Kungl. Maj:ts proposition nr 243.
1
Nr 243.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till vissa ändringar
i gällande tulltaxa m. m-; given Stockholms slott den
17 mars 1933.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 17 mars 1933.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam
beredning med cheferna för jordbruks- och handelsdepartementen
vissa frågor om ändringar i den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober
1929 (nr 316) fogade tulltaxan och i förordningen den 31 januari 1932
(nr 15) med tillägg till gällande tulltaxa samt anför därvid följande:
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 243.
I
Departements
chefen.
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 243.
Färsktorkad långa. I anledning av två inom riksdagen väckta, likalydande
motioner (nr 87 i första kammaren ock nr 122 i andra kammaren)
beslöt 1932 års riksdag, att färsktorkad långa skulle åsättas en tull
av 75 kronor för 100 kilogram. Den beslutade ändringen i tulltaxan utfärdades
genom kungörelse den 28 juli 1932 (nr 378), vilken trädde i kraft
den 1 augusti 1932.
Beträffande tullbehandlingen av färsktorkad långa bar generaltullstyrelsen
i ett den 23 november 1932 avgivet yttrande erinrat, att dylik långa,
vilken användes till lutfisk, förekomme i handeln i olika beredningar. Den
torkades sålunda antingen enbart fläkt eller fläkt och utbredd eller ock
spilad, d. v. s. fläkt och utspänd med träspjälor. Långa, beredd på sistnämnda
sätt, som vore det i Bohuslän vanliga, kallades spillånga
Generaltullstyrelsen har vidare anfört, att bos styrelsen från vissa båll
gjorts gällande, att riksdagens beslut med hänsyn till det därmed avsedda
syftet borde tolkas på sådant sätt, att tullskyddet endast komme att omfatta
färsktorkad långa av det slag, som bereddes i Bohuslän, d. v. s. spillånga.
Styrelsen bade emellertid icke kunnat biträda en dylik uppfattning
med hänsyn till att den i anledning av riksdagens beslut vidtagna
ändringen av tulltaxan enligt ordalydelsen innebure, att all färsktorkad
långa utan inskränkning skulle tullbeläggas. Styrelsen hade genom beslut
den 10 augusti 1932 förklarat, att ett slag av importerad, enbart fläkt
och torkad långa, benämnd blanklånga eller skruelånga, skulle tullbeläggas
såsom färsktorkad långa.
Lantbruksstyrelsen har i infordrat yttrande den 19 januari 1933 framhållit,
att den av riksdagen beslutade tullen på färsktorkad långa finge
anses hava sin egentliga betydelse såsom skydd för den svenska beredningen
av spillånga. För övrig färsktorkad långa syntes tullen hava
ringa betydelse, då, enligt vad lantbruksstyrelsen inhämtat, importen av
annan torkad långa än spillånga till väsentlig del utbytts mot import
av andra varor, såsom olika slag av torkad torsk. Det syntes därför icke
vara av någon större betydelse för det svenska fisket, örn tullen ifråga
inskränktes till att gälla endast spillånga.
Det vid fjolårets riksdag motionsvis framförda förslaget örn åsättande
av tull å färsktorkad långa avsåg, såvitt de tryckta riksdagshandlingarna
utvisa, att lämna stöd åt den bohuslänska beredningen av spillånga mot
en under senare år tilltagande konkurrens från utlandet. Intet tyder på
att avsikten varit att träffa andra slag av färsktorkad långa. Med hänsyn
till vad som anförts i de av generaltullstyrelsen och lantbruksstyrelsen
avgivna yttrandena i ärendet anser jag mig böra föreslå, att sådan
ändring vidtages i tulltaxan, att tull kommer att utgå allenast för
spillånga.
3
Kungl. Majlis proposition nr 243
Äggula för garvningsändamål. Genom beslut av 1932 års riksdag åsattes
ägg ävensom äggula och flytande äggvita (nr 25 i gällande tulltaxa) tull
med 20 kronor för 100 kilogram netto.
I en den 30 augusti 1932 dagtecknad skrift Ilar Aktiebolaget Glacéläderfabriken,
Kävlinge, hemställt, att äggula för garvningsändamål måtte undantagas
från tullavgift.
Bolaget har till en början erinrat örn att ifrågavarande tull tillkommit
uteslutande för att stödja den inhemska äggproduktionen. Särskilt avseende
hade härvid fästs vid att införseln av äggula och flytande äggvita för användning
i bageriindustrien under 1920-talet successivt ökats, vilket menligt
inverkat på försäljningen av konserverade ägg. Emellertid hade tullen
å äggula kommit att verka synnerligen betungande för garveriindustrien.
Äggula vore nämligen nödvändig som hjälpmedel vid beredning
av s. k. glacéskinn (handskskinn o. dyl.) och komme även i viss mån till
användning vid tillverkning av ovanläder och liknande fabrikat. För
garvningsändamål nyttjades uteslutande kinesisk äggula av sekunda, för
matvaruindustrien olämplig kvalitet, som i regel konserverats med 10 till
14 procent salt och 1 till 2 procent borsyra och som betingade ett pris av
50 å 60 öre per kilogram. Svensk äggula för ekorn me däremot icke i marknaden
i flytande form eller överhuvud icke i preparat, som utan särskild
beredning kunde användas vid garvningsproceduren. Svenska konserverade
ägg av lägsta kvalitet kostade för det dåvarande enligt uppgift i parti
1 krona 15 öre per kilogram. Örn härav skulle utvinnas äggula för garvningsändamål,
komme kostnaderna härför uppenbarligen att bliva betydligt
mer än dubbelt så stora som priset å den kinesiska äggulan. Det syntes
därför meningslöst att tnllbelägga för ifrågavarande ändamål avsedd
äggula, varigenom de garveriet som i större utsträckning använde äggula,
finge vidkännas ökade produktionskostnader utan att den svenska äggproduktionen
hade någon fördel av tullen. Den totala årliga förbrukningen
här i landet av dylik äggula beräknades ej överstiga 60,000 kilogram.
Över framställningen hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen,
efter remiss, avgivit gemensamt utlåtande. Kommerskollegium har därvid
överlämnat av kollegium införskaffade yttranden i ärendet av lantbruksstyrelsen,
Sveriges kemiska industrikontor och svenska garveriidkare!öreningen.
Lantbruksstyrelsen har anfört, att styrelsen, då ifrågavarande äggulepreparat
vore oanvändbart til! människoföda och sålunda icke syntes
kunna direkt konkurrera med de svenska äggen, funne sig icke böra avstyrka
bifall till ansökningen. Såsom förutsättning för befrielse från tullavgift
borde emellertid gälla, att varan denaturerades nied fotogen eller
annat denatureringsmedel.
Sveriges kemiska industrikontor och svenska garner lutkar ef öreningen
hava tillstyrkt framställningen.
För egen del hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen anfört
bland annat följande.
Av motiveringen till huvudmotionen vid den ifrågavarande tullens tillkomst
kunde man sluta, att det varit med hänsyn till bageriernas förbruk
-
4
Kungl. Majlis proposition nr 243.
Departements
chefen.
ning av vissa importerade äggulepreparat, vilken import ansetts ägnad att
minska försäljningen av konserverade ägg, som tall föreslagits för äggula.
Det slags äggula, som garverierna införde, vore emellertid av helt annan
och lägre kvalitet än de av bagerierna använda äggpreparaten. Vid generaltullstyrelsen
huvudlaboratorium utförda undersökningar hade visat, att
dylik garveriäggula plägade vara starkt försatt med koksalt och borax.
Sistnämnda tillsats vore i detta sammanhang av särskilt intresse, enär
vara, försatt med borax, enligt 29 § i gällande giftstadga ej finge till salu
hållas eller försäljas, örn den avsetts till förtäring. Då därjämte tullen
för detta varuslag innebure en fördyring av en för vissa ändamål oumbärlig
råvara, ansåge ämbetsverken starka billighetsskäl tala för bifall
till sökandens framställning och detta så mycket mera som den härigenom
uppkommande minskningen i statsverkets inkomster icke vore betydande
och några tulltekniska hinder för ett sådant medgivande icke förelåge.
Med hänsyn bland annat till varans beskaffenhet och den omständigheten,
att i vårt land förbrukarna av garveriäggula endast vore ett fåtal,
syntes anledning icke föreligga att beträffande nu ifrågavarande import
frångå de villkor, man hittills i åtskilliga fall förbundit med medgivande
i tulltaxan av tullfrihet för eljest tullbelagd vara, då den införes till riket
för visst industriellt ändamål, nämligen sådant intygsförfarande, varom
bestämmelser meddelats i 20 § av kungörelsen den 29 november 1929 (nr
373) med tillämpningsföreskrifter till tulltaxeförordningen. För den sökta
tullfriheten erfordrades enligt ämbetsverkens mening icke andra författningsåtgärder
än dels att efter nr 25 i gällande tulltaxa infördes en anmärkning
av innehåll, att tull icke skall utgå för äggula, som är avsedd
uteslutande för beredning av läder, dels ock ett härav föranlett tillägg i
förenämnda kungörelse med tillämpningsföreskrifter.
Med hänsyn till vad de hörda myndigheterna anfört finner jag mig böra
tillstyrka, att ändring i tulltaxan vidtages för åvägabringande av tullfrihet
för äggula, som är avsedd för användning inom garveriindustrien.
Beträffande sättet för genomförande av sådan tullfrihet ansluter jag mig
till det förslag, som framställts av kommerskollegium och generaltullstyrelsen.
Tomatpuré för fiskkonserver. Enligt gällande tulltaxa hänföres tomatpuré,
som användes bland annat av konservfabrikerna för inläggning av
fiskkonserver, örn varan framställts endast genom inkokning av färska
tomater, till nummer 57: Köksväxter, ej särskilt nämnda: färska eller enbart
kokade: andra slag, med tull av 15 kronor för 100 kilogram jämte
tilläggstull av 10 kronor för 100 kilogram, och, örn den är saltad, till nummer
58: Köksväxter, ej särskilt nämnda: saltade eller torkade, även i blandning
med rötter, med tull av 25 kronor för 100 kilogram. Tomatpuré med
tillsats av både salt och socker eller innehållande kryddor tulltaxeras enligt
nummer 117: Soja och såser, med tull av 50 kronor för 100 kilogram
jämte tilläggstull av 25 kronor för 100 kilogram. I de båda förstnämnda
fallen beräknas tullen efter nettovikten, under det att vid tulltaxering
enligt nummer 117 visst emballage inräknas i den tullpliktiga vikten. På
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 243.
grund av bestämmelse i anm. 2 till nr 141—143 tulltaxeras tomatpuré enligt
här nu angivna grunder även i de fall, då varan inkommer i större
hermetiskt slutna kärl.
I en den 18 oktober 1932 till finansdepartementet inkommen skrift har
Strömstad Canning Co. aktiebolag anhållit, att bestämmelserna örn tull å
tomatpuré i konserverat tillstånd måtte ändras därhän, att tomatpuré i
kärl av 4.5 kilograms bruttovikt och däröver, införd för inläggning av
fiskkonserver, skulle bliva tullfri. Till stöd härför har anförts huvudsakligen
följande.
Då i andra länder, som idkade inläggning av fiskkonserver, den för sådana
inläggningar erforderliga tomatpurén vore befriad från tull, finge
de svenska konservfabrikerna sin konkurrenskraft väsentligt nedsatt. Till
följd härav infördes till Sverige årligen flera miljoner burkar fiskkonserver
i tomatsås. Det svenska behovet av dylika konserver kunde emellertid
fullt tillfredsställas av de svenska fabrikerna och, förutsatt att så
skedde, skulle svensk fisk och svensk arbetskraft i långt större utsträckning
komma till användning än som nu vore fallet. Även för exporten
av fiskkonserver vore de nuvarande tullbestämmelserna hindrande. Medan
nämligen tomatpurén vid importen åsattes tullsatser från 25 öre till
75 öre per kilogram, medgåves restitution av erlagda tullavgifter endast
efter den lägsta tullsatsen eller 25 öre per kilogram. För inläggning av
nu avsedda fiskkonserver kunde varken skånsk-, nord- eller mellaneuropeisk
utan endast italiensk eller ungersk tomatpuré komma till användning.
Varje större sardinimportör intoge alltid vid avslutande av kontrakt
örn leverans av tomatsardiner en klausul av innehåll, att varan
skulle vara inlagd i italiensk eller ungersk tomatpuré. Svenska trädgårdsodlarintressen
skulle därför icke på minsta sätt bliva lidande av att tullen
på tomatpuré för inläggning av ifrågavarande konserver borttoges.
Över framställningen hava infordrade utlåtanden avgivits av kommerskollegium,
generaltullstyrelsen och lantbruksstyrelsen.
Kommerskollegium har tillstyrkt framställningen, enär av handlingarna
framginge, att den begärda tullfriheten i förevarande fall avsåge ett utländskt
halvfabrikat, som icke lämpligen kunde ersättas med vara av inhemsk
produktion och som vore nödvändigt för att bereda en icke oviktig
svensk industrivara erforderlig konkurrensförmåga.
Generaltullstyrelsen har anfört, biand annat, följande.
Vid tulltaxering av tomatpuré erfordrades ofta undersökning av varan,
enär densamma alltefter sin beskaffenhet kunde bliva hänförlig till olika
nummer i tulltaxan. Det kunde ifrågasättas, huruvida ett eventuellt medgivande
av tullfrihet för varan borde begränsas till endast sådan tomatpuré,
som vore avsedd att användas till inläggning av fiskkonserver. Därest
emellertid en sådan begränsning skulle befinnas lämplig, syntes ett
stadgande örn tullfrihet böra införas i form av anmärkningar till tulltaxenumren
57 och 58 samt till nummer 117. Någon begränsning i fråga
örn kärlens vikt syntes näppeligen vara erforderlig. Tomatpuré för användning
inom industrien torde nämligen alltid införas å kärl av sådan
storlek, att varan icke lämpade sig för detaljförsäljning och undginge så
-
Departementschefen.
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 243.
lunda enligt bestämmelsen i anm. 2 till nr 141—143 även i konserverat
skick den för konserver eljest stadgade tullen.
Slutligen bär generaltullstyrelsen erinrat örn att införandet i tulltaxan
av de föreslagna anmärkningarna påkallade ett tillägg till 20 § kungörelsen
den 29 november 1929 (nr 373) med tillämpningsföreskrifter till tulltaxeförordningen.
Lantbruksstyrelsen bär yttrat huvudsakligen följande.
Fabrikation av sardiner hade i vårt land först på senare år nått större
omfattning. Fabriker i mellersta oell norra Bohuslän bedreve denna fabrikation
med användning av skarpsill, men numera bereddes på några ställen
vid norrlandskusten sardiner även av strömming. Vid sardininläggning
användes betydande mängder tomatpuré. Även för beredning av
andra fiskkonserver komme tomatpuré till användning i stor omfattning.
För vårt lands fiskerinäring vore det av stor betydelse, att sardinfabrikationen
alltmera utvecklades för att i största möjliga grad kunna tillgodogöra
sig fångsterna av skarpsill och strömming. Av handlingarna framginge,
att den nuvarande tullen å tomatpuré utgjorde ett hårt tryck på
den svenska fabrikationen av fiskkonserver, särskilt av sardiner, vilken
hade att utstå en svår utländsk konkurrens. Då vidare inom landet icke
kunde tillverkas tomatpuré, som med framgång lämpade sig för tillverkning
av sardiner, skulle inga svenska intressen trädas för nära, örn tomatpuré,
avsedd till fiskkonserver, hos oss bleve tullfri i likhet med vad som
vore fallet i andra länder, som för sina inläggningar hade behov av importerad
dylika vara.
Såsom av utredningen i ärendet framgår, är tomatpuré ett viktigt halvfabrikat
vid framställningen av fiskkonserver. Med hänsyn härtill och
då någon inhemsk tillverkning av tomatpuré i sådana kvaliteter, som
lämpa sig för användning inom konservindustrien, icke förekommer, ansluter
jag mig till ämbetsverkens förslag, att i tulltaxan införes bestämmelse
örn tullfrihet för tomatpuré, avsedd för inläggning av fiskkonserver.
En bestämmelse av motsvarande innebörd bör även införas i förordningen
örn tillägg till gällande tulltaxa.
Rånaftener. Vid tillverkning av smörjmedel användes i vissa fall s. k.
»Naftenseife» eller »rånaftener». Enligt vad som upplysts utgör denna
vara en avfallsprodukt, som erhålles vid raffinering av mineraloljor med
svavelsyra och natronlut. Varan ifråga tull taxeras enligt nummer 223 i
tulltaxan: kemiska preparat, ej särskilt nämnda, med tull av 15 procent
av värdet.
I en den 20 oktober 1932 dagtecknad skrift bär Aktiebolaget Wahlén
& Block hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för beredande av tullfrihet
för nämnda varuslag. Till stöd härför har anförts, dels att, då
raffinerade mineraloljor vore tullfria, även den vid raffineringen erhållna
avfallsprodukten borde vara tullfri, dels ock att de smörjmedel, som bolaget
tillverkade och i vilka rånaftener inginge, trots valutaförhållandena
vore utsatta för hård utländsk konkurrens.
Kungl. Majlis proposition nr 243.
7
I ärendet hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen efter remiss
avgivit gemensamt utlåtande, därvid kollegium överlämnat yttrande från
Sveriges kemiska industrikontor, som förklarat sig ej hava något att invända
mot att varan ifråga befriades från tull, enär densamma icke tillverkades
inom landet eller konkurrerade med någon här framställd vara.
Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava anfört, att värdet å
rånaftener för närvarande utgjorde 20 å 22 öre per kilogram, varför tullen
utginge med 3 å 3.3 öre per kilogram. Då varan inginge i de färdiga
smörjmedlen med cirka 60 procent, motsvarade tullbelastningen å dessa
1.8 å 2 öre per kilogram. Smörjmedel åtnjöte ett tullskydd av 2 öre per
kilogram. På grund av vad i ärendet förekommit hava ämbetsverken tillstyrkt
den gjorda framställningen, vars syfte enligt ämbetsverkens mening
borde tillgodoses på det sätt, att råa naften- och naftensulfosyror
jämte deras alkalisalter, ej hänförliga till annat nummer, upptoges i tulltaxans
nummer 175: mineraloljor, andra slag (än bensin).
I anslutning till vad ämbetsverken föreslagit tillstyrker jag, att tull- Departementsfrihet
genomföres för ifrågavarande varuslag. chefen.
Svetsningselektroder in. m. I 1911 års tulltaxa upptogos under nummer
1256 lödpasta och lödpulver med en tull av 40 öre för kilogram. Då det i
vissa fall varit förenat nied svårigheter att tulltekniskt skilja lödmedel
från svetsmedel, sammanfördes dessa båda artiklar i den år 1929 utfärdade,
nu gällande tulltaxan under nummer 219. Sistnämnda nummer kom
sålunda att omfatta, bland annat, s. k. svetsningselektroder, bestående av
trådar av järn eller kvalitetsstål, med eller utan lindning av asbestgarn
och överdragna med ett skikt av flussbildande ämnen. Tidigare hade
dessa elektroder i regel hänförts till »Andra varor av smidbart järn, bearbetade»,
rubrik 896 i 1911 års tulltaxa, med en tull av 20 öre för kilogram.
Sedan elektrisk svetsning under de senare åren vunnit insteg i allt
större omfattning vid utförande av järnkonstruktioner av skilda slag, har
förbrukningen av nämnda elektroder avsevärt stegrats. Densamma torde
för närvarande kunna uppskattas till omkring 500 ton, varav omkring 100
ton torde vara av utländskt ursprung. Medelvärdet enligt den officiella
handelsstatistiken för införseln av artiklar, hänförliga till tulltaxenummer
219, vilka till övervägande del torde hava utgjorts av svetsningselektroder,
utgjorde år 1931 1 krona 43 öre, under det att medelvärdet för utförseln
nämnda år uppgick till 1 krona 49 öre, allt för kilogram räknat.
I en till Kungl. Majit ställd skrift har Ingenjörsfirman Sven Fagrell,
med förmälan att tullen för vissa elektrodsorter uppginge till omkring
45 procent av varuvärdet, hemställt örn nedsättning av gällande tullsats
för svetsningselektroder. Ett lägre pris för elektroderna vore enligt sökandens
mening av vital betydelse för de svenska förbrukarna i deras
Departementschef
tn.
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 243.
konkurrens med utländska företag. I stället för nu utgående vikttull har
sökanden föreslagit en tull av 10 procent av varuvärdet.
Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava, efter remiss, avgivit
gemensamt utlåtande i ärendet samt därvid överlämnat ett av kollegium
införskaffat yttrande från en större inhemsk tillverkare av nämnda elektroder.
Ämbetsverken hava anfört i huvudsak följande.
Tillverkning av svetsningselektroder bedreves av åtskilliga inhemska
företag. Särskilt hade under de senare åren tillverkning upptagits av
flera svenska järnverk. Förbrukningen vore stadd i ökning på grund av
den elektriska svetsningsmetodens alltmer ökade utbredning. För arbeten,
där större anspråk ställdes på svetsningsfogens hållfasthet, förutsattes för
ernående av ett gott svetsningsresultat, att metalltillsatsen vore av hög
kvalitet. Av detta skäl hade man här i landet lagt särskild vikt vid att
elektroderna förfärdigades av verkligt kvalitetsstål. De svenska elektroderna
representerade en vida högre klass av svetsningsmaterial än huvudparten
av de från utlandet införda, vilka i allmänhet innehölle vanligt
handelsjärn. För enklare svetsningsarbeten, beträffande vilka fordran på
särskild hållfasthet icke ställdes, kunde emellertid vanlig valstråd användas
såsom elektroder. Från teknisk synpunkt sett förelåge enligt kommerskollegii
mening icke något intresse av att genom en tullsänkning underlätta
avsättningsmöjligheterna för de utländska elektroderna. Materiallörbrukningen
i form av elektroder vore vid svetsningsarbeten av underordnad
betydelse i jämförelse med arbetskostnaderna. Kommerskollegium
lunne sig på grund härav förhindrat att tillstyrka framställningen.
Ämbetsverken erinrade slutligen därom, att frågan örn sänkning av tullen
för elektriska svetsningselektroder till 20 kronor för 100 kilogram varit
föremål för behandling vid 1931 års riksdag på grund av i ämnet väckt
motion. I enlighet med bevillningsutskottets hemställan vann motionen
icke riksdagens bifall.
Avsikten med sammanförandet i nu gällande tulltaxa av svetsningselektroder
med övriga till ifrågavarande tulltaxenummer hänförliga artiklar
torde icke hava varit att bereda tillverkarna av svetsningselektroder ökat
tullskydd, något som av dem veterligen icke ifrågasatts, utan allenast att
ernå en av förhållandena påkallad förenkling av tulltaxeringsarbetet. Sedan
det numera visat sig, att svetsningselektroder blivit en betydande industriell
förbrukningsartikel, anser jag rimligt, att tullsatsen, som för
vissa slag av elektroder är anmärkningsvärt hög, nu åter nedsättes. Detta
synes så mycket mer försvarligt, som den svenska elektrodtillverkningen,
huvudsakligen omfattar elektroder av inhemskt kvalitetsstål och på denna
grund bör äga goda förutsättningar att hävda sin ställning i konkurrensen.
Såsom kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava erinrat, har frågan
örn sänkning av tullen för svetsningselektroder varit föremål för prövning
av 1931 års riksdag. I sitt betänkande i ämnet anförde bevillningsutskottet,
att tillräckliga skäl icke förebragts för att riksdagen för det dåvarande
skulle ur sitt sammanhang i tulltaxan utbryta ifrågavarande
9
Kanal. Majda proposition nr 243.
elektroder och utan att avvakta 1928 års tullkommittés utredning upptaga
frågan örn behovet av tullskydd för berörda tillverkning till prövning,
varför utskottet avstyrkte bifall till motionen. I det läge, vari frågan örn
en revision av tulltaxan för närvarande befinner sig, synes mig tillräcklig
anledning saknas att ytterligare uppskjuta avgörandet av förevarande
tullfråga, i synnerhet som dess sammanhang nied övriga tullfrågor icke
torde lägga binder i vägen härför.
Den ojämförligt viktigaste av de till nu ifrågavarande taxenummer bänförliga
artiklarna utgöres av nämnda elektroder. Då enligt vad jag inhämtat
erinringar framkommit jämväl beträffande tullen för andra, i pulverform
förekommande svetsningsmedel, likaledes hänförliga till nämnda
rubrik, och då dessa jämte svetsningselektroderna tillsammans utgöra
huvudparten av de varuslag, som hänföras till detta taxenummer, synes
anledning ej föreligga att vidtaga någon uppdelning av de olika
varuslagen på olika taxenummer, utan lärer en jämkning av tullskyddet
böra omfatta samtliga till nummer 219 i tulltaxan hörande artiklar. Vad
beträffar tullsatsens storlek torde denna lämpligen böra sättas till det
i fråga örn elektroder före år 1930 gällande beloppet, 20 kronor för 100
kilogram, vilket utgör omkring 15 procent av ifrågavarande importvarors
medelvärden de senaste åren.
Citronellolja. Citronellolja hänföres i gällande tulltaxa till nummer
257 och 258: flyktiga vegetabiliska oljor, sammansatta eterarter (estrar)
samt inom parfymindustrien eller vid tillverkningen av konfityrer, bakverk,
drycker o. dyl. använda essenser och andra välluktande ämnen,
ej hänförliga till annat nummer, naturliga eller konstgjorda: andra slag,
med tull av 200 kronor för 100 kilogram, örn varan införes i kärl eller
förpackning, vägande brutto 1 kilogram eller däröver, och 300 kronor för
100 kilogram, örn varan införes i kärl eller förpackning, vägande brutto
mindre än 1 kilogram, i båda fallen med inräknande i vikten av visst
emballage. Därjämte utgår enligt förordningen den 31 januari 1932 (nr
15) med tillägg till gällande tulltaxa tilläggstull med 200 kronor för 100
kilogram.
I en den 20 september 1932 dagteckuad skrivelse har Sveriges industriförbund
hemställt örn sådan ändring i nyssnämnda förordning, att s. k. citronellolja
bleve befriad från tilläggstull. Såsom skäl härför har anförts
följande.
I till förbundet ingivna framställningar från fem olika inhemska företag,
vilka tillverkade putspreparat för skofabrikationen, hade framhållits, att
citronellolja eller eventuellt annan flyktig vegetabilisk olja utgjorde ett
oumbärligt halvfabrikat för tillverkningen av ifrågavarande putsmedel,
i det att oljan tillsattes huvudsakligen för att preparaten skulle flyta ut
bättre på lädret. Tullkostnaderna enbart för den i preparaten ingående
oljan belöpte sig efter tilläggstullcns införande till omkring 14 kronor för
Bihang till riksdagens protokoll 1933. I sami. Nr 2U3. 2
-flepa rtementschefen.
10 Kungl. Maj:ts proposition nr 243.
100 kilogram av de färdiga putspreparaten. Tullen å dessa utgjorde 30
kronor för 100 kilogram. Genom tilläggstullen hade de inhemska fabrikernas
konkurrenskraft gent emot de utländska avsevärt försvagats.
I ärendet hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen avgivit gemensamt
utlåtande. Kommerskollegium har överlämnat yttranden av
Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg samt Skånes
handelskammare.
Stockholms handelskammare och Skånes handelskammare hava tillstyrkt
framställningen.
Handelskammaren i Göteborg har förklarat sig i princip tillstyrka
framställningen, i vad densamma avsåge att åstadkomma ett riktigt förhållande
mellan tullskyddet å den färdiga varan och de för denna framställning
behövliga råmaterialen.
Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava anfört huvudsakligen
följande. Kommerskollegium funne de av industriförbundet åberopade omständigheterna
utgöra fullt vägande skäl för en ändring av tullbeskattningen,
i syfte att eitronellolja kunde såsom halvfabrikat undgå belastningen
av tilläggstull. Då emellertid under utredningen framkommit, att även andra
flyktiga vegetabiliska oljor än eitronellolja användes vid tillverkning
av putspreparat för skofabrikationen, och dessa oljor läge i huvudsakligen
samma prisläge som eitronellolja, syntes det ämbetsverken lämpligt, att
befrielsen från tilläggstull även komme att omfatta andra flyktiga vegetabiliska
oljor. För genomförande av berörda ändring syntes enligt ämbetsverkens
mening under tulltaxenummer 258 i förordningen den 31 januari
1932 med tillägg till gällande tulltaxa böra införas en anmärkning
av följande lydelse:
»För flyktiga vegetabiliska oljor, som äro avsedda uteslutande för tillverkning
av putsmedel för läderarbeten eller för skodon, skall tilläggstull
icke utgå.»
Av utredningen i ärendet framgår, att eitronellolja och vissa andra från
utlandet importerade vegetabiliska oljor, vilka ingå bland de varuslag,
som vid 1932 års riksdag av statsfinansiella skäl åsattes tilläggstull, utgöra
oumbärliga hjälpmedel vid fabrikationen av putsmedel för skodon
eller andra läderarbeten. Med hänsyn härtill finner jag mig böra i anslutning
till myndigheternas förslag tillstyrka, att tilläggstullen borttages för
flyktiga vegetabiliska oljor, avsedda för ifrågavarande fabrikation.
Naturligt silke för framställning av driv- och transportremmar. Enligt
gällande tulltaxa hänföres naturligt silke, som användes för tillverkning
av driv- och transportremmar, till tulltaxenummer 399: Silke, ej särskilt
nämnt, även i förening med annat spånadsämne: annat, med tull av
200 kronor för 100 kilogram netto. Därjämte utgår enligt den förut
-
11
Kungl. Majlis ''proposition nr 243.
nämnda förordningen den 31 januari 1932 med tillägg till gällande tulltaxa
tilläggstull med 300 kronor för 100 kilogram.
I sin förut omförmälda skrivelse den 20 september 1932 Ilar Sveriges
industriförbund hemställt örn sådan ändring av nyssnämnda förordning,
att naturligt silke, avsett för framställning av driv- och transportremmar.
befriades från nu utgående tilläggstull. Till stöd härför har anförts
följande.
Ett företag i landet inom textilbranschen hade före tilläggstullarnas
införande vidtagit förarbeten för upptagande av tillverkning av maskindrivremmar
av bomullsgarn och silke. Vid fastställande år 1928 av tullsatsen
för driv- och transportremmar, innehållande silke (tulltaxenummer
563) till 175 kronor för 100 kilogram hade beräknats, att sammanlagda
tullkostnaderna för materialet för tillverkningen av dylika remmar växlade
mellan 105 och 149 kronor för 100 kilogram. Efter tilläggstullarnas
införande utgjorde motsvarande siffror 255 respektive 362 kronor 25 öre.
Då tullen å färdiga remmar endast utgjorde 175 kronor för 100 kilogram,
vöre uppenbart, att någon inhemsk tillverkning icke kunde upptaga konkurrens
med utlandet, innan en tulländring ägt rum. För att möjliggöra
tillverkningens upptagande borde därför silke för framställning av drivoch
transportremmar, i likhet med vad som gällde för silke, som användes
för framställning av elektrisk ledningstråd och glödstrumpor, befrias från
tilläggstull.
Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg och Skånes
handelskammare hava i yttranden, som i ärendet avgivits till kommerskollegium,
tillstyrkt framställningen.
Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava anfört följande. Med
anledning av den från industriellt håll påvisade önskvärdheten, att möjlighet
bereddes till användning av silke såsom råvara vid tillverkning
av maskindrivremmar av textilämnen, hade kommerskollegium, som ansåge
att naturligt och konstgjort silke i förevarande hänseende borde likställas,
icke något att erinra mot en för ändamålet avpassad jämkning i
tullagstiftningen. Det framställda önskemålet syntes enligt ämbetsverkens
uppfattning bäst bliva tillgodosett genom ett tillägg till anmärkningen
under taxenummer 399 i förordningen den 31 januari 1932 med tillägg
till gällande tulltaxa.
Med hänsyn till vad i ärendet förekommit tillstyrker jag, att sådan
ändring vidtages i förordningen den 31 januari 1932 med tillägg till gällande
tulltaxa, att naturligt silke, som användes för tillverkning av drivoch
transportremmar, blir fritt från tilläggstull.
Dag för ikraftträdande av de av mig nu förordade ändringarna i
tulltaxan och förordningen med tillägg till tulltaxan torde böra bestämmas
av Kungl. Maj:t.
Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
Departements
chefen.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 243.
dels antaga följande förslag till ändringar i oell
tillägg till den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober
1929 (nr 316) fogade tulltaxan:
Fisk: |
Tull för 100 kg |
|
18 V, |
spillånga............................................................... N |
75: — |
25 |
Ägg; ävensom äggula och flytande äggvita--- Anm. För äggula, uteslutande avsedd för beredning av läder, Köksväxter, ej särskilt nämnda: Anm. till nr 57—58. För tomatpuré, uteslutande avsedd att |
'' |
117 |
Soja och såser - — — _________ Anm. För tomatpuré, uteslutande avsedd att användas till Mineraloljor: |
|
175 |
andra slag; ävensom paraffin, jordvax (ozokerit), |
|
förliga till annat nummer ........................................ |
fria |
|
219 |
Löd- och svetsmedel, ej särskilt nämnda.................... E |
20: — |
dels besluta, att förordningen den 31 januari 1932
(nr 15) med tillägg till gällande tulltaxa skall i nedan
angivna delar erhålla ändrad lydelse på sätt av det
följande framgår:
Kungl. Maj:ts proposition nr 243.
13
Tulltaxe- nr |
Statistiskt nr |
Varuslag |
Tilläggstull ] |
Köksväxter, ej särskilt nämnda: |
ur 57
117
114-115
279-281
399
920—922
andra slag:
blomkål och tomater ........................ T
Anm. För tomatpuré, uteslutande avsedd att]
användas till inläggning av fiskkonserver,
skall tilläggstull icke utgå.
—
Soja och såser — — — — — — — — E
Anm. För tomatpuré, uteslutande avsedd att an-|
vändas till inläggning av fiskkonserver, skall till-]
läggstull icke utgå.
Flyktiga vegetabiliska oljor--— — -
andra slag, i kärl eller förpackning
vägande brutto:
Alim. till nr 257—258 (statistiskt nr 587— j
588). För flyktiga vegetabiliska oljor, som j
äro avsedda uteslutande för tillverkning
av putsmedel för läderarbeten eller för
skodon, skall tilläggstull icke utgå.
Silke, ej särskilt nämnt, även i förening med
annat spånadsämne:
-----------N
Anm. För silke, som är avsett uteslutande för
tillverkning av elektrisk ledningstråd eller
glödstrumpor och andra glödnät eller drivoch
transportremmar, skall tilläggstull icke
utgå.
10: —
25:
300:
dels ock förklara, att de i det föregående omförmälda
ändringarna skola träda i kraft å dag, som Kungl.
Majit bestämmer.
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 2fi3.
;$
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 243.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Birger Brandt.
380789. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1933.