Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

1

Nr 18a.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändring av villkoren
för lån från statens mejerilånefond samt kapitalökning
för samma fond; alven Stockholms slott den 3 mars 1933.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande de
partementschefen hemställt.

Under Hans Marits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Hegenten i statsrådet å Stockholms
slott den 3 mars 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,
Möller, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför:

Efter förslag av Kungl. Majit (prop. nr 266 p. 11) beslöt 1930 års riksdag
(skr. nr 377 p. 11) inrättandet av statens mejerilånefond, i vilken fond den
dåvarande norrländska andelsmejerifonden skulle uppgå, samt anvisade
såsom kapital för fonden för budgetåret 1930/1931 bland utgifter för kapitalökning
under rubrik »Statens utlåningsfonder» ett reservationsanslag av
2,000,000 kronor. Norrländska andelsmejerifonden uppgick vid sagda tid
till omkring 400,000 kronor.

Genom kungörelse den 12 september 1930 (nr 339) har utlåningen från
fonden närmare reglerats. Lån från statens mejerilånefond kan beviljas
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 182.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

ekonomisk förening, som har till ändamål att driva andelsmejeri tor tillverkning
av smör eller ost och vars flesta medlemmar äro jordbrukare,
för anläggande av mejeri med tillhörande inredning och utrustning, för
ombyggnad av mejeri eller för vidtagande i mejeri av tekniska förbättringar
med avseende å inredning, maskinutrustning, vattenanskaffning, kylanordning
eller dylikt. Lån må ej beviljas till högre belopp än som motsvarar
fem sjättedelar av den beräknade och av lantbruksstyrelsen godkända
kostnaden för de med lånet avsedda åtgärderna. Räntan löper från
lyftningsdagen med fyra och en halv procent. Lån amorteras från och
med tredje året efter det kalenderår, under vilket lånet till någon del
första gången lyftats. Amorteringstiden är högst 10 år beträffande lån för
vidtagande i mejeri av tekniska förbättringar samt minst 10, högst 20 år,
beträffande andra lån. Lånen beviljas av lantbruksstyrelsen. Låneverk
samheten bör så handhavas, att genom densamma befrämjas en planmässig
lösning av frågan örn mejeriernas storlek och förläggning. Vid an
sökning örn lån, som avser inköp av maskiner, skall, bland annat, fogas
uppgift örn maskinernas fabrikat, storlek och pris. Beviljat lån utlämnas
av statskontoret. Innan lån till någon del utlämnas, skall låntagaren
hava till statskontoret avlämnat dels förbindelse att förränta och återbetala
lånet enligt givna föreskrifter, dels ock av statskontoret godkänd
säkerhet för lånet. Genom kungörelse den 29 maj 1931 (nr 125) har stadgats,
att såsom säkerhet må till belopp, motsvarande den beviljade lånesumman,
kunna godkännas inteckning med bästa förmånsrätt i vederbö
rande mejerifastighet.

1931 års riksdag har såsom kapitalökning för statens mejerilånefond anvisat
för budgetåret 1931/1932 ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor.

I skrivelse den 6 februari 1933 har Göteborgsnejdens mejeriförening v.
p. a. hemställt dels örn sådan ändring av kungörelsen den 12 september 1930
(nr 339), att lån må kunna beviljas jämväl för anläggande av distribu
tionsmejeri i förening med produktmejeri ävensom för skumningsstationer
i samverkan med centralmejeri samt för de för ett mejeri erforderliga förvaltningslokalerna,
dels ock örn ökning av mejerilånefonden. Mejeriföreningen
har till stöd härför anfört bland annat följande.

För närvarande funnes icke konsumtionsmejerier av erforderlig omfattning
i Göteborg. Det enda Göteborgsmejeri, som kunde anses fylla
kravet på tidsenlig utrustning, hade en kapacitet, som uppginge till innemot
hälften av Göteborgs normala mjölkbehov. Bristen på mejerier inom
Göteborgsnejdens »mejerilösa» område hade vållat, att mjölktillförseln till
Göteborg fått alltför stor omfattning. Vid vissa tider hade tillförseln icke
på långt när kunnat få avnämare bland konsumenterna utan en stor del av
den tillförda mjölken hade fått separeras och grädden avkärnas, samtidigi
som det visat sig omöjligt att åter utsända skummjölken till leverantörerna.
Denna hade istället i stor utsträckning fått spillas i kloakerna.

En förbättrad mejeriorganisation och en ytterligare utbyggnad av konsumtionsmejerier
vore alltså av stort behov påkallade. Frågan vore en

Kungl. Majlis proposition nr 182.

3

dast om denna ytterligare utbyggnad skulle verkställas av jordbrukarna
eller av enskilda mjölkhandlare. Därest byggnadsfrågan löstes genom
mjölkhandlarnas försorg, kunde ej undgås, att de bleve bestämmande icke
blott i fråga örn minutpriset utan även ifråga örn den prismarginal, som
beräknades vid inköp från producenterna och vid utminutering av mjölk.
Under januari månad 1933, då utminuteringspriset för mjölken i butik
varit 19 öre per liter, betalades till leverantörerna fritt Göteborg i medel
pris 10 öre.

Göteborgsnejdens mejeriförenings u. p. a. program avsåge att lösa ortens
mejerifråga sålunda, att i områdets yttre delar anlades tre skumningsstationer,
därav en förenad med ysteri för att kunna tillgodose ett redan upparbetat
behov av vassla. Centralt för hela området skulle anläggas käruingsstation
å ett centralmejeri i Göteborg. Avsikten vore att till Göteborg
införa konsumtionsmjölk i erforderlig myckenhet, varemot överskottet
skulle tillföras skumningsstationerna för separering och ystning. Härigenom
vunnes, att mejeriavfallet i form av skummjölk och vassla kunde
stanna å produktionsorten och där finna användning såsom fodermedel,
varemot grädden försändes till centralmejeriet och där avkärnades i den
mån den icke åtginge för konsumtionsändamål. Denna anordning torde
medföra en mera enhetlig smörkvalitet än vad som kunde bliva fallet, örn
kärningen skulle utföras på mindre mejerier av mindre utbildad mejeripersonal.
Under de förhållanden, varunder mejeriföreningen komme att bedriva
sin verksamhet, vore det ofrånkomligt, att centralmejeriet i Göte
borg till viss del måste anordnas såsom konsumtionsmejeri.

Av de vid mejeriföreningens framställning fogade handlingar framgår,
bland annat, att föreningen består av 1,758 medlemmar med 10,328 kor, att
föreningens totala mjölkmängd beräknas uppgå till ungefär 80,000 liter per
dag, därav 10.000 liter för ostberedning, 10.000 liter för smörberedning och
45,000 liter för direkt konsumtion, allt i runda tal, ävensom att kostnaderna
för mejerianläggningen i Göteborg beräknas till 1,376,240 kronor, därav
181,240 kronor för tomt och 410,000 kronor för maskiner och inventarier,
samt för uppförandet av skumningsstationerna till sammanlagt 186,205
kronor.

Kommerskollegium har efter hörande av handelskammaren i Göteborg
den 24 februari 1933 avgivit infordrat utlåtande i ärendet.

Handelskammaren i Göteborg har vitsordat de i ansökningen lämnade
uppgifterna angående det otillfredsställande sätt, varpå mjölktillförseln
till Göteborg vore anordnad, samt att en reglering i detta hänseende vöre
önskvärd. En följd av de nuvarande förhållandena vore, att handeln
måste räkna med en hög riskprocent, vilket stegrade mjölkpriset i detalj
handeln. Den mindre goda organisationen av mjölkhandeln syntes hava
lett till att det funnes ett onödigt stort antal butiker i Göteborg för distribuering
av mjölken (enligt uppgift omkring 750), vilket bidroge till att
stegra priset på konsumtionsmjölk. Den största olägenheten med mjölk
marknaden i Göteborg vöre den oregelbundna och okontrollerbara tillförseln
av mjölk, och en förbättring i detta hänseende vore ur alla synpunk
ter önskvärd. Det av mejeriföreningen framlagda förslaget örn inrättan
det av ett centralmejeri i Göteborg och framför allt av skumningsstationer
i omnejden syntes vara ägnat att i icke ringa gi''ad råda bot på denna

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

olägenhet bade därigenom, att skumningsstationerna kunde mottaga en
avsevärd mängd av den mjölk, som eljest komme att söka en oviss avsättning
i Göteborg oell därigenom, att den överloppsmjölk, som aldrig
helt kunde undvikas, komme till bättre användning vid mejeriet, än som
nu kunde bliva fallet. Genom borteliminerandet av det osäkerhetsmoment,
som nu karakteriserade mjölkhandeln i Göteborg, borde också, utan att
detaljhandelspriset på konsumtionsmjölk behövde höjas, bättre pris kunna
erbjudas producenterna.

Vad beträffade mejeriföreningens hemställan örn sådana förändringar
av bestämmelserna angående statens mejerilånefond, att lån ur fonden
kunde lämnas till s. k. konsumtionsmejerier, ville handelskammaren hava
anmärkt, att avsikten med inrättandet av mejerilånefonden var att tillhandahålla
mejeriidkare lån för åstadkommande av tidsenligt inrättade
och utrustade mejerier. Den förändring av bestämmelserna för låns beviljande
ur mejerilånefonden, som av mejeriföreningen begärdes, eller att
lån skulle kunna beviljas för att befordra avsättningen av och handeln
med den oförädlade mjölken, innebure en helt ny och principiellt från det
tidigare ändamålet vitt skild fråga. Huruvida ett behov av en sådan utvidgning
förelåge, och vilken inverkan denna utvidgning skulle kunna
hava .på mjölkens avsättning och mjölkhandelns organisation i allmänhet,
hade icke varit föremål för någon som helst undersökning eller utredning.
Konsekvenserna av ett beslut i den av mejeriföreningen önskade riktningen
kunde icke överblickas och ej heller omfånget av det krav på statsmedverkan,
som kunde bliva en följd av bifall till framställningen örn ändrade
bestämmelser för statens låneverksamhet för mejerierna. Den rent principiella
frågan, huruvida staten lämpligen borde genom sitt understöd ingripa
i tävlan mellan den vanliga av enskilda personer drivna handeln och
den kooperativt organiserade handeln, behövde även finna sin lösning,
innan ett bifall till framställningen borde ske. På grund av dessa synpunkter
kunde handelskammaren icke förorda bifall till framställningen.

Kommerskollegium har för egen del ej haft några principiella invändningar
att framställa mot den ifrågasatta utvidgningen av fondens verksamhet.

Vidare har lantbruksstyrelsen den 13 februari 1933 inkommit med en
framställning av enahanda innebörd som Göteborgsnejdens mejeriförenings,
därvid styrelsen anfört bland annat följande.

I skrivelse den 29 augusti 1932 angående förslag tili anslagsäskanden
inom lantbruksstyrelsen förvaltningsområde hos 1933 års riksdag redogjorde
styrelsen för statens mejerilånefonds ställning. Under förutsättning
av oförändrade lånevillkor fann styrelsen förstärkning av fonden för
budgetåret 1933/1934 icke erforderlig.

Från mejerihåll hava emellertid stundom klagomål anförts över de hinder,
som mötte att med anlitande av fondens medel rationalisera jämväl
stadsmejerier.

Det sätt, varpå mejerihanteringen inom landet under den senaste tiden
utvecklats, samt konsumtionsmjölkens och konsumtionsgräddens alltmer
ökade betydelse jämväl för producenternas egna andelsföretag, särskilt i
och med mjölkavgifternas införande, talade för att jämväl mejerier, som
hade natur av övervägande distributionsmejerier, borde kunna komma i
åtnjutande av det stöd för sin verksamhet, som ett statslån otvivelaktigt
kunde bereda. Härvid hade styrelsen icke förbisett, att dessa mejerier eko -

5

Kungl. Maj:ts ■proposition nr 182.

nomiskt sett vore väsentligt bättre ställda än mejerier, som övervägande
vore hänvisade till produktion av smör och ost, vilket närmare belystes
bland annat därav, att enligt senast tillgänglig mejeridriftstatistik eller
för 1930 det uttagna nettopriset per 100 kilogram råvara angåves vara:

för smörmejerier .......................... kronor 10:17

» ostmejerier ............................ » 10:43

» distributionsmejerier .................. » 14:90.

Detta förhållande kunde tillsynes böra föranleda något mindre gynnsamma
villkor vid beviljande av lån till distributionsmejerier än till
mejerier av annan typ, t. ex. genom, att lån tillmättes efter en lägre procent
av anläggningskostnaden eller genom att den tid, varunder lånet
skulle amorteras, tillmättes kortare. Vid det förhållande emellertid, att
det nyligen skedda införandet av mjölkavgifter avsåge att nivelera mejeriernas
av olika slag inkomstmöjligheter funne styrelsen sig dock icke,
innan erfarenhet i nämnda avseende vunnits, böra påyrka omnämnda
gradering av lånevillkoren.

Lantbruksstyrelsen ansåge sig därför böra föreslå sådan ändring av
villkoren för erhållande av lån från statens mejerilånefond, att jämväl
distributionsmejerier kunde komma i åtnjutande av dylikt lån.

Ett bifall härtill bomme emellertid att medföra ökade krav på mejerilånefonden,
vars kapitalbehållning för närvarande, inberäknat förutvarande
norrländska andelsmejerifonden, utgjorde cirka 4,400,000 kronor.
Lån från fonden, inberäknat lån från norrländska andelsmejerifonden,
hade intill den 1 juli 1932 beviljats till ett belopp av 2,088,400 kronor.
Fondens tillgängliga medel utgjorde sagda dag sålunda cirka 2,311,600
kronor. Sedan den 1 juli 1932 hade styrelsen beviljat ytterligare lån till
ett sammanlagt belopp av 928,000 kronor. Fondens disponibla behållning
uppginge således i början av februari 1933 till cirka 1,383,600 kronor
Härifrån torde dock ytterligare komma att avgå betydande belopp, till
följd av inneliggande ansökningar örn lån till sammanlagt cirka 258,000
kronor. Kraven på fonden hade således blivit större, än styrelsen vid
avlåtande av förenämnda skrivelse den 29 augusti 1932 kunnat förutse.
Fondens disponibla tillgångar torde därför knappast komma att täcka
lånebehovet intill utgången av budgetåret 1933/1934 ens vid tillämpning
av gällande lånevillkor, såsom styrelsen tolkat dessa. Örn lån skulle beviljas
jämväl till distributionsmejerier, skulle fondens tillgångar av allt
att döma komma att uttömmas redan under innevarande budgetår. Enligt
vad styrelsen inhämtat, planerades för närvarande distributionsmejerier
i sådan omfattning, att enbart de ifrågasatta mejerianläggningar,
varom lantbruksstyrelsen ägde kännedom, torde representera ett lånebehov
av 1,200,000—1,500,000 kronor. Ett bifall till styrelsens här framförda
förslag örn ändring av villkoren för lån från fonden syntes således
meri nödvändighet förutsätta en förstärkning av fondens kapital meri
minst 2,000,000 kronor.

I anslutning till vad sålunda anförts har lantbruksstyrelsen hemställt,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att dels besluta sådan ändring
av villkoren för lån frän statens mojerilånefond, att jämväl distributionsmejerier
kunde komma i åtnjutande av dylika lån, dels ock såsom kapitalökning
för statens mejerilånefond anvisa för budgetåret 1933/1934 ett
reservationsanslag av 2,000,000 kronor.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

Statskontoret har i häröver avgivet utlåtande den 22 februari 1933 anfört
bland annat följande.

Statskontoret ansåge sig för närvarande icke kunna tillstyrka en utvidgning
av ifrågavarande statliga låneverksamhet på sätt föreslagits.
Dels hade lantbruksstyrelsen icke påvisat, att berörda distributionsmejerier
nu vore i den ekonomiska belägenhet, att en statlig kredit till dem
vore av behovet påkallad, dels saknade man ännu tillräcklig erfarenhet
örn verkningarna i ekonomiskt hänseende för de olika mejerierna av den
1932 införda mjölkavgiften. Med hänsyn härtill ävensom till svårigheterna
för statsverket att under nu rådande förhållanden uppbringa erforderliga
kapitalmedel ville det synas statskontoret, som örn frågan örn
en statlig hjälpkredit för berörda mejerier tillsvidare borde anstå.

Beträffande mejerilånefondens tillgångar meddelade statskontoret följande: Av

fondens tillgångar innestode för närvarande å
statsverkets giroräkning i riksbanken (i runt tal) .... kronor 349,000

Såsom reservation å anslaget »Ufk. III 7 Statens mejerilånefond»
redovisades ............................. » 2,000,000

Summa tillgängliga kapitalmedel uppginge således
till (i runt tal) ......................................... kronor 2,349,000

Av sistnämnda belopp hade av lantbruksstyrelsen anvisats
såsom lån, vilka ännu ej utbetalts (i runt tal).. kronor 943,000

vadan således återstode disponibla för ytterligare utlåning
(i runt tal) .................................... » 1,406,000.

Skulle skäl anses föreligga för att med lån från mejerilånefonden stödja
jämväl distributionsmejerierna, torde en anvisning av medel för ök
ning av nämnda fonds kapital vara ofrånkomlig. För att emellertid bereda
ersättning för den ytterligare belastning å 1933/1934 års budget, som
i så fall skulle ifrågakomma, ansåge sig statskontoret böra föreslå Kungl.
Majit att för samma års budget i viss utsträckning taga i anspråk norrländska
nyodlingsfondens kapitalmedel. Av norrländska nyodlingsfondens
tillgångar vore för närvarande i runt tal 1,843,000 kronor innestående
å statsverkets giroräkning i riksbanken och disponibla för nya lån.
medan cirka 612,000 kronor utestode i lån. Utlåningen från sagda fond
hade under senare år blivit av allt mindre omfattning. Utan risk för att
härigenom uppkomme en kapitalbrist å norrländska nyodlingsfonden.
syntes i varje fall av disponibla kapitalmedel å densamma nu kunna
tagas i anspråk ett belopp av förslagsvis minst 1,600,000 kronor för
1933/1934 års statsreglering. Av dessa medel utgjorde med den låneme
delsinvestering, som för närvarande förekomme å fonden, 640,000 kro
nor anvisningar av lånemedel och 960,000 kronor anvisningar av andra
statsinkomster.

I detta sammanhang må erinras., att Kungl. Majit den 24 februari 1933
funnit av Landskronaortens andelsmejeriförening m. b. p. a. anförda be
svär över lantbruksstyrelsens beslut, varigenom en av föreningen gjord
ansökan örn lån beträffande ett distributionsmejeri blivit avslagen, ej
föranleda annan Kungl. Majits åtgärd, än att avskrift av lantbruksstyrelsens
i anledning av besvären avgivna remissutlåtande skulle över -

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

lämnas till föreningen. I berörda remissutlåtande framhölls, bland annat,
att lån för närvarande ej finge beviljas till distributionsmejeri men
att ändring härutinnan, enligt lantbruksstyrelsen mening, borde åväga
bringas i gällande bestämmelser i ämnet. Bleve ändring beslutad, finge
klaganden tillfälle inkomma med ny låneansökan.

Vidare får jag anmäla, att Lunds fackliga centralorganisation i skrivelse
den 2 februari 1933 anfört, att vid mejerianläggningar, som utfördes
med anlitande av lån från statens mejerilånefond, utländskt arbete gynnades
på svenska arbetares bekostnad genom inköp av mejerimaskiner av
utländska fabrikat, även i de fall då sådana av fullgod svensk tillverk
ning funnes att tillgå. Under framhållande av metallindustriens nuvarande
beträngda läge har centralorganisationen anhållit örn undersökning
av förhållandena beträffande inköp av mejerimaskiner samt örn vidtagande
av den åtgärd, som därav kunde föranledas.

Till följd av remiss har lantbruksstyrelsen häröver avgivit utlåtande
samt därvid anfört i huvudsak följande.

Erfarenheten hade givit vid handen, att mejerilån ofta avsåge inköp av
saväl svenska som utländska maskiner och apparater. Förhållandena gestaltade
sig emellertid mycket olika. Under det att en mejeriförening
föresloge anskaffande helt eller till övervägande del av maskiner utav
svenskt ursprung, valde en annan dylik förening fabrikat av övervägande
utländsk tillverkning. Detta syntes ofta sammanhänga därmed, att vederbörande
vända sig till olika installationsfirmor. Den omständigheten, huruvida
respektive firma företrädde huvudsakligen svenska eller utländska
mejerimaskinproducenter, bleve därvid ofta avgörande för valet av fabrikat.
Där valfrihet förelegat, torde prisfrågan bliva avgörande. Härvid
torde icke sällan inträffa, att med det lägre priset följde sämre kvalitet
eller mindre tillfredsställande konstruktion. På senaste tiden hade emellertid
valutaförhållandena medverkat till att vid valet av ur mejerisynpunkt
fullt jämförliga maskiner, de utländska fabrikaten fått företräde.

Lantbruksstyrelsen hade ansett sig icke kunna föreskriva val av svenskt
fabrikat ens där enligt styrelsens uppfattning tillgängliga svenska maski
ner bort med hänsyn till konstruktion och kvalitet i övrigt äga företräde,
än mindre att, där valet stått mellan två i stort sett likvärdiga maskiner,
lämna företräde åt svensk produktion. Styrelsen hade ansett sig endast
kunna under hand söka påverka lånesökanden att, där svenskt fabrikat
ansetts böra hava företräde, välja sådant.

Den svenska mejerimaskinfabrikationen stöde emellertid på en så hög
ståndpunkt, att den i stort sett torde kunna tillgodose den svenska mejerihanteringens
behov av förstklassig utrustning. Endast i fråga örn enstaka
specialmaskiner torde ett verkligt behov av att använda utländska fabri
kat föreligga.

Lantbruksstyrelsen hade redan tidigare övervägt, huruvida skäl icke
förelåge för utfärdande av sådana bestämmelser, att vid mejerianlägg
ningar, som komme till stånd med hjälp av statslån och där särskilda
skäl icke annat föranledde, svensk tillverkning av mejeriutrustningar bolde
erhålla företräde. Styrelsen hade dock ansett sig böra avvakta ännu någon
tids erfarenhet, innan framställning i ämnet gjordes från styrelsens
sida.

Departements chefen.

S Kungl. Martts proposition nr 182.

Enligt styrelsens förmenande torde många skäl tala för, att svensk tillverkning
på förevarande område i största möjliga utsträckning komme
till användning. Det förhållandet, att i särskilda fall behövdes vissa specialmaskiner,
som antingen icke tillverkades i Sverige eller vore utländskt
fabrikat avgjort underlägsna, syntes lantbruksstyrelsen emellertid utgöra
hinder för utfärdande av en allmän föreskrift, att lån icke finge utgå till
anläggning, där utrustningen icke vore av genomgående svenskt ursprung.
Däremot syntes inga berättigade invändningar kunna framställas mot ett
stadgande, att svensk tillverkning, varom bär vore fråga, skulle äga företräde
eller att den del av dylik utrustning, som vore av utländskt ursprung,
sKäligen begränsas. Enligt styrelsens förmenande torde en sådan
begränsning utan olägenhet kunna ske så, att lån icke finge beviljas där
kostnaden för maskiner och apparater av utländskt ursprung med mer än
tjugo procent överstege totalkostnaden för ändamålet.

I anslutning till vad sålunda anförts bar lantbruksstyrelsen hemställt,
att åtgärder måtte vidtagas i syfte att lån från statens mejerilånefond icke
finge beviljas, därest kostnaden för mejerimaskiner och tekniska apparater
av utländskt ursprung med mer än tjugo procent överstege kostnaden
för apparaturen i dess helhet.

Jag finner de i ärendet anförda skälen för hithörande låneverksamhets
utsträckande att kunna avse distributionsmejerier vägande. Genom
att med lån främja tillkomsten jämväl av mejeri, som huvudsakligen
avses för distribution såsom konsumtionsmjölk av till mejeriföretaget
levererad mjölk, torde i åtskilliga fall kunna vinnas icke blott en
för producenterna förbättrad avsättning utan även en för konsumenterna
värdefull rationalisering av mjölkbandeln. Såsom framgår både av
lantbruksstyrelsens och Göteborgsnejdens mejeriförenings framställning
förefinnes bland producenterna i vissa trakter ett ganska livligt intresse
för saken. Da jag alitsa tillstyrker, att lån ur mejerilånefonden jämväl
må kunna beviljas ekonomisk förening, som bar till ändamål att driva
andelsmejeri för distribution av konsumtionsmjölk, förutsätter jag ett
noggrant beaktande vid låneverksambetens handbavande av bestämmelsen,
att genom denna främjas en planmässig lösning av frågan örn mejeriernas
storlek och förläggning. Vidare utgår jag från, att låneverksamheten,
efter den sålunda tillstyrkta utvidgningen, så bedrives, att
smör- och ostmejeriernas lånebehov ej eftersättes. Att låta ifrågakomraande
lån avse även skumningsstationer och för mejeri nödiga förvaltningslokaler
torde ej böra vara uteslutet. Därest riksdagen ej har något
att erinra mot det av mig nu tillstyrkta förslaget, torde det få ankomma
på Kungl. Majit att vidtaga härav föranledd ändring i förberörda
kungörelse nr 339/1930.

Jag tillstyrker jämväl, i anslutning till lantbruksstyrelsens förslag, att i
nyssnämnda kungörelse införes en bestämmelse av huvudsaklig innebörd,
att lån ur fonden i allmänhet ej bör beviljas, där kostnaden för mejerimaskiner
och tekniska apparater av utländskt ursprung med mer än 20

Kungl. Maj:ts proposition nr 182.

9

procent överstiger kostnaden tor maskinerna och apparaturen i dess helhet.
Såsom framgår av utredningen i ämnet tillverkas inom landet fullt
tillfredsställande maskineri för mejerier, möjligen med undantag för en
eller annan specialapparat. Med hänsyn till önskemålet örn den inhemska
industriens uppehållande för beredande av arbetstillfällen samt ur handelsbalansens
synpunkt torde under nu rådande förhållanden en bestämmelse
av nyss antytt innehåll vara på sin plats.

Såsom lantbruksstyrelsen närmare utvecklat torde mejerilånefonden,
särskilt därest nyssnämnda förslag örn lån till distributionsmejerier bifalles,
behöva tillföras ytterligare kapital. Efter samråd med chefen för
finansdepartementet vill jag tillstyrka, att för budgetåret 1933/1934 anvisas
att kapitalökningsanslag av 2,000,000 kronor. Med hänsyn till att
lån ur fonden från lyftningsdagen förräntas efter fyra och en halv procent
torde sagda anslag böra i sin helhet täckas av lånemedel.

Vad slutligen beträffar frågan örn lån till Göteborgsnejdens mejeriförening
u. p. a., torde detta ärende, sedan riksdagen beslutat i principfrågan,
böra behandlas i den ordning, som stadgas beträffande ansökan
och beviljande av lån ur statens mejerilånefond.

Under åberopande av det anförda hemställer jag nu, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att

1) medgiva, att ändring i de allmänna villkoren
och bestämmelserna för lån från statens mejerilånefond
må vidtagas i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig tillstyrkta förslag;

2) såsom kapitalökning för statens mejerilånefond
anvisa för budgetåret 1933/1934 under Utgifter för
kapitalökning, Statens utlåningsfonder, ett reservationsanslag
av 2,000,000 kronor, att utgå av lånemedel.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten bifall samt förordnar,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:
Eime Thygesen.

Bihang lill riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 182.

o