Kungl. Majlis proposition nr 173.

1

Nr 173.

Kungl. Marits proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i vissa delar av förordningen den 6 november 1908
(nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte
av fondpapper; given Stockholms slott den 24 februari 1933.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till förordning om ändring i vissa delar av
förordningen den 6 november 1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift
vid köp och byte av fondpapper.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Rihanfl tili ri hail aflena protokoll 1933.

1 sami

Nr 173.

1

2

Kungl. Majlis proposition nr 173.

Förslag

till

förordning örn ändring i vissa delar av förordningen den 6 november
1908 (nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte

av fondpapper. ’

Härigenom förordnas, att 9, 13, 15 och 17 §§ förordningen den 6 november
1908 angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper
skola, 9, 13 och 15 §§ i nedan angivna delar, hava följande ändrade lydelse
ävensom att i nämnda förordning skall efter 13 § införas en ny paragraf,
betecknad 14 §, av den lydelse nedan sägs:

9 §.

Tillsyn över —--- bank- och fondinspektionen.

Bolag, förening eller enskild person, som, utan att vara fondkommissionär,
ämnar driva rörelse med fondpapper, skall därom, innan rörelse
av sådant slag börjas, göra anmälan till bank- och fondinspektionen.

13 §.

Har någon — — — fem kronor.

Den, som bryter mot de i 4 § 1 eller 5 morn., 5 § eller 7 § 1 eller 3
mom. meddelade ordningsföreskrifter, straffes, där ej i 12 § annan påföljd
blivit för förseelsen utsatt, med böter, högst trehundra kronor.

14 §.

Försummas anmälan, som i 9 § andra stycket föreskrives, straffes den
försumlige med dagsböter.

15 §.

De i 12, 13 och 14 §§ omförmälda förseelser åtalas av allmän åklagare
vid allmän domstol.

Varder kontrahent — — — avseende ålegat.

17 $.

Av böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfaller hälften åklagaren
och hälften kronan. Finnes särskild angivare, tage han hälften av
åklagarens andel. Ej må dock i något fall åklagares eller angivares andel
utgå med högre belopp än 500 kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 juni 1933. Anmälan, sorn i 9 §
andra stycket sägs, skall av fondhandlare, som, utan att vara fondkommissionär,
redan vid ikraftträdandet av denna förordning driver rörelse
med fondpapper, vid påföljd, som i 14 § angives, göras inom en månad
efter nämnda tidpunkt.

Kungl. Majlis proposition nr 173.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 24 februari 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,
Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler bank- och
fondinspektionens i skrivelse den 30 januari 1933 gjorda framställning
örn vidtagande av vissa ändringar i förordningen den 6 november 1908
(nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper
i syfte att åstadkomma ökad effektivitet åt kontrollen å förordningens
efterlevande såvitt angår sådana fondhandlare som icke äro fondkommissionärer,
samt anför därvid:

I 10 § fondstämpelförordningen enligt dess ursprungliga lydelse var
tillsynen över förordningens efterlevnad lagd i händerna på Överståthållarämbetet
och länsstyrelserna. Beträffande den yrkesmässigt bedrivna
handeln med fondpapper utövades denna tillsyn genom särskilda av nämnda
myndigheter utsedda tillsyningsman. I syfte att bereda tillsyningsmyndigheterna
kännedom örn utövarna av dylik handel stadgades i 9 § i förordningen,
att bolag, förening eller enskild person, som, i eller utan samband
med annan rörelse eller näring, ämnade driva handel med fondpapper vare
sig för egen räkning eller i kommission, skulle därom, innan handel av
sådant slag börjades, göra särskild anmälan hos Överståthållarämbetet
eller vederbörande länsstyrelse.

Efter det genom lagen den 16 maj 1919 örn fondkommissionsrörelse och
fondbörsverksamhet tillsynen över fondkommissionärer överlämnats till
bank- och fondinspektionen, avgav inspektionen av given anledning den
3 december 1920 förslag om en centralisering till inspektionen av tillsynen
över fondstämpelförordningens efterlevnad. Detta förslag avsåg
emellertid allenast kontroll över fondstämpelavgiftens utgörande i sådana
fall, där fondaffärerna avslutats med fondkommissionär såsom mellanhand.
Spörsmålet om kontroll över stämpelbeläggningen ifråga om affärer mellan
enskilda utan dylik mellanhand skulle enligt den av inspektionen ifrågasatta
anordningen icke bliva löst, men inspektionen framhöll, att det
övervägande flertalet affärer i värdepapper gjordes via fondkommissionär
och att allenast en mycket ringa del av i landet avslutade dylika affärer
därför skulle komma utanför den skärpta kontrollen.

När inspektionens förslag den 25 februari 1921 föredrogs inför Kungl.
Majit, tillstyrktes detsamma av chefen för finansdepartementet, som därvid
underströk, att förslaget uteslutande avsåg tillsyn över att förordningen

4

Kungl. May.ts proposition nr 173.

bleve av fondkommissionär efterlevd. Det förslag: till författning i ämnet,
som departementschefen låtit utarbeta och som med proposition nyssnämnda
dag, nr 232, förelädes riksdagen, blev av riksdagen godkänt och
förordning i ämnet utfärdades den 7 juli 1921 (nr 396).

Nämnda förordning erhöll emellertid en avfattning, som angav en större
räckvidd för den tillämnade tillsynen än inspektionens förslag avsåg. 1
en huvudbestämmelse i 9 §> angavs till en början generellt, att tillsynen
över efterlevnaden av de i fondstämpelförordningen givna föreskrifterna
skulle tillkomma bank- och fondinspektionen. Skyldighet att inom tre
månader efter utgången av varje kalenderkvartal till inspektionen för
granskning insända blankettböcker med tillhörande exemplar av upprättade
avräkningsnotor och viss påföljd för underlåtenhet att fullgöra
denna skyldighet föreskrevs vidare i 10 och 11 §§ för fondhandlare, varmed
i förordningens dåvarande lydelse förstods solidariskt bankbolag, bankaktiebolag
och fondmäklare ävensom annan, som drev sådan rörelse med
fondpapper, att han på grund därav vore pliktig att föra handelsböcker.
Med fondhandlare avsågs sålunda icke blott sådan yrkesutövare, som
enligt fondkommissionslagen vore fondkommissionär, utan även varje
annan, som yrkesmässigt för egen räkning dreve handel med fondpapper.
Den tidigare förekommande bestämmelsen örn skyldighet för utövare av
fondhandel att till Överståthållarämbetet eller vederbörande länsstyrelse
göra anmälan örn sin yrkesutövning uteslöts emellertid ur författningen
utan att ersättas av någon föreskrift örn anmälningsskyldighet till inspektionen
såsom den nya tillsynsmyndigheten. Samtidigt förklarades 14 §,
innefattande straffbestämmelse för försummelse att fullgöra nämnda anmälningsskyldighet,
skola upphöra att gälla.

Den förut angivna innebörden av tillsynsbestämmelserna har än tydligare
framhävts genom en år 1925 vidtagen ändring i fondstämpelförordningen.
I en av bankinspektören den 16 januari 1925 till chefen för
finansdepartementet avgiven promemoria hade framhållits, att vissa i förordningen
förekommande bestämmelser, vilka formellt gällde fondhandlare
i allmänhet men vilka reellt varit avsedda att träffa allenast den som
yrkesmässigt utövade kommissionsrörelse med fondpapper, efter tillkomsten
av fondkommissionslagen, enligt vilken kommissionsrörelse med
fondpapper var förbehållen fondkommissionär, kommit att avse även fondhandlare,
vilken icke vore fondkommissionär. Därför föreslogs, att den
särställning, som i förordningen givits fondhandlare, måtte förbehållas
fondkommissionärer genom förändring av förordningens bestämmelser på
sådant sätt, att på förekommande ställen »fondhandlare» utbyttes mot
»fondkommissionär». Samtidigt framhölls i promemorian, att genom en
dylik ändring bland annat kontrollföreskrifterna i 10 och 11 §§ icke skulle
få tillämpning å annan fondhandlare än fondkommissionär. Därest det
emellertid skulle anses önskvärt, att den fria fondhandeln fortfarande vore
underställd berörda kontrollföreskrifter — något som emellertid syntes

Kungl. Maj:ts proposition nr 113.

vara av illusoriskt värde, enär tillsynsmyndigheten allenast i sällsynta
undantagsfall kunde få kännedom om förekomsten av dylik fondhandel —
syntes det förut angivna syftet kunna i övriga delar vinnas genom en
närmare utformad bestämmelse, enligt vilken med fondhandlare skulle i
förordningen förstås fondkommissionär, dock att vad i bland annat 10
och 11 §>§ stadgades skulle gälla jämväl annan, som dreve rörelse genom
köp och försäljning eller byte av fondpapper på sådant sätt, att han på
grund därav vore pliktig föra handelsböcker. När promemorian den 20
februari 1925 föredrogs inför Kungl. Majit, anslöt sig chefen för finansdepartementet
till huvudsyftemålet med promemorian men framhöll tillika,
att det icke vore lämpligt, att det allmänna avhände sig den möjlighet
till kontroll över den fria fondhandeln, såvitt avsåge efterlevnaden av
fondstämpelförordningen, som föreskrifterna i bland annat 10 och 11 §§ i
samma förordning kunde bereda. Departementschefen förordade därför en
bestämmelse i huvudsaklig anslutning till vad i promemorian alternativt
ifrågasatts. Ett förslag i enlighet härmed överlämnades med proposition,
nr 98, till 1925 års riksdag och blev av riksdagen oförändrat godkänt,
varefter den nya bestämmelsen genom förordning den 8 maj 1925 (nr 123),
infördes i 3 § 1 mom. sista stycket i fondstämpelförordningen. Enligt
denna bestämmelse, vilken alltjämt är oförändrat gällande, skall i fondstämpelförordningen
med fondhandlare förstås den som enligt lagen örn
fondkommissionsrörelse och fondbörsverksamhet är att anse såsom fondkommissionär.
Vid tillämpning av vad i bland annat 10 och 11 §§ stadgas
skall dock under fondhandlare inbegripas jämväl den, som, utan att vara
fondkommissionär, driver sådan rörelse med fondpapper, att han på grund
därav är pliktig föra handelsböcker I

sin nu ifrågavarande skrivelse har bank- och fondinspektionen, efter
en redogörelse för de nu gällande bestämmelserna i ämnet och deras tillkomst,
anfört följande:

»Av vad sålunda anförts framgår, att tillsynen över fondstämpelförorduingens
efterlevnad generellt tillkommer bank- och fondinspektionen. Skyldighet
att till inspektionen insända avräkningsnotor för granskning åligger
såväl fondkommissionär som en var annan vilken, utan att vara fondkommissionär,
driver yrkesmässig handel med fondpapper. Någon motsvarande
skyldighet för den som, utan att det sker yrkesmässigt, köper, säljer eller
byter fondpapper, förefinnes däremot icke.

'' Hittills hava i huvudsak allenast fondkommissionärer insänt sina avräkningsnotor
till inspektionen för vederbörlig granskning. Dessa stå jämlikt
fondkommissionslagen under inspektionens tillsyn och inspektionen äger
därigenom möjlighet att kontrollera, att de fullgöra sin skyldighet i detta
hänseende. Från andra utövare av fondhandel har inspektionen däremot
allenast i undantagsfall emottagit avräkningsnotor för granskning, och där
så skett, har det uteslutande gällt yrkesutövare i Stockholm. För inspektionen
ställer det sig givetvis svårt att beträffande dylika yrkesmässiga utövare
av fondhandel kunna åstadkomma större effektivitet åt fondstämpelförordningens
tillsynsbestämmelser, ty inspektionen saknar i allmänhet kunne -

Departements

chefen.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 173.

dom om, huruvida vederbörande näringsutövare bedriver yrkesmässig fondhandel,
och i varje fall lärer inspektionen endast i sällsynta undantagsfall
kunna bereda sig tillgång till nödigt material för att, på sätt i 11 § i förordningen
stadgas, till rätten göra framställning örn åläggande för yrkesutövaren
att vid vite fullgöra sin skyldighet.

Inspektionen anser sig här böra framhålla, att i den mån de nu åsyftade
fondhandlarna driva sin verksamhet med anlitande av fondkommissionär
såsom mellanhand eller motpart, vederbörande fång i stämpelhänseende
kommer under inspektionens tillsyn hos fondkommissionären. Det är därför
här allenast fråga örn fondhandel i den del densamma äger rum utan anlitande
av fondkommissionär.

Då emellertid utan tvivel fondhandel av sistnämnda slag förekommer i
viss omfattning, är det önskvärt, att åtgärder vidtagas för att skänka större
effektivitet åt fondstämpelförordningens stadganden örn tillsyn, så att tillsynen,
på sätt avsetts, verkligen träffar alla yrkesutövare.

En utväg i detta hänseende synes vara att återinföra skyldighet för fondhandlare,
som icke är fondkommissionär, att före påbörjandet av dylik handel
göra anmälan därom till offentlig myndighet. Då tillsynen numera är helt
koncentrerad till bank- och fondinspektionen, synes det vara lämpligt, att
anmälan skedde till inspektionen. För fondhandlare, vilka vid utfärdandet
av en föreskrift i nämnda hänseende redan bedriver sin rörelse, borde i en
övergångsbestämmelse stadgas skyldighet att inom viss tid, förslagsvis en
månad efter nämnda tidpunkt, verkställa liknande anmälan. I likhet med
vad som var fallet i fondstämpelförordningen i dess ursprungliga lydelse
synes försummelse att fullgöra föreskriven anmälan böra beläggas med straff.
Straffbestämmelsen synes kunna införas såsom 14 §, vilken paragraf i förordningens
ursprungliga lydelse, såsom förut nämnts, enligt förklaring i förordningen
den 7 juli 1921 upphört att gälla.

Den ifrågasatta anordningen synes lämpligen böra träda i tillämpning
den 1 juni 1933, varigenom avräkningsnotor upprättade under innevarande
års andra kvartal skulle komma under inspektionens granskning.»

Den centralisering till bank- och fondinspektionen av kontrollen över
fondstämpelförordningens efterlevnad, som vidtogs år 1921, har visat sig
vara ändamålsenlig, såvitt angar sådana fall av köp och byte av fondpapper,
där fondkommissionär varit mellanhand eller part. Såsom inspektionens
framställning givit vid handen, hava däremot allenast i undantagsfall
sådana stämpelpliktiga fång, där andra fondhandlare på grund av
gällande bestämmelser varit skyldiga att upprätta avräkningsnotor, kommit
under inspektionens granskning. I den mån möjlighet förefinnes att i detta
hänseende stärka effektiviteten av kontrollen, bör denna utnyttjas. Det förslag,
som inspektionen därutinnan framfört och som avser skyldighet för
fondhandlare, som icke är fondkommissionär, att till inspektionen ingiva
anmälan örn sin fondhandelsverksamhet, synes mig vara beaktansvärt, och
bestämmelser av sådan innebörd torde böra utfärdas.

Beträffande ansvaret för [underlåtenhet att fullgöra anmälningsplikten
inskränker jag mig för närvarande till att föreslå en straffbestämmelse i
huvudsaklig överensstämmelse med den år 1921 upphävda. Jag anhåller
emellertid att i detta sammanhang få nämna, att inom finansdepartementet

Kungl. Maj:ts proposition nr 173. 7

för närvarande är under övervägande fråga om en allmän revision av ansvarsbestämmelserna
för brott mot deklarationsplikt i syfte, bland annat, att
ernå ett mera enhetligt bedömande av hithörande fall och att förläna straffhotet
större effektivitet.

Slutligen begagnar jag tillfället föreslå dels att maximum i bötessatsen i
förordningens 13 § andra stycket, i vilket lagrum avses överträdelse av vissa
ordningsföreskrifter, till vinnande av överensstämmelse med det numera
tillämpade systemet vid stadgande av straff för dylika förseelser sänkes
från nuvarande 500 kronor till ett belopp av 300 kronor, dels ock att genom
tillägg till 17 § åklagares och angivares andel i böterna, i anslutning till
lagen den 10 februari 1933 örn ändrade bestämmelser i vissa fall rörande
fördelning av böter m. m., begränsas till högst 500 kronor.

De erforderliga ändringarna i fondstämpelförordningen böra på sätt inspektionen
föreslagit träda i tillämpning den 1 juni 1933. För fondhandlare,
som nämnda dag bedriver rörelse, bör, såsom inspektionen jämväl ifrågasatt,
genom en övergångsbestämmelse stadgas skyldighet att inom en månad därefter
göra vederbörlig anmälan till inspektionen. Då enligt föreskrift i 10 §
i förordningen fondhandlare är skyldig att inom tre månader efter utgången
av varje kalenderkvartal till inspektionen insända avräkningsnotor, som använts
under det kvartal, varom fråga är, skulle genom den sålunda angivna
tiden för de nya bestämmelsernas ikraftträdande avräkningsnotor, som upprättats
under innevarande års andra kvartal, komma under inspektionens
granskning.

Föredragande departementschefen uppläser härefter upprättat förslag till
förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 6 november 1908
(nr 129) angående en särskild stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper
samt hemställer, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå
riksdagen att antaga nämnda förslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Elis Lindahl.