Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

1

Nr 73.

Kungl. Majus proposition till riksdagen angående pension åt förre
järnvägsarbetaren E. A. Trygg; given Stockholms slott den
20 januari 1933.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans MajU
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 januari 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

I en till Kungl. Majit ställd, den 29 december 1931 till finansdepartementet
inkommen skrift har förre järnvägsarbetaren Erik Alfred
Trygg anhållit att komma i åtnjutande av pension jämlikt bestämmelserna
i kungörelsen den 8 november 1918 (nr 859) angående pensionering
av förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader samt statens
vattenfallsverks byggnadsavdelning.

För rätt till erhållande av pension enligt nyssnämnda kungörelse erfordras
— förutom att hava varit anställd vid statens järnvägsbyggnader,
statens vattenfallsverks byggnadsavdelning eller liknande statens
arbetsföretag under minst 25 år —• att hava uppnått en levnadsålder av
55 år.

bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. JVr 73.

1

Departements chefen.

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 73.

Pensionsbeloppet bestämmes enligt omförmälda kungörelse efter antalet
levnads- och tjänstår samt utgör vid 55 levnadsår och 25 tjänstår 45(1
kronor för år, varå utgå pensionstillägg enligt kungörelsen den 15 juni
1922 (nr 360), pensionsförhöjning enligt kungörelsen den 18 juni 1925 (nr
280) ävensom dyrtidstillägg. Pensionen utbetalas från ett för ändamålet å
riksstatens elfte huvudtitel uppfört anslag.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Trygg är född den 15 september 1875;

att han den 5 januari 1930 och sålunda före uppnåendet av 55 års ålder
lämnade sin anställning vid statens järnvägsbyggnader;

att han sistnämnda dag enligt järnvägsstyrelsens beräkning kunde
åberopa så lång tjänstetid, som erfordras för erhållande av lägsta pension
enligt förenämnda kungörelse;

att, sedan Trygg hos järnvägsstyrelsen anhållit att komma i åtnjutande
av pension, styrelsen genom beslut den 30 oktober 1929, vilket beslut
efter besvär av Trygg blivit fastställt av kammarrätten den 31 oktober
1930, anfört, att då Trygg ej uppnått den ålder, som erfordrades för
erhållande av pension, styrelsen funnit ansökningen endast på det sätt
kunna bifallas, att styrelsen tillerkände Trygg en gratifikation av 500
kronor;

samt att Trygg jämväl under vart och ett av åren 1931 och 1932 tillerkänts
dylik gratifikation å 500 kronor.

Järnvägsstyrelsen har den 8 januari 1932 avgivit infordrat utlåtande
i anledning av den förevarande ansökningen och därvid framhållit,
att Trygg slutat sin anställning vid statens järnvägsbyggnader på
grund av sjukdom ävensom att, då han lämnade anställningen, mindre
än ett år återstått till dess han komme att uppnå 55 års ålder. Med hänsyn
till dessa omständigheter ville styrelsen icke motsätta sig, att den
av Trygg begärda förmånen beviljades honom och att han sålunda från
dagen för uppnåendet av 55 års ålder komme i åtnjutande av pension
enligt de grunder, som vore angivna i kungörelsen den 8 november 1918
(nr 859). Sådan pension, omräknad till s. k. ny pension, skulle för Trygg
uppgå till 852 kronor för år.

Efter remiss har statskontoret avgivit utlåtande i ärendet den 20 januari
1932 och därvid tillstyrkt, att åt Trygg utverkades pension med
det av järnvägsstyrelsen föreslagna beloppet, 852 kronor, att utgå från
det å elfte huvudtiteln uppförda anslaget till pensionering av förmän och
arbetare vid statens järnvägsbyggnader samt statens vattenfallsverks
byggnadsavdelning.

Med hänsyn till föreliggande omständigheter anser jag skäligt, att
Trygg, utan hinder därav att han vid avgången från sin anställning vid
statens järnvägar icke uppnått 55 års ålder, kommer i åtnjutande'', av

Kungl. May.ts proposition nr 73.

3

den pension enligt förenämnda kungörelse den 8 november 1918 (nr 859),
vartill han eljest varit berättigad. Jag vill härvid erinra om att 1932
års riksdag, på förslag av Kungl. Majit i proposition nr 236, bifallit en
framställning av liknande innebörd som den nu förevarande ansökningen.

Pensionen synes, på sätt järnvägsstyrelsen föreslagit, böra tillkomma
Trygg från den dag, då han uppnådde 55 års ålder. Härvid torde dock såsom
villkor böra föreskrivas, att Trygg skall hava att återbetala vad av
uppburna gratifikationer belöper på tiden efter nämnda dag.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen

dels förklara, att förre järnvägsarbetaren Erik
Alfred Trygg må, utan hinder därav att han vid avgången
ur statens järnvägars tjänst icke uppnått
55 levnadsår, från dagen för uppnåendet av sistnämnda
ålder åtnjuta en årlig pension av 450 kronor, att utgå
i enlighet med bestämmelserna i kungörelsen den
8 november 1918 (nr 859) angående pensionering av
förmän och arbetare vid statens järnvägsbyggnader
samt statens vattenfallsverks byggnadsavdelning, dock
med skyldighet för Trygg att återbetala vad av upp
burna gratifikationer belöper på tiden efter nyssberörda
dag,

dels ock medgiva, att den Trygg sålunda tillkommande
pensionen skall i avseende å tilläggsförmåner
så anses, som hade den i vanlig ordning beviljats av
järnvägsstyrelsen enligt föreskrifterna i förenämnda
kungörelse.

Med bifall till denna av statsrådets övriga
ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans
Majit Konungen, att proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
P. J. Arrhenius.