Kungl. Maj:ts proposition Nr 25.
11
Nr 25.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 9 december
1910 (nr lil sid. 35) om emeritilöner för präster; given
Stockholms slott den 13 januari 1933.
Kungl. Majit vill härmed under åberopande dels av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollen över ecklesiastikärenden för den 6 augusti 1932 och den
13 januari 1933, dels ock av kyrkomötets bilagda skrivelse den 1 september
1932, nr 29, samt närslutna transsumt av särskilda utskottets betänkande
nr 15, föreslå riksdagen att för dess del antaga härvid fogade förslag till
lag om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 9 december 1910 (nr 141
sid. 35) örn emeritilöner för präster.
GUSTAF.
Arthur Engberg.
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 25.
Förslag
till
Lag om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 9 december 1910
(nr 141 sid. 35)1 örn emeritilöner för präster.
Härmed förordnas, att 1 och 2 §§ lagen den 9 december 1910 örn emeritilöner
för präster skola i nedan angivna delar hava följande ändrade lydelse:
1 §•
1. Emeritilöner må---i prebendepastorat.
2. Lag samma vare örn domkyrkosyssloman, som icke tillika innehar
ordinarie kyrkoherde- eller komministertjänst.
2 §•
Emeritilön delas i grundbelopp och provisoriskt tilläggsbelopp.
Grundbeloppet skall —--ettusenfemhundra kronor.
För domkyrkosyssloman, varom i 1 § sägs, skall grundbeloppet motsvara
åttio procent av hans lön, beräknad till det belopp, efter vilket avgift till
prästerskapets änke- och pupillkassa senast utgått.
Bet provisoriska---i 4 § 3 mom.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1933.
1 Senaste lydelse se beträffande § 2 1929: 385.
Kungl. Maj.ts proposition Nr 25.
13
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6
augusti 1932.
Närvarande:
Statsministern Hamrin, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden
Gärde, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd, Larsson,
Holmbäck, Hansén, Jeppsson, Rundqvist.
Departementschefen, statsrådet Städener anför:
I underdånig skrivelse den 2 november 1929 (nr 26) har kyrkomötet hemställt
om verkställande av utredning rörande beredande av emeritilöner åt
domkyrkosysslomännen ävensom att sagda utredning jämte förslag, vartill
densamma kan giva anledning, måtte framläggas för kyrkomötet.
Kyrkomötet lämnar i sin skrivelse till en början en redogörelse för vissa
under hand inhämtade upplysningar rörande domkyrkosysslomannens arbetsomfattning
och avlöningsförmåner. I fråga örn denna redogörelse hänvisar
jag till skrivelsen.
Av redogörelsen framginge, säger kyrkomötet vidare i samma skrvelse,
att ifrågavarande befattningshavare, med undantag av domkyrkosysslomännen
i Västerås och Visby, vilkas tjänster syntes vara förenade med befattning
som ständig adjunkt, icke berördes av 1910 års ecklesiastika avlöningslagstiftning.
Deras avlöningar bestredes i regel av domkyrkomedel, kronobonden
eller ersättning för indragen dylik, boställen o. s. v. Då dessa befattningshavare
sålunda utgjorde en grupp för sig själva, och då det, enligt
kyrkomötets förmenande, knappast syntes vara möjligt att i fråga örn dem
tillämpa 1910 års lag örn emeritilöner åt präster, hade det synts kyrkomötet
uppenbart, att åtgärder borde vidtagas för beredande av sådana emeritilöner
åt domkyrkosysslomännen.
Över denna kyrkomötets skrivelse hava kammarkollegiet och statskontoret,
efter inhämtande av yttranden från vederbörande länsstyrelser och domkapitel
ävensom från sysslomannen vid f. d. domkyrkan i Kalmar, den 15
april 1931 avgivit gemensamt utlåtande.
Innan jag närmare ingår på myndigheternas yttranden, ber jag få lämna
en kortfattad redogörelse för gällande bestämmelser angående domkyrkosyssloman.
I kap. 26 § av 1686 års kyrkolag stadgas bland annat:
»Vid varje domkyrka skall en skicklig syssloman förordnas, som därhos
ock är en prästman, på det han under tiden må hjälpa till att predika, när
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 25.
han intet av sitt ämbete hindras, vilken skall se uppå vad kyrkans nödtorft
i en och annan måtto kräver. Han skall årligen — — — bese bristerna
och författa däröver en förteckning, så ock förslag på den bekostnad,
som till förbättringen fordras; varpå — — — under sysslomannens uppsikt
på domkyrkans bekostnad fortsattes och däröver en riktig räkning hålles.
Allt vad domkyrkan tillhörer och av sysslomannen vårdas, samt i sakristian
eller annorstädes förvaras, skall årligen inventeras — -— —.
»Sysslomannen skall av biskopen med konsistorii vetskap och samtycke
antagas och sätta nöjaktig borgen för sig, —• — —.
»Sysslomannen tager ock emot den inkomst av spannmål, som kallas
domkyrkotunnan, — — —.
»Alla domkyrkors, så ock andra kyrkors i städer och på landet fasta egendom,
evar den är belägen, skall sysslomannen och andre vederbörande vårda
sig om, att den rätt skött, vid makt hållen, och emot allt kval försvarad
bliver, och där den orättmätigt bortkommen är, med rätt må återvinnas;
till vilket senare sysslomannen vid varjehanda fall av biskopen skall fullmäktig
göras, eller — — —-.»
Enligt kungl, brev av den 1 juni 1791 föreskrives, bland annat, att domky
rkosysslomännen, »jämte det de böra söka sina beställningar med erbjudande
av lagligen erkänd borgen, må hädanefter tillförordnas på konstitutorial».
Beträffande domkyrkosysslomannens tjänstgöringsskyldighet och avlöningtillåter
jag mig att ur kammarkollegiets och statskontorets yttrande i ärendet,
till vilket jag senare återkommer, återgiva följande redogörelse:
Uppsala. Sysslomannen har att huvudsakligen ägna sig åt förvaltningsgöromålen.
Mot särskild ersättning av därtill anslagna medel ansvarar han
för uppehållande av aftonsångsgudstjänsterna intill hälften därav. — I lön
och ålderstillägg uppbär han av domkyrkomedel ett belopp av 6,000 kronor
(häri synes ej ingå ovanberörda särskilda ersättning för aftonsåugsgudstjänster),
varjämte han åtnjuter fri bostad i ett domkyrkan tillhörigt hus.
Linköping. Enligt ett Kungl. Maj:ts utslag den 15 augusti 1919 åligger
det sysslomannen såsom sådan att utan särskild ersättning ansvara för varannan
aftonsång i domkyrkan. För sin egentliga tjänst såsom syssloman
åtnjuter han dels ersättning för kronotionde, för år 1929 belöpande sig till
1,321 kronor 96 öre, dels arrendeinkomsten av 13 7» hektar boställsjord,
700 kronor jämte några naturaförmåner, dels ock fri bostad i en domkyrkans
gård, vilken förmån uppskattas till 1,200 kronor. (Den nuvarande sysslomannen
åtnjuter härutöver 2,000 kronor i årlig pension för förut innehavd
tjänst såsom andre domkyrkoadjunkt.)
Skara. Sysslomannen sköter aftonsångsgudstjänsten i domkyrkan varannan
sön- eller helgdag under året. Av domkyrkans medel utgå såsom
avlöning dels kontant omkring 2,250 kronor — delvis efter växlande markegångspris
-— samt avkomsten av lönehemmanet 1 mantal Uddetorp i Skara
landsförsamling, omkring 3,000 kronor. A nämnda hemman har domkyrkosysslomannen
tillika fri bostad. Vid sidan av ovanberörda aftonsångsgudstjänster
har domkyrkosysslomannen tillika viss tjänstgöring å pastorsexpedi
-
Kungl. May.ts proposition Nr 25. 15
tiouen, för vilken särskild ersättning av 300 kronor från församlingen utgår
årligen.
Strängnäs. Sysslomannen är såsom sådan skyldig att predika i domkyrkan
varannan aftonsång. Såsom domkyrkosyssloman åtnjuter han av domkyrkans
medel ett årligt arvode av 300 kronor jämte dispositionsrätt till domkyrkosysslomansbostället
Bresshammar. — Enligt nådiga resolutionen den 6 juli
1916 för prästerskapet i Strängnäs pastorat må sysslomannen kunna förordnas
att vara ständig adjunkt i församlingen, i vilket fall han i stället
för adjunkten eljest tillkommande ersättning för bostad och vivre äger bekomma
allenast hyresbidrag med 300 kronor.
Västerås. Enligt den för prästerskapet i Västerås pastorat gällande löneregleringen
skall ständiga adjunktstjänsten i pastoratet vara förenad med
sysslomansbefattningen. Sysslomannen är i denna egenskap sekreterare och
föredragande i domkyrkokommissionen, som handhaver domkyrkans egendom.
Han har att vaka över domkyrkans byggnad och inventarier, dess
underhåll och förskönande; honom åligger tillsyn över biskopsgården och
konsistoriegården, vilkas byggnad och underhåll bekostas av domkyrkans
medel; han har att övervaka domkyrkans utarrenderade hemman Jädra och
Finnsta samt sysslomanshemmanet Uppåker; genom jägmästaren i Västerås
revir låter han vårda hemmanens skogar och ombesörjer försäljning av
skogarnas avkastning. Tillika hade han redan innan han tillika blev ständig
adjunkt viss predikoskyldighet m. m. sig ålagd. Som ständig adjunkt delar
sysslomannen numera den prästerliga tjänstgöringen inom församlingarna
lika med församlingarnas övriga präster; dock är han på grund av egen
expedition för domkyrkan och dess kassa i huvudsak befriad från deltagande
i göromålen på pastorsexpeditionen. Enligt vad kollegium från annat
härstädes handlagt ärende har sig bekant har sysslomannens avlöning för
ecklesiastikåret 1929/1930 efter spannmålens värde i penningar efter rnedelmarkegångspris
uppgått till 5,077 kronor 40 öre, fördelade i följande poster,
av domkyrkokassan 1,071 kronor 19 öre, därav 700 kronor nytt anslag,
hyresmedel 1,100 kronor, indelningsersättning 1,716 kronor 24 öre, arrendemedel
från sysslomansbostället Uppåker 1,111 kronor 87 öre, årlig ersättning
för en över bostället framdragen kraftledning 5 kronor 52 öre, avgäld
för en tomt 20 kronor samt årligt arvode för skötande av vissa fonder 52
kronor 58 öre.
Växjö. Förutom handhavandet av domkyrkans förhållandevis obetydliga
räkenskaper samt skyldigheten att »se uppå hvad kyrkans nödtorft i en
eller annan måtto kräfver» har sysslomannen, vars tjänst endast kunde betraktas
som en bisyssla, att årligen förrätta trettio gudstjänster i domkyrkan
i enlighet med vad i fastställd tjäustefördelning närmare angives. Hans
årliga löneinkomster äro följande: 38,4oio hektoliter kronotiondespannmål,
på domkyrkans stat 32,9742 hektoliter spannmål, hälften råg och hälften
korn, samt arrendeavgift för ämbetshemmanet Oeconomi templi gärde, utgörande
för närvarande 750 kronor.
Kalmar. Någon prästerlig tjänstgöringsskyldighet åligger icke sysslomannen.
Lönen, som utgår allenast så länge den nuvarande tjänstinnehavaren
kvarstår vid befattningen, upptages enligt domkyrkans stat till 750 kronor
årligen, vartill kommer dvrtidstillägg.
Karlstad. Sysslomannens prästerliga tjänstgöringsskyldighet anses vara
årets ottesångsgudstjänster, till antalet åtta. Löneförmånerna uppgingo under
år 1928 till 606 kronor 15 öre, utgörande lösen för spannmål samt forsellön.
16
Kungl. Maj:ts proposition Nr 25.
Härnösand. Sysslomansbefattningen utgör endast en bisyssla, i det att
sysslomannen allenast har att hålla högmässa eller aftonsång en gång i
månaden ävensom att föra domkyrkans föga omfattande räkenskaper. Härför
åtnjuter han från församlingen en årlig ersättning av 600 kronor jämte
dyrtidstillägg.
Visby. Enligt gällande, den 29 augusti 1919 fastställda lönereglering för
prästerskapet i Visby pastorat skall den i pastoratet inrättade ständiga
adjunktsbefattningen vara förenad med befattningen som syssloman vid
Visby domkyrka, med befogenhet för domkapitlet att pröva huruvida domkyrkosysslomannen
må utöver adjunktsbefattningen åtaga sig annan prästerlig
verksamhet. Adjunktens avlöning är bestämd till arvode 2,000 kronor
jämte ålderstillägg och övriga sedvanliga förmåner. Enligt domkapitlets
mening förefölle det ovisst huruvida sysslomannen i denna egenskap hade
kvar sådan predikoskyldighet som enligt kap. 26 § 1 kyrkolagen ålåge domkyrkosyssloman.
I sin egenskap av syssloman åtnjöte han ingen särskild
avlöning.
Jag övergår nu till redogörelse för de yttranden, som avgivits av vissa
länsstyrelser och domkapitel.
Ingen av länsstyrelserna har ansett sig hava något att invända däremot,
att emeritilön beredes domkyrkosysslomännen. Flera länsstyrelser ha därjämte
betonat, att det vore förenat med rättvisa och billighet, att ifrågavarande
tjänstemän, som vanligen varit lågt avlönade, komme i åtnjutande
av emeritilön, varför ock bifall till kyrkomötets framställning av samtliga
hörda länsstyrelser tillstyrkes.
Samtliga domkapitel, från vilka yttranden avgivits, tillstyrka likaledes bifall
till kyrkomötets framställning, domkapitlen i Uppsala, Linköping, Skara,
Västerås och Karlstad utan närmare motivering.
Domkapitlet i Strängnäs omförmäler, att domkapitlet samtidigt beslutat
att i särskild underdånig skrivelse anhålla om utredning beträffande en av
nutida förhållanden påkallad ändring i domkyrkosysslomansbefattningen.
Domkapitlet i Växjö har som bilaga till sitt yttrande fogat ett tillstyrkande
yttrande av därvarande syssloman av innehåll, att, enär sysslomanslönen är
beroende av markegång och därför växlande, av praktiska skäl emeritilön
ej borde fastställas till 80 procent av lönen, utan att för varje tjänst ett
bestämt belopp borde stadgas. Enär sysslomansbefattningen i Härnösand
är att anse som en bisyssla, med arvode av endast 600 kronor för år, bör,
enligt därvarande domkapitels förmenande, särskild emeritilön där ej förekomma.
Domkapitlet i Visby framhåller bland annat, att befattningen som
syssloman därstädes skall vara förenad med ständig adjunktstjänst, och att
innehavaren tillerkänts avlöning i sistnämnda egenskap, men hemställer, att
det likväl måtte övervägas, huruvida och i vad mån emeritilön kan och bör
beredas jämväl denne syssloman.
Kammarkollegiet och statskontoret hava emellertid i sitt ovanberörda utlåtande
hemställt, att kyrkomötets skrivelse icke måtte föranleda någon Kungl.
Maj:ts åtgärd. Till stöd härför hava ämbetsverken anfört följande.
Vid avgivande av sitt förevarande utlåtande hava ämbetsverken tagit del
jämväl av handlingarna till en av Kungl. Majit den 22 februari 1929 till
Kungl. May.ts proposition Nr 25. I 7
kammarkollegium remitterad framställning av domkapitlet i Uppsala i samma
fråga.
De i förevarande båda ärenden hörda vederbörande hava i regel förordat
förslaget att bereda domkyrkosysslomännen emeritilön; och myndigheterna
synas i allmänhet ej hava något att erinra mot att emeritilönerna utbetalas
ur kyrkofonden. Emellertid har domkapitlet i Skara i yttrandet över domkapitlets
i Uppsala nyssberörda framställning funnit vissa betänkligheter vid
att kyrkofondens för rent prästerliga beställningar avsedda tillgångar användes
för pensionering av befattningshavare, vilka i likhet med domkyrkosysslomännen
vore till stor del avlönade med statsmedel eller boställen.
Domkapitlet i Karlstad har i sitt över samma framställning avgivna yttrande
anmärkt att det för det dåvarande ej förelåge skäl att bereda emeritilön åt
den vid domkyrkan i Karlstad anställde sysslomannen, vilkens låga avlöning
i denna egenskap medförde att befattningen borde vara förenad med annan
befattning. Domkapitlet i Härnösand har ansett innehavare av domkyrkosysslomansbefattning
böra undfå emeritilön allenast då befattningen med
hänsyn till arbete och avlöning vore fullt självständig, varför emeritilön ej
borde ifrågakomma för domkyrkosysslomännen i Härnösand, vilkens befattning
vore att betrakta som bisyssla. Även i vissa andra hänseenden hava
hos myndigheterna skiljaktiga meningar yppat sig i fråga örn den omfattning,
vari sysslomännen borde erhålla emeritilön.
Av handlingarna i ärendet framgår, att domkyrkosysslomannens arbetsuppgifter,
även inbegripet deras predikoskyldighet, inom de olika stiften
taga deras tid i anspråk i väsentligt olika grad, så att befattningen endast
i enstaka fall kan anses som huvudbefattning, under det att den i andra
fall giver innehavaren blott ringa sysselsättning. Örn någon allmän pensionering
synes därför ej kunna bliva tal. Där i vissa fall tjänstens beskaffenhet
är sådan, att rätt till pension må anses böra tillerkännas innehavaren,
tala efter ämbetsverkens uppfattning skälen för att pensionen bör utgå av
domkyrkans medel eller, där dessa ej lämna tillgång, av det pastorat som
har domkyrkan till sin församlingskyrka. Någon ovillkorlig skyldighet för
domkyrkan eller pastoratet att bereda sysslomannen pension lärer dock ej
kunna ifrågakomma, utan beslutet om pensions utgörande lärer i varje särskilt
fall böra vara beroende på eget åtagande, eventuellt — där domkyrkas
stat fastställes av Kungl. Majit — under förutsättning av Kungl. Majda
stadfästelse. Efter ämbetsverkens uppfattning måste det anses vara en för
kyrkofonden främmande uppgift att bekosta pensioner åt domkyrkosyssloman.
Kyrkofondens verksamhet är begränsad till det territoriella prästerskapet,
dit domkyrkosysslomännen icke öro att hänföra. Den omständigheten
att domkyrkosysslomännen enligt kyrkolagen kunna och böra få sig
ålagd viss predikoskyldighet i domkyrkan lärer härvidlag icke hava någon
betydelse. Skyldigheten i fråga, som närmast kan förklaras av deras ställning
som domkyrkans tjänare, kan ingalunda sögas införa dem i det territoriella
prästerskapets led. Ämbetsverken hava härvid frånsett de full, då
prästerlig befattning inom territoriell församling är förenad med domkyrkosysslomansbefattning;
givet är att i sådant fall befattningshavaren i sin
egenskap av tjänstgörande präst i de territoriella församlingarna har sin
rätt till emeritilön vid den prästerliga tjänsten oförkränkt.
Jag vill erinra därom, att redan innan frågan väcktes i kyrkomötet, Uppsala
domkapitel hade tagit upp densamma till behandling och i underdånig
Bihang till riksdagens protokoll 1933. / sami. Nr 24 -25. ‘i
18
Kungl. Maj:ts proposition Nr 25.
skrivelse den 13 februari 1929 hemställt om åtgärder från Kungl. Maj:ts
sida om sådant tillägg till lagen om emeritilön åt präster, att de syssloman
vid domkyrkorna, som med sina befattningar icke hava annan prästerlig
tjänst förenad, måtte tillerkännas rätt till emeritilön.
Över denna framställning hava i stort sett tillstyrkande yttranden avgivits
av vederbörande domkapitel, till vilka ock kammarkollegium i sitt yttrande
den 15 april 1931 hänvisat.
Av i ärendet inkomna yttranden framgår, att vederbörande domkapitel
och länsstyrelser funnit skäligt och billigt, att domkyrkosysslomännen skola
vara berättigade till emeritilön likaväl som andra präster.
Betraktar man de olika sysslomännens arbetsåligganden, finner man, att
däri återspeglas något av de olikartade förhållanden, som av ålder varit
rådande inom de olika stiften, och vid de olika domkyrkorna.
Till det prästerliga kallet hör, som känt är, en mångfald uppgifter. En
biskops åligganden enligt kyrkolagen »såsom tillsyningsman uti stiften över
Guds församling» täckes ju ingalunda av uppgiften att »själv predika den
rena läran». En mångfald uppgifter av administrativ natur åligger honom
i hans ämbetsutövning. Ej heller torde man kunna göra gällande, att de
skiftande uppgifter av delvis rent kameral art, som av ålder åligga församlingarnas
prästerskap, såväl prostarna som kyrkoherdarna, skulle vara för
deras prästämbete i stort sett främmande.
De uppgifter, som enligt kyrkolagen åvila sysslomännen vid domkyrkorna
och varöver en kortfattad redogörelse förut lämnats, torde i icke mindre grad
kunna räknas till prästerliga, även om de endast till en del bestå uti predikande
i domkyrkan. Det övervakande och den vård av domkyrkan, som
enligt kyrkolagen åligger syssloman, måste i mycket hög grad vara att räkna
som ett prästerligt arbete. Hans uppgift att »vårda allt vad domkyrkan
tillhörer» kräver icke endast studier och insikt i dithörande ting, utan en
oavlåtlig omsorg såväl om själva domkyrkobyggnaden som dess mångfaldiga,
ofta synnerligen betydande och dyrbara inventarier. Jag tillåter mig bär
endast påpeka, vad de gamla domerna i Uppsala, Linköping, Strängnäs,
Västerås och Skara härutinnan betyda som kyrko- och konsthistoriska monument.
Omsorgen om dessa domkyrkors vidmakthållande åligger i särskild grad
sysslomännen, som i modernt språkbruk närmast kunde benämnas domkyrkointendenter,
på samma gång som de fortfarande, i likhet med de äldre
tiders syssloman, som ofta buro titeln »oeconomus cathedralis», äro räkenskapsförare
för domkyrkornas kassor. Genom lyckligt förutseende har det
i den kyrkliga lagstiftningen fastslagits redan genom 1686 års kyrkolag, att
»en skicklig syssloman» som vid varje domkyrka förordnas »därhos ock
skall vara en prästman». Därigenom att sysslomannen har en låt vara begränsad
uppgift som predikant och liturg och sålunda står i direkt kontakt
19
Kungl. Majus proposition Nr 25.
med gudstjänstlivet, måste han bli bättre skickad att fullgöra sina antikvariska
och kyrkovårdande uppgifter.
Just de sidor av kyrkans liv oell väsen, som här berörts, äro ock som
bekant sedan en mansålder tillbaka föremål för en livskraftig utveckling
och lia framkallat stort intresse hos befolkningen. Intresset för den kyrkliga
hembygdsvården har ock visat sig vara i raskt stigande så gott som över
hela vårt land, vilket kan konstateras ej minst genom den stora offervilligheten,
när det gällt att restaurera de gamla helgedomarna. En naturlig
utveckling av denna växande rörelse måste vara, att domkyrkorna, stiftens
centralhelgedomar, fortfarande och i ökad grad komma att vårdas av därtill
särskilt insatta män. Det kan icke råda något tvivel därom, att sådana
uppbärare av det gamla sysslomansämbetet äro i högre grad nödvändiga
nu än tidigare.
I detta sammanhang vill jag icke underlåta att erinra örn, hur fördelaktigt
det är, att de olika församlingarna redan vid sina första trevande
och samtalsvis förda förhandlingar i frågor som gälla smärre reparationer,
möblering i kyrkorna ävensom konservering av äldre kyrkliga föremål, vars
utförande naturligtvis bör överlämnas åt godkänd yrkesman, ha tillgång på
nära håll till en sakkunnig, kyrkligt initierad person, som kail gå dem tillhanda
med råd och anvisningar även rörande kyrkliga utrymmen och lokaler,
om vilka visserligen icke i ecklesiastik boställsordning eller annorstädes stadgas,
men vilka prövats behövliga att inrätta eller lämpliga att bevara.
Av det sagda torde framgå, att sysslomanstjänsterna utan all fråga äro
att betrakta såsom ordinarie prästerliga tjänster och givetvis såsom territoriella
sådana. Sysslomannens verksamhet enligt gällande föreskrifter är ju
förlagd till viss, territoriell församling, nämligen domkyrkoförsamlingen i
respektive stiftsstad. Sysslomannabefattningens karaktär av ordinarie tjänst
bestyrkes jämväl därav, att innehavaren erhåller konstitutorial å sin befattning.
Härjämte vill jag erinra, att för samtliga sysslomannatjänster, med
undantag av den i Härnösand, avgifter erläggas till prästerskapets änke- och
pupillkassa efter vissa fastställda delaktighetsbelopp. För närvarande gäller
enligt kassans reglemente, att delaktighetsbeloppet för domkyrkosyssloman
utgöres av den i stat bestämda lönen i högsta löneklassen eller i förekom
mande fall av det penningbelopp, som lagts till grund vid lönens bestämmande.
Jag finner sålunda fullt fog förefinnas för att rätt till emeritilön må beredas
domkyrkosysslomännen. Härvid skulle jag dock vilja förorda en begränsning
så till vida, att dylik rätt ej må tillkomma syssloman, som till
äventyrs samtidigt skulle innehava ordinarie kyrkoherde- eller komministerstjänst.
Rätt till emeritilön skulle alltså med angivna undantag tillkomma
domkyrkosyssloman, oavsett om hans tjänstgöring såsom sådan är av större
eller mindre omfattning. Själva emeritilönens belopp skulle dock stallas i
viss proportion till hans utgående lön, därest man föreskreve, att emeriti
-
20
Kungl. May.ts proposition Nr 25.
lönens grundbelopp skulle motsvara åttio procent av hans lön, beräknad
till det belopp, efter vilket avgift till prästerskapets änke- och pupillkassa
senast utgått.
Jag övergår därefter till frågan om huru och varifrån de ifrågasatta
emeritilönerna böra utgå.
Kammarkollegiet och statskontoret avstyrka bifall till kyrkomötets framställning
under anförande bland annat, att det måste anses vara en för
kyrkofonden — vars verksamhet vore begränsad till det territoriella prästerskapet
— främmande uppgift att bekosta nu ifrågasatta pensionering. Härvid
är emellertid att observera, att det nu av riksdagen godtagna och för
innevarande kyrkomöte framlagda förslaget till lag örn kyrkofond innehåller
vissa ändrade bestämmelser rörande kyrkofondens inkomster och utgifter.
Vad här säges torde icke, varken materiellt eller formellt, kunna anses utgöra
något hinder för att låta kyrkofonden bära utgiften även för nu ifrågakomna
emeritilöner. Den obetydliga merutgift för fonden, varom här kan bliva
tal, synes mig icke heller böra tillmätas någon betydelse.
Då jag sålunda är böjd förorda beredande av emeritilöner åt domkyrkosyssloman,
synes mig enklast vara, att tillägg i nu förevarande avseende
göres i emeritilönelagen, innebärande, att emeritilön må tillkomma domkyrkosyssloman,
som icke innehar ordinarie kyrkoherde- eller komministerstjänst,
ävensom att emeritilönens grundbelopp skall för sådan domkyrkosyssloman
motsvara åttio procent av hans lön, beräknad till det belopp,
efter vilket avgift till prästerskapets änke- och pupillkassa senast utgått.
Föredragande departementschefen uppläser härefter förslag till lag om
ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 9 december 1910 om emeritilöner
för präster samt hemställer,
att Kungl. Majit måtte inhämta kyrkomötets yttrande huruvida
kyrkomötet för sin del godkänner berörda lagförslag.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Majit Konungen lämna bifall samt
förordnar, att skrivelse i ämnet av den lydelse bilaga vid
detta protokoll utvisar skall avlåtas till kyrkomötet.
Ur protokollet:
C. A. O. Charpentier.
Kungl. Maj:ts proposition Nr 25.
21
Bilaga.
Kungl. Maj.ts skrivelse till kyrkomötet, nr 11, med förslag till lag
örn ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 9 december
1910 (nr 141 sid. 35) om emeritilöner för präster; given
Stockholms slott den 6 augusti 1932.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 10 augusti 1932 vill Kungl. Maj:t härmed inhämta
kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet för sin del godkänner härvid
fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 9 december
1910 (nr 141„sid. 35) örn emeritilöner för präster.
GUSTAF.
Sam. Städener.
Kyrkomötets underdåniga skrivelse, nr 29, i anledning av Kungl.
Maj:ts förslag till lag örn ändrad, lydelse av 1 och 2 §§
lagen den 9 december 1910 (nr 141 sid. 35) örn emeritilöner
för präster.
(Särskilda utskottets betänkande nr 15.)
Till Konungen.
I skrivelse till kyrkomötet den 6 augusti 1932, nr 11, har Eders Kungl.
Maj:t under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för samma dag, förklarat sig vilja inhämta kyrkomötets
yttrande, huruvida kyrkomötet för sin del godkände ett vid skrivelsen fogat
förslag till lag om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 9 december
1910 (nr 141 sid. 35) om emeritilöner för präster.
T ärendet har särskilda utskottet avgivit betänkande nr 15, varav tryckt
exemplar här bifogas.
Under åberopande av utskottets betänkande får kyrkomötet i underdånighet
anmäla, att kyrkomötet för sin del godkänt ifrågavarande lagförslag.
Stockholm den 1 september 1932.
Underdånigst.
22
Kungl. Maj:ts proposition Nr 25.
Särskilda utskottets betänkande, nr 15, i anledning av Kungl. Maj:ts
skrivelse till kyrkomötet med förslag till lag örn ändrad
lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 9 december 1910 (nr
141 sid. 35) örn emeritilöner för präster.
I skrivelse till kyrkomötet den 6 augusti 1932, nr 11, vilken skrivelse
hänvisats till särskilda utskottet, har Kungl. Maj:t under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma
dag, förklarat sig vilja inhämta kyrkomötets yttrande, huruvida kyrkomötet
för sin del godkänner följande
Förslag
till
Lag om ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 9 december 1910
(nr 141 sid. 35) örn emeritilöner för präster.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1933.
Beträffande utredningen i ärendet får utskottet hänvisa till det vid Kungl.
Maj:ts skrivelse fogade utdraget ur statsrådsprotokollet.
Enligt vad utskottet inhämtat från prästerskapets änke- och pupillkassa,
äro sysslomännen vid domkyrkorna i nedannämnda städer delaktiga i kassan
för följande belopp:
i Uppsala .
i Linköping
i Skara . . .
i Strängnäs
i Västerås .
i Växjö . . .
i Kalmar. .
i Karlstad.
kronor 4,000
» 1,500
» 1,900
» 2,300
» 2,600
» 1,000
» 750 och
» 250
Sysslomännen vid domkyrkorna i Härnösand och Visby äro däremot icke
delaktiga i kassan.
I likhet med departementschefen anser utskottet att domkyrkosysslomannens
befattningar äro att anse såsom ordinarie prästerliga tjänster. Vid
sådant förhållande synas även domkyrkosysslomännen böra komma i åtnjutande
av rätt till emeri titon. Utskottet delar alltså den av departementschefen
härom uttalade meningen.
23
Kungl. Maj-ts proposition Nr 25.
På grund härav får utskottet hemställa,
att kyrkomötet måtte för sin del godkänna ifrågavarande
lagförslag.
Stockholm den 25 augusti 1932.
På utskottets vägnar:
CARL ARHUSIANDER.
24
Kungl. Maj:ts proposition j Nr 25.
Utdrag av protokoll över ecklesiastikärenden hållet inför Hans Majit
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 13 januari
1933.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.
Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg, anmäler härefter
kyrkomötets underdåniga skrivelse den 1 september 1932, nr 29, i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag till lag örn ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen
den 9 december 1910 (nr 141 sid. 35) örn emeritilöner för präster. Föredraganden
uppläser om förmälda, av kyrkomötet för dess del antagna lagförslag
samt hemställer, att detsamma måtte genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Majit Konungen bifalla och förordnar, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Anna Meurling.
Stockholm 1933, Ir»r Haggström» Boktryckeri A. B
S86079