Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

1

Jfr 44.

Kungl. Maj-.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om fortsatt
giltighet av lagen den 20 juni 1924 angående förverkande
i visst fall av spritdrycker och vin; given Stockholms slott
den 20 januari 1933.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag örn fortsatt giltighet av lagen
den 20 juni 1924 (nr 227) angående förverkande i visst fall av spritdrycker
och vin.

GUSTAF.

K. Schlyter.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr M.

1

2

Kungl. Marits proposition nr 44.

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 227) angående
förverkande i visst fall av spritdrycker och vin.

Härigenom förordnas, att lagen den 20 juni 1924 angående förverkande
i visst fall av spritdrycker och vin, vilken lag gäller till och med den 30
juni 1933, skall äga fortsatt giltighet efter sistnämnda dag.

Kungl. May.ts proposition nr 44.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maid Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13
januari 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandle!:, statsråden
Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter:

»Till bestämmelserna angående fylleri i 18 kap. 15 § strafflagen ansluta
sig föreskrifter, meddelade i lagen den 20 juni 1924 angående förverkande
i visst fall av spritdrycker och vin (förverkandelagen). I denna lag •—
som äger giltighet allenast till och med den 80 juni 1933 -— stadgas, att
örn sådana drycker eller rusgivande ersättningsmedel för dem påträffas
hos person som anhålles för fylleri, vad sålunda påträffats skall tagas i
förvar av polismyndigheten och, där ansvar ådömes för fylleriförseelsen,
dömas förverkat, såvida ej särskilda omständigheten till annat föranleda.
Med drycker och ersättningsmedel, som enligt detta stadgande
dömas förverkade, skall förfaras på sätt i 90 § 2 mom. förordningen den
14 juni 1917 angående försäljning av rusdrycker föreskrives; och skall
belopp, som erhålles vid föryttring av förverkad vara, tillfalla kronan.

Bestämmelser av motsvarande innehåll funnos ursprungligen intagna i
den likaledes blott provisoriska förordningen den 22 juni 1921 angående
rusdryckers förverkande i vissa fall m. m. I samband med att en del
av denna förordnings bestämmelser örn förverkandepåföljd överfördes till
den år 1924 utfärdade lagen med särskilda bestämmelser angående olovlig
befattning med spritdrycker och vin (spritinförsellagen) ansågs emellertid
förverkandelagen böra utfärdas såsom fristående författning. Chefen
för finansdepartementet erinrade då, hurusom vid behandling av förslag
till 1921 års förverkandeförordning lagrådet anfört, att nu ifrågavarande
bestämmelser rätteligen hörde hemma i strafflagens 18 kap. och
att det näppeligen kunde försvaras att i en permanent lagstiftning bibehålla
dem i nämnda förordning. Något inarbetande i strafflagen borde
dock enligt departementschefens mening lämpligen icke ske med hänsyn
till ifrågasatt utbrytande av bestämmelserna örn fylleri. Då stadgandena
om denna förverkandepåföljd upptagits i en särskild författning, bade
emellertid denna erhållit begränsad giltighetstid i ändamål att föreskrifternas
sammanförande med stadgandena angående fylleriansvar — vare

Departements chefen.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

sig i strafflagen eller i särskild lagstiftning — ånyo skulle upptagas till
bedömande.

Till en början antogs 1924 års förverkandelag att gälla till den 1 juli
1926, varefter den i samband med förlängning av spritinförsellagen erhöll
fortsatt giltighet under ytterligare två år. Av skäl, som framgår av
vad nyss anförts, upptogos sedermera föreskrifter i ämnet i det förslag
till lag angående fylleri m. m., vilket genom proposition (nr 32) förelädes
1928 års riksdag och avsågs skola träda i kraft den 1 juli 1928. Detta
förslag vann emellertid ej riksdagens godkännande. Vid anmälan inför
Kungl. Maj:t den 4 maj 1928 av den i anledning härav uppkomna frågan
örn fortsatt giltighet av förverkandelagens bestämmelser uttalade chefen
för justitiedepartementet, att då det för det dåvarande syntes böra stå
öppet, huruvida förslag till lagstiftning angående fylleri skulle ett följande
år ånyo föreläggas riksdagen, han ansåge sig endast kunna tillstyrka
en förlängning av den provisoriska lagen i oförändrad form. Ett
genom proposition (nr 252) framlagt förslag, enligt vilket förverkandelagen
skulle gälla till och med den 30 juni 1930, bifölls härefter av riksdagen.
— I en vid 1929 års riksdag väckt motion (första kammaren, nr
105) hemställdes örn antagande av ett förslag till lag angående fylleri
m. m. av i huvudsak enahanda innehåll som det för 1928 års riksdag
framlagda, men denna motion avslogs.

Enligt lag den 25 april 1930 (nr 98) har slutligen förverkandelagen, på
sätt redan nämnts, erhållit fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1933.
Vid remiss till lagrådet av det förslag, som legat till grund för propositionen
(nr 174) i detta ämne till 1930 års riksdag, yttrade chefen för
justitiedepartementet bland annat, att det knappast kunde vara föremål
för tvekan att behov alltjämt förelåge av lagbestämmelser, motsvarande
dem som återfunnes i den provisoriska förverkandelagen, och att frågan
sålunda gällde örn ej bestämmelserna borde givas permanent karaktär.
Som departementschefen emellertid ej vore beredd att underställa Kungl.
Majit frågan örn det närmare innehållet av den övriga lagstiftningen angående
fylleri och dryckenskap samt bestämmelserna örn förverkande
lämpligen syntes böra förlänas definitiv giltighet först vid slutligt ståndpunktstagande
till berörda fråga, förordades allenast förlängd giltighetstid
för förverkandelagen.

Att 1924 års förverkandelag erhållit allenast provisorisk giltighet har
haft sin orsak däri att frågan örn ett utbrytande ur strafflagens 18 kap.
av bestämmelserna örn fylleri sedan ett flertal år stått på dagordningen.
Nämnda spörsmål har vid ett par tillfällen varit föremål för riksdagens
prövning utan att likväl lia vunnit sin lösning. Vid sådant förhållande
synas skäl knappast förefinnas att alltjämt göra frågan, huruvida förverkandelagen
— vilken uppenbarligen måste erhålla fortsatt giltighet
— bör givas definitiv karaktär, beroende av frågan örn fylleribestämmel -

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 44.

sernas utbrytande ur strafflagen. Jag finner mig alltså böra tillstyrka,
att förordnande nu meddelas örn fortsatt giltighet av 1924 års förverkandelag
för tiden efter den 30 juni 1933.

I enlighet härmed har jag låtit inom justitiedepartementet upprätta
förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 20 juni 1924 (nr 227)
angående förverkande i visst fall av spritdrycker och vin.»

Föredraganden uppläser härefter berörda förslag av den lydelse bilaga 1
till detta protokoll utvisar samt hemställer, att lagrådets utlåtande över
förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas
genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan bifaller Hans Maj:t Konungen.

TJr protokollet:

H. Stefanson.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen lögade iagtörslagel, har
här nteslutits.

6

Kungl. Majlis proposition nr 44.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 19 januari
1933.

Närvarande:

justitieråden Alexanderson,

Eklund,
regeringsrådet Aschan,
justitierådet Grefberg.

Enligt lagrådet tillhand okomme t utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den
13 januari 1933, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättat förslag till lag om fortsatt giltighet av lagen den 20 juni
1924 (nr 227) angående förverkande i visst fall av spritdrycker och vin.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av hovrättsassessorn Carl Komberg.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

Kungl. Majits proposition nr 44.

7

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20
januari 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller. Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Schlyter, lagrådets den 19
januari 1933 avgivna utlåtande över det den 13 januari 1933 till lagrådet
remitterade förslaget till lag om fortsatt giltighet av lagen den 20 juni
1924 (nr 227) angående förverkande i visst fall av spritdrycker och vin;
därvid föredraganden hemställer att förslaget, som av lagrådet lämnats
utan anmärkning, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.