Kungl. Majus proposition nr 52.

1

Mr 52.

Kungl. Majus proposition till riksdagen angående inköp av lägenheten
Kaunisvaara 35 i Pajala socken m. m.: given Stockholms
slott den 20 januari 1933.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att.
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Fritjof Ekman.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Hajd
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 januari 1933.

i Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandle!;, statsråden
Undén, Nothin, Schlyter. Wigforss, Möller, Vennerström. Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ekman, anför efter gemensam
beredning med chefen för jordbruksdepartementet:

I skrivelse den 23 december 1932 har kommerskollegium hemställt örn
vidtagande av åtgärd för dels inköp för kronans räkning från aktiebolaget
Nordsvenska Malmfält av lägenheten Kaunisvaara 36 örn 162.60 hektar,
avsöndrad från s/s2 mantal Kaunisvaara nr 3 (Kaunisvaara 3") i Pajala
socken mot en köpesumma av 3,200 kronor att erläggas sedan säljaren på
sin bekostnad ombestyrt, att i stamhemmanet inteckning beviljats för
lägenheten tillkommande rätt att utan ersättning använda nödiga utfarts
Vägar över hemmanets mark, samt med åtagande för köparen att ansvara
för lagfartskostnaden, dels ock, sedan inköpet skett, lägenhetens utläggande
till statsgruvefält.

Bihang tilt riksdagens protokoll 1U33. 1 sorni. 31 r 52. I

2 Kanyl. Maj:ts proposition nr 52.

Till stöd för denna hemställan har kollegium anfört följande:

Enligt § 21 i 1927 års malmfältsavtal förvärvade staten vissa gruvor
och inmutade områden i Norrbottens län, varibland utmålen för Tapuligruvorna
nr 4, 5, 9, 18, 24, 29, 34, 80, 82, 84, 94, 95, 97, 108 oell 109 i Kaunisvaara
hy inom Pajala socken. Av dessa utmål voro vid utmålsläggningen
nr 9, 18, 24, 29, 34, 82, 84, 94, 95, 108 och 109 helt och hållet samt nr 4, 5. 80
och 97 delvis belägna på fil. dr Bertil Högbom tillhörig mark.

Av det kontrakt, varigenom Högbom förvärvat berörda mark, finnes
en avskrift i det den 8 april 1920 förda protokollet vid förrättning för
anvisande av utmål för flertalet av ovannämnda fyndigheter. Enligt
denna avskrift utgjorde området en avsöndring från 3/3» mantal Kaunisvaara
nr 3 litt. x och såldes det gravationsfritt och fritt från alla servitut
av vad slag det vara månde, samt berättigades köparen att utan ersättning
använda nödiga utfartsvägar över hemmanets mark iivensom att
till säkerhet därför söka inteckning i hemmanet.

Under uppgift att ifrågavarande mark numera tillhörde aktiebolaget
Nordsvenska Malmfält, har detta bolag den 25 augusti 1932 erbjudit staten
densamma till inköp för 3,200 kronor, varjämte lagfartskostnaden
skulle betalas av köparen.

Kommerskollegium har över detta anbud hört bergmästaren i norra
distriktet.

Denne anför, att all inom avsöndringen fallande skog och mark av Högbom
överlämnats till bolaget utan ersättning och måste anses hava medföljt
den gruvegendom, som enligt 1927 års malmavtal borde överlämnas
till staten.

§ 21 i malmavtalet stipulerar överlåtelse till staten av vissa gruvor
och inmutade områden och i den sålunda överlåtna »gruvegendomen» bör
enligt kollegii uppfattning inbegripas den nyttjanderätt till mark i enlighet
med bestämmelserna i gruvestadgans 30 § inom nu ifrågavarande
utmål, som grundas på utmålsförrättningen. Att däremot på nämnda
avtal grunda anspråk på äganderätt till marken förefaller vara uteslutet.

Såsom bergmästaren meddelar, har staten att i försvarsavgifter till
jordägaren erlägga i medeltal 152 kronor 8 öre årligen. Detta gäller under
förutsättning, att jordägaren ej medgiver förlängda vilostånd för
gruvorna, i vilket fall årliga medeltalskostnaden skulle sjunka till 96
kronor 78 öre. I likhet med bergmästaren saknar dock kollegium anledning
till att påräkna, att jordägaren genom sådant tillmötesgående skulle
underlåta att bevara sin rätt till avkomst av fastigheten.

I händelse av områdets förvärvande för statens räkning komma utgifterna
för skyddande av statens rätt till fyndigheterna därinom att minskas
med den jordägaren tillkommande ovan omnämnda andelen i försvarsavgifterna,
vilka då skulle bortfalla eller tillkomma statsverket att
uppbära. För undvikande av onödig omgång bleve det då lämpligast att
utlägga statsgruvefält över det inköpta området i enlighet med det av
riksdagen år 1927 (skrivelse nr 312) uttalade önskemålet, att de malmfyndigheter,
som genom 1927 års malmavtal överlämnades till staten,
borde, i den mån det läte sig göra, utläggas till statsgruvefält. Därefter
kunde man i största möjliga utsträckning låta utmålen sonås. Därvid
torde böra beaktas, att av utmålen fyra skulle falla delvis utom statsgruvefältet,
i det att utmålskomplexet, som sträcker sig från sydväst till
nordost, i båda dessa väderstreck räcker något utom det till salu utbjudna
markområdet. I sydväst faller sålunda utmålet Tapuligruvan

Kungl. Maurts proposition nr 52.

a

nr 97 delvis utom detta område och i nordost råder samma förhållande
beträffande utmålen Tapuligruvan nr 5, 4 och SO. Magnetiska mätningar
hava emellertid visat, att den del av utmålet Tapuligruvan nr 97, som
faller utom området, icke torde innehålla brytvärd järnmalm, varjämte
de för övrigt mycket obetydliga delar av Tapuligruvorna nr 5 och 4, som
falla utanför gränsen, ej heller beräknas vara av något värde i förevarande
hänseende. Av större intresse är däremot den längst i nordost
belägna Tapuligruvan nr SO, som ligger med endast något över halva
sitt område å bolagets mark. I ett i denna och Tapuligruvan nr 4 neddrivet
borrhål har anträffats malm mellan 51.35 och 55.35 meters djup, och
de magnetiska mätningarna angiva malmtillgångar både inom och utom
bolagets område. Med hänsyn till vad sålunda anförts angående Tapuligruvan
nr 80 torde så pass stor betydelse böra tillmätas även den utom
bolagets mark liggande delen därav, att fyndigheten därinom ej bör sonas.
För detta utmål skulle alltså försvarsavgift fortfarande betalas de
år vilostånd därför ej åtnjutes. Av de på jordägaren belöpande 25 kronorna
av försvarsavgiften skulle efter markköpet 14 kronor 14 öre återfalla
till kronan som jordägare.

I händelse av statsinköp torde det icke vara lämpligt, att kollegium, som
saknar underlydande organ på orten, får bestyr med skötseln av fastigheten,
utan torde denna lämpligast böra övertagas av domänstyrelsen,
vilken anordning, enligt under hand lärn ryld uppgift, icke behöver möta
svårigheter.

I den mån härför skulle uppstå kostnader för domänfonden av beskaffenhet
att böra särskilt ersättas, torde i första hand eventuell skogsavkastning
från området samt kronans ovannämnda andel i försvarsavgiften
för Tapuligruvan nr 80 böra användas därtill. Skulle tillskott därutöver
erfordras, synes sådant böra få av kollegium utanordnas ur extra
förslagsanslaget å tionde huvudtiteln till kostnader för under kollegii
förvaltning stående gruvegendom.

Genom införskaffande av gravationsbevis har kollegium förvissat sig
örn att lägenheten Kaunisvaara 3 5 den 3 december 1932 fortfarande var
gravationsfri. På samma sätt bär å andra sidan till kollegii kännedom
kommit, att sistnämnda dag sådan inteckning för rätt för lägenheten att
utan ersättning använda nödiga utfartsvägar över stamhemmanets mark,
varom ovan nämnts, icke kommit till stånd. Med hänsyn till den i 5 § i
lagen den 29 juni 1926 om enskilda vägar givna bestämmelsen att för upplåtelse
av mark till väg, så ock för annat intrång, som orsakas av vägs
byggande eller begagnande, skall gäldas ersättning, som bestämmes i penningar
att utgå på en gång, anser kollegium, att sådan inteckning bör
ske på säljarens föranstaltande och bekostnad samt att villkor därom bör
ingå i köpeavtalet.

Den ifrågavarande lägenhetens ytinnehåll uppgår enligt gravationsbeviset
till

Förvärvet synes vara önskvärt för staten, då därigenom dels möjliggörcs
att utlägga statsgruvefält över huvudparten av fyndigheten och
dels staten blir ägare till mark jämväl utanför utmålen i sådan omfattning,
som kan beräknas vara erforderlig vid ett framtida bearbetande av
fyndigheten. På det fordrade priset lämnar redan inbesparingen av den
jordägaren nu tillkommande andel i försvarsavgiften skälig förräntning,
varför beloppet synes vara rimligt.

I ett den 9 januari 1933 i iimnet avgivet utlåtande har statskontoret
uttalat följande:

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 52.

Statskontoret anslöte sig till kommerskollegii förslag om inköp av ifrågavarande
gruvlägenhet och hade heller intet att erinra mot att skötseln
av lägenheten övertoges av domänstyrelsen. De kostnader, som i anledning
härav uppkomme för domänfonden, torde likaledes i enlighet med
kollegii förslag böra i första hand ersättas av skogsavkastningen från området
samt kronans andel i försvarsavgiften för Tapuligruvan nr 80. Där
ntöver erforderligt tillskott syntes höra få av kollegium bestridas med
anlitande av extra förslagsanslaget till bestridande av kostnader för under
kollegii förvaltning stående gruvegendom.

Vad beträifade engångskostnaderna för köpet, köpeskillingen å 3,200
kronor samt lagfartskostnaden, syntes anledning icke föreligga att för
detta ändamål äska anvisning av lånemedel. Enligt statskontorets mening
torde medelsanskaffningen för ändamålet med hänsyn till det relativt
obetydliga belopp, varom här vore fråga, och de fördelar, statsverket
framdeles erhölle genom inbesparade försvarsavgifter, kunna enklast
ordnas på sådant sätt, att Kungl. Maj:t utverkade riksdagens medgivande
till att för inköpet 1''å taga i anspråk förenämnda extra förslagsanslag till
bestridande av kostnader för under kommerskollegii förvaltning stående
gruvegendom.

/J apart elment s *

ft* fe fi.

Enligt 1927 års malmavtal förvärvade staten samtliga aktiebolaget
Nordsvenska Malmfält tillhöriga gruvor och inmutade områden inom
Norrbottens län, däribland femton utmål å Tapuli malmfält i Kaunisvaara
by i Pajala socken. Av dessa utmål äro elva helt och hållet och
fyra delvis belägna, å bolagets mark. Marken i fråga utgöres av lägenheten
Kaunisvaara 35, avsöndrad från s/33 mantal Kaunisvaara nr 3
(Kaunisvaara 32), och omfattar ett ytinnehåll av 162.go hektar. Bolaget
Ilar nu erbjudit staten att inköpa ifrågavarande lägenhet för ett belopp
av 3,200 kronor.

I likhet med kommerskollegium och statskontoret, vilka yttrat sig i
detta ärende, tillstyrker jag inköp för statens räkning av ifrågavarande
lägenhet. Som av den f Öreb ragla utredningen framgår, bär staten för
närvarande att i försvarsavgifter —• utgifter för skyddande av statens
rätt till fyndigheterna — till bolaget i dess egenskap av jordägare erlägga
i medeltal 152 kronor 8 öre årligen. Vid ett inköp av lägenheten
skulle sagda avgifter bortfalla och statsverket sålunda inbespara kostnader,
motsvarande skälig förräntning av köpesumman. Ett förvärv
för statens räkning av lägenheten är önskvärt även ur den synpunkten,
att därigenom skulle möjliggöras, att — i enlighet med 1927 års riksdags
i skrivelsen nr 312 uttalade önskemål — statsgruvefiilt utlägges över
huvudparten av förevarande fyndigheter, varjämte staten bleve ägare
till mark jämväl utanför utmålen i sådan omfattning, som är erforder
lig vid ett framtida bearbetande av fyndigheterna.

I händelse av statsinköp av lägenheten anser jag, i likhet med myndigheterna,
lämpligt, att, då kommerskollegium saknar underlydande
organ å platsen, skötseln av lägenheten övertages av domänstyrelsen. Mot
denna anordning har från styrelsens sida någon erinran icke framförts.
Eventuella kostnader för domänfonden i anledning av förvaltningen tor -

Kungl. Martts proposition nr 52. 5

de, på sätt kommerskollegium och statskontoret förordat, böra i första
hand ersättas av skogsavkastningen från området och av kronans andel i
försvarsavgiften för Tapuligruvan nr 80 samt därutöver erforderligt tillskott
få bestridas från det anslag under riksstatens tionde huvudtitel, från
vilket kostnader för statens gruvegendom täckas. Detta anslag synes
likaledes, med hänsyn till det relativt obetydliga belopp, varom fråga är,
böra kunna tagas i anspråk för bestridande av de med inköpet av lägenheten
förenade kostnaderna, nämligen köpeskillingen och lagfartskostnaden.

Enligt vad handlingarna i ärendet utvisa, är lägenheten gravationsfri.
Kommerskollegium har emellertid upplyst, att i stamhemmanet inteckning
icke uttagits till skyddande av rätt för lägenheten att utan ersättning
använda nödiga utfartsvägar över stamhemmanets mark. Såsom
kollegium framhållit, lärer såsom villkor för köpet böra föreskrivas,
att sådan inteckning anskaffas på säljarens föranstaltande och bekostnad.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört får jag hemställa, att
Kungl. Maj:t måtte i proposition föreslå riksdagen

dels besluta, att lägenheten Kaunisvaara 35 örn 162.go
hektar, avsöndrad från 3/s2 mantal Kaunisvaara nr 3
(Kaunisvaara 32) i Pajala socken, må för kronans
räkning inköpas för en köpesumma av 3,200 kronor
samt på villkor, att i stamhemmanet inteckning på
säljarens bekostnad anskaffas för lägenheten tillkommande
rätt att utan ersättning använda nödiga utfartsvägar
över hemmanets mark,
dels medgiva, att för gäldande av köpeskillingen
ävensom av kostnad för lagfart må tagas i anspråk
det anslag under tionde huvudtiteln, från vilket kostnader
för statens gruvegendom bestridas,

dels ock besluta, att, sedan inköp av sagda lägenhet
skett, lägenheten må förklaras vara statsgruvefält
under benämning Kaunisvaara statsgruvefält.

Vad föredragande departementschefen sålunda
hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter
instämma, bifaller Hans Majit Konungen
samt förordnar tillika, att proposition av
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Nils Sehlberg.

Bihang Ull riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 92.