Kungl. Majus proposition nr 54.

5

Nr 54.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående utvidgning
av Grytans artilleriskjut fält; given Stockholms
slott den 20 januari 1933.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Ivar Vennerström.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 20 januari 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anför
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vennerström:

I proposition (nr 331) till 1919 års riksdag framlade Kungl. Majit förslag
till åtgärder för utvidgning och förbättring av Norrlands artilleriregementes
skjutfält vid Grytan i Brunflo socken av Jämtlands län. Såsom framgår av
föredragande departementschefens anförande till statsrådsprotokollet avsågs
därvid, bland annat, att de å ömse sidor örn det dåvarande skjutfältet belägna,
till kronoparken Grytan hörande områdena skulle upplåtas till lantförsvaret
för att tilläggas skjutfältet. Enligt de av departementschefen angivna
grunderna för upplåtelsen skulle områdena helt disponeras för artilleriets
skjutövningar samt arméförvaltningens artilleridepartement äga beus
33

6

Kungl. Majus proposition nr 54.

stamm anderätt i fråga örn avverkningar och andra åtgärder därå för militära
ändamål, under det att skogens skötsel och vård, däri inbegripet icke blott
kulturarbetens utförande utan även utstämplingar och virkesförsäljningar
m. m., allt fortfarande skulle handhavas av domänstyrelsen. På lantförsvaret
skulle det ankomma att uppföra och underhålla hägnad mot den del av
kronoparken, som ej omfattades av den avsedda upplåtelsen. Därjämte
skulle domänverket förbehållas rätt till utfartsvägar för virke m. m. över
hela skjutfältområdet, i den män skjutövningarna icke lade hinder i vägen
härför.

Enligt skrivelse den 3 juni 1919 (nr 278) biföll riksdagen ifrågavarande
proposition. Sedan Kungl. Maj:t härefter i brev den 13 juni 1919 till arméförvaltningens
fortifikationsdepartement föreskrivit, att de i propositionen
avsedda områdena av kronoparken skulle enligt av föredragande departementschefen
angivna grunder upplåtas till lantförsvaret för att användas såsom
artilleriskjutfält, träffades mellan fortifikationsdepartementet och domänstyrelsen
ett den 18 januari 1922 dagtecknat avtal till reglerande av dispositionen
utav ifrågavarande områden.

I skrivelse till arméförvaltningens fortifikationsdepartement den 6 juni
1932 har chefen för Norrlands artilleriregemente — med hänvisning till att
fordran på att skjutning med artilleripjäser på ett avstånd intill 10,000 meter
numera vore oeftergivligt samt att skjutfältet vid Grytan ej tilläte detta i
tillräcklig utsträckning — anhållit, att fortifikationsdepartementet ville hos
Kungl. Maj:t utverka, att regementet måtte avgiftsfritt få disponera återstående
del av kronoparken Grytan, varigenom nämnda krav kunde tillgodoses.
I fråga örn förutsättningarna för dispositionen har regementschefen föreslagit
samma villkor som de, vilka upptagits uti förenämnda mellan fortifikationsdepartementet
och domänstyrelsen den 18 januari 1922 ingångna
avtal.

Sedan fortifikationsdepartementet begärt domänstyrelsens yttrande över
regementschefens framställning, har domänstyrelsen i skrivelse till departementet
den 9 augusti 1932 förklarat, att styrelsen ej hade något att erinra
mot, att jämväl ännu återstående del av kronoparken Grytan disponerades
av lantförsvaret såsom skjutfält på de villkor, som stadgades i ovannämnda
avtal den 18 januari 1922, med det tillägget, att styrelsen skulle äga rätt
att omedelbart låta avverka den värdefullare skogen inom området till den
omfattning, som efter samråd mellan vederbörande jägmästare och militärbefälet
kunde ske utan olägenhet för skjutövningarnas bedrivande.

För närmare bedömande av behovet utav den av chefen för Norrlands
artilleriregemente påyrkade utvidgningen av skjutfältet har fortifikationsdepartementet
införskaffat yttrande från generalfälttygmästaren och inspektören
för artilleriet. I förevarande avseende har generalfälttygmästaren anfört,
bland annat, följande.

7

Kungl. Majda proposition nr 54.

Grytans skjutfält hade en längdutsträckning, som möjliggjorde anordnande
av skjutningar på ett avstånd av omkring 8,000 meter. Då emellertid
den del av skjutfältet, som, från batteriplatserna räknat, vore längst
bort belägen och som hade en längd av 4,000 meter, endast ägde en bredd
av mellan 400 ä 500 meter, vore det knappast möjligt, att anordna skjutningar
inom detta område annat än mot mål, som vore uppställda å eller
invid områdets mittlinje. Detta vore ändock förenat med avsevärd risk
för att projektiler och sprängstycken skulle studsa eller kastas atoni områdets
gränser. Enär uppställningsplatserna för de skjutande batterierna
med hänsyn till säkerhetstjänsten inom ett artilleriskjutfält icke kunde
väljas annat än på ett fåtal förutbestämda platser, Kampinge härav, att
erforderlig omväxling i anordnande av skarpskjutningar på långa håll vid
Grytan för närvarande näppeligen kunde ernås. Skjutövningar på långa
håll måste emellertid — på grund av fordringarna att kunna under strid
uttaga artilleripjäsernas hela verkningsförmåga — numera anordnas i betydligt
större omfattning än vad tidigare varit fallet. Detsamma gällde
i lika hög grad beträffande skjutningar i divisions- och högre förband. Det
område, över vilket Norrlands artilleriregemente lili ägde dispositionsrätt,
medgåve icke dylika skjutningars anordnande från ordinarie batteriplatser
annat än i begränsad omfattning och på korta avstånd. Därest Norrlands
artilleriregemente erhölle dispositionsrätt över det i regementschefens skrivelse
angivna området, komme möjligheterna att på ett tillfredsställande
sätt vid Grytan anordna skjutövningar att högst väsentligt ökas. De av
domänstyrelsen stipulerade villkoren för upplåtande av ifrågavarande område
för militärt bruk medgåve områdets användande för av regementschefen avsett
ändamål. Då dessutom några särskilda kostnader för kronan genom
den föreslagna åtgärden icke syntes uppkomma, torde några betänkligheter
mot ett realiserande därav ej behöva föreligga.

Med skrivelse till Kungl. Majit den 5 november 1932 hava härefter artillerioch
fortifUcationsdepartementen överlämnat handlingarna i ärendet samt därvid
— under framhållande att departementen ansåge, att alla skäl talade för ett
bifall till den av chefen för Norrlands artilleriregemente gjorda framställningen
-— hemställt, att den del av kronoparken Grytan, till vilken lantförsvaret
ej hade nyttjanderätt, måtte få avgiftsfritt upplåtas till lantförsvaret på de
av domänstyrelsen föreslagna villkor.

Då, enligt vad utredningen utvisar, den nu föreslagna markupplåtelsen
från kronoparken Grytan är ägnad att befrämja artilleriskjutningarna å skjutfältet
därstädes, finner jag mig böra tillstyrka, att lantförsvaret erhåller
dispositionsrätt till ifrågavarande mark på de villkor, som innefattas i domänstyrelsens
förenämnda yttrande den 9 augusti 1932. Enligt införskaffad
uppgift utgör arealen av den mark, som alltså ytterligare skulle komma att
ingå i skjutfältet, cirka 210 hektar, varav 74 hektar produktiv skogsmark och
136 hektar impediment.

På grund av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att den del av kronoparken Grytan, vilken för närvarande
är undantagen från upplåtelse såsom artilleriskjutfält, må för

Departements chefen.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 54.

sådant ändamål disponeras på de villkor, som innefattas i
domänstyrelsens förenämnda yttrande den 9 augusti 1932.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga vid
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Alf Ewerlöf.

Stockholm 1933. K. L. Beckmans Boktr.