Kungl. Maj:ts proposition nr 16L
3
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 27 januari 1933.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,
Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ekman, anför efter gemensam
beredning nied chefen för justitiedepartementet och tillförordnade
chefen för socialdepartementet:
Den 24 oktober 1919 utfärdades lag örn arbetstiden å svenska fartyg
(nr 663) att, i enlighet med riksdagens beslut, gälla till och med den 31
december 1923.
Genom lagen den 29 juni 1923 (nr 290) angående fortsatt tillämpningav
nyssnämnda lag erhöll densamma med några mindre väsentliga ändringar
fortsatt giltighet till och med den 31 december 1926.
Sedan kommerskollegium anbefallts att verkställa utredning rörande
verkningarna av berörda lagstiftning samt till Kungl. Majit avgivit utlåtande
med förslag till sjöarbetstidslag in. m., vilket utlåtande åtföljts av
åtskilliga bilagor, bland andra ett sammandrag av uttalanden av skilda
sammanslutningar och personer rörande verkningarna av den då gällande
sjöarbetstidslagen, föreslog Kungl. Maj:t genom proposition, nr 81,
1926 års riksdag att antaga propositionen bilagt förslag till lag örn arbetstiden
å svenska fartyg (sjöarbetstidslag). Kungl. Maj:ts förslag avsåg
en definitiv reglering av sjöarbetstidslagstiftningen.
Andra lagutskottet, vilket behandlade propositionen, ansåg sig, under
framhållande att ifrågavarande lagstiftningsområde under den gångna
tiden visat sig vara i ovanligt hög grad svårt att bedöma samt att hänsynen
till de internationella förhållandena å detta område innebure en
maning att framgå med försiktighet, böra tillråda antagandet av en sjöarbetstidslagstiftning
å ännu en försöksperiod, förslagsvis fyra år.
Med bifall till andra lagutskottets hemställan i nu nämnda hänseende
och till vissa andra av utskottet gjorda förslag till mindre betydelsefulla
ändringar av saklig innebörd antog riksdagen, skrivelsen nr 220, för sin
del lag örn arbetstiden å svenska fartyg (sjöarbetstidslag).
I enlighet härmed utfärdade Kungl. Majit den 13 juli 1926 (nr 398)
lag örn arbetstiden å svenska fartyg (sjöarbetstidslag) att gälla från och
med den 1 januari 1927 lill och med den 31 december 1930. Samtidigt ut
-
Historik.
1919 års sjö
arbetstidslag.
1926 års sjö
arbetsk dslag
1930 års lag
ang. fortsatt
giltighet av
1926 års sjöarbetstidslag.
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 164.
färdades av Kungl, Majit förordning (nr 399) med närmare föreskrifter
rörande tillämpningen av lagen med samma giltighetstid som denna.
Sedan Kungl. Majit anbefallt kommerskollegium att verkställa och till
Kungl. Majit inkomma med en i nämnda, 1926 års riksdags skrivelse
begärd utredning rörande lämpligheten av ett i herr Eindleys motion,
nr 250, i första kammaren vid samma års riksdag framfört spörsmål, avseende
viss ändring av bestämmelserna i sjöarbetstidslagen, och med anledning
av att 1926 års sjöarbetstidslag skulle upphöra att gälla med utgången
av år 1930, upptogo kommerskollegium och socialstyrelsen till gemensam
behandling frågan örn lagens prolongering och avgåvo därutinnan
—• efter det samråd ägt runi med de av Kungl. Majit utsedda
s. k. sjöarbetstidssakkunniga, örn vilka förmäles i 4 § i tillämpningsförordningen
— den 19 februari 1930 gemensamt utlåtande.
I detta utlåtande beträffande vars närmare innehåll jag tillåter mig
att hänvisa till den i propositionen nr 242 till 1930 års riksdag
å sid. 7—9 och 10—12 intagna redogörelsen — framböllo ämbetsverken,
hurusom lagen, med hänsyn till åtskilliga framförda ändringsförslag,
i stor utsträckning syntes tarva revision, vilken emellertid med nöd\ändigbet
förutsatte en särskild utredning. En sådan utredning kunde
med visshet förutses komma att taga åtskillig tid i anspråk.
Vidare uttalade ämbetsverken i huvudsak följande:
i ragan örn astadkommande av en internationell reglering av sjöfolkets
arbetstid genom antagande av en allmän konvention i ämnet bade
upptagits av internationella arbetsorganisationen samt i oktober 1929
stått på dagordningen och behandlats vid internationella arbetskonferensens
trettonde session (sjöfartssession) i Genéve. Konferensen bade
funnit det önskvärt att inhämta regeringarnas mening angående frågan
örn ämnets internationella reglering medelst ett konventionsförslag. Konferensen
hade därjämte beslutat att underställa regeringarna ett stort
antal i sammanhang med nämnda fråga stående spörsmål. Ett frågeformulär
bade av internationella arbetsbyrån utsänts till vederbörande regeringar.
Ämbetsverken, som anmodats avgiva utlåtande i ärendet, koinme
ock att föranstalta örn särskild utredning rörande de skilda och mångskiftande
spörsmål, som återfunnes i frågeformuläret, och denna utredning
bomme med nödvändighet att sträcka sig över sjöarbetstidslagstiftmngens
bela område. Ämbetsverken funne sig böra särskilt framhålla,
att samtliga av förutnämnda sakkunniga framställda förslag till ändring
i sjöarbetstidslagen sammanhängde med i frågeformuläret förekommande
spörsmål.
I anslutning till vad ämbetsverken anfört därom, att omfattningen av
nyssberörda ändringsförslag i och för sig nödvändiggjorde en vidlyftig
utredning, funne ämbetsverken den lämpligaste åtgärden med avseende
å sjöarbetstidslagen vara någon tids förlängning av den gällande
lagen för beredande av tillfälle till verkställande av erforderlig utredning.
Då emellertid samtliga med en revision av lagen förbundna spörsmål på
aarmaste sammanhängde med den förestående internationella behandlingen
av ämnet, borde längden av en dylik prolongering bestämmas
så, att resultatet av internationella arbetskonferensens slutliga be
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 164. 5
slut kunde beaktas vid framläggande av förslag till revision av den svenska
lagen.
När frågan ånyo skulle uppföras på internationella arbetskonferensens
dagordning vore ännu icke definitivt bestämt. Emellertid torde man
kunna antaga, att konferensens beslut skulle föreligga vid tiden för 1933
års riksdag.
Ämbetsverken tillstyrkte därför, att åt 1926 års sjöarbetstidslag, med
viss ändring, varom ämbetsverken framlade förslag, förlänades fortsatt
giltighet under en tid av ytterligare tre år.
I avseende å frågan, huruvida skäl kunde anses vara för handen för
vidtagande av ändringar i lagen i samband med dess förlängning, anförde
ämbetsverken i huvudsak:
Ämbetsverken hade icke ansett sig för det dåvarande böra ingå på en
närmare prövning av de utav de sakkunniga väckta ändringsförslagen,
vilka i likhet med tidigare uppkomna men ej slutgiltigt lösta frågor enligt
ämbetsverkens mening borde behandlas i ett sammanhang vid den
tilltänkta revisionen. Ämbetsverken hade icke heller funnit skäl att
framlägga resultaten av den utredning, som verkställts i anledning av
den omförmälda motionen av herr Lindley. Emellertid tillstyrkte ämbetsverken
ändring av 9 § i lagen med hänsyn till viss praxis beträffande
arbete vid fartygs ankomst till eller avgång från hamn, varå uppmärksamheten
riktats efter tillkomsten av 1926 års lag och som finge
anses innebära olägenhet av sådan beskaffenhet, att åtgärder för dess
undanröjande borde vidtagas.
I proposition nr 242 till 1930 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t riksdagen
att antaga bilagt förslag till lag angående fortsatt giltighet till
och med den 31 december 1933 av 1926 års sjöarbetstidslag. Detta lagförslag
innefattade jämväl den av kommerskollegium och socialstyrelsen ifrågasatta
ändringen.
På sätt av det vid propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över handelsärenden framgår, yttrade föredragande departementschefen
vid anmälan av ärendet, att då frågan örn en internationell reglering
av sjöarbetstidsspörsmålet inom en så nära framtid kunde tänkas
vinna sin lösning, till vilken givetvis den nationella lagstiftningen måste
taga hänsyn, eller örn en lösning icke komme till stånd, i varje fall erfarenheter
och rön från det internationella arbetet kunde vara att beakta
för vårt lagarbete å området, det icke torde vara ändamålsenligt att just
då antaga en definitiv sjöarbetstidslag.
Andra lagutskottet, som till behandling förehade denna proposition
jämte två i anledning av densamma väckta motioner, nämligen nr 319 i
första kammaren av herr Möller m. fl. och nr 527 i andra kammaren av
herr Hansson m. fl., hemställde örn antagande av propositionen, därvid
utskottet uttalade, bland annat, att utskottet icke kunnat underlåta att
fästa stort avseende vid de skäl, som anförts till stöd för åtgärden att
nu allenast förlänga den provisoriska lagstiftningen för ytterligare en
treårsperiod.
Uppdrag åt
kommerskollegium
och
socialsty rehen
att verkställa
viss utredning.
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 164.
Sedan berörda förslag av riksdagen under åberopande av andra lagutskottets
utlåtande antagits (skrivelse nr 227), utfärdade Kungl. Majit
den 13 juni 1930 lag angående fortsatt giltighet av lagen den 13 juli 192G
om arbetstiden å svenska fartyg. Enligt den nya lagen erhöll 1926 års
lag, nied ändrad lydelse av 9 § och slutbestämmelserna i lagen, fortsatt
tillämpning till och med den 31 december 1933. Genom kungörelse den
7 november 1930 utsträcktes giltigheten av förordningen den 13 juli 1926
med närmare föreskrifter rörande tillämpningen av sjöarbetstidslagen
under samma tid som lagen.
Samtidigt med den nya lagens utfärdande uppdrog Kungl. Majit åt
kommerskollegium och socialstyrelsen gemensamt att verkställa utredning
rörande de erinringar och ändringsförslag, som framställts eller
under utredningens gång kunde komma att framställas i fråga örn sjöarbetstidslagen,
varvid jämväl borde tagas i övervägande de förslag,
som innefattades i de förutnämnda motionerna vid 1930 års riksdag, ävensom
att till Kungl. Majit inkomma med berörda utredning jämte det förslag,
vartill densamma kunde föranleda.
Genom remiss den 13 januari 1933 har Kungl. Majit därefter anbefallt
ämbetsverken att vid fullgörande av nyssnämnda uppdrag taga under
övervägande en av Göteborgs 3ie maskinist- och eldarefackförening gjord
framställning örn reglering av arbetstiden för besättningen å bogserfartyg
med en nettodräktighet under 20 ton.
I gemensamt utlåtande av den 25 januari 1933 hava kommerskollegium
och socialstyrelsen till en början upptagit frågan örn sjöarbetstidslagstiftningens
fortsatta bestånd och i sådant avseende föreslagit provisorisk
förlängning av 1926 års sjöarbetstidslag för ytterligare tre år. Som motivering
för detta förslag hava ämbetsverken anfört följande:
Efter uppdragets emottagande igångsattes den anbefallda utredningen
i anslutning till undersökningar, som av ämbetsverken redan tidigare
igångsatts i anledning av förut framkomna förslag och yrkanden rörande
sjöarbetstidslagen. Samråd med de av Kungl. Majit utsedda s. k. sjöarbetstidssakkunniga
ägde härvid rum, och vissa av de sakkunniga inkommo
senare med ytterligare förslag i ämnet. Dessa jämte övriga föreliggande
frågor gjordes därefter i mars 1931 till föremål för preliminär beredning
vid ett antal sammanträden med representanter för ämbetsverken.
Vid denna tid utsändes från internationella arbetsbyrån i Genéve
en s. k, blå bok, innefattande förslag till konvention rörande sjöarbetstiden,
som då antogs komma att under året behandlas av internationella
arbetsorganisationen. I anledning härav verkställdes utredningar rörande
konventionsförslagets innebörd för den svenska rederinäringens vidkommande.
Med hänsyn till hela utredningens beroende av de internationella
frågornas utveckling hade densamma skett i nära anslutning till
det av den internationella arbetsorganisationen bedrivna arbetet på området.
Så torde även varit avsett vid uppdragets lämnande.
Nämnda organisations verksamhet hade visserligen resulterat bland
annat i ett preliminärt förslag till konvention örn reglering av
Kungl. Maurts proposition nr 164.
7
arbetstiden. Organisationens fortsatta behandling av detta förslag
blev emellertid uppskjuten. En beslutad expertkonferens, vid vilken
bland andra Sverige skulle varit representerat, kom aldrig till stånd.
I oktober 1931 beslöt arbetsbyråns styrelse, att ett åt sjöfartsfrågor
uteslutande ägnat sammanträde av internationella arbetskonferensen
skulle äga rum under år 1933, å vilket sammanträde det var avsett
att upptaga konventionsförslaget till slutlig behandling. När nämnda
styrelse i april 1932 fastställde organisationens budget för år 1933, upptogs
emellertid icke något anslag i budgeten för berörda sammanträde*
Vid sådant förhållande torde man knappast hava att räkna med ltonventionsförslagets
återupptagande till behandling i Genéve förrän tidigast
under år 1934.
Det avbrott i det internationella arbetet, som sålunda ägt rum, hade
givetvis återverkat på den av ämbetsverken igångsatta utredningen.
Denna hade såsom redan berörts och i samförstånd med förutvarande chefen
för handelsdepartementet varit nära anknuten till berörda arbete.
Utredningens fullföljande hade för den skull måst uppskjutas i samma
mån som det internationella arbetet, på det att vederbörlig hänsyn måtte
kunna tagas till det resultat, vartill arbetsorganisationens åtgärder kunde
leda. Under sådana förhållanden hade det ännu ej varit möjligt att
slutföra utredningen.
Liksom vid avlåtandet av sin skrivelse den 19 februari 1930 ansåge ämbetsverken,
att en revision av den svenska sjöarbetstidslagstiftningen
borde ske såvitt möjligt med beaktande av det resultat, till vilket arbetet
på åstadkommande av en internationell reglering av hithörande frågor
kunde komma att leda. Det syntes ämbetsverken för den skull riktigast,
att giltighetstiden för sjöarbetstidslagen ytterligare förlängdes åtminstone
i avvaktan på vad som kunde ske på det internationella området
under år 1934. Därest ett definitivt konventionsförslag då komme till
stånd, torde det kunna beräknas bliva behandlat i riksdagen under år
1935. För att bereda tid till konventionsförslagets vederbörliga beaktande
i svensk lagstiftning oell till riksdagsbehandling av ett blivande
lagförslag torde förlängningen av de nuvarande författningarnas giltighetstid
böra omfatta jämväl år 1936.
Ämbetsverken hava därefter upptagit till behandling frågan, huruvida
skäl kunde anses vara för handen för vidtagande av ändringar i
lagen i samband med dess förlängning. I avseende härå hava ämbetsverken
uttalat sig sålunda:
För den händelse att en förlängning av lagen komme till stånd, vilken
förlängning liksom den år 1930 verkställda allenast skulle omfatta en
tid av tre år, syntes det ämbetsverken icke skäl att nu ifrågasätta några
ändringar i lagen. De mest påtalade sakliga bristerna hade ju vunnit
visst beaktande vid 1930 års prolongering-. Det i remissen av den 13 januari
1933 omhandlade yrkandet av Göteborgs 3:dje maskinist- och eldarefackförening
hade i huvudsak samma syfte som motionen nr 370 i andra
kammaren vid 1932 års riksdag, vilken motion icke föranledde någon riksdagens
skrivelse. Förutom detta yrkande förelåge visserligen flera ändringsförslag,
vilka framlagts i ovanberörda motioner vid 1930 års riksdag
och vid frågans behandling hos ämbetsverken. De senare förslagen,
som härledde sig från sinsemellan motsatta intressegrupper, ginge emellertid,
såsom kunnat förväntas, i vitt skilda riktningar. Att nu, innan den
Departements
ckefen.
8 Kunell. Maj:t.s proposition nr 164.
internationella situationen kunde närmare överblickas oell den inom ämbetsverken
pågående utredningen slutförts, vidtaga några författningsändringar
på grundval av ifrågavarande yrkande och förslag torde i och
för sig icke vara tillrådligt. Därtill bomme i vissa fall. att ett förverkligande
av de framställda önskemålen torde komma att belasta rederinäringen
med ytterligare kostnader, vilka under rådande depressionstider
kunde bliva nog så kännbara samt måhända föranleda ökad uppläggnmg
av fartyg med åtföljande ytterligare arbetslöshet bland sjöfolket.
Då det i ämbetsverkens förevarande skrivelse ej vore fråga örn några
ändringar, i sjöarbetstidslagen utan endast örn dess förlängning i nu befintligt
skick, hade ämbetsverken icke ansett erforderligt att rörande skrivelsens
innehåll samråda med omförmälda sjöarbetstidssakkunniga.
Da riksdagen ar 1930 fattade beslut örn en provisorisk förlängning av
gällande sjöarbetstidslag, skedde detta — såsom framgår av riksdagens
skrivelse nr 227, jämförd med andra lagutskottets utlåtande i ärendet —
under förutsättning att en i propositionen omnämnd utredning rörande de
å ifrågavarande område framställda erinringarna och ändringsförslagen
skyndsamt igångsattes, därvid jämväl de i de båda förutnämnda motionerna
nr 319 och 527 innefattade förslagen skulle bliva föremål för
övervägande. Av den av mig nu lämnade redogörelsen framgår, att
Kungl. Majit samma år uppdrog åt kommerskollegium och socialstyrelsen
att verkställa en sådan utredning samt till Kungl. Majit inkomma därmed
jämte det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
I sitt med anledning därav avgivna utlåtande hava ämbetsverken omtalat,
att de efter uppdragets mottagande igångsatt den anbefallda utredningen
men att densamma, med hänsyn till det av den internationella arbetsorganisationen
bedrivna arbetet på området, icke kunnat slutföras
utan kommit att vila i avvaktan på de resultat, vartill nämnda organisations
beslut kunde föranleda.
Det är beklagligt, att denna fråga, som är av så utomordentligt stor betydelse
för vår sjöfartsnäring och inom densamma anställda, icke, såsom
man tydligen utgick från vid 1930 års riksdag, under den förlängda provisorietiden
kunnat föras fram till ett sådant läge, att det nu vore möjligt
att få till stånd en definitiv reglering av lagstiftningen å området. De erfarenheter,
som vunnits under denna lagstiftnings giltighetstid, torde
giva tillräckligt underlag för den revision, som vid en sådan reglering
bör komma till stånd. Självklart har den internationella handläggningen
av förevarande fråga det största intresse även ur svensk synpunkt. Den
får emellertid icke vara ett hinder för vidtagandet snarast möjligt av de
förändringar i den svenska lagstiftningen, som befinnas påkallade av redan
vunna erfarenheter. Det är heller icke någon anledning befara, att
en förbättrad sjöarbetstidslag skulle vålla några svårigheter för anslutning
från svensk sida till en eventuell internationell konvention. Emellertid
synes det mig icke lämpligt att framlägga förslag till en revision
innan den med anledning av riksdagens skrivelse igångsatta utredningen
slutförts. Denna utredning bör därför med det snaraste fullföljas.
Kungl. Majlis proposition nr 164.
9
I avvaktan på resultatet av utredningen, som jag förutsätter kunna
slutföras så tidigt under innevarande år, att frågan efter erforderliga
remisser och lagrådets hörande skall kunna föreläggas nästa riksdag, finner
jag mig böra förorda, att åt den nu gällande sjöarbetstidslagen förlänas
förlängd provisorisk giltighet till och med 1934 års utgång.
Departementschefen uppläser härefter ett i enlighet med förestående anförande
avfattat förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den
13 juli 1926 (nr 398) om arbetstiden å svenska fartyg (sjöarbetstidslagen),
vilket förslag är bilagt detta protokoll, samt hemställer, att lagrådets yttrande
över förslaget mätte, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler,
inhämtas genom utdrag av protokollet.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall.
Ur protokollet:
Einar Engelstedt.
linning till riksdagens protokoll 11)3?,.
1 sami
Nr U>''i.
2
10
Kungl. May.ts proposition nr 164.
Bilaga.
Förslag
till
Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 13 juli 1926 (nr 398) om
arbetstiden å svenska fartyg (sjöarbetstidslagen).
Härigenom förordnas, att lagen den 13 juli 1926 om arbetstiden å svenska
fartyg (sjöarbetstidslagen), vilken lag, med ändrad lydelse av 9 § och av
slutbestämmelserna i lagen, enligt lagen den 13 juni 1930 (nr 218) gäller
till och med den 31 december 1933, skall äga fortsatt giltighet efter sistnämnda
dag till och med den 31 december 1934; dock att från och med den
1 januari 1934 slutbestämmelserna i lagen skola lyda sålunda:
Beträffande sådan under tiden för lagens giltighet begången förseelse,
som avses i 21—24 §§, ävensom i fråga örn domstol i tvistemål, som bör
bedömas efter denna lag, skall vad i lagen är stadgat fortfara att gälla
även efter den 31 december 1934.
Eftergift, som med stöd av lagen den 24 oktober 1919 örn arbetstiden å
svenska fartyg beviljats utan begränsning till viss tid, skall, i den mån
vederbörande myndighet ej annorlunda bestämmer, fortfarande tillsvidare
äga giltighet.
Kungl. Majlis proposition nr 164.
11
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 20 februari
1933.
Närvarande:
justitieråden Alexanderson,
Eklund,
regeringsrådet Aschan,
justitierådet Grefberg.
Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över kandelsärenden,
hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 27 januari
1933, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i
§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag
till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 13 juli 1926 (nr 398)
om arbetstiden å svenska fartyg (sjöarbetstidslagen).
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
t. f. expeditionschefen Gösta Engzell.
Lagrådet lämnade förslaget utan annan erinran än att ny lydelse av
slutbestämmelserna syntes lämpligen kunna ersättas med ett tillägg till
förordnandet örn lagens fortsatta giltighet, av innehåll motsvarande de
föreslagna slutbestämmelsernas första stycke.
Ur protokollet:
Ragnar Kihlgren.
12
Kungl. Majlis proposition nr 164.
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Begenten i statsrådet å Stockholms slott
dea 24 februari 1933.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,
Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Ekman, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för justitiedepartementet och tillförordnade
chefen för socialdepartementet lagrådets den 20 februari 1933 avgivna
utlåtande över det den 27 januari 1933 till lagrådet remitterade förslaget
till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 13 juli 1926 (nr 398) om
arbetstiden å svenska fartyg (sjöarbetstidslagen).
Efter redogörelse för utlåtandet hemställer departementschefen, att förslaget
måtte, sedan detsamma jämkats i enlighet med lagrådets erinran,
jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till
antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
N. Tolstoy.
330391. Slockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1938.