Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

1

Nr 233.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående indragning av
viss personal vid domänverket m. m.; given Stockholms slott
den 10 mars 1933.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 10 mars 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman,
Sköld.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen
anför cliefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld:

Genom beslut/av Kungl. Majit och riksdagen hava under 1932 flera betydelsefulla
skogslagstiftningsfrågor, som sedan åtskilliga år stått på dagordningen,
bringats till sin lösning. Den 13 maj 1932 utfärdades lag örn
häradsallmänningar (nr 107), varigenom nya grunder infördes för förvaltningen
av häradsallmänningarna och tillsynen över desamma. Lagstift Rihang

till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 233.

1

2 Kungl. May.ts proposition nr 233.

ningen för enskilda skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns
lappmarker samt Särna och Idre socknar av Kopparbergs län omlades
jämlikt lagen den 10 juni 1982 (nr 180) örn vård av vissa skogar inom
Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker m. fl. områden. Slutligen
innebar den ecklesiastika boställsordningen den 30 augusti 1932 (nr 400) en
fullständigt ny ordning i fråga örn vården av de ecklesiastika boställenas
skogar. De två förstnämnda lagarna skola träda i kraft den 1 januari
1934. Den ecklesiastika boställsordningen träder jämlikt kungörelse den
30 augusti 1932 (nr 412) i kraft den 1 maj 1933.

De sålunda beslutade lagändringarna medföra, att en väsentlig del av
de arbetsuppgifter, som för närvarande ankomma på domänverket, överflyttas
till andra organisationer. Den vård och förvaltning av häradsallmänningarna,
som enligt förordningen den 26 januari 1894 (nr 11, s. 1)
angående hushållningen med de allmänna skogarna i riket nu ankommer
på skogsstaten, skall framdeles ombesörjas av delägarna själva, och den
uppsikt över skogarna, som enligt samma förordning utövas av domänverket,
skall ankomma på vederbörande skogsvårdsstyrelse. Sedan förordningen
den 18 juni 1915 (nr 251) angående utsyning å viss skog inom
Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker upphört och ersatts med en
lag, enligt vilken uppsikten över lagens efterlevnad skall utövas av vederbörande
skogsvårdsstyrelse, kommer domänverkets befattning med de enskildas
skogar i nämnda trakter att upphöra. Domänverket befrias ävenledes
från den omedelbara vård och förvaltning eller kontroll, som jämlikt
kungörelsen den 9 december 1910 (nr 141, s. 40) angående grunder för ändringar
i lagstiftningen örn ecklesiastika boställsskogar samt förenämnda
förordning den 26 januari 1894 åligger domänverket.

Den 16 september 1932 uppdrog Kungl. Majit åt domänstyrelsen att
skyndsammast utarbeta och till Kungl. Majit inkomma med de förslag
rörande domänverkets organisation och vad härmed sammanhängde, som
kunde föranledas därav, att förvaltningen av vissa skogar enligt under
1932 fattade beslut skulle överflyttas från domänstyrelsen. Till följd harav
har domänstyrelsen den 14 december 1932 dels överlämnat uppgift å
den personal inom domänverket, som beräknas bliva övertalig på grund a\
nämnda minskning av verkets arbetsuppgifter, dels avgivit förslag beträffande
förfarandet vid avskiljande av övertalig personal samt ersättning
åt sådan personal. Häröver hava infordrade yttranden avgivits den 16
januari 1933 av statskontoret, den 17 samma månad av kammarkollegiet,
den 24 samma månad av riksräkenskapsverket samt den 7 februari 1933
av kommunikationsverkens lönenämnd. Kammarkollegiet har begränsat
sitt utlåtande till prästskogarna, d. v. s. skogarna till boställen, anslagna
till avlöning åt det territoriella prästerskapet, samt ansett sig icke böra
ingå i bedömande av ärendet i hela dess omfattning utan huvudsakligen
allenast i vad däri behandlas frågan örn den ersättning, som ur kyrkofonden
borde erläggas till domänfonden för dennas utgifter för personal..

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

som bleve övertalig till följd av prästskogarnas förläggande till annan
förvaltning. Därjämte hava yttranden inkommit från personalsammanslutningarna
inom domänverket, nämligen föreningen Sveriges ordinarie
jägmästare, De extra jägmästarnas förbund samt Sveriges kronojägareförbund.

Då jag nu anhåller att få anmäla denna fråga, torde jag till en början
böra lämna en 1) redogörelse för vad vid 1932 års riksdag förekommit
i iimnet, som därefter behandlas i följande avdelningar, nämligen 2) beräkning
av övertalig personal, 3) förfarande vid avskiljande av övertalig
personal, 4) avlöning och ersättning åt entledigad ordinarie personal, 5)
ersättning åt entledigad icke ordinarie personal samt 6) ersättning till
domänfonden för kostnad för sådan avlöning och ersättning. Slutligen
torde jag få ingå på 7) frågan örn antalet ordinarie befattningshavare
vid domänverket.

1. Frågans behandling vid 1932 års riksdag.

a) Administrationen av de s. k. lappmarksskogarna.

Förslag till lag örn vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens
läns lappmarker med flera områden framlades i proposition nr
217/1932.

I propositionen lämnades, bland annat, redogörelse för ett av domänstyrelsen
den 30 september 1931 avgivet yttrande över 1927 års skogssakkunnigas
för lappmarken betänkande. I fråga örn de ekonomiska följder,
som skulle uppstå, därest det numera antagna förslaget skulle vinna
statsmakternas bifall, anförde domänstyrelsen:

Skulle sakkunnigas förslag vinna statsmakternas gillande, uppstode
vissa konsekvenser för domänverket, nämligen i form av betydande personalindragningar.
Styrelsen hade, sedan frågan aktualiserats genom
betänkandets offentliggörande, verkställt ny utredning beträffande personalindragningen
och kommit till den uppfattningen, att, därest domänverket
befriades från handhavandet av lappmarkslagen, följande ordinarie
befattningar måste indragas, nämligen 7 jägmästar- och 46 kronojägartjänster.
Härtill komme viss extra ordinarie personal, nämligen 4
jägmästare oell 11 kronojägare, och slutligen 21 extra jägmästare och 12
extra kronojägare. Nämnda extra personal tjänstgjorde emellertid endast
eirka 7 respektive 6 månader per år. Uti den tidigare utredningen
hade beräknats en indragning av 2 ordinarie och 9 extra ordinarie jägmästare,
alltså lika stort antal förvaltande personal i fast anställning,
som den sista utredningen givit vid handen, ehuruväl med avsevärd förskjutning
emellan de båda kategorierna. Beträffande den bevakande personalen
ifrågasattes nu en indragning av 46 ordinarie kronojägare mot
31 enligt tidigare beräkning samt 11 årsförordnade extra ordinarie kronojägare
mot förut beräknade 12. Av extra personal räknade styrelsen
med samma antal såväl jägmästare som kronojägare som år 1929. Utgående
från vissa medeltal beträffande såväl löneklass som lönegrupp

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

för den ordinarie personalen samt motsvarande gruppering för den extra
ordinarie beräknade styrelsen, att nu till indragning ifrågakommande 7
ordinarie jägmästare, 4 extra ordinarie jägmästare, 46 kronojägare och 11
extra ordinarie kronojägare uppbure en sammanlagd avlöning per år av
288,279 kronor, därvid dyrtidstillägg beräknats efter 12 procent. Till sagda
personal utginge i medeltal per år i traktamenten och resekostnadsersättning
93,066 kronor, vilket utgjorde, sammanlagt 376,345 kronor. Härtill
komme avlöningsförmåner, d. v. s. arvode, dagtraktamenten och resekostnadsersättning
för den extra personal, som jämväl skulle bliva övertalig,
nämligen 21 jägmästare och 12 kronojägare, eller 119,094 kronor enligt
1929 års utredning. Styrelsen hade här ej funnit anledning till någon
ändring i tidigare beräkningar på grund av ändrade dyrtidstillägg, enär
tjänstgöringstiden för denna extra personal för år 1931 ej ännu kunnat
fastställas, lie direkta avlöningsförmånerna till den personal, som skulle
bliva övertalig under viss angiven förutsättning, stege sålunda till cirka
495,439 kronor, vilken summa å andra sidan skulle kunna sägas representera
de direkta kostnaderna för domänverket för lappmarkslagens handhavande.

Därest nyss angivna förutsättning skulle bliva verklighet, finge nyssnämnda
antal ordinarie och extra ordinarie personal, som icke vidare
kunde beredas sysselsättning i domänverkets tjänst, icke utan vidare avskedas
utan måste ställas på indragningsstat. Beträffande åter den extra,
under sommarsäsongen anställda personalen syntes densamma icke vidare
kunna påräkna sysselsättning i domänverkets tjänst i annan mån än för
rekrytering av personalen i övrigt.

Örn därför berättigande gåves åt de synpunkter och önskemål, som styrelsen
här nyss framlagt, borde vid jämförelse av kostnaderna för en
reviderad lappmarkslags handhavande å ena sidan genom skogsvårdsstyrelser
och å den andra genom domänverket med dess nuvarande organisation,
till den av de sakkunniga beräknade kostnaden för det förra alternativet
läggas den beräknade kostnaden för överförande på indragningsstat
av det antal ordinarie och extra ordinarie personal, som styrelsen här
förut angivit såsom blivande övertalig, eller i runt tal 283,000 kronor,
vilket1 sistnämnda belopp dock minskades undan för undan i den mån indragna
tjänstemän pensionerades eller avlede.

Föredragande departementschefen anförde beträffande handhavandet
av den nya lagen, bland annat, att det vore synnerligen önskvärt, att vederbörande
skogsvårdsstyrelser i största möjliga utsträckning måtte tillgodogöra
sig den sakkunskap beträffande lappmarksskogarna, som besuttes
av nuvarande förvaltande och bevakande personal inom skogsstaten,
ävensom att detta önskemål torde vara beaktansvärt jämväl med hänsyn
därtill att, på sätt framginge av domänstyrelsens yttrande, ett icke obetydligt
antal skogsstatspersonal komme att genom den föreslagna organisationsförändringen
bliva övertaligt. — I fråga örn kostnaderna för den
föreslagna förändrade organisationen framhöll departementschefen, bland
annat, att en ökning i de av omorganisationen föranledda kostnader skulle
inträda, örn den skogsstaten tillhöriga personal, vilken genom berörda omorganisation
bleve övertalig, överfördes på indragnings- eller övergångsstat.
Vad till förmån för en dylik åtgärd anförts ägde enligt departe -

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

mentschefens mening fog, och syntes frågan framdeles höra bliva föremål
för närmare övervägande. Utan att taga slutgiltig ställning till frågan
omnämnde departementschefen, att av de tjänster, vilka enligt domänstyrelsens
utredning skulle behöva indragas, 4 revirförvaltarebefattningar
och 10 bevakningstjänster vore i avvaktan på en sedan någon tid motsedd
ändring av lappmarkslagen tillsatta allenast på förordnande.

Jordbruksutskottet anförde i sitt utlåtande nr 72 bland annat följande:

Mot förslaget hade anförts, att dess genomförande skulle medföra betydande
kostnader för statsverket. Enligt den utredning, som i ärendet
förelåge, syntes berörda kostnader komma att överstiga dem, vilka staten
nu finge vidkännas i anledning av lappmarkslagen, med omkring 300,000
kronor årligen. Denna kostnadsberäkning förutsatte, att den personal
i domänstyrelsen, som genom den nya lagen bleve övertalig, överfördes
på indragningsstat. Enligt domänstyrelsens uppgift uppbure den ordinarie
och extra ordinarie personal, som kunde ifrågakomma till indragning,
en sammanlagd avlöning av 283,279 kronor örn året, därvid dyrtidstillägg
beräknats efter 12 procent. Utskottet förstode väl, att en ökning
av statens utgifter med det ganska avsevärda belopp, det här rörde sig
om, kunde, särskilt i dessa tider, ingiva betänkligheter. Å andra sidan
ville utskottet framhålla, att den fråga, som nu vore föremål för utskottets
behandling, vore för mycket stora delar av landet utav synnerlig vikt.
Det vore angeläget, att densamma snart vunne sin lösning. Ett uppskov
på allenast ett eller annat år torde ur statsfinansiell synpunkt vara utan
större betydelse. Att ställa saken helt på framtiden syntes icke försvarligt.
Utskottet funne därför kostnadsskälen icke vara av den art, att de
borde föranleda avslag å Kungl. Maj:ts förslag. I detta sammanhang ville
utskottet uttala den förväntan, att övertalig personal inom domänverket
komme att i så stor utsträckning som möjligt vinna anställning hos de
skogsvårdsstyrelser, vilkas personalbehov Ökades genom den nya lagen.
I den mån så komme att ske, minskades givetvis de beräknade utgifterna
för statsverket.

b) Förvaltningen av de ecklesiastika boställenas skogar.

I proposition nr 187/1932 framlade Kungl. Majit förslag till ny ecklesiastik
boställsordning. Enligt det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet
har i fråga örn konsekvenserna av den föreslagna förändrade administrationen
i ärendet förekommit följande.

Domänstyrelsen anförde i utlåtande den 14 november 1931:

Den skogsstatspersonal, som vid nuvarande organisation toges i anspråk
för förvaltning av löneboställenas skogar, kunde beräknas utgöra, av ordinarie
personal, minst 1 Överjägmästare samt omkring 17 jägmästare och
76 kronojägare ävensom, av icke-ordinarie personal, omkring 6 revirassistenter
och 14 kronojägare.

Därest statsmakterna skulle pröva lämpligt att genomföra en ändrad
organisation, i enlighet med föreliggande förslag, av förvaltningen av löneboställenas
skogar, komme detta att nödvändiggöra en fullständig omgestaltning
av gränserna för statens revir och bevakningstrakter, särskilt
inom do sju södra överjägmästardistrikten, med därav föranledd avsevärd
ökning av dessa administrationsområdens geografiska omfattning och

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

stegring av kostnaderna för resor ock förrättningar inom desamma för
domänfondens skogar.

På grund av boställsskogarnas belägenhet i förhållande till andra allmänna
skogar torde överförandet till annan förvaltning av dessa skogar
icke kunna medföra indragning, för domänverkets vidkommande, av hela
det antal befattningar, vilkas innehavare för det dåvarande beräknades
vara anställda för boställsskogarna. Överslagsvis beräknade styrelsen, att
av nyss angivna personal minst 1 Överjägmästare samt omkring 16 jägmästare,
70 kronojägare, 6 revirassistenter och 14 icke-ordinarie kronojägare
skulle behöva indragas. Det vore att förutse, att i stiftstjänst bomme att
upptagas allenast ett mindre antal av do nu i domänverket för boställsskogarnas
skötsel anställda tjänstemännen. Erfarenheter från det tillfälle,
då den s. k. dimensionslagen i Väster- och Norrbottens läns kustland
ersattes med 1923 års allmänna skogsvårdslag och de i dessa landsdelar
nybildade skogsvårdsstyrelserna organiserade sin verksamhet, hade givit
vid handen, att åtgärder från statsmakternas sida i syfte att i skogsvårdsstyrelsernas
tjänst skulle upptagas den dåblivna övertaliga skogsstatspersonalen
ej haft någon egentlig påföljd. Detta hade medfört, att domänfonden
fått vidkännas kostnaderna för avlöning av tjänstemän, kvarstående
å gammal stat och ej pliktiga att tjänstgöra, ävensom att domänverket,
genom tillfälliga anordningar, måst draga försorg därom, att personal,
som ännu sju år efter nämnda organisationsförändring vore övertalig,
utförde åtminstone något arbete för den avlöning, som den ägde uppbära.
En följd av att en stor kontingent av såväl förvaltande som bevakande
personal vid nämnda tillfälle hade blivit övertalig vore även, att
befordringsåldern inom nästan alla tjänstegrader inom domänverket undergått
en avsevärd stegring till men för verket.

En än menligare inverkan i nu angiven riktning skulle genomförandet
av nu föreslagen omläggning av organisationen av boställsskogarnas förvaltning,
med hänsyn till det väsentligt större antal tjänstemän, varom nu
vore fråga, kunna medföra för domänverkets förvaltningsuppgifter, därest
icke särskilda åtgärder vidtoges beträffande dessa tjänstemän. Vid
sådan omläggning av förvaltningen syntes billighet oell rättvisa kräva, att
det högst betydande antal tjänstemän, som bleve övertaliga, ekonomiskt
säkerställdes. Domänverket, som för sin affärsverksamhet och de åligganden
i övrigt, som ankomme å verket, icke kunde i sin tjänst upptaga de
tjänstemän, som bleve övertaliga, ansåge ofrånkomligt, att desamma överfördes
å indragningsstat eller i annan ordning bereddes mot deras nuvarande
avlöningsförmåner svarande särskild ersättning, för vilket ändamål
särskilt anslag — riksstatsanslag eller anslag ur kyrkofonden — syntes
få anvisas i syfte, att domänfonden måtte hållas skadeslös för av förvaltningsreformen
föranledda konsekvenser i detta hänseende.

Styrelsen hade, med utgång från vissa antagna medellönegrupper och
medellöneklasser, beräknat, att avlöningen ■— traktamente- och resekostnadsersättning
sålunda ej medräknad — för den personal, som bleve övertalig,
skulle belöpa sig till omkring 400,000 kronor för ordinarie och 80,000
kronor för icke-ordinarie personal, häri inberäknat dyrtidstillägg med 12
procent.

Med hänsyn härtill hemställde domänstyrelsen, att, därest den föreslagna
ändrade organisationen av förvaltningen av ecklesiastika boställenas
skogar bleve genomförd, åtgärd måtte vidtagas för att den skogsstatspersonal,
som i samband med sådan organisationsändring bleve övertalig.

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

med anlitande av särskilt anslag, måtte överföras å indragningsstat eller
i annan ordning beredas mot dess nuvarande avlöningsförmåner svarande
ersättning.

Departement schef e n anförde till statsrådsprotokollet bland annat följande.

Beträffande härefter den av domänstyrelsen väckta frågan örn ersättning
till domänfonden i anledning av att domänverket nödgades avlöna
tjänstemän, som efter den föreslagna förvaltningsreformen bleve övertaliga,
torde kravet på sådan ersättning ej kunna frånkännas ett visst berättigande.
Något spörsmål av större vikt vore detta naturligtvis icke,
ty den besparing för domänfonden och därigenom indirekt för statsverket,
som skulle vinnas genom ersättningen, motsvarades av en lika stor kostnad
för kyrkofonden. Detta innebure, då kyrkofonden enligt departementschefens
förslag skulle bliva effektivt utnyttjad till lättande av av giftsskyldigheten
inom församlingarna, att sagda kostnad ytterst skulle drabba
de inom församlingarna avgiftsskyldiga. Vad som vunnes å kronodebetsedeln,
förlorades alltså åter på kommunalskattesedeln. Men då domänverket
vore ett affärsdrivande verk, som hade att förränta domänfondens
kapital, funne departementschefen det naturligt, att domänstyrelsen framställt
önskemål därom, att dessa kostnader ej måtte drabba domänverket.

Ersättningen torde böra vara så stor, att den täckte de förluster, som
domänfonden i verkligheten nödgades vidkännas i anledning av förvaltningsreformen.
Givetvis borde vid bestämmandet av ersättningen förfaras
såsom i analoga fall redan hade skett. Salunda syntes hänsyn böra
tagas till att vissa av verkets befattningshavare måhända mot befrielse
från all tjänstgöringsskyldighet för sin återstående tjänstetid nöjde sig
med reducerade löneförmåner. Vidare vore det självklart, att ersättning
icke borde utgå för tjänstemän, som vunne anställning såsom stiftsintendenter,
som skogvaktare under dem eller som skogsförvaltare i pastoratens
tjänst.

Med anledning av motionsvis framförda yrkanden, att såsom ytterligare
utgiftspost skulle uppföras 200,000 kronor till »kostnad för övertalig
personal samt minskad behållning av domänskogarna», anförde sammansatta
andra lag- och jordbruksutskottet i sitt utlåtande nr 8 bland annat:

Den av motionärerna upptagna kostnaden för ersättning till domänfonden
för avlöning åt övertalig skogsstatspersonal vore av övergående natur.
Beloppet av ersättningen kunde icke bestämmas förrän det visat
sig, hur stor personal som bleve övertalig och i vilken mån denna personal
kunde överföras till den nya organisationen. Utredning borde ske i
dessa avseenden, och beslut sedermera fattas örn ersättningens belopp.
Utskottet funne sig därför icke kunna ingå på bedömande av hur stort
belopp, som erfordrades för ändamålet.

c) Administrationen av häradsallmänningarna.

Domänstyrelsen avgav på anmodan av min företrädare i ämbetet i skrivelse
den 15 januari 1931 yttrande, huruvida och i vad måll en sådan förändring
i förvaltningssättot beträffande häradsallmänningarna, som av
sakkunniga föreslagits, möjliggjorde inskränkning i behovet av tjänstemän
vid domänverket eller eljest kunde antagas föranleda besparing i

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

verkets driftkostnader. Styrelsen har i nämnda yttrande bland annat
meddelat, att två revir samt en revirdel skulle kunna indragas, därest
häradsallmänningarna överflyttades till annan administration. Därvid
har styrelsen anmärkt, att indragningen av de två reviren syntes böra
ifrågakomma först i samband med inträffande avgång av revirförvaltare
inom vederbörande distrikt.

I statsrådsprotokollet till Kungl. Maj:ts proposition nr 10/1932 redogjorde
departementschefen för domänstyrelsens nyssnämnda yttrande.
Frågan örn den personal inom domänverket, som beräknades bliva övertalig
genom överflyttningen av administrationen av häradsallmänningarna,
föranledde intet uttalande vare sig av departementschefen eller från
vederbörande utskotts eller riksdagens sida.

2. Beräkning av övertalig personal.

Domänstyrelsen bar i förenämnda skrivelse den 14 december 1932 meddelat,
att inom styrelsen påginge en allsidig utredning av domänverkets
organisation, samt därom vidare anfört:

Resultatet härav kunde nu icke förutses, men det finge anses sannolikt,
att denna prövning skulle leda till en reglering av tjänstgöringsområden
utöver den, som påkallades av minskningen av verkets arbetsuppgifter.
Styrelsen hade därför icke ansett lämpligt att till grund för utredningen
rörande till följd av lagändringarna övertalig personal lägga en
uppdelning av kvarvarande förvaltningsobjekt i förvaltnings- och bevakningsområden
under förutsättning av i övrigt oförändrad organisation.
En sådan regleringsplan skulle till väsentlig del inskränka sig
till att utgöra allenast en konstruktion på papperet. Att på geografisk
väg bestämma den övertaliga personalen skulle för övrigt bereda stora
svårigheter, enär nästan samtliga tjänstgöringsområden omfattade skogar
av olika slag, och man därför i regel nödgades hänföra delar av
tjänster till de särskilda arbetsuppgifterna. Styrelsen hade på grund
härav funnit sig böra stanna vid en b e r ä k n i n g av den personal, som
med den nuvarande organisationen åbelöpte de skogar av skilda kategorier,
varmed verket icke vidare skulle taga befattning. En på detta
sätt. utförd beräkning borde enligt styrelsens mening kunna tillförlitligt
angiva i vad mån den organisation, som nu omprövades, uppbyggts och
anlitats för de bortfallande administrationsuppgifterna.

Såsom redan omnämnts bar domänstyrelsen i utlåtande den 30 september
1931 meddelat, att styrelsen efter verkställd utredning kommit till
den uppfattningen att, därest domänverket befriades från handhava ndet
av lappmark slagen, följande ordinarie befattningar måste indragas,
nämligen 7 jägmästare- och 46 kronojägartjänster, varjämte
4 extra ordinarie jägmästare och 11 extra ordinarie kronojägare ävensom
21 extra jägmästare och 12 extra kronojägare skulle bliva övertaliga. Styrelsen
bar nu, med åberopande av en överlämnad sammanställning av
överjägmästarnas beräkningar, meddelat, att styrelsen icke funnit anledning
verkställa någon ytterligare utredning härom. Utöver den nyss

Kungl. Majlis proposition nr 233.

9

nämnda, å reviren tjänstgörande skogsstatspersonalen komme emellertid
en del av verkets skogsindelningspersonal att bliva överflödig till följd
av lappmarksskogarnas överflyttande till annan administration. Efter utredning
härom, grundad å den verkliga tjänstgöringstid, som åbelöpt ifrågavarande
skogar, har styrelsen kommit till det resultat, att 1 skogstaxator
samt 1 årsanställd icke ordinarie kronojägare kunde anses vara stadigvarande
sysselsatta med uppgifter, som hänförde sig till domänverkets
befattning med indelning av lappmarksskogarna.

Beträffande verkningarna för domänstyrelsens del av den beslutade
organisationsförändringen i fråga örn lappmarksskogarna har styrelsen
hänvisat till en av styrelsen utförd utredning rörande personal, som beräknats
komma att bliva övertalig inom styrelsen, avseende administrationsförändringarna
beträffande såväl lappmarkslagen som de ecklesiastika
boställsskogarna och häradsallmänningarna. Till denna utredning
återkommer jag i det följande.

Till utgångspunkt för sina i förutnämnda utlåtande den 14 november
1931 framlagda beräkningar angående antalet befattningshavare inom
skogsstaten, som, frånsett skogsindelningspersonalen, kunde anses belöpa
å prästskogarna och som i följd därav bleve övertaliga,har domänstyrelsen
tagit den av Kungl. Maj:t genom beslut den 31 december 1931
godkända grunden för beräkning av den ersättning, som jämlikt 6 § 4
mom. lagen den 9 december 1910 örn kyrkofond skall av kyrkofonden utgöras
för skogsstatens bestyr med prästskogarna utöver indelningskostnaden.
Enligt sagda beslut är ersättningsgrunden följande: »Hela arealen
produktiv mark, en tredjedel av den kubikmassa, som utlämnas eller
försäljes på rot, och hela den kubikmassa, som avverkas genom domänverkets
försorg, sammanslås till ett indextal, vilket sedan lägges till grund
för fördelningen. Fördelningen sker revirvis.» Domänstyrelsen har dock
icke verkställt fördelningen revirvis utan för revirgrupper, som i huvudsak
motsvara de särskilda stiften. Beräkningen är grundad på uppgifter
för år 1928, som av domänstyrelsen ansetts vara ett mera normalt
verksamhetsår än de följande åren. Domänstyrelsen har icke funnit anledning
att nu verkställa annan utredning än en kontroll av beräkningarna,
vilken föranlett vissa mindre jämkningar.

Enligt nämnda, av domänstyrelsen nu något jämkade beräkning, som
beträffande den ordinarie personalen är grundad på det totala antalet
revir och bevakningstrakter, oavsett örn desamma äro besatta med ordinarie
innehavare eller icke, kan av skogsstatspersonalen anses belöpa å
boställsskogarna följande ordinarie tjänstemän, nämligen 2 Överjägmästare,
17 jägmästare, 2 skogstaxatorer, 2 överjägmästarassistenter, 2 kontorsbiträdcn
och 7G kronojägare ävensom av icke ordinarie tjänstemän 6
revirassistenter, 6 skogsindclningsassistenter och 37 kronojägare eller tillhopa
330 befattningshavare.

10

Kungl. Majlis ‘proposition nr 233.

Domänstyrelsen anförde emellertid i sitt utlåtande den 14 november 1931,
att överförandet till annan förvaltning av dessa skogar på grund av deras
belägenhet i förhållande till andra allmänna skogar icke kunde medföra
indragning, för domänverkets vidkommande, av hela det antal befattningar,
vilkas innehavare beräknades vara anställda för boställsskogarna.
Styrelsen beräknade med hänsyn härtill, såsom av utlåtandet
framgår, att ett något mindre antal befattningshavare skulle behöva indragas.
Denna styrelsens sistnämnda beräkning av personal, som borde
indragas som en följd av att domänverkets befattning med de ecklesiastika
skogarna upphörde, var gjord under förutsättning, att någon reglering
av verkets organisation i övrigt icke skulle ske. Under sådana omständigheter
kunde enligt domänstyrelsens uppfattning den indragning
av personal, som vore möjlig att genomföra, rimligtvis icke motsvara det
totala antalet befattningar, som enligt fördelning pro rata parte åbelöpte
ifrågavarande skogar, enär den spridda belägenheten av skogarna, särskilt
i övre Norrland, stundom gjorde en reglering av tjänstgöringsområdena,
som föranleddes endast av ändringen beträffande de ecklesiastika
skogarnas förvaltning, praktiskt outförbar. Domänstyrelsen har emellertid
nu framhållit, att denna personalindragning icke komme att bliva
en fristående regleringsfråga. Tjänstgöringsområdena skulle som en
följd av alla de nämnda omständigheter, som i samverkan åstadkommit
minskningen av personalbehovet, komma att omgestaltas inom hela landet,
och regleringen av den övertaliga personalen för de ecklesiastika skogarna
skulle då endast bliva ett led i en större, gemensam personalreglering.
Vid sådant förhållande kunde personalindragningarna för de ecklesiastika
skogarnas del verkställas fullt ut i den omfattning, som verkligen
motsvarade arbetsuppgiftens storlek. Enligt styrelsens mening saknade
man därför anledning frångå den av Kungl. Maj:t godkända beräkningsgrunden
för fördelning av domänverkets arbetsuppgifter.

Vad angår övertalig personal inom domänstyrelsen får jag hänvisa till
den i detta avseende i det följande lämnade redogörelsen.

Kammarkollegiet har erinrat, att omförmälda, av domänstyrelsen tilllämpade
beräkningsgrund är avsedd att tillämpas för uträknande av det
ersättningsbelopp, som för varje särskilt år skulle av kyrkofonden utgöras
som gottgörelse för domänverkets arbete å prästskogarna under det i
varje fall näst föregående året. Detta ersättningsbelopp måste bliva växlande
år från år. Nu åter vore det fråga örn ersättning för ett genomsnittsförhållande.
Då domänstyrelsen upplyst, att den nu verkställda beräkningen
vore grundad på uppgifter för verksamhetsåret 1928 samt att
dåvarande förhållanden inom skogsbruket å skogarna under domänverkets
förvaltning kunde anses jämförelsevis normala, hade kollegiet icke
någon erinran mot den tillämpade beräkningsgrunden.

Beträffande häradsallmänningarna har domänstyrelsen, under
hänvisning till sitt förut återgivna utlåtande angående den personal,

Kungl. Majus ''proposition nr 233. 11

som på grund av lagändringen beräknades bliva övertalig, anfört följande.

Frågan om personalens reglering på grund av ändringen av lagstiftningen
rörande häradsallmänningarna hade av samma anledning, som
domänstyrelsen framhållit beträffande personalregleringen för de ecklesiastika
skogarna, kommit i ett annat läge genom den senare föreslagna
och nu beslutade överflyttningen av även andra arbetsuppgifter. Styrelsen
funne icke anledning att beträffande den på grund av liäradsallmänningarnas
överlämnande övertaliga personalen förfara på annat sätt än
i fråga örn annan övertalig personal. Den omförmälda revirdelen angåge
sig styrelsen ej böra redovisa i detta sammanhang med hänsyn till
att de omnämnda indragningarna av revirförvaltare, såsom styrelsen i
skrivelsen den 15 januari 1931 meddelat, förutsatte en viss förstärkning
av den icke ordinarie förvaltande personalen. Styrelsen beräknade sålunda,
att häradsallmänningarnas överflyttning till annan administration
krim me att medföra indragning av 2 jägmästarebefattningar.

Av verkställd undersökning framginge, att av skogsindelningspersonalen
1 icke ordinarie jägmästare haft stadigvarande sysselsättning med
ifrågavarande skogar.

Den totala övertaliga personalen inom skogsstaten
skulle enligt domänstyrelsens beräkningar alltså komma att bliva följande
:

Befattning

Förvaltande personal

Bevakande personal och kontors-biträden

lapp-

marks-

skog

erki.

skog

härads-

allm.

till-

hopa

lapp-

marks-

skog

eckl.

skog

härads-

allm.

till-

hopa

Ordinarie tjänstemän.

Överjägmästare..................

—

2

—

2

—

—

—

Jägmästare........................

7

17

2

26

—

—

—

—

Skogstaxator.....................

1

2

—

3

-

—

—

—

Överjägmästarassistent ......

—

2

—

i)

_

—

—

—

Kontorsbiträde..................

—

—

—

—

-

2

—

2

Kronojägare ....................

—

■ —

—

—

46

76

—

122

Summa

8

23

2

33

46

78

—

124

Icke ordinarie tjänstemän.

Revirassistent ..................

25

ti

—

31

—

—

—

—

Skogsindelningsassistent......

—

6

1

7

—

—

—

—

Kronojägare ....................

—

—

24

17

—

41

Summa

25

12

1

38

24

17

—

41

Summa summarum

33

!ii)

3

71

70

95

165

Domänstyrelsen har slutligen lämnat en redogörelse för i vad män
styrelsens egen personal varit sysselsatt med ärenden,

12

Kungl. Maj-.ts proposition nr 233.

som hänföra sig till de nu bortfallande arbetsuppgifterna.
Därav framgår, att följande antal tjänstemän hava varit sysselsatta
med uppgifter, som belöpa å de särskilda grupperna av skogar,
nämligen:

Lönegrad eller tjänstegrupp enligt
domänverkets avlöningsregl emen ten

För lappmarks-skogarna

För de eckl.
skogarna

För härads-allmänninear

Tillhopa

Lönegrad 15

Ordinarie och extra stat ......

0.19

0.65

0.05

0.79

Lönegrad 12

Extra stat ..........................

0.23

0.23

Lönegrad 10

Ordinarie och extra stat ......

0.14

0.63

0.08

0.7 6

Lönegrad 9

Ordinarie ...........................

0.08

0.81

O.oi

0.8 6

Tjänstegrupp 7

Icke ordinarie .....................

0.2 6

1.18

0.0 7

1.46

Lönegrad l—6 och tjänste-grupp 1—4

Ordinarie och icke ordinarie

0.4 6

9.21

0.2 1

9.88

Härjämte beräknas, att personal, som av styrelsen mera tillfälligt anlitas,
skall kunna i viss utsträckning undvaras. Härigenom skulle vinnas
en arbetsminskning, som ungefärligen motsvarade 2 kvinnliga biträdens
arbetskraft. Denna arbetsminskning fördelade sig å de särskilda
förvaltningsobjekten sålunda:

lappmarksskogarna ............................................ 3 procent

de ecklesiastika skogarna ................................ 83 »

häradsallmänningar............................................ 14 »

Några kostnader skulle emellertid icke uppstå i samband med entledigande
av sistnämnda personal. Domänstyrelsen har beträffande nu
nämnda del av utredningen anfört följande.

Då det gällde att fastställa det antal befattningar i skilda tjänstegrader,
som kunde indragas med anledning av den inträffade beskärningen
av domänverkets arbetsuppgifter, uppstode väsentligt större svårigheter
beträffande domänstyrelsen än övriga delar av verket. Det ringa antalet
befattningshavare inom varje lönegrad i domänstyrelsen ävensom den
omständigheten, att utformningen av verkets centralorganisation kunde
väntas bliva föremål för särskilt övervägande vid den kommande utredningen,
gjorde det vanskligt att bedöma, huruvida indragningen av det
antal tjänstemän, som åbelöpte de bortfallande arbetsuppgifterna, bleve
nödvändig för styrelsens del. Styrelsen hade på grund härav icke ansett
sig kunna för närvarande föreslå indragning av befattningar inom styrelsen.
Avgörandet på denna punkt måste enligt styrelsens förmenande

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

anstå, till dess utredningen rörande verkets inre organisation avslutats.
Emellertid syntes hinder icke möta mot att redan nu bestämma grunden
för den ersättning, som domänfonden skäligen borde tillgodoföras för
kostnader för övertalig personal, som kunde komma att uppstå, i den mån
desamma åbelöpte de arbetsuppgifter, som nu skulle överlämnas åt andra
organ.

Mot de av domänstyrelsen verkställda beräkningarna av övertalig personal
har jag intet att erinra.

3. Förfarande vid avskiljande av övertalig personal.

a) Översikt av de nuvarande personalförhållandena inom domänverket.

Domänstyrelsen har i sitt förslag lämnat en återblick över utvecklingen
av personalförhållandena inom domänverket under senare år samt
en redogörelse för den nuvarande personalsammansättningen inom. verket.
Då dessa förhållanden otvivelaktigt äro av stor betydelse för det
sätt, varpå personalindragningarna böra genomföras, återger jag här
domänstyrelsens framställning av förhållandena.

Den år 1915 tillkomna lappmarkslagen, som för närvarande gäller
för de enskildas skogar inom ifrågavarande områden, medförde en betydande
utökning av domänverkets såväl förvaltande som bevakande personal.
Resultatet av vissa, på föranstaltande av statsmakterna verkställda
utredningar, som ungefär samtidigt framlades, föranledde likaledes
en förstärkning av personalbeståndet genom delning i väsentlig
utsträckning av förvaltnings- och bevakningsområden. De under de
närmast följande åren (1916—1919) hastigt uppåtgående konjunkturerna
på skogs- och trävarumarknaden, som påkallade ökad anställning av
personal, verkade i samma riktning. Det hastiga prisfallet å trävaror
år 1921, från vilket en viss återhämtning dock skedde under de
senare åren av 1920-talet, medförde en minskning av personalbehovet.
Samtidigt inträffade den första beskärningen av domänverkets arbetsuppgifter.
Från år 1925 lades de enskildas skogar i Västerbottens och
Norrbottens läns kustland under skogsvårdslagen, varigenom domänverkets
befattning med dessa skogar upphörde. Till följd härav blev följande
personal övertalig inom verket, nämligen av ordinarie personal 7
skogsingeniörer och 24 tillsyningsman samt av extra ordinarie och extra
personal 6 skogsfogdar, 4 extra ordinarie och 4 för helt år förordnade
extra tillsyningsman ävensom ett avsevärt antal extra skogsingeniörer
och extra tillsyningsman, vilka tjänstgjort i allmänhet endast under
sommarhalvåret. Med hänvisning till att en stor del av denna personal
förväntades övergå i den nya organisationens tjänst vidtogos icke särskilda
åtgärder för avskiljande av densamma. Följden härav blev, att
endast 5 av de 49 tjänstemän, som uteslutande sysselsatts med ifrågavarande
skogar, lämnade verket i samband med organisationsförändringen.
Genom reglering av gränsen för skyddsskogslagens tillämpningsområde
från år 1929 minskades arbetstillfällena inom domänverket för
den icke ordinarie personalen i viss utsträckning. Den år 1930 genomförda
inskränkningen av lappmarkslagens tillämpning medförde även -

Departements chefen.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

ledes en minskning — ehuru oväsentlig —- av domänverkets verksamhetsområde.

I huvudsak de omständigheter, vilka ovan berörts, hava förorsakat,
att personalens inom domänverket ålderssammansättning för närvarande
i mycket hög grad avviker från vad som kan anses vara normalt,
ävensom att rekryteringen under senare år måst kraftigt begränsas.
Sålunda har rekryteringen av förvaltande personal, som under förutsättning
av normal åldersfördelning och oförändrade arbetsförhållanden
skulle utgöra 10 tjänstemän per år, utgjort 1925—1927 ingen, 1928 14,
1929 13, 1930 20, 1931 och 1932 ingen. Rekryteringen av bevakande personal,
som under samma förutsättningar skulle utgjort 24 per år, har
under samma tid utgjort: 1925 6, 1926 1, 1927 2, 1928 28, 1929 14, 1930 24,
1931 3 och 1932 1. De under senaste åren antagna tjänstemännen hava
därjämte i stor utsträckning endast under korta perioder varit förordnade
till tjänstgöring inom verket och i flera fall åter lämnat detsamma.
Den relativt kraftiga rekryteringen år 1930 var föranledd av den nämnda
år företagna omläggningen av utsyningarna i övre Norrland och sålunda
av helt tillfällig karaktär.

Till åskådliggörande av den nuvarande sammansättningen av personalen
har domänstyrelsen undersökt personalbeståndets fördelning i
åldrar den 1 oktober 1932, varvid det tillgängliga materialet grafiskt
upplagts å tablåer, bilaga 4 och 5, för skogsstatens förvaltande och bevakande
personal.1

I syfte att undersöka i vad mån den befintliga åldersklassfördelningen
avviker från en teoretiskt jämn fördelning har på tablåerna inlagts
en kurva, utvisande — med utgångspunkt från nuvarande antal tjänstemän
och under förutsättning av rekrytering vid 25 års ålder samt avgång
vid 64:e levnadsårets slut — personalens fördelning på olika åldrar
vid »ideal» personalsammansättning.

Såsom av dessa tablåer framgår, föreligger ett avsevärt underskott i
såväl de äldsta som yngsta åldersklasserna samt motsvarande överskott
i de mellersta åldersklasserna. Detta förhållande har givetvis även påverkat
de olika tjänstemannagruppernas medelålder. Så äro dessa för
de olika grupperna för närvarande följande:

för den
» » extra

» » »

» »

» » extra

» » »

ordinarie förvaltande personalen 51.4

» » » 40.8(44.1 år

» » 34.7

ordinarie bevakande » 50.21

C V

43.6 U6.s
36.41

ar

Medelåldrarna för den extra ordinarie och extra personalen synas redan
nu vara alltför höga, och medelåldrarna för den ordinarie personalen
komma, därest reglerande åtgärder icke vidtagas, oavsett de nu beslutade
organisationsförändringarna, att under de följande åren raskt
stegras till följd av den ojämna åldersfördelningen inom denna personalgrupp.
Sålunda skulle medelåldrarna för de olika grupperna av ordinarie
tjänstemän år 1942 bliva för den förvaltande personalen omkring
56 år och för den bevakande personalen omkring 54 år. Beträffande
den icke ordinarie personalen komma medelåldrarna däremot sannolikt
att bliva oförändrade eller sjunka, enär en viss nyrekrytering skulle

Bilagorna här ej medtagna.

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

blivit möjlig. Den ojämna åldersklassfördelningen inom verket vid
nämnda tidpunkt måste automatiskt följas av ett bestående lika onormalt
tillstånd, enär det stora antal tjänstemän, som då årligen skulle
pensioneras, komme att föranleda en motsvarande onormal rekrytering..

De extra jägmästarnas förbund bär påpekat en annan såväl för domänverket
som för dess personal ogynnsam omständighet, nämligen den
höga befordringsåldern inom verket. Förbundet har erinrat, att det •—
frånsett ett fåtal befattningar som skogstaxator eller överjägmästarassistent
—• endast funnes en ordinarie grad för förvaltande tjänstemän,
övriga tjänster vore endast underordnade »biträdesbefattningar» —
assistenttjänster å revir m. m. — å vilka befattningshavaren i regel icke
hade möjligheter till mera självständigt och initiativrikt arbete. Förbundet
har vidare anfört:

Då befordringsåldern till de ordinarie tjänsterna nu började närma sig
50 år, följde härav, att tjänstemännen i domänverket under sina bästa
år, 35—50 årsåldern, tvingades uppehålla tjänst i underordnad ställning.
De ordinarie tjänsterna, revirförvaltartjänsterna —• befattningar, som
för att rätt kunna skötas krävde män med högsta såväl intellektuell som
kroppslig spänstighet — rekryterades sålunda av tjänstemän, som börjat
mista dessa egenskaper. Följande siffror vore därvidlag belysande..
Av de 209 högre skogligt utbildade befattningshavare vid domänverket
i åldern 35—49 år, som för närvarande funnes, vore endast 69 innehavare
av ordinarie tjänster. Övriga 140 befattningshavare — 67 procent —
tjänstgjorde i hiträdesställning. Ett dylikt förhållande måste jämväl
ur det allmännas synpunkt vara ägnat att ingiva allvarliga betänkligheter.

Förbundet bär vidare framhållit, att orsaken till den abnormt höga
befordringsåldern ytterst vore att söka i verkets nuvarande organisation,
enär proportionen mellan antalet ordinarie och icke ordinarie
tjänster måste medföra ett sådant resultat, samt ytterligare anfört följande.

Av den nuvarande personalen i förvaltande ställning utgjordes ej
mindre än 55 procent av icke ordinarie tjänstemän. (För postverket
vore motsvarande siffra 13 procent, för telegrafverket 17 procent och för
statens järnvägar 6 procent.) Av den icke ordinarie personalen vore 44
procent extra och 56 procent extra ordinarie. Av de extra tjänstemännen
hade 33 procent varit kontinuerligt sysselsatta sedan flera år tillbaka
utan att de dock antagits till extra ordinarie, övriga — 67 procent
— nödgades under en betydande del av sin tjänstetid vara arbetslösa
eller hänvisade att söka tillfälliga i regel underbetalade arbeten, i den
mån sådana kunde erhållas.

Under de senaste 12 åren hade medelåldern stigit med över 5 år för
ordinarie jägmästare, med 10 år för extra ordinarie jägmästare samt
med 7.5 år för extra jägmästare. Befordringsåldern till ordinarie tjänst
hade under de senaste 15 åren stigit med 10 år och kunde beräknas
stiga ytterligare 5 år under kommande 15 år. Medelåldern vid erhållande
av extra ordinarie anställning vore under perioden 1925—1929 34.5
år. Jämsides med stegrad befordringsålder hade utnämning av extra
ordinarie tjänstemän starkt begränsats, varjämte arbetslösheten bland

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

de yngsta extra jägmästarna kraftigt ökats. Genom indragning av ordinarie
tjänster utan att motsvarande personal avförts från verket samt
genom en långt gående vakanssättning av ordinarie tjänster, hade därjämte
den icke ordinarie personalens antal procentuellt ständigt ökats.

b) Överförande av personal till andra förvaltningsorgan.

I avseende å frågan örn överförande av personal till andra förvaltningsorgan
har domänstyrelsen i sitt nu förevarande utlåtande till en början
hänvisat till sin skrivelse den 30 september 1931, däri styrelsen beträffande
möjligheten att till skogsvårdsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens
län överföra den personal inom domänverket, som bleve övertalig
på grund av den ändrade skogslagstiftningen för länens lappmarker
bestämt hävdat, att de övertaliga tjänstemännen borde överflyttas
till indragningsstat, bekostad av särskilt anslag, enär det vore
synnerligen ovisst, huruvida sådan överföring av personal kunde
ske i erforderlig utsträckning. Samma yrkande hade styrelsen beträffande
de ecklesiastika skogarnas förvaltning framställt i sitt den 14 november
1931 avgivna utlåtande i frågan. Domänstyrelsen har nu vidare
uttalat, att den övertaliga personalen måste avföras från verket. Styrelsen
hade funnit det naturligt och ur allmän kostnadssynpunkt synnerligen
önskvärt, att detta skedde i första hand genom överförande så
långt ske kunde av inom domänverket övertalig personal till de organisationer,
som skulle övertaga de arbetsuppgifter, varom här vore fråga.
Detta skulle stå i full överensstämmelse med den uppfattning, som kommit
till uttryck i sammansatta andra lag- och jordbruksutskottets utlåtande
till 1932 års riksdag rörande det av Kungl. Majit framlagda förslaget
till ecklesiastik boställsordning m. m. Styrelsen ansåge det vara
otvivelaktigt, att en besparing skulle stå att vinna, genom att personal
kunde överföras till den nya organisationen, enär ju kostnaderna för
övertalig personal komme att i motsvarande grad bortfalla.

Kammarkollegiet har framhållit det ur flera synpunkter — bland annat
sparsamhetssynpunkten — önskvärda, att åtgärder vidtoges i syfte
att befrämja möjligheten för övertaliga befattningshavare å skogsstaten
att erhålla anställning inom förvaltningen av prästskogarna.

Statskontoret har med hänsyn till de mycket avsevärda kostnader,
som skulle bliva en följd av ett bifall till domänstyrelsens förslag örn
uppförande av ett stort antal befattningshavare å indragningsstaten
m. m., med styrka framhållit, att det måste anses nödvändigt, att energiska
åtgärder vidtoges för att bereda så stor del av den personal vid
domänverket, som icke ansåges längre behövlig för verket, annat arbete,
varvid i första hand torde böra ifrågakomma de nya stiftsnämnderna
och skogsvårdsstyrelserna.

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

Den personal, som för närvarande är anställd inom domänverket men Departement*-på grund av att verkets arbetsuppgifter minskats icke vidare erfordras chefen där,

bör så långt möjligt utnyttjas genom användande i annan
allmän tjänst, vartill personalen kan besitta erforderlig kompetens.

I främsta rummet gäller detta sådana befattningar, som tillkommit pä
grund av överflyttning av arbetsuppgifter från domänverket. Härigenom
undvikas onödiga kostnader för avlöning eller ersättning åt sådan
personal, som icke vidare kan beredas arbete inom verket, samtidigt som
staten tillgodogör sig den kunskap och erfarenhet, som denna personal genom
sin hittillsvarande verksamhet förvärvat. I likhet med domänstyrelsen,
kammarkollegiet och statskontoret finner jag på grund härav
erforderligt, att åtgärder vidtagas för befrämjande av anställning hos
stiftsnämnder, pastorat och skogsvårdsstyrelser av övertaliga befattningshavare
inom domänverket, i den mån så med hänsyn till gällande
lagstiftning eller eljest kan ske.

Hos stiftsnämnderna hava från den 1 mars 1933 inrättats 8 befattningar
som stiftsjägmästare med heltidstjänstgöring, 4 befattningar som stiftsjägmästare
utan heltidstjänstgöring samt 2 befattningar som biträdande
stiftsjägmästare. Före tillsättandet av nämnda befattningar fäste Kungl.

Maj:t, under hänvisning till stadgandet i 69 § ecklesiastik boställsordning
den 30 augusti 1932 samt vad sammansatta andra lag- och jordbruksutskottet
vid 1932 års riksdag i utlåtande nr 8 anfört angående överförande av
övertalig skogsstatspersonal från domänverket till den nya organisationen,
genom cirkulär till samtliga stiftsnämnder dessas uppmärksamhet på
önskvärdheten av att, där så kunde ske, till stiftsjägmästare och annat
skogligt biträde hos stiftsnämnd utsåges sökande, som vore anställd
hos domänverket. Vederbörande stiftsnämnder hava under februari
1933 antagit innehavare till befattningarna. Av dessa tillhörde följande
antal skogsstaten, nämligen 7 stiftsjägmästare med heltidstjänstgöring,
2 stiftsjägmästare med halvtidstjänstgöring samt 1 biträdande
stiftsjägmästare eller i allt 10 tjänstemän, vilka samtliga vörö
tjänstgörande eller för tjänstgöring disponibla icke ordinarie jägmästare
i domänverket. En nyantagen stiftsjägmästare med heltidstjänstgöring
var extra jägmästare i domänverket, ehuru han varit anställd vid statens
skogsförsöksanstalt och icke tjänstgjort inom domänverket. En biträdande
stiftsjägmästarbefattning uppehälles tillsvidare mera tillfälligt.

Då en tjänst sålunda icke slutligt besatts samt besvärstiden för ifrågavarande
befattningar ännu icke gått till ända, är det icke uteslutet, att redan
från början ytterligare tjänstemän från domänverket kunna vinna
anställning hos stiftsnämnderna.

Antalet icke ordinarie jägmästare (revir- och skogsindelningsassisten
ter) inom domänverket, som bliva övertaliga till följd av de förändrade
grunderna för förvaltning av prästskogarna, minskas på grund härav

Bihang till riksdagens protokoll 19,13. 1 sami. Nr ‘2.VI.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

från 12 till 2. I den mån flera icke ordinarie jägmästare övergå till stiftsnämnderna,
innan den övertaliga personalen lämnat domänverket, minskas
nämnda antal ytterligare.

Jag anser ävenledes lämpligt, att personalöverskottet inom domänverket
utnyttjas vid besättande av nyinrättade eller ledigblivande befattningar
hos skogsvårdsstyrelserna, vilkas verksamhet till väsentlig del
bedrives med anlitande av statsmedel. Detta syfte skulle nås, utan att
skogsvårdsstyrelsernas intressen träddes för nära, därest skogsvårdsstyrelserna
i första liand kungjorde dylika befattningar till ansökan för domänverkets
tjänstemän samt för personal med mera fast anställning hos
skogsvårdsstyrelse. Först därest lämplig sökande därvid icke anmält
sig, skulle befattningen efter Kungl. Maj :ts .beprövande få förklaras till
allmän ansökan ledig. Jag har för avsikt att föreslå Kungl. Maj:t att
såsom villkor för uppbärande av statsbidrag från det extra reservationsanslaget
till skogsvårdens befrämjande föreskriva nämnda ordning för
besättande av befattningar hos skogsvårdsstyrelserna.

Även då fråga är örn mera tillfällig anställning hos skogsvårdsstyrelserna,
såsom då befattning tillsättes utan ansökan, förutsätter jag, att
skogsvårdsstyrelserna i första hand anställa övertalig personal vid domänverket.

Kungl. Majit torde jämväl böra ägna uppmärksamhet åt pastoratens
anställning av skogliga biträden för prästskogarnas vård i syfte att,
därest så skulle lämpligen kunna ske, befrämja anställning av personal
från domänverket.

c) Övergångsförfarande.

I den mån erforderlig avgång av personal från domänverket icke kan
ske genom övergång till skogsvårdsstyrelserna, stiftsnämnderna eller
andra organ, som övertagit arbetsuppgifter av domänstyrelsen, är en reglering
av personalöverskottet inom domänverket påkallad.

Domänstyrelsen har med åberopande av ett av vederbörande departementschef
till statsverkspropositionen år 1926 gjort uttalande beträffande
ifrågasatta indragningar i statsdepartementen, (utgifterna sid. 21, femte
stycket) anfört följande.

Domänstyrelsen hade från sitt eget verksamhetsområde erfarenheter av
huru ett successivt genomförande av personalindragning, föranledd av
minskning av arbetsuppgifter, verkade. Såsom styrelsen tidigare framhållit,
vidtogos vid införande från år 1925 av ny skogslagstiftning för Västerbottens
och Norrbottens läns kustland inga åtgärder för avskiljande av
den personal, som varit sysselsatt med de arbetsuppgifter, verket då överlämnade.
Den övertaliga personalen överflyttades i stället huvudsakligen
till annan tjänstgöring inom verket. Följderna härav läto icke vänta
på sig. Anställningsförhållandena inom verket förändrades snabbt på
det sätt, nyss åberopade departementschef betecknat som en normal följd

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

av en organisationsförändring utan motsvarande omedelbar reglering av
personalförhållandena. Denna omständighet hade ytterligare försämrat
de redan förut otillfredsställande befordrings- och rekryteringsförhållandena
inom verket.

Den inom domänverket nu förestående omorganisationen torde bliva
av väsentligt större omfattning än den av departementschefen
åsyftade organisationsförändringen inom statsdepartementen eller nyssnämnda
ändring av skogslagstiftningen år 1925. De redan beslutade
förändringarna av organisationen bomme att göra omkring
en femtedel av personalen överflödig inom ett verk, som på grund av anställningsförhållandena
förut hade att kämpa med stora svårigheter, då
det gällde att utnyttja den befintliga personalens arbetskraft på ett för
verket och personalen själv tillfredsställande sätt. Styrelsen måste därför,
i anslutning till sitt tidigare framställda yrkande örn anordnande av
indragningsstat med anledning av överlämnandet till annan administration
av inseendet över de enskildas skogar i lappmarkerna och förvaltningen
av de ecklesiastika skogarna, kräva att lika många ordinarie tjänstemän
inom domänverket, som bomme att bliva obehövliga på grund av de
förestående organisationsförändringarna, överflyttades till indragningsstat
utan tjänstgöringsskyldighet. Men icke nog härmed. Indragningen måste
även ske på det sätt, att till indragningsstat överflyttades erforderligt antal
tjänstemän såvitt möjligt i sådana åldrar, där överskott å personal
förefunnes. Därest så icke skedde, skulle verkan av indragningsstaten
hilva i väsentlig mån förfelad, ty den kunde då icke förhindra en fortgående,
snabb försämring av ålderssammansättningen, föranledd av rekryteringens
och befordrans upphörande för en längre period. Av denna
anledning måste styrelsen förbehålla sig att till Kungl. Maj:t avgiva förslag
i fråga örn den personal, som borde erhålla avsked från verket.

Domänstyrelsen har vidare till komplettering av sin framställning örn
överflyttande av pex-sonal till indragningsstat, närmare ingått på ett särskilt
spörsmål, som synts styrelsen sammanhänga därmed. Beträffande
ett antal under de senaste åren ledigblivna ordinarie tjänster i huvudsak
inom de delar av landet, som berördes av den s. k. lappmarkslagen, har
styrelsen icke vidtagit åtgärder för tjänsternas återbesättande med ordinarie
innehavare utan av Kungl. Majit begärt och erhållit medgivande
att hålla tjänsterna vakanta. Härom har domänstyrelsen anfört följande.

Styrelsen hade med den nämnda anordningen avsett endast att underlätta
den ifrågasatta övergången till en organisation, som krävde en mindre
personalstat. Därigenom att särskilda jägmästare och kronojägartjänster
icke besatts med ordinarie innehavare, hade den fördelen vunnits, att de
förflyttningar, som bleve nödvändiga till följd av organisationsförändringen,
kunde genomföras på ett smidigare sätt. Härigenom hade personalbeståndet
blivit rörligare, och möjligheterna att vid de erforderliga omplaceringarna
taga hänsyn till vederbörandes lämplighet hade ökats. Skulle
do av denna anledning vakanssatta tjänsterna vid den förestående regleringen
betraktas som indragna, komme betydande olägenheter att uppstå
därav. Indragning av ordinarie tjänster, utan att motsvarande antal ordinarie
tjänstemän avfördes från verket, vore nämligen av tvåfaldig verkan.
Icke nog med att numerären av rekry tori n gsperson a len till kvarvarande
befattningar härigenom bleve oproportionerligt stor. De till -

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

förordnade tjänstemännen bomme jämväl att tävla med dea befintliga rekryteringspersonalen
om kvarvarande tjänster, varigenom den erforderliga
omsättningen av personalbeståndet ytterligare förhindrades. Det
franninge av den lämnade utredningen, att, verket icke utan allvarliga
svårigheter kunde vidkännas en sådan jämkning av förhållandet mellan
ordinarie och icke ordinarie befattningar, som skulle bliva en följd av att
de nu vakanta tjänsterna utan vidare bortginge. Styrelsen måste därför
fasthålla vid sitt i tidigare utlåtanden framställda krav, att befattningar,
som överfördes till indragningsstat, beräknades med ledning av den personal,
som bleve övertalig genom organisationsförändringen oavsett förekommande
vakanser.

Kammarkollegiet har rörande de av domänstyrelsen föreslagna grunderna
för personalindragningen anfört följande:

Rörande de grunder, på vilka den nödvändig vordna indragningen av
överflödiga tjänster inom domänverket kunde böra läggas, tillkomme det
ej kollegiet att yttra sig i vidare mån än så vitt dessa grunder inverkade
på den ersättning, som jämlikt 69 § nya boställsordningen borde ur kyrkofonden
utgå till domänfonden. Ur denna synpunkt ville kollegiet, som
väl kunde sätta sig in i styrelsens önskan att personalindragningen måtte
ske inom sådana åldersgrupper att en jämnare oell för verket gynnsammare
rekrytering kunde äga rum, emellertid uttala som sin mening, att
det ej syntes riktigt, att en åtgärd av denna beskaffenhet borde vidtagas
på sådant sätt, att kyrkofondens ersättningsskyldighet därigenom ökades.
En ökning i kostnaden uppkomma, därest yngre ordinarie befattningshavare
överfördes å indragningsstat framför äldre, ty därigenom kvarstode
under en längre lid än eljest kyrkofondens skyldighet att vidkännas den
till övertaliga befattningshavare utgående ersättningen samtidigt som
fonden kunde komma att direkt eller indirekt få vidkännas utgifterna
för skogens förvaltning genom de nya organ, som kunde bliva anställda.

Vad sålunda anförts ägde i huvudsak tillämplighet å domänstyrelsens
framställda krav därom att de befattningar, som överfördes till indragningsstat,
skulle utan avseende å förekommande vakanser, beräknas med
ledning av hela den personal, som bleve överflödig genom organisationsförändringen.

Sist omförmälda tillägg angående förekommande vakanser avsåge, att
styrelsen måtte bemyndigas att oberoende av redan uppkomna eller uppkommande
vakanser låta överflyttningen å övergångsstat omfatta så stort
antal befattningshavare, som motsvarade antalet till indragning avsedda
tjänster, eller med andra ord, att styrelsen skulle efter överflyttningen
hava samtliga vakanta befattningar tillgängliga i befordringssyfte. Det
torde icke tillkomma kollegiet att yttra sig beträffande den sålunda föreslagna
anordningens lämplighet eller överensstämmelse med gällande principer.
Däremot funne sig kollegiet föranlåtet att motsätta sig, att kyrkofonden
finge deltaga i avlönandet av större antal befattningshavare än det,
som motsvarade antalet av domänstyrelsen enligt dess föreliggande förslag
till indragning föreslagna befattningar efter avdrag av det antal, som vid
tiden för överflyttningsbeslutet vore valcanta. Den omständigheten att
domänstyrelsen, förklarligt nog, ansåge sig för befrämjandet av ämbetsverkets
rekrytering böra hava tillgång till de vakanta befattningarna för
befordran av förtjänt personal syntes kollegiet ej vara av beskaffenhet att
kostnaden för denna åtgärd skulle läggas på kyrkofonden. Härvid kunde
särskilt framhållas, att den olämpliga ålderssammansättning av domän -

21

Kungl. Majlis proposition nr 233.

verkets personal, varom styrelsen talat, och för vars orsaker redogörelse
lämnats, icke torde kunna anses vara en följd av att prästskogarnas förvaltning
legat hos domänstyrelsen.

Statskontoret har uttalat, att den personal, som icke kunde beredas annat
arbete, endast i undantagsfall torde böra uppföras å indragningsstat utan
tjänstgöringsskyldighet. I stället har statskontoret ifrågasatt, huruvida
icke en stor del av personalen borde kunna bibehållas vid domänverket för
att i förekommande fall, vid vakanser, förordnanden m. m., inträda i
tjänstgöring och alltså i stället för å indragningsstat uppföras å övergångsstat.
Härom har statskontoret vidare anfört:

Visserligen komrne härigenom rekryteringsförhållandena vid domänverket
att ytterligare försämras, men å andra sidan torde det vara ett statsintresse,
att det allmänna icke belastades med kostnader i större utsträckning,
än som måste anses vara oundvikligt med hänsyn till förefintliga
möjligheter att inom och utom domänverket bereda den övertaliga personalen
arbete. Statskontoret, som icke kunde dela den allmänna uppfattning,
som läge till grund för domänstyrelsens förslag, ansåge alltså, att
av den ordinarie personal, som icke kunde beredas sysselsättning hos stiftsnämnder
och skogsvårdsstyrelser, allenast så stor del borde uppföras å indragningsstat
utan tjänstgöringsskyldighet, som icke under några förhållanden
kunde beräknas nu eller framdeles bliva behövlig för domänverket,
medan återstoden av den ordinarie personalen borde uppföras å
övergångsstat. Innan definitivt beslut fattades örn personalens framtida
fördelning, syntes emellertid en övergångstid böra förflyta, under vilka
alla möjligheter, som stöde till buds för den övertaliga personalens utnyttjande,
undersöktes. De allmänna synpunkter, som sålunda anförts, torde
till en del kunna tillämpas även i fråga örn den övertaliga i eke-ord in arie
personalen vid domänverket, men statskontoret hade i detta fall ansett hinder
icke böra möta mot att åtgärder omedelbart vidtoges för beredande av
förtidspension och avskedsersättning åt de ieke-ordinarie befattningshavare,
varom här vore fråga. Dock syntes åtgärder icke böra omedelbart få
vidtagas för entledigande av samtliga ifrågavarande befattningshavare,
utan torde även detta lämpligen kunna göras under loppet av en fastställd
övergångstid.

Riksräkenskapsverket har i huvudsak givit sin anslutning till domänstyrelsens
förslag rörande personalindragningarnas genomförande.

''Kommunikationsverkens lönenämnd har vid sin granskning av förslaget
i denna del icke kunnat undgå att hysa vissa betänkligheter inför den
föreslagna åtgärden att frikalla ett så stort antal befattningshavare från
tjänstgöringsskyldighet vid verket, samtidigt som denna personal skulle
bibehållas vid i stort sett orubbade löneförmåner.

Det syntes nämnden icke otänkbart, att även med den örn förmälda begränsningen
i verkets administrativa uppgifter den övertaliga personalen
skulle kunna, åtminstone i viss omfattning, beredas sysselsättning inom
verket. Nämnden tänkte härvid siirskilt på de övertaliga kronojägarna,
av vilka en del liven i fortsättningen borde kunna användas för olika slag
av skogsvårdande ärilsten å statens skogsdomänor. Även örn den av styrelsen
med sitt förslag tillika åsyftade förbättringen i rekryteringsförhållandena
inom verket härigenom icke til! alla delar skulle ernås, syntes

22

Kungl. May.ts proposition nr 233.

dock nu berörda spörsmål vara förtjänt av ytterligare övervägande vid
ärendets fortsatta behandling. I den mån härvid en jämkning av förslaget
i antydd riktning skulle befinnas möjlig, borde givetvis motsvarande övertaliga
befattningshavare icke överföras till indragningsstat utan i stället
upptagas å övergångsstat, med skyldighet sålunda för dem att vid behov
tjänstgöra.

I detta sammanhang har nämnden erinrat, att såväl föreningen Sveriges
ordinarie jägmästare som ock Sveriges kronojägareförbund uttalat såsom
ett önskemål, att överförande av ordinarie personal å indragningsstat förmedlades
genom frivillig övergång. Lönenämnden förutsatte, att domänstyrelsen
vid förslagets praktiska genomförande komme att tillmötesgå
detta önskemål, i den mån så vore möjligt och med verkets intressen förenligt.
Något direkt beslut från statsmakternas sida i nu nämnda hänseende
syntes nämnden knappast vara påkallat.

Föreningen Sveriges ordinarie jägmästare har framhållit önskvärdheten
och angelägenheten av att överförandet av ordinarie tjänstemän på
övergångsstat måtte genomföras så smidigt som möjligt och att frivillig
övergång därvid måtte utnyttjas i den utsträckning, som vore möjlig att
åvägabringa och med verkets intressen förenligt. Föreningen har till utveckling
av denna ståndpunkt vidare anfört bland annat följande.

Det torde icke vara otänkbart, att vissa tjänstemän frivilligt önskade
anmäla sig för överflyttning på övergångsstat, under det att ett
tvångsvis överförande skulle för andra tjänstemän innebära stor besvikelse
och kunna tänkas medföra synnerligen deprimerande inflytande. På
grund därav vore det önskvärt, att det förslag, som domänstyrelsen hade
att i sinom tid i detta avseende avgiva, kunde uppgöras i samverkan med
personalen och sedan densamma först satts i tillfälle att framställa sina
önskemål.

De extra jägmästarnas förbund har med anledning av statskontorets yttrande
framhållit följande.

Domänverket handhade förvaltningen av det väldiga kapital, som statens
skogar representerade, och den avkastning detta kapital lämnade vöre
i hög grad beroende på de enskilda tjänstemännens insatser. Betydelsen
för verket att hava tillgång till en fullgod tjänstemannakår vore därför
uppenbar. En dylik kår krävde emellertid för att kunna vidmakthållas
successivt tillskott av livskraftigt folk med modern utbildning och nya
idéer. Skulle statskontorets förslag genomföras, vore en dylik föryngring
av kåren omöjliggjord för åtskilliga år framåt, vilket otvivelaktigt måste
inverka högst menligt på statsskogarnas framtida skötsel och avkastning.
De förluster staten härigenom skulle ådraga sig jämte de merkostnader domänverket
och därigenom statsverket skulle åsamkas genom avlönandet av
en överårig, dyrbar och ändock ej utnyttjad arbetskraft torde bliva —
ehuru dolda — avsevärt störi-e än de kostnader en eventuell indragningsstat
komme att betinga. Förbundet ansåge det därför vara ett ännu större
statligt intresse att domänverket genom placering av övertalig personal
på indragningsstat bereddes möjligheter att på ett rationellt sätt ordna
personalförhållandena inom verket och på en gång nedbringa personalkostnaderna
till en för verkets blivande omfattning avpassad nivå.

Sveriges kronojägareförbund har framhållit angelägenheten av att tjänstemännen
själva finge yttra sig om övergåendet på indragningsstat. En

23

Kungl. May.ts proposition nr 233.

kombination av frivillig överföring och tvångsöverföring borde anordnas
på det sätt, att domänstyrelsen borde vara skyldig bereda tjänstemännen
tillfälle att frivilligt anmäla sin önskan i berörda avseende.

De motiv, domänstyrelsen anfört för överflyttande av övertalig ordinarie nepartementepersonal
till indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet, finner jag bä- chefen.
rande. Även i fråga örn sättet för indragningarnas genomförande med
hänsyn till åldersfördelningen hos domänverkets personal biträder jag
domänstyrelsens förslag. Det är enligt mitt förmenande icke möjligt
att, såsom statskontoret förordat, behålla den övertaliga personalen vid
tjänstgöring inom verket, utan att allvarliga rubbningar i verkets arbetsförhållanden
uppstå, vilka måste menligt påverka driftresultatet.
Statsmakterna synas icke skäligen böra på detta sätt överlåta åt ett statens
affärsdrivande verk att bära ekonomiska konsekvenser av statsmakternas
beslut i lagstiftningsfrågor. Visserligen medför den av mig
förordade åtgärden rätt väsentliga direkta kostnader för det allmänna,
men det torde vara ett betydelsefullt allmänt intresse, att domänverket
icke beredes ökade svårigheter. Därför torde statsmakterna böra inrikta
sig på att genom lämpliga åtgärder nedbringa de kostnader, som genom
lagändringarna uppstå för det allmänna. De av mig i det föregående omförmälda
åtgärderna för överförande av personal från domänverket till
andra organisationer tjäna detta syfte. I det följande kommer jag därjämte
att föreslå vissa åtgärder, avsedda att uppmuntra befattningshavare
å indragningsstat att söka förvärva annan anställning, varigenom
statens kostnader för befattningshavarnas avlöning skulle ytterligare
minskas.

Då den nu förevarande frågan örn indragning av personal inom domänverket
äger ett visst samband med frågan örn ändringen i domänverkets inre
organisation, torde jag här i korthet få redogöra för organisationsfrågans
läge.

Domänstyrelsen, som numera upptagit domänverkets inre organisation
till omprövning, har meddelat, att styrelsen för närvarande utarbetade
ett förslag till viss omorganisation av domänverket. Förslaget lärer
komma att överlämnas till Kungl. Majit under instundande sommar.

Jag har av domänstyrelsen inhämtat, att styrelsens förslag torde innebära
en ytterligare nedskärning av antalet befattningar av skilda slag,
vilken föranletts dels av den inträffade, avsevärda förbättringen av kommunikationsväsendet,
dels av en allmän rationaliseringssträvan. Sålunda
lärer domänstyrelsen komma att föreslå ungefärligen följande minskning
av befattningarnas antal, nämligen mellan tio och tjugo ordinarie
befattningar för förvaltande personal samt minst femtio ordinarie be
fattningar för bevakande personal ävensom därutöver ett antal icke
ordinarie befattningar.

Då domänstyrelsens förslag ännu icke framlagts, liro verkningarna av

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

den ifrågasatta omorganisationen av domänverket svåra att förutse. Man
torde emellertid vara berättigad att på grund av de upplysningar, domänstyrelsen
lämnat, antaga, att organisationsförändringen under alla förhållanden
icke kommer att föranleda krav på inrättande i de särskilda lönegraderna
av befattningar utöver dem, som återstå, sedan de på grund av
lagändringarna övertaliga befattningarna indragits. Den personal, som
av domänstyrelsen nu föreslagits till överflyttning på indragningsstat,
kan sålunda beräknas icke under några förhållanden bliva behövlig för
domänverket.

Enligt från domänstyrelsen inhämtade upplysningar äro för närvarande
följande antal ordinarie befattningar inom domänverket vakanta, nämligen:
Överjägmästare 1, jägmästare 12, överjägmästarassistenter 2,

kontorsbiträden 5 och kronojägare 23. I enlighet med de vid indragningsförfaranden
i allmänhet tillämpade regler skulle antalet av de befattningar,
som föras å indragningsstat, minskas med nämnda antal vakanta
befattningar. Emellertid har i förevarande fall vakanssättning
skett i sådan omfattning, att, därest man nu skulle förfara på liknande
sätt, den avsedda verkan av överflyttning å indragningsstat skulle till
stor del utebliva och domänverket således i sista hand likväl få vidkännas
avsevärda indirekta kostnader för de genomförda ändringarna i
skogslagstiftningen. Domänstyrelsens förslag örn överflyttning till indragningsstat
av samma antal befattningshavare, som antalet av de befattningar,
vilka bliva övertaliga genom organisationsförändringen, oavsett
förekommande vakanser, har icke föranlett principiella erinringar från
de hörda ämbetsverkens sida. Jag anser mig av nyss anförda skäl böra
i princip biträda domänstyrelsens förslag.

Med anledning av kammarkollegiets påpekande, att kyrkofonden icke
borde bära kostnader, som uppstode därigenom, att vid överflyttning av
befattningar till indragningsstat vakanta tjänster icke avdroges, vill jag
erinra, att den omständigheten, att en förändring av prästskogarnas förvaltning
emotsetts, endast i ringa mån bidragit till vakanssättningen.
Vad kollegiet anfört synes därför ej vara av beskaffenhet att inverka
på antalet befattningshavare, som böra överflyttas till indragningsstat
på grund av administrationsförändringen beträffande de ecklesiastika
skogarna.

Ett bifall till domänstyrelsens förslag i denna del skulle innebära, att
styrelsen vore oförhindrad att omedelbart vidtaga åtgärder för återbesättande
av lika många befattningar, som motsvara de nyss redovisade vakanserna.
Med hänsyn till att sannolikhet föreligger för att ytterligare
befattningar komma att indragas i samband med en förestående organisationsförändring
av domänverket, vore en dylik anordning givetvis
olämplig. Återbesättande av ordinarie tjänster vid domänverket torde
för övrigt tillsvidare icke böra förekomma. Som allmän regel synes därför
böra gälla, att, då ledighet å ordinarie befattning vid domänverket

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

uppstår, befattningen ej må, såvida ej särskilda skäl kunna åberopas därför,
återbesättas förrän verkets organisation omprövats av statsmakterna.
För att reglera dessa förhållanden har jag för avsikt att föreslå Kungl.
Majit att utfärda föreskrift därom, att åtgärder för återbesättande av vakanta
eller ledigblivande befattningar vid domänverket icke må vidtagas
utan Kungl. Maj:ts medgivande.

Därest avförandet av ordinarie personal från domänverket skall kunna
ske på ett för domänverket ändamålsenligt sätt, kan frivillig övergång
till indragningsstat icke medgivas i den mening, att personalen skulle äga
rätt att efter anmälan överflyttas till indragningsstat, i den mån befattningar
å indragningsstat funnes tillgängliga. Avgörandet i denna fråga
bör efter förslag av domänstyrelsen träffas av Kungl. Majit. Jag förutsätter
emellertid, att domänstyrelsen bereder personalen tillfälle att anmäla
sina önskningar i detta avseende samt vid upprättande av nämnda
förslag tillmötesgår personalens önskemål, i den mån så finnes vara med
verkets intressen förenligt.

Även beträffande den icke ordinarie personalen förutsätter jag, att domänstyrelsen,
innan styrelsen vidtager åtgärder för uppsägning av sådan
personal, så långt lämpligen kan ske utnyttjar d$n avgång ur verkets
tjänst mot fastställd ersättning, som möjligen kan åstadkommas på frivillighetens
väg.

4. Avlöning och ersättning åt entledigad ordinarie personal.

Vid behandling av frågan örn ny lönereglering för domänverkets personal
år 1920 beslöt riksdagen att i avvaktan på vidare utredning rörande
verkets organisation tillsvidare fastställa den godkända lönestaten endast
provisoriskt för ett år. Tillämpningstiden för avlöningsreglementet har
sedermera år för år av Kungl. Maj:t och riksdagen förlängts. De ännu
i tjänst varande tjänstemän, som vid utgången av år 1920 innehade befattning
å då gällande stat för domänstyrelsen, skogsstaten eller statens
skogsskolor hava samtliga underkastat sig det provisoriska avlöningsreglementets
villkor och bestämmelser med undantag av en skogsingenjör
och en kronojägare.

Domänstyrelsen har ansett, att lön å indragningsstat borde utgå enligt
det provisoriska avlöningsreglementet för alla dem, som
ingått å den nya lönestaten oell därmed underkastat sig reglementets bestämmelser.

Styrelsen har vidare ansett, att lön å indragningsstat skall beräknas
efter den lönegrupp, befattningen vid innehavarens överflyttning till
indragningsstat tillhört. Till stöd för denna uppfattning har styrelsen
åberopat motiven till den allmänna sänkning av indragningslönerna, som
genomfördes därigenom, att dyrtidstillägg å sådana löner jämlikt kungö -

26

Kungl. May.ts proposition nr 233.

reisen den 18 juni 1926 (nr 270) skall utgå med ett i förhållande till övriga
dyrtidstillägg nied 50 procent sänkt belopp. Styrelsen bär även hänvisat
till den praxis, som utbildats efter nämnda tidpunkt.

Kammarkollegiet bar, såvitt angår prästskogarna, intet baft att erinra
mot domänstyrelsens förslag i detta avseende.

Statskontoret har ifrågasatt, huruvida icke personalen å indragningsstat,
under förutsättning att någon tjänstgöring icke ifrågakomma, borde
erhålla avlöning å A-ort, eventuellt för personal, som nu åtnjöte avlöning
enligt de högsta ortsgrupperna, i stället å B- eller C-ort. I yttrande över
en framställning från riksdagens år 1932 församlade revisorer hade statskontoret
ifrågasatt, huruvida dyrtidstillägg å reglerad avlöning å indragningsstat
fortfarande borde utgå. Statskontoret hade velat erinra örn
detta yttrande, då frågan örn dyrtidstillägg å avlöning å indragningsstat
torde bliva föremål för behandling av 1933 års riksdag.

I fråga örn de löneförmåner, som skulle tillerkännas entledigad ordina
rie tjänsteman, har riksräkenskapsverket erinrat, att lönen å indragningsstaten
syntes böra beräknas icke såsom domänstyrelsen föreslagit efter den
lönegrupp, befattningen vid innehavarens överflyttning till indragningsstat
tillhört, utan efter lönen enligt A-grupp.

Lönenämnden har i detta avseende anfört följande:

Såsom en allmän utgångspunkt vid bestämmandet av lönen å iudragningsstat
kunde man antaga, att de å indragningsstat uppförda befattningshavarna
skulle med den frihet, varmed de efter överflyttningen
kunde förfoga över sin arbetskraft, äga möjlighet att genom arbete utom
verket vare sig av skoglig eller av annan art i icke oväsentlig mån förbättra
sina löneinkomster. Vid sådant förhållande syntes det nämnden
med fog kunna ifrågasättas, huruvida icke lönen å indragningsstat kunde
utan olägenhet bestämmas enligt lönegrupp A. Särskilt med hänsyn till
de motsedda betydande kostnaderna för statsverket på grund av indrag
ningsstaten ansåge nämnden för sin del sådan ändring i styrelsens förslag
påkallad, att lön å indragningsstat fastställdes att utgå — i vissa
fall efter erforderlig uträkning — enligt lönegrupp A i vederbörande
lönegrad inom den i domänverkets avlöningsreglemente intagna löneplanen.

För personal, som åtnjöte reglerad avlöning å indragningsstat utan
tjänstgöringsskyldighet, skulle det procentuella dyrtidstillägget i varje
särskilt fall minskas till hälften. Enligt vad lönenämnden erfarit, hade
statskontoret i yttrande till Kungl. Maj:t den 9 januari 1933 över riksdagens
år 1932 församlade revisorers under § 51 av deras berättelse gjorda
uttalanden ifrågasatt, huruvida överhuvudtaget dyrtidstillägg å reglerad
avlöning å indragningsstat borde fortfarande utgå. Lönenämnden har i
anledning av förevarande ärende ansett sig böra såsom sin mening uttala,
att den av statskontoret sålunda väckta frågan snarast borde upptagas
till prövning och avgörande. Då det enligt lönenämndens förmenande
knappast kunde anses obilligt, att för ordinarie personal, som uppfördes
å indragningsstat, dyrtidstillägget helt indroges, ville nämnden förorda,
att en åtgärd i sådant syfte vidtoges beträffande nu ifrågavarande personal
vid domänverket.

Kungl. Majlis proposition nr 233.

27

Domänstyrelsen har i fråga om uppfattning till högre löneklass
efter överförandet till indragningsstat anfört, att
sådan uppfattning icke syntes böra förekomma, då någon tjänstgöringsskyldighet
icke skulle åligga till indragningsstat överförd befattningshavare.

Styrelsen har vidare föreslagit, att befattningshavare icke skulle erhålla
minskning i den pension, som skulle tillkommit dem, därest de
kvarstått i tjänst till pensionsålderns inträde.

Häremot har lönenämnden intet haft att erinra.

Domänstyrelsen har i fråga örn avstående av indragningslön
vid övergång till annan allmän tjänst föreslagit att befattningshavare,
som erhölle annan ordinarie befattning å rikets eller riksdagens
stat eller därmed jämförlig anställning hos skogsvårdsstyrelse
eller stiftsnämnd, skulle vara skyldig att helt frånträda avlöningsförmånerna
å indragningsstaten, såvida de understege eller vore lika med de
nya avlöningsförmånerna, samt, därest avlöningsförmånerna å indragningsstaten
överstege berörda nya avlöningsförmåner, vidkännas mot de
senare svarande avdrag. Styrelsen har därom anfört, att det syntes
tilltalande att genom att låta en sådan bestämmelse avse samtliga
de organisationer, som nu övertagit arbetsuppgifter av domänverket,
förbättra möjligheterna till anställning för den yngre, specialutbildade
personal, varå överskott för närvarande funnes. Med hänsyn till
den lösa anställningsform för dem, som för pastoratens eller härads
räkning skulle handhava de överförda arbetsuppgifterna — ofta torde
anställningen komma att utgöra bisyssla —• och då några reglerande
tjänstgöringsbestämmelser icke utfärdats för befattningarna, ansåge
styrelsen emellertid, att avdrag från lönen å indragningsstat icke lämpligen
kunde göras för arbetsinkomst av sådan anställning hos pastoraten
och häradena, som här avsåges. Det finge därjämte anses
som ett i visst mån allmänt intresse, att övertaliga befattningshavare
vid domänverket ställde sig till förfogande för dylika uppdrag. Styrelsen
ville på grund härav föreslå, att befattningshavare, därest han
efter förflyttning till indragningsstat erhölle annan ordinarie befattning
å riket eller riksdagens stat eller därmed jämförlig anställning
hos skogsvårdsstyrelse eller stiftsnämnd, skulle vara skyldig helt frånträda
avlöningsförmånerna å indragningsstaten, såvida de understege
eller vore lika med de nya avlöningsförmånerna, samt, därest avlöningsförmånerna
å indragningsstaten överstege berörda nya avlöningsförmåner,
vidkännas mot de senare svarande avdrag. Även för det fall att befattningshavare
å indragningsstat skulle av domänverket anlitas på sådant
sätt, att den föreslagna bestämmelsen örn avstående av lön å indragningsstat
icke skulle träda i tillämpning, kunde reglering av befattningshavarens
löneförmåner ifrågasättas. Styrelsen ansåge emellertid, att denna
ersättningsfråga lämpligen kunde ordnas av domänstyrelsen genom före -

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

skrift, varigenom arvodet för sådan mer eller mindre tillfällig tjänstgöring
sattes lägre än normalt.

Kamnwrkollegiet har anfört följande:

Emot vad domänstyrelsen sålunda anfört hade kollegiet, så vitt anginge
prästskogarna, icke annat att erinra än att, såsom även departementschefen
förutsatt, avstående av eller nedsättning i lönen å indragningsstat
borde äga rum även då befattningshavare erhölle anställning som skogsförvaltare
i pastorats tjänst. Detta syntes så mycket mera påkallat som
kyrkofonden i de flesta fall finge vidkännas pastoratens kostnader för
skogsvården.

Domänstyrelsens förslag inneliölle icke bestämmelse huru förfaras skulle,
därest någon på indragningsstat överflyttad skogsstatstjänsteman, som
fått helt eller delvis avstå från lönen å indragningsstat på grund därav att
han erhållit anställning, varom förut förmälts, skulle förlora denna. Sådant
vore ej uteslutet med hänsyn till den jämförelsevis lösa anställning
de nya tjänstemännen innehade. Måhända kunde skäl anföras för att sådan
befattningshavare skulle återfå sin lön å indragningsstat, respektive
pension, med skyldighet för kyrkofonden att efter samma grunder som
förut utgiva ersättning till domänfonden. Kollegiet hade emellertid icke
ansett sig hava anledning att härutinnan framlägga något förslag.

Vad domänstyrelsen föreslagit för det fall att befattningshavare å indragningsstat
bleve av domänverket anlitad under sådana förhållanden
a,tt meddelad bestämmelse örn skyldighet att avstå lön å indragninsstat
icke skulle på honom äga tillämpning syntes böra tillämpas på sådant
sätt, att vinsten av den av styrelsen avsedda arvodesnedsättningen delades
mellan domänfonden och kyrkofonden.

Lönenämnden har framhållit följande:

Den av domänstyrelsen föreslagna bestämmelsen skulle icke i och för
sig innebära någon lockelse för befattningshavarna att söka tjänst hos
någon av nämnda organisationer. Annorlunda skulle förhållandet däremot
bliva, örn övergången till sådan anställning medförde någon påtaglig
ekonomisk fördel genom att den å indragningsstat utgående lönen finge
till någon del behållas efter övergången. Denna anordning vore icke främmande
inom statsförvaltningen. Nämnden ville erinra, att vid den från
och med den 1 januari 1918 genomförda löneregleringen för landsstaten
och uppförande i samband därmed av kronofogdetjänsterna i riket å indragningsstat,
innehavare av sådan befattning berättigades, att örn han
sökte och erhöll ordinarie tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat,
få behålla en tredjedel av det för honom å indragningsstat uppförda beloppet,
i vad det utgjorde lön och ålderstillägg, samt i den händelse
nämnda del av detta belopp jämte nettobehållningen av samtliga avlöningsförmånerna
i den nya tjänsten tillsammans icke uppginge till hela
det för honom å indragningsstat upptagna beloppet, från indragningsstaten
uppbära skillnaden. Ett liknande medgivande lämnades åt väg- och
vattenbyggnadsdistriktens tjänstemän vid deras överförande från och
med den 1 juli 1930 å allmänna indragningsstaten.

Lönenämnden ansåge, att nu berörda spörsmål borde tagas under närmare
övervägande vid den fortsatta prövningen av styrelsens förevarande
framställning.

Oklarhet syntes råda, huru i pensionshänseende skulle förfaras i fråga
örn å indragningsstat uppförd tjänsteman, som exempelvis erhölle fast

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

29

anställning lios skogsvårdsstyrelse. Enär nied skogsvårdsstyrelsernas
ordinarie befattningar vore förenad pensionsrätt i statens pensionsanstalt,
uppstode fråga, huruvida å sådan tjänsteman civila pensionslagen
fortfarande skulle vara tillämplig eller huruvida han i stället skulle inordnas
under reglementet för statens pensionsanstalt. Med hänsyn till
att anställningen hos en skogsvårdsstyrelse i regel vore uppsägbar, utginge
nämnden ifrån, att vederbörande i dylikt fall skulle bibehållas vid
sin å indragningsstat innehavda pensionsrätt och följaktligen under sin
anställningstid hos skogsvårdsstyrelsen erlägga pensionsavgifter till civila
pensionsfonden. Föreskrifter, som reglerade hithörande förhållanden,
syntes dock vara av behovet påkallade.

Vid bestämmandet av de avlöningsförmåner, som skola tillkomma till Departementsindragningsstat
överflyttad befattningshavare, har man att i första hand eMfen.
taga hänsyn till de rättigheter, som enligt lag och författning tillkomma
ifrågavarande ordinarie befattningshavare. Då det här gäller befattningshavare,
vilka utan egen förskyllan tvångsvis skiljas från de tjänster de
innehava, torde avlöningsförmånerna även få avvägas med hänsyn härtill.
Jämsides härmed måste man emellertid ägna uppmärksamhet åt att
det allmännas intressen tillgodoses. Jag åsyftar härmed i främsta rummet,
att statens kostnader för indragningsstaten icke bliva större än som
är oundgängligen nödvändigt, samt att det ofördelaktiga inflytande på
arbetsmarknaden, som de från tjänstgöring befriade, avlönade befattninghavarna
vid domänverket måste utöva, såvitt möjligt begränsas.

De ordinarie befattningshavarna vid skogsstaten torde, vare sig
de utnämnts eller konstituerats före eller efter ikraftträdandet av
det provisoriska avlöningsreglementet, på grund av dem tillkommande
rättigheter icke vara tillförsäkrade att vid överflyttning till indragningsstat
behållas vid högre avlöningsförmåner än den avlöning, som enligt
kungörelsen den 20 juni 1918, nr 590, tillkommer ordinarie personal
vid skogsstaten. Då nämnda avlöning väsentligt understiger avlöningsförmånerna
enligt det provisoriska avlöningsreglementet, synas avlöningsförmånerna
å indragningsstaten likväl skäligen böra anslutas till den provisoriska
lönestaten. Jag finner emellertid rimligt, att personalen i sådant
fall underkastar sig de villkor för avlöningsförmånernas åtnjutande,
som statsmakterna kunna anse erforderligt föreskriva för tillgodoseende
av allmänna intressen.

Vid överförandet av personal till indragningsstat har tidigare som
grundregel gällt, att, därest befattningshavare å indragningsstat erhåller
annan ordinarie befattning å rikets, riksdagens eller kommuns stat, han
skall vara skyldig att helt frånträda avlöningsförmånerna å indragningsstaten,
såvida de understiga eller äro lika med de nya avlöningsförmånerna,
samt, därest avlöningsförmånerna å indragningsstaten överstiga
berörda nya avlöningsförmåner, vidkännas mot de senare svarande avdrag.
Lönenämnden har emellertid påvisat, att statsmakterna vid två
tidigare tillfällen vid genomförande av organisationsförändringar med -

30

Kungl. Maj:ts proposition nr X33.

givit befattningshavare, som erhåller anställning av den art nyss nämnts,
att behålla viss del av det för honom å indragningsstat uppförda beloppet.
Jag anser denna anordning synnerligen lämplig, då de till indragningsstat
överflyttade befattningshavarna på grund härav böra finna med sin
ekonomiska fördel förenligt att söka nämnda tjänster, varigenom besparingar
å indragningsstaten kunna väntas uppstå.

Starka skäl tala emellertid enligt mitt förmenande för tillämpande av
nämnda bestämmelser örn avstående av viss del av avlöningsförmånerna
å indragningsstaten icke blott vid övergång till omförmälda allmänna
tjänster utan beträffande all anställning i allmän eller enskild tjänst. Örn
en befattningshavare, vars arbetskraft helt står till statens förfogande, med
bibehållande i huvudsak av innehavande avlöningsförmåner överflyttas
till indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet och till följd av befrielsen
från tjänstgöring kan genom att taga anställning i annan allmän eller
enskild tjänst förvärva ytterligare inkomst, får det anses skäligt, att vederbörande
får vidkännas viss minskning i den från indragningsstaten
utgående avlöningen.

Den ifrågasatta bestämmelsen skulle därjämte i ett annat avseende utgöra
en förbättring av tidigare indragningsbestämmelser. De ofördelaktiga
verkningar å arbetsmarknaden, som den i samband med försvarsrevisionen
åren närmast efter 1926 anordnade övergångsstaten för militära beställningshavare
medförde, torde vara allmänt bekanta. Det är självfallet,
att avsevärda rubbningar å arbetsmarknaden kunna uppstå, örn ett förhållandevis
stort antal personer med en icke oväsentlig arbetsfri inkomst
upptaga konkurrensen med övriga arbetssökande örn tillgängliga arbetstillfällen.
Den nu rådande lågkonjunkturen med åtföljande arbetsbrist,
icke minst för fackutbildade skogsmän, skärper givetvis de skadliga verkningar
av en indragningsstat, sådan som den nyss antydda. Därest staten,
såsom jag förut förordat, förbehåller sig rätt att, då befattningshavare
vinner annan anställning, avdraga viss del av indragningslönen,
torde de olägenheter, som anordnande av indragningsstat gemenligen
medför, till stor del kunna undgås.

Som grundregel bör sålunda gälla, att befattningshavare å indragningsstat
må åtnjuta avlöning med belopp, som skulle hava vid överflyttningen
till indragningsstat tillkommit honom med tillämpning av den före den
1 januari 1921 gällande lönestaten för domänverket, samt med pensionsrätt
enligt för domänverket före nämnda dag gällande pensionsbestämmelser.
Det torde få ankomma på Kungl. Majit att beträffande befattningshavare,
som utnämnts efter det provisoriska avlöningsreglementets
ikraftträdande, meddela bestämmelser i avseende å det belopp, som i vart
dylikt fall skall utgå såsom tjänstgöringspenningar. Samtliga befattningshavare,
som vid överflyttningen till indragningsstat åtnjutit lön enligt
det nu gällande provisoriska avlöningsreglementet, böra likväl, därest de
underkasta sig de villkor, statsmakterna anse sig böra föreskriva med

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

31

hänsyn till allmänna intressen, elghalla lön å indragningsstat, som beräknas
enligt nämnda avlöningsreglemente.

Beträffande de avlöningsförmåner, som i sådant fall böra tillkomma befattningshavare,
anser jag, i likhet med de ämbetsverk, som yttrat sig över
domänstyrelsens förslag, att lönen bör, såsom vid tidigare indragningsförfaranden
i allmänhet skett, för samtliga befattningshavare beräknas enligt
någon av de lägre lönegrupperna. Med hänsyn till att den lönegruppering,
som tillämpas vid domänverket, i motsats till vid övriga affärsdrivande
verk, i viss män innebär en kvalitativ klassificering av befattningarna,
anser jag mig böra förorda den av statskontoret anvisade vägen att
beräkna lönen för befattningshavare, som vid överflyttningen åtnjuta lön
enligt de lägre lönegrupperna, enligt lönegrupp A och för befattningshavare,
som vid överflyttningen åtnjuta lön enligt de högre lönegrupperna,
enligt en högre lönegrupp. Jag föreslår på grund härav, att befattningshavare,
som vid överflyttningen till indragningsstat åtnjutit lön enligt
någon av lönegrupperna A till C, skall uppbära lön enligt lönegrupp A,
samt att befattningshavare, som vid nämnda överflyttning åtnjutit lön
enligt någon av lönegrupperna D till G, skall uppbära lön enligt lönegrupp
B.

Uppflyttning till högre löneklass efter överflyttningen till indragningsstat
bör av skäl, som domänstyrelsen anfört, icke förekomma.

Jag finner mig böra förorda domänstyrelsens förslag beträffande pensionsförmånerna
för å indragningsstat överflyttad befattningshavare. Dylika
befattningshavare böra sålunda, utan hinder av vad i lagen den 11
oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till pension samt i
kungörelsen den 15 juni 1922 (nr 323) med bestämmelser för ordinarie tjänstemän
vid domänverket i fråga örn rätt till pension m. m. stadgas beträffande
beräkning av tjänstår, äga såsom tjänstår i nämnda hänseende tillgodoräkna
tid, varunder de tillhört indragningsstaten.

För det fall, att befattningshavare, som uppförts å indragningsstat, erhåller
befattning, förenad med pensionsrätt i statens pensionsanstalt, synas
reglerande bestämmelser erfordi-as. Jag anser lämpligt, att befattningshavaren
i sådant fall undantages från pensionsrätt i pensionsanstalten, så
länge han är uppförd å indragningsstaten. Skulle pensionsrätten i anstalten
vara förmånligare än den pension befattningshavaren har rätt att uppbära
från indragningsstaten, tiger lian frihet att avsäga sig förmånerna å
indragningsstaten, örn han skulle finna en sådan åtgärd med sin ekonomiska
fördel förenlig.

Ä sådan lön från indragningsstat, som här avses, utgår enligt gällande
bestämmelser procentuellt dyrtidstillägg med ett i varje särskilt fall till
hälften minskat belopp samt barntillägg med oförminskat belopp.

Jag övergår därefter till de villkor, som böra uppställas för åtnjutande
av lön enligt det provisoriska avlöningsreglementet för domänverket. Vid
befattningshavares överflyttning till indragningsstat minskas hans in -

32

Kungl. May.ts proposition nr 233.

komster till följd av att lön och dyrtidstillägg å indragningsstaten understiga
de avlöningsförmåner han vid överflyttningen åtnjutit. Befattningshavarna
böra därför äga frihet att, utan något reglerande ingripande
från statens sida, genom att taga annan anställning, uppbringa sina arbetsinkomster
till samma höjd som före överflyttningen till indragningsstat.
Därest emellertid befattningshavare förskaffar sig sådan anställning,
att den totala inkomsten av anställningen och löneförmånerna å indragningsstaten
överstiger de avlöningsförmåner, som innehafts vid överflyttningen
till indragningsstat, torde staten skäligen böra tillgodogöra sig
en viss bestämd del av det överstigande beloppet genom att avdraga motsvarande
summa från avlöningsförmånerna å indragningsstaten. Örn det
belopp, som befattningshavaren skall avstå, bestämmes till två tredjedelar
av nämnda överskjutande belopp, kommer befattningshavaren, även örn
hans nya inkomst överstiger de avlöningsförmåner, han innehaft under
tjänstgöringen vid domänverket, att som regel få behålla en avsevärd del
av avlöningsförmånerna å indragningsstaten, och först när befattningshavarens
inkomst av den nya anställningen blir — beroende på befattningshavarens
löneplacering — mellan 55 och 85 procent högre än avlöningsförmånerna
å indragningsstaten eller mera, får han avstå hela
avlöningen å indragningsstaten. Jag föreslår sålunda, att, därest befattningshavare,
sedan beslut fattats örn hans överflyttande till indragningsstat
med åtnjutande av avlöningsförmåner enligt den provisoriska
lönestaten, erhåller annan anställning i allmän eller enskild tjänst, han
skall vara skyldig att, såvida summan av avlöningsförmånerna å indragningsstaten
och inkomsten av den nya anställningen överstiger den avlöning
befattningshavaren omedelbart före överflyttning till indragningsstat
åtnjutit, avstå två tredjedelar av det överskjutande beloppet, dock
högst avlöningsförmånerna å indragningsstaten.

De av mig förordade bestämmelserna förutsätta, att befattningshavarna
skola vara skyldiga att till domänstyrelsen anmäla den inkomst av anställning,
som de kunna förvärva. Någon regelbunden kontroll över att anmälningsföreskrifter
iakttagas lärer icke kunna anordnas. Det torde på
grund härav vara nödvändigt att föreskriva påföljd för underlåtenhet att
fullgöra anmälningsplikten. Jag föreslår därför, att, därest befattningshavare
befinnes hava under längre tid än 3 månader efter anställnings
början underlåtit att till domänstyrelsen verkställa anmälan örn anställningen,
Kungl. Maj:t må besluta, att befattningshavarens avlöningsförmåner
å indragningsstaten därefter skola utgå enligt före den 1 januari
1921 gällande bestämmelser.

Den av domänstyrelsen ifrågasatta regleringen av arvode för sådant
tillfälligt arbete inom domänverket, som kan komma att utföras av å indragningsstat
uppförd befattningshavare, blir med den av mig förordade,
allmänna regleringen av dylika befattningshavares extraförtjänster icke
erforderlig.

Kungl. Maj:ts proposition nr 233. 33

5. Ersättning åt entledigad icke ordinarie personal.

Domänstyrelsen har beträffande den övertaliga icke-ordinarie personalen
framhållit, att densamma inriktat sig på att för framtiden tjäna
domänverket, samt att den övervägande delen av densamma under lång
tid stadigvarande arbetat inom verket eller — i den mån domänverket
på grund av arbetets säsongartade karaktär icke behövt utnyttja dess arbetskraft
— enligt gällande instruktionsbestämmelser sedan åtskilliga år
ständigt stått till verkets förfogande. Denna anordning, som överensstämde
med vedertagen praxis inom statsförvaltningen, hade betingats av
de arbetsuppgifter, som hittills åvilat domänstyrelsen och skogsstaten. Domänstyrelsen
hade i egenskap av statens högsta skogliga organ i stor utsträckning
handlagt frågor av skogligt-administrativ natur, och skogsstatstjänstemännens
tjänstgöring hade omfattat icke blott vården och tillgodogörandet
av statens skogstillgångar utan även utredning av frågor
av allmän natur, handläggning av ärenden, som ej direkt anginge statens
skogar, samt frågor av rent fiskalisk art m. m. Den övertaliga ickeordinarie
personal inom domänverket, som tjänstgjort längre tid, kunde
på grund härav icke avskedas, utan att densamma i någon form ersattes
för den förlorade arbetsinkomsten.

De ämbetsverk, som yttrat sig i ärendet, samt kommunikationsverkens
lönenämnd hava intet haft att erinra häremot.

Jag anser av skäl, som jag strax torde få närmare angiva, i likhet med Departementsämhetsverken,
att den icke ordinarie personal vid domänverket, som blir
övertalig på grund av lagändringarna, bör beredas ersättning för
mistad arbetsinkomst.

Domänstyrelsens förslag till ersättning.

Domänstyrelsen har föreslagit, att ersättning till icke ordinarie personal,
som entledigas till följd av minskningen av domänverkets arbetsuppgifter,
skulle utgå enligt följande grunder:

De extra ordinarie och extra befattningshavare vid domänverket, som
till följd av den ifrågavarande organisationsförändringen såsom övertaliga
uppsägas av styrelsen eller, beträffande extra personal, av styrelsen
underrättas örn att de icke vidare kunna påräkna förordnande i verkets
tjänst, skola erhålla ersättning under förutsättning, att befattningshavaren
enligt i vederbörlig ordning utfärdade förordnanden tjänstgjort
inom domänverket under sammanlagt minst 3 år, varav minst 15 månader
under åren 1930—1932, samt att befattningshavaren icke erhållit och icke
heller kunnat erhålla någorlunda motsvarande anställning vare sig i statstjänst
eller hos skogsvårdsstyrelse eller stiftsnämnd.

För befattningshavare, som uppnått 45 års ålder samt innehar 15 års
verklig tjänstgöring, utgår ersättning i form av förtidspension. Underlaget
för pensionen skall motsvara statspensionen enligt pensionsreglerna
för kommunikationsverken och för extra ordinarie tjänstemän sålunda
utgöra:

Billan!/ till riksdagens protokoll 19X1. 1 sami. Sr ''2X1.

34 Kungl. Majlis proposition nr 233.

Tjänstegrupp vid domänverket

Motsvarande löne-grad enligt kom-munikations-

Pensionsunderlag

kronor

nr

befattning

verkens avlönings-reglemente

man

kvinna

| 2

Extra ordinarie tjänstemän.

Kontorsbiträde.......................................

4

984

936

4

Kanslibiträde..........................................

7

1,140

1,092

5

Kronojägare ..........................................

7

1,140

—

1

Revirassistent, skogsindelningsassistent, un-derlärare, notarie...............................

19

2,460

—

För avkortning av pensionsbeloppen skola de för ålderspension vid domänverket
gällande bestämmelserna tillämpas, dock att tjänstemännen
skola äga tillgodoräkna tiden intill inträdet av pensionsåldern för motsvarande
ordinarie tjänst. Dyrtidstillägg skall utgå å förtidspension enligt
för f. d. befattningshavare vid domänverket gällande bestämmelser.

Övriga ersättningsberättigade icke-ordinarie befattningshavare skola
beredas avskedsersättning med belopp motsvarande två månaders
inkomst av den förlorade anställningen, beräknad för månad till en tolftedel
av årsinkomsten av anställningen, för varje påbörjat verksamhetsår.
Med årsinkomst bör därvid förstås hälften av befattningshavarens inkomst
av anställningen under tiden 1 januari 1932—31 december 1933 eller,
örn anställningen omfattat endast en del av nämnda tid, ett års inkomst
av anställningen, beräknad till tolv gånger den genomsnittliga månadslönen
under den del av berörda tid, som anställningen omfattat, dock att
för extra befattningshavare skall, beträffande tjänstetid, som överstiger
6 år, med årsinkomst förstås den inkomst, som skulle utgått till befattningshavaren,
därest han varit extra ordinarie tjänsteman. I fråga örn
befattningshavare, som under sagda tid åtnjutit tjänstledighet på grund
av sjukdom eller av annan anledning, som medfört löneavdrag, skall gälla,
att vid beräkning av årsinkomsten skall anses så, som hade befattningshavaren
varit i full tjänstgöring under sagda tid. För varje barn under
16 år skall utgå tilläggsersättning med 200 kronor.

Örn ersättningsberättigad så önskar, må avskedsersättning, ökad med
10 procent, tillgodokomma honom i form av livränta. Sådan livränta
bör, beräknad med ledning av det förhöjda kontantbeloppet och bilaga
(tabell III och IV) till förordningen den 28 september 1928 örn statlig inkomst-
och förmögenhetsskatt, utbetalas i samma ordning, som förekommande
lön å indragningsstat och förtidspension.

Utbetalning av ersättning, som utgår kontant, bör ske på det
sätt, att vid avgången ur tjänst ersättningen utbetalas i den mån den
icke överstiger en årslön. Överskjutande ersättningsbelopp intill ytterligare
en årslön utbetalas ett år och återstående belopp två år efter avgången,
dock att uppskov med utbetalning av belopp, understigande 100
kronor, icke bör äga rum.

Befattningshavare, som tillerkänts ersättning, vare sig i form av förtidspension,
livränta eller avskedsersättning, skall vara skyldig att, därest
han erhåller sådan anställning i statstjänst eller hos skogsvårdsstyrelse
eller stiftsnämnd, som ovan omförmälts, avstå den del av ersättningen,
som vid den nya anställningens början icke utbetalats.

Kungl. Maj:tv proposition nr 233. 35

Skattefrihet beviljas för sådan avskedsersättning, som icke utgår i form
av livränta.

Ur domänstyrelsens motivering till förslaget må anföras följande.

Den icke-ordinarie personalen vid domänverket, som nu ifrågakomme
till avskedande, fullgjorde tjänstgöring av stadigvarande natur, enär arbetstillfällena
inom domänverket skulle för framtiden hava bestått, därest
icke förändringar av organisatorisk art inträtt. Inom statsförvaltningen
kunde tjänstemännen i allmänhet icke utnyttjas utom domänverket,
enär det här vore fråga örn en specialutbildad tjänstemannakår.

Med hänsyn till att tjänstemännen i regel bort kunna påräkna befordran
till tjänst, förenad med pensionsrätt, har styrelsen ansett, att ersättningen,
så långt ske kunde, skäligen borde utgå i form av förtidspension.
Beträffande ersättningssystemet för dem, som enligt styrelsens förslag
icke kunde erhålla förtidspension, uppställde styrelsen den fordran, att
systemet skulle, för att vara lämpat för domänverkets icke ordinarie personal
verka på det sätt, att ersättningen ökades med antalet tjänstår antingen
jämnt eller i stegrat tempo för en jämförelsevis lång följd av anställningsår
samt att ersättaingsskalan skulle så smidigt som möjligt ansluta
till det kapitaliserade värdet av förtidspensionen, därvid avskedsersättningarna
likväl borde understiga nämnda värde på grund av de särskilda
fördelar, engångsersättningen kunde erbjuda. Då såväl högre som
lägre manliga befattningshavare i regel vore specialutbildade syntes samma
system höra tillämpas för håda grupperna. Efter utredning rörande
de ersättningssystem, som tidigare tillämpats eiler utarbetats för icke ordinarie
tjänstemän inom statsförvaltningen, hade domänstyrelsen ansett sig
böra förorda, att det system, som år 1926 utarbetats för lägre, icke- ordinarie
tjänstemän vid riksförsäkringsanstalten, skulle, med mindre jämkningar,
tillämpas för domänverkets icke ordinarie tjänstemän, enär detta
system enligt styrelsens åsikt tillgodosåge de ovannämnda av styrelsen
uppställda fordringarna och samtidigt nöjaktigt fyllde skäliga krav från
personalens sida på ersättning för mistad arbetsförtjänst.

Vid tillämpande av sistnämnda grunder skulle emellertid en mindre
grupp befattningshavare erhålla en förhållandevis lägre ersättning än
övriga för den förlust av anställning, som organisationsförändringarna
medförde. Den ovisshet, som under åtskilliga år rått beträffande domänverkets
framtida arbetsuppgifter, hade föranlett styrelsen att under denna
tid antaga personal i den fastare extra ordinarie anställningsformen i mycket
begränsad omfattning. Det syntes styrelsen billigt, att avskedsersättningen
för den extra personal, som av nämnda anledning icke kunnat i
vanlig ordning erhålla ålderstillägg, enär löneskalan för extra tjänstemän
till fullo utnyttjats, d. v. s. tjänstemän med minst 6 års effektiv tjänstgöring,
beräknades så som hade tjänstemännen uppburit lön som extra ordinarie.

Kammarkollegiet har uttalat, att kollegiet icke hade någon erinran mot
att ersättningen åt ifrågavarande personal utginge ur kyrkofonden i enlighet
med de av domänstyrelsen angivna grunderna. Den omförmälda
skyldigheten för befattningshavare att avstå den del av honom tillerkänd
ersättning, som vid erhållen ny anställnings början icke utbetalats, torde
dock böra utsträckas att gillia jämväl den, som erhållit anställning i pastorats
tjänst.

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

Statskontoret har icke ansett sig böra framställa någon erinran i fråga
om grunderna för erhållande av förtidspension för viss icke ordinarie
personal. I fråga örn den icke ordinarie personal, som avsåges att erhålla
avskedsersättning, torde enligt statskontoret viss maximibegränsning av
avskedsersättningen böra stadgas, förslagsvis två gånger årsinkomsten.

Riksräkenskapsverket har beträffande utformningen av villkoren för
erhållande av ersättning anmärkt, att domänstyrelsen ej angivit, på vilket
sätt skulle utrönas, att entledigad icke ordinarie tjänsteman icke
kunnat erhålla annan motsvarande anställning hos ifrågavarande administrationer.
Riksräkenskapsverket har därjämte anfört följande.

Riksräkenskapsverket hade vidare funnit domänstyrelsens förslag att
avskedsersättningen till extra befattningshavare med tjänstetid överstigande
6 år skulle beräknas icke efter den verkliga årsinkomsten utan efter
den årsinkomst, som skulle utgått till befattningshavaren, därest han varit
extra ordinarie tjänsteman, icke stå i god överensstämmelse med förslagets
huvudgrunder för avvägningen av den entledigade personalens
förmåner.

Slutligen hade riksräkenskapsverket ansett sig böra bestämt avstyrka
domänstyrelsens förslag örn beredande av skattefrihet för sådan avskedsersättning,
som icke utginge i form av livränta. Den föreslagna avskedsersättningens
avvägning och begränsningen av den årliga utbetalningen
till en årslön gåve avskedsersättningen karaktär av verklig löneförmån,
utgående under viss tid efter anställningens upphörande. Att vid sådant
förhållande för denna ersättning medgiva skattefrihet syntes icke vara
förenligt med gällande beskattningsprinciper och skulle med säkerhet medföra
krav på skattefrihet jämväl beträffande motsvarande ersättningar
vid enskilda företag. Då därtill komme, att berörda befattningshavare
vid domänverket skulle tillerkännas rätt att tillgodoräkna ersättningen,
ökad med 10 procent, i form av livränta, syntes ej heller ur skälighetssynpunkt
anledning föreligga att i förevarande fall medgiva skattefrihet.

Lönenämnden har i fråga örn ersättning åt icke ordinarie personal anfört
följande:

Mot domänstyrelsens förslag till gottgörelse åt den icke ordinarie personal,
som beräknades bliva övertalig genom de beslutade organisationsändringarna
och fördenskull komme att entledigas, syntes den allmänna
erinringen kunna göras, att en påfallande stor skillnad i ersättningen
skulle uppkomma vid tillämpning av de olika ersättningsformerna, förtidspension
och avskedsersättning. De extra jägmästarnas förbund hade
påvisat anmärkningsvärda ojämnheter i det föreslagna ersättningssystemet,
och det kunde därför enligt nämndens mening ifrågasättas, huruvida
ej en överarbetning av förslaget i denna del borde vidtagas, som i högre
grad än vad skett toge sikte på en gradering av ersättningarna i förhållande
till vars och ens tjänstetid vid verket.

Därest en dylik överarbetning icke ansåges böra ske, skulle emellertid
enligt nämndens mening en viss förbättring i förslaget kunna åstadkommas
genom att den för förtidspension ifrågasatta levnads- och tjänståldern,
45 års ålder respektive 15 tjänstår, sänktes, förslagsvis, till 40 års
ålder respektive 12 tjänstår. En befattningshavare, som vid entledigandet
exempelvis hunnit intjäna 15 tjänstår eller mera men däremot icke upp -

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

nått den för förtidspensions erhållande stadgade minimiåldern av 45 levnadsår,
syntes, såsom förslaget nn förelåge utarbetat, bliva alltför ogynnsamt
ställd i jämförelse med till levnadsåldern äldre kamrater nied samma
tjänstetid, överhuvudtaget bade nämnden för sin del kommit till den
uppfattningen, att de föreslagna avskedsersättningarna, särskilt för befattningshavare
med ett större antal tjänstår, kunde anses väl lågt beräknade.
Under ovan angivna förutsättning ville därför lönenämnden förorda,
att såsom villkor för erhållande av förtidspension stadgades, att vederbörande
skulle hava uppnått en levnadsålder av 40 år och fullgjort
effektiv tjänstgöring vid verket under sammanlagt 12 år.

Vad den föreslagna förtidspensioneringen i övrigt anginge, torde det
väl, rent principiellt sett, kunna anses mindre lämpligt att till grund för
förtidspensions bestämmande lägga jämväl hela den tid, som återstode
till pensionsålderns inträde för innehavare av motsvarande ordinarie
tjänst, oaktat tjänstemannen vid förtidspensioneringen skulle bliva entledigad
från verket. Men härtill komrne, att det föreslagna beräkningssättet
syntes kunna, i synnerhet för de tjänstemän, vilka vunnit inträde
vid verket i unga år och sålunda för förtidspensioners erhållande kunde
åberopa hela det i civila pensionslagen för ordinarie skogsstatstjänstemän
stadgade antalet tjänstår, medföra det mindre tillfredsställande resultatet,
att förtidspensionen utginge med samma belopp, oberoende av det större
eller mindre antal tjänstår, som i verkligheten intjänats. Det vore därför
enligt nämndens mening önskvärt, örn sådana regler för tjänstårsberäkningen
kunde utfinnas, som vid pensionsbeloppets bestämmande möjliggjorde
ett större hänsynstagande till antalet verkligen intjänade tjänstår,
än vad förslaget medgåve.

Härvid vore givetvis olika utvägar tänkbara. Sålunda skulle man kunna
tänka sig, att antalet före pensioneringstillfället intjänade verkliga
tjänstår, ökades allenast med viss procent av antalet beräkneliga
tjänstår efter pensioneringen. Ett annat sätt vore, att i viss överensstämmelse
med vad som vid 1925 års försvarsrevision skedde i fråga örn vissa
civila löntagare vid försvarsväsendet, till ett vid 45 levnads- och 15 tjänstår
— enligt nämndens förslag vid 40 levnads- och 12 tjänstår — utgående
grundbelopp i förekommande fall Indes ett tilläggsbelopp, vars storlek
gjordes beroende av antalet därutöver intjänade tjänstår. Utan att avgiva
något förslag i den ena eller andra riktningen hade nämnden med
det anförda endast velat antyda de olika möjligheter, som syntes erbjuda
sig för en bättre anpassning av förtidspensionerna efter vars och ens
tjänstetid vid verket.

Beträffande slutligen styrelsens förslag örn åtgärders vidtagande i syfte
att bereda skattefrihet åt entledigad tjänsteman för undfången gottgörelse
i form av förtidspension, livränta eller avskedsersättning, anförde
nämnden, att nämnden ansett sig sakna anledning att ingå på denna fråga.

De extra jägmästarnas förbund har anfört i huvudsak följande:

Domänstyrelsen syntes anse såsom självklart, att samma beräkningsgrunder
för ersättnings utgående, som kommit till användande inom andra
veide, skulle vara tillämpliga även vid avskiljandet av domänverkets icke
ordinarie personal. Emellertid vore det enligt förbundsstyrelsens mening
uppenbart, att den icke ordinarie förvaltande domänverkspersonalens anställningsförhållanden
icke vore jämförbara med motsvarande förhållanden
lör icke ordinarie personal inom de verk, domiinstyrelsens utredning
avsett.

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

De extra jägmästare, som en gång vunnit anställning inom verket och
ägnat sig åt verkets tjänst, hade hittills nästan undantagslöst varit
knutna vid verket till pensionsålderns inträde, därest de skött sina åligganden
väl. Skogsstatens nuvarande organisation vore även uppbyggd
så, att en stor del tjänster, som nu besattes av icke ordinarie personal,
vore permanenta. Ett betydande antal revir vore av sådan omfattning,
att de normalt vore avsedda att skötas av 2 personer i förvaltande ställning,
revirlörvaltaren och assistenten. Assistenttjänsten på sådana, revir
vore sålunda lika permanent som revirförvaltaretjänsten. De icke
ordinarie jägmästare, som besatte dessa »fasta revirassistentbefattningar».
innehade sålunda befattningar, som måste vara jämförbara med ordinarie
befattningar i något lägre grad vid andra verk. Att det icke inrättats
en ordinarie grad för tjänstemän å dylika befattningar, torde
utan tvivel bero på det långvariga provisorium domänverkets organisation
befunnits i. I detta sammanhang ville förbundsstyrelsen erinra
örn, att enligt en utredning av 1928 års lönekommitté, i lönegraderna 16
—20 — vari dven icke ordinarie förvaltande domänverkspersonalen vöre
placerad — vid postverket samtliga tjänster, 472, vore ordinarie, vid telegrafverket
247 vore ordinarie och 27 extra ordinarie, vid statens järnvägar
771 vore ordinarie och 1 extra ordinarie, och vid statens vattenfallsverk
samtliga 30 ordinarie. Vid domänverket däremot vore endast
13 (överjägmästarassistentbefattningar) ordinarie medan 115 vore extra
ordinarie.

Den omständighet, att domänverkets omorganisation, som varit aktuell
under ett 20-tal år, icke genomförts långt tidigare och att, i avvaktan
på denna frågas lösning, personalen inom verket icke anställts under sådana
former, som annars varit naturligt och tjänstgöringens art krävt,
ansåge förbundsstyrelsen under inga omständigheter böra inverka vid bestämmandet
av ersättningen till den övertaliga personalen.

Därest verket haft en definitiv organisation vid de nu ifrågakommande
personalindragningarna, hade med största sannolikhet en betydande del
av den nuvarande extra ordinarie personalen varit anställd som ordinarie.
Den del av dessa tjänstemän, som ifrågakomma till avsked, hade då blivit
delaktig av den ersättningsform, som domänstyrelsen nu föreslagit
för den ordinarie personalen — indragningsstat. Enligt förslaget erliölle
de däremot nu endast en i förhållande till tjänstgöringstiden obetydlig
engångsersättning eller i bästa fall en mindre pension.

På grund av vad sålunda anförts, ansåge förbundsstyrelsen det endast
vara en gärd av rättvisa, att den äldre extra ordinarie personalen tillerkändes
ersättning efter samma grunder som den ordinarie.

Förbundet hade utarbetat en jämförelse mellan de ersättningar, som
utgivits till militär personal vid genomförandet av 1925 års härordning
och de ersättningar, som enligt domänstyrelsens förslag skulle komma att
utgå till domänverkspersonalen. Förbundet ansåge denna jämförelse belysande
för, huru den övertaliga domänverkspersonalen bleve lidande på
att verkets organisation ej varit genomförd.

Av utredningen, som avsåge ersättningen till tvångsvis överförda militära
befattningshavare i officersställning och extra ordinarie jägmästare
i E-grupp enligt domänstyrelsens förslag, framginge, att en jägmästare
efter 3 tjänstår skulle erhålla en engångsersättning av 2,400
kronor, vilket motsvarade en årlig livränta på 170 kronor, medan motsvarande
ersättning till en underlöjtnant med tre tjänstår uppginge till

39

Kungl. Majlis proposition nr 233.

3.100 kronor per år. Etter 6 tjänstår erhölle en jägmästare en engångsersättning
av 5,100 kronor, motsvarande en livränta på 370 kronor, mot
en löjtnants årliga ersättning av 4,100 kronor o. s. v. I bästa fall kunde
jägmästaren erhålla förtidspension på 2,750 kronor, mot vilken svarade
officerarnas indragningslöner för samma antal tjänstår av 5,200 till (,900
kronor.

Att märka vore, att domänstyrelsen räknade med tjänstgörmgsar,
vilket beträffande särskilt den yngre icke ordinarie personalen vid domänverket
vore betydligt kortare än den tid, vederbörande från sitt antagande
till extra jägmästare stått till verkets förfogande. Än mer ogynnsamma
visade sig de för domänverkspersonalen föreslagna ersättningaina,
örn man jämförde, huru ersättningarna utginge för jägmästare och militärer
i samma levnadsålder.

Av den härav verkställda utredningen franninge bland annat, att en
jägmästare i en ålder av 30 å 32 år icke skulle erhålla någon som helst
ersättning, medan löjtnanter i samma ålder erhållit 4,100 till 4,700 kronor
årligen. Jägmästare vid 34 år skulle erhålla en engångsersättning av

5.100 kronor, motsvarande en årlig livränta på 370 kronor, löjtnanten vid
samma ålder hade årligen erhållit 4,700 kronor o. s. \\

Officerarna i motsvarande åldrar och tjänstår hade sålunda fått 3—2 0
gånger så höga ersättningar som de icke ordinarie
jägmästarna komrne att erhålla enligt domänstyrelsens förslag.

Härtill komrne, att jägmästarens utbildning — fyra år på skogshögskolan
jämte något års oavlönad eller lågt avlönad praktiktid — vore avsevärt
dyrbarare än officerarens utbildning, som i regel skedde med uppbärande
av lön och ofta jämväl med särskild traktamentsersättning. I
detta sammanhang borde även framhållas, att värnpliktstiden, vilken inginge
såsom ett led i officerens utbildning, för skogsmannen betydde
försenad examen och ökad skuldbörda genom ofrånkomliga ränteförluster
och uteblivna inkomster. För den äldre extra ordinarie personalen kunde
tidsförlusten beräknas till cirka 2 år. — Ytterligare en omständighet, som
inverkade i ogynnsam riktning för den skogliga personalen, vöre att läget
på arbetsmarknaden inom alla områden numera vore ofantligt svårare än
år 1925 då de militära indragningarna ägde rum. Därtill komrne det stora
överskott på utbildade skogsmän, som funnes, varför utsikterna till anställning
inom det enskilda skogsbruket vore synnerligen små.

Det torde med all önskvärd tydlighet framgå, att en jägmästare i icke
ordinarie anställning i alla avseenden — kostnader för utbildning, tjänstgöringsförhållanden,
möjlighet till anställning efter eventuellt entledigande
— intoge en ytterst ogynnsam ställning gentemot officeren i motsvarande
tjänsteställning och ålder. Trots detta bomme jägmästaren att
erhålla endast en ringa bråkdel av den ersättning statsmakterna tidigare
ansett erforderlig för officeren, detta beroende endast på olikheter av
organisatorisk art.

Det syntes, som örn tjänstetid oell levnadsålder borde för en arbetsgivare
vara det i huvudsak avgörande vid beräknande av ersättning till den personal
han nödgades avskeda. Att tjänstemän med samma anställningstid
och levnadsålder av sin gemensamma arbetsgivare, staten, på grund av
ett formellt skäl skulle bliva så olika behandlade som fallet här bleve,
funne förbundsstyrelsen vara i högsta grad upprörande.

Förbundsstyrelsen ansåge, att domänstyrelsens förslag vore mindre väl
avvägt i gränslägena mellan olika former av ersättning — avskedsersätt -

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

ning, förtidspension och indragningsstat. Tre jägmästare i ålder omkring
45 år skulle exempelvis erhålla, den ene en avskedsersättning på cirka
19,800 kronor, vilket belopp motsvarade en livränta på cirka 1,550 kronor
årligen, den andre 2,750 kronor i förtidspension oell den tredje en indragningslön
på minst 8,400 kronor.

Förbundsstyrelsen funne på grund av vad ovan anförts det vara skäligt,
att den extra ordinarie personalen i förvaltande ställning, som hade en
tjänstetid av minst 12 år samt nått en levnadsålder av 40 år överfördes
på indragningsstat efter motsvarande bestämmelser, som domänstyrelsen
föreslagit för den ordinarie personalen.

Beträffande avskedsersättning förordade förbundsstyrelsen ett
för högre befattningshavare vid riksförsäkringsanstalten år 1926 utarbetat
system, dock utan bestämmelser örn maximering. Den högre ersättning,
som genom nämnda system avsetts komma riksförsäkringsanstaltens
personal med högre utbildning till del, torde utan tvivel hava betingats
därav, att denna personal på grund av sin alldeles speciella utbildning
och tjänstgöring ansetts hava särskilt stora svårigheter att i konkurrensen
å den allmänna arbetsmarknaden skaffa sig skälig försörjning. Enahanda
svårigheter förelåge i lika hög grad även för den förvaltande personalen
i domänverkets tjänst. Ovan anförda skäl torde väl motivera att
avskedsersättning för icke ordinarie jägmästare beräknades i enlighet med
ifrågavarande system, dock med den ändring att maximibestämmelsen
antingen uteslötes eller höjdes och anknötes på lämpligt sätt uppåt.

Med anledning av domänstyrelsens förslag att vid beräknande av tjänsteår,
den verkliga tjänstgöringstiden skulle gälla, har förbundsstyrelsen
anfört följande.

Den som vunnit anställning vid domänverket som extra jägmästare, hade
på grund av arbetets säsongartade beskaffenhet icke under de första åren
kunnat påräkna tjänstgöring under hela året, Enligt gällande instruktion
vore den extra jägmästaren emellertid skyldig att tjänstgöra enligt
domänstyrelsens förordnanden. Han stöde sålunda i disponibilitet även
under den tid lian icke tjänstgjorde. Under normala tider hade denna
säsongtjänstgöring efter endast något år övergått i mera stadigvarande
arbete, varför denna nödtvungna arbetslöshet varit av mindre betydelse.
Sedan år 1921 hade emellertid, på grund av minskat personalbehov säsongarbetslösheten
kommit att år efter år drabba samma tjänstemän.
Speciellt hade detta varit fallet med under åren 1921—1924 antagna extra
jägmästare, av vilka en betydande del fortfarande efter 8—10 års tjänst
tillhörde den »sladd», som ännu icke kunnat erhålla kontinuerligt arbete.
Att just denna kategori bleve alldeles särskilt missgynnad genom domänstyrelsens
förslag att de endast skulle få tillgodoräkna verkliga tjänstgöringsår
i stället för hela anställningstiden torde klart framstå. Så mycket
hårdare måste detta inverka, då just dessa årsklasser haft sin utbildningstid
förlagd till de dyraste krigs- och krisåren 3917—1922, medförande
onormalt höga studiekostnader, för att sedan få börja sin verksamhet under
efterkrigsårens depressionstider samt därefter under sin vidare tjänstgöring
ständigt få kämpa mot arbetslöshet under vintrarna. Den avlöning,
som utgått till denna personal, hade icke på något sätt varit avvägd
med hänsyn till att arbetet varit säsongbetonat. Samma löneplan
hade gällt för såväl kontinuerligt som tillfälligt anställda.

Då den till säsongarbeten nyttjade personalen ständigt stått till disposition
och den under sina nödtvungna arbetslöshetsperioder i regel icke

41

Kungl. May.ts proposition nr 233.

haft möjlighet att skaffa sig annat än tillfälligt, oftast oskäligt lågt avlönat
arbete, ansåge förbundsstyrelsen det endast vara rimligt och rättvist,
att övertalig personal av denna kategori finge tillgodoräkna sig viss
del av den tid, den varit arbetslös utan eget förvållande. Förbundsstyrelsen
ansåge, att befattningshavare, som varit i tjänst minst 8 månader
under året, borde få tillgodoräkna bela året vid beräknande av avskedsersättning.
Befattningshavare, som tjänstgjort 4—7 månader under året,
borde utöver tjänstgöringstiden få tillgodoräkna 50 procent av arbetslöshetstiden
under året. Befattningshavare, som tjänstgjort mindre än 4
månader under året, skulle tillgodoräknas den verkliga tjänstgöringstiden.

Med hänsyn till de under sistförflutna tvenne åren synnerligen kortvariga
förordnanden i verkets tjänst, som stått de yngsta extra jägmästarna
till buds, bar förbundsstyrelsen ansett, att 2 år borde utgöra minimitiden
för erhållande av avskedsersättning.

Av samma skäl har förbundsstyrelsen ansett den av domänstyrelsen föreslagna
minsta tjänstgöringstiden av 15 månader under åren 1930—1932
för erhållande av ersättning, böra sänkas till 10 månader.

Förbundsstyrelsen framlade sitt förslag till ersättning för den övertaliga
icke ordinarie förvaltande personalen vid domänverket väl medveten örn
det allvarstyngda läge, vårt land för närvarande befunne sig i. Förbundsstyrelsen
insåge även till fullo, att staten i tider som dessa bleve utsatt
för påfrestningar i ekonomiska avseenden som aldrig förr. Det måste emellertid,
enligt förbundsstyrelsens mening, ankomma på staten •— den högsta
vårdaren av sociala förhållanden — att tillse, att organisationsförändringar,
som statsmakterna trots det ekonomiskt brydsamma tidsläget funnit
böra genomföras, bleve genomförda på ett sådant sätt, att statens egna
tjänstemän, vilka genom dessa förändringar berövades sina anställningar,
därigenom icke tillskyndades svåra lidanden. Betänkas finge även, att
de för tillfället rådande statsfinansiella svårigheterna icke finge vara
avgörande i en fråga, som för den enskilde komme att påverka hela
hans återstående liv. Förbundsstyrelsen förlitade sig på att statsmakterna
icke ville bringa en liten grupp av sina egna tjänstemän i ekonomisk misär,
vilket skulle bliva en oundviklig följd, därest domänstyrelsens förslag beträffande
den icke ordinarie personalen bleve genomfört.

I anslutning till vad sålunda anförts har förbundsstyrelsen hemställt,
att Kungl. Majit måtte, med uteslutande av motsvarande punkter i domänstyrelsens
förslag rörande ersättning till den på grund av förenämnda
lagändringar övertaliga personalen, beträffande förvaltande personal föreslå
riksdagen medgiva:

att icke ordinarie tjänstemän, som entledigades i samband med nämnda
lagändringar antingen överfördes på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet
eller ock tillkändes engångsersättning, benämnd avskedsersättning,
under förutsättning, att de varit anställda vid domänverket under
minst två år samt under åren 1930—1932 tjänstgjort minst 10 månader
ävensom att de icke erhållit och ej heller kunnat erhålla någorlunda motsvarande
anställning vare sig i statstjänst elle!- hos skogsvårdsstyrelse eller
stiftsnämnd,

att icke ordinarie tjänstemän med en sammanlagd verklig tjänstgöringstid
av 12 år samt en uppnådd levnadsålder av 40 år överfördes på indragningsstat
utan tjänstgöringsskyldighet,

att icke ordinarie tjänstemän, som överflyttats till indragningsstat, er -

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

Departements chefen.

holle lön beräknad efter den lönegrupp befattningen vid innehavarens
överflyttning till indragningsstat tillhört,
att av skedser sättning tillerkändes ersättningsberättigade icke ordinarie
tjänstemän, som icke blivit överförda på indragningsstat, med belopp, som
beräknades för 4 tjänsteår utgöra en årsinkomst och för kortare tid proportionsvis
mindre samt för varje ytterligare tjänsteår 2/s av årsinkomsten,
att med årsinkomst därvid skulle förstås hälften av befattningshavarens
inkomst av anställningen under tiden 1 januari 1932—31 december 1933
eller, örn anställning omfattade endast en del av nämnda tid, 1 års inkomst
av anställningen, beräknad till 12 gånger den genomsnittliga månadslönen
under den del av berörda tid, som anställningen omfattat,
att tjänstetiden skulle räknas från den dag befattningshavaren antagits
i verkets tjänst,

att befattningshavaren vid beräkning av tjänstetid finge äga tillgodoräkna
vid tjänstgöring minst 8 månader under samma år hela året, vid
tjänstgöring 4—7 månader under året utöver tjänstgöringstiden halva
återstående delen av året samt vid tjänstgöring mindre än fyra månader
den verkliga tjänstgöringstiden.

Sveriges krono jägareförbund har framhållit följande:

Under vanliga förhållanden hade befordran till ordinarie tjänst för bevakande
personal kunnat beräknas långt före uppnådda 40 levnadsår. De
tidigare beskärningarna av verkets arbetsuppgifter och de senare årens
allmänna vakanssättning av ledigblivna ordinarie tjänster hade dock medfört,
att ett betydande antal extra ordinarie kronojägare överskridit 40
levnadsår utan att bliva befordrade. Det stora flertalet av dessa hade
dock med de ordinarie kronojägarna likvärdig tjänstgöring, antingen tillförordnade
att uppehålla ledigblivna ordinarie tjänster eller ock å särskilda
extra bevakningstrakter eller såsom biträden åt de ordinarie kronojägarna.
En åldersgräns så hög som 45 år för rätt till förtidspension vore
en uppenbar orättvisa mot dessa befattningshavare. Det kunde mycket
väl tänkas, att ordinarie kronojägare, som vore mycket yngre än dessa
extra ordinarie kronojägare, kunde komma att överföras å indragningsstaten.
Icke ordinarie kronojägare i åldern 40 till 45 år hade i allmänhet
redan familj av ordinär storlek att försörja. De vore icke längre unga,
och möjligheten för dem att under nuvarande förhållanden kunna få andra
anställningar vore mycket ringa. Det vore obarmhärtigt av staten att
entlediga dessa familjeförsörjare och endast gottgöra dem med en snäv
avskedsersättning. Förbundet hemställde därför, att åldersgränsen för rätt
till förtidspension för här ifrågavarande tjänstemän måtte bestämmas till
40 levnads- och 10 verkliga tjänsteår.

Ersättningarna för den icke ordinarie personalen böra tillmätas med
hänsyn till de anställningsförhållanden, som rått inom domänverket,
samt de befintliga möjligheterna för den avskedade personalen att erhålla
ny anställning.

I det förra avseendet är att märka, att ifrågavarande befattningshavare,
sedan de en gång mera stadigvarande tagits i anspråk av domänverket,
i regel funnit sin utkomst inom verket. Avsked ur verkets
tjänst betyder därför för den skötsamme tjänstemannen förlust av en
framtida försörjningsmöjlighet, som han haft anledning betrakta såsom

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

säker. I mångå fall torde här bliva fråga om tjänstemän, som nu skulle
innehaft ordinarie befattning av ett eller annat slag, därest domänverkets
organisation reglerats i samband med löneregleringen för tretton år
sedan. Att domänverkets icke ordinarie befattningshavare härigenom
kommit i ett vid personalindragning synnerligen ogynnsamt läge framgår
av den höga befordringsåldern inom verket samt av den omständigheten,
att ett oproportionerligt stort antal icke ordinarie befattningshavare
tjänstgöra å befattningar, som äro fast inordnade i organisationen.

Redan före år 1930, då den nu rådande lågkonjunkturen å skogs- och
trävarumarknaden inträdde, förefanns ett avsevärt överskott å fackutbildade
skogsmän. De svåra förhållanden, varmed skogsbruket sedan
nämnda år haft att kämpa, hava givetvis medfört ökad arbetslöshet bland
skogstjänstemännen, och utsikterna att erhålla annan anställning torde
därför för dem, som nu avskedas från domänverket, vara starkt begränsade.
Detta är så mycket mera beklagligt, som flertalet av dem, som nu
ifrågakomma till avskedande, torde vara familjeförsörjare.

Avskedanden, som äro fullt jämförbara med de indragningar, som nu
förestå inom domänverket, torde icke tidigare hava förekommit. Jag
vill särskilt understryka, att indragningarna äro en följd av att statsmakterna
beslutat, att domänverkets verksamhet skall i viss omfattning
inskränkas, ehuru de arbetsuppgifter, denna verksamhet avsett, fortfarande
äro oförminskade. Då fråga sålunda varit endast örn ett ändamålsenligt
anordnande av vissa på det allmänna ankommande funktioner,
bör den övertaliga personalen, i den mån den icke kan överföras till de
organ, som övertaga arbetsuppgifterna från domänverket, beredas ersättning
efter grunder, som med hänsyn till anledningen till avskedandet
kunna anses skäliga.

En ytterligare anledning att icke jämställa ifrågavarande avskedanden
med de entlediganden inom statsförvaltningen, som ske till följd av
inträffande konjunkturförändringar, nedläggning av verksamhet e. d.,
finner jag däri, att avskedandena ansetts av organisatoriska skäl böra ske
på sådant sätt, att de träffa icke endast de yngsta utan i stor utsträckning
även iildre tjänstemän, som icke haft anledning befara att ställas
utan arbete, dag anser, att statsmakterna, om de finna, att entledigandena
icke lämpligen kunna ske på annat sätt, böra taga den konsekvensen
därav, att utgiften blir något högre från de anslag, som hava att
svara för övergångskostnaden.

I likhet med lönenänmden finner jag mig på grund härav böra förorda,
att den icke ordinarie personal, som erhåller avsked, beredes ersättning
enligt något förmånligare grunder än vad domänstyrelsen föreslagit.

Vad till en början angår förutsättningarna för erhållande av ersättning
finner jag mig kunna förorda domänstyrelsens förslag, som icke
föranlett erinringar från de hörda myndigheternas sida.

44

Kungl. Maj-.ts proposition nr 233.

Vidkommande ersättningen till de äldre icke ordinarie befattningshavarna
lärer den av domänstyrelsen föreslagna förtidspensionen
utgöra en förhållandevis låg ersättning för den i sak permanenta anställning
de hittills innehaft och den ntsikt till befordran, som de tilläventyrs
förlora. Vad de extra jägmästarnas förbund härom anfört synes mig värt
beaktande. Av principiella skäl torde man emellertid icke kunna tillmötesgå
personalens önskemål i detta avseende på annat sätt än genom
att, i anslutning till lönenämndens förslag, öka förtidspensionens grundbelopp,
som bör utgå enligt domänstyrelsens förslag, med ett tilläggsbelopp
för varje intjänat tjänstår utöver 15 samt sänka åldersgränsen
för erhållande av förtidspension till 40 år. Efter övervägande av den
lämpliga storleken av tilläggsbeloppet finner jag mig böra förorda, att
detsamma avväges på sådant sätt, att befattningshavare får vid beräknande
av pensionens belopp för varje tjänstår tillgodoräkna sig den besparing
i pensionens kapitalvärde, som uppstår på grund av att tjänstgöringstid
och ålder i stort sett följas åt. Detta innebär i kostnadsavseende,
att kostnaden för varje förtidspension, beräknad såsom kapitalvärde,
blir ungefärligen lika stor, oavsett befattningshavarens ålder.
Beräknade enligt denna metod bliva tilläggsbeloppen i medeltal omkring
60 kronor för befattningshavare å extra stat i lönegraderna 9—15, 45 kronor
för icke ordinarie jägmästare (tjänstegrupp 7) och omkring 20 kronor
för icke ordinarie kronojägare m. fl. tjänstemän i lägre tjänste- och lönegrupper
än de nu nämnda. Tilläggsersättning synes icke böra utgå för
tjänstår, som överstiga 25.

Avkortning av pensionsbelopp med hänsyn till att befattningshavare,
därest han kvarstått i verket, icke kunnat uppnå för ålderspension föreskrivet
antal tjänstår anser jag icke böra ske, med hänsyn till att en bestämmelse
i sådant syfte skulle vinna tillämpning endast i ett fåtal fall
och där kunna medföra orättvisa, då det ersättningssystem, jag i det
följande föreslår för övriga icke ordinarie befattningshavare, är grundat
endast å antal intjänta tjänstgöringsår.

Dyrtidstillägg kommer enligt för före detta befattningshavare vid domänverket
härom gällande bestämmelser att utgå å förtidspension.

Beträffande ersättningsberättigade, icke ordinarie tjänstemän, som icke
erhålla förtidspension, förordar jag, att avskedsersättning skall utgå.
Då svårigheterna att anskaffa ny anställning torde stegras med stigande
ålder, anser jag, att ersättningssystemet bör vara så avvägt, att
det intill den ålder, då förtidspension kan beredas, medför en förhållandevis
högre ersättning åt tjänstemän med längre tjänstgöringstid. Jag
föreslår därför, att lönenämndens yrkanden örn högre ersättning för
befattningshavare, som icke erhålla förtidspension, samt en bättre
anslutning till systemet för förtidspension än vad domän styrelsens
förslag innebär, skola beaktas på det sätt, att ersättningsbeloppen
skola utgå efter en för varje treårsperiod av tjänstgöringen höjd ersätt -

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

ningsnorm. Ersättningen bör sålunda för varje påbörjat tjänstgöringsår
till och med sex utgöra en sjättedel av årsinkomsten av den förlorade
anställningen. För varje ytterligare tjänstgöringsår till och med nio
utgår ersättning med en fjärdedel av årsinkomsten, för varje därpå följande
tjänstgöringsår till och med tolv med en tredjedel av årsinkomsten
samt för varje ytterligare tjänstgöringsår till och med femton påbörjade
år med två femtedelar av samma årsinkomst. För varje barn under
16 år torde få utgå tilläggsersättning med 200 kronor.

I fråga örn tjänstgöringstidens och årsinkomstens beräknande ansluter
jag mig till domänstyrelsens förslag. Styrelsens förslag att i fråga
örn beräkning av årsinkomsten jämställa extra befattningshavare med
minst sex tjänstgöringsår med extra ordinarie befattningshavare finner
jag av praktiska skäl välgrundat.

Beträffande sättet för ersättningarnas utbetalande har domänstyrelsen
bland annat föreslagit, att, örn ersättningsberättigad så önskar, avskedsersättning
må, ökad med 10 procent, tillgodokomma honom i
form av livränta. Denna ersättningsform är enligt min mening ur
social synpunkt att föredraga framför engångsersättning. Den medför
därjämte den fördelen, att staten, örn befattningshavaren vinner annan
anställning, får ökade möjligheter att innehålla den del av ersättningen,
som icke anses erforderlig. Jag förordar på grund härav, att avskedsersättningen
beträffande befattningshavare, som innehar mer än nio
års verklig tjänstgöring, skall obligatoriskt utgå i form av livränta, därvid
ersättningsbeloppet ökas med 10 procent.

Den livränta, som i enlighet härmed skulle utbetalas till befattningshavare,
vilkens tjänstgöringstid uppgår till mer än nio år, kommer för
befattningshavare, som intjänt mer än fjorton tjänstgöringsår, att tämligen
väl ansluta sig till förtidspensionens grundbelopp.

Utbetalning av avskedsersättning till befattningshavare, vilkens tjänstgöringstid
icke överstiger nio år, synes böra ske enligt av domänstyrelsen
förordade grunder för utbetalning av avskedsersättning antingen
kontant i en eller två terminer eiler i form av livränta, därvid ersättningen
ökas med 10 procent. Även beträffande sättet för livräntans beräknande
och utbetalning förordar jag domänstyrelsens förslag.

Med hänsyn till den procentuella förhöjning av avskedsersättningen, som
föreslås för sådan ersättning, då densamma utgår i form av livränta,
bör dyrtidstillägg icke utgå å livränta.

Domänstyrelsens av riksräkenskapsverket avstyrkta förslag örn beredande
av skattefrihet för sådan avskedsersättning, som icke utgår i
form av livränta, kan jag icke biträda. Då avskedsersättning i intet fall
kommer att under ett och samma år utbetalas med högre belopp än vad
som motsvarar en årslön, anser jag den föreslagna åtgärden sakna fog.

Vad slutligen angår skyldighet för icke ordinarie befattningshavare,
som tillerkänts ersättning, att under vissa förhållanden avstå från ersättningen
förordar jag, då fråga är örn förtidspension eller livränta,

46

Kungl. Majlis proposition nr 233.

tillämpande av samma grundregler, som jag i det föregående föreslagit
för ordinarie befattningshavare. Även de icke ordinarie befattningshavarna
böra sålunda kunna få behålla en del av sådan ersättning, även
örn inkomsten av den nya anställning i allmän tjänst, de tilläventyrs
vunnit, uppgår till eller överstiger deras förutvarande arbetsinkomst.
Anordningen är beträffande icke ordinarie tjänstemän motiverad särskilt
därav, att den uppmuntrar till ansträngningar för förbättring av
arbetsinkomsten upp till och över den förutvarande inkomsten under det
att den tidigare föreslagna, av domänstyrelsen upptagna bestämmelsen
örn avstående av ersättningen, så snart någorlunda motsvarande anställning
i viss allmän tjänst vunnits, snarast motverkar en sådan strävan.

Jag anser likväl, att anordningen för icke ordinarie tjänstemän icke
lämpligen kan tillämpas, då tjänstemännen erhålla anställning i enskild
tjänst. Enär ingen av de icke ordinarie befattningshavarna vid avskedet
innehaft befattning med karaktär av sluttjänst, föreligger för dessa
befattningshavare i mindre grad än för de ordinarie befattningshavarna
anledning att minska deras konkurrenskraft å arbetsmarknaden, som
för övrigt icke är så stor som de ordinarie befattningshavarnas.

Jag föreslår på grund härav, att, därest befattningshavare, som tillerkänts
ersättning i form av förtidspension eller livränta, erhåller annan
anställning i statstjänst elfer hos skogsvårdsstyrelse, stiftsnämnd
eller pastorat, han skall vara skyldig att, såvida summan av ersättningen
och inkomsten av den nya anställningen överstiger den avlöning befattningshavaren
omedelbart före avskedstillfället åtnjutit, avstå två
tredjedelar av det överskjutande beloppet, dock högst förtidspensionens
eller livräntans belopp.

De föreslagna bestämmelserna förutsätta ett liknande deklarationsför1''arande
som det jag i det föregående förordat för ordinarie personal.
Även påföljd genom indragande av ersättningen torde böra föreskrivas.

I de fall, då avskedsersättning utgår kontant, synes förenämnda av
domänstyrelsen förordade föreskrift örn avstående av ersättning böra
gälla, dock att densamma bör, såsom kammarkollegiet yrkat, avse jämväl
anställning i pastorats tjänst.

Till belysning av de av mig nu föreslagna ersättningsbestämmelserna
för icke ordinarie personal har jag låtit utarbeta vissa exempel, vilka
återfinnas i bilaga till detta protokoll.

6. Ersättning till domänfonden för kostnad för avlöning och ersättning
åt övertalig personal.

Beträffande kostnadernas storlek och sättet för deras bestridande har
domänstyrelsen framhållit, att de tjänstemän, som skulle entledigas, av
orsaker, vid vilka styrelsen i sin skrivelse utförligt uppehållit sig, icke

Kungl. Maj:ts proposition nr 233-

47

lämpligen kunde utväljas med ledning av den befattning tjänstemännen
haft att taga med de överlämnade arbetsuppgifterna. Regleringen borde i
stället beträffande personvalet ske efter enhetliga grunder och utan hänsyn
till de skilda anledningarna till indragningarna. Vid sådant förhållande
syntes det styrelsen riktigast, att de totala kostnaderna bestriddes genom
repartisering av de sammanlagda kostnaderna för övertalig personal inom
varje lönegrad och tjänstegrupp med ledning av antalet övertaliga tjänstemän
i de skilda grupperna.

Till belysande av personalkostnadernas fördelning å de särskilda anslagen
efter de tillämnade åtgärderna har domänstyrelsen lämnat en översikt
över en beräknad medelkostnad, grundad på 1931 års stat och under
förutsättning att dyrtidstillägg utginge med 10 procent, för skogsstätens
nuvarande personal samt denna kostnads fördelning å den
kvarvarande organisationen och de överflyttade arbetsuppgifterna. Av
översikten framgår, att domänverkets årliga personalkonto komme att,
som en följd av överlämnandet av ifrågavarande arbetsuppgifter, minskas
med omkring (423,000 + 601,000 + 25,000 --) 1,049,000 kronor.

Jag torde nu få lämna en beräkning av kostnaderna för de av mig förordade
åtgärderna för indragning och ersättning av personal.

Kostnaderna för övertalig ordinarie personal inom sko g sstaten
beräknas till en början årligen utgöra:

Personal och kostnader, som åbelöpa

Lappmarks-

skogarna

Ecklesiastika

skogarna

Härad sall män-ningarna

Tillhopa

i Antal
i befatt-nings-havare

Kronor

Antal

befatt-

nings-

havare

Kronor

Antal

befatt-

nings-

havare

Kronor

Antal

befatt-

.

mngs-h a vare

Kronor

Förvaltande.

Överjägmästare...............

—

—

2

22,000

—

—

2

22,000

Jägmästare....................

7

64,000

17

155,000

2

18,000

26

237,000

Skogstaxator.................

i

7,000

o

14,000

—

3

21,000

Överjägmästarassistent .

—

—

9

13,000

—

2

13,000

Summa

8

7 i,000

23

204,000

2

18,000

33

293,000

Bevakande.

Kronojägare .................j

46

153,000

76

254,000

—

—

122

407,000

Summa j

46

153,000

76

254,000

—

—

122

407,000

Kontorsbiträde...............j

—

—

2

5,000

—

—

2

5,000

Summa ;

—

—

9

5,000

—

2

5,000

Sammanlagt

54

224,000

101

463.000

2

18,000

157

705,000

Kostnaderna för övertalig icke ordi n a r i e personal i n o m
skog s s tale n beräknas utgöra:

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

Ärligt belopp, kronor.

Kostnaderna åbelöpa

Ersättningsform

lappmarks-

skogarna

de ecklesia-stika skogarna

käradsallmän-

ningarna

Tillhopa

Förtidspension .................................

39,000

11,500

1,000

51,500 ;

Avskedsersättning i form av livränta

8,300

2,500

200

11,000

Summa

47,300

14,000

1,200

62,500

Engångskostnad, kronor.

Kostnaderna åbelöpa

Ersättningsform

lappmarks-

skogarna

de ecklesia- Ihäradsallmän-stika skogarna: ningarna

Tillhopa

Avskedsersättning.............................

8,500

5,500 1 —

14,000

Kostnaderna för den personal å ordinarie eller extra stat
inom domänstyrelsen, som, såvitt nu kan förutses, blir övertalig
på grund av de beslutade lagändringarna, hava beräknats till en början
uppgå till följande belopp för år, nämligen:

för lappmarksskogarna ................ kronor 4,000

» de ecklesiastika skogarna .......... » 31,000

» häradsallmänningarna .............. » 2,000

tillhopa kronor 37,000.

Motsvarande kostnader för den icke ordinarie personalen inom
domänstyrelsen (extra ordinarie och extra) hava beräknats
komma att utgå med ett årligt belopp av 4,000 kronor i form av livräntor
och ett engångsbelopp av omkring 9,000 kronor, vilka fördela sig sålunda:

ärligt

belopp

för lappmarksskogarna ........ kronor 600

» de ecklesiastika skogarna » 3,200

» häradsallmänningarna .... » 200

tillhopa kronor 4,000

engångs ersättning 1,

350

7,200

450

9,000.

De totala kostnaderna i kronor skulle sålunda bliva följande:

För lapp-marks-skogarna

För de eckle-siastika
skogarna

För härads-ailmän-ningarna

Tillhopa

Ärlig kostnad, som från början utgör...
Engångskostnad.................................

275,900

511,200

21.400

808,500

9,850

12,700

450

23,000

Kungl. Maj:ts proposition nr 233. 49

De årliga kostnaderna komina att sjunka, i den mån personalen uppnår
pensionsåldern eller avlider. Enligt beräkning, utförd på grundval av
dödlighets- och livslängdstabeller, komma avlöningar å indragningsstat,
förtidspensioner och livräntor till den övertaliga
personalen att sjunka på sätt, som framgår av följande tabell, nämligen: -

• T> ''

År

År

Är

År

År

År.

1931

1939

1944

1949

1954

1959

Ärlig ersättning åt övertalig personal
i procent av ersättning åt samma
personal år 1934 ................................

100

80

50

22

6

0.4

Förutom nämnda kostnader komma kostnader att uppstå för pensioner
åt ordinarie befattningshavare å indragningsstat. Med hänsyn till
att användbara tabeller saknas för beräkning av pensionernas sannolika
belopp för en sådan personalgrupp som den förevarande, lämnas emellertid
icke någon beräkning av de framtida kostnaderna för ålderspension
åt övertalig personal. Dessa kostnader torde på grund av bland annat den
förhållandevis låga medellivslängden för skogsmän för övrigt bliva av
underordnad betydelse.

I den mån ytterligare personal från domänverket vinner sådan anställa
ning, som, enligt vad jag i det föregående föreslagit, skall föranleda avstående
av ersättningsförmåner, komma de nyss angivna kostnaderna att
nedgå.

Kostnadernas förhållande till kostnaderna för det av domänstyrelsen i
ersättningsfrågan avgivna förslaget framgår av följande jämförelse:

.

Summa, berak-

Ärlig

Engångs-

nåd som årlig

ersättning

ersättning

kostnad

Domänstyrelsens förslag

Kr.

Kr.

Kr.

Ordinarie personal..........................................

788,000

_

Icke ordinarie » ..........................................

42,000

168,000

—

Summa

830,000

168,000

844,000

.In mig förordat förslag

Ordinarie personal..........................................

742,000

—

—

Icke ordinarie » ..........................................

66,500

23,000

—

Summa

808,500

23,000

810,000

Av jämförelsen framgår, att det av mig förordade förslaget ställer sig
något billigare än det av domänstyrelsen avgivna. Den viktigaste anledningen
härtill är, att lönerna å indragningsstat av mig föreslagits att utgå
efter lägre lönegrupper.

Det nu framlagda förslaget torde medföra en bättre avvägning av ersättningarna
mellan ordinarie och icke ordinarie befattningshavare, än

Pihang till riksdagens protokoll 11)3,1. 1 sami. Nr 2.1,1. ''

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

vad domänstyrelsen» förslag innebär, samtidigt som det i förhållande till
styrelsens förslag medför en viss besparing i de totala kostnaderna.

Beträffande utgörandet av kostnaderna för på grund av lagändringarna
år 1932 övertalig personal har domänstyrelsen anfört följande.

Kostnaderna för den personal, som blivit övertalig på grund av de ecklesiastika
skogarnas överflyttande till annan administration, borde enligt
bestämmelserna i § 69 av den ecklesiastika boställsordningen den 30
augusti 1932 (nr 400) bestridas av kyrkofonden. Kostnaderna för övrig,
på grund av nämnda lagändringar övertalig personal borde enligt styrelsens
förmenande skäligen utgå av särskilda riksstatsanslag. Då domänfonden
genom årliga anslag ersattes för den administration av lappmarksskogarna,
som nu ankomme på verket, syntes fonden böra med allmänna
medel hållas skadeslös även för de kostnader, som den för nämnda
skogars administration anställda personalen kunde komma att förorsaka
vid organisationsförändringen. Även beträffande häradsallmänningarna
vore det enligt styrelsens mening skäligt, att domänfonden befriades från
särskilda kostnader för övergångsförfarandet.

I övergångsbestämmelserna för de nya lagarna rörande lappmarksskogarna
och häradsallmänningarna hade iorordnats, att lagarna skulle träda
i kraft den 1 januari 1934. Den av 1932 års riksdag antagna ecklesiastika
boställningsordningen skulle däremot enligt kungörelse den 30
augusti 1932 (nr 412) träda i tillämpning redan den 1 maj 1933. Det skulle
givetvis för domänverket medföra betydande olägenheter i flera avseenden,
därest tjänstgöringsområdena måste undergå reglering vid båda
dessa tillfällen. Styrelsen förutsatte därför, att regleringen för domänverkets
vidkommande skedde samtidigt eller den 1 januari 1934. På grund
härav ville styrelsen föreslå, att överflyttning till indragningsstat av all
övertalig personal skulle äga rum sistnämnda dag, samt att den ersättning,
som domänfonden enligt § 6, mom. 4, lagen den 9 december 1910 örn
kyrkofond årligen bereddes för skogsstatens bestyr med de ecklesiastika
skogarna, skulle utgå jämväl för tiden 1 maj—31 december 1933, oavsett
den omständigheten, att domänverkets befattning med ifrågavarande skogar
upphörde den 1 maj 1933. Några tekniska svårigheter för beräkningen
förelåge icke. enär ersättningsbeloppet för år 1933 jämlikt gällande
bestämmelser beräknades på grundval av 1932 års verksamhet. Styrelsen
hade för avsikt att i sådant fall vid beräkning av det belopp, som skulle
för verksamheten under år 1933 tillgodoföra.» domänfonden ur kyrkofonden,
verkställa den jämkning, som kunde föranledas därav, att dels särskilda
kostnader för resor och traktamenten under tiden 1 maj—31 december
1933 icke uppstode för de ecklesiastika skogarna, dels icke ordinarie
personal under samma tid torde anlitas i minskad utsträckning.
Den föreslagna anordningen innebure i kostnadsavseende huvudsakligen,
att domän fonden för ifrågavarande tid bestrede kostnaderna för den personal,
som blivit övertalig på grund av de ecklesiastika skogarnas överflyttande
till annan organisation, samt bereddes ersättning härför ur
kyrkofonden.

Beträffande kostnader för övertalig personal i domänstyrelsen har styrelsen,
som ansett indragning av befattningar inom domänstyrelsen icke
för närvarande kunna ske, föreslagit, att, i den mån dylika kostnader upp -

51

Kungl. Maj-.ts proposition nr 233.

stöde i samband med den nu ifrågavarande organisationsförändringen, desamma
måtte få för den i det föregående angivna personalen bestridas av
kyrkofonden beträffande de ecklesiastika boställenas skogar oell av särskilda
riksstatsanslag beträffande lappmarksskogarna och häradsallmäilningarna.

Kammarkollegiet har i denna del anfört följande:

Det föreliggande förslaget, i vad det berörde prästskogarna, avsåge
ytterst en tillämpning av stadgandet i 69 § ecklesiastik boställsordning
den 30 augusti 1932 (nr 400). Denna paragraf lydde: »Nödgas domänverket
vidkännas kostnad för avlönande av skogsstatstjänstemän, som genom
införandet av denna boställsordning bliva övertaliga, skall kostnaden i
den omfattning och med belopp, som bestämmes av Konungen och riksdagen,
ersättas statens domäners fond ur kyrkofonden.»

Kollegiet delade den mening, som fått uttryck i domänstyrelsens förslag,
nämligen att ersättningsbeloppet borde motsvara vad som vid varje
tillfälle utginge i avlöning (och pension) åt de skogsstatstjänstemän, som

— i den omfattning kollegiet i det följande närmare angåve — på grund
av den nya boställsordningens ikraftträdande bleve övertaliga.

Det kunde ifrågasättas, örn tiden vore inne för bestämmandet av den
ersättning, som enligt 69 § nya boställsordningen borde ur kyrkofonden
utgå till domänfonden. Frågan örn ersättningens rätta belopp syntes icke
kunna tillförlitligen bedömas utan att det åtminstone förelåge såväl definitivt
förslag till nyorganisation av domänverket som även utredning
huru stor del av vad som kunde komma att bortskäras vore att hänföra
till den genom den nya boställsordningen föranledda begränsningen av
domänverkets verksamhet. Av domänstyrelsens föreliggande skrivelse
framginge, såsom nyss berörts, att frågan örn domänverkets organisation
för närvarande vore föremål för allsidig prövning. Denna prövning torde
alltså få antagas komma att taga hänsyn även till andra anledningar till
omorganisation genom personalindragning eller eljest än sådana som sammanhängde
med nu ifrågavarande begränsningar i domänverkets arbetsuppgifter.
Att det sålunda väntade organisationsförslaget kunde inverka
på bedömandet av ersättningsfrågan vore måhända ej uteslutet. Tillämpningen
av berörda 69 § syntes också förutsätta ej blott att beslut föregått
örn vilka befattningshavare befunnits övertaliga utan även att avgörande
fallit om övertaliga befattningshavares ansökningar örn anställning
som stiftsjäginästare, som biträde hos stiftsjägmästare eller som
skogsförvaltare i pastoratens tjänst.

Uppenbarligen vore det förenat nied betydande — kanske oöverstigliga

— praktiska svårigheter om den 1 maj 1933 skulle genomföras indragning
av vissa skogsstatstjänster med därav följande omreglering av förvaltnings-
och bevakningsområden och den 1 januari 1934 motsvarande åtgärd
skulle vidtagas beträffande vissa andra tjänster samt förvaltningsoch
bevakningsområden. Ä andra sidan skulle det, såsom förut av kollegiet
berörts, uppstå betydande olägenheter av att uppsägningen av de
befattningshavare, som bomme att överflyttas till indragningsstat, dröjde.
Under förutsättning dels att uppsägning snart skedde av de befattningshavare
å skogsstaten, vilka borde överflyttas å indragningsstat, dels
ock att vad kollegiet i det föregående anfört beträffande vakantsatta tjänster
vunne avseende, funne kollegiet sig böra understödja domänstyrelsens
förslag att överflyttningen å indragningsstat ägde rum den 1 januari

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

1934. Härav och då de nyinrättade tjänsterna vid förvaltningen av prästskogarna
måste antagas komma att tillträdas senast den 1 maj 1933, bleve
följden, att de skogsstatstjänster, vilkas innehavare fått någon av de nyinrättade
befattningarna, finge uppehållas genom vikarie, eventuellt -—
nämligen örn de ansåges obehövliga — stöde obesatta.

Med fog gjorde domänstyrelsen anspråk på att även under tiden den
1 maj—den 31 december 1933 erhålla ersättning för den kostnad, domänverket
finge vidkännas för avlöningsändamål, i den mån denna kostnad
belöpte å den personal, som bleve övertalig på grund av prästskogarnas
överflyttande till annan organisation. I sådant avseende hade domänstyrelsen,
såsom nyss nämnts, föreslagit ersättning bestämd enligt 6 § 4 mom.
lagen den 9 december 1910 örn kyrkofond. Då ifrågavarande lag upphörde
att gälla den 30 april 1933 och den domänverkets verksamhet, för
vilken ersättningen beviljats, samtidigt nedlades, torde sagda lagrum icke
kunna åberopas som stöd för den begärda gottgörelsens anvisande. Däremot
syntes stadgandet i 69 § nya boställsordningen giva Kungl. Majit
och riksdagen befogenhet att — oberoende av huruvida det formliga avförandet
ägt rum från domänverkets stat av den personal, som blivit övertalig
på grund av införandet av den nya boställsordningen — ur kyrkofonden
bereda domänfonden ersättning för avlönande av de skogsstatstjänstemän,
som konstaterades bliva övertaliga av nyss angivna anledning.
Denna ersättning torde böra utgöras i samma omfattning och efter
samma beräkningsgrunder i övrigt som angivits beträffande dem, som
bomme att överflyttas å indragningsstat. Att det exakta beloppet av ersättningen
för dessa befattningshavare ej nu kunde uträknas följde av
vad i det föregående sagts.

Beträffande den övertaliga personalen inom domänstyrelsen har kammarkollegiet
anfört, att samma skäl, som talade för beredandet åt domänfonden
av ersättning för kostnaden för övertalig personal å skogsstaten,
väl i huvudsak kunde åberopas till stöd för att ersättning bereddes även
för övertalig personal å domänstyrelsens egen stat, men då 69 § ecklesiastik
boställsordning den 30 augusti 1932, som omförmälde allenast kostnaden
för övertaliga skogsstatstjänstemän, icke lämnade stöd för styrelsens
krav på ersättning även för kostnaden för övertalig personal tillhörande
domänstyrelsens stat, torde ersättningsförslaget i denna del icke kunna
vinna avseende.

Kollegiet har slutligen framhållit, att kyrkofondens skyldighet att bidraga
till övertalig personals avlöning icke borde ökas därigenom, att personvalet
vid överförande till indragningsstat i viss omfattning kunde bestämmas
av syftet att i rekryteringsändamål befrämja en gynnsammare
åldersfördelning inom domänverkets personal.

Statskontoret, som enligt vad av det tidigare anförda framgår, ifrågasatt,
att den övertaliga personalen i viss utsträckning skulle föras å övergångsstat
med tjänstgöringsskyldighet, har framhållit, att kostnaderna
för personalen å indragningsstat i första hand torde böra bestridas av
kyrkofondens medel, enär de förändringar i fråga örn förvaltningen av
den kyrkliga jorden, som senast vidtagits, vore den viktigaste anledningen
till övergångsstatens upprättande. I anslutning till det av statskon -

53

Kungl. May.ts proposition nr 233.

toret framförda förslaget, att en övergångstid borde förflyta, innan definitivt
beslut fattades om personalens framtida fördelning, bär statskontoret
föreslagit, att under dessa övergångsår en ungefärligen bestämd
summa borde tillskjutas av kyrkofonden för bestridande av de kostnader,
som uppstått för domänverket genom den ecklesiastika boställsreformen.

Först efter övergångstidens slut torde nämnda tillskott kunna fixeras.
Statskontoret har slutligen anfört, att av det anförda torde framgå, att
statskontoret vore av den uppfattningen, att åtminstone för närvarande
några särskilda riksstatsanslag icke borde anvisas för att täcka de förluster,
som för domänverket kunde uppstå på grund av att handhavandet
av lappmarkslagen icke längre skulle tillkomma domänverket samt att
häradsallmänningarna skulle överflyttas från domänverket till annan
administration.

Riksräkenskapsverket har i huvudsak anslutit sig till domänstyrelsens
förslag rörande kostnadernas täckande genom bidrag från kyrkofonden
respektive anvisande av särskilda riksstatsanslag. Ämbetsverket har funnit
skäl till erinran icke föreligga mot domänstyrelsens förslag, att den
ersättning, som domänfonden enligt 6 § 4 mom. i lagen den 9 december
1910 örn kyrkofond årligen bereddes för skogsstatens bestyr med de ecklesiastika
skogarna, skulle utgå jämväl för tiden 1 maj—31 december 1933,
oavsett den omständigheten att domänverkets befattning med ifrågavarande
skogar upphörde den 1 maj 1933, särskilt med hänsyn till att motsvarande
ersättning för vissa tidigare år varit lägre än vederbort.

Kostnaderna böra i första hand utgöras av domänfonden. Vidkom- Departementsmande
sådana kostnader, som förorsakas av överflyttandet av präst- chefenskogarna
till annan administration, stadgas i 69 § av ecklesiastik boställsordning
den 30 augusti 1932 följande: »Nödgas domänverket vidkännas
kostnad för avlönande av skogsstatstjänstemän, som genom införandet av
denna boställsordning bliva övertaliga, skall kostnaden i den omfattning
och med belopp, som bestämmes av Konungen och riksdagen, ersättas statens
domäners fond ur kyrkofonden,» Kostnader, som uppstå i samband
med organisationsförändring rörande de enskildas skogar i lappmarkerna
samt häradsallmänningarna, synas böra ersättas domänfonden genom
riksstatsanslag. Ämbetsverken hava intet haft att i princip invända
häremot. Kostnader för övertalig personal, som åbelöpa sistnämnda
skogar, uppstå emellertid först under år 1934. Då ersättning för domänfondens
kostnader i dessa avseenden under nämnda år på samma sätt
som beträffande övriga ersättningsanslag till domänfonden för kalenderåret
1934 böra upptagas först i riksstaten för budgetåret 1934/1935, är
anslag å riksstaten för nästkommande budgetår icke erforderligt för
ifrågavarande ändamål.

Domänstyrelsens förslag örn fördelning av de sammanlagda kostnaderna
för övertalig personal inom varje lönegrad och tjänstegrupp med

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

ledning av antalet övertaliga tjänstemän, som i de skilda grupperna åbelöpa
kyrkofonden och riksstatsanslagen, finner jag ändamålsenligt, dock
att kostnaderna böra påföras domänfonden, som därefter beredes ersättning
ur kyrkofonden eller genom anslag å riksstaten enligt nämnda fördelningsgrunder.

Med anledning av kammarkollegiets uttalande, att kyrkofondens skyldighet
att bidraga till övertalig personals avlöning icke borde ökas därigenom,
att personvalet vid överförande till indragningsstat i viss omfattning
kunde bestämmas av syftet att i rekryteringsändamål befrämja
en gynnsammare åldersfördelning bland domänverkets personal, vill jag
erinra, att, som domänstyrelsen framhållit, överflyttningen till indragningsstat
icke lärer kunna ske på sådant sätt, att en förbättring av ålderssammansättningen
erliålles, utan blott så, att man undviker, att den
av lagändringarna föranledda indragningen ytterligare försämrar rekryteringsförhållandena
vid verket.

Ett fastställande av det antal befattningshavare inom värjo grupp,
för vilket kyrkofonden, respektive riksstatsanslagen, har att bereda domänfonden
ersättning, torde för närvarande icke böra ske. Det synes
lämpligt, att Kungl. Majit och riksdagen, efter förslag av domänstyrelsen,
årligen fastställer den ersättning, som domänfonden skall ur kyrkofonden
och genom anslag å riksstaten beredas för ifrågavarande kostnader.

I den mån personal från domänverket, sedan beslut fattats örn avskiljande
av övertalig personal, övergår till tjänst hos de organisationer,
som övertagit ifrågavarande arbetsuppgifter av domänverket, kunna förändringar
beträffande ersättningsskyldigheten uppstå.

övergår personal, som uppförts å indragningsstat eller erhållit avsked
från domänverket, till någon av åsyftade organisationer, bör den fond
eller det anslag, som är ersättningsskyldig för övertalig personal åbelöpande
ifrågavarande skogar, skäligen få tillgodoräkna sig den minskning
i den totala kostnaden för övertalig personal, som härigenom uppstår.
Ersättningsanslaget bör sålunda minskas, vilket sker dels genom
nedgången i de totala kostnaderna för övertalig personal inom ifrågakommande
lönegrader och tjänstegrupper, dels ock genom nedsättning av de
för ifrågavarande anslag fastställda repartitionstalen för fördelning av
sagda kostnaderna, dock att anslaget i stället påföres ersättning för den
kostnad, som uppstår genom att vederbörande personal medgives behålla
viss del av lön eller ersättning.

Jag finner i likhet med ämbetsverken lämpligt, att den personalreglering,
som erfordras inom domänverket på grund av den förändrade administrationen
av de ecklesiastika skogarna, får anstå till den 1 januari
1934, då övriga organisationsförändringar inträffa. Enär domänverket
givetvis i huvudsak icke under tiden 1 maj—31 december 1933 kan un -

Kungl. Maj:ts proposition nr 233. 55

dandraga sig kostnader för avlönande av personal, sorn på grund av de
ecklesiastika skogarnas överflyttande till annan administration skall
såsom övertalig överflyttas till indragningsstat eller avskedas, anser jag
i likhet med domänstyrelsen, kammarkollegiet och riksräkenskapsverket
skäligt, att domänfonden av kyrkofonden beredes ersättning för dessa
kostnader. Ersättningen torde höra utgå i den ordning, kammarkollegiet
anvisat. Domänfonden bör sålunda med stöd av bestämmelserna
i 69 § ecklesiastika boställsordningen beredas ersättning ur kyrkofonden
för de kostnader, domänfonden nödgas vidkännas för avlönande under
nämnda tid av den personal, för vilken ersättningsskyldighet åligger
kyrkofonden från och med den 1 januari 1934.

I fråga örn indragning av övertalig personal inom domänstyrelsen
föreligger för närvarande intet förslag utan endast en beräkning av den
personal inom styrelsen, som kan anses åbelöpa de särskilda grupperna
av skogar. De kostnader, som uppstå för nämnda personal, böra beträffande
lappmarksskogarna och häradsallmänningarna bestridas av anslag
å riksstaten. Vad angår den personal, som åbelöper de ecklesiastika
skogarna, lärer, såsom kammarkollegiet erinrat, kyrkofonden icke vara
ersättningsskyldig med hänsyn till innehållet i 69 § ecklesiastika boställordningen.
Då domänfonden likväl synes böra beredas ersättning jämväl
för kostnader för sistnämnda personal, anser jag skäligt, att domänfondens
kostnader även i detta avseende ersättas fonden genom anslag
å riksstaten.

På grund av den ställning, jag tagit till frågan örn sättet för avskiljande
av övertalig personal från domänverket, saknar jag anledning att
närmare ingå på vad statskontoret anfört örn kyrkofondens bestridande
av här avsedda kostnader.

7. Förteckning över befattningar vid domänverket, vilkas antal enligt
avlöningsreglementet för tjänstemän vid detta verk skall fastställas av
Kungl. Maj:t och riksdagen m. m.

Den av mig förordade överflyttningen till indragningsstat av ett antal
befattningar vid domänverket påkallar ändring i den av Kungl. Majit
och riksdagen senast vid 1932 års riksdag (prop. nr 53; B. skr. nr 79) fastställda
förteckningen över befattningar vid domänverket, vilkas antal
enligt avlöningsreglementet för tjänstemän vid detta verk skall fastställas
av Kungl. Majit och riksdagen. \

För närvarande äro befattningarnas antal enligt nämnda förteckning
följande:

56 Kungl. Martts proposition nr 233.

Befattningar, som avses i 1 § 1 mom. av avlöning sreglementet:

generaldirektör ................................. 1;

överdirektör .................................... 1;

Befattningar, hänförliga till 8:e—löte lönegraderna i den vid avidningsreglementet
fogade tjänsteförteckningen:

överjägmästarassistent ......................... 13

notarie ........................................ 2

bokhållare ..................................... 1

registrator ..................................... 1

revisor ......................................... 2

skogstaxator ............''....................... 8

byråjägmästare ................................ 3

intendent ...................................... 1

skogsingenjör ................................. 3

skogsskolföreståndare ........................... 5

jägmästare .................................... 130

sekreterare .................................... 1

domänfiskal .................................... 1

flottledsingenjör ................................ 1

Överjägmästare ................................ 13

byråchef ........................................ 5;

Anmärkning. Befattningarna såsom skogsingeniörer skola vid uppkommande ledighet
icke återbesättas.

Ur förteckningen bör, i anslutning till det av mig i det föregående tillstyrkta
förslaget till reglering av personalförhållandena vid domänverket,
från och med den 1 januari 1934 uteslutas det antal befattningar, som
skola överflyttas till indragningsstat. I övrigt torde ändring av förteckningen
för närvarande icke erfordras. Under hänvisning till vad
jag förut anfört beträffande återbesättande av vakanta eller ledigblivande
befattningar vid domänverket vill jag förorda, att Kungl. Majit av
riksdagen inhämtar bemyndigande att utfärda de övergångsbestämmelser,
som med anledning därav må bliva erforderliga.

Det bemyndigande, som jämlikt riksdagens skrivelse den 16 mars 1932,
nr 79, lämnats Kungl. Majit att, i den mån så prövas lämpligt, dels vid
uppkommande ledighet å befattning inom 8ie—12:e lönegraderna i örn-,
förmälda avlöningsreglemente antingen tillsvidare hålla densamma vakant
eller ock utbyta befattningen mot tjänst inom lägre lönegrad, delsock
inom berörda lönegrader utbyta viss befattning mot annan av samma
lönegrad, torde givetvis fortfarande gälla.

Den 1 januari 1934, då den personal inom skogsstaten, som blivit övertalig
på grund av de ifrågavarande ändringarna i skogslagstiftningen,

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

lämnar domänverket, måste en omreglering av samtliga tjänstgöringsområden
inom domänverket företagas. Det är sannolikt, att den ändring av domänverkets
inre organisation, som torde komma att föreläggas nästa
års riksdag, kommer att medföra ytterligare reglering av distrikt, revir
och bevakningstrakter. Givetvis vore det för verkets drift synnerligen
olämpligt, därest två omfattande regleringar företagas med endast ett
års mellanrum. Med hänsyn härtill hör den reglering, som genomföres
från den 1 januari 1934 ske på sådant sätt, att någon ytterligare större
omläggning i fråga örn indelningen i tjänstgöringsområden, såvitt möjligt,
icke behöver företagas som en följd av statsmakternas prövning av
domänverkets inre organisation. Hinder torde alltså ej böra möta för
Kungl. Maj:t att från den 1 januari 1934 provisoriskt fastställa den indelning
av landet i tjänstgöringsområden, som föranledes icke blott av
de inträffade förändringarna i landets skogliga administration utan
jämväl av den ändring beträffande domänverkets inre organisation, som
är att förvänta. Kegleringen av tjänstgöringen från sagda dag för den
ytterligare personal, som till följd härav kan komma att bliva övertalig,
torde ävenledes, i avvaktan på riksdagens beslut, provisoriskt verkställas
av Kungl. Majit.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Majit Hemställa»,
måtte föreslå riksdagen att

Iso) besluta, att från och med den 1 januari 1934
skall till indragningsstat för domänverket utan tjänstgöringsskyldighet
överflyttas följande antal ordinarie
befattningshavare vid domänverket, nämligen 2 Överjägmästare,
26 jägmästare, 3 skogstaxator»’, 2 överjägmästarassistenter,
2 kontorsbiträden och 122 kronojägare;
med rätt för Kungl. Majit att, i enlighet med
av mig angivna riktlinjer för avskiljande av övertalig
personal, meddela beslut i avseende å vilka befattningshavare,
som skola överflyttas å indragningsstat;

2:o) godkänna följande grunder beträffande avlöningsförmåner
för å indragningsstat jämlikt l:o) uppförda
befattningshavare i

1. Befattningshavare å indragningsstat äger åtnjuta
avlöning med belopp, som skulle hava vid överflyttningen
till indragningsstat tillkommit honom med tilllämpning
av den före den 1 januari 1921 gällande lönestaten
för domänverket, samt pensionsrätt enligt för
domänverket före nämnda dag gällande pensionsbestämmelser.

Därest befattningshavare, som överflyttats till indragningsstat
mot åtnjutande av avlöning enligt be -

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

stämmelserna i första stycket av detta moment, erhåller
annan ordinarie befattning å rikets, riksdagens
eller kommuns stat, skall han vara skyldig att helt
frånträda avlöningsförmånerna å indragningsstaten,
såvida de understiga eller äro lika med de nya avlöningsförmånerna,
samt, därest avlöningsförmånerna
å indragningsstaten överstiga berörda nya avlöningsförmåner,
vidkännas mot de senare svarande
avdrag.

2. Befattningshavare, som omedelbart före överflyttningen
till indragningsstat åtnjutit lön enligt det provisoriskt
gällande avlöningsreglementet den 22 juni
1920 för tjänstemän vid domänverket, må, därest han
före den 1 december 1933 anmält sig villig att, med avstående
av honom jämlikt mom. 1 första stycket tillkommande
avlöningsförmåner, underkasta sig de i
andra, tredje och fjärde styckena av detta moment angivna
bestämmelser, åtnjuta lön enligt nämnda provisoriska
avlöningsreglemente samt pension enligt kungörelsen
den 15 juni 1922 (nr 323) med bestämmelser för
ordinarie tjänstemän vid domänverket i fråga örn rätt
till pension m. m. med däri sedermera gjorda ändringar,
dock att befattningshavare, som vid överflyttningen
till indragningsstat åtnjutit lön enligt någon av
lönegrupperna A, B eller C, skall uppbära lön enligt
lönegrupp A, samt att befattningshavare, som vid
nämnda överflyttning åtnjutit lön enligt någon av lönegrupperna
D, E, F eller G, skall uppbära lön enligt
lönegrupp B.

Befattningshavare, som erhåller allmän eller enskild
tjänst, stadigvarande uppdrag eller annan fast eller
tillfällig arbetsanställning, är skyldig att omedelbart
till domänstyrelsen anmäla förhållandet med angivande
jämväl av den inkomst av anställningen, som han
åtnjuter. Befinnes befattningshavare hava underlåtit
att senast tre månader efter anställningens början
verkställa sådan anmälan, må Kungl. Maj:t besluta,
att befattningshavarens avlönings- och pensionsförmåner
å indragningsstaten skola utgå enligt
före den 1 januari 1921 gällande bestämmelser.

Befattningshavare, som erhåller tjänst, uppdrag
eller anställning som nyss sagts, är skyldig att, såvida
summan av avlöningsförmånerna å indragningsstaten
och inkomsten av den nya anställningen över -

Kungl. Majlis proposition nr 233.

59

stiger elen avlöning befattningshavaren omedelbart
före överflyttning till indragningsstat åtnjutit, avstå
två tredjedelar av det överskjutande beloppet, dock
högst avlöningsförmånerna å indragningsstaten.

Med inkomst av tjänst, uppdrag eller anställning
förstås i detta sammanhang avlöning, arvode, traktamente,
sportler och annan förmån i penningar, bostad
eller annat, som utgått för tjänsten, med avdrag för
direkta utgifter för inkomstens förvärvande;

3:o) dels medgiva, att å indragningsstat jämlikt l:o)
överförd befattningshavare må, utan hinder av gällande
bestämmelser beträffande beräkning av tjänstår
för rätt till pension, äga såsom tjänstår i nämnda hänseende
tillgodoräkna tid, varunder han tillhört indragningsstaten; dels

besluta, att, därest å indragningsstat uppförd
befattningshavare erhåller befattning, som är förenad
med pensionsrätt i statens pensionsanstalt, han skall,
så länge han är uppförd å indragningsstaten, vara
undantagen från delaktighet i sagda pensionsanstalt;

4:o) godkänna följande grunder i fråga örn ersättning
till icke ordinarie personal, som entledigas på
grund av de under år 1932 vidtagna ändringarna i lagstiftningen
rörande enskildas skogar i lappmarkerna
m. m., de ecklesiastika boställenas skogar samt häradsallmänningarna: A.

Förutsättningar för rätt till ersättning.

För att kunna erhålla ersättning, som här avses,
fordras, att befattningshavaren enligt i vederbörlig
ordning utfärdade förordnanden tjänstgjort inom domänverket
under sammanlagt minst tre år, varav
minst femton månader under åren 1930—1932, samt
att han icke erhållit någorlunda motsvarande anställning
vare sig i statstjänst eller hos skogsvårdsstyrelse,
stiftsnämnd eller pastorat.

B. Ersättningsbelopp m. m.

1. För befattningshavare, som uppnått 40 levnadsår
samt tjänstgjort inom domänverket sammanlagt minst
15 år, utgår ersättning i forin av förtidspension.

Pensionen skall för befattningshavare med 15 tjänstgöringsår
utgå med belopp, som motsvarar fyra nion -

60

Kungl. May.ts proposition nr 233.

delar av lönen enligt A-grupp och högsta löneklass
för man samt näst högsta löneklass för kvinna i den,
tjänstegrupp eller lönegrad, som befattningshavaren
vid avskedet tillhör.

För varje ytterligare tjänstgöringsår intill 25 år
ökas pensionen med 20 kronor, dock att tilläggsbeloppet
skall utgöra 45 kronor för extra ordinarie och
extra befattningshavare i tjänstegrupp 7 samt 60 kronor
för befattningshavare å extra stat i någon av lönegraderna
9—15.

2. övriga ersättningsberättigade befattningshavare
beredas avskedsersättning med belopp, som för värjo
påbörjat tjänstgöringsår till och med sex utgör en
sjättedel av årsinkomsten av den förlorade anställningen.
För varje ytterligare tjänstgöringsår till
och med nio utgår ersättning med en fjärdedel av
årsinkomsten, för varje därpå följande tjänstgöringsår
till och med tolv med en tredjedel av årsinkomsten,
samt för varje ytterligare tjänstgöringsår
till och med femton påbörjade år med två femtedelar
av samma årsinkomst. För varje barn under 16
år skall utgå tilläggsersättning med 200 kronor.

3. Med årsinkomst, som omförmälts i mom. 2, förstås
hälften av befattningshavarens inkomst av anställningen
under tiden 1 januari 1932—31 december
1933 eller, örn anställningen omfattat endast en del av
nämnda tid, ett års inkomst av anställningen, beräknad
till tolv gånger den genomsnittliga månadslönen
under den del av berörda tid, som anställningen omfattat,
dock att för extra befattningshavare skall, beträffande
tjänstetid som överstiger sex år, med årsinkomst
förstås den inkomst, som skulle hava utgått till
befattninghavaren, därest han varit extra ordinarie
tjänsteman. I fråga örn befattningshavare, som under
sagda tid åtnjutit tjänstledighet på grund av sjukdom,
skall anses så, som hade befattningshavaren varit
i full tjänstgöring under sagda tid.

4. Avskedsersättning till befattningshavare, som
innehar mer än nio tjänstgöringsår, skall utgå i form
av livränta, därvid ersättningsbeloppet ökas med 10
procent.

5. Till befattningshavare, vilkens tjänstgöringstid
icke överstiger nio år, utbetalas avskedsersättningen
i följande ordning. Vid avgången ur tjänst utbetalas

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

ersättningen, i den mån den icke överstiger en årslön.
Överskjutande ersättningsbelopp utbetalas ett år efter
avgången, dock att uppskov med utbetalning av belopp,
understigande 100 kronor, icke skall äga rum.
Örn ersättningsberättigad, som i detta moment avses,
så önskar, må avskedsersättning, ökad med 10 procent,
tillgodokomma honom i form av livränta.

6. Livränta, som utgår enligt förenämnda grunder,
skall beräknas med ledning av det förhöjda kontantbeloppet
och de till förordningen den 28 september
1928 örn statlig inkomst- och förmögenhetsskatt såsom
bilagor fogade tabellerna III och IV samt utbetalas i
samma ordning som förekommande lön å indragningsstat
och förtidspension.

7. Befattningshavare, som tillerkänts ersättning i
form av förtidspension eller livränta, är skyldig att,
då han erhåller anställning i statstjänst eller hos
skogsvårdsstyrelse, stiftsnämnd eller pastorat, omedelbart
till domänstyrelsen anmäla förhållandet med angivande
jämväl av den inkomst av anställningen, som
han åtnjuter. Befinnes befattningshavare hava underlåtit
att senast tre månader efter anställningens början
verkställa sådan anmälan, må Kungl. Majit besluta,
att den befattningshavaren tillerkända ersättningen
icke vidare skall utgå.

Därest befattningshavare, som tillerkänts ersättning
i form av förtidspension eller livränta, erhåller sådan
anställning, som i första stycket av detta moment
nämnts, skall han vara skyldig att, såvida summan av
ersättningen och inkomsten av den nya anställningen
överstiger den avlöning befattningshavaren omedelbart
före avskedstillfället åtnjutit, avstå två tredjedelar av
det överskjutande beloppet, dock högst förtidspensionens
eller livräntans belopp.

Befattningshavare, som tillerkänts avskedsersättning
i annan form än livränta, skall, därest han erhåller
någorlunda motsvarande anställning vare sig i
statstjänst eller hos skogsvårdsstyrelse, stiftsnämnd
eller pastorat, vara skyldig avstå den del av ersättningen,
som vid den nya anställningens början icke utbetalats.

8. Närmare bestämmelser angående ersättningsbeloppens
bestämmande m. m. ävensom erforderliga före -

62

Kunell. Maj:t,s proposition nr 233.

skrifter rörande ersättnings utbetalande meddelas av
Kungl. Majit;

5:o) besluta, att antalet av följande befattningar vid
domänverket skall från den 1 januari 1934 utgöra:

Befattningar, som avses i 1 § 1 mom. av avlöningsreglementet
för tjänstemän vid domänverket:

generaldirektör .................................. 1

överdirektör ...................................... 1;

Befattningar, hänförliga till 8:e—15:e lönegraderna
i den vid avlöningsreglementet fogade tjänsteförteek -

ningen:

överjägmästarassistent .......................... 11

notarie .......................................... 2

bokhållare ...................................... 1

registrator ...................................... 1

revisor .......................................... 2

skogstaxator .................................... 5

byråjägmästare .................................. 3

intendent ........................................ 1

skogsingenjör .................................. 3

skogsskolföreståndare ........................... 5

jägmästare ..................................... 104

sekreterare ...................................... 1

domänfiskal .................................... 1

flottledsingenjör ................................ 1

Överjägmästare .................................. 11

byråchef ........................................ 5;

Anmärkning. Befattningarna såsom skogsingeniörer skola vid uppkommande
ledighet icke återbesättas.

6:o) bemyndiga Kungl. Majit att utfärda de övergångsbestämmelser
och tillämpningsföreskrifter, som
vid genomförande av ifrågavarande personalindragningar
vid domänverket må erfordras.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen Ur

protokollet:

Hugo Nordlander.

Kungl. Maj.ts proposition nr 233.

63

Bilaga.

Exempel på verkningarna av föreslagna bestämmelser om ersättning
till entledigad, icke ordinarie personal vid domänverket.

1. En extra jägmästare, som är 33 år gammal och tjänstgjort inom verket
under en tid, som sammanlagt uppgår till mellan 3 och 4 år, erhåller
vid avskedet en avskedsersättning av 3,000 kronor.

Avskedsersättningen kan av befattningshavaren utbytas mot en livränta
av 215 kronor.

Årslönen utgjorde vid avskedet omkring 4,500 kronor inklusive dyrtidstillägg.

2. En extra kronojägare erhåller under samma förutsättningar vid avskedet
en avskedsersättning av 1,500 kronor.

Avskedsersättningen kan av befattningshavaren utbytas mot en livränta
av 110 kronor.

Årslönen vid avskedet utgjorde omkring 2,200 kronor inklusive dyrtidstillägg.

3. En extra jägmästare, som innehar 35 levnadsår samt mellan 6 och 7
effektiva tjänstgöringsår i domänverket, erhåller i avskedsersättning dels
vid avskedet 4,900 kronor, dels ett år senare 1,200 kronor, eller sammanlagt
6,100 kronor.

Avskedsersättningen kan av befattningshavaren utbytas mot en livränta
av 450 kronor.

Årslönen utgjorde vid avskedet omkring 4,900 kronor inklusive dyrtidstillägg.

4. En extra kronojägare erhåller under de i punkt 3 nämnda förutsättningarna
dels vid avskedet en avskedsersättning av 2,400 kronor, dels ett
år senare 600 kronor, eller sammanlagt 3,000 kronor.

Förvandlad till livränta utgör ersättningen 220 kronor.

Årslönen vid avskedet utgjorde 2,400 kronor inklusive dyrtidstillägg.

5. En extra ordinarie eller extra jägmästare, som är 37 år gammal och
tjänstgjort inom domänverket under sammanlagt mellan 9 och 10 år, erhåller
vid avskedet en livränta, som uppgår till omkring 810 kronor.

Årslönen utgjorde vid avskedet 5,250 kronor inklusive dyrtidstillägg.

6. En extra ordinarie eller extra kronojägare skulle under de i punkt
5 nämnda förutsättningar erhålla en livränta av 390 kronor.

Årslönen utgjorde vid avskedet för denne 2,500 kronor inklusive dyrtidstillägg.

7. En extra ordinarie jägmästare, som innehar mer än 14 verkliga tjänstgöringsår
men icke uppnått 40 års ålder, erhåller vid avskedet en livränta
av omkring 1,800 kronor.

Årslönen utgjorde vid avskedet cirka 6,000 kronor inklusive dyrtidstillägg.

8. En extra ordinarie kronojägare erhåller under de i punkt 7 nämnda
förutsättningarna en livränta av 860 kronor.

Årslönen utgjorde vid avskedet omkring 2,800 kronor inklusive dyrtids
tillägg.

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 233.

9. En extra ordinarie jägmästare, som innehar 16 verkliga tjänstgöringsår,
svarande mot en medelålder av 45 år, erhåller en förtidspension
av omkring 2,800 kronor.

Lönen vid avskedet utgjorde 6,400 kronor inklusive dyrtidstillägg.

10. En extra ordinarie kronojägare erhåller under de i punkt 9 nämnda
förutsättningarna en förtidspension av omkring 1,300 kronor.

Lönen vid avskedet utgjorde omkring 2,950 kronor inklusive dyrtidstillägg.

Anmärkning. Avlöning har beräknats utgå för icke ordinarie jägmästare
enligt D-grupp och för icke ordinarie kronojägare enligt C-grupp.
De i förestående exempel angivna beloppen för avskedsersättning, livränta
och förtidspension hava angivits i avrundade tal.

380639. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1933.