Kungl. Maj:ts proposition nr 10.
7
tfr 19.
Kungl. Majis proposition till riksdagen angående befrielse
för förre lokomotivföraren E. L. Lundqvist
m. fl. från skyldighet att till statens järnvägar gälda
vissa skadestånds- och ersättningsbelopp; given Stockholms
slott den 13 januari 1933.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o och 2:o hemställt.
GUSTAF.
Henning Leo.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maji Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 13 januari 1933.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller, Vennerström, Leo, Engberg,
Ekman, Sköld. ,
Departementschefen, statsrådet Leo anför:
1 :o.
Under natten till den 22 juni 1928 inträffade å statsbanelinjen Bollnäs—
Kilafors i närheten av Länninge en sammanstötning mellan ett från Bollnäs
söderut framfört hjälplokomotiv och norrgående nattsnälltåget nr 24. Därvid
blevo 17 personer omedelbart dödade eller så illa skadade, att de sedermera
avledo, samt ett flertal personer tillfogade svåra kroppsskador, varjämte
uppstodo skador av betydande omfattning å statens järnvägar tillhörig
egendom. Såsom förare å hjälplokomotivet tjänstgjorde vid tillfället lokomotivföraren
Erik Leonard Lundqvist.
2097 33
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 19.
Med anledning liärav yrkade allmän åklagare vid Bollnäs domsagas häradsrätt
ansvar å Lundqvist för vållande till sammanstötningen ävensom för vållande
till annans död och till kroppsskada, varjämte bland andra järnvägsstyrelsen
framställde yrkande örn skadestånd. Genom utslag den 23 september
1929 utlät sig häradsrätten sålunda:
Häradsrätten funne visserligen, att Lundqvist genom åsidosättande av vad
honom såsom lokomotivförare ålegat till förekommande av skada i följd avjärnvägsdrift
förorsakat ifrågavarande tågsammanstötning, men enär Lundqvist
enligt medicinalstyrelsens utlåtande, vars verkan ej kunnat genom förd
motbevisning rubbas, vid tillfället på grund av patologisk sömndruckenhet befunnit
sig i sådant sjukligt sinnestillstånd, som avhandlades i 5 kap. 5 § strafflagen,
och Lundqvist vid sadant förhållande befunnit sig i sådan sinnesförvirring,
att han ej till sig visste, prövade häradsrätten lagligt befria Lundqvist
från ansvar i målet. I ersättning för skador, som uppkommit genom sammanstötningen,
förpliktades Lundqvist att utgiva vissa belopp till enskilda personer
samt till järnvägsstyrelsen för havda kostnader, avseende skadestånd
till enskilda samt begravningskostnader m. m., 112,444 kronor 11 öre, styrelsen
obetaget att i särskild ordning mot Lundqvist göra gällande krav på gottgörelse
för lämnad skadeersättning till enskilda, som ej innefattades i nyssnämnda
belopp, varemot häradsrätten med hänsyn till bestämmelserna i 6 kap.
6 § strafflagen fann sig icke kunna i annan mån än sålunda skett tillerkänna
järnvägsstyrelsen skadeersättning i målet.
Sedan Svea hovrätt, dit talan mot häradsrättens utslag fullföljts, genom
utslag den 20 maj 1930 med tillämpning av 5 kap. 6 § strafflagen dömt Lundqvist
till fängelsestraff samt förpliktat honom att utgiva ytterligare ersättning
till järnvägsstyrelsen, har efter av Lundqvist anförda besvär Kungl.
Maj:t genom utslag den 22 december 1930 med upphävande av hovrättens utslag
i ansvarsfrågan förklarat Lundqvists med åtalet avsedda gärning strafflös
samt, vad angår järnvägsstyrelsens skadeståndstalan, med ändring av hovrättens
utslag i denna del fastställt häradsrättens utslag.
I skrivelse den 14 oktober 1932 har järnvägsstyrelsen meddelat, att Lundqvist,
vilken erhållit avsked med pension, under förmälan att han saknade
andra tillgångar än den honom tillerkända pensionen samt att denna icke försloge
till annat än hans och hans hustrus nödtorftiga bärgning, anhållit, att
han genom styrelsens försorg måtte befrias från skyldighet att utgiva förenämnda,
styrelsen tilldömda belopp ävensom från skyldighet att till styrelsen
utgiva gottgörelse för lämnad skadeersättning till enskilda, som ej innefattades
i det styrelsen av häradsrätten tilldömda beloppet.
Beträffande Lundqvists tjänste- och levnadsförhållanden meddelar styrelsen,
att Lundqvist är född den 6 december 1882, att han antagits till ordinarie
lokomotiveldare från och med den 1 april 1908 samt befordrats till lokomotivförare
från och med den 1 januari 1919, att han genom beslut av styrelsen
den 4 juni 1930 på grund av sjukdom entledigats ur statens järnvägars tjänst
från och med den 1 oktober 1930 med rätt till pension, vilken utgjorde 2,244
kronor örn året, samt att enligt intyg av vederbörande landsfiskal Lundqvist
vid utmätningsundersökning den 2 februari 1932 befunnits sakna utmätningsbar
egendom.
Kungl. Maj:ts proposition nr 19.
9
För egen del har järnvägsstyrelsen anfört, att någon utsikt icke ansåges
förefinnas att Lundqvist framdeles skulle komma till sådan ekonomisk ställning,
att han bleve i stånd att fullgöra sin skadeståndsskyldighet gent emot
styrelsen, vadan statens fordran hos Lundqvist finge anses värdelös och upprätthållandet
av densamma utan gagn.
I anledning härav och under framhållande, att riksdagen i ett flertal liknande
fall medgivit efterskänkande av statens fordringsanspråk, har styrelsen
hemställt, att Lundqvist måtte befrias från den ersättningsskyldighet gent
emot statens järnvägar, som i anledning av förenämnda järnvägsolycka kunde
åvila honom, samt anhållit örn medgivande att ur styrelsens räkenskaper avskriva
statens järnvägars fordran hos Lundqvist.
Statskontoret har i utlåtande den 29 oktober 1932 på av järnvägsstyrelsen
anförda skäl tillstyrkt framställningen.
Då, såsom ämbetsverken framhållit, kronans fordran mot Lundqvist torde
få betraktas som värdelös, synes skäl icke föreligga att vidare fasthålla vid
densamma. Jag anser mig därför böra tillstyrka, att Lundqvist befrias från
honom på grund av omförmälda järnvägsolycka åvilande ersättningsskyldighet
gentemot statens järnvägar.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att förre lokomotivföraren vid statens järnvägar Erik Leonard
Lundqvist må befrias från den ersättningsskyldighet gentemot
nämnda järnvägar, som på grund av den i närheten av Länninge
den 22 juni 1928 inträffade tågsammanstötningen må åvila
honom, samt
att statens järnvägars ifrågavarande fordran hos Lundqvist
må ur nämnda järnvägars räkenskaper avskrivas.
2:o.
Då tåg nr 7701 den 30 april 1931 skulle avgå från Dingle station å statsbanelinjen
Uddevalla—Strömstad, gick tåget på grund av fetlagd växel in
på ett å stationen befintligt stickspår samt tornade mot en vid slutet av
detsamma anbragt stoppbock. Denna krossades och lokomotivet fortsatte
utför en dåvarande sluttning. Den å lokomotivet tjänstgörande lokomotiveldaren
Bror Anders Gustaf Boström blev därvid så svårt klämd, att han
omedelbart avled, och å den rullande materielen uppstodo en del skador.
Vid olyckstillfället fördes lokomotivet av lokomotivföraren Axel Fredrik
Westling. Å Dingle station tjänstgjorde bland andra stationsskrivaren Gösta
Vilhelm Alexander Jervik och stationskarlen Karl Edvard Napoleon Lundberg,
den förre såsom tågklarerare för ifrågavarande tåg.
Sedan allmän åklagare vid Sunnervikens domsagas häradsrätt yrkat ansvar
å Jervik, Lundberg och Westling för vållande till ifrågavarande järnvägsolycka
m. m., dömde häradsrätten genom utslag den 11 juli 1931 jämlikt 25
kap. 15 § 1 mom. och 22 §, 14 kap. 9 § samt 4 kap. 1 § strafflagen svarandena
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 18—19. 2097 S2 2
Departements
chefen.
10
Kungl. Majda proposition nr 19.
att för Arad de i saken låtit komma sig till last hållas i fängelse, Jervik sex
månader, Lundberg tre månader och Westling fyra månader, allt villkorlig
dom. Därjämte förpliktades svarandena att en för alla och alla för en till statens
järnvägar dels återgälda de livräntebelopp till den omkomne lokomotiveldaren
Boströms änka och minderåriga dotter Ulla Ingegerd, som statens järnvägar
kunde komma att till dem utgiva enligt ett av riksförsäkringsanstalten meddelat,
i målet företett beslut, dels ock utgiva för begravningskostnad 500 kronor,
för skjuts av Westling 18 kronor och för förstörd materiel samt reparation
av lokomotiv, vagnar och anordningar å järnvägen 15,923 kronor 87 öre
eller tillhopa 16,441 kronor 87 öre.
Häradsrättens utslag har vunnit laga kraft mot Jervik och Lundberg. Vad
beträffar Westling, har efter av honom anförda besvär varken Göta hovrätt
eller Kungl. Majit funnit skäl göra ändring i berörda utslag.
Enligt riksförsäkringsanstaltens i utslaget åberopade beslut skola livräntor
utgivas till änkan Boström, så länge hon lever ogift, med 750 kronor örn året
och till Ulla Ingegerd Boström, som är född den 11 september 1923, med 500
kronor örn året till dess hon uppnått sexton års ålder, allt från och med dagen
för lokomotiveldaren Boströms död.
I skrivelse den 14 oktober 1932 har järnvägsstyrelsen meddelat, att Jervik.
Lundberg och Westling anhållit örn åtgärder för att de måtte befrias från
dem genom förenämnda utslag ålagd ersättningsskyldighet. Styrelsen har beträffande
sökandena lämnat följande uppgifter.
Lundberg har avlidit och boet efter honom har avträtts till konkurs; i
konkursen har statens järnvägars fordran enligt häradsrättens förenämnda utslag
bevakats. Enligt vad förvaltaren i konkursen meddelat, torde för bevakade
fordringar kunna beräknas utdelning med omkring 11 procent.
Jervik är född den 15 november 1895 och blev antagen till ordinarie stationsskrivare
från och med den 1 januari 1919. Han innehar avlöning efter
19 löneklassen, ortsgrupp A, eller med 4,560 kronor örn året. Hans pensionsavgifter
uppgå tillsammans till 288 kronor örn året. Han är gift men har icke
några barn. Ifråga örn sin ekonomiska ställning har Jervik uppgivit, att han
icke äger enskilt kapital utan är för sitt och sin hustrus uppehälle helt hänvisad
till sin avlöning. Av handlingarna bilagt, av ordföranden i Svarteborgs
kommunalnämnd utfärdat intyg framgår, att Jervik icke är taxerad för inkomst
av förmögenhet eller såsom ägare av fast egendom. Vederbörande befäl har
förklarat, att Jervik, frånsett hans förhållande med avseende å den nu omhandlade
händelsen vid Dingle, visat stort nit och intresse i tjänsten samt fullgjort
sina åligganden på ett mycket tillfredsställande sätt, varjämte han ådagalagt
mycket gott uppförande.
Westling är född den 7 oktober 1885. Han blev ordinarie lokomotiveldare
den 1 juni 1909 samt ordinarie lokomotivförare den 1 december 1917. Han
innehar avlöning efter 16 löneklassen, ortsgrupp D, eller med 4,128 kronor
örn året. Hans pensionsavgifter uppgå sammanlagt till 219 kronor örn året.
Westling är gift och har två barn i åldern 16 respektive 11 år. I fråga örn
sina förmögenhetsförhållanden har Westling uppgivit, att han utöver nödigt
bohag och husgeråd icke äger andra tillgångar än ett banktillgodohavande
å 1,572 kronor. Detta uppväges emellertid av skulder till belopp av 1,039
kronor. Hans hustru äger enskild egendom till ett värde av 1,150 kronor. En
-
Kungl. Maj:t$ proposition nr 19. 11
ligt en vid Wesslings ansökning fogad, av vederbörande taxeringsnämndsordförande
bestyrkt avskrift av Westlings självdeklaration till 1932 års
taxering hade Wstling den 31 december 1931 en behållen förmögenhet
av 3,747 kronor, därav 1,200 kronor kommo på en automobil samt 2,109 kronor
tillhörde hans barn. Av vederbörande befäl har meddelats, att Westling, frånsett
det fel, vartill han vid den nu omhandlade olyckan gjort sig skyldig, på
ett fullt tillfredsställande sätt fullgjort sin tjänst vid statens järnvägar.
För egen del har järnvägsstyrelsen anfört följande:
Med hänsyn därtill att Lundberg avlidit samt boet efter honom avträtts till
konkurs anses åtgärd i anledning av Lundbergs ansökning icke vara erforderlig.
Vidkommande Jervik och Westling framgår av det anförda, att de sakna
möjlighet att fullgöra den ersättningsskyldighet, som genom häradsrättens
förenämnda utslag blivit dem ådömd, och någon utsikt, att de framdeles skola
bliva i stånd därtill, anses icke förefinnas. Statens fordran hos dem torde
därför få anses vara värdelös och upprätthållandet av^ densamma lärer vara
utan gagn. På grund härav och då fordringens fortbestående torde komma att
verka nedtryckande på Jervik och Westling, finner styrelsen det vara önskvärt,
att fordringen må efterskänkas.
På grund av vad sålunda anförts och under framhållande, att riksdagen
i ett flertal liknande fall medgivit efterskänkande av kronans fordringsanspråk,
har järnvägsstyrelsen hemställt, att Jervik och Westling måtte befrias
från dem enligt förenämnda utslag åliggande ersättningsskyldighet, varjämte
styrelsen anhållit om medgivande att ur räkenskaperna avskriva statens
järnvägars fordran hos Jervik och Westling.
Statskontoret har i utlåtande den 29 oktober 1932 tillstyrkt järnvägsstyrelsens
framställning.
Med hänsyn till de ringa utsikterna att någonsin utfå statens fordran
hos Jervik och Westling och i betraktande av vad järnvägsstyrelsen i övrigt
anfört om dem vill jag tillstyrka, att Jervik och Westling befrias från skyldighet
att gälda dem ådömda skadestånds- och ersättningsbelopp.
Jag får därför hemställa, att Kungl. Majit matte föreslå riksdagen inedal
stationsskrivaren vid statens järnvägar Gösta Vilheim
Alexander Jervik och lokomotivföraren vid samma järnvägar
Axel Fredrik Westling må befrias från dem jämlikt Bunnerviken
domsagas häradsrätts utslag den 11 juli 1931 åliggande
skyldighet att utgiva ersättning till statens järnvägar; samt
att statens järnvägars ifrågavarande fordran hos Jervik och
Westling må ur nämnda järnvägars räkenskaper avskrivas.
Till vad departementschefen under punkterna 1 :o och
2:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,
behagar Hans Majit Konungen lämna bifall samt förordnar,
att proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Fredric Hawerman.
Departements
chefen.