1 § andra oell tredje styckena av
fjolårets kontrakt avsedda fallen, allenast sådan import av socker må
utan hinder av ensamrätten kunna äga rum, som grundar sig på köp i fast
räkning före den 2 februari 1932 och varom anmälan blivit senast den 15
mars 1932 gjord hos statens sockernämnd. Då dylik import, i den mån
den medgivits av statens sockernämnd, redan torde vara så gott som
till fullo verkställd, lärer sist ifrågasatta bestämmelse få mycket ringa
betydelse i fortsättningen. I nära anslutning till ett av riksdagen förra
året i ämnet gjort uttalande bör förväntas, att sockerfabriksaktiebolagen
under avtalstiden medgiva envar, som tidigare importerat socker,
inköpsrätt hos dem på i motsvarande fall sedvanliga villkor.
I enlighet med de av mig nyss angivna grunderna för bestämmandet
av sockerpris och betpris har, efter slutförda förhandlingar med sockerfabriksaktiebolagen,
upprättats förslag till förnyade kontrakt i ämnet,
vilka torde såsom bilagor få fogas till detta protokoll. Bolagen hava
förbundit sig att, under förutsättning att kontraktsförslagen av statsmakterna
oförändrat godkännas, sluta avtal med staten i enlighet med
förslagen. I samband härmed hava bolagen förklarat, att bestämmelsen
i 6 § rörande melassanvändning må så tolkas, att åtgärder till viss begränsning
av brännvinstillverkningen i samband med pressjästberedningen
må kunna av statsmakterna vidtagas.
Kontraktsförslagen förutsätta, att statens sockernämnd bibehålies såsom
organ för utövande av kontroll över bolagens verksamhet, i vad
den beröres av kontrakten. Beträffande nämndens verksamhet och bestridandet
av kostnaderna för nämnden torde härom gällande bestämmelser
böra i huvudsak bibehållas.
För giltighet av de ifrågasatta kontrakten mellan staten och sockerfabriksaktiebolagen
erfordras riksdagens samtycke. Den föreslagna anordningen
förutsätter riksdagens beslut, att för tiden från oell med den
1 mars 1933 till och med den 28 februari 3934 rätt att till riket införa
Kungl. Maj:ts proposition nr 75. " 17
socker icke skall tillkomma annan än staten eller den, åt vilken Kungl.
Maj:t överlåter sådan rätt. Meddelande av erforderliga närmare föreskrifter
torde ankomma på Kungl. Majit. Därvid torde givetvis iakttagas,
att importen lämnas fri beträffande de i 1 § andra och tredje styckena
av kontrakten avsedda fall samt beträffande i sagda paragrafs
fjärde stycke avsedda foll regleras på där angivet sätt.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att
dels besluta, att för tiden från och med den 1 mars
1933 till och med den 28 februari 1934 rätt att till riket
införa socker (tulltaxenummer 119 och 120) med
av Kungl. Majit stadgade undantag icke skall tillkomma
annan än staten eller den, åt vilken Kungl.
Majit överlåter sådan rätt;
dels bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de närmare
föreskrifter, som må erfordras för upprätthållande
av nu angivna ensamrätt;
dels ock godkänna de såsom bilagor A och B till detta
protokoll fogade förslagen till kontrakt mellan svenska
staten och svenska sockerfabriksaktiebolaget samt
. . mellan svenska staten och mellersta Sveriges socker
fabriksaktieholag.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Rune Thygesen.
Bihang till riksdagens protokoll 1033. 1 sami.
Nr 75.
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 75.
Bilaga A.
Förslag till
Kontrakt
mellan svenska staten och svenska sockerfabriksaktiebolaget.
Mellan svenska staten å ena sidan samt å andra sidan svenska sockerfabriksaktiebolaget,
i det följande benämnt bolaget, är följande överenskommelse
träffad.
1§.
Staten tillförsäkrar bolaget för nedan i 7 § omförmälda tid, att annan
än bolaget och mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag ej skall äga
laglig rätt att till riket införa socker (tulltaxenummer 119 och 120).
Vad ovan sägs skall icke utgöra hinder för annan att företaga tran
sitering, returförtullning eller uppläggning å tullager eller provianteringsfrilager
av nyss omförmälda vara; dock får å provianteringsfrilager
upplagd sådan vara endast efter av Kungl. Maj :t för varje särskilt fall
meddelat tillstånd disponeras annorledes än till fartygs proviantering i
föreskriven ordning.
Vad i första stycket sägs gäller ej heller i avseende å vara, som införes
i egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden, att tullfrihet för
varan åtnjutes enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än
den under s) upptagna eller enligt 6 eller 8 § samma förordning.
I avseende å införsel av socker, örn vars inköp i fast räkning avtal
träffats före den 2 februari 1932 och varom anmälan senast den 15 mars
1932 blivit gjord hos statens sockernämnd, skola bestämmelserna i 7 §
andra stycket av kontraktet den 22 februari 1932 mellan staten och bolaget
äga tillämpning.
2§.
Bolaget förbinder sig att inbjuda till teckning av kontrakt angående
sockerbetsodling under år 1933 i enlighet med mellan bolaget och Skånes
betodlares centralförening överenskomna grunder samt under iakttagande
tillika, att grundpriset för 100 kilogram sockerbetor med 16 procent
sockerhalt icke må understiga 2 kronor 25 öre. Denna bolagets förbindelse
medför icke förpliktelse för bolaget att mottaga teckning av
högre sockerbetsareal än sammanlagt 38,000 hektar.
3 §.
Vid försäljning av socker är bolaget skyldigt att följa samma grundsatser,
som hittills i detta hänseende av bolaget tillämpats för försäljning
till leveransdagens pris. Bolaget skall bedriva sin verksamhet på
ett lojalt sätt och så att icke annans intresse ohehörigen skadas.
4 $.
Svenska sockerfabriksaktiebolagets priskurantpris å krossmelis (K 5)
skall vara normerande för priskurantpriserna å övriga av bolaget salu
-
Kungl. Majlis proposition nr 75.
19
förda sockersorter på så sätt, att en ökning eller minskning av priset å
K 5 åtföljes av samma ökning eller minskning av priserna å övriga sockersorter.
Priset å K 5 bestämmes enligt samma grunder som hittills
efter läget å världsmarknaden, varvid dock gäller, att lägre pris än 30
öre per kilogram ej behöver av bolaget för sagda sockersort tillämpas
med rätt likväl för bolaget att under tiden 1 mars—31 maj 1933 tillämpa
ett lägsta pris av 31 öre per kilogram krossmelis.
5 §.
Bolagets verksamhet, i vad den beröres av detta kontrakt, skall
vara underkastad fortlöpande kontroll av en utav Kungl. Majit tillsatt
nämnd av tre opartiska och sakkunniga personer (statens sockernämnd).
Av bolaget fattat beslut angående priserna å socker skall ofördröjligen
meddelas nämnden. Då denna finner av bolaget tillämpade priser
icke stå i överensstämmelse med vad i 4 § sägs, har den att meddela bolaget
detta samt, örn rättelse ej ernås, själv efter det bolaget beretts tillfälle
yttra sig besluta angående priserna å socker. Dylikt av nämnden
fattat beslut skall omedelbart lända till efterrättelse. Det åligger bolaget
att, vid anfordran, till nämnden lämna de uppgifter, som denna anser
erforderliga för kontrollens utövande.
Rörande nämndens verksamhet i övrigt äger Kungl. Majit meddela
närmare föreskrifter.
6 i
Bolagets åtagande enligt detta kontrakt gäller under förutsättning,
att inga ändringar under avtalstiden vidtagas beträffande gällande tullsatser
å raffinerat eller oraffinerat socker eller å melass, samt att sådana
åtgärder under nämnda tid icke vidtagas beträffande användning
av melass vid tillverkning av brännvin, varigenom bolagets möjligheter
att vinna avsättning för melass väsentligen inskränkas.
7 §.
Detta kontrakt gäller från och med den 1 mars 1933 till och med den
28 februari 1934.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 75.
Bilaga B.
Förslag till
Kontrakt
mellan svenska staten och mellersta Sveriges sockerfabriks
aktiebolag.
Mellan svenska staten å ena sidan samt å andra sidan mellersta Sveriges
sockerfabriksaktiebolag, i det följande benämnt bolaget, är följande
överenskommelse träffad.
1 §.
Staten tillförsäkrar bolaget för nedan i 7 § omförmälda tid, att annan
än bolaget och svenska sockerfabriksaktiebolaget ej skall äga laglig rätt
att till riket införa socker (tulltaxenummer 119 och 120).
Vad ovan sägs skall icke utgöra hinder för annan att företaga transitering,
returförtullning eller uppläggning å tullager eller provianteringsfrilager
av nyss omförmäld vara; dock får å provianteringsfrilager upplagd
sådan vara endast efter av Kungl. Majit för varje särskilt fall meddelat
tillstånd disponeras annorledes än till fartygs proviantering i föreskriven
ordning.
Vad i första stycket sägs gäller ej heller i avseende å vara, som införes i
egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden, att tullfrihet för varan
åtnjutes enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än den
under s) upptagna eller enligt 6 eller 8 § samma förordning.
I avseende å införsel av socker, örn vars inköp i fast räkning avtal träffats
före den 2 februari 1932 och varom anmälan senast den 15 mars 1932
blivit gjord hos statens sockernämnd, skola bestämmelserna i 7 § andra
stycket av kontraktet den 22 februari 1932 mellan staten och bolaget äga
tillämpning.
2 §.
Bolaget förbinder sig att i kontrakt angående sockerbetsodling under
år 1933 i avseende å beräkningen av betpriset intaga bland annat följande
bestämmelser.
Till grund för beräkningen av betpriset lägges medelpriset å 1 kilogram
krossmelis (K 5) enligt svenska sockerfabriksaktiebolagets priskurant vid
försäljning till engrossister under tiden från och med den 1 mars 1933 till
och med den 28 februari 1934, sedan därifrån dragits den i noteringen ingående
grossistrabatten 4 procent. Det sålunda framräknade effektiva
krossmelispriset utgör grundtalet för betprisberäkningen. För 100 kilogram
sockerbetor med 16 procent sockerhalt utgör priset 7 gånger ovannämnda
grundtal (= grundpriset); dock att sagda grundpris icke må understiga
2 kronor 25 öre.
För varje V]0 procent ökning eller minskning i medelsockerhalten röner
betpriset ett tillägg eller avdrag av 1/,eo av grundpriset.
Dessutom åtager sig bolaget även beträffande 1933 års sockerbetsodling
att lämna särskilt fraktbidrag till betodlarna enligt samma grunder som
för 1931.
21
Kungl. Majds proposition nr 75.
3 §.
Vid försäljning av socker är bolaget skyldigt att följa samma grundsatser,
som hittills i detta hänseende av bolaget tillämpats för försäljning
till leveransdagens pris. Bolaget skall bedriva sin verksamhet på ett lojalt
sätt och så att icke annans intresse obehörigen skadas.
4 §.
Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolags priskurantpris å krossmelis
(KM) skall vara normerande för priskurantpriserna å övriga av bolaget
saluförda sockersorter på så sätt, att en ökning eller minskning av priset
å KM åtföljes av samma ökning eller minskning av priserna å övriga sockersorter.
Priset å KM bestämmes enligt samma grunder som hittills efter
läget å världsmarknaden, varvid dock gäller, att lägre pris än 30 öre per
kilogram ej behöver av bolaget för sagda sockersort tillämpas med rätt
likväl för bolaget att under tiden 1 mars—31 maj 1933 tillämpa ett lägsta «
pris av 31 öre per kilogram krossmelis.
5 §.
Bolagets verksamhet, i vad den beröres av detta kontrakt, skall vara
underkastad fortlöpande kontroll av en utav Kungl. Maj:t tillsatt nämnd
av tre opartiska och sakkunniga personer (statens sockernämnd).
Av bolaget fattat beslut angående priserna å socker skall ofördröjligen
meddelas nämnden. Då denna finner av bolaget tillämpade priser icke stå
i överensstämmelse med vad i 4 § sägs, har den att meddela bolaget detta
samt, örn rättelse ej ernås, själv efter det bolaget beretts tillfälle yttra sig
besluta angående priserna å socker. Dylikt av nämnden fattat beslut skall
omedelbart lända till efterrättelse. Det åligger bolaget att, vid anfordran,
till nämnden lämna de uppgifter, som denna anser erforderliga för kontrollens
utövande.
Rörande nämndens verksamhet i övrigt äger Kungl. Majit meddela närmare
föreskrifter.
6 §.
Bolagets åtagande enligt detta kontrakt gäller under förutsättning, att
inga^ ändringar under avtalstiden vidtagas beträffande gällande tullsatser
å raffinerat eller oraffinerat socker eller å melass, samt att sådana
åtgärder under nämnda tid icke vidtagas beträffande användning av melass
vid tillverkning av brännvin, varigenom bolagets möjligheter att vinna
avsättning för melass väsentligen inskränkas.
7 i
Detta kontrakt gäller från och med den 1 mars 1933 till och med den 28
februari 1934.
Bihang lill riksdagen!; protokoll 193-1. 1 sorni. Sr 75