Kungl. Majlis proposition nr 228.

1

Nr 228.

Kungl. Marits proposition till riksdagen angående godkännande av
överenskommelsen i Madrid den 14 april 1891 angående undertryckande
av oriktiga ursprungsbeteckningar å handelsvaror,
reviderad i Washington den 2 juni 1911 och i Haag den 6
november 1925; given Stockholms slott den 17 mars 1933.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över handelsärenden
för denna dag samt med överlämnande av en i Madrid den
14 april 1891 träffad, i Washington den 2 juni 1911 och i Haag den
6 november 1925 reviderad överenskommelse angående undertryckande
av oriktiga ursprungsbeteckningar å handelsvaror, vill Kungl. Majit härmed
äska riksdagens godkännande av berörda överenskommelse.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Fritjof Ekman.

Mildrig till riksdagens protokoll 193,3.

1 sami.

Nr 22S.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

Madridöverenskommelsen den 14 april 1891 angående undertryckande av
oriktiga ursprungsbeteckuingar å handelsvaror, reviderad i Washington
den 2 juni 1911 och i Haag den 6 november 1925.

(Översättning.)

Arrangement de Madrid du 14 avril
1891 concernant la répression des
fausses indications de provenance
sur les marchandises, revisé ä Washington
le 2 juin 1911 et k La Hays
le 6 novembre 1925.

Les soussignés, dument autorisés
par leurs Gouvernements respectifs,
ont, d’un commun accord, arrété le
texte suivant, qui remplacera l’Arrangement
de Madrid du 14 avril
1891, revisé å Washington le 2 juin
1911, savoir:

Artide premier.

Thut produit portant line fausse
indication de provenance dans laquelle
un des pays contractants, ou un
Keil situé dans 1’un d’entre eux, serait
directement ou indirectement indiqué
comme pays ou comme Keil
d’origine, sera saisi å 1’importation
dans chacun desdits pays.

La saisie sera également effectuée
dans le pays oii la fausse indication
de provenance aura été apposée, ou
dans celui oii aura été introduit le
produit muni de rette fausse indication.

Si la législation d’un pays n’admet
pas la saisie å 1’importation, Gette
saisie sera remplacée par la prohibition
iTimportation.

Si la législation d’un pays n’admet
pas la saisie å 1’intérieur, rette saisie
sera remplacée par les artimis et
moyens que la loi de ce pays assure
en pareil ras alix nationaux.

Överenskommelse i Madrid den 14
april 1891 angående undertryckande
av oriktiga ursprungsbeteckningar
å handelsvaror, reviderad i Washington
den 2 juni 1911 och i Haag
jden 6 november 1925.

Undertecknade, vederbörligen befullmäktigade
av sina respektive regeringar,
hava enhälligt fastställt
följande text, som skall ersätta överenskommelsen
i Madrid av den 14
april 1891, reviderad i Washington
den 2 juni 1911, nämligen:

Art. 1.

Varje vära, å vilken finnes anbragt
en oriktig ursprungsbeteckning,
varigenom ett av de fördragsslutande
länderna eller en plats, belägen
inom något av dessa, direkt
eller indirekt angives såsom ursprungsland
eller ursprungsort, skall
tagas i beslag vid införsel till något
av nämnda länder.

Beslag skall likaledes verkställas
inom det land, där den oriktiga ursprungsbeteckningen
anbragts, eller
inom det land, till vilket den med
den oriktiga beteckningen försedda
varan blivit införd.

Örn lagstiftningen i något land
icke medgiver beslag vid införseln,
skall sådant beslag ersättas med införselförbud.

Därest lagstiftningen i något land
ej medgiver beslag inom landet, skall
sådant beslag ersättas med de rättsmedel,
som det ifrågavarande landets
lag i jämförliga fall tillförsäkrar
landets egna medborgare.

Kungl. ]\faj:ts proposition nr 228.

3

A défaut de sanctions spéciales
assurant la repression des fausses
indications de provenance, les sanctions
prévues par les dispositions
correspondantes des lois sur les marles
ou les norns coramerciaux seront
applicables.

Art. 2.

La saisie aura Keil å la diligence
de 1’Administration des douanes qui
avertira immédiatement 1’intéressé,
personne physique ou morale, pour
lili permettre de régulariser, s’il le
désire, la saisie opérée conservatoirement;
toutefois, le Ministére public
ou toute autre autorité compétente
pourra requérir la saisie, soit å la
demande de la partie lésée, soit d’office;
la procédure suivra alors son
cours ordinaire.

Les autorités ne seront pas tenues
d’effectuer la saisie en cas de transit.

Art. 3.

Les présentes dispositions ne font
pas obstacle å ce que le vendeur indique
son nom ou son adresse sur
les produits provenant d’un pays
différent de celui de la vente, mais
dans ce cas 1’adresse ou le nom doit
idre accompagné de 1’indication precise,
et en caractéres apparents, du
pays ou du Keil de fabrication ou de
production, ou d’une autre indication
suffisante pour éviter toute erreur
sur 1’origine véritable des marchandises.

Art. 4.

Les tribunaux de chaque pays auron
t ii decider quelles sont les appel
lations qui, å raison de leur caractere
générique, échappent aux dispositions
du present Arrangement, les
appellations régionales de provenance
des produits vinicoles rdétant ccpendant
pas comprises dans la réservc
spécifiée par cet article.

I saknad av särskilda rättsmedel
till undertryckande av oriktiga ursprungsbeteckningar
skola de rättsmedel,
som finnas givna genom motsvarande
bestämmelser i lagarna örn
varumärken eller örn firma, vinna
tillämpning.

Art. 2.

Beslag skall äga rum på föranstaltande
av tullmyndighet, som har att
omedelbart underrätta vederbörande,
fysisk eller juridisk person, för att
sätta honom i tillfälle att, om han
så önskar, ordna det interimistiskt
lagda beslaget; i varje fall skall allmän
åklagare eller vilken som helst
annan behörig myndighet kunna påyrka
beslag, vare sig på begäran av
någon målsägande eller ex officio;
sakens behandling skall då fortgå i
vanlig ordning.

Myndigheterna skola icke vara
skyldiga att verkställa beslag å transitogods.

Art. 3.

Förevarande bestämmelser hindra
ej, att säljaren angiver sitt namn
eller sin adress å varor, som härstamma
från ett annat land än det,
inom vilket varorna försäljas; men
skall i sådant fall adressen eller
namnet åtföljas av en noggrann och
ined tydliga bokstäver anbragt uppgift
örn det land eller den plats, där
varorna tillverkats eller frambragts,
eller ock av annan uppgift, tillräcklig
för att utesluta varje misstag i
fråga örn varornas verkliga ursprung.

Art. 4.

Domstolarna i varje land skola hava
att bedöma, vilka beteckningar
på grund av sin generiska karaktär
icke äro underkastade bestämmelse]''
na i denna överenskommelse, dock
att ursprungsbeteckningar för vin
odlingsprodukter ej inbegripas i det
uti denna artikel om förmälda undantag.

4

Kungl. Majlis proposition nr 228.

Art. 5.

Les États de nimon poul’ la pretention
de la propriété industriellc
nili n’ont pas pris part au présent
Arrangement seront admis å y adhérer
sur leur demande, et dans la torine
prescrite par 1’article 16 de la
Convention générale.

Les stipulations de 1’article 16bis de
la Convention d’Union s’appliquent
au présent Arrangement.

Art. 6.

Le présent Aete sera ratifié et les
ratifications en seront déposées å La
Haye au plus tard le lcr mai 1928.

Il entrera en vigueur, entre les
pays qui l’auront ratifié, un mois
apres Gette date et aura la méme
forne et durée que la Convention générale.
Toutefois, si auparavant il
était ratifié par six pays au moms,
il entrerait en vigueur, entre ees
pays, un mois apres que le dépöt de
la sixiéme ratification leur aurait
été notifié par le Gouvernement de
la Confédération suisse et poul’ les
pays qui ratifieraient ensuite, un
mois apres la notifieation de chacune
de ees ratifications.

Le présent Aete remplacera, dans
les rapports entre les pays qui Laurent
ratifié, ^Arrangement conelli
å Madrid le 14 avril 1891 et revisé å
Washington le 2 juin 1911. Ce dernier
restera en vigueur dans les rapports
avec les pays qui laurent pas
ratifié le présent Aete.

En foi de quoi, les Plénipotentiaires
respectifs ont signé le présent
Arrangement.

Falt ä La Haye, en un seul exemplaire,
le 6 novembre 1925.

(Underskrifter.)

Art. 5.

lie stater, tillhörande unionen för
skydd av den industriella äganderätten,
vilka ej hava deltagit i förevarande
överenskommelse, skola på begäran
äga att ansluta sig till densamma
i den ordning, artikel 16 av
den allmänna konventionen1 föreskriver.

Bestämmelserna i artikel 16 bis i
unionskonventionen1 äga tillämpning
A förevarande överenskommelse.

Art. 6.

Förevarande akt skall ratificeras
och ratifikationerna skola deponeras
i Haag senast den 1 maj 1928.

Den skall mellan de länder, som
ratificerat densamma, träda i kraft
en månad efter nämnda dag och hava
samma gällande kraft och varaktighet
som den allmänna konventionen.
Om den emellertid förut blivit
ratificerad av minst sex länder, skall
den träda i kraft mellan dessa länder
en månad efter det deponeringen av
den sjätte ratifikationen meddelats
deni genom Schweiziska edsförbundets
regering och för de länder, som
sedermera ratificera, en månad efter
notifikationen örn var och en av
dessa ratifikationer.

Denna akt skall, vad angår förhållandet
mellan de länder, som ratificerat
densamma, ersätta den i Madrid
den 14 april 1891 avslutade och
i Washington den 2 juni 1911 reviderade
överenskommelsen. Denna
sistnämnda skall fortfarande gälla i
förhållande till de länder, som icke
ratificerat förevarande akt.

Till bekräftelse härav hava vederbörande
befullmäktigade ombud undertecknat
denna överenskommelse.

Som skedde i Haag, i ett enda exemplar,
den 6 november 1925.

(Underskrifter.)

1 Konventionen i Paris den 20, mars 1883 tor skydd av den industriella äganderätten,
reviderad i Bryssel den 14 december 1900, i Washington den 2 juni 1911 och i Haag den 6
november 1925.

Kungl. Majda proposition nr 228.

5

Utdrag ur protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 17 mars 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och
chefen för justitiedepartementet anmäler chefen för handelsdepartementet,
statsrådet Ekman, överenskommelsen i Madrid den 14 april 1891 angående
undertryckande av oriktiga ursprungsbeteckningar å handelsvaror, reviderad
i Washington den 2 juni 1911 och i Haag den 6 november 1925.

Föredraganden anför:

Bestämmelser mot angivande av oriktigt geografiskt ursprung för varor
finnas i vårt land huvudsakligen i lagen den 4 juni 1913 (nr 159) angående
förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning
och lagen den 9 oktober 1914 (nr 422) angående förhud i vissa
fall mot varors förseende med oriktig ursprungsbeteckning och saluhållande
av oriktigt märkta varor. Dessa lagar tillämpas emellertid för
närvarande endast i fråga om missbruk av svenska ursprungsbeteckningar.

Genom internationella överenskommelser har man sedan länge sökt
skapa ett ömsesidigt skydd mot användande av oriktiga ursprungsbeteckningar.
Den i Paris den 20 mars 1883 avslutade konventionen för skydd
av den industriella äganderätten (den s. k. Pariskonventionen), vilken
reviderats å konferenser i Bryssel 1900, i Washington 1911 och i Haag
1925, innehåller vissa bestämmelser härom. Dessa bestämmelser, som
återfinnas i konventionens artikel 10 jämförd med artikel 9, äro dock av
mycket begränsad räckvidd. De avse nämligen blott det sällsynta fallet,
att en oriktig ursprungsbeteckning är fogad till en uppdiktad eller i bedräglig
avsikt lånad firma. Bestämmelserna anses dessutom ej vara
ovillkorligen bindande för konventionsländerna utan blott innefatta önskemål.
Också saknas motsvarande föreskrifter i lagstiftningen i flera av
dessa länder, däribland Sverige, som biträtt den reviderade konventionstexten
av 1911 men icke anslutit sig till 1925 års konventionstext.

Försök att i Pariskonventionen införa generella, såvitt möjligt effektiva
regler i föreliggande ämne hava hittills icke lett till resultat. Däremot

fi

Kunell. Majlis proposition nr 228.

gäller mellan vissa av de till Parisunionen hörande staterna en specialöverenskommelse
härom, nämligen den förutnämnda överenskommelsen i
Madrid den 14 april 1891, vilken sedermera reviderats å konferenserna i
Washington och Haag.

Enligt denna överenskommelses nuvarande lydelse skall varje vara, å
vilken finnes anbragt en oriktig ursprungsbeteckning, hänsyftande på ett
av de fördragsslutande länderna eller plats inom något av dessa, vid införsel
till fördragsslutande land tagas i beslag eller drabbas av införselförbud.
Inom det land, där beteckningen anbragts eller dit varan kan hava införts,
skall även beslag verkställas. Örn lagstiftningen i något land ej medgiver
beslag inom landet, skall det ersättas med de rättsmedel, som landets
lag i jämförliga fall tillförsäkrar landets egna medborgare. Finnas ej
särskilda rättsmedel till undertryckande av oriktiga ursprungsbeteckningar,
skola de rättsmedel, som finnas givna i fråga om varumärken eller
firma, vinna tillämpning (artikel 1). Överenskommelsen innehåller dessutom
närmare föreskrifter angående beslag (artikel 2) samt vissa undantagsbestämmelser
för fall, när beteckningen åtföljes av uppgift, tillräcklig
för att utesluta varje misstag i fråga om varornas verkliga ursprung
(artikel 3), eller när beteckningen är av generisk natur, d. v. s. enligt
handelsbruk endast tjänar att utmärka varans art; sistnämnda undantag
gäller dock icke ursprungsbeteckningar för vinodlingsprodukter (artikel 4).
De stater, tillhörande Parisunionen, vilka ej deltagit i överenskommelsen,
skola (artikel 5) på begäran äga ansluta sig till densamma i den ordning
artikel 16 Pariskonventionen föreskriver, d. v. s. genom tillkännagivande
på diplomatisk väg för Schweiziska edsförbundets regering, varvid överenskommelsen
erhåller gällande kraft en månad efter det nämnda regering
avsänt meddelande därom till övriga fördragsslutande länder. Slutligen
föreskrives i överenskommelsen, att bestämmelserna i artikel 16 bis
Pariskonventionen — avseende rätt för fördragsslutande land att biträda
konventionen för sina kolonier — skola äga tillämpning jämväl å Madridöverenskommelsen
(artikel 5), varjämte (artikel 6) meddelas bestämmelser
beträffande ratifikation.

I patentlagstiftningskommitténs den 20 september 1911 avgivna betänkande
med förslag till lag angående förbud mot införsel till riket av varor
med oriktig ursprungsbeteckning m. m. samt i propositionerna nr 257 till
1913 års riksdag och nr 249 till 1914 års senare riksdag har lämnats redogörelse
för bestämmelserna i överenskommelsen enligt dess dåvarande lydelse
samt beträffande tolkningen av vissa av dessa bestämmelser.

Den i Haag reviderade Madridöverenskommelsen är för närvarande
gällande mellan Brasiliens förenta stater, fria staden Danzig, Frankrike
med Algeriet och kolonier, franska zonen i Marocko, Nya Zeeland, Polen,
Portugal med Azorerna och Madeira, Schweiz, Spanien med spanska zonen
i Marocko, Stora Britannien med Norra Irland, Trinidad och Tobago,
Syrien och Libanon, Tjeckoslovakien, Tunis, Turkiet och Tyskland. För

Kunell. Majlis proposition nr 22R.

7

Cuba och Irländska fristaten gäller alltjämt den i Washington reviderade
texten. Åtskilliga till Parisunionen hörande stater, bl. a. Sverige och
övriga nordiska länder, hava emellertid ej biträtt överenskommelsen.

Vid olika tillfällen har det ifrågasatts, att vårt land skulle tillträda
Madridöverenskommelsen. Det har därvid framför allt anförts, att skydd
icke på annat sätt torde kunna erhållas mot obehörigt användande i utlandet
av sådana svenska ursprungsbeteckningar, som inhemska fabrikanter
begagna å exportartiklar. De förut omförmälda lagarna av 1913
och 1914 utformades redan från början så, att de skulle möjliggöra en
anslutning till överenskommelsen i dess dåvarande lydelse, i det att i
båda lagarna intogos föreskrifter om rätt för Konungen att under vissa
förutsättningar förordna om skydd för främmande ursprungsbeteckningar.

Och genom lagar den 16 maj 1930 vidtogos i dessa föreskrifter de ändringar,
som ansågos erforderliga på grund av de i Haag beslutade jämkningarna
i överenskommelsen.

Såsom framgår av propositionen nr 256 tili 1930 års riksdag, hade patent-
och registreringsverket redan före konferensen i Haag hemställt,
att åtgärder måtte vidtagas för tillträdande av Madridöverenskommelsen.

Över denna hemställan hördes kommerskollegium och åtskilliga korporationer,
vilka alla instämde i den gjorda hemställan.

Enligt det vid nämnda proposition fogade utdraget av statsrådsprotokollet
yttrade dåvarande chefen för handelsdepartementet vid anmälan
av frågan örn berörda lagändringar, bland annat, följande:

Patent- och registreringsverkets hemställan örn vidtagande av slutliga
åtgärder för sådan anslutning torde, med hänsyn till vad i ärendet förekommit,
böra biträdas. Såsom från skilda håll betonats, skulle genom det
skydd, som överenskommelsen tillförsäkrade, väsentliga fördelar komma att
beredas svensk industri och handel. Ett stävjande av det slag av illojal
konkurrens, varom här vore fråga, kunde icke vara annat än önskvärt,
detta jämväl ur den köpande allmänhetens synpunkt. Några alltför betydande
svårigheter vid uppfyllandet av de genom överenskommelsen åtagna
förpliktelser mot övriga anslutna stater syntes ej vara att befara. Redan
vid tillkomsten av vår nuvarande lagstiftning i ämnet hade för övrigt dessa
fördelar och svårigheter vägts mot varandra. Ett beslut i den förordade
riktningen skulle endast innebära ett förverkligande av vad statsmakterna
då avsett.

Inom riksdagen framkom icke någon gensaga mot den sålunda uttalade
uppfattningen.

De tidigare anförda skälen för Sveriges anslutning till Madridöverens- Departement,.
kommelsen synas alltjämt äga giltighet, varför jag finner mig böra för- chefen.
orda en sådan anslutning. Förut har ifrågasatts, att överenskommelsen
skulle biträdas såväl i den vid Haagkonferensen antagna som i den dessförinnan
gällande lydelsen. Då emellertid nu nästan alla de fördragsslu -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

tande länderna anslutit sig till den i Haag reviderade texten, torde överenskommelsen
böra biträdas endast i dess senaste lydelse.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte genom proposition äska riksdagens godkännande av ifrågavarande
överenskommelse.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:

Einar Engelstedt.

880780. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1933,