Kungl. Majlis proposition nr 257.
. 1
Nr 257.
Kungl. Majlis proposition till riksdagen med förslag till förordning
örn ändrad lydelse av §§ 2 och 3 förordningen den 5 juni 1909
angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa, m. m.;
given Stockholms slott den 19 maj 1933.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade folkslag till förordning om ändrad lydelse av
§§ 2 oell 3 förordningen den 5 juni 1909 (nr 65 s. 1) angående konungariket
Sveriges stadshypotekskassa,
dels ock bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen därjämte hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Hilland lill riksihidens protokoll 1933.
1 sami.
Nr 257.
1
Kungl. Majds proposition nr 257.
2 •
Förslag
tili
förordning om ändrad lydelse av §§ 2 och 3 förordningen den
5 juni 1909 (nr 65 s. 1) angående konungariket Sveriges
stadshypotekskassa.1
Härigenom förordnas, att §§ 2 och 3 förordningen den 5 juni 1909 angående
konungariket Sveriges stadshypotekskassa skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives:
§ 2.
Staten tillskjuter grundfond för hypotekskassan. Denna fond skall utgöra
etthundra miljoner kronor och fortfar att tillhöra staten, som dock ej
äger för annat ändamål disponera över densamma, så länge kassans alla
förbindelser icke äro fullgjorda. Grundfonden kan ökas genom ytterligare
tillskott av staten eller genom överförande av medel från reservfonden.
Grundfonden överlämnas---innehavarens sida.
Grundfondsobligationer må---kassans likvidation.
I varje---meddelas riksgäldskontoret.
Då grundfondsobligationer — — — till reservfonden.
§ 3.
Därest grundfonden skulle genom på kassans rörelse uppkomna förluster
nedgå till nittiofyra miljoner kronor, må hypotekskassan icke upptaga
nytt lån, med mindre Konungen därtill lämnar tillstånd.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
1 Senaste lydelse se 1927:48.
Kungl. Majda proposition nr 257.
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majd
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 maj 1933.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Undén, Schlyter, Wigforss, Möller,
Vennerström:, Leo, Ekman.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga om
ökning av grundfonden i konungariket Sveriges stadshypotekskassa och
anför:
I förordningen den 5 juni 1909 angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa
med i förordningen sedermera — på sätt av det följande
framgår — gjorda ändringar stadgas angående kassans ändamål, fonder
och rörelse bland annat följande:
Kassan har till ändamål att driva lånerörelse i enlighet med de i förordningen
givna bestämmelser. Kassan må utlämna lån allenast åt hypoteksföreningar
av fastighetsägare i rikets städer och med städer jämförliga
samhällen.1
Staten tillskjuter grundfond för kassan. Denna fond skall utgöra 80
miljoner kronor och fortfar att tillhöra staten, som dock ej äger för
annat ändamål disponera över densamma, så länge kassans alla förbindelser
icke äro fullgjorda. Grundfonden kan ökas genom ytterligare tillskott
av staten eller genom överförande av medel från reservfonden. Grundfonden
överlämnas genom riksgäldskontoret i svenska statens 3 V2 procent
obligationer, ouppsägbara från innehavarens sida. Grundfondsobligationer
må, utan föregående medgivande av riksgäldskontoret, tagas i anspråk
dels med högst en tiondel av grundfondens belopp till utlåning åt hypoteksföreningarna,
dels ock till fullgörande av kassans förbindelser, såväl
då denna för tillfället saknar egna användbara medel därtill som ock —
ehuru med viss härefter angiven begränsning—vid kassans likvidation. I
varje fall, då grundfondsobligationer blivit använda, skall underrättelse
därom genast meddelas riksgäldskontoret. Då grundfondsobligationer av
kassan tagits i anspråk i annat fall än vid kassans likvidation, skall kassan
gottgöra staten 3 */2 procent årlig ränta på den del av grundfonden,
som blivit använd, och skall vid försäljning av grundfondsobligationerna
möjligen uppkommande överskott överföras till reservfonden.
Därest grundfonden skulle genom på kassans rörelse uppkomna förluster
nedgå till 75 miljoner kronor, må hypotekskassan icke upptaga nytt lån.
med mindre Kungl. Majit därtill lämnar tillstånd. (Detta stadgande i § 3
1 Jlr förordningen den 5 juni 1909 (nr 65 s. 5) angående grunderna för stadshypoteksföreningars
bildande och verksamhet; ändrad genom förordning den 9 mars 1914 (nr 32).
4
Kungl. May.ts proposition nr 257.
i förordningen kompletteras av bestämmelsen i § 12 i kungörelsen den 18
januari 1910 (nr 3) angående reglemente för kassan, att örn grundfonden
av nämnda anledning skulle nedgå till 70 miljoner kronor, nytt lån icke
ina upptagas, med mindre riksdagen på Kungl. Maj:ts framställning
sådant medgiver.)
För anskaffande av erforderliga medel äger kassan att emot räntebärande,
till innehavaren ställda obligationer upptaga lån att inom viss
i låneavtalet angiven tid återbetalas antingen genom årlig amortering
eller efter uppsägning utan fastställd amortering. Sammanlagda beloppet
av kassans utelöpande obligationer må icke vid något tillfälle uppgå till
mera än tio gånger det belopp, kassans grundfond och reservfond tillhopa
utgöra efter avdrag av det belopp av grundfonden, som må hava, i
enlighet med här förut återgivna bestämmelser, använts till utlåning åt
hypoteksföreningarna.
Kassan må till hypoteksföreningarna utlämna lån att återbetalas antingen
genom viss årlig amortering (amorteringslån) eller utan amortering
efter förloppet av viss tid, minst tio och högst tjugu år (fasta lån).
För de förbindelser, som hypoteksföreningarna för erhållna lån utfärda
till kassan, pantförskrivas de hos föreningarna belånade reverser med tillhörande
hypotek.
Nämnda förbindelser och reverser med tillhörande hypotek tjäna som
säkerhet för de av kassan utfärdade obligationerna. Kassans styrelse —
som består av fem ledamöter, av vilka Kungl. Majit utser fyra och fullmäktige
i riksgäldskontoret en — har att tillse, att för alla av kassan mot
obligationer upptagna lån föreskriven säkerhet är ställd och under liela
lånetiden bibehålies.
Kassans behållna årliga vinst skall avsättas till en reservfond, vilken i
första rummet skall användas till gäldande av de utgifter och förluster,
till vilkas täckande inkomsterna för året icke förslå.
Vid likvidation av kassan skola dess egna tillgångar samt de av hypoteksföreningarna
avgivna förbindelser med tillhörande hypotek användas,
innan de av staten överlämnade grundfondsobligationerna må tagas
i anspråk för fullgörande av kassans förbindelser. Vad som återstår av
kassans tillgångar efter gäldandet av samtliga skulder skall, jämte grundfonden,
tillfalla staten.
De nu anmärkta bestämmelserna skilja sig från de ursprungligen meddelade
såtillvida, att beloppen å respektive 80, 75 och 70 miljoner kronor
innebära avsevärda höjningar i förhållande till de motsvarande belopp
som tidigare bestämts. Härutinnan må erinras om följande.
Enligt den ursprungliga lydelsen av 1909 års förordning (§§ 2 och 3)
skulle grundfonden utgöra 30 miljoner kronor och fick, därest grundfonden
genom på kassans rörelse uppkomna förluster nedgick till 28 miljoner
kronor, kassan icke upptaga nytt lån, med mindre Kungl. Majit därtill
lämnade tillstånd. I samband med antagande av denna förordning
beslöt riksdagen1, att sedan kassan kommit till stånd skulle från riksgäldskontoret
till kassan såsom dess grundfond överlämnas 30 miljoner kronor
i svenska statens 3 V, procent obligationer med rätt för kassan att i en
Proposition nr 214 år 1909; riksdagens skrivelse nr 248.
Kunni. May.ts proposition nr 257. 5
Hyllet med de i förordningen givna bestämmelser disponera sagda obligationer,
dock under villkor att. örn kassans grundfond genom på kassans
rörelse uppkomna förluster skulle nedgå till 26 miljoner kronor, kassan
icke ägde upptaga nytt lån, med mindre riksdagen på Kungl. Maj:ts framställning
sådant medgåve. Nämnda villkor upptogs i § 12 i reglementet.
I skrivelse den 10 december 1917 hemställde styrelsen för kassan, att
kassans grundfond måtte ökas med 20 miljoner kronor, sa att densamma
komme att uppgå till 50 miljoner kronor. Sedan bankinspektionen samt
fullmäktige i riksgäldskontoret i avgivna utlåtanden förklarat sig icke lia
något att erinra i anledning av denna framställning, föreslog Kungl.
Majit i proposition, nr 205, IDIS års lagtima riksdag att dels antaga förslag
örn sådana ändringar i förordningen den 5 juni 1909, att beloppen
å 30 och 28 miljoner kronor ändrades till respektive 50 och 47 miljoner
kronor, dels ock besluta, att för ökning av kassans grundfond skulle från
riksgäldskontoret till kassan överlämnas 20 miljoner kronor i svenska
statens 3 */2 procent obligationer med rätt för kassan att i enlighet med
de i nämnda förordning givna bestämmelser disponera sagda obligationer,
dock under villkor att, örn kassans grundfond genom på kassans rörelse
uppkomna förluster skulle nedgå till 44 miljoner kronor, kassan icke ägde
upptaga nytt lån, med mindre riksdagen på Kungl. Maj:ts framställning
sådant medgåve.
Sedan riksdagen bifallit förevarande proposition, utfärdades den 16 maj
1918 förordning (nr 302) örn ändrad lydelse av §§ 2 och 3 i förordningen
angående kassan. Genom kungörelse den 8 november 1918 (nr 888) vidtogos
av åtgärden i fråga betingade ändringar av § 12 i reglementet för
kassan.
I skrivelse den G oktober 192G hemställde kassans styrelse ånyo, att kassans
grundfond måtte ökas, nu med 30 miljoner kronor, så att densamma
komme att uppgå till 80 miljoner kronor. Bank- och fondinspektionen
samt fullmäktige i riksgäldskontoret förklarade sig i avgivna yttranden
icke lia något att erinra i anledning av framställningen. I proposition
till 1927 års riksdag, nr 29, föreslog Kungl. Majit riksdagen —i enlighet
med ett uttalande av föredragande departementschefen att han ansåge
ett nytt tillskott till grundfonden vara erforderligt för att kassan skulle
vara beredd att under en mera avsevärd tid framåt möta det ökade lånebehov,
som kunde väntas uppstå av den vidare utvecklingen av byggnadsverksamheten
— att dels antaga sådana ändringar i förordningen,
att beloppen 50 och 47 miljoner kronor ändrades till respektive 80 och 75
miljoner kronor, dels ock besluta, att för ökning av kassans grundfond
skulle från riksgäldskontoret till kassan överlämnas 30 miljoner kronor
i svenska statens 3 A procent obligationer med rätt för kassan att i enlighet
med de i förordningen givna bestämmelser disponera sagda obligationer,
dock under villkor att, örn kassans grundfond genom på kassans
rörelse uppkomna förluster skulle nedgå till 70 miljoner kronor, kassan
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 2.17.
icke agde upptaga nytt lån, med mindre riksdagen på Kungl. Maj:ts
framställning sådant medgåve.
Propositionen bifölls av riksdagen, varefter den 4 mars 1927 utfärdades
förordning (nr 48) örn ändrad lydelse av §§ 2 oell 3 i förordningen
angående kassan och kungörelse (nr 49) om ändrad lydelse av § 12 i reglementet
för kassan.
I skrivelse den 6 maj 1933 har nu styrelsen för kassan hemställt om
ökning av grundfonden från 80 till 100 miljoner kronor, därvid styrelsen
anfört bland annat:
Då grundfonden för närvarande utgjorde 80 miljoner kronor och reservfonden
i runt tal 5 miljoner kronor, omfattade kassans upplåningsrätt
cirka 850 miljoner kronor. Den obegagnade delen härav vore för
närvarande i runt tal 80 miljoner kronor. Denna siffra uttryckte emellertid
ingalunda det belopp, intill vilket vid oförändrad upplåningsrätt
lån kunde i framtiden beviljas hypoteksföreningarna och fastighetsägarna.
Enligt sakens natur förflöte det alltid någon och stundom en avsevärd
tid mellan ett låns beviljande och dess utlämnande, med utfärdande
av obligationer.
Under sådana förhållanden och med särskild hänsyn därtill, att kassans
befogenhet att genomföra något slags ransonering av tillgängliga
belopp för låns utlämnande blivit bestridd, syntes det styrelsen önskvärt,
att redan under den närmaste tiden en förstärkning av grundfonden med
därav följande ökning av den tillåtna obligationsemissionen bomme till
stånd. Det kunde eljest vara att befara, att kassan vid någon tidpunkt
nödgades i avbidan på beslut örn grundfondsförstärkning belt och hållet
inställa sin utlåning. Förstärkningen syntes för närvarande lämpligen
böra så bestämmas, att grundfonden ökades med 20 miljoner kronor och
alltså bomme att, i stället för 80 miljoner, utgöra 100 miljoner kronor.
Med åberopande av vad sålunda anförts har styrelsen hemställt, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att antaga förslag till ändrad lydelse
av §§ 2 och 3 i förutnämnda förordning, innebärande ändring av
beloppen 80 och 75 miljoner kronor till respektive 100 och 94 miljoner
kronor.
Bank- och fondinspektionen samt fullmäktige i riksgäldskontoret ha i
avgivna utlåtanden förklarat sig icke lia något att erinra mot den gjorda
framställningen. Fullmäktige lia därvid tillagt, att ökningen av grundfonden
syntes böra äga rum på det sätt, att riksgäldskontoret ställde
ytterligare 20 miljoner kronor i svenska statens 3 A procent obligationer
till kassans förfogande.
Det torde härefter böra omnämnas, att den i skrivelsen från kassans
styrelse antydda frågan örn kassans befogenhet att utöva inflytande på
hypoteksföreningarnas utlåning i ett annat ärende blivit bragt under
Kungl. Maj:ts prövning. I skrivelse den 6 oktober 1932 har nämligen
Stockholms stadshypoteksförening anfört bland annat följande:
Genom cirkulär till stadshypoteksföreningarna den 28 september 1931
hade kassans styrelse på anförda skäl framhållit lämpligheten av att
7
Kungl. Martts proposition nr 257.
föreningarna, ela Ian söktes a fastigheter, innehallande affärslokaler,
vilka genom sitt omfång eller genom sin beskaffenhet kunde anses göra
fastigheten i alltför hög grad till en s. k. specialfastighet, före länets beviljande
inhämtade kassans styrelses mening i frågan. Kassans styrelse
hade sedermera i sådana fall, då en hypoteksförening beviljat lån mot
säkerhet av en inteckning i fastighet av angivet slag, påfordrat att ärendet
skolat underställas styrelsens prövning.
För ett sådant krav frän styrelsens sida funnes enligt föreningens mening
icke stöd i gällande bestämmelser. I § 2 i reglementet för kassan
hade såsom villkor för att hypoteksförening skulle erhålla lån hos kassan
uppställts, att föreningen till kassans styrelse insänt uppgift beträffande
såväl beloppen av de hos föreningen sökta län som förhållanden,
vilka utvisade varje iåns reglementsenlighet. Den granskning av ett låns
reglementseniighet, som det sålunda äläge kassans styrelse att företaga,
hade uppenbarligen till syfte att få fastslaget, att lånet icke av föreningen
beviljats i strid mot föreskrifterna i 6—8 i förordningen angående
grunderna för stadshypoteksföreningars bildande och verksamhet. Bealprövningen
av en viss fastighets värde och lånebeloppets storlek hade tidigare
alltid utan någon erinran från kassans sida verkställts uteslutande
av de särskilda föreningarna oell pä deras ansvar. Något skäl att frångå
denna praxis syntes icke föreligga. Vid sammankomst den 28 maj 1932
nied ombud för hypoteksföreningarna hade också ombuden allmänt uttalat
sig för den uppfattningen, att kassans styrelse väl kunde utfärda allmänna
föreskrifter beträffande föreningarnas lånerörelse men däremot
icke ägde befogenhet att ingå i prövning av särskilda låneansökningar.
För att få avgjort, vilkendera av de olika ståndpunkterna i denna fråga
som vore den riktiga, hade föreningen icke funnit annan utväg än att underställa
frågan Kungl. Maj:ts prövning. Därest Kungl. Majit icke funne
riktigheten av den av hypoteksföreningarna hävdade ståndpunkten
med full tydlighet framgå av gällande föreskrifter, hemställdes, att Kungl.
Majit måtte föranstalta örn sådan ändring av dessa föreskrifter, att förefintlig
otydlighet undanröjdes.
Kassans styrelse har i utlåtande den 31 januari 1933 anfört bland annat
följande!
Styrelsen holle före, att lika litet som fastighetsägare hade ovillkorlig
rätt att hos hypoteksförening erhålla önskat lån, örn blott detta skulle
vara i angiven mening reglementsenligt, lika litet tillkomme en sådan
rätt hypoteksförening gentemot kassan. Det vore enligt styrelsens mening
dess plikt och rätt att, under vederbörligt beaktande av kassans uppgift
och ändamål, ordna sin upplåning och utlåning på sådant sätt som krävdes
av kassans och hypoteksföreningarnas säkerhet och läget på marknaden.
Bestämmelserna örn den utlåning, som finge ske, kunde icke fattas
annat än såsom angivande vissa tillåtna maxima, men icke såsom föreskrivande,
att under alla förhållanden dessa maximilån skulle på begäran
tillhandahållas. Det syntes också svårt att antaga, att statsmakterna avsett
att överlämna bestämmandet av maximum för utlåningen och därmed
i allmänhet även för upplåningen åt hypoteksföreningarnas styrelser,
vilka utsåges helt och hållet av föreningsmedlemmarna.
Då emellertid ifrågavarande meningsskiljaktigheters undanröjande
måste anses vara synnerligen önskvärt, hemställde styrelsen, att i den
form som kunde finnas lämplig måtte klargöras omfattningen av styrel
-
8
Kungl. Majds proposition nr 257.
sens befogenhet att utöva inflytande på storleken av hypoteksföreningarnas
utlåning och av det därav följande behovet för kassan att upptaga
obligationslån; styrelsen ville därvid fästa uppmärksamheten på, att ett
sådant klargörande vore av betydelse för frågan örn ökning av kassans
grundfond, vilken fråga kunde behöva föreläggas redan 1933 års riksdag.
Bank- och fondinspektionen har den 13 maj 1933 avgivit infordrat utlåtande
i detta ärende. I utlåtandet anföres bland annat:
Inspektionen ställde sig oförbehållsamt på den av kassans styrelse intagna
ståndpunkten. Bet syntes inspektionen ligga i sakens natur, att
kassans styrelse borde äga rätt att inom ramen av gällande författningsbestämmelser
lämna de föreskrifter angående kreditgivningen inom hela
liypoteksorganisationen, som kassans styrelse ansåge erforderliga för att
styrelsen själv skulle känna sig tryggad i det ansvar, som påvilade densamma
gentemot innehavarna av kassans obligationer. Föga troligt syntes
det vara, att man vid lagfästandet av författningarna angående kassan
och hypoteksföreningarna skulle ha tänkt sig, att kassans styrelse
skulle, på sätt Stockholms stadshypoteksförening syntes förmena, i förhållande
till hypoteksföreningarna vara en allenast eller i varje fall i
huvudsak expedierande institution med skyldighet att tillhandahålla de
medel, som hypoteksföreningarna ansåge deras kreditgivning påkalla. Lika
otänkbart syntes det vara, att statsmakterna skulle på dylika villkor ha
iklätt staten den garanti för kassans obligationer, som tillskjutandet av
kassans grundfond innebure. Organiserandet av kassans styrelse med
det starka inslaget av ledamöter, förordnade av Kungl. Maj :t, syntes fastmera
giva vid handen, att avsikten varit, att i styrelsens hand lägga en
kontrollerande uppgift av mera än rent formell art.
Såvitt inspektionen kunde finna, borde sålunda den av kassans styrelse
hävdade rätten för styrelsen anses vara inrymd i de nu gällande bestämmelserna
för stadshypoteksorganisationen. Då härutinnan olika meningar
gjorde sig gällande, syntes det emellertid vara önskvärt, att dessa bestämmelser
ändrades på sådant sätt, att någon tveksamhet örn riktigheten
av den av styrelsen omfattade meningen icke komme att råda.
Från sistberörda ärende torde slutligen böra antecknas, att kassans styrelse
däri lämnat följande uppgifter, utvisande sammanlagda beloppet i
miljoner kronor av kassans utelöpande obligationer vid utgången av vart
och ett av åren 1910—1932.
Belopp
milj. kr.
I
1910
1911
1912
1913
i 1914
I 1915
1916
, 1917
60 |
1918 |
162 |
1919 |
161 |
1920 |
181 |
1921 |
196 |
1922 |
215 |
1923 |
225 |
1924 |
238 |
1925 |
° Belopp Ar ; ... . mili. kr. 1 |
År |
Belopp |
240 |
1926 ............... |
448 |
.......... 242 |
1927 ............... |
484 |
...... 243 |
1928 ............... |
532 |
............. 252 |
1929 ............... |
|
............ 304 |
1930 ............... |
654 |
........... 339 |
1931 ............... |
098 |
367 |
1932 ............... |
760 |
............... 399 |
9
Kungl. May.ts proposition nr 257.
I likhet med stadshypotekskassans styrelse samt bank- och fondinspek •D*ptaAr''*”e"<®
tionen och fullmäktige i riksgäldskontoret finner jag den starka utvecklingen
av kassans rörelse kräva, att — under förutsättning av oförändrade
bestämmelser i övrigt — en ytterligare förstärkning av kassans grundfond
nu kommer till stånd. Utom den omständigheten att den obegagnade
upplåningsrätten för närvarande uppgår till endast omkring 80 miljoner
kronor, torde härvidlag böra påpekas, att från ingången av år 1927,
under vilket år grundfonden ökades med 30 miljoner kronor och därmed
upplåningsrätten utvidgades med 300 miljoner kronor, intill början av
innevarande år kassans utelöpande obligationer ökats med 312 miljoner
kronor. Såsom styrelsen framhållit kan det, örn grundfonden nu icke förstärkes,
vara att befara, att kassan före nästkommande års riksdag nödgas
inställa sin utlåning i avbidan på sådan förstärkning.
Frågan örn grundfondens storlek står givetvis i ett visst samband med
frågan örn kassans befogenhet att utöva inflytande på hypoteksföreningarnas
utlåning, varför jag i det föregående velat i korthet redogöra för vad
i sistnämnda fråga förekommit. Även örn en närmare utredning av denna
fråga kommer att leda till att kassans befogenhet i förevarande avseende
fastslås genom ändrade bestämmelser på sätt kassans styrelse samt bankoch
fondinspektionen yrkat, skulle detta emellertid knappast lia en sådan
innebörd att behovet av att öka grundfonden i nämnvärd mån minskas;
erinras bör härvidlag, att styrelsen och inspektionen oavsett nämnda yrkande
förordat en omedelbar ökning av grundfonden. Jag anser således
förslag till ökning av grundfonden böra nu framläggas utan hinder
av att jag med hänsyn till behovet av ytterligare utredning ännu icke är
beredd att för Kungl. Maj:t framlägga förslag i frågan örn kassans
inflytande på föreningarnas utlåning.
Mot storleken av det belopp, 20 miljoner kronor, varmed enligt styrelsens
förslag grundfonden bör ökas, finner jag icke anledning framställa
någon erinran. Av vad fullmäktige i riksgäldskontoret anfört framgår,
att från fullmäktiges sida hinder icke möter att till kassan överlämna
tillskottet till grundfonden i obligationer av samma beskaffenhet som de,
vilka för närvarande utgöra kassans grundfond.
I likhet med kassans styrelse finner jag mig vidare kunna förorda, att
det belopp, vartill grundfonden genom på kassans rörelse uppkomna förluster
må kunna nedgå, utan att Kungl. Maj :ts tillstånd skall inhämtas
för att kassan må upptaga nytt lån, sättes till 94 miljoner kronor.
Såsom jag redan omnämnt, gäller emellertid beträffande kassans dispositionsrätt
till det till kassan redan överlämnade grundfondsbeloppet å 80
miljoner kronor — förutom vad därom i själva förordningen stadgas —
även det i reglementet för kassan upptagna villkoret att, örn grundfonden
nedgår till 70 miljoner kronor, kassans rätt till vidare utlåning är beroende
av riksdagens medgivande. I överensstämmelse härmed och med
motsvarande villkor före 1927 års författningsändring synes mig, därest
Bihang till riksdagens protokoll 19,13. 1 sami. Nr 257.
2
10
.Kungl. Maj:ts proposition nr 257.
v den nu föreslagna ökningen av grundfonden kommer till stånd, utlåningsrätten
redan vid en nedgång av grundfonden till 88 miljoner kronor böra
göras beroende av dylikt medgivande. Förslag till den ändring i reglementet,
som i så fall blir erforderlig, torde jag senare få framlägga.
Föredragande departementschefen uppläser härefter upprättat förslag
till förordning om ändrad lydelse av §§ 2 och 3 förordningen den 5 juni
1909 (nr 65 s. 1) angående konungariket Sveriges stadshypotekskassa samt
hemställer att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
dels antaga nämnda förslag,
dels ock besluta, att för ökning av konungariket
Sveriges stadshypotekskassas grundfond skall från
riksgäldskontoret till kassan överlämnas 20,000,000
kronor i svenska statens tre och en halv procent obligationer
med rätt för kassan att i enlighet med de i
förordningen angående kassan givna bestämmelser
disponera sagda obligationer, dock under villkor att,
örn kassans grundfond genom på kassans rörelse uppkomna
förluster skulle nedgå till 88,000,000 kronor,
kassan icke äger upptaga nytt lån, med mindre riksdagen
på Kungl. Maj :ts framställning sådant medgiver.
Med bifall till denna av statsrådets övriga
ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans
Majit Konungen, att proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
P. J. Arrhenius.
381448. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1933.