Kungl. Majlis proposition nr 264.
I
Nr 264.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om accis å margarin, m. m.; given Stockholms slott den 2 juni
1933.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att
dels antaga härvid fogade förslag till förordning om accis å margarin,
dels ock bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen därjämte hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Bihang till riksdagens protokoll 1933.
1 sami.
Nr 26i.
I
2
Kungl. Majlis proposition nr 264.
Förslag
till
förordning om accis å margarin.
. Härigenom förordnas som följer:
1 §.
För margarin, som inom riket tillverkas för försäljning, skall, där
Kungl. Majit så förordnar, efter vad nedan sägs erläggas accis.
Med margarin förstås i denna förordning varje smörliknande vara av
vad ursprung, blandning eller sammansättning som helst, såvida däri ingår
fett, som ej är framställt nr mjölk.
2 §.
Accisen utgår för varje kilogram av varans nettovikt med det belopp,
lägst 10 och högst 50 öre, som Kungl. Majit bestämmer.
3 §.
Har förordnande jämlikt 1 § meddelats, skall den, som ämnar inom
riket tillverka margarin för försäljning, därom göra skriftlig anmälan
till kontrollstyrelsen. Anmälningsskyldigheten skall, där tillverkning
bedrives vid tiden för ikraftträdande av förordnandet eller där den är
avsedd att taga sin början inom femton dagar från nämnda tidpunkt,
fullgöras utan dröjsmål och i annat fall senast femton dagar innan tillverkningen
tager sin början.
4 §.
Det åligger tillverkare att, sedan anmälan blivit ingiven, inom en månad
efter utgången av varje kalenderkvartal, varunder förordnande jämlikt
1 § varit gällande, till kontrollstyrelsen avlämna en på tro och heder
avgiven deklaration rörande den mängd margarin, som under kalenderkvartalet
eller den del därav, varunder förordnandet gällt, av honom eller
för hans räkning till köpare levererats. I deklarationen skola särskilt
för varje kalendervecka angivas de sålunda levererade kvantiteterna med
avdrag för vad som kan hava från återförsäljare under samma tid återlevererats
såsom till försäljning oduglig vara.
Har tillverkare under kalenderkvartalet till utlandet utfört margarin
under sådan tullkontroll, som i 12 § tullstadgan sägs, äger han att därför
göra motsvarande avdrag i deklarationen. För åtnjutande av dylik
rätt skall vid deklarationen fogas bevis från vederbörande tullmyndighet
angående den utförda varans vikt och dagen för utförseln.
Kungl. Maj-.ts proposition nr 264.
3
5 §.
Tillverkares skyldighet att avlämna deklaration upphör, sedan skriftlig
anmälan örn rörelsens upphörande och dagen därför ingivits till kontrollstyrelsen.
Dock skall deklaration avlämnas för det kalenderkvartal, under
vilket rörelsen upphört.
6 §.
Tillverkare skall samtidigt med avlämnandet av deklaration erlägga
den accis, som belöper å den i deklarationen upptagna kvantiteten margarin.
7 §.
Accis skall inbetalas å statsverkets giroräkning i riksbanken för statskontorets
räkning. Vidimerad avskrift av kvitterat levereringsreversal
skall av tillverkaren ofördröjligen insändas till kontrollstyrelsen.
8 §.
Försummar någon att inbetala accis, som det enligt denna förordning
åligger honom att erlägga, må accisen på framställning av kontrollstyrelsen
utmätas med det belopp, vartill kontrollstyrelsen efter verkställd
undersökning fastställer densamma.
9 §.
Visar uppgiftspliktig, att vara, som upptagits i deklaration, försålts
till ett pris, som blivit före denna dag avtalat, och är den uppgiftspliktige
icke på grund av särskilt förbehåll eller eljest berättigad att hos
köparen uttaga accis, som belöper å det försålda partiet, äger Kungl.
Maj:t bestämma, att accisen skall erläggas av köpare, eller ock, där
skäl därtill föreligger, utan sådant åläggande för köpare medgiva säljaren
befrielse från eller återbäring av accisen.
Ansökan örn sådan befrielse eller återbäring skall ingivas inom tre
månader efter det att av Kungl. Maj:t jämlikt 1 § meddelat förordnande
trätt i tillämpning.
10 §.
Överinseendet å kontrollen, att accisen behörigen utgöres, handhaves
av kontrollstyrelsen, som jämväl äger utse en eller flera kontrollanter
att, emot ersättning som bestämmes av kontrollstyrelsen, biträda vid kontrollen.
Närmare bestämmelser angående kontrollants befogenheter och
åligganden meddelas av kontrollstyrelsen.
Tillverkare skall tillhandahålla sina handelsböcker för kontrollant samt
ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som kontrollstyrelsen för erhållande
av en betryggande kontroll över accisens behöriga utgörande meddelar,
ävensom de anvisningar, som kontrollant i enlighet med kontrollstyrelsens
särskilda anvisningar kan lämna.
4
Kungl. May.ts proposition nr 264.
Kostnaden för kontrollens utövande bestrides av medel, som enligt denna
förordning inflyta till statsverket.
11 §.
Granskning av deklarationer, som enligt denna förordning avgivits,
må ej verkställas av annan än kontrollstyrelsen eller jämlikt 10 § utsedd
kontrollant. Deklarationerna skola tillhandahållas dem, som i och för
sin befattning böra därav erhålla del. I övrigt må deklaration icke vara
för någon tillgänglig, utan att den, som avgivit deklarationen, medgivit
dess offentliggörande; dock må deklarationer, på sätt Kungl. Majit förordnar,
för statistisk bearbetning utlämnas till ämbetsmyndighet eller
tjänsteman, åt vilken Kungl, Majit uppdrager utförandet av sådan bearbetning.
12 §.
Den, som underlåter att inom föreskriven tid avlämna deklaration, bote
från och med tjugufem till och med trehundra kronor, och må kontrollstyrelsen
förelägga den uppgiftspliktige lämpligt vite.
IB §.
Har någon i deklaration mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift,
så att han därigenom undgått att betala accis eller fått erlägga för låg
accis, bote högst fem gånger det belopp, som genom det oriktiga förfarandet
undandragits.
Har den oriktiga uppgiften icke lämnats mot bättre vetande, men halden,
som lämnat uppgiften, vid dess avgivande gjort sig skyldig till grov
vårdslöshet, vare straffet böter, högst två gånger det belopp, som genom
den oriktiga uppgiften undandragits.
Den, som dömes till straff enligt denna paragraf, skall jämväl förpliktas
utgiva den accis, som genom det oriktiga förfarandet undandragits.
14 §.
Den, som utan att hava gjort sådan anmälan, varom i 3 § sägs, tillverkar
margarin, straffes med böter, ej under tio dagsböter, samt gälde accis
för det margarin, som av honom tillverkats.
15 §.
1 mom. Tjänsteman, vilken på grund av sin befattning med ärende,
som i denna förordning avses, erhållit del av deklaration eller tillverkares
bokföring, må ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa
vare sig innehållet i sådan deklaration eller tillverkares affärsförhållande,
varom han därvid erhållit kännedom. Den häremot bryter vare underkastad
ansvar såsom för tjänstefel. Gör annan än tjänsteman sig
skyldig till förseelse som nu sagts, straffes med böter, ej under fem dagsböter.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
2 mom. Den, som på grund av sådant förordnande om statistisk bearbetning
av deklarationer, som i 11 § sägs, erhållit del av deklaration, må
ej utom tjänsten yppa något av deklarationens innehåll. Vid överträdelse
härav vare den skyldige förfallen till ansvar, som i 1 mom. stadgas.
16 §.
Åtal för förseelse mot denna förordning skall anhängiggöras vid allmän
domstol.
Förseelse, som i 12, 13 eller 14 § omförmäles, åtalas av allmän åklagare.
Förseelse, varom i 15 § sägs, är icke föremål för allmänt åtal, där densamma
ej av målsägande till sådant åtal angives.
17 §.
Böter och vitén, som utdömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.
Saknas tillgång till deras gäldande, skola de förvandlas efter allmän
strafflag.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1933 och innefattar befogenhet
för Kungl. Majit att meddela förordnande jämlikt 1 § beträffande margarin,
som levererats intill utgången av juni månad 1934.
6
Kungl. Majlis proposition nr 264.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 2 juni 1933.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo,
Engberg, Ekman, Sköld.
Efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet anför
chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss:
Vid anmälan i statsrådet den 12 maj 1933 av frågan örn ändrade bestämmelser
rörande mjölkavgifter anförde chefen för jordbruksdepartementet,
1 att frågan, huruvida vissa beredskapsåtgärder redan nu borde
vidtagas för att möta ändrade förhållanden i fråga örn smörexporten,
vore föremål för övervägande samt att chefen för finansdepartementet
komme att, örn så skulle anses erforderligt, sedermera därom framställa
förslag.
Nämnda yttrande avsåg bland annat en inom finansdepartementet
igångsatt undersökning örn beskattning av margarin. Denna undersökning
har numera fortskridit så långt, att över en inom departementet
upprättad promemoria med förslag i ämnet infordrade utlåtanden avgivits
av kommerskollegium, generaltullstyrelsen, kontrollstyrelsen, lantbruksstyrelsen
och riksräkenskapsverket. Jag ber därför att nu få anmäla
denna fråga.
Till en början torde få erinras, att såväl år 1932 som under innevarande
år motioner i riksdagen väckts med förslag till accis å margarin.
Vid 1932 års riksdag beslöts som bekant genomförande av nya bestämmelser
angående kontroll å tillverkningen av samt handeln med margarin,
margarinost, fettemulsion och konstister, m. m. (SFS nr 355/1932).
I samband med ävenledes väckt fråga örn höjning av tullsatserna för
margarin och vegetabiliska oljor behandlade riksdagen jämväl motioner
i första kammaren (nr 243) av herr Per Gustafsson och i andra kammaren
(nr 231) av herr Hollertz m. fl. med hemställan örn accis på
margarin av respektive 50 och 10 öre per kilogram. Till stöd för förslagen
anfördes dels önskvärdheten att öka smörets konkurrensduglighet
gentemot margarinet och dels statsfinansiella skäl. Bevillningsut
-
1 Se proposition nr 258 lid. 43.
7
Kungl. Majda proposition nr 264.
skottet (bet. nr 44) avstyrkte motionerna utan närmare motivering, men
nio reservanter förordade utredning i motionernas syfte. Riksdagen
följde emellertid utskottets majoritet.
Innevarande år har herr Per Gustafsson i första kammaren upprepat
sin motion (nr 112), medan i samma kammare väckts en ny motion av
herr Johan Bernhard Johansson m. fl. (nr 113) örn margarinaccis till ett
belopp av 20 öre per kilogram. I andra kammaren har herr Petersson i
Broaryd m. fl. väckt en motion (nr 187), likalydande med motionen nr 112
i första kammaren, och herr Liedberg m. fl. en motion (nr 212), likalydande
med motionen nr 113 i första kammaren.
Över de vid årets riksdag väckta motionerna ha utlåtanden till bevillningsutskottet
avgivits av kommerskollegium, efter hörande av Sveriges
kemiska industrikontor och Margarinfabrikernas försäljningsaktiebolag,
samt av lantbruksstyrelsen, efter hörande av hushållningssällskapen
och Sveriges allmänna lantbrukssällskap, ävensom av socialstyrelsen.
Rörande produktionen och konsumtionen av margarin inom landet lämnades
i förenämnda promemoria följande uppgifter:
Tillverkning, import, export och förbrukning hade åren 1913 samt 1926
—1932 uppgått till nedan angivna mängder:
Å r |
Tillverkning |
Import |
Export |
Förbrukning |
ton |
ton |
ton |
ton |
|
1913 ............................ |
23,538 |
368 |
16 |
23,890 |
1926 ............................ |
41,232 |
1,369 |
213 |
42,388 |
1927 ............................ |
42,661 |
1,714 |
94 |
44,281 |
1928 ............................ |
50,664 |
2,281 |
33 |
52,912 |
1929 ............................ |
55,243 |
2,382 |
133 |
57,492 |
1930 ............................ |
53,149 |
1,895 |
118 |
54,926 |
1931 ............................ |
49,701 |
1,407 |
163 |
50,945 |
1932 ............................ |
49,000 (prel.) |
1,030 |
295 |
49,735 (prel.) |
Vid en jämförelse med tiden före kriget visade det sig, att konsumtionen
av margarin mer än fördubblats, ehuru åren efter 1929 företedde någon
tillbakagång. Den alldeles övervägande delen av förbrukningen tillgodosåges
genom inhemsk tillverkning. Importen, vilken så gott som
helt härflöte från Nederländerna, täckte endast 3—4 procent av behovet,
medan exporten (huvudsakligen till Danmark) vore praktiskt taget betydelselös.
Margarinindustrien i Sverige vore koncentrerad på ett relativt fåtal
fabriker. Enligt 1931 års industristatistik vore antalet arbetsställen 17
med sammanlagt 783 arbetare. Utvecklingen under perioden 1926—1931
kudde belysas av nedanstående siffror:
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
A r |
Antal arbets-ställen |
Pers |
o n a 1 |
Produktion av |
förvaltnings- |
arbetare- |
|||
1926 ................................ |
15 |
149 |
870 |
41.2 |
1927 ................................ |
14 |
149 |
825 |
42.7 |
1928 .............................. |
15 |
176 |
898 |
- 50.7 |
1929 ................................ |
15 |
199 |
825 |
55.2 |
1930 ................................ |
17 |
218 |
821 |
53.1 |
1931 ............................... |
17 |
231 |
783 |
49.7 |
De i tablån redovisade fabrikerna vore av sinsemellan avsevärt skiftande
storleksordning. Det senaste för publicering tillgängliga materialet
med uppgifter i detta hänseende avsåge år 1927 och hade bearbetats
på sätt följande tablå visade:
Produktion per fabrik |
Antal fabriker |
Total produktion |
Över 9 milj. kg. margarin.................................... |
1 |
9.5 |
7—9 » » » .................................... |
— |
— |
5—7 » » » .................................... |
1 |
5.4 |
3—5 » » » .................................... |
5 |
19.4 |
1—3 » » » ................................... |
3 |
6.8 |
högst 1 » » » .................................... |
4 |
1.6 |
14 |
42.7 |
Den totala margarinproduktionen nämnda år hade således uppgått till
42.7 miljoner kilogram. Därutöver hade tillverkats 0.8 miljon kilogram
kokossmör och 0.7 miljon kilogram konstister. Det största företaget
hade haft en tillverkning av omkring 9.5 miljoner, det minsta av 0.2 miljon
kilogram och mellan dessa yttergränser hade grupperat sig övriga
fabriker med tyngdpunkten i gruppen 3—5 miljoner kilogram per fabrik.
År 1932 hade enligt inhämtade uppgifter antalet fabriker utgjort 20, av
vilka 6 torde tillhöra gruppen med 3—5 miljoner kilogram och 9 gruppen
med högst 1 miljon kilogram i produktion, medan de övriga fördelade
sig på sätt ovanstående tablå angåve. Beträffande den geografiska fördelningen
av de år 1932 verksamma fabrikerna anmärktes, att i Stockholm
funnes 3 fabriker, i Uppsala län 1 fabrik, i Östergötlands län 2 fabriker,
i Kalmar län 1 fabrik, i Kristianstads län 3 fabriker, i Malmöhus län
7 fabriker, i Göteborgs och Bohus län 2 fabriker och i Västmanlands län
1 fabrik.
Sju företag, samtliga tillhörande de högre storleksklasserna och omslutande
omkring hälften av margarinproduktionen, hade bildat ett gemensamt
försäljningsorgan, Margarinfabrikernas försäljningsaktiebolag, genom
vars försorg fabrikernas samtliga kundleveranser fullgjordes ‘och
likviderades.
Av socialstyrelsens statistik rörande livsmedelspriserna inhämtades,
att medelpriset för margarin (växt-, ej smörblandat) under nedan angivna
år uppgått till följande belopp:
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
9
Å r |
Öre per kg. |
Å r |
Öre per kg. |
1913............................ |
135 |
1929 ................................ |
133 |
1911.................. |
144 |
1930 ................................ |
138 |
192(5 ..................... |
1(56 |
1931 ............................... |
129 |
1927 |
148 |
1932 ................................ |
125 |
1928 ................................ |
140 |
1933 (mars).................... |
118 |
En jämförelse mellan priserna i mars 1914 och samma månad 1933 visade,
att priset gått ned med 14.5 procent.
Margarin plägade säljas till av producenten fastställt detaljpris. Det
ovannämnda försäljningsbolagets nuvarande notering vore för det högsta,
ej smörblandade märket 1 krona 40 öre och för det lägsta 1 krona 10
per kilogram.
Rörande syftet med en beskattning av margarinet samt dispositionen
av de influtna medlen anfördes i den till ämbetsverken remitterade promemorian
:
Örn en beskattning av margarin ansåges böra genomföras i syfte att
stödja smörproduktionen, syntes en lämplig form för en dylik stödåtgärd
kunna vinnas i anslutning till mjölkavgifterna och deras användning.
Tanken skulle härvid närmast vara, att därest exporten av smör ökades
utöver en viss kvantitet, kostnaderna för pristillägg å den överskjutande
kvantiteten ej skulle bestridas medelst uttagande av ytterligare mjölkavgifter
utan medel härför anskaffas genom införande av en accis å inom
landet tillverkat margarin. I andra hand åsyftades, att därest icke hela
smöröverskottet kunde exporteras, genom en accis begränsa konsumtionen
inom landet av margarin och därmed åstadkomma ökad efterfrågan
å smör å den inhemska marknaden. I den mån inflytande accismedel
icke åtginge för stödjande av smörexporten, ifrågasattes att använda
dessa medel för något ändamål som befrämjade de breda konsumentlagrens
intressen. En margarinaccis skulle således icke grundas på statsfinansiella
skäl och densammas ikraftträdande skulle bliva beroende av
utvecklingen på smörmarknaden. En förordning i ämnet borde således
innehålla, att accisen skulle utgå, där Kungl. Majit så förordnade, och
även accisens belopp skulle bestämmas av Kungl. Majit, varvid dock ett
maximum borde fastställas.
Då avsikten alltså vore, att accisen endast under vissa förutsättningar
skulle uttagas och att de från beskattningen härflytande inkomsterna
skulle avses för särskilda ändamål, uppkomme i detta samband vissa problem
av budgetteknisk natur, åt vilka borde ägnas särskilt övervägande.
Det syntes lämpligen kunna uppdragas åt riksräkenskapsverket att inkomma
med utlåtande och förslag i berörda hänseende.
I promemorian behandlades jämväl frågan örn den ifrågasatta beskattningens
konsekvenser i tullhänseende. Härutinnan yttradesi
En beskattning av den inhemska margarintillverkningen förutsatte
som komplement en motsvarande belastning av den importerade varan.
Av tidigare åberopade siffror framginge, att införseln av margarin till
Sverige vore relativt mycket obetydlig och att den praktiskt taget här
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
rörde från ett enda land. Tullen för margarin (tulltaxenummer 114, statistiskt
nummer 274) utgör för närvarande 15 kronor per 100 kilogram.
Det syntes icke vara uteslutet, att ett genom accis, respektive tull höjt
pris på margarin skulle kunna medföra en ökad avsättning inom landet av
vissa andra fettämnen, som kunde användas såsom ersättningsmedel för
margarin. En mot accisen svarande tull jämväl på dylika fettämnen
kunde därför i detta sammanhang eventuellt ifrågasättas. Emellertid
erbjöde det stora svårigheter att fastställa, vilka fettämnen härvid borde
ifrågakomma, liksom ock i vilken utsträckning sådana varor komme att
beröras, som tillika utgjorde råämnen för margarintillverkningen eller
annan industriell produktion och som av sådan anledning borde i tullhänseende
behandlas på annat sätt än de fettämnen, vilka komme till
användning allenast för direkt konsumtion. Detta sålunda mycket komplicerade
problem — vars praktiska räckvidd dock icke syntes vara särskilt
betydande — torde kräva en noggrann undersökning, vilken i nu
förevarande sammanhang icke kunnat verkställas.
I de nu angivna mera principiella frågorna lia generaltullstyrelsen
och kontrollstyrelsen icke gjort några uttalanden.
Kommerskollegium har överlämnat ett yttrande från Margarinfabrikernas
försäljningsak tiebolag, vari anföres bland annat:
De
framställda förslagen örn, att margarinkonsumtionen borde begränsas
för att därigenom bereda ökad efterfrågan å smör, komme i en bjärt
belysning av den omständigheten, att smörkonsumtionen sedan 1929 varit
i oavbruten stegring, medan margarinkonsumtionen gått tillbaka. Den
totala smörkonsumtionen inom landet torde f. n. närma sig 60,000 ton per
år, medan den sammanlagda konsumtionen av smör och margarin år 1913
varit 61,500 ton. Smörkonsumtionen linde aldrig varit så stor som just nu.
Anledningen till prisfallet på smör under de senare åren läge helt enkelt
i överproduktion. Ökningen hade åstadkommits genom en onormalt
stor användning av kraftfoder. Det hade talats örn att margarinindustrien
på grund av de importerade råvarorna försämrade vår handelsbalans, men
för att tillverka den kvantitet margarin, som nu konsumerades inom landet,
behövde man blott importera råvaror för ett belopp, som vore mindre
än hälften av den summa som 1931 betalades för utländskt kraftfoder enbart
i syfte att öka mjölk- och smörproduktionen. I allt näringsliv gällde
annars den regeln att man måste anpassa produktionen efter avsättningsmöjligheterna,
men så hade ej skett beträffande smörtillverkningen.
Örn margarinet accisbelades, hotade konkurrens från annat håll, och
denna konkurrens riktades för övrigt även mot smöret. Det vore nämligen
en känd sak, att man såväl till stekning som bakning kunde använda
ej blott animala fettämnen utan även vegetabiliska oljor i flytande och
härdad form. Sådana oljor kunde f. n. importeras tullfritt. Örn syftet
med margarinaccisen skulle uppnås, framstode det som en nödvändighet,
att artiklar som kunde ersätta smör och margarin också beskattades.
Några av dessa artiklar användes emellertid i stor utsträckning såsom
råvaror vid margarintillverkningen. Örn en beskattning av dessa varor
icke skulle föranleda dubbelbeskattning av margarintillverkningen, måste
det därför ordnas så, att de oljor som importerades av margarinfabriker
för tillverkning av accisbelagd vara, förbleve tullfria. Därjämte uppstode
11
Kungl. Martts proposition nr 264.
frågan om ej de råvaror, som användes av såpfabrikerna och möjligen
också av andra industrier, borde fritagas från avgift.
Örn margarinet trots allt skulle beläggas med en accis, läge det i öppen
dag, att denna måste maximeras uppåt, örn man i det liela önskade
lia kvar margarinindustrien. Örn en begränsning av smörtillverkningen
ej kunde genomföras, riskerade man, att det mellan smörproducenterna
uppstode en så svår konkurrens, att priserna åter sjönke; nya krav på
beskattning av margarinet skulle då säkerligen resas. Det vore av stor
vikt, att det även för margarinindustrien skapades något så när lugna
förhållanden och ordnades så, att den ej ständigt bleve utsatt för nya attacker
från en annan näring, som hade svårt för att reda sig utan hjälp.
Vidare har kommerskollegium överlämnat ett yttrande från Kooperativa
förbundet. Häri alif öres bland annat:
Förbundet omfattade genom sina föreningar mer än en halv miljon hushåll,
och örn varje hushåll beräknades utgöra fyra personer, representerade
den till förbundets föreningar anslutna kretsen av hushåll omkring
en tredjedel av landets befolkning. De konsumenter, som sammanslöte
sig i kooperativa föreningar, hörde till den ojämförligt största delen till
samhällets breda lager och levde som regel i sådana ekonomiska villkor,
att de tvingades till sträng hushållning. På grund härav hade under alla
tider efterfrågan på margarin varit stor inom den kooperativa medlemskretsen,
och för närvarande utgjorde den inom de kooperativa föreningarna
samlade efterfrågan på margarin omkring 30 procent av den totala
margarinkonsumtionen i landet.
Ökningen av margarinförsäljningen under de sista, årtiondena hade icke
inneburit ett undanskjutande av smöret; fastmer utgjorde ökningen ett
bevis på den högre levnadsstandard, som det svenska folket uppnått. Konsumtionen
per individ av smör, inklusive landssmör, hade uppgått år 1913
till 5.7 kilogram, 1928 till 7.2 kilogram, 1931 till 8.9 kilogram och 1932 till
omkring 9.3 kilogram, medan konsumtionen per individ av margarin uppgått
år 1913 till 4.4 kilogram, 1928 till 8.8 kilogram, 1931 till 8.5 kilogram
och 1932 till omkring 8.3 kilogram.
Syftet med den föreslagna margarinaccisen vore att säkerställa en partiprisnotering
å smör av 2 kronor 30 öre per kilogram. Då dagens notering
vore 1 krona 85 öre, skulle sålunda den eftersträvade prisförhöjningen
belöpa sig till 45 öre.
Av det för förbundet tillgängliga utkastet till författning framginge
icke, vilken margarinaccis man räknat med, men att döma av i pressen
synliga uppgifter skulle denna accis kunna av Kungl. Majit fastställas
att utgå med ända upp till 50 öre per kilogram.
Skulle hela den beräknade prishöjningen komma att framdrivas, innebure
detta att vårt folk vid bibehållen fettförsörjning bomme att få
utge över 40 miljoner kronor mera för smör och margarin än vad nu vöre
fallet. Det vore visserligen knappast tänkbart, att hushållen i vårt land
i nuvarande skede, då köpkraften på grund av minskade inkomster starkt
försvagats, skulle kunna orubbat fasthålla vid denna fettkonsumtion, men
om det föreliggande förslaget genomfördes bleve det säkerligen oundvikligt,
att en högst betydande inknappning måste vidtagas, och denna inknappning
bomme förvisso att drabba icke endast margarinet utan jämväl
smöret.
För den av Kooperativa förbundet bedrivna margarinindustrin innebure
det föreslagna systemet ett allvarligt osäkerhetsmoment. Visser!i
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
gen besutte margarinfabrikens produktionsapparat en viss elasticitet, varigenom
den torde kunna möta en måttlig tillbakagång i tillverkningen,
utan att ekonomiska vådor behövde inställa sig. Dreves margarintillverkningen
mera starkt tillbaka, inträdde ofrånkomligen dock den situationen,
att fabriken bleve förlustbringande.
Förbundet ansåge sig emellertid varken kunna eller böra fördölja, att
när det gällde förbundets oljefabrik tedde sig läget omedelbart botande
även vid en relativt ringa nedpressning av margarintillverkningen. Förbundet
hade under eftersommaren 1932 förvärvat Karlshamns oljefabrik
i syfte att där framställa för margarintillverkningen behövliga oljor. Fabriken,
vilken under många år praktiskt taget legat nere, hade sedan den
förvärvats av förbundet återupptagit driften, så att för närvarande cirka
150 arbetare hade stadigvarande sysselsättning där, varjämte rätt betydande
grupper av transportarbetare tidvis bereddes arbete. Vid fabriken
framställdes förutom margarinråvaror jämväl kraftfoder. Pressades margarinförbrukningen
tillbaka, och örn genom den föreslagna skatten på
kraftfoder avsättningen av sådant foder reducerades, kunde lätt nog den
punkt uppnås, då driften bleve förlustbringande. Då fabriken icke utan
mycket kapitalkrävande omändringsarbeten kunde apteras för annat ändamål,
syntes förbundet i den situation, som här förutsatts, komma att
tvingas inställa driften. Skulle förbundet genom statsmakternas direkta
åtgöranden förhindras att fullfölja tillverkningen vid Karlshamnsfabriken,
syntes det vara ofrånkomligt, att staten av influtna accismedel också
holle förbundet ekonomiskt skadeslöst för de förluster, förbundet åsamkades.
För egen del har kommerskollegium, efter erinran örn ämbetsverkets
yttrande i frågan till bevillningsutskottet vid årets riksdag, anfört
bland annat:
Vad beträffade användningen av ifrågavarande skatteinkomster för
åstadkommande i ökad omfattning av export till underpris hänvisade kollegium
till de erinringar och betänkligheter, som kollegium tidigare vid
flera tillfällen anfört mot dylika åtgärder.
Vad åter anginge utsikterna för ett överflyttande av den inhemska fettkonsumtionen
från margarin till smör enbart genom fördyrande beskattningsvägen
av margarinet, erinrades örn den risk, som förelåge för missi*äkning
härutinnan på så sätt, att i stället konsumtionen av vissa importerade
fettämnen av animaliskt och vegetabiliskt ursprung komme att
ökas. Såsom exempel på sådana slag av fettämnen, vilka i större eller
mindre utsträckning kunde ersätta smör och margarin till matlagningsändamål,
kunde särskilt nämnas ister och flott, kokosolja, olivolja, jordnötolja
och sojaolja samt härdat fett av olika slag. För att i möjligaste
mån säkerställa ett ernående av den avsedda effekten av accisen syntes
därför erfordras, att hithörande oljor och fettarter även belädes med nya
eller förhöjda tullsatser, lämpligt avpassade i förhållande till den accis,
som komme att fastställas för margarinet.
Med avseende å den ifrågasatta användningen av överskjutande accismedel
saknades varje antydan örn de konkreta syften, som därmed skulle
tillgodoses, varför kollegium ej vore i tillfälle att därom göra något uttalande.
Kollegium ansåge sig därför endast böra framhålla det såväl ur
budgetteknisk som andra synpunkter mindre lämpliga i att vissa skatteinkomster
utbrötes ur den allmänna budgeten för särskild användning till
13
Kungl. May.ts proposition nr 264.
Anssa — för det närvarande ej närmare angivna — statsutgifter. Då därtill
lomme, att bestämmanderätten såväl i fråga örn uttagande av accis
som inom vissa gränser angående accisbeloppets storlek skulle överlämnas
till Kungl. Majit, oell då det härvid kunde komma att röra sig örn
mycket betydande belopp, syntes det i varje fall, därest den föreslagna
accisbeskattningen skulle vinna tillämpning, lämpligast och mest överensstämmande
med konstitutionell praxis, att de belopp, som ej behövde
disponeras för kostnader i samband med accisens uttagande eller reglering
av smörpriset, milote till statskassan bland övriga skattemedel.
Kollegium tilläte sig emellertid erinra örn en annan utväg för vinnande
av samma huvudsyfte, som avsåges genom den föreslagna accisbeskattningen
å margarin, nämligen åstadkommande av en prisförhöjning å margarinet
för stärkande av smörets konkurrensförmåga med undvikande av
åtskilliga bland de olägenheter, som förut påpekats. I ett gemensamt, den
14 april 1932 avgivet utlåtande från kommerskollegium, generaltullstyrelsen
och lantbruksstyrelsen till riksdagens bevillningsutskott1 hade framlagts
ett förslag till temporär tullförhöjning å margarin samt å vissa vid
tillverkningen av margarin använda vegetabiliska oljor och fett, ävensom
i samband därmed erforderlig mindre tullförhöjning å tvål och såpa. Det
ville synas kollegium, som örn nämnda förslag skulle kunna i huvudsak
läggas till grund för en statlig stödaktion till förmån för den inhemska
smörkonsumtionen, varigenom tillika risken för konkurrens med importerat
växtfett minskades. Härvid skulle vidare vinnas de fördelar i fråga
örn stödjande av den inhemska tilverkningen av vissa råmaterial, som utgjorde
ett av huvudskälen för ämbetsverkens ovanberörda förslag.
Erinras finge emellertid, att förslaget till tullförhöjningar måste i så
måtto revideras, att den föreslagna tullen å bomullsfrö- och eottonolja,
vilka varuslags tullfrihet bundits enligt förslaget till handelstraktat med
Storbritannien, borde utgå. Emellertid syntes detta ej spela någon större
roll, då användningen av dessa oljor inom margarinindustrien syntes vara
mycket underordnad, och någon användning för hushållsändamål knappast
torde förekomma.
Skulle den prisförhöjning å margarin, som på denna väg kunde ernås,
anses otillräcklig för ernående av det avsedda syftet, skulle densamma
eventuellt — såsom även ifrågasatts av vissa reservanter inom 1932 års
bevillningsutskott — kunna kompletteras genom en accis å margarinet enligt
det nu föreliggande förslaget. Då accisens belopp härvid kunde sättas
lägre, borde olägenheterna av densammas genomförande åtminstone i
vissa hänseenden kunna reduceras.
Därest den av kollegium såsom alternativ förordade utvägen att genom
tullförhöjningar nå det med förslaget avsedda syftet ej skulle komma i
beaktande, syntes i varje fall, såsom redan framhållits,_ en utredning böra
göras rörande den tullförhöjning å vissa för matlagning direkt användbara
tetter och oljor, som kunde befinnas nödig för att undvika, att de
avsedda verkningarna genom införande av en margarinaccis i större utsträckning
eliminerades genom en ökad import av ifrågavarande ersättningsmedel
för smör och margarin.
Lantbruksstyrelsen har erinrat, att styrelsen i yttrande innevarande
år till riksdagens bevillningsutskott — efter hörande av hushållningssällskapen
och Sveriges allmänna lantbrukssällskap — i anledning a?
'' Se bevillningsutskottets betänkande nr 44 år 19112 sid. 10 o. 1.
14
Kungl. Martts proposition nr 264.
motioner om accis oell tull å margarin förklarat sig anse sådana åtgärder
vara ägnade att stödja smörproduktionen. I anslutning härtill har lantbruksstyrelsen
tillstyrkt föreliggande förslag och förordat, att inflytande
accismedel i första hand användas till prisreglering å mjölkprodukter.
Styrelsen har vidare anfört:
Ehuru det enligt styrelsens åsikt vore anledning befara, att det nied margarinaccisen
avsedda syftet icke kunde tillfullo uppnås, med mindre även
en del ersättningsmedel för margarin underkastades en motsvarande skattebelastning,
ansåge styrelsen icke, att denna omständighet borde föranleda
ett uppskov med genomförandet av det föreliggande förslaget i avvaktan
på ytterligare utredning i berörda avseende. Erfarenheten syntes
få visa, i vad mån dessa farhågor vore befogade och huruvida ytterligare
åtgärder till skydd för landets smörproduktion vore behövliga.
Den tillämnade margarinaccisens storlek syntes böra bestämmas så, att
en smidig anpassning efter smörmarknadens utveckling möjliggjordes. I
nämnda yttrande till bevillningsutskottet hade styrelsen uttalat sig för
en accis å 20 öre per kilogram. Såsom undre gräns i förordningen ville styrelsen
nu föreslå 15 öre per kilogram, enär en lägre avgift icke torde kunna
förväntas få någon inverkan på konsumtionen. Vid bestämmandet av den
övre gränsen syntes böra beaktas, att en alltför hög avgift med därav följande
höga margarinpris sannolikt skulle komma att inrikta konsumtionen
på andra ersättningsmedel. Med hänsyn härtill syntes denna gräns knappast
böra sättas högre än till 30 öre per kilogram.
Riksräkenskapsverket har över förevarande förslag samt ett
ävenledes inom finansdepartementet upprättat förslag till skatt å oljekakor
m. m., till vilket jag senare i dag skall återkomma, avgivit ett gemensamt
utlåtande, vilket jag redan nu torde få i dess helhet återgiva:
De framlagda skatteförslagen avse dels införande av en accis å inom
landet tillverkat margarin, dels åsättandet av en skatt å importerade
eller inom landet tillverkade oljekakor och därmed jämförliga fodermedel.
Från beskattningen härflytande inkomster skola — sedan de med
beskattningen förbundna kontrollkostnaderna ersatts — tillsammans med
inflytande mjölkavgifter användas till bestridande av kostnaderna för
mjölkregleringens genomförande. I den mån inkomsterna av margarinaccisen
icke härför åtgå, ifrågasättes att använda dessa medel för något
ändamål, som befrämjar de breda konsumentlagrens intressen. ISTågot
bidrag till finansieringen av den allmänna skattebudgeten avses nu ifrågavarande
skattetitlar icke skola lämna.
Vad angår de föreslagna skatternas ställning i förhållande till statsbudgeten,
synes tvekan icke kunna råda därom, att såväl accisen å margarin
som skatten å oljekakor m. m. bör redovisas över riksstaten. Båda
skatteformerna avse skatter till staten, och skatterna uppbäras och förvaltas
av statlig myndighet. I konstitutionellt hänseende måste ock båda
skatterna anses vara av bevillnings natur.
Då enligt förslaget de från nu ifrågavarande skattetitlar härflytande
inkomsterna skola i sin helhet reserveras för särskilda utgiftsändamål,
måste förfarandet med specialbiidget här tillämpas, huru beklagligt ett
vidgat användande av detta förfarande i och för sig än är. Med hänsyn
till att de båda ifrågavarande skattetitlarnas inkomster avses att tagas
i anspråk för väsentligen enahanda ändamål, synes lämpligast, att båda
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
inkomsttitlarna inordnas i en gemensam specialbudget. I enlighet härmed
torde å riksstatens utgiftssida böra anvisas ett förslagsanslag till
belopp motsvarande summan av de båda skattetitlarnas å riksstatens inkomstsida
beräknade avkastning. De till den sålunda anordnade specialbudgeten
hänförda skattetitlarnas behållna inkomster skola — i likhet
med vad som tillämpas vid riksstatens nuvarande specialbudgeter — över
det tillhörande utgiftsanslaget tillgodoföras en diversemedelsfond. De
för respektive ändamål utgående utgifterna däremot skola bestridas direkt
från nämnda fond och sålunda icke redovisas över budgeten. Fonden
torde lämpligen böra förvaltas av statskontoret.
Riksräkenskapsverket vill i detta sammanhang såsom sin mening
framhålla, att jämväl de till mjölkregleringen hörande mjölkavgifterna
rätteligen borde redovisas över budgeten och följaktligen inordnas i förevarande
specialbudget.
De nya skattetitlarna torde lämpligen böra erhålla beteckningarna
»Accis å margarin» och »Skatt å kraftfoder» samt i riksstatens specifikation
av statens inkomster redovisas under rubriken »Tullar och acciser»
närmast efter »Accis å silke». Det till specialbudgeten hänförliga
anslaget, förslagsvis med beteckningen »Avsättning till statens mjölkregleringsfond»,
bör anvisas å riksstatens nionde huvudtitel.
I fråga örn den metod för beskattning av inom landet tillverkat margarin,
som lämpligen borde väljas, anfördes i promemorian bland annat:
Vid valet mellan olika skattemetoder borde en beskattning efter varans
värde, även örn den måste anses innebära en mjukare anpassning efter konsumentens
skattekraft, icke i första hand ifrågakomma, enär erfarenheten
visat, att ett sådant skattesystem medförde synnerligen betydande svårigheter
i kontrollhänseende och avsevärda olägenheter för prodncenterna, där
icke fabrikationen bedreves av ett enda eller ett ringa fåtal storföretag.
Väsentligt gynnsammare gestaltade sig en kvantitetsbeskattning. Exempel
på en sådan, uppbyggd efter en relativt enkel metod, erbjödes i vårt
land av den särskilda skatten på automobilgummiringar (förordning den
2 juni 1922, nr 261) samt accisen på silke (förordning den 31 januari 1932,
nr 17), av vilka den förra avsåge såväl importerad som inom riket tillverkad
vara, medan den senare avsåge endast tillverkningen inom riket. Den
senare författningen hade i allt väsentligt upptagit den förras system för
skattens beräknande beträffande tillverkningen inom riket. Såväl gummiringsskatten
som silkeaccisen utgjordes av tillverkaren och beräknades på
grundval av en av denne kvartalsvis till kontrollmyndigheten avgiven
deklaration rörande mängden av den skattepliktiga vara, som under kvartalet
till annan levererats. Accisen erlades samtidigt med deklarationen.
Kontrollmyndighet vore för gummiringsskatten länsstyrelsen, för silkeaccisen
generaltullstyrelsen, vilka för den lokala kontrollens utövande utsåge
en örn möjligt inom tillverkningsorten bosatt kontrollant.
Med hänsyn till att antalet margarintillverkare i vårt land vore relativt
ringa och att dessa producenter samtliga vore bokföringsskyldiga och
ägde förutsättning för tillämpande av den i de nämnda båda författningarna
använda deklarationsmetoden, syntes detta tekniskt relativt enkla
system, som erbjöde goda kontrollmöjligheter utan att överhövan betunga
den beskattade, böra komma till användning även vid den nu ifrågasatta
margarinbeskattningens anordnande. Därvid syntes i huvudsak de be
-
16 Kungl. May.ts proposition nr 264.
stämmelser, som återfunnes i de båda nämnda skatteförordningarna, kunna
tjäna som mönster.
Kontrollstyrelsen Ilar framhållit, att det i promemorian föreslagna
beskattningssystemet, enligt vilket accisen skulle utgöras enligt en
av tillverkaren på tro och heder kvartalsvis avgiven deklaration rörande
den mängd margarin, som under kvartalet levererats till köpare, alltid i
viss mån måste grunda sig på förtroende för vederbörande tillverkare och
därför med fördel kunde användas allenast i fråga örn företag av viss storleksordning
med tillförlitlig bokföring. I detta avseende syntes margarinindustrien
med den koncentration och rationella skötsel, som i stort sett
vore utmärkande för densamma, erbjuda de erforderliga förutsättningarna.
Kontrollstyrelsen ansåge sålunda, att ett deklarationsförfarande med åtföljande
bokföringskontroll borde kunna utgöra en ur fiskalisk synpunkt
tillräckligt betryggande anordning för den föreslagna margarinaccisens
utgörande.
I de övriga utlåtandena har denna fråga icke berörts.
I fråga örn valet av tillsynsorgan för kontroll å accisens utgörande anfördes
i promemorian bland annat:
I detta avseende mötte vissa svårigheter. Anledningen till att länsstyrelserna
insatts som kontrollmyndighet i fråga örn skatten å inom riket
tillverkade automobilgummiringar torde lia varit, att åt länsstyrelserna
anförtrotts kontrollen även av automobilskatten samt tillsynen över ett
flertal andra med automobilismen sammanhängande angelägenheter. Att
generaltullstyrelsen hade insatts som uppsiktsorgan för silkeaccisen hade
vid förordningens tillkomst motiverats därmed, att den enda fabrik, som
vid tiden för förordningens ikraftträdande komme att hemfalla därunder,
vore förlagd till Borås, där tullkammare funnes, vilken för andra tjänsteangelägenheter
redan stöde i livlig kontakt med såväl denna fabrik som
med andra, vilka i sin tillverkning använde konstsilke såsom halvfabrikat.
Margarinfabrikernas tillverkning vore redan nu underkastad en relativt
ingående kontroll, utövad av tillsyningsmän, som utsåges av länsstyrelserna.
Denna kontroll avsåge uppsikten över efterlevnaden av den mångfald
föreskrifter rörande margarinets sammansättning, beteckning, försäljning
m. m., som innehållas i förenämnda förordning den 30 juni 1932
(nr 355) angående kontroll å tillverkningen av samt handeln med margarin,
margarinost, fettemulsion och konstister, m. m. Tillsyningsman utsåges
därför sannolikt främst med hänsyn tagen till vederbörandes kompetens
att bedöma hygieniska förhållanden, varornas sammansättning
o. dyl. De för närvarande förordnade kontrollanterna, för vilka lantbruksstyrelsen
enligt den åberopade författningen utfärdat särskild instruktion,
vore till antalet 25 och av dessa vore 11 läkare — oftast tjänsteläkare —
och 8 veterinärer. Dessa tillsyningsmän besutte på grund av det arbete,
de enligt margarinförordningen måste utföra inom fabriken, en ingående
kännedom örn tillverkningens och försäljningens detaljer, och, i den
mån de kunde förutsättas äga förtrogenhet med grunderna för handelsböckers
förande, borde de vara väl skickade att omhändertaga även den
kontroll, som krävdes för de föreslagna accisdeklarationernas granskning.
I första hand borde därför eftersträvas att anförtro jämväl denna uppgift
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
17
åt dessa kontrollanter, så mycket hellre som det för tillverkarna skulle
medföra vissa olägenheter att för den föreslagna beskattningen nödgas
underkasta sig kontroll från nya tillsyningsman.
En viss handlingsfrihet borde emellertid i detta avseende förbehållas
kontrollmyndigheten. Uppdraget att utöva överinseendet av accisförordningens
tillämpning syntes, för att åvägabringa nödig enhetlighet, böra
anförtros åt ett centralt organ, och erbjöde sig härvid kontrollstyrelsen såsom
en för denna uppgift lämplig institution, genom sin nuvarande verksamhet
väl förtrogen med olika indirekta skatters uppbärande och kontroll.
Det kunde förväntas, att kontrollstyrelsen skulle låta sig angeläget
vara att i samråd med vederbörande länsstyrelser utse de för övervakande
av accisförordningens efterlevnad lämpliga kontrollanterna och meddela
sådana instruktioner för dessa, att, där de icke samtidigt vore kontrollanter
rörande margarinförordningen, de i varje fall anmanades att i erforderlig
utsträckning utföra sitt arbete i samförstånd med dessa.
Rörande de bestämmelser örn kontrollen, som i enlighet härmed föreslogos,
torde få hänvisas till 10 § i det genom promemorian framlagda utkast
till förordning örn accis å margarin, till vilket jag strax skall återkomma.1
Som förebild för bestämmelserna i nämnda paragraf har tjänat 8 § i silkeförordningen.
Kontrollstyrelsen har förklarat sig icke lia något att erinra mot,
att styrelsen skulle handhava överinseendet över kontrollen, men anför
dessutom i förevarande fråga:
Enligt kontrollstyrelsens mening måste emellertid den största vikt läggas
å bokföringsgranskningens utförande icke allenast på grund av statens
skatteintresse utan även med hänsyn till tillverkarnas berättigade anspråk
på en effektiv skattekontroll, ägnad att trygga mot sådan illojal
inbördes konkurrens, som möjligheten till skattesvek kunde medföra. Bokföringsgranskningen
borde sålunda omfatta icke allenast kontroll å kvartalsdeklarationerna
gentemot försäljningsbokföringen utan borde vid densamma
uppmärksamhet ägnas åt även andra uppgifter i affärs- eller fabriksbokföringen,
som kunde utgöra hållpunkter i kontrollhänseende, exempelvis
råvaruanvändningens storlek i jämförelse med myckenheten försåld
vara. Styrelsen holle före, att den lämpligaste organisatoriska anordningen
för en sakkunnig och auktoritativ bokföringskontroll ernåddes genom
att granskningen i regel skedde direkt genom den centrala kontrollmyndighetens
försorg utan anlitande av vid varje särskild fabrik anställd
kontrollfunktionär. Det skulle sålunda ankomma på kontrollstyrelsen att
med vissa mellantider genom anlitande av en eller flera av styrelsen förordnade
kontrollanter föranstalta om stickprovsvis anordnade bokföringsundersökningar.
Dylik kontrollant skulle bliva i tillfälle att genom sin
kontrollverksamhet Aud flera, CArentuellt alla fabriker på ett helt annat
sätt än en lokal kontrollant skaffa sig insikter och tillgodogöra sig vunna
erfarenheter å området i sin helhet, Anika kunde vara aA'' värde för kontrollen.
Företrädesvis borde för dylik granskning anlitas auktoriserad revisor
eller annan person med motsvarande kvalifikationer. Styrelsen räknade
emellertid med, att efter det någon tids erfarenhet å området vunnits
iiven kunna övergå till att för ändamålet anlita tjänstemän inom äravetsverket.
Dessa skulle i sa fall i regel kunna kombinera dylikt uppdrag
1 Se bilaga sid. lili o. f.
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 2(!4.
o
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
med annan tjänsteförrättning i orten. Även om enligt styrelsens förslag
avsikten icke vore, att lokal kontrollant skulle finnas förordnad för varje
särskild, fabrik, borde likväl bestämmelserna i accisförordningen erhålla
sådan avfattning, att möjlighet bölles öppen för kontrollstyrelsen att i särskilda
fall, då omständigheterna ur kontrollsynpunkt sådant påkallade,
kunna förordna å platsen boende kontrollant för viss fabrik.
Vad beträffade kostnaderna för kontrollens anordnande i enlighet med.
vad kontrollstyrelsen föreslagit, mötte svårigheter att redan nu bedöma
dessas storlek. Styrelsen föreställde sig emellertid, att de sammanlagda
kostnaderna för acciskontrollen, vilka skulle bestridas av inflytande accismedel,
icke komme att överstiga 15,000 kronor för år. Visade det sig lämpligt
att på sätt styrelsen antytt i någon större omfattning anförtro granskningsarbetet
åt tjänstemän inom kontrollstyrelsen, borde kostnaderna härigenom
kunna icke oväsentligt minskas.
I anslutning till detta yttrande har kontrollstyrelsen föreslagit att i stället
för de i utkastets 10 § upptagna bestämmelserna följande stadganden
meddelas:
»1. Överinseendet å kontrollen, att accisen behörigen utgöres, handhaves
av kontrollstyrelsen, som jämväl äger förordna en eller flera kontrollanter
att biträda vid sagda kontroll. Närmare bestämmelser angående kontrollanternas
befogenheter och åligganden meddelas av kontrollstyrelsen.
Tillverkares handelsböcker ävensom erforderliga upplysningar skola i
och för granskningen tillhandahållas kontrollant.
Kostnaderna för kontrollens utövande bestridas av medel, som enligt
denna förordning inflyta till statsverket.
2. Tillverkare skall ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som kontrollstyrelsen
för erhållande av en betryggande kontroll över accisens behöriga
utgörande meddelar, ävensom de anvisningar, som vederbörande
kontrollant i enlighet med kontrollstyrelsens särskilda föreskrifter kail
lämna.»
Beträffande det sista momentet, som icke har någon motsvarighet i utkastet,
erinrar kontrollstyrelsen, att detsamma avfattats i nära överensstämmelse
med 6 § 1 mom. i förordningen den 1 juni 1923 (nr 140) angående
tillverkning och beskattning av maltdrycker.
Generaltullstyrelsen har i sitt utlåtande förklarat sig biträda
förslaget, att överinseendet å kontrollen skulle ankomma på kontrollstyrelsen.
Kommerskollegium har hemställt, att vid utformandet av förslaget
till förordning hänsyn tages till vissa av Margarinfabrikernas
försäljningsak tiebolag och Kooperativa förbundet
framställda detaljerinringar. I bolagets yttrande anföres, att det syntes
ligga närmast till hands, att kontrollen utövades av länsstyrelserna, eftersom
alla margarinfabriker ändock enligt 1932 års margarinförordning
skulle anmäla sin verksamhet till länsstyrelserna. Bolaget förklarar sig
emellertid heller icke lia något att erinra mot att kontrollen lägges under
kontrollstyrelsen; huvudsaken vore att kontrollanterna bleve kompetenta
personer och förstode sig på bokföring. Kooperativa förbun
-
19
Kungl. May.ts proposition nr 264.
det ifrågasätter, huruvida icke den bokföring, som läge till grund för tillverkningskontrollen
enligt 1932 års margarinförordning, skulle kunna vara
tillfyllest även för kontrollen å accisen.
Såsom förut antytts fanns vid den till ämbetsverken remitterade promemorian
fogat ett utkast till förordning om accis å margarin. Detta
utkast torde få fogas såsom bilaga till statsrådsprotokollet. Som förebild
för de särskilda bestämmelserna i utkastet har i stor utsträckning tjänat
bestämmelserna i silkeförordningen, vilken såsom förut nämnts också
avser en å deklarationsförfarande byggd beskattning endast å den inom
riket tillverkade varan. Beträffande utkastets närmare innehåll och de
yttranden, vartill de särskilda bestämmelserna givit anledning, torde jag
kunna inskränka mig att nämna följande.
Utkastets 1 och 2 §§ innehålla de förut nämnda stadgandena att accisen
skall utgå, där Kungl. Majit så förordnar, och till belopp — inom vissa
gränser — som Kungl. Majit bestämmer. Därjämte upptages i 1 § en
definition å margarin, vilken är likalydande med den som lämnats i 1932
års margarinförordning.
Bestämmelsen i 3 § örn anmälningsplikt för tillverkare är hämtad från
3 § i silkeförordningen. Kontroll styrelsen har föreslagit den kompletteringen
av förevarande bestämmelse, att anmälningsskyldigheten för
det i paragrafen sist nämnda fallet förklaras skola fullgöras inom femton
dagar innan tillverkningen tager sin början.
I 4 § angives deklarationspliktens omfattning; i detta avseende innebär
förslaget i jämförelse med motsvarande bestämmelser i 4 § silkeförordningen
vissa mindre avvikelser, som ansetts betingade av de olika förhållandena.
Härutinnan anfördes i promemorian i
Margarinförsäljningen vore i stor utsträckning anordnad på sådant
sätt, att tillverkaren översände den färdiga varan till depåer eller nederlag
i olika orter i riket, vilka handhade försäljningen till kunderna. Från
dessa nederlag mottoge fabrikanten regelbundna rapporter rörande de
kvantiteter margarin, som — vare sig på grund av tidigare leveransavtal
eller enligt eljest träffade köpeavtal — blivit levererade. Ej sällan
förekomme det, att varan hos återförsäljaren lagrats så lång tid eller
under sådana förhållanden, att den blivit oduglig eller otjänlig till försäljning.
Det vore då även i fabrikantens intresse, att den finge återlevereras,
och försäljaren krediterades i dylikt fall för den retursända
kvantiteten. Det hade uppgivits, att omfattningen av returer av denna
art kunde uppgå till 1 procent av försäljningen.
Under sådana förhållanden syntes deklarationsplikten böra avse den
mängd margarin, som av tillverkaren eller för hans räkning till köpare
levererats, varvid avdrag medgåves för oduglig befunnen, returnerad
vara. Med hänsyn till det sätt, på vilket rapportföringen mellan försäljningsorganen
och tillverkaren vore ordnad, syntes deklarationen, för att
ej vålla fabrikanten alltför mycket arbete, icke såsom silkeförordningen
böra avse de för varje dag försålda kvantiteterna utan kunna inskränkas
att gälla vad som per kalendervecka till köpare levererats.
Hänsyn syntes beträffande margarinet icke behöva tagas till det i silke -
20 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 264.
förordningen berörda fallet, att varan tagits i bruk för vidare bearbetning.
I fråga om 4 § andra stycket påkallades i jämförelse med silkeförordningen
en viss jämkning därav, att icke generaltullstyrelsen, i vars bokföring
utförseln redovisades, utan kontrollstyrelsen, vore kontrollmyndighet.
I det av kommerskollegium åberopade yttrandet från Marg arinfab
rike mas försäljningsaktiebolag anföres, att ett speeifiserande
av försäljningen vecka för vecka ej syntes lia någon som helst
nytta med sig men skulle åsamka såväl fabrikerna som kontrollanterna
ett extra arbete; kontrollen bleve fullt lika effektiv, örn fabrikerna i sina
deklarationer endast i klumpsummor för varje kvartal upptoge försäljning,
retur och nettokvantitet. — Kommerskollegium ifrågasätter
vidare, huruvida ej deklarationsskyldigheten, på sätt Kooperativa
förbundet i sitt till kollegium avgivna yttrande föreslagit, borde kunna
begränsas till de kvantiteter margarin, som »avsänts från produktionslokalen,
minskat med till produktionslokalen inkommen, returnerad vara».
— Kooperativa förbundet har vidare ifrågasatt, huruvida icke lämpligen
från accisplikten borde undantagas till statliga och kommunala verk levererat
margarin.
Stadgandet i 7 § första stycket angående betalningssättet — insättning
å statsverkets giroräkning i riksbanken för statsverkets räkning och reversals
insändande till kontrollstyrelsen -— överensstämmer med vad som
stadgats rörande andra tillverkningsavgifter, vilkas erläggande kontrollstyrelsen
har att övervaka, nämligen brännvinstillverkningsavgift (förordning
den 11 juni 1926, 29 §), maltdryekstillverkningsavgift (förordning
den 1 juni 1923, 26 §) samt skatt å inom riket tillverkad bensin (förordning
den 3 maj 1929, 3 § 3 morn.). I andra stycket upptages, i överensstämmelse
med vad som gäller beträffande gummiringsskatten och silkeaccisen,
ett stadgande varigenom möjlighet skulle beredas tillverkare att
fullgöra likvid av accis även genom insändande av beloppet i check eller
postremissväxel. Härutinnan har kontrollstyrelsen hemställt, att
då detta sätt för betalning icke beträffande de övriga tillverkningsavgifterna
visat sig erforderligt, stadgandet måtte utgå; det erinras härvid
att inbetalning enligt paragrafens första stycke jämväl kunde verkställas
medelst anlitande av postgiro.1
Bestämmelsen i 9 § har motsvarighet i 10 § i silkeförordningen ävensom
9 § i förordningen den 2 juni 1931 (nr 138) om tillfällig skatt å bensin,
11 § i förordningen den 31 januari 1932 (nr 19) örn skatt å kaffe, som finnes
i riket den 1 februari 1932, samt punkt 4) i övergångsbestämmelserna
till förordningen den 29 april 1932 (nr 88) örn ändrad lydelse av 1 § förordningen
den 2 juni 1922 (nr 261) örn särskild skatt å automobilgummi
1
Se kungörelsen den 14 maj 1926 (nr 113) angående insättning av medel å statsverkets
giroräkning i riksbanken genom förmedling av postgirorörelsen.
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
ringar. I promemorian yttrades, att behovet av ett stadgande av denna
innebörd även i föreliggande författning framginge därav, att det i betydande
utsträckning lär förekomma, att avtal träffas, särskilt med statliga
och kommunala inrättningar, örn leverans av margarin under längre
tid, oftast sex månader, och att priset för sådana leveranser fastställts
till det vid anbudets avgivande gällande.
För utkastets 10 § rörande kontrollen å acciseus utgörande och de över
detta stadgande avgivna yttrandena har redan redogjorts. I samband härmed
står stadgandet i 12 § angående den ersättning till av kontrollstyrelsen
utsedd kontrollant, som skall utgå av influtna accismedel. Motsvarande
ersättning enligt silkeförordningeu bestämmes av Kungl. Maj:t, under det
att de arvoden, som på tillverkarnas bekostnad utgå till tillsyningsmän
enligt 1932 års förordning, bestämmas av länsstyrelserna. I utkastet föreslås,
att arvodena till kontrollanterna för margarinaccisens utgörande
bestämmas av Kungl. Majit, vilket närmast motiveras därmed, att komplicerade
fall kunde inträffa, där samma person betroddes med uppdrag
som tillsyningsman enligt 1932 års margarinförordning och som kontrollant
enligt margarinaccisförordningen. Kontrolistyreisen har erinrat,
att styrelsen för det fall att kontrollant skulle anlitas vid kontrollen över
bensinbeskattningen, ägde besluta örn ersättning till denne, och att motsvarande
befogenhet på sin tid varit lämnad styrelsen i fråga örn sockerbeskattningen;
då beskaffenheten av kontrollverksamheten även i fråga örn
margarinaccisen syntes betinga viss rörelsefrihet vid tillmätandet av
ersättningen till kontrollant, finge styrelsen hemställa, att bemyndigande
måtte lämnas styrelsen att bestämma sagda ersättning inom ramen
av ett anvisat belopp. I sådant syfte har kontrollstyrelsen föreslagit
den lydelse av 12 §, att kontrollant vid fullgörande av sitt uppdrag ägde
åtnjuta arvode och ersättning, som bestämmes av kontrollstyrelsen. I
detta sammanhang anmärker styrelsen, att därest tjänsteman inom styrelsen
erhölle uppdrag att såsom kontrollant deltaga i tillsynen över margarinaccisen,
särskild ersättning till denne givetvis icke borde utgå för
dylika göromål.
De nu ej särskilt omnämnda paragraferna i utkastet, d. v. s. 5, (1, 8, 11
samt 13—18 §§, ha med mindre jämkningar hämtats från silkeförordningen. I
I Kungl. Maj:ts proposition (nr 258) till detta års riksdag med förslag Departementstill
förordning angående mjölkavgift m. m. har framlagts förslag, som
syfta till att möjliggöra för mjölkproducenterna att erhålla en rimligare
betalning för mjölken, än vad som under senare tid kunnat erhållas. Förenämnda
syfte torde likväl endast kunna vinnas, örn avsättning kan beredas
för våra mejeriprodukter. Anledning föreligger emellertid att antaga, att
vid stigande smörpris den inhemska konsumtionen därav minskas. Det
överskott, som behöver vinna avsättning, blir följaktligen större än det
varit under de senaste månaderna. Så länge exporten av smör till åt
-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
minstone några av våra exportmarknader är helt fri, lärer större svårigheter
att avsätta överskottet dock icke uppstå. Men även i nu antytt fall
kan, örn exporten blir alltför stor, inträffa, att de uppoffringar i form av
mjölkavgifter, som mjölkproducenterna få ikläda sig för ändamålet, bliva
så stora, att själva huvudsyftet, mjölkprisets uppehållande, förfelas.
Ett stödjande av smörpriset innebär å andra sidan, att tillverkningen
av margarin erhåller fördelar, som icke utan vidare kunna
anses påkallade. I skydd av det högre smörpriset kan för margarin erhållas
priser, som icke stå i skäligt förhållande till produktionskostnaderna.
Det synes mig därför icke obilligt, att för det fall att exporten av
smör visar stark tendens till ökning, margarinindustrin genom en lämpligt
avvägd beskattning får bidraga till kostnaderna för smörprisets
stödjande.
Då det gäller frågan, under vilka förhållanden och i vilken utsträckning
margarinindustrin bör bidraga till nämnda kostnader, torde jag även
höra beröra det förslag örn skatt å oljekakor och vissa slag av fodermjöl,
vilket jag senare i dag kommer att framlägga. Därest nämnda förslag
genomföres, torde de i följd därav inflytande medlen — vilka på grundval
av den nuvarande förbrukningen torde kunna uppskattas till omkring
3 miljoner kronor per år — böra tagas i anspråk till utjämning
av prisskillnaden mellan konsumtionsmjölk och produktmjölk. Beträffande
avvägningen mellan mjölkproducenter och margarinindustri av bidragen
till smörprisets stödjande, har jag efter samråd med chefen för
jordbruksdepartementet kommit till den uppfattningen, att mjölkproducenterna
lämpligen höra genom mjölkavgifter ställa medel till förfogande
för pristillägg å exportsmör, i den mån årliga exporten understiger 15,000
ton, medan medel för pristillägg för överskjutande exportkvantitet höra
anskaffas genom en accis å margarin. En dylik accis skulle följaktligen
behöva uttagas, örn en tydlig tendens till en sådan ökning av smörexporten
inträder, att skäl föreligger för antagandet, att exporten kommer för
år räknat att överstiga 15,000 ton. Vid en årlig smörexport av t. ex. 20,000
ton skulle för nu nämnt ändamål erfordras en margarinaccis av ungefär
10 öre per kilogram.
Skulle emellertid å samtliga våra exportmarknader för smör ske reglering
av smörtillförseln genom kontingenteringar eller dylikt, varigenom
det bleve omöjligt för oss att exportera hela smöröverskottet, blir mjölkregleringens
genomförande beroende av möjligheterna att vinna avsättning
av detta överskott inom landet. I dylikt fall torde annan utväg icke
finnas för mjölkprisets upprätthållande än en begränsning av konsumtionen
av margarin. Detta syfte torde endast kunna vinnas därigenom, att
smörpris och margarinpris bringas i sådan relation till varandra, att margarinkonsumtionen
icke ökas på smörkonsumtionens bekostnad. Även i
förevarande fall torde påläggandet av en accis å margarin vara det lämpligaste
sättet för att härvidlag ernå önskat resultat.
Kungl. Majlis proposition nr 264.
23
Följaktligen torde Kungl. Maj:t böra av riksdagen begära bemyndigande
att åsätta accis å margarin, örn och i den mån med hänsyn till vad här
anförts så skulle befinnas erforderligt. Bemyndigandet torde böra
innefattas i en förordning örn accis å margarin, där accisens uttagande göres
beroende av Kungl. Majits förordnande. I förordningen lärer emellertid
böra angivas ett maximum och lämpligen även ett minimum för
accisens belopp. Maximum torde kunna sättas till 50 öre och minimum till
10 öre per kilogram. Vidare synes förordningen böra givas begränsad giltighetstid,
lämpligen till den 1 juli 1934.
Beträffande förordningens närmare utformande kan jag i huvudsak ansluta
mig till det utkast, varöver ämbetsverken avgivit utlåtande. Bestämmelserna
rörande sättet för accisens inbetalande samt angående kontrollen
anser jag dock böra undergå smärre jämkningar på sätt kontrollstyrelsen
enligt vad förut omnämnts har föreslagit. Sålunda anser jag
i likhet med kontrollstyrelsen huvudvikten böra läggas å en genom försorg
av styrelsen såsom central kontrollmyndighet anordnad bokföringskontroll,
vilket icke utesluter att styrelsen kan finna erforderligt att i särskilda
fall utse lokal kontrollant för viss fabrik. Då detta sker, lärer det
vara fördelaktigt, örn såsom kontrollant kan anlitas samma person, som
enligt 1932 års margarinförordning utsetts till tillsyningsman för fabriken.
Med de bestämmelser rörande kontrollen, som sålunda förordas, torde det
också vara lämpligast att följa kontrollstyrelsens förslag att ersättningen
till de kontrollanter, som kunna komma att utses, bestämmes av kontrollstyrelsen;
såsom kontrollstyrelsen förutsatt torde dock detta böra ske inom
ramen av ett av Kungl. Majit anvisat belopp. De från annat håll framställda
erinringarna gentemot bestämmelserna rörande deklarationsplikten
har jag däremot icke ansett böra föranleda ändringar i utkastet. Från
nu angivna utgångspunkter har jag låtit inom departementet upprätta
ett nytt förslag till förordning örn accis å margarin, vilket utöver vad här
angivits innebär smärre jämkningar av huvudsakligen redaktionell natur
i förhållande till det nämnda utkastet.
Ehuru importen av margarin för närvarande är mycket ringa, kräver
ett införande av accis å margarintillverkningen inom landet såsom ett nödvändigt
komplement en höjning av tullen å margarin, vilken nu utgör 15
kronor per 100 kilogram. Kungl. Majit torde således böra begära bemyndigande
av riksdagen att vid förordnande örn uttagande av margarinaccis
vidtaga motsvarande höjning i nämnda tullsats.
I vissa av yttrandena har framhållits, att det med margarinaccisen avsedda
syftet knappast kunde uppnås, därest icke samtidigt åtskilliga ersättningsmedel
för margarin underkastades en motsvarande belastning
genom tullhöjningar eller annorledes. Såsom ock påpekats kan detta emellertid
knappast ske utan ytterligare utredning om konsekvenserna därav i
olika avseenden, framförallt med hänsyn till att samma varor, som kunna
användas som ersättningsmedel för smör oell margarin, i stor utsträck
-
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
ning också komma till användning som råvaror vid margarintillverkning
och i andra industrier. I likhet med lantbruksstyrelsen anser jag, att
berörda anmärkningar icke böra föranleda uppskov med det föreliggande
förslagets genomförande och att erfarenheten får utvisa, i vad mån de uttalade
farhågorna äro befogade och huruvida ytterligare åtgärder bliva
erforderliga.
Det torde icke kunna förnekas, att ifrågavarande accis kommer att medföra
vissa skadliga verkningar. I den mån den begärda fullmakten bringas
i tillämpning åstadkommes en viss belastning av margarinkonsumenterna,
vilka i stor utsträckning äro att söka bland de fattigaste folklagren.
Huruvida den vid varje tidpunkt utgående accisen leder till en lika stor
prisförhöjning kan visserligen icke på förhand avgöras. Men prisförhöjning
torde ändå vara ofrånkomlig. Endast den omständigheten att ett
verksamt stöd åt mjölkproduktionen knappast kan vinnas på annan väg,
har kunnat övervinna betänkligheterna mot att föreslå denna åtgärd.
Nu anförda omständigheter böra emellertid leda till att den föreslagna
margarinbeskattningen så anordnas, att minsta möjliga olägenhet för konsumenterna
föranledes därav. Fördenskull bör accisen tillgripas endast
örn så befinnes oundgängligen erforderligt, vilket möjliggöres därav, att
det lägges i Kungl. Maj:ts hand att avgöra, när och till vilket belopp dylik
accis skall uttagas. Än vidare bör accisen icke ingå bland statens inkomster
i egentlig mening, på det att ej därigenom dess avskaffande skulle
komma att försvåras. Intäkterna av accisen, utöver vad som enligt vad
förut sagts skulle komma att användas för stödjande av smörexporten,
torde i stället böra användas för något ändamål, som befrämjar de breda
konsumentlagrens intressen. Då det emellertid är ovisst, i vad mån medel
för dylikt ändamål kunna komma att bliva tillgängliga under kommande
budgetår, torde det kunna anstå till nästa års riksdag att träffa
avgörande örn medlens användning.
Vad slutligen angår redovisningen å riksstaten av de inflytande accismedlen
har riksräkenskapsverket föreslagit, att dessa medel jämte inkomsterna
från den skatt å oljekakor m. m., varom jag senare i dag kommer
att framlägga förslag, skola över ett å nionde huvudtiteln uppfört
anslag tillföras en av statskontoret förvaltad fond, från vilken utgifterna
för nyssberörda ändamål böra bestridas. Till denna anordning kan jag
giva min anslutning. Riksräkenskapsverket har i detta sammanhang framhållit,
att jämväl mjölkavgifterna böra redovisas över riksstaten och inordnas
i den här ifrågasatta specialbudgeten. Ehuru principiella skäl tala
för en dylik redovisning, synes en omläggning av mjölkavgifternas redovisning
ej böra nu genomföras. Efter samråd med chefen för jordbruksdepartementet
finner jag mig emellertid böra uttala, att frågan örn den
budgetära behandlingen av inkomster och utgifter för mjölkregleringen
bör upptagas till övervägande i samband med förberedelserna för statsverkspropositionen
till 1934 års riksdag.
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
Förslag om avlåtande till riksdagen av framställning örn upptagande
under nionde huvudtiteln av anslag till avsättning till den förut nämnda
fonden kommer senare i dag att göras av chefen för jordbruksdepartementet.
Med hänsyn till de förutsättningar, under vilka margarinaccisen skall
uttagas, är det tydligen vanskligt att för närvarande beräkna det belopp,
varmed inkomsttiteln för nästa budgetår bör upptagas å riksstaten. Efter
samråd med chefen för jordbruksdepartementet vill jag föreslå, att inkomsttiteln
uppföres med 5 miljoner kronor.
Föredraganden uppläser härefter förutnämnda förslag till förordning
örn accis å margarin samt hemställer — under framhållande av att proposition
i ärendet jämlikt § 54 riksdagsordningen lärer kunna avlåtas utan
hinder av att den för propositioners avlåtande till riksdagen i allmänhet
stadgade tid gått till ända — att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
dels antaga nämnda förslag;
dels besluta, att, därest förordnande örn uttagande
av margarinaccis av Kungl. Majit meddelas, Kungl.
, Majit skall äga att för tid, varunder sådan accis ut
går,
förordna örn motsvarande höjning av tullen å
margarin (ur tulltaxenummer 114; statistiskt nummer
274);
dels ock i riksstaten för budgetåret 1933/1934 upptaga
en inkomsttitel med beteckning »accis å margarin,
bevillning» å 5 miljoner kronor.
Till denna av statsrådet övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
R. Borgström.
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 264.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
Bilaga..
Vid promemorian fogat utkast
till
förordning om accis å margarin.
Härigenom förordnas som följer:
1 *.
För margarin, som inom riket tillverkas för försäljning, skall, där
Kungl. Majit så förordnar, efter vad nedan sägs erläggas accis.
Med margarin förstås i denna förordning varje smörliknande vara av
vad ursprung, blandning eller sammansättning som helst, såvida däri ingår
fett, som ej är framställt ur mjölk.
2 i
Accisen utgår för varje helt kilogram av varans nettovikt med det belopp,
lägst----och högst----öre, som Kungl. Maj :t bestämmer.
3 %.
Den, som inom riket tillverkar eller ämnar tillverka margarin, skall
därom göra skriftlig anmälan till kontrollstyrelsen. Anmälningsskyldigheten
skall, där tillverkning bedrives vid tiden för denna förordnings
ikraftträdande, fullgöras utan dröjsmål och i annat fall innan tillverkningen
tager sin början.
4 $.
Det åligger tillverkare att, sedan anmälan blivit ingiven, inom en månad
efter varje kalenderkvartals utgång till kontrollstyrelsen avlämna
en på tro och heder avgiven deklaration rörande den mängd margarin,
som under kalenderkvartalet av honom eller för hans räkning till köpare
levererats. I deklarationen skola särskilt för varje kalendervecka angivas
de sålunda levererade kvantiteterna med avdrag för vad som kan
hava från återförsäljare under samma tid återlevererats såsom till försäljning
oduglig vara.
Har tillverkare under kalenderkvartalet till utlandet utfört margarin
under enahanda tullkontroll, som i 12 § tullstadgan sägs, äger han att
därför göra motsvarande avdrag i deklarationen. För åtnjutande av dylik
rätt skall vid deklarationen fogas bevis från vederbörande tullmyndighet
angående den utförda varans vikt och dagen för utförseln.
5 $.
Tillverkares skyldighet att jämlikt 4 § avlämna deklaration upphör,
sedan skriftlig anmälan örn rörelsens upphörande och dagen därför ingivits
till kontrollstyrelsen. Dock skall deklaration avlämnas för det kalenderkvartal,
under vilket rörelsen upphört.
6 %.
Tillverkare skall samtidigt med avlämnandet av deklaration erlägga
den accis, som belöper å den i deklarationen upptagna kvantiteten margarin.
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
7 $.
Accis, som avses i 6 §, skall inbetalas å statsverkets giroräkning i riksbanken
för statskontorets räkning. Vidimerad avskrift av kvitterat levereringsreversal
skall av tillverkaren ofördröjligen insändas till kontrollstyrelsen.
Inbetalning må ock kunna fullgöras därmed, att tillverkaren på eget
ansvar med posten insänder accisbeloppet i check eller postremissväxel,
ställd till kontrollstyrelsen.
8 $.
Försummar någon att inbetala accis, som det enligt denna förordning
åligger honom att erlägga, må accisen utmätas med det belopp, vartill
kontrollstyrelsen efter verkställd undersökning fastställer densamma.
9 %.
Visar uppgiftspliktig, att vara, som upptagits i deklaration, försålts
till ett pris som blivit före denna förordnings utfärdande avtalat, och är
den uppgiftspliktige icke på grund av särskilt förbehåll eller eljest berättigad
att hos köparen uttaga accis, som belöper å det försålda partiet,
äger Kungl. Majit bestämma, att accisen skall erläggas av köpare, eller,
där skäl därtill föreligger, medgiva befrielse från eller återbäring av
accisen.
Ansökan örn sådan befrielse eller återbäring skall ingivas inom tre månader
efter denna förordnings ikraftträdande.
10 §.
Överinseendet å kontrollen, att accisen behörigen utgöres, handhaves
av kontrollstyrelsen.
Den lokala kontrollen utövas av en såvitt möjligt inom den ort, där
tillverkningen skall ske, bosatt kontrollant, som av kontrollstyrelsen utses,
då anmälan enligt 3 § ingivits eller anledning därtill eljest föreligger.
Till kontrollant bör, där så eljest prövas lämpligt, förordnas tillsyningsman,
som för ifrågavarande tillverkningsställe utsetts jämlikt stadgande
i 23 § förordningen den 30 juni 1932 (nr 355) angående kontroll å tillverkningen
av samt handeln med margarin, margarinost, fettemulsion och
konstister, m. m.
Det åligger sålunda förordnad kontrollant att under andra månaden
efter varje kalenderkvartals utgång genom granskning av tillverkares
bokföring eller annorledes kontrollera riktigheten av dennes under nästföregående
månad avlämnade deklaration, och skall rapport över granskningen
omedelbart tillställas kontrollstyrelsen. Tillverkares handelsböcker
ävensom erforderliga upplysningar skola i och för granskningen tillhandahållas
kontrollanten.
Kostnaden för kontrollens utövande bestrides av medel, som enligt
denna förordning inflyta till statsverket.
11 §.
Granskning av deklarationer, som enligt denna förordning avgivits, må
ej verkställas av annan än kontrollstyrelsen eller jämlikt 10 § utsedd kontrollant.
Deklarationerna skola tillhandahållas dem, som i och för sin
befattning böra därav erhålla del. I övrigt må deklaration icke vara för
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
någon tillgänglig, utan att den, som avgivit deklarationen, medgivit dess
offentliggörande; dock må deklarationer, på sätt Kungl. Majit förordnar,
för statistisk bearbetning utlämnas till ämbetsmyndigket eller tjänsteman,
åt vilken Kungl. Maj:t uppdrager utförandet av sådan bearbetning.
12 §.
Kontrollant, som i 10 § sägs, äger vid fullgörande av sitt uppdrag åtnjuta
särskilt arvode, som Kungl. Maj:t föreskriver. Har till kontrollant
förordnats i 10 § omförmäld tillsyningsman, bestämmer Kungl. Majit, i
vad mån denne i förekommande fall äger uppbära rese- och traktamentsersättning.
Till annan kontrollant utgår sådan ersättning enligt allmänna
resereglemente!.
13 §.
Den, som underlåter att inom föreskriven tid avlämna deklaration, bote
från och med tjugufem till och med trehundra kronor, och må kontrollstyrelsen
förelägga den uppgiftspliktige lämpligt vite.
14 §.
Har någon i deklaration mot bättre vetande lämnat oriktig uppgift, så
att ban därigenom undgått att betala accis eller fått erlägga för låg accis,
bote högst fem gånger det belopp, som genom det oriktiga förfarandet
undandragits.
Har den oriktiga uppgiften icke lämnats mot bättre vetande, men har
den, som lämnat uppgiften, vid dess avgivande gjort sig skyldig till grov
vårdslöshet, vare straffet böter, högst två gånger det belopp, som genom
den oriktiga uppgiften undandragits.
Den, som dömes till straff enligt denna paragraf, skall jämväl förpliktas
utgiva den accis, som genom det oriktiga förfarandet undandragits.
15 §.
Den, som utan att hava gjort sådan anmälan, varom i 3 § sägs, tillverkar
margarin, straffes med böter, ej under tio dagsböter, samt gälde accis
enligt den i 2 § angivna grund för det margarin, som av honom tillverkats.
16 §.
1 mom. Tjänsteman, vilken på grund av sin befattning med ärende,
som i denna förordning avses, erhållit del av deklaration eller tillverkares
bokföring, må ej i vidare mån än hans tjänsteutövning fordrar yppa vare
sig innehållet i sådan deklaration eller tillverkares affärsförhållande, varom
han därvid erhållit kännedom. Den häremot bryter vare underkastad
ansvar såsom för tjänstefel. Gör annan än tjänsteman sig skyldig till förseelse
som nu sagts, straffes med böter, ej under fem dagsböter.
2 mom. Den, som på grund av sådant förordnande örn statistisk bearbetning
av deklarationer, som i 11 § sägs, erhållit del av deklaration, må
ej utom tjänsten yppa något av deklarationens innehåll. Vid överträdelse
härav vare den skyldige förfallen till ansvar, som i 1 mom. stadgas.
17 §.
Åtal för förseelse mot denna förordning skall anhängiggöras vid allmän
domstol.
Förseelse, som i 13, 14 eller 15 § omförmäles, åtalas av allmän åklagare.
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 264.
Förseelse, varom i 16 § sägs, är icke föremål för allmänt åtal, där densamma
ej av målsägande till sådant åtal angives.
18 §.
Böter och vitén, som utdömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.
Saknas tillgång till deras fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmän
strafflag.
Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Maj:t bestämmes.
Bihang till riksdagens protokoll 1933.
1 sami.
Nr 26''i.
4