Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Nr 222.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning av
mark från Borgholms kungsladugård i Kalmar län; given
Stockholms slott den 17 mars 1933.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 17 mars 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,
Erman, Sköld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:
Kungsladugården 5 ls/s5 mantal Borgholm nr 8 jämte lägenheten Borgholm
nr 7, en trädgård, i Räpplinge socken av Kalmar län är belägen
intill staden Borgholm och angränsar i väster Kalmar sund, i öster Kolstads
by i Köpings socken och i söder Tryggestads by i Räpplinge socken.

Egendomen är till den 34 mars 1983 utarrenderad mot ett årligt arrende
av 4,000 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 222. 1

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Från egendomen hava upplåtits eller försålts vissa områden genom
Kungl. Majits brev den 22 december 1882, den 17 maj 1895, den 23 maj
1902, den 19 maj 1905, den 14 juni 1907 och den 29 januari 1909. Kalmar
läns södra landsting har genom Kungl. Maj:ts brev den 7 juni 1889 och
den 24 september 1931 till plats för lasarett och epidemisjukhus förvärvat
vissa områden. På grund av Kungl. Maj:ts brev den 12 juni 1925
hava försålts vissa egnaliemslägenheter och områden, varjämte ett område
örn 5.97 hektar jämte den s. k. Näktergalsstigen upplåtits till Hennes
Majit Drottning Victoria med nyttjanderätt så länge området användes
för där inrättat vilohem för kvinnor. Den 30 oktober 1925 har Kungl.
Majit meddelat vissa bestämmelser rörande den s. k. Näktergalsstigen.
Enligt Kungl. Majits beslut den 29 juni 1928 har ytterligare mark
upplåtits för vilohemmets behov. Berörda nyttjanderätt till senast omförmälda
områden har efter Drottningens frånfälle överlåtits på stiftelsen
Drottning Victorias vilohem. Jämlikt Kungl. Majits brev den 18
februari 1927 hava fem områden örn sammanlagt Loos hektar till Södra
Ölands järnvägsaktiebolag för uppförande därstädes av fasta snöskärmar
upplåtits tillsvidare och så länge områdena användas för detta ändamål
mot en årlig avgäld, att erläggas till länsstyrelsen i Kalmar län, av 75
kronor och under villkor bland andra, att bolaget uppsatte och underhölie
lämpligt stängsel i områdenas gränser mot kronoegendomens övriga
mark. Den 23 mars 1928 har Kungl. Majit medgivit, att den mark, som
erfordrades för omläggning av landsvägen förbi egendomen, finge tillsvidare
och så länge marken användes för angivet ändamål under vissa
villkor upplåtas till vägstyrelsen i Runstens härads väghållningsdistrikt.
Den 24 september 1931 har Kungl. Majit slutligen dels lämnat tillstånd
till fridlysning i enlighet med lagen den 25 juni 1909 (nr 56 sid. 1) angående
naturminnesmärkens fredande av ett område av egendomen örn
92.5 hektar, dels ock förordnat, att vissa områden skulle överflyttas från
domänstyrelsens till byggnadsstyrelsens förvaltning.

I avseende å det för fridlysning avsedda området har länsstyrelsen den
17 februari 1932 förklarat detsamma jämlikt bestämmelserna i nämnda
lag såsom fridlyst naturminnesmärke samt utfärdat vissa närmare angivna
bestämmelser.

Frågor örn försäljning av mark från egendomen till Borgholms stad
och Räpplinge kommun behandlades av 1931 års riksdag (prop. nr 129;
jordbr.-utsk. uti. nr 69; R. skr. nr 278). I det vid omförmälda proposition
fogade utdraget av statsrådsprotokollet framhöll dåvarande chefen för
jordbruksdepartementet med avseende å en ifrågasatt försäljning till
Borgholms stad av ett område örn 15.174 hektar (å bifogad översiktskarta
betecknat med Ci) önskvärdheten av att, därest en försäljning till staden
av området i fråga bomme till stånd, vid blivande fastställelse av
stadsplan för området bestämmelser av byggnadsstyrelsen utfärdades mot
uppförande av byggnader av för stor höjd. Departementschefen anförde

Kungl. Majlis proposition nr 222.

tillika, att, då den å området befintliga ekskogen vid blivande försäljning
icke torde kunna skyddas på annat satt än genom fridlysning enligt lagen
angående naturminnesmärkens fredande och då denna lag ej lämpligen
torde kunna i förevarande fall tillämpas, det endast återstode att framhålla
såsom ett önskemål, att ekskogen vid områdets bebyggande eller
användande på annat sätt ej onödigt våldfördes. Genom förut berörda
beslut den 24 september 1931 förordnade Kungl. Majit, att området om
15.174 hektar finge mot en köpeskilling av 46,945 kronor försäljas till staden
och under vissa villkor i övrigt. Förslaget örn försäljning till Räpplinge
kommun av mark föranledde icke någon åtgärd.

Stadsfullmäktige i Borgholm hava sedermera förklarat, att de för det
dåvarande icke önskade inköpa området örn 15.174 hektar, i följd varav
området alltjämt står under domänstyrelsens förvaltning.

Sedan Räpplinge kommun och stadsfullmäktige i Borgholm hos Kungl.
Majit gjort framställningar örn styckning, respektive försäljning i en
lott av egendomen, har Kungl. Majit den 30 oktober 1931 förordnat, att
berörda framställningar skulle överlämnas till domänstyrelsen för den
åtgärd, vartill styrelsen kunde finna framställningarna föranleda. Med
anledning härav och efter hemställan av ombud för Räpplinge kommun
hava kronojordstyckningssakkunniga den 1 december 1931 besiktigat
egendomen tillsammans med representanter för kommunen och Borgholms
stad, varefter saluvärdering hållits å egendomen. Med skrivelse
den 31 december 1932 har länsstyrelsen i Kalmar län till domänstyrelsen
överlämnat handlingar angående berörda förrättning och däröver avgivna
yttranden.

Av handlingarna inhämtas bland annat följande.

Byggnaderna äro mycket gamla. Huvudbyggnaden, två stathus, smedja
och slöjdverkstad, nya magasinet och en del småhus äro fullt användbara,
under det att övriga hus äro så gamla och otidsenliga, att de mer
eller mindre äro i behov av ombyggnad.

Förslag föreligger till nybyggnad av stall och ladugård för en beräknad
kostnad av omkring 40,000 kronor.

Å egendomen finnas vidare en del hus tillhöriga huvudgårdens arrendator,
torparen å Bergdala m. fl.

Det inom egendomens område belägna torpet Bergdala innehåller 4.222
hektar åker och 0.oi6 hektar äng, varjämte torpets innehavare för närvarande
är tillförsäkrad bete å alvaret för tre djur. Innehavaren äger
boningshus, hönshus och vedbod, varemot kronan äger ladugården, en
av ålder förfallen byggnad av ringa värde. Arrendevärdet är 200 kronor.

A det med ägofiguren nr 133 a å en av extra lantmätaren Bertil Rydbeck
år 1919 över kungsgården upprättad karta utmärkta området ligger
lägenheten Nuckedal, vars innehavare f. d. kontorsskrivare!! dohn
Jakobsson enligt upprättat kontrakt äger nyttja lägenheten under sin
återstående livstid mot en årlig avgäld av 25 kronor.

Den s. k. Kungsträdgården med 3.792 hektar trädgårdsjord, 1.42 hektar
park och annan jord samt byggnader, fruktträd och levande växter är

4 Kungl. Maj:ls proposition nr 222.

av huvudarrendatorn utarrenderad till tredje man mot en årlig avgäld
av 1,000 kronor.

Åkerjorden består till eirka en fjärdedel av godartad, dåligt avdikad
lerjord och i övrigt av godartad meli något grund svartmylla på kalkstensbotten,
som är ganska ömtålig för torka.

Betesmarken består huvudsakligen av det stora alvaret väster örn landsvägen.
Denna del av betesmarken står under skogsstatens vård och utnyttjas
för legodjur, därvid ett årligt nettobelopp av ungefär 600 kronor
betingats, och delvis för arrendatorns ungdjur och hästar. Den alvarmark,
som är belägen öster örn landsvägen, användes tillsammans med
egendomens ängsmark till bete för arrendatorns mjölkkor.

Dikningsförhållandena äro ofullständiga. Lerjorden är i behov av systematisk
täckdikning ävenså en stor del av övriga åkerjorden, där dock
kalkstensberget på många ställen bereder hinder för tillräckligt dikesdjup.

Taxeringsvärdet utgör 10,000 kronor för Kungsträdgården, 14,000 kronor
för den fridlysta skogen oell 142,400 kronor för den under domänstyrelsens
förvaltning kvarvarande delen av egendomen jämte det av
landstinget inköpta området.

Finsjö kraftaktiebolag och slottsförvaltningen å Solliden hava erhållit
tillstånd att hava elektriska ledningar framdragna över egendomen. Vidare
har Borgholms stads elektricitetsverk av domänstyrelsen medgivits
rätt att i avvaktan å koncession vidtaga åtgärder för framdragande av
en elektrisk ledning över egendomen.

Enligt domänstyrelsens skrivelse den 8 november 1930 har Drottning
Victorias vilohem för kvinnor medgivits hava avloppsledningar framdragna
över egendomen.

Av alvaret äro vissa smärre områden upplåtna med nyttjanderätt till
fru Jenny Kreuger, med. kandidaten Märta André, fru Ellen Johansson,
häradsskrivaren Thor Hanqvist och förste läraren Oskar Gustafsson. Slutligen
har åt Ölands kulturminnesförening upplåtits det s. k. Kaffetorpet.

Egendomen är på arrendatorns bekostnad elektrifierad.

Kr o n o jords ly elmin gssakk u nn ig a hava anfört följande.

Egendomens byggnadsbestånd lämnade en del övrigt att önska och förestode
nu närmast nybyggnad av stall och ladugård för en beräknad kostnad
av omkring 40,000 kronor. Även örn inom en framtid de närmast
staden Borgholm belägna delarna av egendomen kunde beräknas erhålla
någon värdeförbättring, torde emellertid med hänsyn till de förestående
byggnadskostnaderna en försäljning av egendomens jordbruk redan nu
vara att föredraga framför en förnyad utarrendering. I anslutning härtill
och för tillgodoseende av vid besiktningstillfället av A-ederbörande ortsombud
framställda önskemål finge de sakkunniga föreslå försäljning av
en del områden från egendomen.

Vid besiktningstillfället framställde ombud för Borgholms stad önskan,
att staden måtte beredas tillfälle förvärva hela egendomen eller, örn
detta ej kunde medgivas, vissa närmast staden belägna områden. I egendomens
nordöstra del, som gränsade intill Kolstads bys ägor, disponerade
staden för närvarande en del brunnar, som utnyttjades för tillgodoseende
av stadens behov av vatten. Det vore därför önskvärt för staden
att hava fri förfoganderätt över mark därstädes, och borde staden för sådant
ändamål och för att äga tillgång till ytterligare erforderlig tomtmark
här få förvärva ett område av omkring 28 hektar. Vidare borde

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

staden tor tomtändamål få förvärva den mark om cirka 17 hektar (den
s. k. Åkerhagen), som vore belägen mellan förberörda enligt Kungl.
Maj:ts brev den 24 september 1931 till upplåtelse till staden medgivna
område örn 15.m hektar och branten mot alvaret, å vars ås slottsruinen
vore belägen, ävensom torpet Bergdala örn 4.5 hektar. lie sakkunniga
hade ansett sig kunna förorda försäljning till staden av området örn 28
hektar för vattenbehov m. m. I fråga örn området örn 17 hektar och torpet
Bergdala hade de sakkunniga icke heller i och för sig funnit anledning
till erinran mot en upplåtelse till staden av denna mark. I samband
med frågan örn avsättande av delar av egendomen till nationalpark hade
emellertid hävdats den meningen, att en bebyggelse inom dessa områden,
vilka utgjorde en icke ringa detalj i den vackra landskapsbilden, skulle
på ett i hög grad störande sätt inkräkta på det slottet omgivande landskapet.
Vidhölles denna uppfattning, torde lämpligheten av en försäljning
av områdena till staden kunna ifrågasättas. Områdena borde i så
fall alltjämt bibehållas i kronans ägo.

Mellan nuvarande läuslasarettstomten oell det område örn 3.770 hektar,
som Kalmar läns södra landsting jämlikt Kungl. Maj:ts brev den 24 september
1931 medgivits förvärva, å ena sidan, och egendomens gräns i öster,
bestående av en framrinnande bäck, å andra sidan, vore beläget ett långt
och smalt markbälte örn cirka 0.5 hektar. Vid besiktningen närvarande
riksdagsmannen Karl E. Magnusson från Kalmar hade å landstingets vägnar
anhållit, att landstinget måtte få förvärva denna mark. Denna anhållan
ville de sakkunniga förorda.

Vad härefter anginge den återstående delen av egendomens huvudgård
jämte den s. k. Kungsträdgården yrkade ombud för Käpplinge kommun,
att staten måtte för försäljning till egna hem uppstycka egendomen
i lotter eller eljest, att kommunen måtte få inköpa gården för att sedermera
själv ombesörja uppstyckningen i fråga. De sakkunniga, som, med
hänsyn till de rådande ekonomiska möjligheterna för nybildning av egna
hem, ej kunnat tillstyrka en uppstyckning av det ifrågasatta området,
ville hemställa, att den mark av egendomens huvudgård, som vore belägen
öster örn landsvägen Färjestaden—Borgholm, försåldes i en lott och
hembjödes Räpplinge kommun.

Av egendomen återstode därefter endast det s. k. alvaret. Med hänsyn
till önskvärdheten att för framtiden bevara den säregna landskapsbilden
omkring Borgholms slottsruin med dess egendomliga oell sällsynta naturtyper
torde alvaret icke böra ifrågakomma till försäljning. Denna mark
syntes böra bibehållas i statens ägo, därvid emellertid hinder icke borde
möta att även därefter utnyttja alvaret för betes- och andra ekonomiska
ändamål.

Uppskattningsnämnden har framhållit följande.

Den av de sakkunniga till försäljning ifrågasatta delen av egendomen
skulle på grund av de gamla och dåliga byggnaderna m. m. för en lång
tid framåt komma att lämna statsverket en mycket dålig nettoavkastning
i förhållande till det saluvärde, som torde kunna uppbringas, varför en
försäljning utan tvivel vore för kronan förmånligast.

I huvudsaklig anslutning till det av kronojordstyckningssakkunniga
uppgjorda förslaget hade uppskattningsnämnden verkställt saluvärdering
å egendomen och därvid framhållit, att departementschefens i propositionen
nr 129/1931 uttalade önskan rörande dispositionsrätten till skogen
och skogsmarken å det Borgholms stad erbjudna området örn 15.174 hektar

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

i hög grad nedsatte värdet av området såsom tomtmark. Då härtill ståndskogen
dels hade ett betydligt lägre värde än år 1930 och dels icke finge
avverkas och således vore fullkomligt ^produktiv, hade nämnden ansett
sig höra omjustera värdet å området.

De särskilda lotterna vore närmare beskrivna i en av distriktslantmätaren
Carl Erik Sjödell den 28 januari 1932 upprättad beskrivning och å
en av t. f. extra lantmätaren Bertil Hybeck 1919 upprättad karta, inneslutna
av blå siffror. Områdena hade saluvärderats sålunda:

Till försäljning till staden Borgholm avsedda områden.

Litt. Ci. Område, vilket staden Borgholm genom Kungl. Maj:ts brev
den 24 september 1931 erhållit tillstånd att inköpa, vilket område å kartan
inneslutes av blå siffrorna 20, 21, 24, 25 och 20.

7.3 5 2 hektar åker å 3,000 kr................. 22,056

7.8 2 2 » avrösningsjord å 500 » ................ 3,911

Summa 15.17 4 hektar

Ståndskogsvärdet av år 1930 kronor 11,270 reducerat med
30 % till ...................................................................................

7,889 33,856

Litt. C.2 (s. k. Åkerhagen). Område, beläget mellan förut
berörda mark örn 15.174 hektar och branten mot alvaret,
inneslutes å kartan med blå siffrorna 11, 12, 13, 18, 19,
20, 25 och 11.

16.0 4 9 hektar åker	å	2,000 kr................	32,098
0.774 » äng	å	500 » ................	387
0.9 4 4 » avrösningsjord	å	500 » ................	472
Summa 17.7 6 7 hektar
Ståndskogsvärde ........................................... Litt. Cä. Området, som är avsett att tenverksändamål, inneslutes å kartan av	förvärvas för vat-blå siffrorna 30—	60
43 och 30.
10 hektar åker	å	2,000 kr.................	20,000
10 » »	å	1,000 » ................	10,000
7.5 3 6 » »	å	750 » ................	5,652
1.0 71 » äng	å	300 » ................	321
1.5 7 8 » avrösningsjord	å	200 » ................	316
Summa 30. iso hektar
Ståndskogsvärde ........................................... Litt. C,. Torpet Bergdala inneslutes	å kartan av blå	380
siffrorna 13—18 och 13.
4.222 hektar åker	å	2,000 kr................	8,444
1.2 7 3 » äng och
avrösningsjord	å	500 » ................	637

Summa 5.4 9 5 hektar
Ståndskogsvärde ............

33,017

36,669

................... 340 9,421

Avrundat kronor 112,960.

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Då lotterna litt. Ci, Ca och C3 helt saknade för jordbrukets bedrivande
erforderliga byggnader, borde värdena för dessa lotter, 103,540 kronor,
minskas med 10 procent till 93,186 kronor. Komme däremot staden att
köpa jämväl huvudgårdslotten, borde de åsätta värdena anses skäliga.

Med anledning av en av Kalmar läns södra läns landsting den 5 januari
1932 gjord ansökning borde vid försäljningen av mark till Borgholms
stad förbehåll göras örn rätt för landstinget att disponera en brunn
å egendomen i närheten av vilohemmet och därifrån till Borgholms lasarett
dragen vattenledning.

II.

Till försäljning till Kalmar läns södra landsting avsett område.

Litt. D. Området inneslutes å kartan av blå siffrorna 26, 27 a, 27 b, 28
och 26.

O.237 hektar avrösningsjord å 500 kronor.................................................... 118

Ståndskogsvärde ................................................................................................ 20

Kronor 138.

III.

Till försäljning till Räpplinge kommun avsett område.

Litt. E. Motsvarar huvudgårdslotten och inneslutes å kartan av blå siff -

rorna 43, 42, 41, 50—68 och 43.

2.637 hektar åker å 2,000 kronor ........................ 5,274

48.ooo » » å 1,000 » 48,000

6.222 » äng å 500 » 3,111

4.000 » » å 300 » 1,200

41.18 6 » avrösningsjord å 150 » ........................ 6,178

Summa 102.045 hektar

Ståndskogsvärde ........................................................................................... 1,700

Avrundat kronor 65,460.

Vid försäljning av denna lott borde kronan för betesdjuren å stora
alvaret tillförsäkras rätt till vatten från brunnen vid Gammalgård.

Under domänstyrelsens förvaltning skulle enligt nämnda förslag alltjämt
komma att kvarstå — förutom det egentliga alvaret —- den s. k.
Kungsträdgården, som å kartan inneslutes av blå siffrorna 9, 10, 11, 25,
26, 76 och 9 och innehåller en areal av 5.688 hektar.

Såsom förut omförmälts äro av alvaret vissa smärre områden upplåtna
med nyttjanderätt till fru Jenny Kreuger m. fl. Motivet till dessa upplåtelser,
för vilka arrendeavgiften utgjordes efter 2 öre per kvadratmeter,
har varit, att vederbörande bättre skulle kunna utnyttja de av dem ägda
villabyggnaderna inom Borgehage by. Fru Kreuger och häradsskr i varén
Thor Hanqvist hava anhållit att få med äganderätt förvärva dessa
områden.

Jägmästaren har i yttrande över fru Kreugers ansökning framhållit

följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

Ifrågavarande områden syntes fortfarande böra upplåtas på arrende.
Därest områdena skulle försäljas och avstyckas, måste utfartsvägar utläggas,
varjämte domänverket förlorade den kontroll över områdenas
och angränsande områdens bebyggelse, som syntes vara nödvändig att
äga. Visserligen kunde områdena försäljas med förbehåll, men syntes
domänverket då icke kunna erhålla ett sådant försäljningspris, att det
motsvarade nuvarande arrendeintäkter.

Av likartade skäl har jämväl uppskattningsnämnden avstyrkt ansökningarna
örn områdenas upplåtande med äganderätt.

Stiftelsen Drottning Victorius vilohem har i en till domänstyrelsen ingiven
ansökning anhållit, att styrelsen mätte i nytt arrendekontrakt örn
egendomen intaga förbehåll, att en å det av vilohemmet nyttjade området
befintlig, kronan tillhörig äldre smedja ej skulle ingå i arrendet, då
olägenheter uppstått för hemmet genom dess användande av arrendatorn,
och att en av stiftelsen med vederbörligt tillstånd till plats å arrendatorns
åker utlagd avloppsledning måtte där få utan särskilt medgivande
från arrendatorns sida alltjämt kvarligga. Då enligt uppskattningsnämndens
mening smedjebyggnaden icke kunde medföra någon olägenhet
för vilohemmet, såvida området inhägnades med stenmur, och ej
heller kunde undvaras för gården utan att en ny sådan uppfördes för en
beräknad kostnad av omkring 2,000 kronor, borde det område, som å kartan
inneslötes av blå siffrorna 44—46, 69 och 44 och varå smedjan vore
belägen, lämpligen undantagas från upplåtelsen till vilohemmet. Skulle
däremot egendomens huvudgård komma att försäljas, syntes byggnaden
kunna överlåtas till vilohemmet mot en ersättning av 1,000 kronor. — I
fråga örn avloppsledningen borde rätten till denna få bibehållas av stiftelsen
på hittills gällande sätt till dess stadens kloakledningar bleve dit
framdragna, vilken rätt genom servitut å området litt. C= måste tillförsäkras
stiftelsen vid områdets försäljning.

Aktiebolaget Borgholms Kurort & Havsbad har anhållit, att allmänheten
måtte medgivas rätt att för promenader och rekreation vistas å
det i närheten av Borgholms slottsruin belägna området av alvaret.
Skulle några särskilda villkor härför anses böra föreskrivas, har bolaget
utbett sig meddelande därom i och för underhandlingar i saken. Uppskattningsnämnden
har tillstyrkt bifall härtill, under förutsättning att
bolaget erlade en årlig avgäld av 400 kronor.

Fru Evy Sjögren, som äger och brukar Malmsborgs handelsträdgård
inom Borgholms stad, har anhållit att få inköpa ett område av egendomen
örn cirka 5 hektar, beläget å förberörda lotten C3, för att därå anlägga
en plantskola. Egendomens arrendator, arrendatorerna av Kungsträdgården,
Borgholms stadsfullmäktige och domänintendenten hava avstyrkt
ansökningen, under det att sekreteraren i Kalmar läns södra hushållningssällskap
och länsstyrelsen hava förordat denna. Uppskattningsnämnden
har som sin mening uttalat, att området i fråga skulle ur gatuplanerings-
och annan administrativ synpunkt fullkomligt avskära alla

Kungl. Majlis proposition nr 222.

förbindelser oell kommunikationer mellan stadens intill gränsande mark:
å Rosenfors ägor och den mark (vattenverksområdet) staden ämnade
köpa, att enligt stadsombudens mening just denna del av vattenverksområdet
vore av den allra största betydelse och alltså mest eftersträvansvärd
för stadens framtida utvidgning och på grund därav ansåges hava
i det närmaste samma värde för staden som den s. k. Åkerhagen (C2) norr
om vilohemmet, att ett bifall till framställningen skulle verka i avsevärd
grad värdeminskande på övriga vattenverksområden samt att möjligheter
för sökanden att förvärva annan lika närbelägen mark funnes. Nämnden
har därför avstyrkt framställningen.

Borgholms stadsfullmäktige hava i yttrande den 26 maj 1932 förklarat,
att de icke reflekterade på inköp av områdena litt. Ci, C2, Ca och C«. För
säkerställande av stadens behov av vattentäkt, vilket icke bleve tillgodosett
genom uppskattningsnämndens förslag, oell nödvändigheten av att i
samförstånd med byggnadsstyrelsen äga möjlighet att på ett pietetsfullt
sätt ordna nyttjandet av egendomens ur naturskyddssynpunkt och för stadens
utveckling viktiga områden borde det vara uppenbart, att endast ett
förvärvande av kungsladugården i sin helhet med undantag av alvaret
kunde vara en för alla parter tillfredsställande lösning. I anslutning
härtill hava stadsfullmäktige anmält, att de för egendomen i sin helhet
med undantag av alvaret, därest detta bibehölles i nuvarande skick
med fritt tillträde för allmänheten och under exempelvis byggnadsstyrelsens
vård, vore villiga erlägga ett pris av 140,000 kronor, att likvideras
på sätt med domänstyrelsen kunde avtalas.

Jägmästaren har anfört följande.

Därest Borgholms kungsladugård skulle försäljas, syntes det vara för
framtida bebyggelse och utveckling ett allmänt intresse, att staden Borgholm
finge förvärva hela egendomen. De synpunkter, som Borgholms
stadsfullmäktige framhållit i yttrande den 26 maj 1932, kunde sålunda
understrykas. Då större delen av egendomen fortfarande måste utarrenderas
som jordbruksegendom, emedan tomtområden endast så småningom
kunde försäljas, kunde egendomen icke lämpligen uppdelas på ett område
utan byggnader och ett område med byggnader. Från praktisk ekonomisk
synpunkt borde även det s. k. slottsalvaret ingå i försäljningen
såsom en naturlig och nödvändig betesmark för egendomens boskap.
Hela egendomen odelad utgjorde sålunda en från ekonomisk synpunkt
bättre hushållsenhet än de skilda delarna för sig. Staden Borgholm vore
dessutom utan tvekan den bästa borgenären för områdenas pietetsfulla
bebyggelse och slottsalvarets bevarande. Slottsalvaret, ekskogen och
Borgholms omgivningar i övrigt utgjorde nämligen förutsättningarna för
staden som badort. Därest egendomen bomme att försäljas, syntes intet
hinder mera förefinna» mot försäljning eller överlåtelse av lägenheten
Drottning Victorias Vilohem samt försäljning av kungsträdgården.

Överjägmästare)!, har framhållit:

Sedan Borgholms stad numera inkorporerat vissa områden av Köpings
kommun, hade staden enligt överjägmästarens mening tillräckliga områden
för en normalt fortskridande utvidgning för ganska lång tid fram -

Kunell. Maj:Is proposition nr 222.

åt. Staden kunde därför för att erhålla tomtmark knappast behöva mark
utöver jordstyckningssakkunnigas förslag. Borgholm hade emellertid utvecklats
till en omtyckt had- och sommarort. Härvid vore staden i mycket
hög grad beroende av att de vackra omgivningarna, särskilt ekskogen
och slottsalvaret, bibehölles i oförändrat skick. Härvid vore även
önskvärt, att de norra delarna av kungsladugården mot Drottning Victorias
Vilohem, Kungsträdgården och stadens gräns ej sönderstyckades
och bebyggdes på mindre lämpligt sätt.

Därest Borgholms kungsladugård skulle försäljas, syntes staden Borgholm
böra hava viss företrädesrätt framför andra att få köpa egendomen.
Överjägmästaren kunde därför ej finna annat än att Borgholms stad hade
fog för sitt yrkande att få inköpa Borgholms kungsladugård framför
Häpplinge kommun.

Överlantmätaren bär meddelat, att i jorddelningslagen meddelade bestämmelser
icke torde lägga hinder i vägen för avstyckning av de av
uppskattningsnämnden till försäljning förordade områdena.

Länsstyrelsen har berett de sökande, som gjort framställning örn förvärv
av områden av egendomen, ävensom andra intresserade, vilkas rätt
kunde anses av frågan beroende, tillfälle att, örn de så önskade, vid sammanträden
inför länsstyrelsen den 26 november och den 23 december 1932
yttra sig i ärendet. Av vad därvid förekommit må här framhållas följande.

Borgholms stael har genom utsedda kommitterade anfört följande.

För Borgholms stad vore det av ett stort vitalt intresse, att icke Borgholms
kungsladugård, i sin helhet eller delvis, komme i annan kommuns
eller enskilds ägo. Staden hade sin naturliga tillväxt åt det håll kungsgården
vore belägen och hade tid efter annan fått köpa mindre delar av
egendomen för att kunna tillgodose invånarnas eller inflyttades behov av
byggnadstomter. Så länge staten stöde som ägare till kungsgården förefunnes
ingen fara att en bebyggelse av liknande slag som den, vilken
uppstode på områdena intill stadsgränsen i Köpings socken, skulle uppkomma.
Det vore emellertid tack vare den dyrköpta och tråkiga erfarenhet
staden gjort i samband med inkorporeringen av dessa Köpingsoinråden
för några år sedan, som staden nu såge sig nödsakad uppträda
som spekulant vid en eventuell försäljning av kungsgården. Samhället
måste söka skydda sina gränser och närmaste omgivningar för en farlig
och otrevlig bebyggelse, det måste säkerställa sin vattentäkt, vilken läge
på kungsgårdens ägor, det måste söka skaffa sig nybyggnadstomter för
sina invånare, och det måste även tänka på badortens krav och önskemål
och sålunda på visst sätt naturskydda omgivningarna.

Detta vore huvudmotivet, när staden först uppträdde som spekulant
på kungsgården. Men på senaste tiden hade framvuxit ytterligare ett
argument och motiv av bestämmande karaktär för ett inköp av egendomen
i dess helhet. Det vore stadens arbetslöshetsfråga, som pockade
på något slag av lösning. Man torde få utgå från, att arbetslösheten komme
att bliva tämligen konstant i våra samhällen en lång tid framåt.
Borgholm hade samma problem som så många andra städer att kämpa
med, men vad värre vore, man hade här inga nödhjälpsarbeten att hänvisa
de arbetssökande till. Stadens litenhet gjorde, att dylika arbeten

Kunell. Majlis ''proposition nr 222.

vore omöjliga att uppbringa. De behövliga gatuarbetena vore slutförda,
och de onödiga vore förklarade i blockad. Den plan, som uppgjordes för
en del år sedan över stadens gatuarbeten, torde numera hava förfallit,
ty vilken husägare vågade eller kunde i dessa tider investera mera kapital
i fastigheterna med deras fallande värden. För att skaffa de arbetslösa
en liten ringa sysselsättning hade därför staden sett sig tvungen att
hyra eller arrendera stenbrott i Käpplinge socken, vilket bäst bevisade,
hur besvärligt och svårt staden hade det i berörda hänseende. Genom ett
förvärv av kungsgården skulle nödhjälpsarbete för en lång tid framåt
kunna beredas de arbetslösa genom grundförbättring av gården o. s. v.
Det bleve väl icke ett arbete som direkt bure sig, men penningarna bleve
dock icke helt bortkastade, varjämte det blivit helt enkelt en tvingande
nödvändighet för samhällena att skaffa sig dylika reservarbeten för de
arbetslösa, vilkas antal för närvarande i Borgholm torde uppgå till ‘20
å 30 stycken.

En förutsättning för att ett effektivt nödhjälpsarbete här skulle kunna
åvägabringas vore emellertid, att staden bleve ägare av egendomen i sin
helhet och icke bara av några jordbitar, mera tilldelade på måfå. Egendomen
hade värde som helhetskomplex, sönderstyckad sjönk dess värde
högst väsentligt, och varken Borgholm eller Käpplinge torde kunna uppträda
som spekulanter på delarna var för sig, på grunder som uppskattningsnämnden
uppgjort.

För stadens vidkommande ställde sig den föreslagna köpeskillingen

112.000 kronor, eventuellt med 10 procent avdrag, fantastiskt hög. På
området i fråga kunde staden icke bedriva något självständigt jordbruk,
då byggnader saknades alldeles och inga beten funnes. Staden skulle
alltså bliva hänvisad till den summa, en arrendator eller ägare av huvudgården
skulle vara villig att betala för arrendet av stadens del, och det
vore självfallet, att denna bomme att bliva ytterst minimal, då staden
komme att bliva helt beroende av denne. Med den fart utvecklingen för
närvarande hade i Borgholm bomme det säkerligen att taga generationer,
innan området i fråga bleve ordnat och sålt till byggnadstomter, vartill
komme, att stora områden skulle bliva endast inproduktiva parkanläggningar
etc. En dylik köpesumma skulle bliva alldeles ruinerande
för staden, och man kunde därför icke reflektera på detta anbud. Örn
man därför stöde fast vid den föreslagna uppdelningen av kungsgården,
så vore den högsta summa staden kunde våga bjuda för dessa områden

50.000 kronor.

Vad beträffade frågan om stadens ställning till en eventuell försäljning
av återstoden av kungsgården till Räpplinge kommun, ansåge staden,
som tidigare med skäl framhållit, att det skulle bliva en olycka för
alla parter, örn kungsgården skulle styckas på föreslaget sätt. Räpplinge
hade icke och kunde ej heller framdraga några positiva skid att uppträda
som köpare, vare sig av egendomen i sin helhet eller del diirav.
Det vöre endast omtanken örn lasarettets skattekronor, som kommunen
hade att anföra sorn orsak, att den nu uppträdde som spekulant. Men
detta vore en i detta sammanhang ovidkommande fråga, vilken i sinom
tid komme att prövas av olika myndigheter i samband med en framtida
inkorporering av området, då Käpplinge erhölle den ersättning kommunen
vore berättigad till för förlusten av dessa områden. Lasarettet läge
dessutom, som bekant, icke på kungsgårdens område, och en inkorporering
av detta kunde därför ske. oavsett vem som vore ägare till kungs -

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

gården. Därigenom att Räpplinge uppträtt som spekulant pa egendomen,
hade hela frågan förryckts. Och då det vore stora skäl antaga, att kommunen
icke vore allvarlig spekulant utan endast ville gå Borgholms stad
i vägen, måste staden motsätta sig, att Räpplinge bleve köpare av egendomen
i sill helhet liksom av vissa delar av densamma.

Staden finge därför vidhålla sin tidigare framställning i ärendet att
få köpa Borgholms kungsladugård med undantag av de områden, som
omfattade Drottningens Vilohem, naturskyddsområdet samt den jordremsa
landstinget begärt få inköpa till lasarettet, men vore staden villig
att, under förutsättning att betesrätten på västra alvaret tillförsäkrades
staden, höja köpesumman till 150,000 kronor.

I fråga örn det område om cirka 5 hektar, som fru Evy Sjögren anhållit
att få förvärva, hava ombuden för Borgholms stad motsatt sig, att
området upplätes med äganderätt till fru Sjögren, men förklarat, att staden,
därest området komme att inköpas av staden, icke skulle hava något
att erinra mot en utarrendering av området till fru Sjögren.

I en till sammanträdet den 26 november 1932 ingiven skrift framhöll
Häpplinge kommun i huvudsak följande.

Skälet till kommunens önskan att få inköpa kungsladugården vore angelägenheten
för kommunen att få behålla sina nuvarande skatteobjekt.
Komme egendomen att försäljas och inkorporeras med annan kommun,
miste Räpplinge enligt senaste taxeringslängder ej mindre än 692:50
skattekronor, vilka utgjorde över 34.4 procent av kommunens hela skattekroneantal.
Ännu brydsammare torde det bliva i avseende å de konsekvenser
från skattedragarnas sida, som kunde uppstå, när skatterna komme
att ökas. Skattedragarna inom kommunen torde då komma att bestå
av nästan uteslutande utfattiga bönder. På grund av den stora betydelse,
som kungsgården i sådant hänseende hade för kommunens framtida bestånd,
vore kommunen beredd att göra långt gående uppoffringar.

Vid sammanträdet den 26 november 1932 hava ombud för Räpplinge
kommun motsatt sig, att Borgholms stad finge förvärva hela egendomen;
och hava representanter för kommunen sedermera förklarat, att kommunen
vore villig att för en köpesumma av högst 150,000 kronor förvärva
hela kungsladugården, önskade Borgholms stad förvärva förut berörda
med litt. Ci, Ca, Ca och C« betecknade områdena, vore Räpplinge kommun
villig inköpa återstående områden litt. E samt Kungsträdgården och betesrätten
a alvaret för en köpeskilling av 53,000 kronor. Områdena litt.
E och Kungsträdgården ansåge kommunen vara minimum för att trygga
kommunens nuvarande skatteobjekt.

Länsstyrelsen har anfört följande.

Under de senaste åren hade länsstyrelsen vid skilda tillfällen berett»
tillfälle att uttala sin åsikt angående framtida disposition av kronoegendomen.
På grund av den av Räpplinge kommun nu gjorda ansökningen
torde emellertid frågan härom få anses hava kommit i ett nytt
läge. Därest kronoegendomen i dess helhet lämpligen nu kunde anses
böra avyttras, torde enligt länsstyrelsens mening icke någondera av Borgholms
stad eller Räpplinge socken förebragt sådana omständigheter av
beskaffenhet, att endera skäligen borde framför den andra lämnas företräde.
De avgivna anbuden vore också likvärdiga.

Det av kronojordstyckningssakkunniga uppgjorda förslaget med uppdelning
och försäljning av egendomen i vissa salulotter ansåge sig läns -

Kungl. Muj:ts proposition nr 222.

styrelsen i likhet med uppskattningsnämnden kunna förorda. Efter vad
som framgått vid sammanträdena inför länsstyrelsen torde detta av
uppskattningsnämnden biträdda förslag enligt länsstyrelsens mening innefatta
den ur allmän synpunkt bästa lösningen av detta spörsmål.
Emot de av uppskattningsnämnden åsätta värdena å salulotterna hade
länsstyrelsen icke något att erinra, då de måste anses lämpliga och skäliga
och det icke förelåge något skäl att avyttra denna kronans egendom
till underpris. Men då de anbud å ifrågavarande områden, som av respektive
kommuner avlämnats, ej oväsentligt understege de värden, som
föreslagits vid saluvärderingen av egendomen, och då uppskattningsnämnden
framhållit, att avyttring av egendomen vore för kronan fördelaktigast,
ifrågasatte länsstyrelsen, örn ej köpeskillingen för ifrågavarande
markförvärv borde bestämmas av tre gode män, av vilka en utsåges
av länsstyrelsen, en av respektive kommuner och en av domaren
i orten.

I fråga örn de områden som upplåtits till Stiftelsen Drottning Victorias
vilohem för kvinnor och vilka varken Borgholms stad eller Räpplinge
kommun eller någon annan önskade förvärva, ville länsstyrelsen
med anledning av uppskattningsnämndens yttrande erinra, att det område,
å vilket omskrivna smedjebyggnad läge, i laga ordning upplåtits
till vilohemmet, att detta område vid sådant förhållande numera icke
mot stiftelsens bestridande kunde frånhändas dess dispositionsrätt, att
stiftelsen, länsstyrelsen veterligt, icke önskade med äganderätt förvärva
ifrågavarande områden, vilka upplåtits med nyttjanderätt så länge vilohemmet
användes såsom sådant, samt att själva smedjebyggnaden syntes
under alla förhållanden böra hembjudas till inlösen av stiftelsen mot en
-ersättning av högst 1,000 kronor.

Beträffande fru Evy Sjögrens ansökning örn rätt att för anläggning
av plantskola få inköpa ett område med en areal av 5 hektar, finge länsstyrelsen
vid det förhållande, att Borgholms stad förklarat sig icke hava
något att erinra mot utarrendering av ifrågavarande område, därest
detsamma bomme att inköpas av staden, på det sätt tillstyrka fru Sjögrens
framställning, att hon måtte berättigas att för avsedda ändamålet
arrendera begärda området.

Mot uppskattningsnämndens förslag i övrigt hade länsstyrelsen i huvudsak
icke något att erinra.

På given anledning har jägmästaren sedermera beträffande alvarmarken
till egendomen anfört följande.

Ölands revir hade under de senaste fem åren i medeltal per år i betesavgifter
uppburit 769 kronor; kostnaderna för tillsyn och vattning hade
utgjort 125 kronor och underhåll av hägnader 50 kronor. Nettobehållningen
av betet å alvaret hade sålunda per år utgjort 594 kronor. Den
beräknade nettoavkastningen för allt bete, inberäkna! arrendatorns rätt,
utgjorde cirka 1,000 kronor. Vid utarrendering borde delägare i Borgehage
by tillförsäkras bete för cirka 40 djur i enlighet med jägmästarens
i Ölands revir yttrande till domänstyrelsen den 17 december 1925. För
egen del hade jägmästaren den uppfattningen, att arrendator borde disponera
hela betesrätten, dock med skyldighet att intaga vissa djur från
Borgehage, såvida icke alvaret lämpligen kunde uppdelas. De av Jenny
Kreuger m. fl. arrenderade områdena syntes böra fråntagas alvararrendet
och utarrenderas på längre tid.

Kungl. Majlis proposition nr 222.

Ståthållaren Adolf A:son Murray, som beretts tillfälle yttra sig i ärendet,
Ilar meddelat, att slottsförvaltningen vid Solliden icke hade annan
erinran mot förslaget än att vid en blivande försäljning nödig hänsyn
även borde tagas till Räpplinge kommun och dess önskemål; och har
Murray vidare framhållit, att styrelsen för Drottning Victorias vilohem
å Öland önskat uttrycka sin bestämda uppfattning, att de vilohemmet
närmast liggande stadskvarteren — efter en försäljning till Borgholms
stad — icke borde bebyggas, enär därigenom hela idén med vilohemmet
å sin nuvarande plats skulle förryckas; och borde därför vid
fastställande av stadsplanen från bebyggande undantagas de kvarter i
Borgholms stad, som gränsade intill vilohemmet. Vidare har framhållits
som önskvärt, att utefter landborgen undantoges ett jämförelsevis brett
område, som fortfarande borde förbliva i statens ägo för att förhindra dess
användande till byggnadstomter, vilket ej blott skulle förtaga landborgens
karaktär och estetiska utseende utan även innebära orosmoment i
förhållande till Drottning Victorias vilohem.

Sveriges geologiska undersökning har meddelat, att vid tidigare borrningar
efter vatten inom kungsladugårdens och denna angränsande marker
konstaterats mindre utströmningar av gas från djupare delar av den
kambrosiluriska lagerföljden. Dessa gasutströmningar hade veterligen
på senaste tid föranlett ett enskilt företag att i närheten av kungsladugården
påbörja en undersökning för klarläggandet av beskaffenheten och
mängderna av denna naturgas. Såvitt undersökningen hade sig bekant
hade dessa nyaste undersökningar givit vissa resultat av så pass stort
vetenskapligt intresse, att det syntes antagligt, att de komme att fullföljas.
Kungl. Majit hade nyligen i proposition (nr 85) till årets riksdag
föreslagit att göra rättighet att eftersöka och bearbeta olje- och gasfyndighet
beroende på av Konungen meddelad koncession, såsom för närvarande
vore fallet i fråga örn stenkols- eller saltfyndigheter. Därest
propositionen vunne bifall, skulle lagen träda i kraft den 1 juli 1933. Såvida
ej andra skäl lade hinder i vägen därför, borde det under sådana förhållanden
vara möjligt att vid försäljning av kungsladugården reservera
den jordägaren tillkommande rätt, som vore beroende på av Konungen
beviljad koncession enligt »lag angående stenkolsfyndigheter m. m.».

Domänstyrelsen har i skrivelse den 10 mars 1933 underställt ärendet
Kungl. Majlis prövning samt därvid anfört följande.

Vad först anginge frågan örn den lämpligaste dispositionen av förevarande
egendom syntes med hänsyn till de stora utgifter, som förestode
för egendomens iståndsättning, och den förhållandevis blygsamma avkastning,
som kunde påräknas av egendomen såsom arrendeföremål, en
försäljning av egendomens jordbruk för kronan vara att förorda. Däremot
borde i överensstämmelse med kronojordstyckningssakkunnigas, av
samtliga ortsmyndigheter förordade förslag hinder icke möta att i statens
ägo bibehålla det egentliga alvaret.

Kungl. Majlis proposition nr 222.

Beträffande därefter kronojordstyckningssakkunnigas, av uppskattningsnämnden
oell länsstyrelsen förordade förslag till uppdelning av
egendomen mellan Borgholms stad och Räpplinge kommun framginge av
den lämnade utredningen, att staden icke reflekterade på detta förslag.
Räpplinge kommun hade för området litt. E jämte Kungsträdgården erbjudit
53,000 kronor, därvid fri betesrätt jämväl skulle tillkomma kommunen
å alvaret, under det att uppskattningsnämnden för endast området
litt. E beräknat ett värde av 65,460 kronor. För områdena litt.
Ci + Cs + Cs + C< och E samt Kungsträdgården hade såväl Borgholms
stad som Räpplinge kommun förklarat sig villiga erlägga en köpeskilling
av 150,000 kronor, under förutsättning att fri betesrätt tillförsäkrades å
alvaret.

Då det icke kunde vara förenligt med kronans fördel att avyttra den
egentliga huvudgården, varå husen vore belägna, och behålla de obebyggda
jordbruksområdena örn cirka 68.5 hektar, återstode för att försäljningen
skulle kunna genomföras endast att reflektera på en upplåtelse
av jordbruket i en lott. å denna lott förelåge lika anbud från staden
och kommunen. Då anställande av auktion mellan anbudsgivarna i detta
fall näppeligen kunde komma i fråga, utan statsmakterna nödgades avgöra
vein av staden eller kommunen, som borde givas företräde vid försäljningen,
hade domänstyrelsen försökt att på grundval av vad i ärendet
förekommit giva någon ledtråd till frågans bedömande.

Såsom utredningen gåve vid handen hade staden velat förvärva egendomen
huvudsakligen för att därigenom kunna trygga sin utveckling åt
detta håll och i stort planera för ett sådant mål. Kommunen ville erhålla
dispositionsrätten till fastigheten för att kunna för framtiden åt kommunen
bevara de värdefulla skatteobjekten i stadens närhet. Det torde
enligt styrelsens mening kunna sättas i fråga, huruvida vid stadens fortsatta
tillväxt den omständigheten, att kommunen ägde marken, i längden
skulle kunna förhindra en eventuell inkorporering av dessa områden
med staden. Man torde även hava anledning förutsätta, att vid inkorporeringens
avgörande bleve sörjt för, att kommunen erhölle kompensation
för sina mistade skattekärr. Vid nu angivna förhållanden hade
det synts domänstyrelsen, som örn skäl förelåge för att tillerkänna staden
förköpsrätt.

Styrelsen hade sedermera samrått med en representant för byggnadsstyrelsen,
professor Martin Olsson, angående de villkor, som enligt byggnadsstyrelsens
mening kunde anses böra göras vid försäljningen. Enligt
professor Olssons mening borde förbehåll till förmån för den i statens
ägo kvarvarande delen av egendomen göras därom, att hela torpet Bergdala
och övriga delar av området norr och väster örn landborgen med
Drottning Victorias vilohem och slottsruinen icke finge bebyggas intill
en bredd av 125 meter, räknat från gränsen för vilohemmet och landborgens
fot.

Delegerade för Borgholms stad hade uppvaktat i domänstyrelsen och
inlett ytterligare underhandlingar örn inköp av egendomen. Dessa underhandlingar
hade slutligen resulterat i en skrivelse till .styrelsen, dagtecknad
den 9 mars 1933. I denna skrivelse hade staden förklarat sig
villig att för en summa av 160,000 kronor inköpa de å Bertil Rydbecks
karta över kungsladugården med litt. Ci, C2, C3, Ci, E och Kungsträdgården
utmärkta områdena, under förutsättning att staden avgiftsfritt
oell under de villkor i övrigt, som domänstyrelsen med avseende å stäng -

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

sel m. m. kunde finna skäl föreskriva, erliölle ali betesrätt å det huvudsakliga
alvaret under tjugu år från den 14 mars 1934 och att, om betesrätten
å alvaret jämväl därefter komme att av kronan upplåtas, staden
erhölle företrädesrätt till sagda rätt mot skälig avgäld och övriga av
styrelsen fastställda villkor, skolande därvid avgäld ej beräknas för betet
för gårdens djur. Staden hade därvid intet att erinra mot, att vid försäljningen
förbehåll gjordes bland annat dels — till förmån för den i statens
ägo kvarvarande delen av egendomen — att hela torpet Bergdala
och övriga delar av området norr och väster örn landborgen med Drottning
Victorias vilohem och slottsruinen icke finge bebyggas intill en
bredd av 125 meter, räknat från gränsen för vilohemmet och landborgens
fot, dels örn rätt för kronan till den jordägaren tillkommande rätt, som
vore beroende på Konungen beviljad koncession enligt »lag angående
stenkolsfyndigheter m. m.», och dels örn rätt för nuvarande arrendatorn
av egendomen Eric Andersson till option vid områdenas förnyade utarrendering
från den 14 mars 1934 under minst fem år.

I fråga örn förberörda smedjebyggnad å Vilohemmets område syntes
domänstyrelsen sedermera böra få underhandla med hemmet örn övertagande
av sagda byggnad.

Med avseende å den av aktiebolaget Borgholms Kurort & Havsbad
gjorda ansökningen torde den däri avsedda marken ligga å under byggnadsstyrelsens
förvaltning ställda områden, i följd varav byggnadsstyrelsen
sedermera torde komma att pröva denna ansökning.

Några försäljningar av de till fru Jenny Kreuger m. fl. upplåtna områdena
syntes domänstyrelsen för närvarande icke böra ifrågakomma.

Domänstyrelsen har hemställt, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
medgiva, att av kungsladugården 518/25 mantal Borgholm nr 8
jämte lägenheten Borgholm nr 7, en trädgård, i Käpplinge socken av Kalmar
län måtte försäljas

dels till Kalmar läns södra landsting förberörda område örn O.237 hektar
med den jämkning beträffande gränserna, som kunde komma att bestämmas
vid blivande avstyckning å egendomen, mot en köpeskilling av 138
kronor, under villkor att köpeskillingen erlades till länsstyrelsen i länet
kontant vid tillträdet den 14 mars 1934 samt att köparen skulle vara
skyldig att ensam vidkännas kostnaderna för områdets avskiljande, lagfart
å fånget oell övriga med köpet förenade utgifter,

dels ock till staden Borgholm förberörda med litt. Ci, Ca, Ca, C«, E och
Kungsträdgården utmärkta områden med den jämkning beträffande
gränserna, som kunde komma att bestämmas vid blivande avstyckning å
egendomen, mot en köpeskilling av etthundrasextiotusen (160,000) kronor
samt under villkor i övrigt, att områdena finge tillträdas den 14 mars
1934 i då befintligt skick, varvid staden skulle inträda i de rättigheter
och skyldigheter Kungl. Majit och kronan hade till å områdena befintliga
nyttjanderättshavare, att köpeskillingen skulle erläggas antingen
kontant vid tillträdet eller jämlikt bestämmelserna i 21 § och 22 § B) i förordningen
den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av
kronoegendom m. m. till länsstyrelsen, som hade att utfärda köpebrev å

Kungl. Muj:ts proposition nr 222.

områdena, ut t till förmån för den i statens ägo kvarvarande delen av
egendomen hela torpet Bergdala och övriga delar av området norr och
väster örn landborgen nied Drottning Victorias vilohem och slottsruinen
av staden icke finge bebyggas intill en bredd av 125 meter, räknat från
gränsen för vilohemmet och landborgens fot, att kronan skulle förbehållas
rätt till den jordägaren tillkommande rätt, som vore beroende på Konungen
beviljad koncession enligt »lag angående stenkolsfyndigheter
m. ni.», att inga enskilda tillhöriga lius och anläggningar å områdena
skulle ingå i försäljningen, att den å det till stiftelsen Drottning Victorias
vilohem upplåtna området belägna, för närvarande till kungsladugården
nyttjade smedjebyggnaden ävensom egendomen tillhörande fiske
rätt ej heller skulle ingå i försäljningen, att staden ensam skulle vidkännas
kostnader för lagfart å fånget, avstyckning och andra med köpet
förenade utgifter, att staden skulle ansvara för på områdena efter tillträdesdagen
belöpande onera och utskylder, att staden skulle respektera
såväl den innehavaren av lägenheten Nuekedal tillförsäkrade rätt att
kvarbo vid lägenheten under avtalade villkor som ock de innehavare av
elektriska ledningar lämnade medgivanden att hava dylika ledningar
framdragna över områdena, att stiftelsen Drottning Victorias vilohem
skulle förbehållas rätt att avgiftsfritt hava avloppsledningar och avloppsanläggning
inom områdena, att Kalmar läns södra landsting skulle
förbehållas rätt att avgiftsfritt för framtiden disponera en brunn å områdena
i närheten av vilohemmet och därifrån till Borgholms lasarett
dragen vattenledning, att kronan som ägare av det egentliga alvaret
skulle förbehållas rätt för betesdjur å alvaret till vattentäkt från brunnen
vid Gammalgård, att innehavare av från egendomen försålda eller
eljest upplåtna lägenheter skulle förbehållas rätt till fria utfartsvägar
över områdena, att Södra Ölands järnvägsaktiebolag skulle förbehållas
rätt att disponera förut berörda områden örn Loos hektar för snöskärmar
enligt medgivna villkor, att Runstens härads väghållningsdistrikt skulle
förbehållas rätt att mot skälig avgäld hava en garagebyggnad kvarstående
å områdena, att grundvalarna till en stenbyggnad inom torpet
Bergdalas område icke skulle få rubbas, att det s. k. Vasahuset icke
skulle få ändras utan byggnadsstyrelsens tillstånd, samt att nuvarande
arrendatorn av egendomen Eric Andersson skulle tillförsäkras optionsrätt
vid områdenas förnyade utarrendering från den 14 mars 1934 under
minst 5 år.

Vidare har domänstyrelsen hemställt, att Kungl. Majit sedermera torde
förordna, att återstående under domänstyrelsens förvaltning stående delar
av egendomen den 14 mars 1934 skulle ställas under skogsstatens vård
för att förvaltas i enlighet med de för förvaltning av kronoparker gällande
grunder samt att i samband härmed domänstyrelsen torde böra
åläggas att till staden under tjugo år från den 14 mars 1934 upplåta all
betesrätt å det huvudsakliga alvaret utan avgift, men under de villkor

Bihang till riksdagens protokoll 193$. 1 sami. Nr 222.

Departements chefen.

Kungl. Muj:ts proposition nr 222.

i övrigt, som styrelsen med avseende å stängsel m. m. kunde finna skäl
föreskriva, ävensom att, örn betesrätten å alvaret jämväl därefter skulle
komma att av kronan upplåtas, tillerkänna staden företrädesrätt mot
skälig avgäld oell övriga av styrelsen fastställda villkor; skolande därvid
avgäld ej beräknas för betet för gårdens djur.

Sedermera har i en till domänstyrelsen ställd skrift Svenska naturskyddsföreningens
styrelse anfört följande.

I naturskyddsbänseende torde ifrågavarande kronodomän vara en
av landets allra märkligaste. Till egendomen hörde Borgholms alvar
samt den trädbevuxna branten nedanför slottsruinen fram till själva
kungsladugårdens huvudbyggnad, numera Drottning Victorias vilohem.
Borgholms alvar med slottsruinen, landborgsbranten och den
nedanför belägna, numera naturskyddade Borge hage, bildade tillsammans
ett landskap och en naturtyp av sällsynt och egenartad skönhet.
Styrelsen ansåge sig böra framhålla, att det vore av utomordentligt värde
för vårt land, att hela denna landskapsbild bibekölles i sin nuvarande, av
natur och minnesrik historia präglade stämning. Detta torde endast
kunna ske genom att egendomen behölles i kronans ägo. Någon förändring
i dess nuvarande skötsel ville styrelsen ej föreslå. Styrelsen
ville endast uttala öneskemålet, att den till egendomen hörande delen
av Borgholms alvar, den i Borge hage belägna lägenheten Bergdala samt
landborgsbranten fram till Drottningens vilohem bibehölles i så vitt möjligt
oförändrat skick.

I yttrande den 10 mars 1933 över sistnämnda framställning har domänstyrelsen
—- under åberopande av sitt förberörda utlåtande i ärendet —
framhållit, att, då enligt det däri avgivna förslaget det egentliga alvaret
skulle bibehållas i kronans ägo samt att genom de villkor i övrigt, som
efter samråd med byggnadsstyrelsen vore fästade vid den av domänstyrelsen
förordade försäljningen av egendomens jordbruk till Borgholms
stad, det bleve sörjt för att landskapsbilden bibehölles i sin nuvarande,
av natur och en minnesrik historia präglade stämning, anledning torde
saknas att motsätta sig ett genomförande av en för staten förmånlig försäljning.

Från ifrågavarande egendom hava tidigare för olika ändamål frånsålts
betydande delar. Sålunda hava vissa Borgholm i söder angränsande områden,
vilka erfordrats för stadens utveckling, blivit till staden försålda,
varjämte åtskilliga jordbruksegnahem bildats särskilt i egendomens sydostliga
del.

Under senare tid har frågan örn utförande av nödvändiga nybyggnader,
vilka skulle kräva avsevärda belopp, ävensom egendomens jämförelsevis
ringa arrendeavkastning framkallat tanken på försäljning av egendomens
jordbruk. För egen del finner jag, lika med de myndigheter som yttrat sig
i ärendet, lämpligt, att en försäljning av egendomen kommer till stånd. Såväl
Borgholms stad som Räpplinge kommun, inom vilken senare egen -

Kungl. Maj:ts proposition nr 222.

domen är belägen, hava framkommit med i stort sett likvärdiga köpeanbud.
På de skäl, som domänstyrelsen i sådant avseende anfört, oek särskilt
med tanke på Borgholms stads berättigade anspråk på utvidgning
och utveckling synes mig stadens anbud vara att förorda. I fråga örn
de särskilda områden, som staden önskat förvärva, torde intet vara att
erinra mot stadens förvärv av de i ärendet liksom å bifogade översiktskarta
med litt. Ci, C-, Ca oell E betecknade områdena, ävensom av lotten
Kungsträdgården. Vad åter området litt. C« (torpet Bergdala) angår
anser jag detta område fortfarande böra bibehållas i statens ägo. Dess
närbelägenhet till slottsruinen samt den omständigheten, att det på tre
sidor omgives av det naturskyddade området, göra det nödvändigt att
förfara nied största försiktighet vid dispositionen därav. Visserligen
torde det från visst håll framförda förslaget örn införande av byggnadsförbud
vid områdets försäljning i viss mån innefatta en garanti för naturskyddsintresset
— vilken garanti bör få formen av servitutsförbehåll —
men detta skydd synes 111ig icke tillräckligt. Svenska naturskyddsföreningen
har även uttalat sig för områdets bibehållande i statens hand. Borgholms
stad torde också, enligt vad jag inhämtat, vara villig avstå från
förvärvet av nämnda torp, under förutsättning att köpeskillingen nedsättes
med 5,000 kronor eller till 155,000 kronor. I anledning härav synes
mig området litt. Ci böra undantagas från försäljningen till Borgholms
stad, i samband varmed köpeskillingen synes böra nedsättas från skäligt
ansedda 160,000 kronor till 155,000 kronor.

I fråga örn försäljning till Kalmar läns södra landsting av ett mindre
område för reglering av lasarettstomtens område har jag intet att erinra
mot vad domänstyrelsen i sådant avseende föreslagit.

I övrigt synes mig, i likhet med domänstyrelsen, ytterligare försäljningar
icke böra medgivas, varför i statens hand skulle bibehållas — förutom
slottsområdet och andra under byggnadsstyrelsens förvaltning hörande områden
— det s. k. Alvaret, det naturskyddade området, torpet Bergdala
samt området för Drottning Victorias vilohem.

På grund av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,

att av kungsladugården 5 1SL-, mantal Borgholm nr 8
jämte lägenheten Borgholm nr 7, en trädgård, i Käpplinge
socken av Kalmar län må försäljas
dels till Kalmar läns södra landsting förberörda
område örn 0.2:17 hektar med den jämkning beträffande
gränserna, som 7nå komma att bestämmas
vid blivande avstyckning å egendomen, mot
en köpeskilling av 138 kronor, under villkor att köpeskillingen
vid tillträdet den 14 mars 1934 kontant erlägges
till länsstyrelsen i länet, som bar att å områ -

Kungl. Majlis proposition nr 222.

det utfärda köpebrev, samt att köparen är skyldig
att ensam vidkännas kostnaderna för områdets avskiljande,
lagfart å fånget och övriga med köpet förenade
utgifter,

dels ock till staden Borgholm förberörda med litt.
C„ litt. Co, litt. C3 oell litt. E samt Kungsträdgården
utmärkta områden med den jämkning beträffande
gränserna, som må komma att bestämmas vid blivande
avstyckning å egendomen, mot en köpeskilling av

155,000 kronor samt under iakttagande ej mindre
av följande villkor, nämligen, att områdena må
tillträdas den 14 mars 1934 i då befintligt skick,
varvid staden inträder i de rättigheter oell skyldigheter
Kungl. Majit och kronan har till å områdena befintliga
nyttjanderättshavare, att köpeskillingen erlägges
antingen kontant vid tillträdet eller jämlikt bestämmelserna
i 21 § och 22 § B) i förordningen den 6
juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa fall av
kronoegendom m. m. till länsstyrelsen, som har att utfärda
köpebrev å områdena, att genom servitutsförbehåll
till förmån för den i statens ägo kvarvarande
delen av egendomen stadgas att delar av området
(den s. k. Åkerhagen) norr örn landborgen med Drottning
Victorias vilohem icke må bebyggas intill en
bredd av 125 meter, räknat från gränsen för vilohemmet
och landborgens fot, att staden ensam vidkännes
kostnader för lagfart å fånget, avstyckning och andra
med köpet förenade utgifter, samt att staden ansvarar
för på områdena efter tillträdesdagen belöpande
onera och utskylder, än även av de villkor i övrigt,
som Kungl. Majit, i huvudsaklig överensstämmelse
med domänstyrelsens förberörda förslag, må
föreskriva.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten bifall samt förordnar, att
proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet!
Joh:s Thygesen.

Kungl. Majds proposition nr 222. 21

Översiktskarta

rörande försäljning ar mark från Borgholms kungsladugård.

jBoKGHot-ns

lirell!

Ani«i

1) Litt. C,, litt. C2t litt. C, och litt. E samt Kungsträdgården äro avsedda att säljas
till Borgholms stad lör 155,000 kronor.

2) Ett mindre område vid lasarettet är avsett att säljas till Kalmar läns södra landsting
lör 138 kronor.

3) I statens ägo äro avsedda att behållas litt. C4l det naturskyddade området, det
s. k. Alvaret oell området för Drottning Victorias vilohem ävensom slottsområdet och
vissa andra till byggnadsstyrelsens förvaltning hörande områden.