Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

1

Nr 263.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering av tillverkningen
och avsättningen av potatismjöl; given Stockholms
slott den 29 maj 1933.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 maj

1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Ekman,
Sköld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:

Under våren 1933 hava framställningar gjorts örn förbättrade avsättningsförhållanden
för potatis, därvid bland annat berörts frågan örn tillverkningen
och försäljningen av potatismjöl. Sålunda hava Carl L.
Hansson, Dalby m. fl. i skrivelse den 13 mars 1933 hemställt örn åtgärder
för att innehavare av lättare jordar i södra Sverige måtte genom befrämjad
industriell beredning av produkter av potatis hjälpas i Sitt bekymmersamma
läge. Vidare har Kristianstads lantbruksklubb i skrivelse den 18
mars 1933 framhållit svårigheterna att finna avsättning för potatis samt
hemställt, att frågan örn matpotatis- och stärkelsepotatismarknadens raBihang
till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 263.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

tionalisering måtte tagas under övervägande. Därjämte hava Ola Jeppsson
m. fl. ombud för ett den 27 mars 1933 i Sölvesborg hållet möte mellan
potatisodlare och potatismjölstillverkare i Skåne, Blekinge och Småland
i skrivelse den 5. april 1933 hemställt, bland annat, att utredning
måtte verkställas angående åstadkommande av förbättrade förhållanden
inom potatismjölsfabrikationen. I sistnämnda framställning har anförts
bland annat följande.

På stora områden i Kristianstads och Blekinge län samt södra Småland
bedreves jordbruk på av naturen mycket mager jordmån. Genom en
sedan generationer bedriven intensiv potatisodling bade jorden därstädes
emellertid kommit i ganska god kultur, och så länge möjlighet till lönande
avsättning av den odlade potatisen förelegat hade, trots jordens karghet,
ett något så när lönande jordbruk kunnat drivas. Därför hade också
därstädes mer än i någon annan del av landet uppstått ett stort antal
småbruk och egna hem, vilkas ekonomi baserats på animalisk produktion
och i synnerhet på potatisodling. Under nu rådande förhållanden kunde
emellertid potatisen i många fall ej avsättas ens till priser, som täckte
hälften av produktionskostnaderna. Stora mängder potatis kvarlåge, för
vilka ej funnes möjlighet till avsättning. Det vore av största vikt att
snarast finna utvägar för avsättningen av potatisen till priser, som täckte
produktionskostnaderna, enär i annat fall inom kort innehavarna av dessa
jordbruk stöde inför en fullständig katastrof. På grund av jordens beskaffenhet
hade dessa jordbrukare och i synnerhet småbrukarna ej kunnat
draga nämnvärda fördelar av de av statsmakterna vidtagna åtgärderna
beträffande spannmåls- och sockerbetsodlingen m. m.

Att läget blivit så kritiskt berodde ej på utökade arealer eller av rationellare
odlingsmetoder ökade skördar. Såväl beträffande areal som
skördemängd hade potatisodlingen i berörda trakter under de senaste åren
nedgått med ungefär 30 procent i jämförelse med förhållandena under åren
närmast före 1914. Sålunda växlade potatisarealen i Kristianstads län
åren 1907—1913 mellan 23,081 och 25,300 hektar, och skörden hade under
sagda tid i nämnda län utgjort i genomsnitt per år 370,000 ton. Under åren
1929—1932 hade arealen varierat mellan 17,649 och 18,820 hektar och skörden
utgjort i medeltal 233,000 ton.

En medverkande orsak till de framkomna avsättningsförhållandena
vore, att, medan ganska betydande mängder potatis tidigare såsom matpotatis
försålts från Kristianstads och Blekinge län till mellersta och
norra Sverige, sistnämnda bygders befolkning numera själva odlade sitt
behov. Av än större betydelse vore, att åtgången av potatis för tillverkning
av sprit avsevärt minskats. Svårigheterna hade förvärrats genom
de kaotiska förhållandena vid landets potatismjölstillverkning. På grund
av omöjligheten att få till stånd en fullständig sammanslutning mellan
landets potatismjölsfabriker hade läget till den grad urartat, att lantbrukarna
ej kunde erhålla mer än ungefär 15 öre för 1 kilogram potatismjöl,
oaktat detsamma med nuvarande tullskydd, 20 öre per kilogram, ej kunde
importeras till lägre pris än 35 å 40 öre per kilogram.

Vad anginge de beklagliga förhållandena inom potatismjölsfabrikationen
syntes genom ett ingripande från statens sida — i likhet med vad
skett på mejerihanteringens område -— en sammanslutning mellan landets
potatismjölsfabriker kunna åstadkommas för undvikande av de oerhörda

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

förluster, som nu tillfogades de under de svåraste ekonomiska förhållanden
arbetande potatisodlarna. Otaliga försök att samla alla potatismjölstillverkare
i en för alla välbehövlig sammanslutning hade gjorts, men
utan att tillfredsställande resultat kunnat uppnås. Nya fullständigt obehövliga
fabriker hade också uppbyggts av personer, som utan att tillhöra
sammanslutningen velat tillskansa sig fördelar på den befintliga sammanslutningens
bekostnad. Härigenom hade bland annat uppstått ett planlöst
slöseri med investerat kapital. Det vore därför nödvändigt att, för
betryggande av en sammanslutning på detta område, förbud utfärdades
mot byggande av nya potatismjölsfabriker samt stadgande gåves därom,
att ny fabrik endast finge anläggas efter tillstånd av regeringen och i så
fall allenast på sådan plats, där verkligt behov förelåge.

Till närmare utvecklande av sist berörda förslag bar i förevarande skrivelse
åberopats en skrivelsen bilagd p. m. örn tillverkning och avsättning
av potatismjöl, vari anförts följande.

»Konkurrensen mellan fabriker inom den s. k. stärkelseringen och de
utom ringen stående fabrikerna har lett till ett fullkomligt ruinerande
tillstånd på potatismjölsmarknaden. Det pris, som potatismjölet f. n. betingar,
är så lågt, att de fabriker, som grunda sin tillverkning på inköpta
produkter, under den gångna säsongen betalt så lågt pris som 6 öre per
stärkelseprocent och hektoliter, d. v. s. 90 öre hektoliter för potatis med
15 procent stärkelse. Innehavarna av sådana fabriker beräkna en viss
vinst per använd hektoliter potatis, varför förlusten på alltför lågt potatismjölspris
helt går över jordbrukarna.

För närvarande är det så gott som otänkbart att förmå de olika fabrikerna
att frivilligt ingå i en enda sammanslutning för att därigenom
kunna stabilisera marknaden. Åtskilliga försök ba strandat.

En gemensam organisation är emellertid nödvändig ur flera synpunkter.
Sålunda måste jordbrukarna ba utsikt att erhålla rimligt pris för
sina produkter, örn det skall kunna gå att fortsätta med jordbruk i de
magra sand- och grusjordsdistrikten. Småbrukarna, som numera ej kunna
erhålla arbete utom hemmet, måste helt naturligt odla arbetskrävande
grödor. Förstöres potatisodlingens ekonomi, är det fara värt, att de
flesta småbruk inom potatisdistrikten komma att nedläggas. Då de flesta
småbrukare lia statens egnahemslån, blir det i sista hand staten, som blir
lidande på en ödeläggelse av potatisproduktionen. Genom en ordnad avsättning
av fabrikspotatis lättas marknaden också i de delar av landet,
som huvudsakligen odla matpotatis.

Därest en enda avsättningsorganisation för potatismjölet kom till stånd
genom statens försorg, skulle man kunna vinna utom ovan angivna förmåner,
en effektiv kontroll av kvaliteten på det tillverkade potatismjölet
och sådan kontroll av priset på potatis och potatismjöl, att delägarna
i sammanslutningen ej bleve obehörigen gynnade på konsumenternas och
övriga potatisodlares bekostnad.

Dessa fördelar skulle i stort sett kunna ernås, om det genom statens
försorg bildades en organisation enligt i huvudsak följande grunder:

1. Alla nuvarande stärkelsefabriker beredas tillfälle att ansluta sig i
en försäljningsorganisation benämnd Sveriges stärkelseförening u. p. a.
här nedan kallad föreningen och nya fabriker få ej uppföras utan efter av
Kungl. Majit givet tillstånd.

2. Allt inom landet tillverkat potatismjöl och övriga stärkelseproduk -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

ter skola försäljas genom föreningen, vilken ock äger att reglera och på
respektive fabriker fördela årstillverkningen av potatismjöl.

3. Föreningens angelägenhet handhaves av en styrelse med 5 ledamöter,
varav en skall för en tid av fyra år utses av Kungl. Maj :t och tillika
vara föreningens ordförande. Övriga ledamöter skola väljas å ordinarie
föreningsstämma för en tid av två år, dock så att första gången väljas 2
ledamöter för en tid av ett år.

4. Vid föreningsstämma äger varje till föreningen ansluten fabrik en
röst för varje påbörjat under föregående tillverkningsår tillverkat 1,000
deciton potatismjöl.

5. För granskning av föreningens räkenskaper och styrelsens förvaltning
skall Kungl. Majit utse en och föreningsstämman två revisorer.

6. Kungl. Majit äger utse en kontrollant, som skall tillse, att föreningen
ej saluför underhaltiga produkter.

7. För potatis, som uppköpes från utom föreningen stående odlare,
skall minimipris bestämmas av en prisnämnd bestående av tre personer,
varav Kungl. Majit utser en, föreningen en och hushållningssällskapens
ombudsmöte en.

8. Ersättning åt av Kungl. Majit utsedd styrelseledamot och revisor
samt kontrollant bekostas av föreningen.»

Rörande vissa allmänna förhållanden inom potatismjölsfabrikationen
må meddelas följande.

Tillverkningen av potatismjöl åren 1927—1931 i riket och inom
Kristianstads och Blekinge län belyses av följande ur den officiella industristatistiken
erhållna uppgifter. (Uppgifter för 1932 föreligga ej ännu.)

Kungl. Maj:ts proposition nr 263. 5

r i 1 1 v e

r k a t

p o t a t i

s m j ö 1

Antal

fabriker1 * * *

prima

sekunda

gråmjöl

• :

kg.

kr.

kg-

kr.

kg.

kr.

Hela riket

1927 ...............

(74)

72

8,804,741

2,814,462

173,741

40,384

172,560

13,527

1928 ...............

(96)

94

11,565,666

3,547,395

228,433

66,146

259,782

17,827

1929 ...............

(112) Ilo

19,767,033

5,613,516

423,261

96,467

407,668

21,737

1930 ...............

(102)

100

19,786,683

3,829,886

664,710

103,979

402,897

15,597

1931 ...............

(54)

52

9,290,634

1,342,549

133,950

18,499

93,065

3,244

Blekinge län

1927 ...............

(45)

44

4,468,039

1,553,280

53,194

15,270

119,230

8,307

1928 ...............

(51)

50

6,673,134

2,023,078

93,989

27,246

188,932

10,260

1929 ...............

(58)

57

10,644,491

2,927,273

218,578

42,374

236,194

10,383

1930:...............

(51)

50

10,382,234

1,916,477

135,700

17,857

170,149

5,464

1931 ...............

(27)

26

5,584,475

725,261

26,500

4,000

43,950

1,172

Kristianstads län

1927 ...............

26

4,000,214

1,163,082

112,747

23,301

24,230

2,093

1928 ...............

42

4,624,818

1,440,462

130,944

37,850

56,250

4,717

1929 ...............

48

8,275,896

2,442,116

195,283

51,743

128,761

7,623

1930 ..............

45

8,407,476

1,691,304

513,210

83,105

189,747

8,079

1931 ...............

23

3,366,359

556,817

102,750

13,935

24,315

1,394

Härav och av i övrigt kända förhållanden framgår, Maud annat, att en
årstillverkning av potatismjöl torde kunna uppskattas till i medeltal
ungefär 150,000 deciton, varav drygt 9/io härröra från Kristianstads och
Blekinge län. Vidare utvisa uppgifterna, att tillverkningen 1931 i hög
grad begränsats.

Lagren av potatismjöl torde hösten 1931 hava uppgått till icke
mindre än ungefär 160,000 deciton — drygt ett års konsumtionsbehov —
men nedbringades under konsumtionsåret 1931/1932 i den omfattning, att
ingående lagret hösten 1932 uppskattats till cirka 60,000 deciton.

De priser, som tillverkarna erhållit för 1 kilogram potatismjöl, torde
hava varit i runda tal:

1 Siffrorna utom parentes ange antalet till gruppen »5d Stärkelsefabriker:'' i den officiella

indnstristatistiken hörande anläggningar, siffrorna inom parentes avse hela antalet fabriker,

vid vilka tillverkning av potatismjöl förekommit. Tillverkningssiffrorna hänföra sig till sist nämnda

antal.

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

År 1911 ....................................

24 öre

År 1927 .................

............... 24 öre

» 1912....................................

22 »

» 1928 .................

............... 41 »

» 1913....................................

21 »

» 1929 .................

.............. 35 »

» 1924 ....................................

45 »

» 1930 .................

............... 25 »

» 1925....................................

33 »

» 1931 .................

............... 20 »

» 1926....................................

25 »

» 1932 .................

............... 15 » .

Av en normal årstillverkning av
torde användas

potatismjöl, cirka

150,000 deciton,

för hushållsändamål...............

........................ cirka

40,000 deciton

» sagogrynstillverkning ...

........................ »

7,000 »

» tillverkning av dextrin

»

7,000 »

» charkuteriändamål...........

........................ »

28,000 »

» textiländamål...................

....................... »

28,000 »

» glykostillverkning...........

........................ »

Summa cirka

40,000 »

150,000 deciton.

Tullsatsen per 100 kilogram är för potatismjöl liksom för dextrin
och stärkelseklister 20 kronor samt för stärkelsesocker och stärkelsesirap
23 kronor 50 öre.

Mellan ett stort antal tillverkare av potatismjöl har bildats en sammanslutning
för beredande av tryggad och ekonomiskt lönande avsättning
av potatisstärkelse. Sålunda har Sveriges stärkelseproducenters
förening u. p. a. varit verksam i detta syfte sedan
hösten 192<. Enligt föreningens stadgar står inträde i föreningen öppet
för envar, som vid fabrik i Sverige producerar stärkelse (potatismjöl).
Medlem deltager i föreningen med endast en insats. Dessutom erlägges
årsavgift, som bestämmes å föreningsstämma och utgår per deciton till
föreningen levererat potatismjöl. Medlem är pliktig att till föreningen
leverera hela sin årstillverkning av potatismjöl till det pris, styrelsen
bestämmer, dock får undantagas vad till medlemmens eller dennes inhemska
potatisleverantörers hushållsbehov erfordras. Föreningen, som
torde representera ungefär tre fjärdedelar av landets potatismjölstillverkning,
har sökt få produktionen anpassad efter avsättningsmöjligheterna.
Sålunda hava dess medlemmar vissa år enligt bestämda grunder
begränsat sin tillverkning i syfte att förebygga överproduktion och prisfall.
De tillverkade varorna hava ställts till föreningens förfogande, och
föreningen har sökt uppehålla vissa för producenterna skäliga pris. Genom
denna sammanslutning torde avsevärda fördelar hava vunnits för
potatismjölstillverkarna och odlarna. Emellertid hava vissa tillverkare
ställt sig utanför sammanslutningen, vilket vållat betydande svårigheter
för föreningen att genomföra en för producenterna tillfredsställande sanering
av potatismjölsmarknaden. Ur föreningens styrelseberättelse för
tiden 1 oktober 1931—30 september 1932 må härom anföras följande:

7

Kungl. May.ts proposition nr 263.

»Vår strävan har varit att söka förmå samtliga stärkelseproducenter
att ingå i vår förening och att anpassa produktionen av potatismjöl efter
vad som kan finna avsättning inom landet, men på grund av att tillslutningen
icke blivit så allmän, som behovet påkallat, Ilar det nu inträffade
prisfallet icke kunnat hindras. Utom vår förening stående lia nämligen,
i hägn av ett genom Stärkelseföreningen åstadkommet lönande prisläge,
producerat allt för mycket och därigenom vållat så stora olägenheter för
näringen och vår förening, att vi icke längre sett oss i ständ, sedan det
blev uppenbart att 1932 års potatisskörd skulle bliva riklig, hålla potatismjölspriset
uppe.

I god tid hade vi emellertid i skrivelse till alla utom vår förening stående
riktat en uppmaning att till förekommande av prisfall ingå i föreningen
och påpekat, att örn så skedde, skulle potatismjölspriset genast kunna
komma upp till omkring 30 kronor per säck. Vi framhöllo, att vi tidigare
gjort dylika framställningar, och att det nu var sista gången det skedde.
Dock lände hänvändelsen till negativt resultat, blott ett fåtal sade sig vara
beredda till anslutning. Troligen resonerade de flesta utomstående som så:
’Stärkelseföreningen kommer nog att som hittills göra vad den kan för
att hålla priset uppe, vi stanna utanför föreningen och slippa då alla bördorna
men tillgodogöra oss fördelarna’. Vi ha sålunda både gjort vad vi
kunnat för ökad tillslutning och upplyst de utomstående örn vad som kommer
att ske, örn splittringen fortfar.

Vid säsongens slut nödgades vi låta det bliva fri prisbildning, och potatismjölet
sjönk till omkring 20 kronor per 100 kilogram, ett för potatisodlarna
förlustbringande pris.»

Då hittills gjorda försök att förena alla potatismjölstillverkare i en organisation
icke lett till resultat, har i anledning av de inledningsvis omnämnda
framställningarna samt med hänsyn till under nästa konsumtionsår
befarade än mer försvårade avsättningsförhållanden för potatis
— särskilt fabrikspotatis — inom jordbruksdepartementet övervägts, huruvida
och på vad sätt åtgärder från statens sida borde vidtagas för frågans
ordnande. De överväganden, som sålunda ägt rum, hava resulterat
i en promemoria med förslag till reglering av tillverkningen av potatismjöl.
Detta förslag innebär, att fabriksmässig tillverkning av potatisstärkelse
(potatismjöl) göres beroende av särskilt tillstånd. Dylikt tillstånd
meddelas av Kungl. Majit eller, enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande, av
viss statsmyndighet. Emellertid har ansetts lämpligt, att det vid regleringen
i viss mån bygges på den verksamhet, som under de senaste åren
bedrivits av Sveriges stärkelseproducenters förening. Med hänsyn härtill
har förutsatts, att rätten att meddela tillstånd också skulle kunna av
Kungl. Majit överlåtas antingen å nämnda förening eller å någon för
ändamålet bildad ny sammanslutning av tillverkare av potatismjöl, därvid
borde fordras, att sammanslutningen vore organiserad såsom ekonomisk
förening, i vars stadgar funnes intagen bestämmelse därom, att inträde
i föreningen stöde öppet för envar, som vid fabrik i Sverige tillverkade
potatismjöl. För dylik överlåtelse skulle vidare gälla såsom villkor,
att föreningen omfattade medlemmar med en årstillverkning 1932 av minst

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

75 Procent av den sammanlagda fabrikstillverkningen i riket sagda år av
potatismjöl, att föreningen funnes bereda trygghet för en ändamålsenlig
och god skötsel av sin verksamhet, samt att föreningen i fråga örn prissättning
vid försäljning av potatismjöl och andra produkter av potatis
samt vid inköp av potatis så ock i fråga örn sin verksamhet i övrigt underkastade
sig den kontroll, som Kungl. Maj:t föreskreve. Tillika skulle
fordras, att föreningen vid utövandet av rätten att meddela tillstånd iakttoge
de närmare bestämmelser Kungl. Majit härutinnan meddelade.

X promemorian har framhållits, att meningen med den föreslagna anordningen
givetvis ej vore att förhindra tillverkning av potatismjöl, utan
att medelst licens giva envar av de nuvarande tillverkarna rätt att under
vissa villkor tillverka sin skäliga anpart av den för året behövliga
stärkelsemängden. För underlättande av produktionens uppdelning
å de olika fabrikerna borde föreskrivas, att ansökan örn tillverkningsrätt
årligen skulle ingivas före viss bestämd dag, förslagsvis den 1 september.
Emellertid har jämväl betonats, att det icke vore tillfyllest, att på
antytt sätt reglera produktionens storlek. Också prisbildningen borde regleras.
I dylikt hänseende borde såsom villkor för erhållande av tillverkningslicens
stadgas skyldighet för tillverkaren att såväl vid inköp av råvaran,
potatis, som vid försäljning av den färdiga produkten tillämpa en
prissättning, som godkändes av Kungl. Majit. Tillika borde det åligga
tillverkaren att, örn licensgivaren så påfordrade, ställa hela sin tillverkning
av potatismjöl, med undantag dock för vad som erfordrades till tillverkarens
eller dennes inhemska potatisleverantörers hushållsbehov, till
licensgivarens förfogande mot visst pris. Härigenom skapades ett faktiskt
försäljningsmonopol för potatismjöl, som borde kunna så handhavas, att
det skänkte potatisproducenterna största möjliga fördelar såväl beträffande
pris som avsättningskvantitet, samtidigt som andra berättigade intressenter
ej behövde trädas för nära. Enligt vad i promemorian anförts
skulle, därest vid fabrikernas på ifrågavarande sätt reglerade leveranser
av potatismjöl tillämpades ett pris av exempelvis 23 öre för kilogram, möjliggöias
betalning till potatisodlaren av ungefär 2 kronor för hektoliter
18-procentig potatis. I promemorian uttalas, att det organ (licensgivaren),
till vars förfogande potatismjölsproduktionen ställdes, genom ett måttligt
pristillägg å mjöl för hushålls- och andra vanliga ändamål kunde skaffa
sig medel att användas för försäljning till särskilda ändamål av extra
kvantiteter potatismjöl till nedsatt pris, varigenom alltså avsättningsmöjligheterna
för varan skulle kunna utvidgas till nya områden (exempelvis
export).

Den kontroll som, enligt vad förut anförts, licensgivande förening skulle
vara underkastad, har i promemorian avsetts skola utövas av en särskild
av Kungl. Majit tillsatt nämnd. Pa denna nämnd borde jämväl ankomma
att hava kontroll över att licenstagarna fullgjorde sina i det föregående
omförmälda åligganden. Viss bokföringsskyldighet och uppgiftsplikt tili

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

nämnden borde för sådant ändamål åvila licenstagarna. Kostnaderna för
nämnden borde bestridas av för Kungl. Majit tillgängliga medel. Kostnaderna
för föreningens verksamhet borde bäras av föreningen. Licenstagare,
som ej vore medlem av föreningen, borde åligga att, då tillstånd
meddelades, såsom bidrag till sistnämnda kostnader till föreningen betala
viss av Kungl. Majit bestämd avgift för varje fullt 100-tal deciton potatismjöl,
tillståndet avsåge.

Promemorian utgår från att, då rätten att meddela tillstånd överlätes å
förening, som nyss sagts, föreningens handhavande av förevarande verksamhet
närmare reglerades i särskilt avtal. Härvid borde, enligt vad i
promemorian framhålles, tillses, att licensförfarandet sålunda tillämpades,
att envar, som något av åren 1930, 1931 och 1932 fabriksmässigt tillverkat
potatismjöl, erhölle tillstånd att bedriva sådan tillverkning. Såsom villkor
härför borde dock föreskrivas, att uteslutande svensk potatis komme
till användning. Varje tillverkares andel i årstillverkningen för hela riket
borde bestämmas i förhållande till storleken av den tillverkning, som i
medeltal för år ägt rum vid vederbörande fabrik under de av åren 1930,
1931 och 1932, då tillverkning därstädes bedrivits. Örn föreningen i nu angivna
avseenden förfore felaktigt, borde det tillkomma Kungl. Majit att
ombesörja rättelse. För möjliggörande av kontroll över föreningens verksamhet
borde föreningen vara skyldig att hava sin bokföring ordnad på
härför lämpligt sätt. Föreningens böcker och andra handlingar borde
hållas tillgängliga för den i det föregående omförmälda nämnden. Föreningen
borde jämväl förpliktigas att efter framställning av nämnden till
denna avgiva de uppgifter angående verksamheten, nämnden funne erforderliga.
Årligen, sedan skörden av svensk potatis kommit i marknaden,
borde föreningen så snart ske kunde, upprätta förslag till prissättning att,
på sätt förut nämnts, av tillverkarna av potatismjöl tillämpas vid försäljning
av potatismjöl och andra potatisprodukter samt vid inköp av potatis.
Förslaget borde innan det vunne tillämpning underställas Kungl. Majit
för godkännande. Underlåtenhet att fullgöra de i avtalet stadgade skyldigheter
borde vara förbunden med vitespåföljd för föreningen.

I promemorian har förutsatts, att anordningen skulle träda i kraft den
dag, Kungl. Majit bestämde, och gälla till och med den 30 juni 1935.

Över ifrågavarande förslag hava efter remiss yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen,
kommerskollegium, länsstyrelserna i Blekinge och Kristianstads
län samt styrelsen för Sveriges stärkelseproducenters förening
u. p. a. Kommerskollegium har bifogat till kollegiet inkomna yttranden i
ärendet från handelskamrarna i Stockholm, Göteborg och Jönköping, Sveriges
kemiska industrikontor samt biträdande ombudsmannen därstädes
Peter Fitger.

Lantbruksstyrelsen har anfört, att det i nuvarande läge, då en betydande
minskning i avsättningen av för bränneriändamål användbar fabrikspota -

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

tis utav 1933 års skörd torde vara att motse ock dea rådande jordbrukskrisen
därigenom måste bliva särskilt kännbar för de potatisodlande trakterna
inom Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län, framträdde ett starkt
behov av effektiva åtgärder för potatisens avsättning. Dylika åtgärder
syntes styrelsen så mycket mer angelägna, som enbart inom anförda områden
folie tillhopa 27.5 procent eller drygt en fjärdedel av Sveriges hela
potatisareal. Styrelsen har förklarat sig icke hava annat att erinra mot
det föreliggande förslaget än som framginge av följande av styrelsen
gjorda uttalande.

Den enligt lantbruksstyrelsens mening mest svårlösta frågan vöre icke
vare sig regleringen av tillverkningen av potatismjöl eller av priset på dylikt
mjöl, utan regleringen av tillförseln utav potatis till pris, som tillgodosåge
de jordbrukare, som för sin utkomst i högre grad än andra jordbrukare
vore beroende av potatisodling för bland annat förevarande ändamål.
Det torde nämligen kunna förutses att, örn priset å potatisstärkelse
höjdes, jordbrukare å från respektive fabriker avlägsna orter komrne att,
särskilt vid rik och gynnsam skörd, tillföra sin potatis denna marknad.
Örn också vinsten på grund av fraktkostnaderna skulle bliva obetydlig, så
vore en sådan försäljning dock att föredraga framför att använda potatis
till kreatursfoder eller i sämsta fall att låta ett icke säljbart överskott nedruttna.

Såvitt lantbruksstyrelsen kunde finna, hade i ärendet icke ifrågasatts
någon lösning av den enligt styrelsens mening för regleringsförslagets rationella
genomförande viktiga frågan örn en för jordbrukarna ändamålsenlig
reglering av potatisproduktionen och avsättningen därav inom de
trakter av landet, som närmast skulle beröras av den tillämnade regleringen.
Av skäl, som nyss anförts, torde det nämligen vara nödvändigt tillse,
att i trakter, där jordbrukarna i allmänhet vore för sin utkomst hänvisade
till odling av potatis, rätten till leverans av potatis för stärkelsefabrikation
förbehölles sådana jordbrukare. Frågan bleve då närmast, hur en sådan
åtgärd lämpligen skulle kunna genomföras. Att åstadkomma en ordnad
clearing på ifrågavarande område för ernående av frivillig prisutjämning
mellan fabriks- och matpotatis syntes otänkbart. Däremot torde varje
stärkelsefabrik kunna tilldelas visst produktionsområde, inom vilket odlarna
sammanslöte sig i potatisodlarföreningar. vilkas medlemmar antingen
gemensamt eller var för sig skulle träffa avtal med respektive fabrik
örn leverans av viss kvantitet potatis till ett före odlingens definitiva
planerande fastställt, efter stärkelsehalt beräknat minimipris. Såsom villkor
för erhållande av minimipris torde böra gälla, att odlare tillhörde med
stärkelsefabrik samarbetande förening, som även borde kunna handhava
försäljning av potatis för andra ändamål och därigenom — i de fall då
även matpotatis odlades — medverka till standardiserad sortering och förpackning
av för den allmänna handeln avsedd potatis.

Kommerskollegium har — under åberopande av de till kollegiet inkomna
yttrandena, vilka samtliga gå i avstyrkande riktning — förklarat sig
hysa starka betänkligheter mot tillgripande av statliga åtgärder av ifrågavarande
slag, med mindre dylika mått och steg skulle visa sig för folkhushållet
i dess helhet eller för viss viktig närings bestånd oundgängligen
nödvändiga. Att så skulle vara händelsen beträffande förevarande

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

näringsgrenar — stärkelseindustrien och den därav i viss mån beroende
potatisodlingen i särskilda delar av landet — kunde enligt kollegiets mening
knappast anses till fullo ådagalagt. Kollegiet har vidare anfört i
huvudsak följande.

Skulle emellertid en dylik reglering, närmast med hänsyn till potatisodlarnas
läge, anses ofrånkomlig, finge kollegiet framhålla den synnerliga
vikten av att såväl utformningen som tillämpningen av hithörande
bestämmelser skedde på sådant sätt, att såväl ett ensidigt gynnande av
vissa odlareintressen som alltför betungande verkningar å de industrier,
som använde potatismjölet i sin tillverkning, måtte undvikas. Bland de
industrier, som i sådant hänseende och med hänsyn till sin konkurrensförmåga
vore i särskilt hög grad beroende av, att ej råvaran i otillbörlig
grad fördyrades, finge framhållas glykos-, dextrin- och sagogrynstillverkningen.

Det torde sålunda föreligga viss anledning antaga, att vid genomförandet
av en statskontrollerad prisreglering å den färdiga produkten för
vinnande av det avsedda syftet ett högre pris komme att åsättas det för
hushålls- och charkuteriändamål avsedda potatismjölet än det, för vilket
avsättning måste beräknas till förutnämnda industrier. Men då därjämte
antyddes möjligheten av att genom ett tillräckligt högt pris å potatismjölet
för hushålls- och andra vanliga ändamål även möjliggöra en export
till konkurrenskraftigt underpris, ansåge sig kollegiet böra häremot
inlägga en bestämd gensaga. En dylik, under statlig medverkan,
organiserad dumping syntes nämligen stå i direkt strid mot de principer,
som vid upprepade tillfällen från svensk sida hävdats i fråga örn
åtgärder, ägnade att förhindra en sanering av de internationella handelsförbindelserna
och varuutbytet länderna emellan.

I fråga örn prissättning av råvaran, potatisen, komme uppenbarligen
ett visst motsättningsferhållande att uppstå mellan de odlare, vilka vöre
delägare i de erkända och privilegierade andelsfabrikerna för potatismjöl
å ena sidan, och utomstående odlare å den andra, liksom även mellan
andelsfabrikerna och övriga fristående tillverkare. För odlare, som
vore delägare i andelsfabriker, kunde det, därest de erhölle företrädesrätt
till leverans av potatis till respektive fabriker i förhållande till sina
andelar eller till sin potatisodlade areal, uppenbarligen vara mer eller
mindre likgiltigt, huruvida odlingsvinsten erhölles i form av ett relativt
högt potatispris utan någon vinst på det tillverkade potatismjölet, eller
tvärtom på mjölpriset vid lågt potatispris. Detta förhållande, som kunde
medföra ogynnsamma verkningar för övriga fabriker, vilka därigenom
skulle kunna beredas svårigheter att konkurrera, skulle måhända kunna
mötas därigenom, att samtliga potatisodlare i de trakter, där tillverkning
av potatismjöl bedreves, bereddes tillfälle till avsättning av fabrikspotatis
i förhållande till sin odlade areal.

Beträffande tilldelning av viss tillverkningskvot till de bestående fabrikerna
ansåge kollegiet det jämväl böra tagas i övervägande, huruvida
icke särskilda hänsyn borde tagas till den genomsnittliga tillverkningen
under en längre följd av år än perioden 1930—1932. En kvottilldelning,
enbart baserad på nämnda års tillverkning, skulle nämligen kunna anses
medföra ett mindre lämpligt gynnande av en del nystartade fabriker,
vilkas tillkomst utgjort ett väsentligt hinder för en på frivillighetens väg
genomförd reglering av tillverkningen.

12

Kungl. Majlis proposition nr 263.

Länsstyrelsen i Blekinge län har anfört, att, ehuru den föreslagna utvägen
icke vore idealisk, länsstyrelsen likväl med hänsyn till dels det
stora behovet av förbättrade avsättningsmöjligheter för jordbrukets produkter
och dels att anordningen skulle bliva underkastad statlig kontroll
och tillsyn, tillstyrkte densamma såsom ett experiment på området.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har förklarat sig icke hava något att
erinra mot förslaget under förutsättning att anordningen, såsom i promemorian
angivits, erhölle allenast tillfällig giltighet.

Sveriges stärkelseproducenters förening har i princip anslutit sig till
förslaget samt förklarat sig beredd att, örn Kungl. Majit ville på föreningen
överlåta rätten att meddela tillstånd på sätt i promemorian ifrågasatts,
åtaga sig uppdraget. Beträffande detaljerna hava från föreningens
sida framförts vissa erinringar. Sålunda har uttalats, att då olika
uppfattningar kunde komma att göra sig gällande örn vad som vore fabriksmässig
tillverkning, regleringen i stället borde bestämmas att omfatta
all tillverkning med undantag av sådan för eget hushållsbehov. Vidare
borde, till förebyggande av att bestämmelserna kringginges, tillses,
att regleringen komme att gälla ej blott prima potatismjöl utan även sekunda
mjöl och avfall, s. k. gråmjöl. Den enligt promemorian föreslagna
bestämmelsen, att rätten att meddela tillstånd icke finge överlåtas å förening,
med mindre denna omfattade medlemmar med en årstillverkning
1932 av minst 75 procent av den sammanlagda fabrikstillverkningen i riket
sagda år av potatismjöl, har föreslagits böra utbytas mot stadgande
av innehåll, att den licensgivande föreningen skulle omfatta medlemmar
med en årstillverkning under tiden 1 oktober 1929—30 september 1930 av
minst 75 procent av fabrikstillverkningen nämnda tid av potatismjöl i
Skåne och Blekinge. Som motivering härför har framhållits, att fabrikerna
i Skåne och Blekinge, dit praktiskt taget hela produktionen vore
förlagd, alla hade i stort sett samma tillverkningskapacitet, men att de
senaste åren Sveriges stärkelseproducenters förening förmått sina medlemmar
till minskad produktion, under det att utom föreningen stående
tillverkare drivit sina fabriker normalt eller till och med under forcering.
-— Vad angår den tid, inom vilken ansökan örn tillstånd att tillverka
potatismjöl årligen borde inlämnas till licensgivaren, har ifrågavarande
förening ansett lämpligt, att ansökan örn tillverkning för det
tillverkningsår, som började den 1 oktober, borde vara ingiven före den
1 februari samma år. Tillika har föreslagits, att besked i anledning av
ansökningen, borde lämnas sökanden före den 1 mars, varigenom skulle
vinnas, att odlingen av potatis kunde anpassas efter den medgivna tillverkningskvantiteten.
Den i promemorian föreslagna grunden för bestämmandet
av sagda kvantitet, eller storleken av den tillverkning som
i medeltal för år ägt rum vid vederbörande fabrik under de av åren
1930—1932, då tillverkning därstädes bedrivits, har föreningen ansett innebära
risk för orättvisor. Föreningen har härutinnan anfört, att fall

13

Kungl. May.ts proposition nr 263.

förekomme, då fabrik av en eller annan anledning ett år alldeles särskilt
begränsade sin produktion eller kanske till och nied stöde stilla. Även
motsatsen inträffade, nämligen att fabrik ett år hade alldeles särskilt
stor tillverkning. Inom föreningen hade därför uppgjorts en längd över
vederbörande fabrikers tillverkning under åtta år närmast innan föreningen
började sin verksamhet (1919/1920—1926/1927). Medeltalet därav
hade ansetts såsom vederbörande fabriks normaltillverkning, och på denna
basis hade inskränkningarna av medlemmarnas tillverkning föreskrivits,
dock med någon jämkning i särskilda fall. För nytillkommen fabrik
hade tillverkningskvantiteten bestämts i förhållande till tillverkningen
vid äldre fabriker av samma storlek. Vid ett licensförfarande sådant
som det i promemorian föreslagna borde med hänsyn till det nu anförda
den licensgivande föreningen erhålla rättighet att i huvudsak enligt angivna
beräkningsgrund uppgöra förslag, vilket därefter skulle underställas
den i promemorian omförmälda nämnden och fastställas av denna
eller eventuellt av Kungl. Majit. — Föreningen har slutligen anfört, att
då det vore ett känt faktum, att en del fabriker, särskilt de mindre, till
följd av hygieniska och andra orsaker ej vore i tillfälle att tillverka ett
ensartat prima potatismjöl, ävensom på den grund att framställningen av
torrt prima potatismjöl i regel torde bliva dyrare vid småfabriker än vid
större, det vore synnerligen önskvärt, örn den licensgivande föreningen
kunde beviljas tillstånd av nämnden att i dylika fall påkalla leverans av
otorkad vara.

Odling av potatis för tillverkning av potatismjöl har sedan många år
framför allt ägt rum inom vissa sand- och grusjordsdistrikt i södra Sverige,
där med hänsyn till jordens beskaffenhet annan odling icke kunnat
i större utsträckning med fördel bedrivas. De otillfredsställande förhållanden,
vilka för närvarande råda i fråga örn tillverkningen och avsättningen
av potatismjöl, äro ägnade att för dessa jordbrukare medföra allvarliga
svårigheter. Viss reglering av hithörande spörsmål synes till följd
härav önskvärd, därvid målet bör vara att till ett för producenterna skäligt
pris vinna avsättning för största möjliga myckenhet potatismjöl. Hade
Sveriges stärkelseproducenters förening eller annan liknande sammanslutning
lyckats att i sig samla alla tillverkare av potatismjöl, skulle ifrågavarande
organisation kunnat av egen kraft åstadkomma sådan reglering.
Genom den höga tullsatsen å potatismjöl, 20 öre per kilogram, är nämligen
tillverkningen praktiskt taget skyddad från utländsk konkurrens. Då nu
emellertid ej finnes någon sammanslutning med så stort inflytande på tillverkningen,
prisbildningen och avsättningen, att frågan på denna väg
kan lösas, torde förhållandena böra ordnas genom ingripande från statsmakterna.
Den anordning, som förordats i det utremittex-ade förslaget,
synes i stort sett innebära en tillfredsställande lösning. Genom det föreslagna
licensförfarandet kan produktionen av potatismjöl regleras till sin

Departements chefen.

14

Kungl. May.ts proposition nr 263.

storlek så att den anpassas efter de antagliga avsättningsmöjligheterna,
varjämte ett rättvist uppdelande av produktionsmängden olika fabriker
emellan kan ske. Samtidigt erhålles möjlighet att reglera prisbildningen å
såväl den färdiga produkten som råvaran.

Anordningen torde böra omfatta all tillverkning av potatisstärkelse (potatismjöl),
som sker annorledes än för tillgodoseende av tillverkarens eget
hushållsbehov. Att regleringen skall avse ej blott prima utan också sekunda
potatismjöl ävensom s. k. gråmjöl torde följa utan särskilt stadgande.
De grundläggande bestämmelserna i ämnet torde böra sammanfattas
i en förordning om tillverkning av potatismjöl. Ett inom jordbruksdepartementet
utarbetat förslag till sådan förordning torde få såsom bilaga
fogas till detta protokoll. Enligt detta förslag skall, i överensstämmelse
med principerna i det utremitterade förslaget, rätten att meddela tillstånd
till tillverkning av potatismjöl vara förbehållen Kungl. Maj:t eller den,
åt vilken dylik rätt av Kungl. Majit upplåtes. Den, som erhåller tillstånd,
skall vara skyldig att underkasta sig de villkor, som kunna komma att
föreskrivas av Kungl. Majit eller, med Kungl. Majits medgivande, den
särskilde licensgivaren. Tillsyn över förordningens efterlevnad skall, på
sätt i remissförslaget stadgats, utövas av en särskild av Kungl. Majit tillsatt
nämnd.

Lämpligt torde vara att rätten att meddela tillverkningslicens av Kungl.
Majit anförtros sådan sammanslutning av tillverkare av potatismjöl, som
med hänsyn till omfattning, organisation och övriga förhållanden kan anses
garantera ett ändamålsenligt handhavande av verksamheten. De starkaste
skälen synas tala för att rätten att lämna tillverkningslicens överlåtes
å en nybildad förening.

Jag tillstyrker vad i det utremitterade förslaget anförts därom, att såsom
villkor för erhållande av tillverkningslicens bör stadgas skyldighet
för licenstagaren att vid inköp av potatis samt försäljning av potatismjöl
och andra potatisprodukter tillämpa en prissättning, som godkännes av
Kungl. Majit, ävensom att, örn licensgivaren så fordrar, ställa hela sin till
verkning av potatismjöl, med undantag för vad som åtgår till husbehov
åt tillverkaren och dennes potatisleverantörer, till licensgivarens förfogande
mot av Kungl. Majit godkänt pris. På skäl, som framhållits av
Sveriges stärkelseproducenters förening, synes licensgivaren även böra tillerkännas
rätt att, enligt närmare bestämmande av Kungl. Majit eller den
förut omförmälda särskilda nämnden, påkalla leverans av otorkad vara.
Med billigheten överensstämmande synes vidare vara, att, för den händelse
rätten att meddela licens överlåtits å viss förening, licenstagare, som
ej är medlem av föreningen, ålägges att, såsom bidrag till föreningens
kostnader, till denna betala viss av Kungl. Majit bestämd avgift, beräknad
efter den myckenhet potatismjöl, licensen avser. Ur kontrollsynpunkt
erforderlig bokförings- och uppgiftsskyldighet bör åvila licenstagaren.

Ansökning örn tillstånd till tillverkning av potatismjöl torde årligen

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

böra vara ingiven inom den tid, som Kungl. Majit i särskild ordning kan
komma att bestämma. Uppenbarligen skulle det vara en fördel, örn, såsom
Sveriges stärkelseproducenters förening föreslagit, tillverkningskvantiteten
för varje sökande kunde sä tidigt fastställas, att vederbörande potatisleverantör
finge möjlighet att anpassa sin potatisproduktion med hänsyn
därtill. Angelägenheten härav torde till kommande år böra beaktas.
Fördelningen mellan licenssökandena av årstillverkningen för hela riket
bör naturligtvis ske så rättvist som möjligt, därvid storleken av sökandenas
årliga normala tillverkning före den 1 januari 1933 bör tagas till utgångspunkt.
Fastställandet av de närmare grunderna för fördelningen
torde få ankomma på Kungl. Majit. Hänsyn torde härvid böra tagas till
de synpunkter, som på denna fråga anlagts av kommerskollegium och nyssnämnda
förening.

Anordningen torde tillsvidare icke böra förlänas giltighet för längre tid
än till och med det tillverkningsår, som utgår den 30 september 1935. Därest
rätten att meddela tillstånd överlåtes å viss förening, bör detta ske
genom skriftligt avtal, däri föreningens skyldigheter bestämmas i anslutning
till vad i det utremitterade förslaget angivits, i den mån ej annat
följer av vad jag i det föregående anfört.

Ledamöterna i den nämnd, som, på sätt framhållits, bör tillsättas för
handhavande av tillsynen över regleringen, torde kunna till antalet begränsas
till tre jämte suppleanter för dem. Vid valet av ledamöter torde
böra iakttagas, att såväl potatisodlarnas och potatismjölstillverkarnas intressen
som även konsumentintresset vederbörligen tillgodoses.

Lantbruksstyrelsen har ifrågasatt, att i samband med regleringen av
tillverkningen och avsättningen av potatismjöl jämväl borde regleras potatisproduktionen
och avsättningen av potatis. Potatismjölsfabrikerna
torde ofta tillhöra andelsföreningar, däri potatisodlarna själva äro delägare.
För sådana fall synes något ingripande från statens sida i av lantbruksstyrelsen
angivet syfte icke vara påkallat. I övriga fall torde det
finnas anledning antaga, att tillverkarna av potatismjöl vid sina potatisköp
i främsta rummet komma att hålla sig till sina hittillsvarande leverantörer,
vilka i allmänhet torde vara jordbrukare i de trakter av landet,
för vilka förevarande anordning närmast avser att lända till gagn. Skäl
till antagande att tillverkarna skulle förfara på annat sätt än det nu nämn- ,
da synes så mycket mindre föreligga, som förslaget utgår från att alla inköp
skola ske till vissa av Kungl. Majit godkända priser och tillverkarna
sålunda ej hava möjlighet att genom inköp från andra landsdelar pressa
potatispriserna. Av intresse är givetvis, att leveranserna bliva fördelade
mellan de nyssnämnda jordbrukarna efter skäliga grunder. Jag förutsätter,
att tillverkarna i görligaste mån komma att söka tillgodose de berättigade
anspråk, som härutinnan kunna uppställas. Skulle det visa sig, att
frågan icke kan på detta sätt tillfredsställande lösas, torde särskilda åtgärder
få tagas under övervägande.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att antaga det såsom bilaga till detta protokoll fogade
förslag till förordning örn tillverkning av potatismjöl.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet
av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet!
Rune Thygesen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 263.

17

Bilaga.

Förslag

till

förordning om tillverkning av potatismjöl.

Härigenom förordnas som följer:

1 %.

Tillverkning av potatisstärkelse (potatismjöl) annorledes än till förbrukning
i eget hushåll må icke äga rum utan tillstånd av Kungl. Maj:t eller
den, åt vilken^ rätten att meddela sådant tillstånd av Kungl. Maj:t Överlåtes.

2 %.

Närmare föreskrifter angående de villkor, under vilka tillstånd må åtnjutas,
meddelas av Kungl. Majit ävensom, enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande
och i samband med tillståndets lämnande, av den, åt vilken rätten
att lämna tillstånd må hava överlåtits.

3 %.

Tillsyn över efterlevnaden av denna förordning utövas av en utav Kungl.
Majit därtill förordnad nämnd. Erforderliga föreskrifter rörande nämndens
sammansättning och verksamhet meddelas av Kungl. Majit.

4 %.

Uen, som olovligen tillverkar potatismjöl, straffes med dagsböter och
havé förbrutit varan. Kan varan ej tillrättaskaffas, skall värdet gäldas.

Uraktlåter någon, vilken erhållit tillstånd enligt denna förordning, att
ställa sig till efterrättelse behörigen meddelad föreskrift eller lämnar någon
oriktig uppgift i avseende å förhållande, beträffande vilket uppgiftskyldighet
jämlikt sådan föreskrift åligger honom, straffes nied dagsböter.

5 *.

Fortsätter någon under tid då han är ställd under åtal för förseelse mot
denna förordning samma förseelse, skall han för varje gång stämning
därför utfärdats och delgivits fällas till särskilt ansvar.

6 §.

Husbonde ansvarar för förseelse mot denna förordning, som begås av
hans husfolk eller i hans arbete antagen person, liksom vöre förseelsen
milano lill riksdagens protokoll 1033. 1 sami. Nr 263. 2

18

Kungl. Majlis proposition nr 263.

begången av honom själv, såframt ej omständigheterna göra sannolikt,
att förseelsen skett utan hans vetskap och vilja.

7 $.

Förseelse mot denna förordning lyder under allmänt åtal, som anhängiggöres
vid allmän domstol.

Böter, som ådömas enligt denna förordning, ävensom förbruten vara
tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas
enligt allmän strafflag.

Denna förordning träder i kraft den dag, Kungl. Majit bestämmer, och
gäller till och med den 30 september 1935. I fråga om sådan under tiden
för förordningens giltighet begången förseelse, som i förordningen avses,
skall vad där är stadgat örn påföljd av förseelsen gälla även efter sistnämnda
dag.

•J81B6I. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1933.