Kungl. May.ts proposition nr 261.

1

Nr 261.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
örn fortsatt giltighet av förordningen den 17 juni 1932 angående
rätt för Konungen att åsätta särskild tullavgift; given
Stockholms slott den 29 maj 1933.

Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet över
handelsärenden för denna dag vill Kungl. Majit föreslå riksdagen att antaga
bilagda förslag till förordning om fortsatt giltighet av förordningen
den 17 juni 1932 (nr 245) angående rätt för Konungen att åsätta särskild
tullavgift.

GUSTAF,

Fritjof Ekman.

Förslag

till

Förordning

örn fortsatt giltighet av förordningen den 17 juni 1932 (nr 245) angående
rätt för Konungen att åsätta särskild tullavgift.

Härigenom förordnas, att förordningen den 17 juni 1932 angående rätt
för Konungen att åsätta särskild tullavgift, vilken förordning gäller till
och med den 30 juni 1933, skall äga fortsatt giltighet efter sistnämnda
dag till och med den 30 juni 1934.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 261.

1

2

Kungl. Majlis proposition nr 261.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 maj 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Ekman,
Sköld.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ekman, anför efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena oell chefen för
finansdepartementet:

Med bifall till Kungl. Majits proposition nr 263 till 1932 års riksdag
antog riksdagen, enligt dess skrivelse nr 359, ett vid propositionen fogat
förslag till förordning angående rätt för Konungen att åsätta särskild
tullavgift. I överensstämmelse med riksdagens beslut utfärdade Kungl.
Majit den 17 juni 1932 förordning i ämnet (Sv. f. 1932 nr 245). Förordningen,
som gäller till och med den 30 juni innevarande år, är av följande
lydelse:

»Varor, som från utlandet införas, må kunna efter Konungens förordnande
beläggas med särskild tilläggstull, utöver den enligt tulltaxan utgående
tullavgift, till högst tre gånger samma belopp som denna senare
eller, där varan enligt taxan är tullfri, påföras tull till högst en fjärdedel
av det belopp, vartill varans värde uppgår.

Särskild tullavgift, enligt vad nu är sagt, må åsättas allenast å tid,
då riksdagen icke är samlad. Beslutet därom skall underställas näst
sammanträdande riksdag inom tio dagar efter riksdagens öppnande och
gäller, där riksdagen icke godkänner detsamma oförändrat, högst tio
dagar efter det riksdagen fattat sitt beslut i frågan.»

Det bemyndigande för Kungl. Majit, sorn genom nu återgivna förordning
lämnats, är, i motsats till vad fallet var beträffande tidigare av riksdagen
givna bemyndiganden i ämnet, icke begränsat till att allenast
gälla med avseende å varor från visst land, utan innefattar härjämte
rätt att åsätta särskild tullavgift nied generell tillämpning. Av Kungl.
Majit med stöd av bemyndigandet fattade beslut skola, liksom tidigare,
underställas näst sammanträdande riksdag, vars godkännande erfordras
för fortsatt giltighet av de tullavgifter, som i Kungl. Majits beslut avses.

Då förordningen gäller endast intill utgången av juni månad 1933, bör
frågan örn utsträckning av förordningens giltighet tagas under omprövning.
I samband härmed har synts böra övervägas, huruvida i förord -

Kanyl. Majda proposition nr 261.

3

ningen bör intagas bestämmelse örn rätt för Kungl. Majit att jämväl upphäva
eller sänka gällande tullar.

I anledning härav Ilar jag anmodat traktatberedningen att inkomma
med yttrande rörande ifrågavarande spörsmål.

I sitt den 22 maj 1933 dagtecknade yttrande i ämnet har traktatberedningen
först till behandling upptagit frågan örn förlängning av den åt
Kungl. Majit givna befogenheten att åsätta särskild tullavgift samt därom
anfort i huvudsak följande:

■ Vad till en början sistnämnda fråga angar, får traktatberedningen erinra
därom, att förordningen erhållit sin nuvarande lydelse i enlighet med
ett av 1932 års handelskommitterade med utlåtande den 28 april 1932
framlagt förslag. Kommitterade förklarade sig finna synnerligen angeläget,
att Kungl. Majit i avseende å möjligheterna att vidtaga tullförhöjningar
under tid, då riksdagen ej vore samlad, utrustades med effektivare
och smidigare förhandlingsmedel än den då gällande förordningen
i ämnet (1923: nr 93) erhjöde. Förhållandena krävde enligt kommitterades
mening en utvidgning av Kungl. Majlis befogenhet att vidtaga
tullförhöjningar i så måtto, att denna befogenhet skulle icke blott såsom
dittills gälla i förhållande till visst land utan jämväl avse tullförhöjningar
med generell tillämpning.-----Kommitterades förslag tillstyrk tes

av dåvarande chefen för handelsdepartementet och framlades i Kungl.
Majits proposition nr 263 för riksdagen, som beslöt i enlighet med propositionen,
varpå nu gällande författning i ämnet utfärdades.

De omständigheter, som sålunda givit anledning till den nuvarande
förordningen, föreligga fortfarande, och de till stöd för den ifrågavarande
beredskapsåtgärden åberopade skälen göra sig alltjämt gällande med
oförminskad styrka. Beredningen finner sig för den skull böra förorda,
att förordningens giltighetstid förlänges.»

Traktatberedningen fortsätter sålunda:

»Vidkommande härefter spörsmålet, huruvida i förordningen bör intagas
bestämmelse örn rätt för Kungl. Majit att jämväl upphäva eller
sänka gällande tullar, vill beredningen erinra örn § 60 regeringsformen,
där det stadgas, att allmänna avgifter, av vad namn och beskaffenhet
som helst, ej må utan riksdagens samtycke kunna förhöjas, tullen å inkommande
och utgående spannmål allena undantagen. Den omständigheten,
att Kungl. Majit uttryckligen tillerkänts rätten att höja spannmålstullen,
utan att den i tullpolitiskt avseende minst lika viktiga och
välmotiverade befogenheten att sänka samma tull samtidigt omförmäles,
Ilar ansetts icke gärna kunna förklaras på annat sätt, än att ett särskilt
grundlagsstadgande om rätten att sänka bevillning ansetts överflödigt.
Denna mening har visserligen icke alltid lämnats obestridd men synes
vara omfattad av vårt lands rättslärda grundlagstolkare och kan därjämte
stödjas på precedensfall från äldre oell senare tid. Under världskriget
och den närmast följande tiden förekom vid åtskilliga tillfällen,
att Kungl. Majit för kortare eller längre tid upphävde i tulltaxan stad
gade tullar. Senast förekomna fall torde vara Kungl. Majits genom kungörelsen
den 27 april 1928 meddelade beslut angående tullfri införsel av
hetmelass för utfodringsändainål utan hinder av vad i då gällande tulltaxa
fanns stadgat rörande tull å denna vara. Vad själva saken angår
finner beredningen det ur handelspolitisk synpunkt under förevarande

4

Kungl. May.ts yroposition nr 261.

Departements chefen.

omständigheter uppenbarligen vara nödigt, att Kungl. Maj:t har i sin
hand ej blott att vidtaga tullförhöjningar utan även, såsom ett handelspolitiskt
komplement till denna rätt, att borttaga och sänka tullar.

Med hänsyn till vad sålunda anförts får traktatberedningen såsom sin
mening uttala, att, därest Kungl. Majit skulle anse sig icke redan äga
rätt att upphäva eller nedsätta tullar, det i nuvarande handelspolitiska
läge synes angeläget, att åtgärd vidtages i syfte att säkerställa Kungl.
Maj:ts befogenhet i sådant hänseende.»

Sedan kommerskollegium anmodats avgiva yttrande i ärendet, bär kollegium
i skrivelse den 23 maj 1933 anfört följande:

»Vad först angår frågan örn förlängning av ovannämnda förordnings
giltighetstid får kollegium förklara sig icke hava något att erinra häremot.

Vidkommande därefter spörsmålet, huruvida i förordningen hör intagas
bestämmelse örn rätt för Kungl. Majit att jämväl upphäva eller sänka
gällande tullar synes något stadgande härom icke erforderligt. Kollegium
tillåter sig erinra örn att kollegium och lantbruksstyrelsen i ett till
Kungl. Majit (finansdepartementet) den 24 december 1924 avgivet gemensamt
utlåtande angående viss tullfrihet för melass ansågo sig böra förorda,
att Kungl. Majit med begagnande av den befogenhet, som jämlikt
grundlagen torde tillkomma Kungl. Majit, medgåve suspension av då
gällande tull å melass. Sådant medgivande lämnades sedermera genom
Kungl. Majlis beslut den 2 januari 1925.»

Slutligen har generaltullstyrelsen, efter remiss, i skrivelse den 24 maj
1933 anfört:

»I likhet med traktatberedningen finner styrelsen övervägande skäl
tala för förlängning av förevarande förordnings giltighetstid.

Intagande i förordningen av bestämmelse örn rätt för Kungl. Majit att
upphäva eller nedsätta tullar synes innebära en sådan tolkning av 60 §
regeringsformen, att under tid, då riksdagen icke är samlad, upphävande
eller nedsättning av tullar icke under några förhållanden skulle kunna
ske utan föregående bemyndigande av riksdagen, en tolkning som, på sätt
traktatberedningen framhållit, icke överensstämmer med tidigare tillämpad
praxis och knappast synes vara förenlig med åberopade paragrafs
ordalydelse. Styrelsen anser sig därför höra avstyrka, att bestämmelse
i nu ifrågavarande hänseende intages i förordningen.»

Vad först angår frågan örn utsträckt giltighetstid för det genom förordningen
den 17 juni 1932 lämnade bemyndigandet för Kungl. Majit att
åsätta särskild tullavgift delar jag den mening, åt vilken såväl traktatberedningen
som kommerskollegium och generaltullstyrelsen givit uttryck.
Det handelspolitiska läget är fortfarande sådant, att behov av
dylik befogenhet kan göra sig gällande. Giltighetstiden för ifrågavarande
bemyndigande, vilket såsom förut nämnts upphör nied utgången av
juni månad 1933, lärer för den skull höra utsträckas, förslagsvis på ett år.

I likhet med traktatberedningen finner jag det vidare vara av vikt, att
Kungl. Majit, såsom ett handelspolitiskt komplement till rätten att vidtaga
tullförhöjningar, i nuvarande läge har i sin hand att borttaga eller

5

Kungl. Martts proposition nr 261.

sänka tullar. Såsom framgår av vad de i ämnet hörda myndigheterna
anfört, har en sådan befogenhet ansetts utan särskilt bemyndigande tillkomma
Kungl. Majit i viss utsträckning. I enlighet nied vad fallet varit
på senare tid, då denna befogenhet av Kungl. Majit utövats, torde det få
förutsättas, att även framdeles beslut, som på detta område kunna komma
att fattas av Kungl. Majit, komma att allenast avse begränsad tid eller
eljest vara av begränsad räckvidd.

Med beaktande av vad jag nu anfört har jag låtit upprätta förslag till
förordning örn fortsatt giltighet av förordningen den 17 juni 1932 (nr 245)
angående rätt för Konungen att åsätta särskild tullavgift.

I detta sammanhang må nämnas, att Sverige, liksom andra stater, vilka
ämna deltaga i den blivande ekonomiska världskonferensen i London,
lärer hava att emotse en inbjudan genom Nationernas förbund att ansluta
sig till en allmän överenskommelse örn »tullstillestånd», gående ut
på åtagande att under konferensens fortvaro icke taga några nya initiativ
av beskaffenhet att öka de mångahanda svårigheter, som nu drabba
den internationella handeln; överenskommelsen skulle kunna frånträdas
när som helst efter den 31 juli 1933 efter en månads förutgången uppsägning.
Det torde få ankomma på Kungl. Majit att, med beaktande av de
synpunkter av skilda slag, som kunna göra sig gällande, och med erforderliga
förbehåll, för Sveriges del fatta beslut örn biträdande av en överenskommelse
med nu antytt syfte.

Departementschefen uppläser härefter det inom handelsdepartementet
upprättade förslaget till förordning örn fortsatt giltighet av förordningen
den 17 juni 1932 (nr 245) angående rätt för Konungen att åsätta särskild
tullavgift och hemställer, att sagda förslag måtte föreläggas riksdagen
till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet!
Einar Kördel.

Bihang till riksdagens protokoll 193.1. 1 sami. Nr 261.

2