Kungl. Maj:ts proposition nr 47.
1
Nr 47.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående särskilt statsbidrag
till kostnaderna för laga skifte i Karesuando kyrkby; given
Stockholms slott den 20 januari 1933.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 januari
1933.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo,
| Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:
I en till Kungl. Maj:t ställd ansökning den 24 oktober 1932 har kommunalnämndens
ordförande i Karesuando socken kyrkoherden Einar Bohlin,
såsom representant för Karesuando byamän, hemställt, att ett den 1 augusti
1932 påbörjat laga skifte inom Karesundo by i Karesundo socken av Norrbottens
län måtte återgå eller, därest ej så kunde ske, att Kungl. Maj:t
måtte bevilja statsbidrag till hela kostnaden för förrättningen jämte hantlangningskostnaderna.
Bohlin jämte sysslomannen för skiftesförrättningen
L. Aug. Pietula hava den 10 november 1932 ingivit ytterligare en skrift
i ärendet.
över ansökningen har lantmäteristyrelsen den 17 december 1932 avgivit
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 47—49. 1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 47.
infordrat utlåtande, därvid fogats av vederbörande överlantmätare och
distriktslantmätare avgivna yttranden.
Jag torde först få erinra örn de bestämmelser, som gälla örn laga skifte
inom Jukkasjärvi och Karesuando socknar av Norrbottens län.
I avseende å bestämmandet av skifteslagets omfång vid laga skiften
inom förenämnda socknar gäller en särskild lag den 5 juni 1909 (nr 53
s. 8), vilken lag jämlikt 10 § i lagen den 18 juni 1926 (nr 327) örn vad
iakttagas skall i avseende å införande av lagen örn delning av jord å landet
gäller även efter jorddelningslagens ikraftträdande. Enligt förstnämnda
lag skall i skifte ingå byns tomtplatser och åker, viss odlingsmark, till
slåtter tjänlig äng och till äng odlingsbar mark inom skifteslagets rågång,
utanför skifteslaget belägna ströängar samt av den återstående jorden så
mycket, som oundgängligen erfordras för att bereda delägarna så lämpligt
och redigt skifte av förut omförmälda mark, som belägenheten medgiver.
Om delägare, som innehava minst hälften av skifteslagets skattetal, det
yrka, skall i skifte ytterligare intagas så mycket av skogsmarken, som må
erfordras för att tillägga varje ägolott nödig husbehovsskog. Bestämmandet
av skifteslagets omfång enligt angivna regler får dock ej resultera i att
skifte inom Karesuando socken kommer att omfatta mer än en tredjedel
av skifteslagets hela areal enligt avvittringshandlingarna. Vid behandling
av frågan örn skifteslagets omfång skall kronoombud närvara för att öva
tillsyn över att skiftet ej obehörigen utsträckes.
Det åligger förrättningsmännen att med ledning av förenämnda bestämmelser
upprätta provisionel! plan till skifteslagets omfång, vilken plan skall
utmärkas på avvittringskartan. Örn denna plan godkännes av delägarna
och förenämnda kronoombud, länder den till efterrättelse. I annat fall
skola förrättningsmännen i frågan meddela utlåtande, som underställes ägodelningsrättens
prövning. Rätten äger — örn skifteslaget är beläget i
Karesuando socken — föreskriva utsträckning av skiftet utöver en tredjedel
av skifteslagets mark, örn och i den mån sådant finnes oundgängligen
nödigt för vinnande av lämpligt och redigt skifte.
Vad angår frågan örn statsbidrag till kostnaderna för laga skifte i Karesuando
socken får jag erinra örn följande.
I kungörelse den 25 november 1910 (nr 127) angående statsbidrag till
gäldande av kostnader för vissa laga skiften i Jukkasjärvi och Karesuando
socknar stadgas, att statsbidrag till gäldande av kostnader för vissa laga
skiften i förenämnda socknar, vilka avslutas och fastställas efter den 1
januari 1910, skall utgå med 1 krona för varje hektar inrösningsjord och
75 öre för varje hektar annan mark, som ingått i skiftet.
1910 års kungörelse upphävdes genom kungörelsen den 31 december 1920
(nr 912) angående villkor för erhållande av statsbidrag till lantmäteri förrättningar.
Gällande bestämmelser i ämnet finnas intagna i kungörelsen
den 22 juni 1928 (nr 295) angående villkor för erhållande av statsbidrag
till förrättningar enligt lagen den 18 juni 1926 (nr 326) örn delning av
jord å landet. Enligt denna kungörelse kan bidrag till kostnaden för skiften
erhållas med högst tre fjärdedelar av det belopp, som på fastigheten
eller ägolotten belöper av dels det lantmätaren för förrättningen enligt
gällande lantmäteritaxa tillkommande arvode, inberäknat lösen för karta
och handlingar, dels ock ersättning, som må hava utgått till särskilt, på
grund av stadgandet i 2 kap. 2 § jorddelningslagen vid förrättningen till
-
Kungl. Majlis proposition nr 47.
3
kallat biträde. Dessutom kan bidrag åtnjutas till kostnaderna för gode
mäns biträde, örn sådant anses påkallat av särskilda omständigheter och;
samma kostnader överstiga beloppet av förrättningsarvodet till lantmätaren.
Bidrag till dessa kostnader får dock ej uppgå till högre belopp än som motsvarar
den del av kostnaderna, som överskjuter beloppet av förrättningsarvodet.
Något statsbidrag till hantlangningskostnaderna utgår ej.
Enligt 1 § 3 mom. av kungörelsen gäller beträffande skiften enligt 1 kap.
2 § under 1 i jorddelningslagen inom Jukkasjärvi och Karesuando socknar,
att statsbidrag tilldelas inom socknen boende ägare eller innehavare av ägolott,
som undergått förenämnt skifte, dock att bidrag icke utgår till bolag.
Vidare finnas bestämmelser om att minimum av statsbidrag för ett skifte
inom nämnda båda socknar skall utgöras av det belopp, som nämnes i 1910
års kungörelse.
Av handlingarna i förevarande ärende inhämtas följande. Sedan distriktslantmätaren
i Pajala distrikt på ansökan av en av byns omkring 25 delägare
förordnats verkställa laga skifte å byn, hölls första sammanträdet den
1 augusti 1932. Sökandens ansökan hade biträtts av två delägare, och representerade
dessa tre cirka 36 procent av byns sammanlagda mantal. Vid
sammanträdet förelågo till behandling, bland annat, frågorna örn tillstånd
till skifte och örn skifteslagets omfång. Förstnämnda fråga avgjordes i den
riktningen, att tillstånd till skifte meddelades, och anledning att underställa
förrättningsmännens utlåtande ägodelningsrättens prövning ansågs icke föreligga.
Vad angår frågan örn skiftets omfattning hava förrättningsmännen
med hänsyn till bestämmelserna i 1909 års lag föreslagit, att omkring 8,700
hektar av byns 27,500 hektar skulle ingå i skifte. Detta förslag godkändes
dock icke av sakägarna, vilka påyrkade, att skiftet borde omfatta huvudsakligen
hela det s. k. första eller huvudskiftet örn cirka 21,800 hektar.
Genom ägodelningsrättens laga kraftvunna utslag den 26 september 1932
har förordnats, att skiftet skall erhålla denna omfattning. — Sedan frågorna
om tillstånd till skifte och skifteslagets omfång sålunda blivit i vederbörlig
ordning avgjorda, påbörjade förrättningsmännen arbetet med upprättande av
ny karta över skifteslaget. Användbar äldre karta över skifteslaget fanns
icke att tillgå. Då fältarbetet i biirjan av december 1932 för året avslutades,
hade mätningsarbetet fortskridit så långt, att omkring en tredjedel av
linjenätet utstakats.
Kyrkoherde Bohlin hav till stöd för förevarande ansökan framhållit, att
Karesuando kyrkby vore belägen högt ovan odlingsgränsen på nordlig bredd
68J 27'' och 333 meter över havet. Det enda som odlades inom byn vore
potatis, som dock sällan mognade. Byns befolkning livnärde sig huvudsakligen
på boskapsskötsel. Foder till kreaturen skördades å självväxande
ängar. Närmaste avsättningsort vore Kiruna på 18 mils avstånd. Ur jordbrukssynpunkt
vore ett laga skifte skäligen värdelöst, då något förbättrat
utbyte av jorden knappast vore att påräkna på grund av klimatförhållandena.
Skogen, som vore uthuggen och belägen vid övre barrskogsgränsen, vore
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 47.
värdelös. Flertalet av byns hemmansägare hade så svag ekonomi, att en
skuldsättning för laga skiftets genomförande kunde få de allvarligaste ekonomiska
följder för dem.
Av överlantmätarens och lantmätarens yttranden inhämtas huvudsakligen
följande.
Distriktslantmätaren i Pajala distrikt har beräknat, att vid en totalkostnad
av 40,000 å 50,000 kronor till lantmätaren å varje ägolott av
den storlek, att därå kunde födas en ko, skulle förutom statsbidraget belöpa
omkring 90 kronor, vilken summa ägaren hade att svara för liksom
för utgifter till gode män samt i ett fåtal fall för nödvändiga kontantutgifter
till hantlangning. Det vore ställt utom fråga, att penningknappheten
inom byn vore påtaglig, liksom att inkomstmöjligheter och arbetstillfällen
vanligen vore begränsade. På grund av bristande erfarenhet örn förhållandena
i Karesuando kunde lantmätaren icke yttra sig om den nytta eller
skada, som av ett skifte därstädes skulle uppkomma. Den nära nog fulländade
samäganderätt, som utvecklats i Karesuando beträffande såväl lös
som fast egendom, torde dock förkväva varje yttring av initiativ och verksamhetslust.
Överlantmätaren har anfört, att befolkningen i byn måste föra ett fattigt
och strävsamt liv för att kunna reda sig. Han vore dock övertygad om
att laga skiftet ej skulle kunna på något sätt försämra dessa förhållanden
utan fastmer förbättra desamma. För egen del biträdde överlantmätaren
det framförda önskemålet om beviljande av speciellt statsbidrag ifråga om
laga skiften inom Karesuando socken, avseende hela det till lantmätaren
och gode männen utgående arvode, samt rese- och traktamentskostnader.
Hantlangningen däremot torde kunna åstadkommas av vederbörande delägare
utan större svårigheter.
Lantmäteristyrelsen har anfört i huvudsak följande.
Något förordnande örn skiftets inställande torde lagligen icke kunna meddelas
i administrativ ordning. Ett bifall till framställningen om skiftets
inställande förutsatte alltså särskild lagstiftning. Någon sådan åtgärd hade
emellertid, såvitt styrelsen hade sig bekant, icke förekommit i det svenska
skiftesverkets historia. Det syntes ock med tämligen stor sannolikhet kunna
förutsägas, att frågan örn skifte i byn icke läte sig i längden undanträngas.
Delägarna kunde icke för framtiden Anna med sin fördel förenligt att samfällt
äga och bruka byns mark. Styrelsen ville erinra om länsstyrelsens i
Norrbottens län uttalande i samband med frågan om statsbidrag till skiften
inom Jukkasjärvi och Karesuando socknar (prop. 226 år 1909, sid. 10 o. f.).
Vidare ville styrelsen erinra örn, att så länge byn vore oskiftad en del
olägenheter för sakägarna kunde väntas bliva följden av att inskrivningsförhållandena
rörande fastigheter inom byn icke kunde ordnas i överensstämmelse
med tidens krav och att ny fastighetsbildning genom avstyckning
i hög grad försvårades. Styrelsen holle sålunda före, att skäl för en
så exceptionell åtgärd, som ett ingripande från statsmakternas sida i syfte
att inställa skiftet, icke borde äga rum.
Vad anginge frågan örn statsbidrag till kostnaderna för skiftet komme
alla inom socknen boende delägare i skifteslaget, som icke vore bolag, att
åtnjuta statsbidrag med tre fjärdedelar av ersättningen till lantmätaren.
Något statsbidrag till kostnaden för gode mäns biträde torde däremot icke
kunna ifrågakomma, då gode männens arvode icke torde komma att över
-
5
Kungl. May.ts proposition nr 47.
stiga lantmätarens. Det torde emellertid icke kunna förnekas, att kostnaderna
för ett skifte inom Karesuando kyrkby även efter avdrag av statsbidrag
till de belopp, som för närvarande kunde utgå, komme att bliva
betungande för delägarna. Styrelsen funne därför ifrågavarande ansökan
behjärtansvärd. Emellertid kunde styrelsen icke tillstyrka, att den undantagsställning
delägarna i byn redan intoge i förhållande till skiftesdelägare
utanför Jukkasjärvi och Karesuando socknar i avseende å villkoren för åtnjutande
av statsbidrag vidgades genom höjning jämväl av statsbidragens
storlek. Visserligen hade statsmakterna i några fall åtagit sig så gott som
alla kostnaderna för laga skiften inom Västerbottens och Norrbottens län,
men där sådant förekommit hade frågan väckts i så god tid, att avvittringskartan
kunnat upprättas för att tjäna som underlag jämväl för skiftet, och
skiftesarbetet även i fortsättningen kunnat utföras i samband med avvittringen,
varigenom skifteskostnaderna högst avsevärt nedbringats. Ett bifall
till förevarande ansökan torde ock kunna förväntas framkalla lika berättigade
krav från andra skifteslag, där skifte påginge eller framdeles komme
i fråga, och sålunda leda till ekonomiska konsekvenser, vilka ej kunde
överblickas.
Vad först angår frågan om inställande av laga skiftet i Karesuando kyrkby Departement*-
chefen.
kari dylik åtgärd, såsom lantmäteristyrelsen anfört, icke ske utan genom
särskild lagstiftning. Lika med lantmäteristyrelsen finner jag, på av styrelsen
anförda skäl, en sådan åtgärd icke böra vidtagas.
Med hänsyn till skiftesdelägarnas svaga ekonomiska ställning, de säregna förhållanden,
som äro rådande inom Karesuando kyrkby, och jordbruksnäringens
outvecklade ståndpunkt i denna rikets nordligaste trakt finner jag dock goda
skäl tala för, att staten i detta fall lämnar högre bidrag till skifteskostnaderna,
än som jämlikt stadgade grunder för hithörande bidrag eljest kan
utgå. Jag tillstyrker därför, att statsbidrag må utgå till hela kostnaden för
förrättningsmannen, sakkunnigt biträde som av honom möjligen anlitas, samt
gode männen. Ifrågakommande bidrag torde böra få utgå ur det under
nionde huvudtiteln uppförda ordinarie förslagsanslaget till bidrag till jorddelningsförrättningar.
Därest riksdagen ej har något att erinra mot vad
jag sålunda tillstyrkt, torde det få ankomma på Kungl. Majit att meddela
de särskilda bestämmelser, som må befinnas erforderliga beträffande bidragets
utgående och användning. Därvid förutsätter jag, att den hittills tilllämpade
grundsatsen, att bidrag ej må utgå till bolag, bibehålies.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att, utan hinder av gällande villkor för erhållande
av statsbidrag till förrättningar enligt jorddelningslagen,
statsbidrag för laga skiftet i Karesuando kyrkby i Karesuando
socken av Norrbottens län må utgå med hela
beloppet av kostnaderna för förrättningsmannen, biträde
som av honom möjligen anlitas, samt gode männen;
dock att statsbidrag ej må utgå till bolag.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 47.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Hugo Nordlander.