Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

1

Nr 163.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag till
folk- och småskoleseminarierna m. m.; given Stockholms
slott den 24 februari 1933.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Eegenten i statsrådet å Stockholms
slott den 24 februari 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,

Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Engberg anför härefter:

I. Folkskoleseminarierna.

Under punkt 171 av 1933 års åttonde huvudtitel har Kungl. Maj:t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda
riksdagen förelagd, dels beräkna en minskning av den i det ordinarie reservationsanslaget
till folkskoleseminarierna ingående anslagsposten: Folkskoleseminarierna,
nu 1,640,000 kronor, med 60,000 kronor till 1,580,000 kronor;
dels beräkna en minskning av den i det ordinarie reservationsanslaget till
folkskoleseminarierna ingående anslagsposten: Stipendier för elever vid folkskoleseminariet-,
nu 158,000 kronor, med 50,000 kronor till 108,000 kronor;

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 163. 1

2 Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

dels beräkna en minskning ay det gemensamma ordinarie reservationsanslaget
till folkskoleseminarierna, nu 1,798,000 kronor, med 110,000 kronor till
1,688,000 kronor; dels oclc till anordnande av studentkurser och parallellavdelningar
vid vissa folkskoleseminarier m. m. för budgetåret 1933/1934
beräkna ett extra reservationsanslag av 52,000 kronor.

Sedan utredningen i denna fråga numera slutförts, anhåller jag nu att
ånyo få anmäla densamma för Kungl. Majit.

Den organisation av folkskoleseminarierna, som — efter åtskilliga tidigare
inskränkningar beträffande främst tillfälligt upprättade studentkurser —
förelåg läsåret 1928/1929, inrymde femton statliga folkskoleseminarier, av
vilka åtta voro dubbelseminarier och sju enkelseminarier; av dessa sistnämnda
hade två var sin ettåriga kurs för studenter. Dubbelseminarierna voro:
Uppsala (manliga elever), Linköping (manliga elever), Lund (manliga elever),
Göteborg (manliga elever), Karlstad (manliga elever), Falun (kvinnliga elever),
Umeå (kvinnliga elever) samt Luleå (samseminarium så till vida, att
i parallellavdelningen halva antalet elever var kvinnliga). Enkelseminarierna
voro: Stockholm (kvinnliga elever samt studentklass), Strängnäs (manliga
elever), Växjö (manliga elever samt studentklass), Kalmar (kvinnliga elever),
Landskrona (kvinnliga elever), Skara (kvinnliga elever) samt Härnösand (manliga
elever).

Antalet avgångsklasser skulle alitsa, därest ifrågavarande organisation upprätthållits
i full utsträckning, varit 25, varav 15 Va med manliga elever och
9 Vä med kvinnliga elever. Med anledning av en sedan flera år konstaterad
överproduktion av lärarkrafter hade emellertid vissa inskränkningar av
denna organisation måst vidtagas, beträffande vilka jag tillåter mig hänvisa
till Kungl. Majits proposition nr 121 till 1929 års riksdag.

De flesta av nu berörda åtgärder hade emellertid endast provisorisk karaktär,
men även fragan örn en mera definitiv inskränkning av seminarieorganisationen
var i flera år under övervägande.

Efter en av skolöverstyrelsen verkställd utredning framlade Kungl. Majit
i nyssberörda proposition nr 121 till 1929 års riksdag förslag i ämnet, vilket
resulterade i, jämte annat, att riksdagen (se riksdagens skrivelse den 4
maj 1929, nr 145) beslöt, att folkskoleseminariet i Strängnäs skulle från och
med läsåret 1929/1930 successivt nedläggas.

Efter vidlyftiga utredningar, beträffande vilka jag tillåter mig hänvisa till
proposition nr 143 till 1932 års riksdag, framlade Kungl. Majit i nämnda
proposition för riksdagen förslag till omorganisation av folk- och småskoleseminarierna.
Beträffande den närmare innebörden av detta förslag, i vad
detsamma avser folkskoleseminarierna, torde jag här likaledes få hänvisa
till sagda proposition.

I skrivelse den 14 juni 1932, nr 353, i anledning av Kungl. Majits nämnda

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

proposition jämte i ämnet väckta motioner, anmälde härefter riksdagen, att
riksdagen beslutat, att folkskoleseminarierna i Härnösand, Skara och Landskrona
skulle från och med början av läsåret 1932/1933 successivt nedläggas.
Tillika anhöll riksdagen, att Kungl. Majit måtte låta verkställa förnyad utredning
i fråga örn organisationen av statens folkskoleseminarier i övrigt,
med beaktande av de synpunkter, riksdagen i nämnda skrivelse anfört, samt
för riksdagen framlägga det förslag, vartill denna förnyade utredning kunde
giva anledning.

Genom beslut den 8 juli 1932 föreskrev Kungl. Majit, bland annat, att
under läsåret 1932/1933 någon första klass icke skulle uppehållas vid folkskoleseminarierna
i Härnösand, Skara och Landskrona. Samtidigt meddelades
beslut rörande uppehållande av parallellavdelningar under nämnda
läsår, antalet elever i varje klassavdelning o. s. v.; härtill återkommer jag
i det följande.

Den 14 juli 1932 bemyndigade härefter Kungl. Majit chefen för ecklesiastikdepartementet
att tillkalla högst sju sakkunniga för att inom nämnda
departement biträda med den av riksdagen i dess ovanberörda skrivelse den
14 juni 1932, nr 353, begärda utredningen i fråga örn organisationen av
statens folkskoleseminarier.

De jämlikt nämnda bemyndigande tillkallade sakkunniga, vilka antagit
benämningen 1932 års seminariesak kunniga, äro för närvarande sysselsatta
med det åt dem anförtrodda uppdraget, vilket, enligt av de sakkunniga
meddelad uppgift, beräknas, om möjligt, bliva slutfört under senare hälften
av år 1933.

För budgetåret 1933/1934 har man sålunda att räkna med den organisation
av folkskoleseminarierna, som framgått ur ovanberörda riksdagsbeslut,
och jag övergår nu till att lämna en redogörelse för de förslag, som under
nu angivna förutsättningar böra föreläggas 1933 års riksdag.

I skrivelse den 29 november 1932 har skolöverstyrelsen framlagt förslag
om anslag för här ifrågavarande ändamål för budgetåret 1933/1934 ävensom
vissa i samband härmed stående frågor och därvid till en början behandlat
frågan om omfattningen av lärarutbildningen under nämnda tid.

I enlighet med den plan för ifrågavarande utredningsarbeten, som under
en följd av år tillämpats, har överstyrelsen i skrivelse till samtliga statens
folkskolinspektörer, Stockholms folkskoledirektion och Göteborgs allmänna
folkskolestyrelse den 10 september 1932 infordrat uppgifter angående lärarantalet
i rikets folkskolor den 1 november 1932 enligt enahanda grunder,
som följts alltsedan år 1922, samt angående de förändringar i lärarbehovet
som kunde beräknas inträffa under innevarande och följande läsår till följd
av beslutade eller ifrågasatta organisationsförändringar, ändringar i lärjungantal
o. s. v. Tillika har överstyrelsen från vederbörande rektorer vid statens
folkskoleseminarier inhämtat upplysningar rörande den omfattning, vari
de åren 1930, 1931 och 1932 utexaminerade eleverna vunnit anställning vid
folkskola eller annan läroanstalt den 15 oktober 1932.

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

Lärartillgången hösten 1932.

I de utlåtanden, som överstyrelsen avgivit under de närmaste åren före
1930, har överstyrelsen framhållit, att uppgifterna från de olika inspektionsområdena
visade, att inga större svårigheter mött att erhålla kompetenta
vikarier såväl å vakanta tjänster, som vid fall av tjänstledighet. År 1930
hade förhållandena emellertid börjat ändra sig. Åv vikarierna å 366 vakanta
tjänster och för 714 tjänstlediga lärare var nämligen ett antal av 50
antingen icke kompetenta (33) eller pensionerade lärare (17). År 1931 hade
denna siffra ökats. Sammanlagda antalet icke kompetenta och pensionerade
lärare var vid denna tidpunkt 78. — Folkskolinspektörernas uppgifter för
år 1932 visa, att svårigheterna att skaffa kompetenta vikarier nu ytterligare
ökats. Sammanlagda antalet pensionerade och icke kompetenta lärare var
88. Därjämte kan framhållas, att 70 av de ordinarie lärarna icke pensionerats,
ehuru de överskridit 60 år.

SeminariereJctorernas uppgifter rörande de under åren 1930—1932
utexaminerade lärarna.

Vad därefter vidkommer de från seminarierektorerna ingångna upplysningarna
angående de åren 1930, 1931 och 1932 utexaminerade lärarnas
anställningsförhållanden, torde det böra erinras därom, att uppgifterna i likhet
med föregående år hänföra sig till tidpunkten den 15 oktober, varigenom
i möjligaste mån undgåtts den felkälla, som värnpliktstjänstgöringen
utgör.

Resultatet av den nu förebragta utredningen framgår av nedanstående tablå.

Examensår

Ut-

Extra

Vika-

An-

ställ-

ning

vid

skola

av

annat

slag

Ej sökt anställning
på grund av

Ar-

Upp-

gift

sak-

nas

mine-

rade

narie

ordi-

narie

rier

värn-

plikt

äk-

ten-

skap

annan

anled-

ning

bets-

lösa

Döda

Manliga lärare.

1930 .........

258

74

74

88

5

i

7

1

2

, f

6

1931.........

264

51

75

109

2

9

—

10

3

1

4

1932 .........

255

5

60

123

—

48

—

7

5

—

7

Summa

777

130

209

320

7

58

—

24

9

3

17

Kvinnliga lärare.

1930 .........

160

45

54

45

—

—

7

2

2

1

4

1931.........

162

23

83

46

1

—

2

4

1

■

2

1932 .........

177

2

88

74

4

—

—

5

3

—

1

Summa

499

70

225

165

5

—

9

11

6

1

7

Av tablån samt av andra uppgifter, som stått till överstyrelsens förfogande,
framgår bland annat följande.

Sammanlagda antalet lärare, vilka icke innehade anställning den 15 oktober
1932, utgör av de tre årsklasser, varom här är fråga, 9 manliga och 6

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

kvinnliga eller i allt 15. Motsvarande siffra utgjorde vid fjolårets undersökning
11 manliga och 5 kvinnliga, tillsammans 16 lärare. Ar 1932 hava
58 lärare av värnplikt varit hindrade att söka anställning, år 1931 uppgick
denna grupp till ett antal av 63. Totala antalet lärarkrafter, som vid inträffande
vakans eller ledighet kan anses disponibelt under läsåret, utgör alltså
15 + 58 = 73 mot föregående år 16 + 63 = 79. Av dessa 73 hava dock 4
förklarat sig endast söka tjänst i hemorten.

Ben nuvarande lär arbristen.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen, saknades enligt inspektörernas
rapporter den 1 november 1932 i 88 fall kompetenta personer för
uppehållande av lärarbefattningar. Å andra sidan vore enligt seminarierektorernas
uppgifter 15 av de under åren 1930—1932 utexaminerade lärare,
vilka sökt anställning, utan sådan den 15 oktober 1932. Den bristande överensstämmelsen
mellan dessa uppgifter kan givetvis i någon mån hava sin
förklaring i de olika tidpunkter rapporterna avse. Huvudorsaken till divergensen
mellan uppgifterna är emellertid säkerligen den brist på rörlighet,
som i viss mån utmärker och måste utmärka den kår, som rekryterar speciellt
vikariaten. Ett visst överskott på lärarkrafter måste alltid förefinnas,
örn det normala behovet av vikarier skall kunna tillgodoses. Därest detta
överskott är mycket litet, blir följden, att i vissa delar av landet en faktisk
brist på kompetenta lärarkrafter kommer att visa sig. Att läsåret 1932/1933
en sådan brist föreligger bekräftas även av upplysningar, som inhämtats
från den av Sveriges allmänna folkskollärarförening anordnade platsförmedlingsbyrån.

I sitt utlåtande den 20 november 1931 angående omfattningen av folkskollärarutbildningen
läsåret 1932—1933 beräknade överstyrelsen, att en brist
på 271 lärare skulle föreligga vid slutet av vårterminen 1932. Överstyrelsen
har vid upprepade tillfällen framhållit, hur vanskligt det är att göra några
förutberäkningar i fråga örn lärarbehovet. Det är därför icke överraskande,
örn nyssnämnda siffra rörande den beräknade bristen vid läsårets slut 1932
visat sig icke fullt överensstämma med det faktiska förhållandet. Överstyrelsen
har funnit, att en brist på kompetenta lärare förefunnits under året
och att denna brist uppgick till cirka 230 vid vårterminens slut och till
cirka 80 den 1 november 1932. Dessa siffror överensstämma väl med den
erfarenhet, som överstyrelsen har rörande olikheten i fråga örn behovet av
lärarkrafter vid dessa båda tidpunkter av året.

Antalet tjänstlediga lärare plägar vara åtskilligt större vid vårterminens
slut än den 1 november. Följaktligen är också behovet av vikarier större
vid vårterminens slut. Skillnaden mellan vikariebehoven vid dessa tidpunkter
motsvarar cirka 1 procent av antalet lärartjänster, alltså för närvarande
cirka 150.

Det är givet, att lärarbehovet under loppet av ett läsår måste växla.
Denna växling är naturligtvis beroende ej blott på antalet tjänstlediga lärare
vid olika tillfällen utan även på antalet avgångna lärare och antalet nyinrättade
(respektive indragna) tjänster.

Den ökning i behovet, som på grund av dessa senare faktorer kan inträda
under läsåret, kompenseras i viss mån därav, att de lärare, som under höstterminen
fullgöra sin värnplikt, vanligen äro oförhindrade att under vårterminen
inträda i tjänstgöring.

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

Beräkning av lärartillgång och lärarbehov under de närmaste åren.

Vid sina beräkningar år 1931 rörande lärarutbildningen utgick överstyrelsen
från det behov, som kunde anses föreligga vid läsårets slut. Om överstyrelsen
även nu skulle bygga på denna förutsättning och alltså söka anpassa
utexaminationen av lärare efter det stora lärarbehov, som förefinnes
mot slutet av vårterminen, skulle en beräkning av lärartillgång och lärarbehov
under de närmaste åren -— utförd enligt samma grunder som efterföljande
tabell giva bland annat det resultatet, att en intagning av omkring
440 elever borde ske år 1933.

Emellertid hava förhållanden inträffat, vilka göra, att största försiktighet
nu måste iakttagas vid beräkningarna av lärarbehovet. De svårigheter, som
alltid, föreligga vid dessa beräkningar, även då de endast avse några få år
framåt, äro för närvarande större än vanligt på grund av att en fortgående
centralisation av skolväsendet säkerligen kommer att medföra en ej obetydlig
indragning av lärartjänster och det nu icke är möjligt att beräkna, i vilken
utsträckning detta kommer att ske. Överstyrelsen finner det därför icke
lämpligt att i år grunda sina beräkningar på det relativt stora lärarbehov,
som fanns vid slutet av läsåret 1931/1932. Men å andra sidan torde det
ej heller vara rådligt att bygga på det mindre behovet den 1 november.
Vid de kalkyler rörande lärarbehovet för de närmaste åren, som överstyrelsen
nu går att framlägga, har överstyrelsen därför ansett, sig böra räkna
med en avsevärt mindre lärarbrist än vad överstyrelsen, enligt vad förut
sagts, ansett förefinnas vid nämnda läsårs slut. Den siffra (160), som överstyrelsen
därvid valt, är ett ungefärligt medeltal mellan den beräknade
lärarbristen den 1 november och vid läsårets slut. Med denna siffra som
utgångspunkt kunna beräkningarna för lärartillgång och lärarbehov för de
närmaste åren göras på det sätt, som framgår av följande tabell. Överstyrelsen
vill därvid framhålla, att beräkningarna äro gjorda med den förutsättningen,
att en eventuell omorganisation av seminarierna icke kommer
att inverka på utexaminationen under de i tabellen upptagna läsåren.

1932/33

1933/34

1934/35

1935/36

1936/37

1937/38

Överskott under föregående läsår

— 160

— 228

— 165

— 45

+ 10

+ 39

Antal utexaminerade närmast
föregående vårtermin.....

432

467

465

430

390

370

Antal lärare, som kunna beräk-nas omedelbart övergå till
andra verksamhetsgrenar . . .

12

12

12

12

12

12

För folkskolan disponibla lärare
vid början av läsåret (= sum-man av uppgifterna i första
och andra raden, minskad med
uppgiften i tredje raden) . . .

260

227

288

373

388

397

Behov av nya lärare (enligt byrå-chefen Göranssons beräknin-gar. Siffrorna för de två första
läsåren justerade på grund av
nya uppgifter från folkskolin-spektörerna) ...........

488

392

333

363

349

389

Beräknat överskott (i medeltal)
under läsåret..........

- 228

— 165

— 45

+ 10

+ 39

+ 8

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

Enligt i denna tabell gjorda beräkningar skulle alltså lärarbristen fortsätta
under tre läsår, varefter ett obetydligt överskott på lärare skulle finnas under
de två följande läsåren. För att möta det beräknade lärarbehovet under
läsåret 1937/1938 bör ett antal av omkring 370 lärare utexamineras vårterminen
1937. Örn 50 av dessa beräknas tillhöra ettårig studentkurs och
resten fyraårig kurs, skulle alltså en intagning av 320 elever behöva äga
rum vid fyraårig seminariekurs år 1933. Härtill komma 50 studenter, som
beräknats bli utexaminerade år 1934 och som böra intagas i ettårig kurs år
1933. Hela antalet intagna elever vid folkskoleseminarierna år 1933 beräknas
alltså till 370.

Härefter har överstyrelsen till behandling upptagit frågan örn folJcslcoleseminarieorganisationen
under läsåret 193311934 och då vidare anfört:

Överstyrelsen övergår nu till beräknandet av antalet klassavdelningar vid
folkskoleseminarierna under läsåret 1933/1934. Den under läsåret 1932/1933
förefintliga fördelningen av klassavdelningar vid de olika seminarierna är

följande:

Seminarierna i Landskrona, Skara och Härnösand.....3 klassavdelningar

Seminariet » Kalmar.........................4 »

Seminarierna » Stockholm, Växjö och Luleå.........5 »

» » Linköping, Falun, Lund, Karlstad och

Umeå..........................6 »

» » Uppsala och Göteborg..............7 »

Dubbelseminariernas klassuppsättning är följande:

Uppsala och Göteborg.......................I, 2 II, 2 III, 2 IV

Linköping, Falun och Karlstad.................2 I, II, III, 2 IV

Lund.................................... I, II, 2 III, 2 IV

Umeå ................................... I, 2 II, lil, 2 IV

Luleå....................................I, II, 2 III, IV.

Såsom överstyrelsen redan framhållit, skulle en intagning av 370 elever
vid folkskoleseminarierna bliva nödvändig år 1933. Av dessa skulle 50 intagas
i studentklass och 320 i fyraårig seminariekurs. Då utexaminationen
vid slutet av läsåret 1932/1933 kommer att omfatta 467 elever, måste alltså
en inskränkning av antalet klassavdelningar äga rum under läsåret 1933/
1934. Med hänsyn till att den nuvarande ordinarie lärarpersonalen vid folkskoleseminarierna
bör helt utnyttjas, kan emellertid icke antalet klassavdelningar
i första klassen vid seminarierna sättas lägre än till 16, och antalet
nyintagna elever i var och en av dessa klassavdelningar torde därför böra
bestämmas till 20 för läsåret 1933/1934. Visserligen skulle en möjlighet
förefinnas att nedbringa antalet avdelningar i första klassen till 15 genom
att endast en klassavdelning intoges vid folkskoleseminariet i Umeå, men
då därigenom den nedan omtalade proportionen mellan antalet manliga och
kvinnliga elever skulle bliva alltför otillfredsställande, kan överstyrelsen icke
föreslå en sådan åtgärd. Avdelningarnas fördelning på de olika seminarierna
torde lämpligast ske på följande sätt:
seminarierna i Linköping (m), Falun (kv), Lund (m),

Karlstad (m) och Umeå (kv)..... 2 avdelningar av kl. I

» » Stockholm (kv), Uppsala (m), Växjö

(m), Kalmar (kv.), Göteborg (m), och

Luleå (m).................. 1 avdelning » » »

» » Landskrona, Skara och Härnösand 0 » » » ».

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

Därjämte skulle en studentklass omfattande 25 elever intagas i vartdera
av seminarierna i Stockholm och Växjö.

Överstyrelsen vill dock framhålla, att detta förslag till fördelning icke får
betraktas såsom definitivt, då givetvis förhållanden kunna inträffa under
läsåret 1932/1933, vilka göra en annan fördelning av klassavdelningarna på
de olika seminarierna önskvärd.

Vid den fördelning, som överstyrelsen nu föreslagit, har överstyrelsen
även beaktat den synpunkten, att proportionen mellan antalet manliga och
kvinnliga elever borde närma sig det förhållande, som överstyrelsen i sitt
utlåtande den 10 november 1931 framhållit som den lämpligaste, nämligen
11:9. Enligt överstyrelsens nu framlagda förslag skulle emellertid proportionen
bliva 11 : 7, vilket åtskilligt avviker från nyss nämnda förhållande.
Överstyrelsen finner det dock icke möjligt att nu åvägabringa förstnämnda
proportion. Först med en omorganisation av seminarieväsendet torde en
tillfredsställande lösning av denna fråga kunna ske. Överstyrelsen har visserligen
tagit i övervägande, huruvida icke såväl kvinnliga som manliga
elever skulle kunna intagas i första klassen vid folkskoleseminariet i Luleå,
men då därigenom endast 10 manliga elever — emot 50 kvinnliga — skulle
komma att intagas vid folkskoleseminarierna i hela Norrland, har överstyrelsen
ansett sig icke kunna föreslå en sådan åtgärd. Däremot kan den
möjligheten tagas i övervägande, huruvida icke 5 kvinnliga elever — utöver
det förut föreslagna antalet — skulle kunna intagas vid vartdera av
åtminstone två av de sydligare seminarierna. Denna utökning av de intagnas
antal kan göras utan att de ovan gjorda beräkningarna nämnvärt rubbas,
då erfarenheten har visat, att cirka 10 elever av olika anledningar avgå
från seminarierna under loppet av 4 år. Utexaminationen år 1937 skulle
alltså trots denna ökade intagning hålla sig omkring det beräknade talet
370.

Som förut framhållits, kommer en lärarbrist att förefinnas under ännu
ett par år framåt. Överstyrelsen finner det emellertid icke lämpligt att nu
påyrka någon anordning, varigenom en tillfällig utökning av examinationen
under de två närmaste åren skulle ske.

Enligt stadgan för statens folkskoleseminarier § 34 mom. 2 ankommer
det på vederbörande kollegium att inom de i samma paragraf mom. 2 angivna
gränserna bestämma rörande intagningen vid seminariet. Nu har
emellertid Kungl. Maj:t sedan en följd av år — bortsett från en inskränkning
av det antal elever, som finge intagas i första klassen — för ett läsår
i sänder bestämt, att nya elever icke måtte vinna inträde i andra, tredje
och fjärde klasserna, dock med rätt för överstyrelsen att, där särskilda omständigheter
prövades böra därtill föranleda, medgiva undantag från denna
bestämmelse. Enligt överstyrelsens åsikt bör en sådan anordning även under
läsåret 1933/1934 komma till stånd.

Härefter har skolöverstyrelsen till behandling upptagit vissa frågor, som
stå i samband med dels det nu nedlagda folkskoleseminariet i Strängnäs,
dels de under indragning stående folkskoleseminarierna i Landskrona, Skara
och Härnösand. Härom anför överstyrelsen:

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

9

Det nedlagda folkskoleseminariet i Strängnäs.

Verksamheten vid seminariet i Strängnäs upphörde med utgången av
läsåret 1931/1932, och det anslag, som för budgetåret 1932/1933 utgår till
detta seminarium, är endast avsett att täcka nödvändiga utgifter för uppvärmning,
belysning, renhållning m. m. samt för trädgårdens underhåll.
Därjämte utgår å detta seminariums stat fortfarande lön till läraren i trädgårdsskötsel
K. A. Karlem ark. Från och med läsåret 1933/1934 komma
seminarielokalerna i Strängnäs att tagas i bruk av ett statens småskoleseminarium,
och nyssnämnda kostnader för uppvärmning, underhåll m. m.
att bestridas av anslaget till detta småskoleseminarium. Som överstyrelsen
i annan skrivelse denna dag rörande anslag till statens småskoleseminarier
framhållit, är det nödvändigt, att den vidsträckta och hittills synnerligen
välskötta seminarieträdgården fortfarande agnäs sakkunnig vård,
varjämte sakkunnig person blir behövlig för att vid småskoleseminariet upprätthålla
undervisningen i ämnet trädgårdsskötsel. På grund härav har överstyrelsen
i nyssnämnda skrivelse föreslagit, att dessa uppgifter måtte anförtros
åt trädgårdsläraren Karlemark. Då emellertid överstyrelsen ännu icke
velat taga ställning till frågan örn anställande av ordinarie Övningslärare
vid statens småskoleseininarier, anser sig överstyrelsen icke kunna föreslå,
att en ordinarie lärartjänst i trädgårdsskötsel inrättas vid småskoleseminariet
i Strängnäs redan från och med budgetåret 1933/1934. Karlemarks lön
torde därför under nämnda budgetår fortfarande böra utgå från reservationsanslaget
till folkskoleseminarierna, men där uppföras å en särskild övergångsstat.
o _ .

Överstyrelsen får med anledning härav föreslå, att — efter de övriga
folkskoleseminariernas stater — i riksstaten uppföres en övergångsstat, upptagande
lön åt läraren i trädgårdsskötsel vid det nu nedlagda folkskoleseminariet
i Strängnäs K. A. Karlemark till ett belopp av 2,400 kronor.

I proposition nr 143 till 1932 års riksdag angående omorganisation av
folk- och småskoleseminarierna upptogos kostnaderna för folkskoleseminariet
i Strängnäs under budgetåret 1932/1933 till 5,667 kronor 50 öre, därav
till avlöningar 2,692 kronor 50 öre och till omkostnadsstat 2,9 i o kronor.
Enligt vad överstyrelsen nyss anfört, skulle något anslag för nämnda seminarium
ej längre vara behövligt. Då emellertid trädgårdsläraren Karlemarks
lön, 2,400 kronor, fortfarande skulle utgå från reservationsanslaget till folkskoleseminarierna,
kommer kostnadsminskningen på grund av seminariets
nedläggande att uppgå till 3,267 kronor 50 öre eller i runt tal 3,250 kronor
för budgetåret 1933/1934.

De under avveckling stående folkskoleseminarierna i Landskrona,

Skara och Härnösand.

På grund av 1932 års riksdags beslut att folkskoleseminarierna j Landskrona,
Skara och Härnösand skola successivt nedläggas, har vid ifrågavarande
seminarier någon första klass icke uppehållits under budgetåret 1932/
1933. Under läsåret 1933/1934 komma endast tvenne seminarieklasser att
finnas vid vart och ett av dessa seminarier. Samtidigt skola emellertid de
av riksdagen beslutade småskoleseminarierna i dessa städer börja sin verksamhet
i folkskoleseminariernas lokaler. Enligt överstyrelsens mening böra
emellertid icke särskilda rektorer för dessa småskoleseininarier ännu förord -

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

nas, utan torde folkskoleseminariernas rektorer även böra bestrida rektorsgöromålen
vid de under utveckling stående småskoleseminarierna, till dess
folkskoleseminariernas avveckling blivit slutförd. Överstvrelsen anser det
nämligen fördelaktigt ur såväl pedagogisk som ekonomisk synpunkt, att endast
en person utövar chefskapet över de sammanförda seminarierna, vilka
under, övergångstiden skola hava ej endast lokal och materiel m. m. utan
även i viss utsträckning lärarpersonal gemensamt. Överstyrelsen förutsätter
därvid, att folkskoleseminariets rektor icke erhåller någon särskild ekonomisk
ersättning härför, enär det ökade arbete, som därigenom ålägges honom,
torde uppvägas av en minskning i rektorsgöromålen vid det under avveckling
stående folkskoleseminariet.

\id vart och ett av här ifrågavarande folkskoleseminarier torde under
budgetåret 1933,1934, förutom rektor, behövas två lektorer och tre övningsskollärare
samt därjämte Övningslärare i samma utsträckning som under
innevarande budgetår. Därjämte torde ett antal timlärartimmar bliva behövliga,
enär de få ämneslärare, som finnas kvar vid dessa seminarier, icke
kunna äga erforderlig kompetens för undervisning i samtliga seminariets
ämnen. Överstyrelsen förutsätter emellertid, att de lärare, som eventuellt
^un°a beredas full tjänstgöring vid folkskoleseminariet, skola kunna
åläggas tjänstgöring under erforderligt antal timmar i småskoleseminariet.
Detta bör gälla icke blott för ämneslärare utan även för övningsskollärare
och Övningslärare. Vad de sistnämnda beträffar, förutsätter överstyrelsen
även, att de timmar, som dessa lärare komma att undervisa i småskoleseminariets
klasser, skola vid beräknande av pension räknas lärarna tillgodo
på samma sätt, som örn de undervisat under motsvarande antal timmar i
folkskoleseminariet.

På grund av det minskade behov av lärarkrafter vid nämnda tre seminarier,
som inträder, vid början av läsåret 1933/1934, måste ett antal där
tjänstgörande ordinarie lärare förflyttas till andra platser inom undervisningsväsendet
redan före nämnda läsårs början. Vad de lektorer beträffar, vilka
inom. sagda tid böra förflyttas, vill överstyrelsen påpeka, att förflyttning
icke. i varje fall kan ske till ett motsvarande lektorat vid annat folkskoleseminarium,
beroende på det begränsade antalet vakanta ordinarie tjänster,
som stå till förfogande, ett antal, som ytterligare begränsats genom 1932
års riksdags uttalande, att förflyttning endast får ske till något av de förefintliga
dubbelseminarierna. Under sådana förhållanden blir det nödvändigt,
att förflyttning i vissa fall mäste äga rum till lektorat vid högre allmänt läroverk.
Därest det i något fall skulle visa sig, att en sådan förflyttning
icke skulle vara möjlig eller lämplig, anser överstyrelsen, att det bör tagas
under övervägande, huruvida icke vederbörande lektor bör placeras på en
adjunktstjänst vid läroverk — givetvis med bibehållen lektorslön — hellre
än att överföras på övergångsstat.

.Rörande förflyttningen av en av de lektorer, som vid ifrågavarande seminarier
bliva överflödiga under budgetåret 1933 1934, nämligen lektorn i
biologi och hälsolära samt kemi vid folkskoleseminariet i Skara J. F. Nordwall,
får överstyrelsen anföra följande. Vid folkskoleseminariet i Linköping
har ända sedan höstterminen 1922 funnits en extra ordinarie lektorstjänst i
de ämnen, som Nordwall företräder. Då fortfarande en lärare i dessa ämnen
därstädes är behövlig, och då det icke torde bliva möjligt att bereda
Nordwall någon lektorstjänst vare sig vid annat seminarium eller vid läroverk,
anser överstyrelsen det lämpligast, att Nordwall från och med den 1

11

Kungl. May.ts proposition Nr 163.

juli 1933 placeras som ordinarie lektor i ämnena biologi och hälsolära
samt kemi vid folkskoleseminariet i Linköping. Överstyrelsen vill i detta
sammanhang påpeka, att en liknande förflyttning ägt rum under budgetåret
1932/1933, i det att lektorn vid det nu nedlagda seminariet i Strängnäs M.
Borgström med riksdagens medgivande överflyttades till folkskoleseminariet
i Linköping å tjänst, som förut uppehållits av extra ordinarie lektor. Då
lektor Nordwall, som är född år 1873, inträder i pensionsåldern redan år
1938, bör hans förflyttning till Linköping kunna ske, även om en kommande
omorganisation skulle kunna föranleda minskning i behovet av lärarkrafter
vid nämnda folkskoleseminarium.

Överstyrelsen föreslår därför, att på avlöningsstaten för folkskoleseminariet
i Linköping uppföres ytterligare en lektorstjänst och att med anledning
därav sagda avlöningsstat ökas från 89,520 kronor med 5,800 kronor till 95,320
kronor. Den nu ifrågasatta förflyttningen medför en minskning av anslaget
till studentkurser och parallellavdelningar med avlöning åt en extra ordinarie
lektor vid samma seminarium eller 4,000 kronor. Härtill återkommer
överstyrelsen emellertid i sammanhang med frågan om anslag till berörda
studentkurser och parallellavdelningar.

Den minskning i anslagsbehovet, som indragningen av folkskoleseminarierna
i Landskrona, Skara och Härnösand kommer att medföra, kan för
budgetåret 1933/1934 beräknas uppgå till 16,950 kronor för vartdera semi -

nariet enligt följande beräkning:

2 lektorer ä 5,800 kronor..........................kronor 11,600

1 övningsskollärare ä 3,400 kronor................... » 3,400

Minskning av arvode till läkare m. fl................. » 350

» » omkostnadsstat....................... » 1,600

Summa kronor 16,950

Vid ett av de ifrågavarande seminarierna, nämligen Skara, kan ytterligare
en besparing göras. En av de för nästkommande läsår där beräknade och
behövliga tre övningsskollärartjänsterna är för närvarande vakant, och en
besparing skulle kunna ske, därest vikarien å denna tjänst redan läsåret
1933/1934 ersattes med en av de lärarinnor vid de nedlagda småskoleseminarierna,
vilken eljest skulle avlönas å indragningsstat. Denna lärarinna
skulle då erhålla lön å det nyinrättade småskoleseminariets i Skara stat.
Överstyrelsen föreslår alltså, att ytterligare en övningsskollärartjänst vid
folkskoleseminariet i Skara indrages.

Minskningen i anslagsbehovet på grund av nämnda seminarieindragningar
skulle alltså belöpa sig på i runt tal 54,000 kronor (3X 16,950 + 3,400=54,250).
Från detta belopp torde emellertid böra dragas anslag till erforderliga extra
lärartimmar i kunskapsämnen, tillsammans 3,000 kronor. Därtill kommer,
att lärarnas förflyttningar torde komma att medföra kostnader i form av
flyttningsersättningar. Utgifterna för ifrågavarande ändamål under budgetåret
1933/1934 torde kunna beräknas till omkring 10,000 kronor. Anslagsminskningen
för nämnda tre seminarier torde därför kunna beräknas uppgå
till 41,000 (54,000—3,000—10,000) kronor.

Slutligen bar överstyrelsen behandlat frågan örn anslagen till folksJcoleseminarierna
för budgetåret 1933/1934 och därvid anfört:

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

Anslaget till folhslcolcseminarierna budgetåret 1933/1934.

För budgetåret 1931/1932 beräknades i 1931 års statsverksproposition en
minskning av medelsbehovet med cirka 50,000 kronor, inbesparade därigenom
att vakanssatta tjänster uppehöllos med vikarier. I ovannämnda proposition
nr 143/1932 beräknades för budgetåret 1932/1933 av samma anledning
en ytterligare besparing av cirka 5,000 kronor. För budgetåret 1933/
1934 torde däremot icke kunna beräknas någon besparing utöver ovan sagda
belopp, dels enär en del av de vakanssatta tjänsterna tillhört de nu under
avveckling varande seminarierna och nu av överstyrelsen föreslagits skola
helt indragas, dels därför att vissa vakanta tjänster komma att återbesättas
genom förflyttning av ordinarie lärare från nyssnämnda seminarier.

Enligt ovanstående beräkningar skulle alltså medelsbehovet för budgetåret
1933/1934 i jämförelse med sagda behov för budgetåret 1932/1933 kunna
anses minskat med sammanlagt 38,450 kronor enligt följande beräkning:

Minskning av anslaget till folkskoleseminariet i Strängnäs. . kronor 3,250
* » » s folkskoleseminarierna i Landskrona,
Skara och Härnösand...... » 41,000

Summa kronor 44,250

Ökning av anslaget till folkskoleseminariet i Linköping. . . . kronor 5,800

Totalminskning kronor 38,450

Då medelsåtgången för budgetåret 1932/1933 beräknats till 1,650,000 kronor,
skulle alltså medelsbehovet för budgetåret 1933/1934 bliva 1,611,550
kronor eller i runt tal 1,611,000 kronor.

A ifrågavarande anslag fanns den 30 juni 1932 en reservation uppgående
till 71,397 kronor 41 öre. Av denna reservation beräknades 10,000 kronor
tågås i anspråk för utgifter under budgetåret 1932/1933, vadan en reservation
å cirka 61,000 kronor kan beräknas förefinnas den 30 juni 1933.

Då folkskoleseminariet i Strängnäs vid slutet av budgetåret 1931/1932
definitivt nedlades, utvisade räkenskaperna en besparing å omkostnadsstaten
uPPgående till 13,041 kronor 41 öre. Denna besparing inlevererades till
statsverket den 11 juli 1932. De enligt förut nämnda grunder beräknade
reservationerna den 30 juni 1933 torde därför ökas med ett belopp motsvarande
nu nämnda besparing. Vid slutet av budgetåret 1932/1933 torde reservationerna
därför uppgå till cirka 74,000 kronor.

Örn av reservationerna den 1 juli 1933 24,000 kronor tagas i anspråk för
täckande av medelsbehovet för budgetåret 1933/1934, skulle, då nämnda
behov beräknats till 1,611,000 kronor, anslagsposten behöva uppföras med

1,587,000 kronor, d. v. s. med 53,000 (1,640,000 —-1,587,000) kronor mindre
än budgetåret 1932/1933.

Stipendier,

Vad därefter angår den i det ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna
ingående anslagsposten: Stipendier för elever vid folkskoleseminarier,
vill överstyrelsen anföra följande.

Ifrågavarande anslagspost beräknades av överstyrelsen böra för budgetåret
1932/1933 upptagas till 212,500 kronor. 1932 års riksdag nedsatte emellertid
anslaget till 158,000 kronor. Nu har granskningsnämnden föreslagit,

13

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 163.

att stipendieanslaget skulle nedsättas med ytterligare 50,000 kronor. Ehuru
överstyrelsen tinner, att en så kraftig nedskärning av stipendierna måste
bliva mycket kännbar för folkskoleseminariernas elever, vill överstyrelsen
dock icke under nuvarande förhållanden motsätta sig en sådan åtgärd.
Anslaget till stipendier torde alltså för budgetåret 1933/1934 böra upptagas
till 108,000 (158,000 — 50,000) kronor.

Då sålunda såväl anslagsposten: Folkskoleseminarierna som anslagsposten:
Stipendier till elever vid folkskoleseminarier skulle minskas, den förra med

53.000 och den senare med 50,000 kronor, så skulle det gemensamma reservationsanslaget
till folkskoleseminarierna minskas från 1,798,000 kronor med

103.000 kronor till 1,695,000 kronor.

Provårskurser vid folkskoleseminarierna.

Enligt kungörelsen den 22 juli 1918 (nr 662) angående löne- och pensionsreglering
för lärarpersonalen vid statens folkskoleseminarier skola bland
annat övningsskollärare vid sådant folkskoleseminarium, där provårskurs är
anordnad, därest vederbörande befattningshavare icke förordnats att för
minst en termin vara föreståndare för sagda kurs, utöver honom tillkommande
ordinarie avlöningsförmåner, åtnjuta ett särskilt arvode av 300 kronor
för år.

I avlöningsstaten för folkskoleseminariet i Stockholm, vid vilket folkskoleseminarium
provårskurs är anordnad, äro upptagna 6 övningsskollärare,
medan det i staten upptagna anslaget till dylika särskilda arvoden åt lärare
vid seminariet upptager arvode till allenast 4 övningsskollärare. De 2 övningsskollärartjänster,
för vilka i avlöningsstaten icke finnes anslag till särskilda
arvoden, nyinrättades genom beslut av 1921 års riksdag. Därvid
höjdes reservationsanslaget till folkskoleseminarierna med 6,800 (2x 3,400)
kronor utan att samtidigt anslag till ovanberörda särskilda arvoden ifrågasattes
(statsverkspropositionen, åttonde huvudtiteln, sid. 485 ff. och riksdagens
skrivelse nr 8 A, sid. 105 f.). Dock torde ifrågavarande lärare hava
erhållit dylikt arvode i enlighet med bestämmelserna i ovannämnda kungörelse
nr 662/1918.

Då det anslag, som i avlöningsstaten vid folkskoleseminariet i Stockholm
upptages till särskilda arvoden åt bland annat övningsskollärarna vid seminariet,
torde böra fullt överensstämma med i sagda stat upptaget antal lärare
av sagda kategori, synes nämnda anslagspost böra ökas från 4,200 kronor
med 600 (2x300) kronor till 4,800 kronor.

Överstyrelsen tillåter sig i detta sammanhang erinra om att de sakkunniga,
vilka tillkallats för att biträda med utredning rörande den för den
ekonomiska förvaltningen vid de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter
gällande ordningen ävensom härmed sammanhängande frågor, i sitt betänkande
den 17 december 1931 (statens offentliga utredningar 1931: 38), anfört
bland annat (sid. 30), att de ansett sig böra påkalla åtgärder för att de till
provårsläroverkens och provårsseminariernas ordinarie lärare utgående särskilda
arvodena måtte från och med budgetåret 1932/1933 upptagas i respektive
avlöningsstater, i den mån de ifrågavarande arvodena bestridas av
vederbörande allmänna reservationsanslag. En sådan ändring skulle ävenledes
nödvändiggöra, att särskilda arvoden till ovannämnda två övningsskollärare
anvisades.

Emellertid synes reservationsanslaget till folkskoleseminarierna utan för -

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

höjning lämna tillgång till utgående av nämnda belopp, vadan överstyrelsen
icke anser sig med anledning av det anförda böra påkalla någon förändring
i anslagsbeloppets storlek.

Överstyrelsen anser sig i detta sammanhang böra till behandling upptaga
ett annat spörsmål, som sammanhänger med frågan om provårskurser vid
folkskoleseminarierna.

Granskningsnämnden har ansett, att vissa besparingar kunde göras på
anslaget till praktisk utbildning av blivande lärare vid de allmänna läroverken.

Med anledning härav framlade överstyrelsen i sin framställning den 31
augusti 1932 angående anslag till de allmänna läroverken m. m. för budgetåret
1 juli 1933—30 juni 1934 förslag till vissa beskärningar av ifrågavarande
anslag.

Beträffande folkskoleseminarierna har granskningsnämnden icke ifrågasatt
någon minskning av det anslag, som beräknats till provårskurser vid nämnda
läroanstalter. Då emellertid vad överstyrelsen beträffande de allmänna läroverken
föreslagit angående nedsättning av arvodet till föreläsare och minskning
av antalet föreläsare kommer att gälla även för provårskurserna vid folkskoleseminarierna
och måhända kunde synas böra föranleda minskning av det
anslag, som nu utgår till anordnande av provårskurser vid nämnda seminarier,
har överstyrelsen funnit sig böra upptaga detta spörsmål till behandling
i nu förevarande sammanhang och får överstyrelsen med anledning
härav anföra följande.

Beträffande arvodena till handledare synes någon möjlighet icke förefinnas
att för närvarande kunna åstadkomma någon besparing på anslaget till
sagda arvoden. Vad vidare angår arvoden till föreläsare m. m. får överstyrelsen
anföra följande.

Kungl. Majit har den 5 juli 1929 medgivit, att från och med budgetåret
1929/1930 de för anordnande av provårskurser vid folkskoleseminarierna
från reservationsanslaget till folkskoleseminarierna utgående arvodena finge
utgöra tillhopa högst 9,000 kronor för år.

Den av överstyrelsen i ovanberörda utlåtande den 31 augusti 1932 tillkännagivna
avsikten att tills vidare från och med läsåret 1933/1934 sätta
arvodet till föreläsare allenast till 30 kronor och arvodet för de praktiska
övningarna till 15 kronor ävensom att i erforderlig utsträckning minska
antalet föreläsningar och övningar vid provårskurserna avser dessa kurser
vid såväl folkskoleseminarierna som vid läroverken. Överstyrelsen har emellertid
tidigare haft anledning för Kungl. Majit framhålla, att det till överstyrelsens
förfogande ställda beloppet för provårskurser vid folkskoleseminarierna
enligt nu stadgade ersättningsgrunder icke är tillräckligt, därest
utbildningsmöjligheterna i full utsträckning utnyttjas. Ehuru antalet närvarande
provårskandidater höstterminen 1932 uppgår till allenast 14 (medan
15 beräknats kunna samtidigt deltaga i folkskoleseminariernas provårskurser),
har överstyrelsen sett sig nödsakad inskränka antalet föreläsningar vid
ett provårsseminarium, för att icke det för denna termin erforderliga anslagsbeloppet
skall överstiga vad som skäligen bör återstå till vårterminen.

Då anslaget sålunda redan nu visat sig nödvändiggöra beskärningar, torde
någon minskning av det till förfogande stående anslagsbeloppet, 9,000 kronor,
^icke vara möjlig utan men för pro vårsutbildningen eller risk för att
provårssökande - - även om plats kan beredas dem — måste avvisas på

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

grund av brist på erforderliga medel till täckande av föreståndar- och handledararvoden
m. m. Vid sådant förhållande finner sig överstyrelsen böra
framhålla, att här ifrågavarande anslag må utgå med oförändrat belopp.

Studentkurser och parallellavdelningar.

Vidkommande därefter behovet av anslag till studentkurser och parallellavdelningar
torde först böra erinras, att överstyrelsen i det föregående utgått
ifrån att under budgetåret 1933/1934 studentkurser skulle förekomma
vid folkskoleseminariet i Stockholm för kvinnliga elever samt vid folkskoleseminariet
i Växjö för manliga elever. Dessutom skulle av här ifrågavarande
anslag medel behöva anvisas för parallellavdelningar vid folkskoleseminarierna
i Linköping, Karlstad, Umeå och Luleå. Däremot torde —
som överstyrelsen längre fram skall påvisa — den vid sistnämnda seminarium
under en följd av år anordnade preparandkursen under budgetåret
1933^1934 ej behöva uppehållas.

Innan överstyrelsen övergår till att redogöra för erforderliga belopp för
uppehållande av nämnda studentkurser och parallellavdelningar, anser sig
överstyrelsen böra erinra örn att överstyrelsen i sina följande beräkningar
— med ledning av de timantal och de arvodesbelopp, vilka av rektorerna
beräknats för höstterminen 1932 — företagit en del justeringar i de av
rektorerna till överstyrelsen inkomna kostnadsberäkningarna avseende budgetåret
1933/1934.

För studentkursen vid folkskoleseminariet i Stockholm beräknas med hänsyn
till ökat behov av anslag till lärartimmar i övningsämnen ett belopp
av 24,732 kronor, nämligen för lärararvoden 21,532 kronor samt för bestridande
av kostnaderna för uppvärmning m. m. 3,200 kronor.

För studentkursen vid folkskoleseminariet i Växjö beräknas — med hänsyn
till ökat behov av anslag till lärartimmar i övningsämnen — till lärararvoden
15,770 kronor samt för övriga kostnader 1,500 kronor, tillsammans
17,270 kronor.

För folkskoleseminariet i Linköping, där parallellavdelningar skulle förekomma
till klasserna I och III, erfordras — vid bifall till överstyrelsens
ovan avgivna förslag angående lektor Nordwall förflyttning — icke något
särskilt anslag för parallellavdelningarna. Skulle däremot nyssnämnda förslag
angående Nordwall förflyttning till Linköping ej vinna beaktande, erfordra^
medel till avlöning åt en extra ordinarie lektor, d. v. s. 4,000 kronor.
Överstyrelsen räknar i det följande icke med något behov för här
ifrågavarande ändamål.

Vid folkskoleseminariet i Karlstad, där antalet avdelningar skulle bli detsamma
som under läsåret 1932/1933, erfordras medel dels till arvode åt en
extra ordinarie lektor med 4,000 kronor, dels till ersättning för extra lärartimmar
i gymnastik med 2,450 kronor, tillsammans 6,450 kronor.

Vid folkskoleseminariet i Umeå skulle anordnas parallellavdelningar till
klasserna I och III. Anslag påkallas dels till avlöning åt en extra ordinarie
lektor med 4,000 kronor, dels till ersättning för extra lärartimmar i musik
och i gymnastik med 3,705 kronor, tillsammans 7,705 kronor.

Vid folkskoleseminariet i Luleå, där parallellavdelning skulle förekomma
till klass IV, erfordras medel till ersättning för extra lärartimmar i musik
och i gymnastik med tillhopa 3,195 kronor.

Vad preparandkursen vid sistnämnda seminarium beträffar, anför överstyrelsen
följande.

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

Ifrågavarande preparandkurs upprättades år 1916 i samband med seminariets
utvidgning till dubbelseminarium. Det ansågs nämligen, att ett
dubbelseminarium i Luleå icke skulle utan en sådan förberedande kurs
kunna få tillgång på tillräckligt antal fullt kvalificerade sökande från övre
Norrland, dels emedan folkskoleväsendet i dessa trakter vore dåligt utvecklat,
dels emedan en stor del av befolkningen där icke hade svenska språket
till sitt modersmål. Sedan emellertid seminariet under de senaste åren endast
omfattat fem klassavdelningar, har skolöverstyrelsen nu företagit en
utredning rörande det fortsatta behovet av en preparandkurs. Överstyrelsen
har dessutom i denna fråga hört dels rektor vid folkskoleseminariet i Luleå,
dels folkskolinspektörerna i Norrbottens norra och Tornedalens inspektionsområden.
Utredningen, beträffande vilken torde få hänvisas till handlingarna
i ärendet, har givit vid handen, att även om ifrågavarande kurs fyllt
sin uppgift och varit av stor betydelse för seminariets rekrytering, så kan
dock ett så stort behov av en sådan kurs för närvarande icke anses föreligga,
att anslag därtill för budgetåret 1933/1934 är nödvändigt.

När överstyrelsen alltså föreslår, att preparandkursen i Luleå för nämnda
budgetår indrages, sker detta dock med en viss tvekan. Överstyrelsen anser
det nämligen uppenbart, att den ungdom i övre Norrland, som ämnar söka
inträde vid seminarium, är i större behov av handledning vid sin förberedelse
för inträdet än motsvarande ungdom i sydligare delar av Sverige.
Alldeles särskilt är detta fallet med sådana sökande till seminarium, vilka
icke liava svenska språket till modersmål. Dessa sökande utgöra emellertid
ett så ringa fåtal — på preparandkursen ha undervisats i medeltal 5 sådana
elever per år — att icke enbart hänsynen till dessa kan motivera preparandkursens
uppehållande. Överstyrelsen vill i detta sammanhang framhålla,
att sådana sökande kunna erhålla förberedelse vid någon av Norrbottens
båda folkhögskolor, Sunderby folkhögskola och Tornedalens folkhögskola i
Matarengi, där de även kunna erhålla stipendier, vilket icke varit fallet vid
preparandkursen.

På grund av vad ovan anförts och med hänsyn till det nuvarande finansiella
läget har överstyrelsen ansett sig icke böra föreslå något anslag till
uppehållande av preparandkurs vid folkskoleseminariet i Luleå under budgetåret
1933/1934.

I enlighet med nu lämnade redogörelse kunna de kostnader för uppehållande
av undervisningen i studentkurser och parallellavdelningar vid folkskoleseminarierna,
till vilkas bestridande medel å extra stat för budgetåret
1933/1934 erfordras, sammanfattas sålunda:

för studentkurs vid folkskoleseminariet i Stockholm. . kronor 24,732

» » » »i Växjö..... » 17,270

» parallellavdelningar » »i Karlstad ... » 6,450

» » » »i Umeå..... » 7,705

» » » »i Luleå..... » 3,195

Summa kronor 59,352

Ifrågavarande slutsumma, 59,352 kronor, torde böra stå till förfogande
under budgetåret 1933/1934 för bestridande av utgifterna för studentkurser
och parallellavdelningar. Emellertid föreligga i'' år liksom föregående år
reservationer, som kunna tagas i bruk. Beträffande denna fråga anför överstyrelsen
följande.

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

För budgetåret 1932/1933 beräknas i ovannämnda proposition nr 143 till
1932 års riksdag (sid. 277) medelsbehovet bliva 67,300 kronor. Detta behov
skulle täckas dels genom i 1932/1933 års riksstat uppfört belopp 55,500 kronor,
dels genom att de till 11,730 kronor beräknade reservationerna per den
1 juli 1932 togos i anspråk. Emellertid koinmo enligt riksräkenskapsverkets
redogörelse reservationerna per den 1 juli 1932 att uppgå till cirka
15,960 (15,964:58) kronor. Medelstillgången var alltså 71,460 (55,500 +
15,960) kronor, under det att medelsåtgången under budgetåret 1932/1933
nu kan beräknas ej komma att uppgå till mer än cirka 64,000 kronor. Den
1 juli 1933 kunna således reservationer på cirka 7,460 (71,460 — 64,000)
kronor beräknas föreligga.

Av tillgängliga reservationer skulle således för budgetåret 1933/1934 kunna
tagas i anspråk ett belopp av cirka 7,400 kronor. Då nu medelsbehovet
för sagda budgetår beräknas till 59,352 kronor, skulle således anslaget böra
uppföras med 51,952 kronor eller i avrundat tal 52,000 kronor, d. v. s. med
ett belopp, som understiger det i riksstaten för budgetåret 1932/1933 upptagna
beloppet av 55,500 kronor med 3,500 kronor. Överstyrelsen föreslår
alltså, att anslaget i 1933/1934 års statsverksproposition upptages med 52,000
kronor.

Såsom skett beträffande anslag för ändamålet från och med år 1915, torde
även nu beräknade anslag böra beviljas i en summa utan specificering i
särskilda poster, och fördelningen av de beviljade beloppen seminarierna
emellan sedermera av överstyrelsen göras efter inhämtande av förnyade upplysningar
rörande anslagsbehoven samt till de för kursernas och avdelningarnas
uppehållande lämpligaste anordningarna.

Överstyrelsen hemställer slutligen, att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1933
års riksdag att dels minska den i det ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna
ingående posten: Folkskoleseminarierna, nu 1,640,000 kronor,
med 53,000 kronor till 1,587,000 kronor;

dels minska den i det ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna
ingående anslagsposten: Stipendier för elever vid folkskoleseminarier,
nu 158,000 kronor, med 50,000 kronor till 108,000 kronor;

dels, vid bifall härtill, minska det gemensamma ordinarie reservationsanslaget
till folkskoleseminarierna, nu 1,798,000 kronor, med 103,000 kronor
till 1,695,000 kronor;

dels ock till anordnande av studentkurser och parallellavdelningar vid
vissa folkskoleseminarier anvisa för budgetåret 1933/1934 ett extra reservationsanslag
av 52,000 kronor.

Vid skolöverstyrelsens samma dag avgivna utlåtande rörande småskoleseminariernas
anslagsbehov för budgetåret 1933/1934 gjordes ett särskilt
uttalande av undervisningsrådet S. Nylund beträffande bestridandet av rektorsbefattningarna
vid de nya småskoleseminarierna i Landskrona, Skara
och Härnösand. Enligt överstyrelsens nyss återgivna förslag skulle det
under de närmaste åren åligga rektorerna vid de under avveckling stående
folkskoleseminarierna i nämnda städer att bestrida rektorsgöromålen (dock
ej den till rektorsbefattningen hörande undervisningsskyldigheten) vid ifrå Bihang

till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 163. 2

18

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

gavarande småskoleseminariet. Undervisningsrådet Nylund har emellertid
ansett, att rektorsbefattningarna borde tillsättas redan från början även vid
dessa tre småskoleseminarier.

Beträffande de till stöd för denna uppfattning anförda skälen torde jag
få hänvisa till handlingarna i ärendet.

Över skolöverstyrelsens förslag, i vad detsamma avser pensionsberäkning
för vissa Övningslärare, har statskontoret den 14 december 1932 avgivit utlåtande
och därvid anfört:

I kungörelsen den 19 juni 1919 (nr 508) angående pensionsbestämmelser
för vissa lärare i övningsämnen vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet
och statens folkskoleseminarier är stadgat, bland annat, att
pensionsunderlaget för sådan Övningslärare — med undantag för lärare i
trädgårdsskötsel — skall på visst angivet sätt beräknas i förhållande till
den avlöning för år räknat, läraren skulle uppbära, därest han bestrede
tjänstgöring till den omfattning, som närmast föregående hösttermin var för
hans tjänst bestämd; och i kungörelsen den 22 juli 1918 (nr 662) angående
löne- och pensionsreglering för lärarpersonalen vid statens folkskoleseminarier
äro för övningslärarna vissa löner fastställda, för vilka de äro skyldiga
att tjänstgöra visst angivet antal veckotimmar; varjämte stadgats, att Övningslärare
är skyldig att mot fastställt tilläggsarvode åtaga sig utsträckt
tjänstgöring inom viss gräns. Om för Övningslärare vid de under avveckling
stående folkskoleseminarierna i Landskrona, Skara och Härnösand sådan
utsträckt tjänstgöring äger rum med inberäkning av de veckotimmar, som
undervisningen i det under framväxande stadda småskoleseminariet på respektive
plats komme att för en var av dessa lärare omfatta, är det av vikt
för beräknande av pensionsunderlaget och pensionsavgiften ävensom eventuellt
också för beräknande av pensionen för sådan Övningslärare, att tjänstgöringen
vid småskoleseminariet må i avseende å sådant beräknande anses
likställd med tjänstgöringen vid folkskoleseminariet. För att så skall ske
erfordras måhända en uttrycklig bestämmelse; och torde i sådant fall riksdagens
medgivande böra utverkas därtill, att tjänstgöringen vid småskoleseminarium
må för ifrågavarande Övningslärare räknas lika med tjänstgöring
vid folkskoleseminarium i avseende å beräknande av pensionsunderlaget
m. m.

I skrivelse den 13 december 1932 har skolöverstyrelsen till fortsatt behandling
upptagit den i det föregående berörda frågan rörande förflyttning av
de lärare, som på grund av folkskoleseminariernas i Landskrona, Skara
och Härnösand indragning komme att bliva obehövliga vid dessa seminarier
under läsåret 1933/1934. Överstyrelsen har därvid anfört huvudsakligen
följande:

Vid vart och ett av ovannämnda tre seminarier finnes en lektorstjänst i
ämnet biologi och hälsolära. Förutom detta ämne omfatta ifrågavarande
tjänster ettdera av ämnena geografi eller kemi. Vid övriga seminarier äro
för närvarande tre lektorstjänster vakanta, i vilka ämnet biologi och hälsolära
ingår, nämligen i Lund, Kalmar och Falun. Vid det sistnämnda seminariet
är emellertid ifrågavarande tjänst för närvarande obehövlig, så länge

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

nuvarande inskränkning i seminariets verksamhet pågår. I Lund och Kalmar
äro däremot tjänsterna behövliga. På grund av 1932 års riksdags uttalande,
att förflyttning endast får ske till något av de förefintliga dubbelseminarierna,
kan en förflyttning icke ske till Kalmar. Tjänsten i Lund är
alltså den enda vakanta lektorstjänst vid seminarium, som utan riksdagens
medgivande kan ifrågakomma som förflyttningsmöjlighet för ifrågavarande
tre biologilektorer.

Till denna lektorstjänst i Lund ämnar överstyrelsen, så snart ske kan,
föreslå lektorn vid seminariet i Landskrona Hildur Ljungdahl. Vad lektorn
vid seminariet i Skara J. F. Nordwall beträffar, har överstyrelsen i sin framställning
den 29 november 1932 föreslagit, att Nordwall skulle placeras som
ordinarie lektor vid folkskoleseminariet i Linköping, där sedan år 1922 en
extra ordinarie lektorstjänst i Nordwall ämnen funnits. Vad slutligen angår
den återstående av ifrågavarande tre lektorer, nämligen lektorn vid folkskoleseminariet
i Härnösand K. B. Kristoffersson, har överstyrelsen visserligen
ansett honom böra stå tillbaka för de båda förutnämnda, då det gällt
placering i Lund eller Linköping, på grund av Kristofferssons avsevärt kortare
tjänstgöring, men överstyrelsen finner det dock synnerligen önskvärt,
örn det kunde beredas möjlighet att i seminarielärarkåren få behålla även
denne väl meriterade och för seminarieundervisningen intresserade lärare.
Det seminarium, som därvid skulle kunna komma ifråga, vöre Kalmar.
Den vakanta lektorstjansten i biologi och kemi därstädes uppehälles med
vikarie, och lärare i dessa ämnen kommer även i framtiden att behövas.
Inför seminarieorganisationens ovissa framtid har överstyrelsen dock icke
velat föreslå Kungl. Majit att utverka riksdagens medgivande att förflytta
Kristoffersson som ordinarie lektor till seminariet i Kalmar. Däremot skulle
Kristoffersson kunna tills vidare tjänstgöra å den i Kalmar vakanta tjänsten.
Han skulle då — i likhet med vad överstyrelsen föreslagit rörande
trädgårdslärare Karlmark (överstyrelsens skrivelse den 29 november 1932)
— kunna sättas på övergångsstat. Givetvis skulle då i staten för folkskoleseminariet
i Kalmar lönen på den vakanta lektor stjänsten inbesparas. Kristoffersson
har förklarat sig villig att mottaga ett förordnande av den art, överstyrelsen
här föreslagit.

Överstyrelsen hemställer, att Kungl. Majit matte vidtaga åtgärder för att
lektor Kristoffersson måtte från och med budgetåret 1933/1934 överföras å
övergångsstat vid rikets folkskoleseminarier med tjänstgöring tills vidare å
vakant lektorstjänst vid folkskoleseminariet i Kalmar.

I detta sammanhang torde jag vidare få meddela, att lektor J. F. Nordwall
i Skara i en till ecklesiastikdepartementet ingiven skrift uttalat den
önskan, att han — i stället för att, såsom överstyrelsen föreslagit, utnämnas
till lektor vid folkskoleseminariet i Linköping — måtte erhålla den vid folkskoleseminariet
i Lund lediga lektorsbefattningen i biologi och kemi.

I fråga örn lärarutbildningens omfattning under läsaret 1933/1934 innebär
skolöverstyrelsens förslag, att en intagning i seminariernas första klasser av
tillhopa 320 elever skulle äga rum, varjämte, i likhet med vad under åtskilliga
år varit fallet, 50 studenter skulle intagas i två ettåriga avdelningar.

Departe mentschefen.

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

Härjämte har skolöverstyrelsen ansett det böra tagas under övervägande,
huruvida icke — för ernående av en lämpligare proportion mellan antalet
manliga och kvinnliga lärare — dessutom fem kvinnliga elever borde intagas
vid vartdera av åtminstone två av de sydligare seminarierna.

Jag anser mig böra biträda detta överstyrelsens förslag, jämväl i vad
detta avser nyssberörda 10 kvinnliga elever, då inga ökade kostnader härigenom
åsamkas statsverket. Hela intagningen läsåret 1933/1934 skulle då
uppgå till 380.

De närmare bestämmelser beträffande elevantal i klasserna, de olika parallellavdelningarnas
förläggning m. m., som skolöverstyrelsen föreslagit i
anslutning till vad under senare år varit brukligt, hava icke givit mig anledning
till erinran. Likaledes anser jag mig böra biträda förslaget örn att
under budgetåret 1933/1934 någon s. k. preparandkurs icke skulle uppehållas
vid folkskoleseminariet i Luleå.

Trots det att överstyrelsens beräkningar giva vid handen, att en viss
lärarbrist kommer att förefinnas under ännu ett par år framåt, har överstyrelsen
icke funnit lämpligt att nu påyrka en anordning, varigenom en
tillfällig utökning av examinationen under de två närmaste åren skulle ske.

Till denna överstyrelsens uppfattning vill jag ansluta mig. Det steg mot
en rationalisering av skolväsendet, som tagits av 1932 års riksdag, kan måhända
i samband med det sjunkande barnantalet bidraga till en minskning
av det beräknade lärarbehovet. Såsom jag under punkt 178 av 1933 års
åttonde huvudtitel framhållit, torde vidare frågan örn skolväsendets organisation
över huvud komma att bliva föremål för en särskild undersökning.
Under dessa förhållanden torde åtgärder för en tillfällig ökning av lärarutbildningen
icke hava fog för sig.

Vad överstyrelsen anfört örn provårslcurserna vid folkskoleseminarierna står
i överensstämmelse med vad av mig i 1933 års åttonde huvudtitel föreslagits
beträffande de allmänna läroverken och har ej givit mig anledning till
erinran.

Härefter torde jag få till behandling upptaga de frågor, som beröra dels
det nedlagda folkskoleseminariet i Strängnäs, dels de under avveckling varande
folkskoleseminarierna i Skara, Landskrona och Härnösand.

Vad beträffar Strängnässeminariet — vilket upphört med utgången av
budgetåret 1931/1932 — innebär överstyrelsens förslag, att avlöningen för
läraren i trädgårdsskötsel vid seminariet K. A. Karlmark, 2,400 kronor,
skulle uppföras på övergångsstat under folkskoleseminarierna. I det följande
kommer jag emellertid att för Kungl. Majit framlägga förslag örn
upprättande från och med budgetåret 1933/1334 av ett statens småskoleseminarium
i Strängnäs. Det synes mig då lämpligast, att Karlmark —
som skall träda i tjänstgöring vid detta seminarium — här uppföres å
övergångsstat, givetvis med bibehållande av samtliga nu till honom utgående
avlöningsförmåner, tillfällig löneförbättring däri inberäknad.

21

Kungl. May.ts proposition Nr 163.

Vid de under avveckling varande folkskoleseminarierna i Skara, Landskrona
och Härnösand komma enligt överstyrelsens förslag under läsåret 1933/
1934 endast tredje och fjärde årsklasserna att uppehållas. Emellertid skola
samtidigt de av riksdagen beslutade statliga småskoleseminarierna börja att
upprättas. Överstyrelsens majoritet har föreslagit, att ännu icke särskilda
rektorer böra förordnas för dessa småskoleseminarier, utan att folkskoleseminariernas
rektorer även borde bestrida rektorsgöromålen vid de under
utveckling stående småskoleseminarierna, till dess folkskoleseminariernas
avveckling blivit slutförd. Jag biträder detta överstyrelsens förslag. Det
torde få ankomma på Kungl. Majit att framdeles meddela de bestämmelser,
som med anledning härav bliva erforderliga.

Skolöverstyrelsen har vidare förutsatt, att de lärare — såväl ämneslärare
som övningsskollärare och Övningslärare — vid dessa folkskoleseminariet
som icke kunna beredas full sysselsättning vid folkskoleseminariet, skola
kunna åläggas tjänstgöring under erforderligt antal timmar i småskoleseminariet.
Vad övningslärarna beträffar, bar överstyrelsen tillika förutsatt, att
de timmar, som dessa komma att undervisa i småskoleseminariets klasser,
skola vid beräknande av pension räknas lärarna till godo på samma sätt,
som om de undervisat under motsvarande antal timmar i folkskoleseminariet.

Jag tillstyrker vad skolöverstyrelsen sålunda föreslagit. Såsom statskontoret
framhållit, torde det vara erforderligt att beträffande den ifrågasatta
pensionsberäkningen för övningslärarna inhämta riksdagens bifall. I övrigt
torde det få ankomma på Kungl. Majit att meddela de närmare bestämmelser
i ämnet, som bliva erforderliga.

På grund av det minskade behovet av lärarkrafter vid de under avveckling
stående folkskoleseminarierna måste ett antal där tjänstgörande ordinarie
lärare förflyttas till andra platser inom undervisningsväsendet.

Vad skolöverstyrelsen i detta hänseende föreslagit bar icke givit mig anledning
till erinran. De av överstyrelsen förordade åtgärderna synas mig
ändamålsenliga och torde ej föregripa en eventuell fortsatt omorganisation
av folkskoleseminarierna. I enlighet med detta förslag skulle således lektorn
vid folkskoleseminariet i Skara J. F. Nordwall förflyttas till Linköpingsseminariet,
å vars stat skulle uppföras ytterligare en ordinarie lektorstjänst
i stället för en sedan höstterminen 1922 uppehållen extra ordinarie befattning.
Vidare skulle lektorn vid Härnösandsseminariet K. B. Kristoffersson
överföras å övergångsstat vid rikets folkskoleseminarier med tjänstgöring
tills vidare å vakant lektorstjänst vid folkskoleseminariet i Kalmar.

Slutligen torde jag få övergå till behandlingen av de anslag, som för bär
ifrågavarande ändamål må bliva erforderliga för budgetåret 1933/1934.

1 det stora hela finner jag mig kunna biträda vad skolöverstyrelsen i detta
hänseende föreslagit. I några hänseenden anser jag mig emellertid med

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

hänsyn till rådande förhållanden böra föreslå besparingsåtgärder utöver dem,
som av överstyrelsen förordats.

Under punkt 171 av 1983 års åttonde huvudtitel har jag redan meddelat,
att jag vid en förberedande granskning av de utav skolöverstyrelsen den 22
november 1932 framlagda kostnadsberäkningarna funnit, att — i likhet med
vad tidigare föreslagits beträffande andra institutioner — en minskning,
av mig preliminärt uppskattad till 7,000 kronor, torde böra vidtagas i det
för folksJcoleseminariernas omkostnadsstater m. rn. beräknade beloppet.

Jag vill nu till närmare behandling upptaga denna fråga.

De av Kungl. Majit den 8 juli 1932 fastställda omkostnadsstaterna för
statens folkskoleseminarier för budgetåret 1932/1933 sluta — örn hänsyn ej
Ingés till övergångsstaten för folkskoleseminariet i Strängnäs å 2,975 kronor
ävensom vissa hyror samt en avgäld örn tillhopa 16,950 kronor — på ett
sammanlagt belopp av 382,900 kronor. Av detta belopp avser tillhopa
217,650 kronor kostnader för dels uppvärmning, belysning m. m., dels ock
betjäning och renhållning. I detta belopp torde för närvarande någon
minskning icke böra ifrågasättas. Återstoden, 165,250 kronor, avser kostnader
för expedition, tryckning, böcker, undervisningsmateriel, inventarier
m. m. Jag föreslår en minskning av här förevarande anslag med 16,000
kronor eller i runt tal 10 procent av det för budgetåret 1932/1933 beräknade
beloppet.

Den närmare fördelningen av denna minskning på olika anslagsposter
torde få ankomma på Kungl. Majit i samband med fastställandet av seminariernas
omkostnadsstater för budgetåret 1933/1934.

I detta sammanhang vill jag redan nu meddela, att jag har för avsikt
att föreslå Kungl. Majit, att vid fastställandet av berörda omkostnadsstater
i tillämpliga delar iakttagas de förändrade bestämmelser rörande vissa anslag
till expenser och tryckning m. m., som tidigare kommit till uttryck i
förslaget till riksstat för budgetåret 1933/1934.

En annan anslagspost, där jag under förhandenvarande förhållanden anser
mig böra föreslå vissa inskränkningar, är anslagsposten till arvoden åt seminarieläkare,
för närvarande upptagen med ett belopp av 29,000 kronor.

Arvode till seminarieläkare utgick till och med år 1920 med 550 kronor
vid enkelseminarium, 650 kronor vid enkelseminarium med studentklass
och 900 kronor vid dubbelseminarium.

I skrivelse den 30 augusti 1919 gjorde skolöverstyrelsen framställning
om ökade arvoden för här ifrågavarande läkare. Nämnda framställning,
beträffande vilken jag i huvudsak torde få hänvisa till punkt 188 av 1920
års åttonde huvudtitel, innebar, att arvodet skulle bestämmas till respektive
1,400, 1,800 och 2,400 kronor, varvid överstyrelsen räknade med att dyrtidstillägg
icke skulle utgå å dessa belopp. Senast angivna förhållande
motiverade överstyrelsen därmed, att dyrtidstilläggen utfölle synnerligen

23

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

ojämnt, i det att de bleve avsevärt högre för seminarieläkare, som icke
innehade annan statstjänst, än för de läkare, som vore innehavare av sådan.

Föredragande departementschefen åter utgick från att dyrtidstillägg skulle
utgå å läkararvodena och begränsade därför de av överstyrelsen föreslagna
beloppen till respektive 1,200, 1,500 och 1,800 kronor.

I skrivelse den 22 juni 1920, nr 8 A, anförde riksdagen under punkt 191,
att riksdagen ansåge det vara den rättvisaste anordningen, att dyrtidstillägg
icke beräknades å dessa arvoden, i följd varav desamma borde bestämmas
till högre belopp än departementschefen föreslagit, och hade riksdagen då
intet att erinra mot de av överstyrelsen ifrågasatta beloppen å respektive
1,400, 1,800 och 2,400 kronor. I samband härmed beslöt riksdagen, att
i det ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna skulle såsom
särskild anslagspost upptagas en post till arvoden åt seminarieläkare
å 25,000 kronor, vilken post skulle stå till skolöverstyrelsens förfogande att
av överstyrelsen fördelas med tillämpning av de utav riksdagen angivna
grunderna.

I anslutning till riksdagens sålunda fattade beslut föreskrev Kungl. Majit
den 22 juni 1920, att arvode till seminarieläkare skulle utgå vid enkelseminarium
med 1,400 kronor, vid enkelseminarium med studentkul s med
1,800 kronor och vid dubbelseminarium med 2,400 kronor.

Ovanberörda anslagspost till arvoden åt seminarieläkare har sedermera
något ökats (se härom senast punkt 147 av 1927 års åttonde huvudtitel)
och utgör för närvarande, såsom nyss erinrats, 29,000 kronor.

Under senare år hava — med hänsyn till indragningen av parallellavdelningar
vid vissa seminarier samt till det beslutade nedläggandet av andra seminarier
— vissa begränsningar av Kungl. Majit vidtagits i fråga örn arvodesbeloppens
omfattning. Senast har i anslutning härtill genom beslut den 9
september 1932 förordnats, att för läsåret 1932/1933 arvodet till seminarieläkarna
skall utgå vid vartdera av folkskoleseminarierna i Uppsala och Göteborg
med 2,150 kronor, vid vart och ett av folkskoleseminarierna i Linköping,
Falun, Lund, Karlstad och Umeå med 1,900 kronor, vid folkskoleseminariet
i Luleå med 1,650 kronor och vid ett vart av folkskoleseminarierna
i Härnösand, Skara och Landskrona med 1,100 kronor. Hela medelsåtgången
för budgetåret 1932/1933 utgör — såsom närmare framgår av
statsliggaren för nämnda budgetår, sid. 452 — 22,950 kronor.

Under förutsättning av oförändrade grunder för arvodena kan medelsåtgången,
sedan den av riksdagen beslutade seminarieorganisationen fullständigt
genomförts, beräknas till 24,200 kronor.

Av flera skäl anser jag mig -—- ehuru jag ingalunda förbiser, att de åligganden,
som åvila seminarieläkarna, äro mera omfattande än läkarnas vid
de allmänna läroverken — böra förorda en nedsättning av de grundbelopp,
efter vilka de till seminarieläkarna utgående arvodena beräknas.

Såsom av min nyss lämnade redogörelse framgår, togs vid arvodenas

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

bestämmande vid 1920 års riksdag i beräkning, att dyrtidstillägg ej skulle
utgå, i följd varav arvodena höjdes utöver vad departementschefen föreslagit.
Arvodena kunna alltså anses beräknade efter 1920 års låga penningvärde.
Vidare vill jag erinra, att Kungl. Majit för både 1932 och 1933 års riksdagar
framlagt förlag örn betydande nedsättningar av de arvoden, som utgå
till skolläkarna vid de allmänna läroverken (jämför punkt 154 av 1932 års
åttonde huvudtitel och punkt 152 av 1933 års åttonde huvudtitel).

I fråga örn de grunder, som för framtiden böra gälla för arvodenas beräknande,
ävensom beträffande det belopp, med vilket här förevarande anslagspost
må böra upptagas för budgetåret 1933/1934, vill jag framhålla
följande.

Såsom nyss erinrats, kan under förutsättning av oförändrade grunder
beräknas, att medelsåtgången från här förevarande anslagspost, sedan den
av 1932 års riksdag beslutade seminarieorganisationen genomförts, bliver
24,200 kronor. Jag anser mig böra förorda, att en sänkning av arvodena
med i runt tal 15 procent vidtages, med hänsyn vartill anslagsposten torde
böra beräknas till 21,000 kronor.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att efter förslag av skolöverstyrelsen
meddela de närmare bestämmelser rörande anslagets fördelning, som
bliva erforderliga med anledning av vad nu föreslagits.

Den föreslagna sänkningen av anslagsposten till 21,000 kronor torde
kunna vidtagas redan från och med budgetåret 1933/1934. De ersättningsbelopp,
som under övergångstiden bliva erforderliga för läkarna vid de under
avveckling varande seminarierna i Skara, Landskrona och Härnösand, kunna
nämligen beräknas uppvägas av de minskningar i ersättningsbeloppen, som
vid övriga seminarier böra vidtagas med hänsyn till tillfälligt indragna
parallellavdelningar.

Skolöverstyrelsen har, såsom tidigare meddelats, föreslagit, att den i det
ordinarie reservationsanslaget till folkskoleseminarierna ingående anslagsposten:
folles fcoleseminarierna, nu 1,640,000 kronor, skulle minskas med 53,000
kronor till 1,587,000 kronor.

I det föregående har jag föreslagit följande avvikelser från skolöverstyrelsens
förslag:

1) Avlöningen till trädgårdsläraren Karlemark i Strängnäs, 2,400 kronor,
har av skolöverstyrelsen föreslagits skola fortfarande utgå från här förevarande
anslag, under det att jag föreslagit, att densamma skulle upptagas
under anslaget till statens småskoleseminarier.

2) Genom den av mig förordade nedskärningen av seminariernas omkostnadsstater
uppkommer en minskning i förhållande till skolöverstyrelsens
förslag med 16,000 kronor.

3) Anslagsposten till arvoden åt seminarieläkare skulle enligt mitt förslag
minskas från 29,000 kronor med 8,000 kronor till 21,000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

25

Sammanlagt innebära mina nu framlagda förslag en minskning med
(2,400+16,000 + 8,000) 26,400 kronor. Det av skolöverstyrelsen beräknade
beloppet, 1,587,000 kronor, bör alltså minskas härmed till 1,560,600 kronor
eller i avrundat tal 1,560,000 kronor.

Anslagsposten till stipendier för elever vid folkskoleseminarier har av skolöverstyrelsen,
i enlighet med granskningsnämndens förslag, föreslagits skola
nedsättas från 158,000 kronor med 50,000 kronor till 108,000 kronor.

Mitt i det föregående framlagda förslag rörande omfattningen av folkskollärarutbildningen
under budgetåret 1933/1934 innebär en nyintagning av
elever vid seminarierna av 380. Enligt skolöverstyrelsens i det föregående
lämnade uppgift kommer antalet vid slutet av vårterminen 1933 utexaminerade
att uppgå till 467. Antalet elever vid folkskoleseminarierna under
läsåret 1933/1934 kommer alltså att med (467 — 380) 87 understiga antalet
under läsåret 1932/1933. Med hänsyn härtill anser jag mig kunna föreslå
en ytterligare begränsning av anslagsposten till stipendier med 3,000 kronor
eller till 105,000 kronor.

Då skolöverstyrelsens beräkningar i övrigt icke givit mig anledning till
erinran, skulle det gemensamma reservationsanslaget till folkskoleseminarierna
uppföras med (1,560,000 + 105,000) 1,665,000 kronor, vilket innebär en minskning
i förhållande till budgetåret 1932/1933 med (1,798,000 1,665,000)

133,000 kronor, i förhållande till det av överstyrelsen för budgetåret 1933/
1934 beräknade beloppet med (1,695,000 — 1,665,000) 30,000 kronor samt
i förhållande till det av mig under punkt 171 av 1933 års åttonde huvudtitel
beräknade beloppet med (1,688,000 — 1,665,000) 23,000 kronor.

Anslaget till studentkurser och parallellavdelningar torde i enlighet med
överstyrelsens förslag böra upptagas med ett belopp av 52,000 kronor.

I anslutning till vad nu anförts hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att

dels medgiva, att tjänstgöring vid statens småskoleseminarier
i Skara, Landskrona och Härnösand må för Övningslärare
vid de under avveckling stående folkskoleseminarierna
i nämnda städer i avseende å beräknande av pensionsunderlag
m. m. räknas lika med tjänstgöring vid folkskoleseminarium; dels

minska den i det ordinarie reservationsanslaget till
folkskoleseminarierna ingående anslagsposten: Folkskoleseminarierna,

nu .
med
till .

kronor 1,640,000,
» 80,000
» 1,560,000;

26

Kungl. Maj.ts proposition Nr 163.

dels besluta, att den i nämnda reservationsanslag ingående
särskilda posten till arvoden åt seminarieläkare,

nu.............................. kronor 29,000,

skall minskas med.................. » 8,000

till.............................. » 21,000;

dels minska den i det ordinarie reservationsanslaget till
folkskoleseminarierna ingående anslagsposten: Stipendier för
elever vid folkskoleseminarier,

nu ............................. kronor 158,000,

med............................ » 53,000

till............................. » 105,000;

dels minska det gemensamma ordinarie reservationsanslaget
till folkskoleseminarierna,

nu............................ kronor 1,798,000,

med........................... » 133,000,

till............................ » 1,665,000;

dels och till anordnande av studentkurser och parallellavdelningar
vid vissa folkskoleseminarier m. m. för budgetåret
1933/1934 anvisa ett extra reservationsanslag
av .............................. kronor 52,000.

Kung. Maj:ts ''proposition Nr 163.

27

II. Småskoleseminarierna.

Under punkt 175 av 1933 års åttonde huvudtitel föreslog Kungl. Majit
riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde varda riksdagen
förelagd, beräkna dels en ökning av det ordinarie förslagsanslaget
till statens småskoleseminarier, nu 169,000 kronor, med 57,000 kronor till
226,000 kronor; dels ett uteslutande ur riksstaten av det ordinarie förslagsanslaget
till understöd åt småskoleseminarier å 240,000 kronor, dels en ökning
av det ordinarie reservationsanslaget till stipendier åt elever vid småskoleseminarier,
nu 15,375 kronor, med 21,985 kronor till 37,360 kronor,
dels ett uppförande i riksstaten under rubriken: ålderstillägg åt lärare vid
småskoleseminarier ett ordinarie förslagsanslag å 30,000 kronor, dertill
hyresersättning åt rektorerna vid vissa småskoleseminarier för budgetåret
1933/1934 ett extra anslag av 4,000 kronor, dels ock till bidrag till avlöning
åt vissa på indragningsstat hos landstingen uppförda seminarielärare m. m.
för budgetåret 1933/1934 ett extra förslagsanslag av 195,000 kronor.

Sedan utredningen i dessa frågor numera slutförts, anhåller jag att ånyo
få anmäla desamma för Kungl. Majit.

Efter vidlyftiga utredningar rörande statens övertagande av de utav landstingen
och stad, som icke deltager i landsting, inrättade småskoleseminarierna,
beträffande vilka utredningar jag tillåter mig hänvisa till proposition
nr 212 till 1931 års riksdag, framlade Kungl. Majit i nämnda proposition
förslag om småskollärarutbildningens övertagande av staten till den omfattning,
som av den verkställda utredningen och sakens läge i övrigt syntes
påkallad. I skrivelse den 12 maj 1931, nr 199, anmälde riksdagen sin

principanslutning till nämnda förslag.

I anslutning till nämnda principbeslut framlades härefter i proposition nr
143 för 1932 års riksdag, vartill jag här likaledes torde få hänvisa, förslag
angående, bland annat, omorganisation av folk- och småskoleseminarierna.

I skrivelse den 14 juni 1932, nr 353, anmälde härefter riksdagen, jämte
annat, att riksdagen beträffande organisationen av statens småskoleseminarier
beslutat följande att, med iakttagande av vad riksdagen i nämnda skrivelse
anfört, successivt träda i tillämpning enligt de närmare bestämmelser,
Kungl. Majit kunde finna gott meddela:

Småskoleseminarierna skola vara till antalet åtta, därav fyra dubbelseminarier,
förlagda till de nuvarande folkskoleseminarierna i Härnösand, Strängnäs,
Skara och Landskrona, samt fyra enkelseminarier, förlagda till Haparanda
och Lycksele samt till de nuvarande landstingsseminarierna i Falun
och Linköping. Värjo dubbelseminarium skall omfatta två tvååriga linjer.

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

Enkelseminarierna skola omfatta, seminarierna i Haparanda och Lycksele
vardera en treårig linje samt seminarierna i Falun och Linköping vardera
en tvåårig linje.

Riksdagen anförde därvid bland annat följande:

Upprättandet av de dubbla småskoleseminarierna i Härnösand, Skara och
Landskrona borde taga sin början först från och med hösten 1933, då likväl
endast en klassavdelning av småskoleseminariet kunde intagas på varje
plats. Först med höstterminen 1934 kunde dessa seminarier träda i verksamhet
som dubbelseminarier. Dubbelseminariet i Strängnäs borde träda i
verksamhet från och med hösten 1933. Indragningen av de nuvarande
statliga seminarierna i Murjek och Hagaström syntes böra successivt påbörjas
från och med läsåret 1932/1933 genom att inga elever därstädes intoges
i första klassen hösten 1932.

I skrivelse den 27 juni 1932 gjorde härefter skolöverstyrelsen framställning
i fråga om intagning av elever vid småskoleseminarierna under läsåret
1932/1933 och anförde därvid:

Överstyrelsen hade hos styrelserna för landstingsseminarierna inhämtat,
att. endast styrelsen för seminariet i Kristinehamn med hänsyn till seminariefrågans
läge i det hela ansett sig böra besluta, att intagning av ny
klassavdelning icke skulle äga rum hösten 1932. Vid övriga seminarier
vöre man oförhindrad att intaga ny första klass, örn medgivande därtill
skulle lämnas. Det syntes överstyrelsen självfallet, att intagning av nya
elever i år borde äga rum vid statens seminarier i Haparanda och Lycksele
Likaså ville överstyrelsen förorda, att så komme att ske även vid de
landstingsseminarier, som enligt riksdagens beslut från läsåret 1933/1934
komme att antingen övertagas av staten, sålunda seminarierna i Linköping
och Falun, eller ock omedelbart komme att efterträdas av nya statsseminaner,
nämligen seminarierna i Skara och Härnösand. Likaså borde en njr
första klass hösten 1932 intagas i landstingsseminariet i Lund, som på grund
av behovet av lärarkrafter i rikets sydligaste delar borde fortsätta sin verklängre
än till år 1933. Vad övriga landstingsseminarier beträffade
funne överstyrelsen, med hänsyn till angelägenheten av att den
av riksdagen beslutade organisationen måtte träda i stället för den nuvarande
snarast möjligt, önskligt, att någon ny första klass icke komme att
intagas vid dessa. Detta gällde alltså seminarierna i Kalmar, Göteborg,
v äxjö, Halmstad, Kristinehamn och Östersund samt betydde, att seminarierna
i Kalmar och Göteborg, vid vilka icke funnes någon andra klass,
definitivt avslutat sin verksamhet med vårterminen 1932, och att seminarierna
i Växjö, Halmstad, Kristinehamn och Östersund, som alla hade en
andra klass, komme att nedläggas med vårterminen 1933. Vad slutligen
beträffade antalet elever, som lämpligen borde intagas i seminariernas första
klasser, ansåge överstyrelsen detsamma böra med hänsyn till det stora antal
arbetslösa småskollärarinnor, som för närvarande funnes, böra begränsas
till 12.

Genom beslut den 15 juli 1932 föreskrev Kungl. Maj:t — med bifall till
vad skolöverstyrelsen sålunda föreslagit — att elever i första klassen finge
för läsåret 1932/1933 intagas allenast vid småskoleseminarierna i Haparanda,
Lycksele, Linköping, Lund, Skara, Falun och Härnösand samt att för nämnda

29

Kungl. Majlis proposition Nr 163.

läsår såväl första som andra klassen vid småskoleseminarierna icke finge
på grund av nyintagning omfatta mer än 12 elever.

I skrivelse den 29 november 1932 har nu skolöverstyrelsen framlagt utredning
och förslag rörande anslag till småskoleseminarierna för budgetåret
1933/1934 och i samband härmed till behandling upptagit åtskilliga
frågor, som sammanhänga med den av 1932 års riksdag beslutade omorganisationen.

Överstyrelsen har därvid till en början behandlat statens småslcoleseminarier
och härvid anfört bland annat:

På förslag av Kungl. Majit har riksdagen för budgetaret 1932/1933 bestämt
det ordinarie reservationsanslaget till statens småskoleseminarier till
ett belopp av 169,000 kronor.

De seminarier, som hittills fått sitt medelsbehov tillgodosett ur detta anslag,
hava varit seminarierna i Haparanda, Murjek och Lycksele.

Seminariet i Murjek står under indragning och fortsätter under budgetåret
1933/1934 verksamheten med en klassavdelning. Aven det på extra
stat stående statsseminariet i Hagaström kommer att nedlägga sin verksamhet,
nämligen vid slutet av läsåret 1932/1933. Samtliga nu i gång varande
landstingsseminarier (till antalet 9) avsluta likaledes sin verksamhet med utgången
av läsåret 1932/1933 med undantag för seminariet i Lund, som
skulle komma att fortsätta med en andra klass även under budgetåret 1933/
1934. Dock skola under sagda år utgifterna för detta seminarium helt utgå
av statsmedel.

Av det anförda framgår, att ur anslaget till statens småskoleseminarier
skola för budgetåret 1933/1934 bestridas utgifterna icke blott för de hittillsvarande
seminarierna i Haparanda, Murjek och Lycksele utan även för de
nya statsseminarierna i Strängnäs, Linköping, Landskrona, Skara, Falun och
Härnösand ävensom för landstingsseminariet i Lund. Det särskilda anslaget
till seminariet i Hagaström utgår ur riksstaten.

Hittills har det ordinarie reservationsanslaget till statens småskoleseminarier
innefattat medel, förutom till lärarnas grundlöner och andra till seminariernas
omkostnadsstater. hörande utgifter, även till ålderstillägg åt lärarna samt
till elevstipendier. Överstyrelsen finner det lämpligast att anslaget hädanefter
uppdelas i tre särskilda anslag, sålunda ett för själva huvudanslaget,
ett för stipendier åt eleverna och ett för ålderstillägg åt lärarna, vartill måste
komma ett nytt anslag till hyresersättning till rektorerna.

Innan överstyrelsen ingår på beräkning av medelsbehovet under den punkt,
varom nu är fråga, vill överstyrelsen beröra vissa synpunkter av mera allmän
natur beträffande grunderna för denna beräkning. Därvid framträder
i första rummet den hänsyn, som måste tagas till det nära samarbete, som
under de närmaste åren måste äga rum mellan folkskoleseminarierna i Landskrona,
Skara och Härnösand och de småskoleseminarier å samma orter, vilka
från och med budgetåret 1933/1934 skola erhålla lokaler i nämnda folkskoleseminariers
byggnader.

Med hänsyn till den gemensamhet, som under övergångsåren skulle i
vissa avseenden äga rum mellan småskole- och folkskoleseminarierna - - en
gemensamhet som skulle avse icke blott seminariehuset med därtill hörande
uppvärmning och renhållning m. m. utan även särskilda institutioner, ina -

30

Kungl. Maj.ls proposition Nr 163.

teriel och bibliotek, lärare och vaktbetjäning — har överstyrelsen funnit
det lämpligast, att de båda seminarierna, så länge detta förhållande varar,
också stå under samma ledning. Detta syfte kan vinnas därigenom att folkskoleseminariets
rektor kommer att bestrida rektorsgöromålen även vid småskoleseminariet.
Med en sådan anordning besparas — under förutsättning
att någon särskild ersättning ej behöver utgå till folkskoleseminariets rektor
för rektoratet vid småskoleseminariet ävensom att lärartjänsterna i övrigt
äro besatta med kvinnliga innehavare — dels skillnaden mellan en kvinnlig
änmeslärares avlöning och den för manlig rektor bestämda lönen, sålunda,
under förutsättning att båda vore i högsta lönegraden, 1,900 kronor, dels
ock hyresersättning till rektor, beräknad till 2,000 kronor för år. För tre
seminarier skulle detta betyda en besparing av 11,700 kronor.

Vad i övrigt angår gemensamma lärare för folkskole- och småskoleseminariet,
skulle detta huvudsakligen gälla lärare i särskilda övningsämnen.
Vid folkskoleseminariet anställd ordinarie Övningslärare kan sålunda, i den
mån tjänstgöringstimmarna på grund av seminariets avveckling minskas,
taga igen dessa timmar genom tjänstgöring i ämnet vid småskoleseminariet.
Uteslutet är givetvis icke heller att även någon eller några av folkskoleseminariets
övriga lärare anlitas såsom timlärare i läsämne vid småskoleseminariet,
i den mån så kan befinnas lämplig. Därigenom besparas i stor utsträckning
timlärararvoden vid småskoleseminariet under de två första åren.

I detta sammanhang vill överstyrelsen något närmare beröra frågan örn
ordnandet av undervisningen i övningsämnena vid statens småskoleseminarier.
Vid folkskoleseminarierna m. fl. statliga läroanstalter äro övningslärarna
upptagna på ordinarie stat med bestämd årslön och lönetursrätt för
åtnjutande av ålderstillägg, dock att såsom förutsättning härför är stadgad
en viss minimitjänstgörmg för vecka, olika för olika grupper av Övningslärare.
Vad småskoleseminarierna beträffar har undervisningen i övningsämne
hittills bestritts av timlärare, vadan också de nu gällande avlöningsförfattningarna
för såväl statens (nr 542/1920) som landstingens seminarier
(nr 890/1919) upptaga allenast avlöning per veckotimme för ämnena teckning,
musik, gymnastik, kvinnlig slöjd och hushållsgöromål. Ett undantag
i nu nämnda hänseende utgör undervisningen i hushållsgöromål i Murjek
och Lycksele, där på grund av särskilda förhållanden (elevhem) skolkökslärarinnebefattningarna
äro uppförda på ordinarie stat. I ingen av de nu
nämnda avlöningsförfattningarna har upptagits avlöning åt lärare i ämnet
trädgårdsskötsel. Det är alltså behövligt att denna avlöningsfråga med det
snaraste bliver ordnad.

Med hänsyn till det nu anförda har i de förslag till lönestater för statens
småskoleseminariet som finnas angivna i propositionen nr 143 till 1932 års
riksdag (sid. 104—105) räknats med endast timlärare i övningsämnen. Det
är emellertid uppenbart, att särskilt vid de blivande dubbelseminarierna,
men även vid enkelseminarier av treklassig och tvåklassig typ, antalet övningslärartimmar
kommer att i vissa fall bliva så stort, att det kan motivera
inrättandet av ordinarie övningslärartjänster. Överstyrelsen finner sig därför
böra längre fram upptaga frågan örn ordinarie lärartjänster i övningsämnen
vid småskoleseminarier till närmare övervägande och eventuellt därom göra
framställning.

För budgetåret 1933/1934 räknar överstyrelsen såsom hittills med endast
timlärare i övningsämnena, dock med ett undantag. Sedan Östergötlands
läns landsting för en tjänst i husligt arbete (hushållsgöromål och kvinnlig

31

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

slöjd) vid landstingets småskoleseminarium i Linköping beslutat sådan reglering,
sorn omförmäles i § 5 av reglementet för statens pensionsanstalt,
godkände överstyrelsen denna reglering den 4 maj 1928. Tjänsten skulle
tillsättas i den ordning, som i den för landstingsseminarierna gällande stadgan
finnes föreskriven beträffande ordinarie lärare vid dylikt seminarium.
Befattningshavares tjänstgöringsskyldighet bestämdes i regleringen att omfatta
det enligt seminariestadgan för seminariearbetet bestämda veckoantaiet
samt 20 timmar i veckan. Minimiavlöningen skulle utgöra för ordinarie
befattningshavare 1,800 kronor såsom grundlön samt tre ålderstillägg, vart
och ett å 240 kronor efter respektive 5, 10 och 15 års väl vitsordad tjänstgöring
samt för vikarierande befattningshavare 1,800 kronor. Till ordinarie
innehavare av den sålunda reglerade tjänsten, vilken är förenad med pensionsrätt
i statens pensionsanstalt, utsåg seminariets styrelse samma år den
förutvarande timlärarinnan i ämnena hushållsgöromål och slöjd, Grertrud
Fridén, vilken ännu tjänstgör å befattningen. Därest seminariet bomme
att nedläggas eller nu ifrågavarande befattning eljest bleve överflödig, skulle
alltså den'' ordinarie tjänstinnehavaren uppföras på landstingets mdragmngsstat
Då nu emellertid behovet av lärare i nämnda ämnen blir detsamma
efter seminariets övertagande av staten, vill överstyrelsen föreslå, att befattningen
upptages såsom ordinarie på seminariets stat. Detta synes böra ske
i den formen, att tjänsten föres på särskild övergångsstat, och att avlöningen
tillsvidare utgår med den i regleringen bestämda lönen. Därav bör följa,
att lärarinnan Fridén även kommer att bibehållas vid den pensionsratt i
statens pensionsanstalt, som genom sagda reglering av tjänsten tillerkänts
henne. Då grundlönen, 1,800 kronor, utgör summan av det lagstadgade
arvodet för timlärare i ifrågavarande ämnen med en tjänstgöring av 20
veckotimmar, kommer befattningens uppförande såsom ordinarie på övergångsstat
icke att medföra någon annan merkostnad än ålderstillaggen tor
budgetåret 1933/1934 kommer denna kostnad att betyda endast ett halvt
ålderstillägg eller 120 kronor, enär lärarinnan Fridén på grund av tjänsteregleringen
är berättigad till ett första ålderstillägg till lönen från den 1
januari 1934. Överstyrelsen har tagit hänsyn härtill vid beräkningen av
anslaget till ålderstillägg åt lärare vid småskoleseminarier.

Vidare finner sig överstyrelsen böra upptaga ett annat spörsmål, som i
viss mån sammanhänger med frågan örn särskilda lärare i övningsämnen
vid statens småskoleseminarier. Det gäller trädgårdarna och trädgardssko
sein vid statens blivande småskoleseminarier i Strängnäs, Landskrona, Skara
och Härnösand. Vid de nuvarande folkskoleseminarierna i nämnda stader
finnas betydande trädgårdsanläggningar, vilka i främsta rummet tillgodose
undervisningsbehov, nämligen trädgårdsskötsel för seminariets och övningsskolans
elever ävensom seminarieelevernas praktiska undervisningsövningar
i ämnet Trädgårdens vård och skötsel utövas i första hand av en vid seminariet
anställd lärare i trädgårdsskötsel med erforderligt biträde. Läraren
i trädgårdsskötsel åtnjuter särskild avlöning å seminariets avlomngsstat,
men utgifterna för trädgården i övrigt bekostas med dels inkomster av tran
trädgården försålda produkter, dels särskilt statsanslag, nämligen den i seminariets
omkostnadsstat ingående posten: Trädgårdens underhall och skötsel.
I denna post ingår trädgårdsbiträdets avlöning. Behov av undervisning
i trädgårdsskötsel som ovan sagts, örn än i något inskränktare omfattning,
Pommer att förefinnas även vid de småskoleseminarier, alla dubbelseminarier,
vilka komma att efterträda de nuvarande folkskoleseminarierna å draga -

32

Kungl. Marits proposition Nr 163.

varande orter. Överstyrelsen förutsätter därför, att dessa trädgårdar komma
att såsom småskoleseminariernas tillhörighet skötas och finansieras efter i
huvudsak samma grunder som hittills.

För budgetåret 1933/1934 är emellertid frågan om seminarieträdgårdarnas
uppförande på småskoleseminariernas stat aktuell endast i ett fall, nämligen
beträffande seminariet i Strängnäs. I Landskrona, Skara och Härnösand
komma givetvis trädgårdarna och trädgårdsskötseln att i både budgetärt och
pedagogiskt hänseende sammanhöra med folkskoleseminarierna därstädes,
så länge dessa seminarier äro i verksamhet. Vad Strängnäs beträffar har
medelsbehovet för trädgårdens underhåll och skötsel (inklusive avlöning till
trädgårdsbiträde) varit för budgetåret 1932/1933 beräknat till allenast 2,000
kronor, detta beroende på att seminarieverksamheten och därmed även
undervisningen i trädgårdsskötsel under detta år helt legat nere (proposition
nr 143/1932, sid. 269). För budgetåret 1933/1934 räknar överstyrelsen med
det förut anvisade beloppet, nämligen 3,200 kronor.

Under nu angivna förhållanden, och då ämnet trädgårdsskötsel hittills
varit och fortfarande bör vara upptaget såsom ett ämne vid småskoleseminarierna,
är det tydligt, att vid småskoleseminariet i Strängnäs redan under
budgetåret 1933/1934 bör vara anställd en trädgårdslärare, och att förutsättning
finnes för en ordinarie trädgårdslärartjänst.

Vilka småskoleseminarier, som under läsåret 1933/1934 skulle vara i verksamhet,
ävensom klassavdelningarna i dessa framgår av följande översikt.

Seminarier

Seminarieavdel-

ningar

Övnings-

skolavdel-

antal

klasser

ningar

Blivande dubbelseminarier

Strängnäs ..........

2

I, I

2

Landskrona.......

1

I

1

Skara..........

1

II

2

Härnösand.........

1

II

1

Enkelseminarier

Treklassiga

Haparanda.........

3

I, II, III

3

Lycksele..........

3

I, II, III

2

Tvåklassiga

Linköping.........

2

I, II

2

Falun..........

2

I, II

2

Seminarier under indragning

Murjek...........

1

III

2

Lund.........

1

II

2

Beträffande nu angivna plan vill överstyrelsen anföra följande Såsom
framgår av riksdagens skrivelse nr 353/1932 har riksdagen räknat med att
dubbelseminariet i Strängnäs träder i verksamhet från och med hösten 1933

33

Kungl. Ma.j:ts proposition Nr 163.

då tvenne avdelningar, båda första klass, sålunda där intagas. .Vidare har
framhållits, att upprättandet av de föreslagna dubbla småskoleseminarierna
i Landskrona, Skara och Härnösand borde taga sin början från och med
hösten 1933, dock att de först från och med hösten 1934 kunde träda i
verksamhet såsom dubbelseminarier, och att sålunda hösten 1933 endast en
klassavdelning kunde intagas på varje plats. Detta kommer enligt den
framlagda planen att ske därigenom att vid seminariet i Landskrona intages
en första klass och att till seminarierna i Skara och Härnösand överflyttas
den andra klass, som under läsåret 1932/1933 utgör första klassen
vid landstingsseminarierna å samma ort. Att vid de båda sistnämnda seminarierna
redan hösten 1933 intaga ytterligare en första klass möter vissa
lokala och administrativa svårigheter, med hänsyn till att avvecklingen av
därvarande folkskoleseminarier icke hunnit längre, än att två seminarie- och
tre övningsskolklasser ännu finnas kvar vid vart och ett av dessa seminarier
under läsåret 1933/1934. Det är heller icke önskvärt att dylik nyintagning
äger rum med hänsyn till nödvändigheten av att ännu under något övergångsår
begränsa småskollärarinneexaminationen.

På grund av olika omständigheter, särskilt den beslutade centraliseringen
av folkskoleväsendet synes minskningen av antalet småskollärarinnebefattningar
bliva betydligt större än som förut beräknats. Enligt folkskolinspektörernas
uppgifter har exempelvis redan antalet småskollärarinnebefattningar
från år 1931 till 1932 minskats med 176 och förväntas under läsåren
1932/1934 komma att minskas med ytterligare 232.

Vad därefter beträffar medelsbehovet för småskoleseminarierna under
budgetåret 1933/1934, beräknat i anslutning till nu anförda organisationsplan,
framgår detta närmare av nedanstående sammanställning, upptagande
för varje seminarium de beräknade utgifterna å dels avlönings- och dels
omkostnadsstaterna. Beräkningen av kostnaderna grundar sig dels på från
rektorerna vid de nuvarande seminarierna inhämtade uppgifter, dels ock på
beräkningar, som i propositionen nr 143/1932 redan legat till grund för
riksdagens beslut i seminariefrågan. Vid beräkningarna har givetvis hänsyn
tagits till vad överstyrelsen här ovan i skilda hänseenden anfört, sär -

Seminarier

Avlönings-

stat

Omkostnads-

stat

Summa

Strängnäs............

22,620

15,700

38,320

Landskrona..........

8,260

2,200

10,460

Skara ..............

11,825

2,400

14,225

Härnösand...........

9,010

2,850

11,860

Haparanda...........

25,920

9,050

34,970

Lycksele............

00,460

11,820

42,280

Linköping...........

21,610

10,950

32,560

Falun..............

19,075

10,320

29,395

Murjek.............

18,630

7,200

25,830

Lund ..............

23,445

7,250

30,695

Summa

190,855

79,740

270,595

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 7 sami. Nr 1(>3.

.‘i

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

skilt då beträffande seminarierna i Landskrona, Skara och Härnösand den
gemensamhet med därvarande folkskoleseminarier i fråga om lokaler, lärare
och betjäning m. m., som kommer att äga rum, en gemensamhet som
under de båda närmaste övergångsåren bidrager att minska medelsbehovet
för småskoleseminarierna.

I fråga örn de gjorda beräkningarna och resultatet av dessa vill överstyrelsen
framhålla följande. Att de beräknade utgifterna å omkostnadsstaterna
för seminarierna i Landskrona, Skara och Härnösand blivit så låga, beror
därpå, att de största posterna, nämligen uppvärmning och belysning, betjäning
och renhållning m. m. komma att för budgetåret 1933:1934 upptagas
på vederbörande folkskoleseminariums stat. I medelsbehovet för seminariet
i Strängnäs har upptagits -— förutom, såsom förut sagts, anslag till trädgårdens
underhåll och skötsel — hyra för gymnastiklokal till ett belopp av
900 kronor. I läraravlöningarna vid landstingsseminariet i Lund — det
gäller seminariets sista verksamhetsår — hava inräknats även tillfällig löneförbättring
samt hyresersättning åt rektor. Beträffande seminariet i Murjek,
som likaledes avslutar sin verksamhet med läsåret 1933/1934, har räknats
med att lärarkrafterna kunna ytterligare minskas, denna gång med en extra
ordinarie lärarinna. I vissa fall möter det svårighet att redan nu fullt
exakt kunna bedöma behovet av lärare med full tjänstgöring. Det kan sålunda
hända, att man t. ex. vid seminariet i Lund och möjligen även på
något annat ställe kommer att kunna reda sig med en lärarinna mindre,
än vad överstyrelsen nu räknat med. Detta spelar emellertid ingen roll
från besparingssynpunkt, enär de lärare, som icke erhålla tjänstgöring, i
stället måste uppföras på eller kvarstanna å indelningsstat och sålunda
erhålla avlöning från anslaget härför.

Såsom av ovanstående tabell framgår, har medelsbehovet i det hela för
nu ifrågavarande ändamål beräknats till 270,595 kronor. Emellertid bör
detta belopp minskas med ett belopp av 5,142 kronor, utgörande påräknelig
inkomst vid seminarierna i Murjek och Lycksele av hyresavgifter m. m.,
som elever och lärare jämlikt föreskrifter den 11 september 1925 hava att
erlägga (i Murjek 880 kronor och i Lycksele 4,262 kronor). Sålunda återstår
ett anslagsbehov av 265,453 kronor.

Det ordinarie reservationsanslaget till statens småskoleseminarier (Haparanda,
Murjek och Lycksele) för budgetåret 1932/1933 är bestämt till ett
belopp av 169,000 kronor. Enligt riksräkenskapsverkets budgetredovisning
fanns vid slutet av budgetåret 1931/1932 en reservation på anslaget med
ett belopp av 38,508 kronor. De tillgängliga medlen för budgetåret 1932/
1933 utgöra alltså sammanlagt 207,508 kronor. Med hänsyn till de av
Kungl. Majit den 19 augusti 1932 fastställda staterna för statens småskoleseminarier
i Haparanda, Murjek och Lycksele ävensom till stipendiebehovet
vid dessa seminarier kunna utgifterna från anslaget för sistnämnda budgetår
beräknas komma att uppgå till 153,060 kronor. Vid slutet av budgetåret
kan sålunda väntas ett överskott i det hela av 54,448 kronor. Av denna
reservation torde 40,000 kronor kunna tagas i anspråk för budgetåret 1933/
1934. En del av medlen kunna beräknas efter bestämmande av Kungl.
Majit utgå för extra utgifter, som ej kunnat upptagas i staterna. Sålunda
har Kungl. Majit under en följd av år anvisat medel för anordnande under
sommarferien av undervisning i hushållsgöromål vid seminariet i Haparanda
(3,000 kronor). Framställningar kunna väntas från rektorerna angående

35

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

anslag till bad åt eleverna m. m. Med överstyrelsens beräkning skulle alltså
för budgetåret 1933/1934 i anslagsväg erfordras ett belopp av 225,453 kronor
eller i avrundat tal 226,000 kronor.

Överstyrelsen hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för
budgetåret 1933/1934 öka det ordinarie reservationsanslaget till statens småskoleseminarier,
nu 169,000 kronor, med 57,000 kronor till 226,000 kronor.

Såsom jag redan meddelat å sid. 17 i det föregående, har undervisningsrådet
S. Nylund icke anslutit sig till överstyrelsens i här förevarande skrivelse
framlagda förslag, att rektorsbefattningarna vid de nya småskoleseminarierna
i Landskrona, Skara och Härnösand under de närmaste åren
skulle bestridas av rektorerna vid de under avveckling stående folkskoleseminarierna
i nämnda städer, utan i stället ansett, att rektorsbefattningarna
borde tillsättas redan från början även vid nämnda småskoleseminarier.

Statskontoret har den 8 februari 1933 avgivit utlåtande med anledning av
vad skolöverstyrelsen i sin här förevarande framställning anfört rörande
uppförande å övergångsstat för småskoleseminariet i Linköping av förutvarande
timlärarinnan Gertrud Fridén och därvid anfört :

Därest Fridén icke skulle erhålla annan ordinarie anställning, lärer hon
efter nedläggande av landstingsseminariet i Linköping vara berättigad att
bibehållas vid henne tillförsäkrade avlöningsförmåner såsom ordinarie lärarinna
vid nämnda seminarium. Staten torde dock icke vara skyldig att i
så fall bidraga till hennes avlöning å indragningsstat, utan skulle hela kostnaden
härför drabba landstinget. Skulle hon däremot erhålla annan ordinarie
anställning, torde landstinget bliva löst från alla förpliktelser gent
emot henne.

Under förutsättning att Fridéns tjänstgöring vid statens småskoleseminarium
i Linköping uppginge till minst 20 veckotimmar, skulle ett bifall till
skolöverstyrelsens förevarande förslag endast medföra en merkostnad för
statsverket, motsvarande henne tillkommande ålderstillägg jämte därå belöpande
dyrtidstillägg. På grund av denna jämförelsevis obetydliga kostnadsökning
för statsverket och med hänsyn till de fördelar, som den föreslagna
anordningen skulle medföra, anser sig statskontoret böra tillstyrka bifall till
den gjorda framställningen.

Härefter har överstyrelsen till behandling upptagit frågan örn anslag till
stipendier åt elever vid småskoleseminarier.

De medel, som åtgått till stipendier åt elever vid småskoleseminarier, hava
hittills varit fördelade på två anslag. Medelsbehovet för detta ändamål har
beträffande småskoleseminarierna i Haparanda, Murjek och Lycksele tillgodosetts
ur det ordinarie reservationsanslaget till statens småskoleseminarier.
Stipendier åt elever vid landstingsseminarierna hava utgått ur ett särskilt
härför i riksstaten uppfört ordinarie reservationsanslag. Då från och
med budgetåret 1933/1934 staten skall övertaga småskollärarutbildningen i
det hela, synes det överstyrelsen lämpligast, att för stipendieändamål upptages
ett gemensamt anslag med titeln stipendier» åt elever vid småskoleseminarier».

36

Kungl. Maj.is proposition Nr 103.

Det ordinarie reservationsanslaget till stipendier åt elever vid småskoleseminariet
nämligen seminarier upprättade av landsting eller stad, som ej
i landsting deltager, bestämdes av 1932 års riksdag för budgetåret 1932/1933
till ett belopp av 15,375 kronor. Det verkliga anslagsbehovet enligt överstyrelsens
av riksdagen godkända beräkningar utgjorde 36,500 kronor, vilket
emellertid i enlighet med förslag av statens organisationsnämnd nedsattes
med 25 procent till 27,375 kronor, vilket belopp motsvarar summan av
ovannämnda av riksdagen anvisade 15,375 kronor och en från föregående
budgetår å anslaget beräknad kvarstående reservation av 12,000 kronor.

Elevstipendierna vid seminarierna i Haparanda, Murjek och Lycksele ha
hittills utgått i enlighet med grunder, som av Kungl. Majit fastställts genom
brev till statskontoret den 17 april 1925 angående nya bestämmelser rörande
elevstipendier vid statens småskoleseminarier. Enligt dessa bestämmelser
utgå stipendier till varje elev med 400 kronor för läsår. För budgetåret
1932/1933 kan med hänsyn till elevantalet det totala stipendiebeloppet till
elever vid nämnda tre seminarier beräknas till 42,400 kronor.

Vad beträffar beräkningen av det anslag, som för ändamålet blir erforderligt
för budgetåret 1933/1934, får överstyrelsen anföra följande. Överstyrelsen
vill först något uppehålla sig vid grunderna för utgående av stipendier
till eleverna vid de treklassiga statsseminarierna i Norrbotten jämlikt
ovannämnda brev. Vid utdelandet av dessa stipendier tillämpas icke
behovsprincipen, utan praktiskt taget varje elev äger att uppbära 400 kronor
för år eller 200 kronor för termin. Dock skall stipendiat förbinda sig
att efter examens avläggande under minst lika lång tid, som stipendium
åtnjutits, stå till förfogande för tjänstgöring i främsta rummet: stipendiat
vid seminariet i Haparanda i skoldistrikt med finsktalande befolkning inom
Luleå stift, stipendiat vid seminariet i Murjek inom Norrbottens läns lappmarker
samt stipendiat vid seminariet i Lycksele inom Västerbottens läns
lappmarker. Därest här ovan angiven tjänstgöring icke påkallas, är stipendiat
skyldig att under motsvarande tid tjänstgöra inom stiftets landsbygd
i övrigt. Syftet med dessa stipendier och vid desamma fästade villkor framgår
närmare av propositionen nr 381/1920. Sammanfattningsvis kan sägas,
att denna stipendieordning avser att till lärarinneutbildning locka lämpliga
aspiranter från finn- och lappmarkerna, att garantera samma bygders skolor
lämpliga lärarkrafter samt att utgöra någon kompensation för dyrbara resor
och överhuvudtaget större utbildningskostnader vid de treåriga seminarierna.
Utan tvivel hava dessa stipendier fyllt sin uppgift i nu nämnda hänseenden.

Vad beträffar storleken av nu ifrågavarande stipendier får överstyrelsen
erinra därom, att eleverna vid seminarierna i Haparanda och Murjek redan
år 1875 tillerkändes ett belopp av 200 kronor för år. Sedermera skedde
den ändringen, att stipendierna bestämdes till 200 kronor för elev i första
och andra klasserna samt till 250 kronor för elev i tredje klassen. År 1917
föreslog domkapitlet i Luleå, att beloppen borde höjas till 300 kronor för
elev i första och andra klasserna samt till 400 kronor för elev i tredje klassen.
Kungl. Majit biträdde sedermera skolöverstyrelsens förslag, att stipendierna
borde bestämmas till 400 kronor för år och elev i samtliga klasser,
och detta blev också 1920 års riksdags beslut.

Då stipendierna sattes till nu angivna belopp, rådde dyr tid. Sedan dess
ha levnadskostnaderna nedgått, och förbättrade kommunikationer möjliggöra
billigare resor än tidigare. Överstyrelsen vill därför nu ifrågasätta, att stipendiebeloppen
minskas med 25 procent och sålunda utgå med allenast 300

37

Kungl. Maj:ts proposition Nr 103.

kronor för år eller 150 kronor för termin till stipendieberättigad elev. Härigenom
skulle en avsevärd besparing vinnas. Den nu ifrågasatta ändringen
bör emellertid enligt överstyrelsens mening icke tillämpas på de elever vid
seminarierna i Haparanda, Murjek och Lycksele, vilka redan vunnit inträde
vid seminariet, medan de tidigare bestämmelserna ännu varit i gällande kraft,
utan först på de årsgrupper, som intagas från och med läsåret 1933/1934.

När det från nu angivna utgångspunkter gäller att beräkna anslagets storlek,
möter först frågan örn antalet elever vid seminarierna under budgetåret
1933/1934. I enlighet med vad som skett de båda senaste åren torde Kungl.
Maj:t böra bestämma antalet elever, som skola intagas vid början av höstterminen
1933. Överstyrelsen anser sig nu böra förslagsvis räkna med ett
antal av 20 i de första klasser, som då intagas. Överstyrelsen räknar vidare
med, att någon ny klassavdelning icke kommer att intagas vid landstingsseminariet
i Lund hösten 1933, liksom ej heller vid seminarierna i
Skara och Härnösand. Elevantalet i det hela skulle då, frånsett de nuvarande
eleverna vid seminarierna i Haparanda, Murjek och Lycksele, komma
att uppgå till 160. För dessa skulle i enlighet med hittillsvarande beräkningssätt
erfordras ett stipendiebelopp av 20,640 kronor. Om detta belopp
i enlighet med vad som skedde genom beslut av 1932 års riksdag minskas
med 25 procent, återstå 15,480 kronor.

Med hänsyn därtill, att överstyrelsen i anslutning till av statens granskningsnämnd
gjort yrkande funnit sig böra vid beräkning av anslaget till
stipendier åt elever vid folkskoleseminarier för budgetåret 1933/1934 föreslå
en stark minskning i detta anslag (nämligen från nu utgående 158,000 kronor
med 50,000 kronor till 108,000 kronor), anser sig överstyrelsen nu böra
föreslå en motsvarande minskning även i stipendiemedlen till småskoleseminarierna.
Med hänsyn till det beräknade elevantalet vid folk- och småskoleseminarier
under läsåret 1933/1934 skulle ett belopp av 108,000 kronor för
folkskoleseminarierna svara mot ett behov av allenast 11,360 kronor vid
småskoleseminarierna. Härtill skola läggas för seminarierna i Haparanda,
Murjek och Lycksele 60 stipendier å 400 kronor och 40 stipendier å 300
kronor, eller 36,000 kronor, vadan det erforderliga stipendiebeloppet i sin
helhet kommer att uppgå till 47,360 kronor.

Såsom förut är sagt, har riksdagen för budgetåret 1932/1933 anvisat ett
belopp av 15,375 kronor. Enligt riksräkenskapsverkets budgetredovisnmg
kvarstod vid början av sagda budgetår en reservation av 14,300 kronor
(mot av överstyrelsen beräknade 12,000 kronor). Hela det disponibla beloppet
uppgår sålunda till 29,675 kronor. Av detta belopp komma emellertid,
såvitt nu kan bedömas, att åtgå endast 19,000 kronor. Det kan sålunda
beräknas ett överskott av i avrundat tal 10,000 kronor. Därest denna reservation
tages i anspråk för sitt ändamål under budgetåret 1933/1934,
skulle alltså det erforderliga anslaget böra beräknas till 37,360 kronor.

Det för budgetåret 1932/1933 beviljade anslaget skulle alltså behöva ökas
med 21,985 kronor. Denna ökning är emellertid endast skenbar, enär såsom
ovan sagts för samma år anvisats —- en tidigare reservation inbegripen
— ett belopp av 37,375 kronor. Att detta senare belopp nu icke behöver
ökas, oaktat till detta anslag nu överföres även stipendiebehovet vid
seminarierna i Haparanda, Murjek och Lycksele, vilket förut tillgodosetts
ur ett annat anslag, beror på dels den befintliga reservationen från föregående
år, dels och framför allt på de föreslagna besparingsåtgärderna.

38

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 163.

Överstyrelsen hemställer, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att
för budgetåret 1933/1934 höja det ordinarie reservationsanslaget till stipendier
åt elever vid småskoleseminarier, nu 15,375 kronor, med 21,985 kronor
till 37,360 kronor.

Överstyrelsen har, såsom tidigare meddelats, funnit önskvärt att, i likhet
med vad fallet är vid folkskoleseminarierna, utgifterna för ålderstillägg åt
lärare vid småskoleseminarier hädanefter komma att bestridas ur ett särskilt
anslag med förslagsanslags natur. Härom anför överstyrelsen:

Det erforderliga anslaget till ålderstillägg vid ettvart av nedannämnda
seminarier för budgetåret 1933/1934 har beräknats till följande belopp:

Haparanda .
Murjek . . .
Lycksele . .
Strängnäs .
Linköping .
Landskrona
Skara . . . .
Falun . . . .
Härnösand .

......kronor 4,100

...... » 3,500

...... > 4,675

...... » 3,800

...... » 3,720

...... » 1,500

...... » 2,700

...... » 3,800

...... > 2,100

Summa kronor 29,895

Till grund för beräkningarna hava beträffande seminarierna i Haparanda,
Murjek, Lycksele, Linköping och Falun i huvudsak lagts av rektorerna lämnade
uppgifter. Beträffande de övriga seminarierna har beräkningen av
lärarbehovet grundats på den i det föregående framlagda organisationsplanen.
Vakanta ävensom nya tjänster hava antagits blivit besatta med lärare
i tredje eller i vissa fall fjärde lönegraden. Beloppet synes kunna avrundas
till 30,000 kronor.

Överstyrelsen hemställer, att Kungl. Maj:t täcktes föreslå riksdagen att
för budgetåret 1933/1934 i riksstaten under rubriken ålderstillägg åt lärare
vid småskoleseminarier uppföra ett ordinarie förslagsanslag å 30,000 kronor.

Härefter har överstyrelsen behandlat frågan om hyresersättning till rektorerna
vid vissa småskoleseminarier och därvid anfört bland annat:

På förslag av Kungl. Maj:t har 1932 års riksdag godkänt vissa grunder
för avlöningen åt rektorer och övriga lärare vid statens småskoleseminarier
från och med budgetåret 1933/1934. Enligt dessa grunder skall rektor åtnjuta,
förutom kontant avlöning, bostad eller ersättning härför.

För närvarande erhålla rektorerna vid statens seminarier i Haparanda
och Lycksele bostad in natura. Så kommer för framtiden att ske även beträffande
rektorerna vid de nya statsseminarierna i Strängnäs, Landskrona
och Härnösand. Vid de under avveckling stående folkskoleseminarierna i
Landskrona och Härnösand disponeras givetvis bostäderna därstädes av
dessa seminariers rektorer intill utgången av läsåret 1934/1935.

Såsom överstyrelsen tidigare anfört, har överstyrelsen tänkt sig, att rektorerna
vid de under avveckling stående folkskoleseminarierna i Landskrona,
Skara och Härnösand skulle under åren 1933/1935 bestrida rektorsgöromå -

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

len även vid de nyinrättade småskoleseminarierna å nämnda orter, vadan
man före utgången av nämnda tid icke skulle behöva räkna med några
särskilda rektorer för dessa sistnämnda seminarier.

I enlighet med det nu anförda skulle sålunda under budgetåret 1933/1934
hyresersättning för rektor endast vara erforderlig vid seminarierna i Falun
och Linköping. Överstyrelsen räknar med, att rektor vid ett småskoleseminarium
bör kunna göra anspråk på en bostad av samma beskaffenhet, som
enligt gällande boställsordning (nr 979/1918) tillkommer rektor vid högre
folkskola och kommunal mellanskola. Årliga hyresersättningen för en dylik
bostad torde förslagsvis böra sättas till 2,000 kronor.

Överstyrelsen hemställer i anslutning härtill, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen att för budgetåret 1933/1934 till hyresersättning till rektorerna
vid vissa småskoleseminarier bevilja ett extra anslag av 4,000 kronor.

Slutligen har överstyrelsen i sin här förevarande skrivelse till behandling
upptagit frågan örn bidrag till avlöning åt vissa på indragning sstat hos landstingen
uppförda seminarielärare m. m. Överstyrelsen anför bland annat:

Överstyrelsen har i det föregående lämnat en redogörelse för den seminarieorganisation,
som under budgetåret 1933/1934 skulle genomföras såsom
en följd av riksdagens beslut, att staten skall från och med nämnda budgetår
övertaga hela småskollärarutbildningen. Då de av vissa landsting
ävensom Göteborgs stad upprättade småskoleseminarierna sålunda — med
det undantag, som nedan kommer att närmare beröras — komma att med
budgetåret 1932/1933 upphöra, erfordras icke längre det förut i riksstaten
upptagna ordinarie förslagsanslaget till understöd åt småskoleseminarier. Detsamma
gäller det nuvarande extra förslagsanslaget till tillfällig löneförbättring
för lärare vid vissa småskoleseminarier. För budgetåret 1932/1933 är
det förstnämnda av dessa anslag bestämt till 240,000 kronor och det sistnämnda
till 40,000 kronor.

I samband med beslutet örn landstingsseminariernas avveckling har riksdagen,
i överensstämmelse med vad som tidigare gällt beträffande seminarier,
som nödgats nedlägga eller inskränka sin verksamhet, medgivit även
för framtiden att, där av landsting eller stad, som ej i landsting deltager,
upprättat seminarium blivit nedlagt, statsbidrag till belopp, motsvarande
grundlön och ålderstillägg ävensom tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg,
skall utgå till sådan ordinarie lärare, som genom nedläggandet ej
längre erfordras. Det synes överstyrelsen med hänsyn härtill lämpligt, att
i riksstaten uppföres ett extra förslagsanslag, ur vilket må utgå bidrag till
avlöning åt vissa på indragningsstat hos landstingen uppförda seminarielärare.
Ur ett sådant anslag synas böra bestridas utgifterna för dessa lärare
tillkommande såväl grundlön och ålderstillägg som tillfällig löneförbättring.
Detta anslag skulle sålunda komma att ersätta de båda ovannämnda
nu i riksstaten upptagna anslagen, nämligen det ordinarie förslagsanslaget
till understöd åt småskoleseminarier och det extra förslagsanslaget
till tillfällig löneförbättring för lärare vid vissa småskoleseminarier. Vad
däremot beträffar dyrtidstillägget åt nu ifrågavarande lärare torde detta av
praktiska skäl lämpligen böra utgå ur samma anslag som hittills, ett anslag
som är gemensamt för lärarna vid statsunderstödda läroanstalter av skilda slag.

Därest vissa lärare vid statens småskoleseminarier i Murjek och Hagaström,

40

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1C3.

vilka nu hålla på att avveckla sin verksamhet, skulle komma på indragningsstat,
finner överstyrelsen lämpligt, att det även i fråga örn dessa lärare
i förekommande fall får gälla, att det belopp, som motsvarar grundlön och
ålderstillägg samt tillfällig löneförbättring, får utgå ur nu ifrågavarande
anslag,^ men att dyrtidstillägget såsom hittills utbetalas från det för sådant
ändamål anvisade särskilda anslaget. Beträffande en av de vid seminariet
i Hagaström anställda lärarinnorna har medgivits, att hon vid återgång till
ordinarie småskollärarbefattning, från vilken hon åtnjutit tjänstledighet, äger
att av statsmedel uppbära viss lönefyllnad, motsvarande ''skillnaden mellan
den frånträdda högre och den tillträdda lägre lönen. Hänsyn härtill har
tagits vid utförandet av nedanstående beräkningar. Seminariet i Murjek,
som helt nedlägges först vid slutet av vårterminen 1934, inverkar icke på
nu ifrågavarande beräkningar för budgetåret 1933/1934.

Såsom av det anförda framgår, har riksdagen efter förslag av Kungl.
Majit funnit billighetsskäl tala för att vid omorganisationen av småskoleseminarierna
även vissa lärare å extra stat finge, i stället för att vid seminariets
nedläggande mista anställningen och levebrödet, bliva likställda med
ordinarie lärare vid landstingsseminarium i så måtto, att de kunde få förflyttas
till ordinarie lärartjänst vid något statens småskoleseminarium eller,
örn förhållandena icke medgåve detta, få åtnjuta avlöning å indragningsstat.
Detta gällde två lärarinnor vid småskoleseminariet i Hagaström. På
grund av framställningar hos överstyrelsen har nu fråga uppkommit, att
liknande förmåner måtte beredas tre vid landstingsseminarier anställda lärarinnor,
vilka vid seminariets nedläggande visserligen icke haft ordinarie
anställning men likväl på grund av särskilda förhållanden kunna göra anspråk
på att, i likhet med vad som skett i fråga örn nyssnämnda seminarielärarinnor
i Hagaström, bliva tillförsäkrade kompensation för mistad befattning
i främsta rummet genom att erhålla annan tjänst.

Det gäller dels lärarinnan vid småskoleseminariet i Skara fru Ebba Äkerström,
född Bruce, som är formellt extra ordinarie innehavare av sin tjänst
men hela tiden av landstinget i lönehänseende likställts med ordinarie lärarinna
och som har bakom sig en 15-årig väl vitsordad tjänstgöring vid
det seminarium, som nu skall övertagas av staten, dels rektorn vid det vid
slutet av vårterminen 1932 nedlagda småskoleseminariet i Kalmar Lois
Ehrnström, som uppehållit en ämneslärarinnetjänst vid nämnda seminarium
på extra ordinarie stat sedan år 1922 och som från den 1 juli 1930 innehaft
förordnande som seminariets rektor, dels ock nuvarande rektorn vid landstingsseminariet
i Växjö Anna Edmar, vilken har bakom sig en mer än 20-årig lärarinneverksamhet.

\ id eventuellt uppförande på övergångsstat, intill dess ordinarie befattning
kunde stå till buds, borde givetvis inga andra belopp ifrågakomma
för de tre nu nämnda seminarielärarinnorna än den avlöning för extra ordinarie
lärarinna, som tillkom dem vid seminariernas nedläggande.

Det enda landstingsseminarium, vars verksamhet uppehälles efter budgetåret
1932/1933, är det i Lund. I enlighet med medgivande den 15 juli
1932 har vid nämnda seminarium ny klassavdelning intagits vid höstterminens
början 1932, vadan seminariet kan avsluta sin verksamhet tidigast
med utgången av läsåret 1933/1934. Det är överstyrelsens mening, att ytterligare
någon ny klass icke bör intagas i Lund. För sistnämnda år skulle
staten övertaga alla kostnader för småskollärarutbildningen. Det synes då
lämpligt, att utgifterna för seminarieverksamheten i Lund, däri inbegripen

41

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

även tillfällig löneförbättring åt lärarna, under den övergångstid, då denna
verksamhet uppehälles, bestridas ur det nu ifrågasatta extra förslagsanslaget.

När det gäller att beräkna storleken av det anslag, som för nu ifrågavarande
ändamål befinnes erforderligt för budgetåret 1933/1934, föreligger i
sådant avseende följande material.

Att börja med lämnas här en översikt över nedtagna seminarier samt för
varje seminarium summan av dels lönen dels tillfällig löneförbättring för
lärarna med hänsyn till löneställningen för envar av dessa, då seminariet
nedlades eller vid slutet av vårterminen 1933 kommer att nedläggas. I tabellen
hava icke upptagits landstingsseminarierna i Linköping och Falun,
enär det förutsattes, att den ordinarie lärarpersonalen vid dessa seminarier
kommer att överflyttas till det statsseminarium, som kommer att upprättas
i stället för landstingsseminariet på dessa orter. Däremot har räknats med
möjligheten att två lärarinnor vid landstingsseminariet i Härnösand komma
att överflyttas till indragningsstat.

Seminarium

Nedlagt

år

Antal

lärare

Grundlön
och ålders-tillägg
Kronor

Tillfällig

löneförbätt-

ring

Kronor

Summa

Kronor

Öjebyn...............

1928

3

11,400

—

1,507

50

12,907

50

Skellefteå..............

1929

5

18,500

—

2,700

—

21,200

—

Kristianstad............

»

3

10,800

—

1,237

50

12,037

50

Uppsala...............

1931

3

11,100

—

1,575

—

12,675

—

Malmköping............

3

10,500

—

1,057

50

11,557

50

Uddevalla..............

»

2

6,800

—

975

—

7,775

—

Jönköping.............

1932

2

8,300

—

1,020

—

9,320

—

Kalmar...............

»

2

6,100

—

883

50

6,983

50

Göteborg..............

»

2

7,400

—

1,050

—

8,450

—

Borås................

>

2

6,800

—

1,050

—

7,850

—

Örebro...............

»

2

7,400

—

1,050

—

8,450

—

Västerås.............

T>

2

8,300

—

1,125

-

9,425

—

Bollnäs...............

»

5

17,900

—

2,625

—

20,525

—

Växjö................

1933

4

13,500

-

1,561

50

15,061

50

Halmstad..............

T>

4

10,500

—

1,462

50

11,962

50

Skara................

»

1

2,400

—

324

—

2,724

—

Kristinehamn...........

»

4

14,800

—

2,175

—

16,975

—

Härnösand.............

»

2

7,400

—

1,050

—

8,450

—

Östersund .............

»

4

15,800

—

2,250

—

18,050

—

Summa

| 55

195,700

—

26,679

—

222,379

—

Hagaström.............

1933

3

7,350

—

2,100

—

9,450

—

Tillhopa

58

203,050

—

28,779

—

231,829

—

Av ovanstående tabell framgår alltså, att summan av grundlön, ålderstillägg
och tillfällig löneförbättring för lärarpersonalen vid nedlagda seminarier
i det hela skulle komma att uppgå till 231,829 kronor. Emellertid

42

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

mäste nu tågås i beräkning, att ett antal av dessa lärare komma att vinna
anställning vid de nya småskoleseminarierna i Strängnäs, Landskrona, Skara
och Härnösand ävensom å vakanta tjänster vid seminarierna i Linköping
och Falun, eventuellt även Lycksele och Haparanda. Denna fråga har
överstyrelsen tagit under övervägande vid beräkningen av det ordinarie
reservationsanslaget till statens småskoleseminarier. I anslutning till den
preliminära planen över lärarbehovet vid de nya statsseminarierna kan det
beräknas, vilken minskning en överflyttning" av vissa rektorer och lärare
från nedlagda landstingsseminarier till statens småskoleseminarier skulle
komma att medföra i medelsbehovet för avlönande av på indragningsstat
kvarstående lärare. I samband därmed bör givetvis även beaktas den sannolika
möjligheten, att lärare vid nedlagt seminarium kommer i sådant läge,
t. ex. genom erhållande av annan befattning, att statsbidrag från detta anslag
till avlöningen icke längre är erforderligt.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter har överstyrelsen beräknat,
att den ovan angivna summan å 231,829 kronor sannolikt skall under första
året kunna minskas med minst 67,327 kronor, vadan alltså skulle återstå
ett belopp av 164,502 kronor eller i avrundat tal 164,000 kronor.

De av överstyrelsen nu gjorda beräkningarna avse det första året av den
nya seminarieorganisationens ikraftträdande. Givetvis komma utgifterna att
minskas år för år, i mån som lärare på indragningsstat övergå till annan
befattning eller uppnå pensionsåldern.

Vid de nu gjorda beräkningarna har hänsyn icke kunnat tagas till den
minskning i utgifterna, som må kunna bliva en följd av föreskriften, att
statsbidraget (tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg) skall minskas för
lärare på indragningsstat, som erhållit annan, tillfällig befattning, enär nu
icke är känt, i vilken omfattning sådant förhållande kan komma att äga
rum eller efter vilka grunder sådan minskning kommer att ske.

Till ovannämnda behov av 164,000 kronor skulle slutligen komma ett
belopp motsvarande utgifterna för verksamheten vid landstingsseminariet i
Lund, stipendiemedel undantagna. Dessa utgifter hava med ledning av
bland annat från rektor vid nämnda seminarium inhämtade uppgifter beräknats
till 31,000 kronor. Anslagets storlek i det hela skulle sålunda uppeå
till 195,000 kronor.

1 likhet med vad tidigare varit fallet har riksdagen (skrivelse nr 353)
även för budgetåret 1932/1933 medgivit, att, där av landsting eller stad,
som ej i landsting deltager, upprättat småskoleseminarium, vilket åtnjutit
statsunderstöd, blivit nedlagt eller ordinarie lärare vid dylikt seminarium
eljest genom inskränkning av verksamheten blivit för seminariet obehövlig,
statsbidrag likväl må efter Kungl. Maj:ts beprövande kunna utgå för tiden
1 juli 1932—30 juni 1933 till belopp, motsvarande grundlön och ålderstillägg
ävensom tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg till sådan ordinarie
lärare, som genom nedläggandet eller inskränkningen ej längre erfordras
för seminariets uppehållande, dock att Kungl. Majit må äga att för
varje särskilt fall bestämma det antal lärare, för vilkas avlönande statsbidrag
må utgå, samt meddela de villkor och bestämmelser, Kungl. Majit
eljest finner gott föreskriva.

Frågan blir nu den, huruvida en dylik bestämmelse ånyo blir erforderlig
i samband med bestämmandet av anslaget för budgetåret 1933/1934. Därest
nu förevarande fråga örn statsbidrag till avlöning åt seminarielärare, som

43

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

uppförts på indragningsstat hos vederbörande landsting, kan anses hava
»bringats till slutgiltig lösning», sedan riksdagen icke haft något att erinra
mot Kungl. Maj:ts förslag i sådant hänseende, framlagt å sid. 123 i propositionen
143 vid 1932 års riksdag, och Kungl. Majit med anledning därav
utfärdar en allmän föreskrift rörande landstings rätt till statsbidrag för nu
ifrågavarande ändamål, då behöves tydligen intet särskilt beslut örn dylikt
medgivande för budgetåret 1933/1934. I annat fall torde särskilt riksdagsbeslut
beträffande denna sak i den form, som ovan angivits, hilva erforderligt
även för budgetåret 1933/1934.

Slutligen finner sig överstyrelsen böra erinra örn ett spörsmål, som sammanhänger
med frågan örn pensioneringen av de seminarielärare, vilka
bliva uppförda på indragningsstat hos landstingen. Det av 1932 års riksdag
fattade beslutet angående vissa ekonomiska förmåner åt landstingen
beträffande sådana lärare innebar, att staten skulle övertaga utgifterna icke
blott för deras avlöning utan även för deras pensionering. Landstingens
utgifter för pensioneringen liava bestått i inbetalandet till statens pensionsanstalt
av de pensionsavgifter, som enligt gällande bestämmelser påvilat
huvudmannen jämlikt kungörelse i svensk författningssamling nr 731/1921.
Dessa årsavgifter utgöra för manlig rektor 298 kronor 67 öre, för kvinnlig
rektor 250 kronor 67 öre, för ordinarie manlig lärare 244 kronor 44 öre
och för ordinarie kvinnlig lärare 164 kronor 44 öre. Redan 1929 års seminariesakkunniga
ansågo, att nu omförmälda avgifter borde beträffande lärare
vid nedlagda seminarier överföras från landstingen till staten (bet. sid. 112).
Även departementschefen har i propositionen nr 143/1932, sid. 125, räknat
med att landstingen skulle befrias från dessa pensionsavgifter, och att staten
hädanefter skulle svara även för denna utgift.

Det har dock icke blivit närmare klargjort under vilken form staten
skulle bestrida nu ifrågavarande kostnad. Summan av huvudmannens årsavgifter
för samtliga rektorer och lärare vid nedlagda seminarier utgör med
hänsyn tagen till antalet befattningshavare vid slutet av läsåret 1932/1933
omkring 9,240 kronor. Överstyrelsen får erinra därom, att i de fall, då
staten själv är seminariets huvudman — det gäller t. ex. statens småskoleseminarier
i Haparanda, Murjek, Lycksele och Hagaström, vilka seminariers
lärare för sin pensionering även äro delaktiga i statens pensionsanstalt
staten icke erlägger någon särskild årlig pensionsavgift till anstalten. Detsamma
kommer att gälla beträffande de å indragningsstat hos landstingen
uppförda lärare, sorn så småningom komma att vinna anställning vid^ statens
småskoleseminarier. Vid sådant förhållande finner överstyrelsen lämpligast
att icke något särskilt anslag uppföres i riksstaten för bestridande av
de pensionsavgifter, som hittills påvilat landstingen och Göteborgs stad, och
att ifrågavarande avgifter sålunda komma att upphöra. Överstyrelsen kommer
att i särskild framställning föreslå erforderliga föreskrifter med anledning
av riksdagens ovan omförmälda beslut i frågan om pension åt rektor
och lärare vid nedlagt landstingsseminarium.

Skolöverstyrelsen hemställer, att Kungl. Majit matte föreslå riksdagen
att för budgetåret 1933/1934 — med uteslutande ur riksstaten av dels det
ordinarie förslagsanslaget till understöd åt småskoleseminarier, dels det extra
förslagsanslaget till tillfällig löneförbättring för lärare vid småskoleseminarier,
inrättade av landsting eller stad, som ej i landsting deltager

an -

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

visa ett extra förslagsanslag med titeln: Bidrag till avlöning åt vissa på
indragningsstat hos landstingen uppförda seminarielärare m. m., med ett
belopp av 195,000 kronor.

I detta sammanhang torde jag vidare få anmäla en av skolöverstyrelsen
verkställd utredning rörande anställningsvillkoren och avlöningsförhållandena
för ordinarie lärare vid indragna landstingsseminarier.

I ärende angående tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg åt vissa lärare
vid de nedlagda småskoleseminarierna i Malmköping och Öjebyn anförde
statskontoret i ett den 12 oktober 1932 dagtecknat yttrande följande:

Vad anginge den ordinarie lärarpersonalen vid de nedlagda småskoleseminarierna,
hade densamma på indragningsstat fått bibehållas vid samtliga
förut utgående avlöningsförmåner, såväl grundlön med däri inräknade
tjänstgöringspenningar och ålderstillägg som tillfällig löneförbättring och
dyrtidstillägg. Nämnda personal hade således i avlöningshänseende fått en
avsevärt gynnsammare ställning än de statens befattningshavare, som uppförts
på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet eller på övergångsstat med
viss tjänstgöringsskyldighet. Detta förhållande måste statskontoret finna ur
flera synpunkter otillfredsställande, och torde enligt statskontorets mening
en ändring härutinnan med det snaraste vara påkallad. Sedan 1932 års
riksdag gått in för en omorganisation av småskoleseminarierna, varigenom
staten övertagit småskollärarutbildningen, syntes den vid de indragna småskoleseminarierna
anställda lärarpersonalens avlönings-, statsbidrags- och
pensionsspörsmal böra definitivt ordnas. Dör en slutgiltig lösning av dessa
spörsmål erfordrades emellertid en utredning beträffande de avlöningsförmåner,
på vilka vederbörande ordinarie lärare gent emot landstinget kunde
göra rättsligt grundade anspråk gällande på grund av anställningsvillkoren
och med den ordinarie befattningen överhuvud sammanhängande omständigheter.

Genom beslut den 4 november 1932 anbefallde Kungl. Maj:t skolöverstyrelsen
att verkställa utredning i det av statskontoret angivna hänseendet
samt med berörda utredning och det förslag i ämnet, vartill överstyrelsen
funne omständigheterna föranleda, före den 10 december 1932 inkomma till
Kungl. Majit.

Med skrivelse den 7 december 1932 har skolöverstyrelsen avgivit utlåtande
och förslag i ämnet och därvid till en början anfört följande:

Enär det här närmast gäller frågan örn landstingens skyldigheter, har det
synts överstyrelsen erforderligt att som ett första led i den förevarande utredningen
höra seminariernas huvudmän, landstingen. Med remiss till
landstingens förvaltningsutskott av ämbetsskrivelsen har överstyrelsen därför
givit förvaltningsutskotten i alla de län, i vilka finnas eller funnits småskoleseminariet
tillfälle att dels uttala sin uppfattning i de av statskontoret
berörda spörsmålen, dels ock lämna upplysning om, huruvida och i vilken
män vederbörande landsting gjort särskilda utfästelser gent emot seminariets
ordinarie lärarpersonal i fråga om avlöningsförmånerna, att gälla sedan
småskoleseminariets lärare på grund av seminariets nedläggande eller semi -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1C3.

45

narieverksamhetens inskränkning blivit uppförda på landstingets indragningsstat.

Då tiden varit mycket knapp hava icke alla förvaltningsutskott hunnit
att sammanträda för överläggning i frågan. I vissa fall har därför svar
avgivits av landstingsdirektören. .Svar hava ingått från landstingens förvaltningsutskott
i Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kalmar (södra),
Kronobergs, Kristianstads, Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Alvsborgs,
Skaraborgs, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,
Jämtlands och Norrbottens län.

Överstyrelsen har till en början lämnat en översikt i sammandrag över
det väsentliga av förvaltningsutskottens yttranden, beträffande vilken jag torde
få hänvisa till handlingarna i ärendet.

Härefter har överstyrelsen, efter att hava lämnat en summarisk redogörelse
för gången av detta ärendes behandling hittills fram till 1932 års riksdags
beslut, anfört huvudsakligen följande:

När överstvrelsen nu går att närmare beröra den av statskontoret i remissskrivelsen
närmare angivna huvudfrågan, nämligen på vilka avlöningsförmåner
vederbörande ordinarie lärare kunde gent emot landstingen göra
rättsligt grundade anspråk gällande, synes ur den fortsatta utredningen härom
helt kunna avföras den del av avlöningen, som grundar sig på bestämmelserna
i kungörelsen den 31 december 1919 (nr 890) angående avlöning
åt lärare vid landstingsseminarier m. m., sålunda avlöningsposterna »grundlön
och ålderstillägg». Härom synas inga olika meningar hava gjort sig
gällande. Även statskontoret har i ett utlåtande den 19 maj 1928 ansett
såsom ofrånkomligt, att landstingen bliva skyldiga att svara för den i avlöningskungörelsen
(nr 890/1919) fastställda avlöningen at de ordinarie lärare
vid landstingsseminarierna, som icke erhålla anställning vid de nya statsseminarierna,
och statskontoret gör icke heller i sitt senaste utlåtande någon
invändning mot statsmakternas på en dylik uppfattning grundade beslut.
Frågan torde sålunda nu kunna begränsas att avse endast tillfällig löneförbättring
och dyrtidstillägg.

Vad först beträffar frågan, huruvida ordinarie lärare på indragningsstat
hos landstinget kan göra rättsligt grundade anspråk på att få uppbära tillfällig
löneförbättring och dyrtidstillägg, vill överstyrelsen genast framhålla,
att överstyrelsen givetvis icke kan avgiva någon fullständig utredning eller
något slutgiltigt omdöme rörande frågans rent juridiska sida.

Att Kungl. Majit vid frågans uppläggning i såväl proposition nr 212/1931
som i proposition nr 143/1932 framhållit, att det måste göras en bestämd
skillnad mellan å ena sidan lönefrågan såsom ett mellanhavande mellan
befattningshavaren och huvudmannen och å andra sidan statsbidragsfrågan
såsom ett mellanhavande mellan landstinget och staten, är givetvis betingat
av de faktiska förhållandena. De författningsenliga lönerna såväl enligt
kungörelsen 890/1919 som enligt stadgande^ om tillfällig löneförbättring
(kungörelsen nr 411/1925) och om dyrtidstillägg (kungörelsen nr 307/1923)
äro minimilöner, som landstingen ägt rätt att höja efter behag. Så har oek,
såsom framgår av redogörelserna från förvaltningsutskotten, skett i mångå
fall. Av redogörelsen från Malmöhus läns landsting framgår exempelvis,
att landstinget fogat in seminariets lärare i samma lönesystem, som gällt
för andra landstingets befattningshavare, varav följt högre lönebelopp och

46

Kungl. Majlis proposition Nr 1V3.

andra löneintervaller än de i författning bestämda. På åtskilliga andra håll
har landstinget bragt lönerna för seminarielärarna i nivå med folkskollärarlönerna
i samma stad eller med lärarlönerna vid folkskoleseminariernas
övningsskolor o. s. v. I vissa fall hava endast ålderstilläggen blivit höjda,
i andra fall den tillfälliga löneförbättringen eller dyrtidstillägget, och åter i
andra fall hava särskilda ortstillägg blivit beviljade.

Kungl. Majit och riksdagen hava ansett, att en lärare »på indragningsstat,
dit han överförts utan eget förvållande», bör komma i åtnjutande
av tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg. Däremot hava statsmakterna
icke tagit någon ställning till frågan, huruvida lärarna kunna göra anspråk
gällande även beträffande vissa andra icke »författningsenliga» löneförmåner
(kommunala tillägg av olika slag), med vilka grundlön, ålderstillägg, tillfällig
löneförbättring och dyrtidstillägg må hava blivit utökade. Detta har
från statens synpunkt icke haft någon praktisk betydelse, enär staten ställt
sig på den ståndpunkten, att staten icke bör lämna bidrag till dessa avlöningsförmåner,
när lärarna överförts på indragningsstat, utan att dessa
kostnader böra bliva landstingens ensak.

När skolöverstyrelsen sålunda yrkat, att ordinarie lärare på indragningsstat
skulle erhålla de avlöningsförmåner, »som enligt gällande författningar voro
förenade med befattningen, då den tillträddes, eller som senare tillerkänts
den i egenskap av ordinarie lärare», då de seminariesakkunniga uttryckt
saken så, »att lärarna i fråga bibehållas vid den avlöning jämte tillfällig
och provisorisk avlöningsförbättring samt eventuellt utgående dyrtidstillägg,
som de enligt gällande bestämmelser ägde uppbära vid tidpunkten för anstaltens
nedläggande», och då Kungl. Majit på grund av riksdagens beslut
medgivit, att statsbidrag finge utgå till ett belopp motsvarande omfattningen
av grundlön, ålderstillägg, tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg vid
tidpunkten för seminariets nedläggande, så har givetvis detta grundats på
dels det obestridliga sakförhållandet, att dessa avlöningsförmåner författningsenligt
tillkommo lärarna på grund av »anställningsvillkoren och med
den ordinarie befattningen överhuvud sammanhängande omständigheter»,
dels ock den uppfattningen, att just deras ställning såsom ordinarie borde
medföra, att då de utan eget förvållande mistade sin tjänst, de icke därigenom
berövades lönen. Till belysning av frågan vill överstyrelsen erinra
därom, att i alla de fall då en ordinarie lärare författningsenligt är underkastad
förflyttningsskyldighet eller skyldighet att tjänstgöra på lägre avlönad
befattning, såsom villkor är föreskrivet, att hans löneförmåner därigenom
icke förminskas. Exemplet avser visserligen icke fall som det förevarande,
då. fråga är örn tjänstens indragning, men det är belysande för den principiella
uppfattningen beträffande det allmännas förpliktelser mot en ordinarie
lärare. Kungl. Majit har ock i proposition nr 143/1932, sid. 24, framhållit,
att vissa ordinarie lärare vid statens småskoleseminarium i Murjek,
vilka hava förflyttningsskyldighet, »äga rätt att» — därest förflyttning ej
skulle kunna ske utan de bleve arbetslösa — »uppbära samtliga sina författningsenliga
avlöningsförmåner, inklusive tillfällig löneförbättring och dvrtidstillägg».

I övrigt vill överstyrelsen i fråga örn det av statsmakterna gjorda medgivandet,
att seminarielärare på indragningsstat må äga att uppbära samtliga
avlöningsförmåner till den omfattning, som gällde vid tidpunkten för
seminariets nedläggande, uttala, att detta beträffande tillfällig löneförbättring
och dyrtidstillägg synes böra innebära, att nämnda avlöningsförmåner skola

47

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

utgå enligt de grunder, som beträffande dem varit bestämda. För lärare vid
landstingsseminarier har det gällt, att den tillfälliga löneförbättringen utgått
med endast tre fjärdedelar av den löneförbättring, som tillerkänts lärare
vid statens småskoleseminarier. Därest den tillfälliga löneförbättringen för
sistnämnda lärare skulle komma att minskas, bör därför en motsvarande
minskning ske även för lärarna på indragningsstat, med bibehållande av
den nämnda proportionen och den bör helt bortfalla, ifall löneförbättringen
för lärare vid statens seminarier indragas. Detta bör gälla även dyrtidstillägget
med hänsyn till dess rörlighet i förhållande till indextalet. I intet
fall böra dock beloppen av tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg för
lärare på indragningsstat bliva större än vid tidpunkten för seminariets nedläggande.

Då statskontoret år 1928 yttrade sig i ärendet, ingick statskontoret icke
i någon prövning av frågan med hänsyn till rättsliga synpunkter. Motiveringen
för statskontorets tveksamhet, huruvida tillfällig löneförbättring
och dyrtidstillägg borde utgå till ordinarie lärare, även sedan seminariet
blivit nedlagt, var statskontorets uttalade farhåga för att det kunde inträffa,
att dessa lärare, örn de vid seminariernas upphörande finge bibehålla full avlöning,
icke sökte nya tjänster eller ens mottoge tjänster vid de nyinrättade
seminarierna. Detta var alltså en lämplighetssynpunkt. Men statskontoret
betonade i det sammanhanget också billighetssynpunkter. Överstyrelsen vill
nu framhålla, att de omständigheter, som statskontoret framhållit såsom
grund för, att billighetssynpunkter i förevarande fall böra tillmätaB stor betydelse,
alltjämt äro förhanden och komma att för framtiden göra sig gällande.
Den nya seminarieorganisationen har blivit av långt mindre omfattning,
än som för 4 å 5 år sedan kunde förutses. Detta har fört med sig,
att ett stort antal landstingsseminarier måst nedläggas, och att endast ett
fåtal ordinarie lärare på landstingens indragningsstat kunna vinna anställning
vid de nva statsseminarierna. Därtill kommer, att dessa lärares möjligheter
att kunna förskaffa sig andra tjänster äro mycket begränsade. De flesta av
dem hava kompetens endast för befattning vid folkskola eller vid folkskoleseminariernas
övningsskolor. Men till de sistnämnda finnas numera praktiskt
taget inga befordringsmöjligheter, då även dessa seminarier i betydande omfattning
stå under indragning, och gamla seminarielärare ha givetvis icke
stora utsikter att stå sig i konkurrensen med yngre krafter i tävlan om folkskollärartjänster,
helst som många av dem haft sin tjänstgöring förlagd uteslutande
i seminarieklasserna och icke i övningsskolan. Vid bedömandet av
denna lönefråga från billighetssynpunkt bör också beaktas det förhållandet
att bland de lärare, som mista sina befattningar, också finnas flera rektorer,
vilka under alla förhållanden måste frångå det särskilda rektorsarvodet och
innehavda bostadsförmåner.

Såsom av det föregående framgår, har överstyrelsen från landstingens
förvaltningsutskott inhämtat yttranden i frågan jämte vissa upplysningar
angående de utfästelser gent emot på indragningsstat uppförda seminarielärare,
varom landstingen må hava beslutat. Icke heller ur detta utredningsmaterial
synes man kunna draga några bestämda slutsatser beträffande
sådana seminarielärares rätt att uppbära tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg,
örn frågan skall bedömas efter rent juridiska synpunkter. Så
länge staten lämnat landstingen hjälp att bestrida de med ifrågavarande
avlöningsförmåner förenade utgifterna, bar det givetvis icke funnits anledning
för landstingen att göra detta spörsmål till ett rättsligt problem. Och

48

Kungl. Maj.ts proposition Nr 163.

under sådana förhållanden Ilar det icke heller funnits någon anledning för
någon lärare att draga avlöningsfrågan inför domstols prövning.

Emellertid kan ur förvaltningsutskottens redogörelser inhämtas, vilken
uppfattning och vilka synpunkter som inom landstingen kommit att göra
sig gällande i frågan. Denna uppfattning är något skiftande. Å ena sidan
hävdas bestämt den uppfattningen, att lärarna måste på grund av anställningsvillkoren
och med den ordinarie befattningen överhuvud sammanhängande
omständigheter kunna gent emot huvudmannen göra gällande rättsligt
grundade anspråk på samtliga löneförmåner, sålunda även tillfällig löneförbättring
och dyrtidstillägg. A motsatta sidan bestrides, att landstinget
såsom huvudman har någon skyldighet gent emot seminariets ordinarie
lärare, sedan staten övertagit småskollärarutbildningen och tvingat landstinget
att nedlägga dess seminarieverksamhet.

Beträffande de ekonomiska utfästelser, som av landstingen hava gjorts
gent emot seminarielärare på indragningsstat, synes man i fråga örn vidtagna
åtgärder kunna skilja mellan tre grupper. Till den första av dessa
grupper höra de landsting som i enlighet med sin uppfattning om huvudmannens
förpliktelser gent emot seminariets lärare fattat formliga beslut
angående dessa lärares samtliga avlöningsförmåner för framtiden, så länge
de icke erhållit annan ordinarie tjänst. Till den andra gruppen kunna räknas
de landsting, som fattat beslut örn att tillerkänna lärare på indragningsstat
de kommunala avlöningsförmåner utöver minimiavlöningen, på vilka
lärarna enligt landstingets uppfattning kunna på grund av anställningsvillkoren
m. m. göra rättsligt grundade anspråk gällande. Uppenbarligen hava
även dessa landsting menat, att lärarna måste kunna göra liknande anspråk
gällande på minimiavlöningen (grundlön, ålderstillägg, tillfällig löneförbättring
och dyrtidstillägg), men att besluten kommit att gälla endast landstingets
egna tillägg beror tydligen på budgettekniska skäl, i det att tilläggen
skola bestridas av uttaxerade medel men löneposterna, som höra till minimiavlöningen,
utgå av statsmedel. Till den tredje gruppen slutligen kunna
räknas de landsting, som utan några särskilda beslut år för år uppföra
lärarna på övergångsstat med de avlöningsförmåner, till vilka riksdagen
lämnar bidrag, sålunda även tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg.

Några av landstingens förvaltningsutskott hava uttalat den förväntan, att,
då såväl landstingen som lärarpersonalen utgått ifrån och förlitat sig på de
av statsmakterna gjorda utfästelserna vid seminariernas nedläggande beträffande
bidrag till avlöning åt seminarielärare på landstingens indragningsstat,
någon ändring i dessa understödsgrunder icke måtte komma till stånd.
Icke något förvaltningsutskott har tillstyrkt statskontorets förslag, örn ändring
i nu förevarande avseende.

Av den nu framlagda utredningen torde framgå, att genom densamma
icke framkommit några sådana omständigheter, som för överstyrelsen kunna
motivera ett frångående av den uppfattning i denna fråga, som överstyrelsen
tidigare sökt hävda, och till vilken statsmakterna hittills givit sin
anslutning.

Då det vidare för överstyrelsen gäller att framlägga förslag örn anslag
för bestridande av kostnaderna för avlöning åt vissa på indragningsstat hos
landstingen uppförda seminarielärare, har överstyrelsen härför givetvis ingen
annan utgångspunkt än det beslut i frågan, som fattats av 1932 års riksdag.

Hos Kungl. Majit har vidare styrelsen för småsholcscrninarlernas lärår -

Kungl. Maj:ts proposition Nr 16''3.

49

förening hemställt, att, i överensstämmelse med vad skolöverstyrelsen yrkat,
den inknappning, varom statskontoret begärt utredning, icke måtte ifrågasättas,
utan att statsbidrag för bestridande av kostnaderna för avlöning åt
de på indragningsstat hos landstingen uppförda seminarielärarna allt framgent
måtte utgå i enlighet med 1932 års riksdags beslut.

Beträffande de till stöd för denna framställning anförda skälen tillåter
jag mig hänvisa till handlingarna i ärendet.

Över de tre nu senast av mig omförmälda framställningarna -— skolöverstyrelsens
framställningar av den 7 december 1932 angående dels bidrag till
avlöning åt vissa på indragningsstat hos landstingen uppförda seminarielärare
m. m., dels ock anställningsvillkoren och avlöningsförhållandena för
ordinarie lärare vid indragna landstingsseminarier, ävensom styrelsens för
småskoleseminariernas lärarförening nyssberörda skrivelse — har statskontoret
den 17 januari 1933 avgivit utlåtande och därvid anfört huvudsakligen
följande:

Vad först angår den i kungörelsen den 31 december 1919 (nr 890) med
avlöningsbestämmelser för lärare vid landstingsseminarier m. m. stadgade
minimiavlöningen — lön, tjänstgöringspenningar och ålderstillägg — torde
någon tvekan icke råda därom, att den ordinarie lärarpersonalen vid de nedlagda
landstingsseminarierna är berättigad att av landstingen uppbära dessa
avlöningsförmåner, så länge de kvarstå å indragningsstat. Härvid förutsätter
dock statskontoret, att vederbörande kommer i åtnjutande av endast det
eller de ålderstillägg, som intjänats före överflyttningen till indragningsstat.
Landstingens kostnader för dessa löneförmåner synas, i likhet med vad som
redan äger rum beträffande vissa nedlagda landstingsseminarier, böra helt
ersättas landstingen av statsverket.

A den stadgade minimiavlöningen belöpande tillfällig löneförbättring och
dyrtidstillägg av statsmedel utbetalas från anslag å extra stat och efter riksdagens
prövning för varje budgetår. I olikhet med minimiavlöningen, som
utgår i form av statsbidrag till landstingen och för vars utgående vissa
villkor uppställts, äro deu tillfälliga löneförbättringen och dyrtidstillägget
statens lönetillskott, som på grund av dyrtiden direkt tillerkänts lärarpersonalen,
utan att härvid förknippats något villkor om bidrag från vederbörande
landsting. Örn således statsbidraget till lärares avlöning av en eller
annan anledning, exempelvis på grund av att undervisningen i seminariet
under året icke pågått hela den för erhållande av statsbidrag stadgade tiden,
icke kunnat författningsenligt utbetalas till vederbörande landsting, utgör
nämnda förhållande icke hinder för att lärarpersonalen kommer i åtnjutande
av tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg av statsmedel under tid, varför
statsbidrag till minimiavlöningen icke utgått (jmfr. prop. 209/1923, sid. 4).
Frågan huruvida tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg av statsmedel
även efter ifrågavarande lärarpersonals överflyttande å indragningsstat skola
utgå eller icke torde således vara ett mellanhavande mellan vederbörande
lärare och staten. Skulle riksdagen besluta en minskning i eller indragning
av dessa löneförmåner, torde en dylik åtgärd icke kunna medföra några
rättsligt grundade anspråk gentemot landstingen på ersättning för de därigenom
förlorade avlöningsförmånerna. Lika litet torde sådana anspråk
kunna framställas gentemot statsverket.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 103.

4

50

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

Då statens egna befattningshavare vid överflyttning å indragningsstat utan
tjänstgöringsskyldighet fått vidkännas en minskning i dyrtidstillägget på så
sätt, att dyrtidstillägget utgår med hälften av det för befattningshavare i
tjänst gällande procenttalet, synes även en liknande begränsning av dyrtidstillägget
för här avsedd lärarpersonal böra komma till stånd. Även för det
fall, att lärarpersonalen vid något landstingsseminarium är placerad i ett
särskilt lönesystem med statens tillfälliga löneförbättring och dyrtidstillägg
inarbetade i den fasta lönen, synas icke skäl föreligga till avvikelse från
berörda regel.

Det må erinras om att, därest dyrtidstillägget fortfarande skulle utgå enligt
hittills gällande bestämmelser, lärarpersonalen vid nedlagda landstingsseminarier
skulle få oreducerat dyrtidstillägg, medan däremot lärarpersonalen
vid nedlagda statsseminarier jämlikt föreskrifterna i § 3 i kungörelsen den
15 juni 1923 (nr 265) med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare
i statens tjänst med däri genom kungörelsen den 18 juni 1926
(nr 270) vidtagen ändring skulle få det procentuella dyrtidstillägget minskat
till hälften.

Statskontoret vill även erinra örn att riksdagens år 1932 församlade revisorer
under § 51 i sin berättelse meddelat sina iakttagelser beträffande avlöningsförmåner
m. m. åt befattningshavare å indragningsstat och övergångsstat.
Härvid hava revisorerna bland annat påtalat, att det procentuella
dyrtidstillägget till statens befattningshavare å indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet
minskats med hälften, medan däremot dylikt till liknande
befattningshavare vid statsunderstödda anstalter utgått enligt samma grunder
som för i tjänst varande befattningshavare. Enligt revisorernas mening
funnes knappast några sakliga skäl för att vid utmätandet av dyrtidstillägget
till icke statsanställda befattningshavare tillämpa förmånligare grunder än
för statens egna befattningshavare.

Därest dyrtidstillägget till ifrågavarande lärarpersonal anses böra utgå på
sätt statskontoret föreslagit, synes under § 3 i kungörelsen den 22 juni 1923
(nr 307) med allmänna grunder för dyrtidstillägg åt lärare vid folk- och
småskolor samt vissa sjukvårdsanstalter, högre folkskolor, kommunala mellanskolor
och vissa småskoleseminarier böra infogas en bestämmelse av innehåll,
att för personal, som åtnjuter avlöning å indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet,
det procentuella dyrtidstillägget i varje särskilt fall skall
minskas till hälften. Någon reduktion av barntillägget synes däremot icke
böra göras.

Härigenom skulle visserligen i händelse av överflyttning å indragningsstat
nämnda inskränkning i rätten till dyrtidstillägg komma att gälla för alla i
berörda kungörelse omförmälda grupper av befattningshavare, men detta
torde stå i god överensstämmelse med vad som i sådant avseende gäller för
statens befattningshavare.

Skulle ändrade bestämmelser beträffande dyrtidstillägg till statens befattningshavare
å indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet utfärdas — såsom
statskontoret i utlåtande den 9 januari 1933 i anledning av riksdagens
revisorers nämnda uttalande ifrågasatt — bör självfallet en motsvarande
ändring i nu förevarande dyrtidstilläggsbestämmelser komma till stånd.

Ifråga om tillfällig löneförbättring hava föreskrifter meddelats genom kungörelsen
den 30 maj 1924 (nr 236) angående tillfällig löneförbättring åt
lärare vid av landsting eller stad, som ej i landsting deltager, inrättade

Kungl. Maj:ts proposition Nr lt>3.

51

småskoleseminarier samt kungörelsen den 11 september 1925 (nr 411/1925)
örn ändrad lydelse av § 1 samt § 4 mom. 1 av förstnämnda kungörelse.
Den tillfälliga löneförbättringen utgår enligt nämnda kungörelser till ordinarie
manlig lärare med 397: 50 kronor å A- och B ort, 465 kronor å C-ort,
532: 50 kronor å D-ort och 600 kronor å E-, F- och G ört samt till ordinarie
kvinnlig lärare å motsvarande dyrorter med respektive 352: 50 kronor, 412: 50
kronor, 487:50 kronor och 525 kronor. Nu nämnda belopp utgöra 3/* av
de belopp, som tillkomma motsvarande lärare vid folkskoleseminariernas
övningsskolor och statens småskoleseminarier.

I detta sammanhang torde få erinras örn att kronofogdarna vid överflyttning
till indragningsstat gingo förlustiga den under en följd av år till dem
utgående tillfälliga löneförbättringen. Vidare utgår till personal vid försvarsväsendet,
som i anledning av den nya försvarsorganisationen frivilligt
överförts å övergångsstat, lön enligt A-ort (75 procent) samt till den, som
tvångsvis överförts, lön enligt B-ort. I utlåtande den 16 januari 1933 över
domänstyrelsens förslag till övergångsåtgärder för domänverket i samband
med överflyttande av vissa skogar till annan administration m. m. har statskontoret
i avseende å grunderna för avlönande av den personal, som skulle
uppföras å indragningsstat, ifrågasatt, huruvida icke personalen å sådan stat,
under förutsättning att någon tjänstgöring icke ifrågakomme, borde erhålla
avlöning å A-ort, eventuellt för personal, som åtnjöte avlöning enligt de
högsta ortsgrupperna, istället å B ort eller C-ort. Slutligen är att märka, att
pensionsunderlaget för befattningshavare med nyreglerad avlöning beräknas
med ledning av den för vederbörande lönegrad å A-ort fastställda slutlönen.
Då här ifrågavarande befattningshavare efter överflyttningen till indragningsstat
hava full frihet att välja bostadsort, får statskontoret föreslå, att
tillfällig löneförbättring till dem bestämmes att utgå med belopp, som i
nämnda kungörelse den 11 september 1925 finnes upptaget för ordinarie
lärarpersonal, bosatt å A- och B ort.

Därest den tillfälliga löneförbättringen bestämmes på sätt statskontoret
nu föreslagit, vill det synas lämpligast, att de nuvarande kungörelserna om
tillfällig löneförbättring till lärarpersonalen vid småskoleseminarierna (nr
236/1924 och 411/1925) upphöra att gälla och nya bestämmelser i ämnet
utfärdas.

Vad slutligen angår de kommunala tillägg, med vilka här ovan angivna
avlöningsförmåner utökats, framgår icke av den gjorda utredningen, huruvida
lärarpersonalen vid de nedlagda småskoleseminarierna kunna vara berättigade
att även efter överflyttningen äga uppbära desamma. Detta torde
emellertid — såsom skolöverstyrelsen även framhållit — från statens synpunkt
icke hava någon praktisk betydelse, då, enligt vad som framgår av
1932 års riksdagshandlingar, staten icke ansetts böra lämna bidrag till
sådana avlöningsförmåner, utan borde dessa kostnader bliva landstingens
ensak.

När lärarpersonalen vid landstingens småskoleseminarier först överfördes
å indragningsstat, föreskrevs, att till avlöning åt densamma finge av statsmedel
utgå statsbidrag till belopp, motsvarande grundlön oell ålderstillägg
samt tillfällig löneförbättring oell dyrtidstillägg, dock ej för tid, dä vederbörande
lärare tjänstgjorde ä annan befattning inom undervisningsväsendet,
med vilken vore förbundna minst samma avlöningsförmåner, som han i
egenskap av lärare vid det nedlagda småskoleseminariet åtnjutit vid tiden
för dess nedläggande. Sedermera stadgades i sådant hänseende, att vad

52

Kungl. Majlis proposition Nr 163.

anginge tid, då vederbörande lärare kunde komma att åtnjuta avlöning för
tjänstgöring å annan befattning i statens tjänst eller hos kommun, Kungl.
Majit ville i varje särskilt fall pröva, örn och i vad mån ovannämnda förmåner
måtte utgå.

I sin skrivelse den 27 april 1927, nr 120, angående, bland annat, statsbidrag
till avlönande av fyra ordinarie lärare vid det nedlagda landstingsseminariet
i Öjebyn under tiden 1 juli 1928—30 juni 1929 framhöll riksdagen,
att spörsmålet örn vilka anordningar, som borde träffas i fråga om
den ordinarie lärarpersonalen vid landstingsseminarium vid indragning av
dylikt seminarium under den närmaste tiden torde komma att bliva aktuellt
beträffande åtskilliga landstingsseminarier. Denna fråga synes riksdagen
på grund härav i samband med den alltjämt pågående utredningen angående
omorganisationen av småskoleseminarierna böra tagas under noggrann
prövning, därvid enligt riksdagens mening särskilt borde övervägas möjligheten
att vid indragning av landstingsseminarium snarast möjligt bereda
den ordinarie lärarpersonalen vid dylikt seminarium anställning å andra
befattningar inom den allmänna folkundervisningens område. Såvitt statskontoret
kunnat inhämta, har emellertid hittills sådan personal icke erhållit
annan ordinarie anställning inom undervisningsväsendet.

Då här avsedd lärarpersonal erhåller annan ordinarie anställning å rikets,
riksdagens eller kommuns stat torde — såsom även framhållits av vederbörande
departementschef i proposition till såväl 1931 som 1932 års riksdagar
angående omorganisation av småskoleseminarier — landstinget bliva
löst från alla förpliktelser gent emot läraren. I samband härmed skulle
statens bidrag till landstinget (till lärares minimiavlöning) samt av statsmedel
utgående tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg upphöra att utgå.

Såvida icke vederbörande å den nya befattningen kan påräkna minst
samma eller högre avlöning än den han förut uppbar, torde här avsedd
personal knappast finna med sin fördel förenligt att antaga annan anställning.
Då det emellertid för såväl statsverket som landstingen är av vikt,
att dessa lärare i största möjliga utsträckning vinna annan anställning för
att kostnaderna må kunna nedbringas för deras överflyttning å indragningsstat,
synas särskilda åtgärder böra vidtagas för att förmå dem att söka annan
tjänst. I liknande fall inom statsförvaltningen har såsom regel stadgats
att, därest vederbörande erhåller annan ordinarie befattning å rikets,
riksdagens eller kommuns stat, han skall vara skyldig att frånträda samtliga
löneförmåner å indragningsstaten, såvida de understiga eller äro lika
med de nya avlöningsförmånerna, samt därest avlöningsförmånerna å indragningsstaten
överstiga berörda avlöningsförmåner, vidkännas ett mot de senare
svarande avdrag. Avsikten med nämnda bestämmelser har varit, att
vederbörande å den nya befattningen icke skulle erhålla lägre löneförmåner
än om han fortfarande varit i tjänst i sin förra befattning. Genom att dyrtidstillägget
till befattningshavare å indragningsstat numera utgår efter
andra grunder än för de i tjänst varande, kan emellertid icke full kompensation
för eventuell löneminskning å den nya tjänsten erhållas.

I detta sammanhang må erinras om att enligt 13 § i avlöningsreglementet
för civilförvaltningen tjänsteman, som utan något sitt förvållande blir
förflyttad till annan tjänst inom lägre lönegrad, skall åtnjuta lön enligt den
lönegrad, han vid förflyttningen tillhörde. Vidare är att märka att i alla
de fall, då en ordinarie lärare författningsenligt är underkastad flyttningsskyldighet
eller skyldighet att tjänstgöra på lägre avlönad befattning, föreskrift
lämnats därom, att hans avlöningsförmåner icke skola därigenom för -

53

Kungl. May.ts proposition Nr 163.

minskas. En motsvarande bestämmelse synes statskontoret även böra gälla
för befattningshavare å indragningsstat, som övergår till annan ordinarie
tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat. Statskontoret får därför
föreslå, att beträffande ifrågavarande lärarpersonal måtte föreskrivas att,
därest lärare erhåller annan ordinarie befattning å rikets, riksdagens eller
kommuns stat, vederbörande skall vara skyldig avstå sina avlöningsförmåner
av statsmedel å indragningsstat, i fall han å den nya tjänsten erhållit
minst samma avlöningsförmåner som de, han skolat äga uppbära, örn han
allt fortfarande bestritt sin å indragningsstat uppförda seminarietjänst.
Skulle avlöningsförmånerna å den nya tjänsten däremot understiga vad
vederbörande ägt uppbära, därest han fortfarande varit i tjänst såsom seminarielärare,
skall han av lönen å indragningsstat få behålla så mycket som
erfordras för att lönen å den nya tjänsten skall uppgå till vad han ägt
uppbära, därest han uppehållit sin seminarietjänst. Då kostnaden för ifrågavarande
personals avlöning å indragningsstat så gott som helt kommer att
påvila statsverket, och således den besparing i utgående avlöningsförmåner
å indragningsstat, som vid en förflyttning till annan ordinarie tjänst kan
uppkomma, tillgodoföres statsverket, synes det rättvist, att i sistnämnda
fall utgående ersättning helt bestrides av statsverket. Ersättningen torde, i
likhet med vad som gäller i motsvarande fall vid den nedlagda bergsskolan
i Falun, böra i varje särskilt fall fastställas av Kungl. Majit.

I anslutning härtill vill statskontoret erinra örn att beträffande befattningshavare
vid den nedlagda bergsskolan i Falun föreskrivits, att, därest
sådan befattningshavare genom järnkontorets eller statens medverkan skulle
erbjudas annan anställning i allmän eller enskild tjänst med lika stora eller
större löneförmåner än som vid tiden för bergsskolans i Falun nedläggning
tillkommo honom, med den jämkning, som kunde föranledas av minskning
eller ökning av vid tiden för den nya anställningens erhållande utgående
dyrtidstillägg, ersättning icke skall till honom vidare utgå. Skulle den sålunda
erbjudna nya anställningen vara förenad med mindre löneförmåner
än de befattningshavaren vid skolans nedläggning tillkommande löneinkomster
(lön, tjänstgöringspenningar, ålderstillägg, beräknade bostadsförmåner och
övriga naturaförmåner samt dyrtidstillägg), skall ersättning till ifrågavarande
befattningshavare därefter utgå med det lägre belopp, som Kungl. Majit
efter därom av fullmäktige i järnkontoret gjord framställning funne skäligt
bestämma.

Beträffande frågan, huruvida utöver nu nämnda ersättning något ytterligare
bidrag från statens sida bör lämnas för att stimulera vederbörande att
övergå till annan tjänst, är statskontoret för närvarande icke i tillfälle att
taga ställning till densamma. Statskontoret anser sig icke heller böra ingå
på frågan, huru med statens tillfälliga löneförbättring och dyrtidstillägg
skall förfaras i de fall, då vederbörande erbjudes annan, med den indragna
befattningen i tjänstgörings- och avlöningshänseende ungefärligen likställd
tjänst men ej begagnar sig av erbjudandet. Nämnda spörsmål synas nämligen
— såsom statskontoret i sitt utlåtande över riksdagens år 1932 församlade
revisorers uttalande beträffande avlöningsförmåner m. m. åt befattningshavare
å indragningsstat anfört ■—• vara förtjänta av att underkastas
en allsidig utredning, så att för framtiden någorlunda bestämda grunder
kunna fastställas i berörda hänseenden. En dylik utredning, som givetvis
bör upptaga till behandling även ordinarie lärarpersonal vid nedlagda små -

54

Kungl. Maj:ts proposition Nr las.

skoleseminarier, skulle jämväl hava till uppgift att föreslå åtgärder för nedbringande
av statens kostnader för nu ifrågavarande ändamål.

Statskontoret anser sig även böra något beröra sådana fall, där befattningshavare,
varom här är fråga uppehåller förordnande (vikariat) eller innehar
icke-ordinarie befattning i statens tjänst eller vid statsunderstödd anstalt.
I § 4 i kungörelsen den 31 december 1919 (nr 890) med avlöningsbestämmelser
för lärare vid landstingsseminarier m. m. stadgas, att ordinarie
lärare ej må med sin tjänst förena annan avlönad befattning, med mindre
seminariets styrelse, på därom gjord framställning och efter prövning att
ifrågavarande befattning icke må anses inverka hinderligt för tjänstgöringen
vid seminariet, därtill lämnat medgivande eller, därest seminariets styrelse
icke anser sig kunna lämna sådant medgivande, tillåtelse erhållits av
skolöverstyrelsen. Då någon tjänstgöringsskyldighet efter överflyttningen
på indragningsstat icke föreligger, lärer hinder icke möta för vederbörande
att mottaga förordnande (vikariat) eller vara innehavare av icke-ordinarie
befattning i statens tjänst eller vid statsunderstödd anstalt. Statskontoret
får även erinra örn att varken de civila eller de militära avlöningsbestämmelserna
för närvarande lägga hinder i vägen för en befattningshavare å
indragningsstat att samtidigt innehava icke-ordinarie anställning. I kungörelsen
den 14 juni 1928 (nr 247) örn ändrad lydelse av vissa paragrafer i
kungörelsen den 23 oktober 1925 (nr 429) med vissa bestämmelser rörande
arméns och marinens övergångsstater, har dock föreskrivits, att, därest sådan
beställningshavare tillika är innehavare av civil extra ordinarie eller därmed
jämförlig icke-ordinarie statstjänst, han äger under tid, då han icke fullgör
honom jämlikt nämnda kungörelse åliggande tjänstgöring, uppbära allenast
en tredjedel av den honom enligt kungörelsen tillkommande lön, dock att,
därest den sammanlagda avlöningen härigenom understiger förenämnda lön,
angivna del av denna lön skall ökas med belopp, som motsvarar skillnaden.

I avvaktan på resultatet av den utredning, som i det föregående berörts,
synes det statskontoret icke lämpligt att beträffande nu ifrågavarande lärarpersonal
fastställa några enhetliga föreskrifter beträffande de avlöningsförmåner,
som vid här avsedd tjänstgöring skola utgå å indragningsstat, utan
synes det som hittills böra ankomma på Kungl. Majit att i varje särskilt
fall besluta i vad mån avlöningen å indragningsstat (här tillfällig löneförbättring
och dyrtidstillägg) må av vederbörande åtnjutas.

Skolöverstyrelsen har föreslagit, att tre vid landstingsseminarier anställda
lärarinnor, vilka icke innehava ordinarie anställning, på grund av särskilda
förhållanden måtte uppföras på övergångsstat, intill dess annan anställning
kan erhållas^. Dessa lärarinnor äro lärarinnan vid Skara småskoleseminarium
Ebba Akerström (född 1895, tjänstetid 15 år), rektorn vid det i slutet
av vårterminen 1932 nedlagda småskoleseminariet i Kalmar Lois Ehrnström
(född 1900, tjänstetid 10 år, varav såsom rektor 2 år) och rektorn vid småskoleseminariet
i Växjö Anna Edmar (född 1889, tjänstetid såsom rektor
3 år). Avlöningen till dessa lärarinnor skulle å övergångsstat utgå med
samma belopp, som tillkommo dem vid nedläggandet av vederbörande seminarium.

Statskontoret måste ställa sig synnerligen tveksamt till förslaget att överföra
dessa lärarinnor med deras jämförelsevis korta tjänstgöringstid å övergångsstat
utan tjänstgöringsskyldighet och mot åtnjutande av de avlöningsförmåner,
de vid tiden för nedläggandet av vederbörande seminarium ägde
uppbära. I varje fall synes ett dylikt medgivande endast böra avse en kor -

55

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

tare tid, exempelvis ett år, varunder vederbörande skäligen kunna förväntas
hava erhållit ny anställning.

Mot skolöverstyrelsens förslag att den tillfälliga löneförbättringen skall
utgå från samma anslag som den fastställda minimiavlöningen har statskontoret
intet att erinra. Liknande förhållande har ägt rum, när år 1930
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens distriktstjänstemän uppfördes å indragningsstat.
Statskontoret förutsätter dock, att den tillfälliga löneförbättringen
upptages såsom en särskild post under anslaget. Därest den tillfälliga löneförbättringen
fastställes på sätt statskontoret föreslagit, eller efter å A- och
B-ort utgående belopp, skulle kostnaderna för den tillfälliga löneförbättringen
kunna sänkas med i runt tal 6,000 kronor.

Slutligen vill det synas, att anledning icke längre föreligger att genom
särskilda, för ett år i" sänder gällande beslut fastställa grunder för statens
bidrag till ifrågavarande lärarpersonals avlöning. Statskontoret vill därför
föreslå, att Kungl. Majit måtte i proposition till innevarande års riksdag
utverka bemyndigande för Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse
med statskontorets ovanberörda förslag utfärda erforderliga bestämmelser
i ämnet.

I skrivelse den 20 januari 1933 har vidare skolöverstyrelsen ifrågasatt, att
Kungl. Majit ville inhämta riksdagens medgivande, att, därest så med hänsyn
till ett ändamålsenligare utnyttjande av förefintliga lärarkrafter prövades
lämpligt, vid nedlagt landstingsseminarium anställd ordinarie lärare enligt
Kungl. Majits beprövande måtte kunna utan tjänstens ledigförklarande utnämnas
till övningsskollärare vid statens folkskoleseminarium.

Till stöd för denna framställning har överstyrelsen anfört:

Vid de överväganden, som skolöverstyrelsen ägnat frågan örn överflyttning
av lärare från folkskoleseminarier, vilka jämlikt riksdagens beslut skola
nedläggas, har det visat sig, att i vissa fall, särskilt då det gäller lärare i
de med seminarierna förenade övningsskolorna, fördelar kunna vinnas såväl
för det allmänna — bland annat genom bortfallande av flyttningsersättning
— som för den enskilde läraren, därest överflyttning kunde ske från folkskoleseminarium
jämväl till småskoleseminarium. Uppenbarligen får en
sådan anordning icke föranleda, att antalet lärare å indragningsstat vid nedlagda
landstingsseminarier därigenom ökas. Därest Kungl. Majit skulle
finna skäl föreligga att anlita den ifrågavarande utvägen, synes därför den
förutsättningen böra uppställas, att vid här åsyftad överflyttning ett motsvarande
antal övertaliga lärare från småskoleseminarierna vinner anställning
vid folkskoleseminarium. Emellertid har en sådan anordning icke
kommit under omprövning i samband med framläggandet för riksdagen av
vederbörande omorganisationsspörsmål. Då det synes överstyrelsen tvivelaktigt,
huruvida utan särskilt bemyndigande av riksdagen en dylik överflyttning
av lärare vid nedlagt landstingsseminarium till folkskoleseminarium
kan ifrågakomma, har överstyrelsen ansett sig böra fästa Kungl. Majits uppmärksamhet
å förhållandet för den åtgärd, Kungl. Majit kan finna lämplig.

Över denna framställning har statskontoret den 2 februari 1933 avgivit utlåtande
och därvid anfört:

Intet synes vara att erinra mot de av skolöverstyrelsen i förevarande skri -

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

velse ifrågasatta anordningarna. Att märka är emellertid, att stadgan för
folkskoleseminarierna utfärdats av Kungl. Majit, sedan riksdagen endast uttalat
sig beträffande grunderna för densamma. Det torde därför ur formell
synpunkt knappast vara erforderligt att inhämta riksdagens medgivande till
den föreslagna anordningen beträffande tillsättande i visst fall av övningsskollärartjänst
vid folkskoleseminarium. Då likväl detta spörsmål står i
visst samband med den omorganisation av folkskoleseminarierna, som nyligen
varit föremål för riksdagens omprövning, bör måhända jämväl sagda
spörsmål framläggas för riksdagen.

Slutligen har skolöverstyrelsen den 10 januari 1933 inkommit med förslag
till de stadge- och avlöningsbestämmelser för statens småskoleseminarier,
vilka med anledning av 1932 års riksdags beslut angående småskoleseminariernas
omorganisation må böra av Kungl. Majit utfärdas, ävensom till vissa
i samband med nämnda omorganisation stående verkställighetsåtgärder.

Till en del avser överstyrelsens förslag vidtagandet av åtgärder, vilka nu
icke äro av beskaffenhet att böra underställas riksdagen. Härtill torde jag
få återkomma vid ett senare tillfälle.

Delvis äro däremot de av överstyrelsen framlagda förslagen av den art,
att de lämpligen synas böra underställas riksdagens prövning i nu förevarande
sammanhang, och jag anhåller nu att få övergå till en redogörelse
för förslaget i denna del.

Överstyrelsen framlägger förslag till föreskrifter beträffande statens småskoleseminarier.
Förslaget är grundat på av Kungl. Majit den 9 december
1921 utfärdade föreskrifter för statens småskoleseminarier i Haparanda,
Murjek, Hagaström och Lycksele ävensom på gällande stadga för landstingsseminarierna.

Beträffande föreskriften, huru rektor skall tillsättas, finner överstyrelsen
att denna fråga lämpligen bör lösas på samma sätt, som skett vid de allmänna
läroverken, folkskoleseminarierna och vissa andra statens läroanstalter.
Då till rektor förordnas lärare, som innehar ordinarie lärartjänst vid småskoleseminarium,
skall denna tjänst i vanlig ordning tillsättas. Därest den
tillförordnade rektorn återtager utövningen av sin lärartjänst, skall den tillbakaträdande
läraren vara skyldig att, med bibehållande av innehavande
avlöningsförmåner, träda i tjänstgöring vid den läroanstalt, som Kungl.
Majit med avseende å förekommande omständigheter finner skäligt bestämma.

På grundval såväl av riksdagens beslut som av nu gällande avlöningsbestämmelser
i de delar, beträffande vilka ändring ej ifrågasatts, har överstyrelsen
uppgjort förslag till kungörelse angående avlöningsförmåner för lärarpersonalen
vid statens småskoleseminarier m. m. Utöver de ändringar, som
betingats av 1932 års riksdags beslut, hava följande ändringar och tillägg
blivit gjorda.

Arvode till timlärare har föreslagits utgå för veckotimme med 110 kronor
till manlig och 100 kronor till kvinnlig lärare. Vidare har intagits en bestämmelse
örn fördelningen av rektors tjänstgöringspenningar på den bestämda
årliga arbets- och ferietiden. Dessutom har föreslagits den bestämmelsen,
att befattningshavare under viss tjänstledighet skall, där ej Kungl. Majit
annorlunda förordnat, under ledigheten utöver sina tjänstgöringspenningar

57

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

avstå så mycket av lönen eller hyresersättningen, som för befattningens
uppehållande erfordras. Överstyrelsen har härjämte föreslagit bestämmelser
om sättet för sådant arvodes utgående ävensom om arvodets storlek.

Likaledes har överstyrelsen upptagit en föreskrift angående tiden, då rektor
skall avträda innehavd fri bostad.

Slutligen har överstyrelsen funnit erforderligt, att i en särskild övergångsbestämmelse
lämnas föreskrift om, när rektor vid dubbelseminarium äger
rätt åtnjuta den för rektor vid sådant seminarium tillkommande högre
grundlönen.

Mot det av Kungl. Majit i propositionen nr 143 till 1932 års riksdag, sid»
123—124, framlagda förslaget till slutgiltig lösning av frågan om avlöning,
statsbidrag och pensionering av lärare vid nedlagda smäslcoleseminarier har
riksdagen icke haft något att erinra. Det synes med anledning härav erforderligt,
att Kungl. Majit till ledning för vederbörande lärare och myndigheter
utfärdar vissa allmänna tillämpningsföreskrifter. Beträffande att börja
med statsbidraget rågan, synas sådana bestämmelser, att gälla så länge riksdagen
anvisar för ändamålet erforderliga medel, kunna avfattas i huvudsaklig
överensstämmelse med de bestämmelser, som Kungl. Majit hittills
utfärdat i varje särskilt fall efter framställning av vederbörande landsting.

Vad beträffar den närmare utformningen av bestämmelserna har överstyrelsen
funnit lämpligt, att det skiljes mellan å ena sidan statsbidrag till
grundlön och ålderstillägg och å andra sidan utgående av tillfällig löneförbättring
och dyrtid stillägg.

Särskilda bestämmelser synas vidare böra av Kungl. Majit utfärdas beträffande
den rätt, som enligt vad ovan anförts tillerkänts seminarielärarinnorna
i Hagaström Elna Sidvall och Inga Johansson att likställas med
ordinarie lärarinna vid nedlagt landstingsseminarium och Kerstin Alfving
att vid övergång till småskollärarinnebefattning i Valbo skoldistrikt erhålla
viss lönefyllnad. Överstyrelsen har utgått ifrån, att lärarinnorna Sidvall
och Johansson äro underkastade förflyttningsskyldighet på enahanda sätt,
som gäller för till exempel lärarna vid seminariet i Murjek.

Enligt Kungl. Majits av riksdagen godkända förslag skulle ordinarie lärare
vid nedlagt landstingsseminarium liksom ock vissa här ovan nämnda lärarinnor
vid seminariet i Hagaström äga att även efter seminariernas nedläggande
kvarstå vid sin pensionsrätt i statens pensionsanstalt. Likaså har
medgivits, att rektor vid nedlagt småskoleseminarium, då han räknar minst
10 tjänstår såsom rektor, må bibehållas vid rätten till rektorspension. Det
har förutsatts, att rektor i varje särskilt fall därom skall göra ansökan,
som må, efter hörande av statens pensionsanstalt, prövas av Kungl. Majit
(propositionen sid. 123—124). Vissa allmänna föreskrifter beträffande nu
berörda pensionsfrågor synas sålunda erforderliga.

Skolöverstyrelsen hemställer bland annat, att Kungl. Majit måtte
'' dels beträffande statens småskoleseminarier utfärda föreskrifter och avlöningsbestämmelser
i enlighet med vad överstyrelsen sålunda föreslagit,

dels och beträffande lärarpersonalen vid nedlagda småskoleseminarier föreskriva a)

angående lärarpersonalens vid seminariet i Hagaström ställning och
avlöning:

58

Kungl. Majis proposition Nr 163.

att lärarinnorna Elna Sidvall och Inga Johansson må likställas med ordinarie
lärarinna vid nedlagt landstingsseminarium i fråga om rätt att erhålla
anställning vid annat småskoleseminarium eller att åtnjuta avlöning på indragningsstat,
och skall i senare fallet avlöningen beräknas: grundlön och
ålderstillägg till belopp i enlighet med de bestämmelser, som i sådant hänseende
vid seminariets nedläggande gällt i fråga om dessa lärarinnor, samt
tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg enligt de grunder, som riksdagen
för varje år må komma att bestämma beträffande motsvarande avlöningsförmåner
åt ordinarie lärare vid statens småskoleseminarier, dock att tillfällig
löneförbättring och dyrtidstillägg i intet fall få överstiga de belopp,
som utgingo vid seminariets nedläggande;

att de i näst föregående punkt nämnda lärarinnorna Sidvall och Johansson
skola vara underkastade förflyttningsskyldighet på enahanda sätt som är
stadgat beträffande ordinarie lärare vid statens småskoleseminarier, dock
utan rätt att erhålla ersättning för flyttningskostnad;

att lärarinnan Kerstin Alfving må äga rätt att vid övergång till ordinarie
småskollärarbefattning i Valbo skoldistrikt uppbära en lönefyllnad, så att
den totala lönen i sistnämnda tjänst, värdet av naturaförmånerna inräknade,
kommer att motsvara summan av de avlöningsförmåner, som, för år räknat,
må tillkomma ordinarie lärarinna i samma lönegrad vid statens småskoleseminarier,
dock att hennes avlöningsförmåner i intet fall må överstiga den
avlöning, hon såsom seminarielärarinna uppbar, då seminariet nedlades, samt
att utgifterna för nu ifrågavarande avlöningar till Sidvall, Johansson och
Alfving skola, då så erfordras, bestridas ur samma anslag, från vilket bidrag
till grundlön och åldertillägg åt i punkten b) angivna lärare utgår,

b) angående anslag till vederbörande landsting eller stad i och för bidrag
till avlöning av lärare på indragningsstat:

att till det antal ordinarie lärare vid varje seminarium, som av skolöverstyrelsen
vitsordas, må utgå dels statsbidrag till belopp motsvarande grundlön
och ålderstillägg i enlighet med de bestämmelser, som i sådant hänseende
vid seminariets nedläggande gällt i fråga örn lärare vid av landsting
eller stad, som ej i landsting deltager, inrättade småskoleseminarier, dels ock
tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg, den förra med 75 procent av den
tillfälliga löneförbättring och det senare i enlighet med de grunder för dyrtidstillägg,
som riksdagen för varje år må komma att bestämma för ordinarie
lärare vid statens småskoleseminarier, dock att tillfällig löneförbättring
och dyrtidstillägg i intet fall få överstiga de belopp, som utgingo vid seminariets
nedläggande; varjämte skall iakttagas, att, örn vederbörande lärare
under det löpande budgetåret åtnjutit avlöning för tjänstgöring å annan
befattning i statens tjänst eller hos kommun, det skall ankomma på Kungl.
Majit att i varje särskilt fall pröva, örn och i vad män ovannämnda förmåner
må utgå; samt

att rekvisition av ifrågavarande statsbidrag, avseende såväl grundlön som

59

Kungl. Maj.ts proposition Nr 163.

ålderstillägg, ävensom av tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg för budgetåret,
skall ingivas under juni månad, varvid i rekvisitionen skall angivas
de belopp, som eventuellt erhållits såsom förskott för budgetaret, och att
vid rekvisitionen skall fogas uppgift, huruvida någon av de lärarinnor,
rekvisitionen avser, under budgetåret innehaft annan befattning i statens
tjänst eller hos kommun och, om detta varit fallet, vilka avlöningsförmåner
hon härför åtnjutit, ävensom vilka avlöningsförmåner hon i egenskap av
lärarinna vid förenämnda seminarium åtnjutit vid tidpunkten för dess nedläggande;
åliggande det länsstyrelsen att, där så erfordras, underställa ärendet
Kungl. Maj:ts prövning,

c) angående lärares pensionsrätt:

att ordinarie lärare vid nedlagt seminarium ävensom under punkten a)
omförmälda lärarinnor vid småskoleseminariet i Hagaström må äga rätt att,
mot erläggande av stadgad pensionsavgift, kvarstå i statens pensionsanstalt
med det pensionsunderlag, som var för befattningshavaren gällande, när
seminariet nedlades, samt

att rektor, tillika ordinarie lärare, som vid seminariums nedläggande räknar
minst 10 tjänstår såsom rektor och önskar bibehållas vid rätten till
rektorspension, har att därom göra framställning hos Kungl. Majit.

Över skolöverstyrelsens nu ifrågavarande förslag hava utlåtanden avgivits
den 10 februari 1933 av statens pensionsanstalt och den 13 februari 1933
av statskontoret.

Statens pensionsanstalt har anfört:

I de av skolöverstyrelsen föreslagna föreskrifterna beträffande lärarpersonalen
vid nedlagda småskoleseminarier punkt b), sista stycket, som angå
rekvisition av statsbidrag, torde böra inskjutas en bestämmelse, att vid rekvisitionen
skola göras avdrag för de pensionsavgifter, som belöpa på den
tid, som statsbidraget avser (§ 8 mom. 1 i statens pensionsanstalts reglemente
den 31 december 1919, nr 878).

I övrigt har pensionsanstalten för sin del intet att erinra mot vad skolöverstyrelsen
föreslagit.

Statskontoret har anfort:

I utlåtande den 17 januari 1933 har statskontoret yttrat sig angående
anställningsvillkoren och avlöningsförhållandena för ordinarie lärare vid indragna
landstingsseminarier. Yad ämbetsverket däri framhöll torde böra i
tillämpliga delar gälla jämväl beträffande den lärarpersonal vid de statliga
småskoleseminarierna, som genom omorganisationen av dessa seminarier kan
komma att placeras å indragningsstat. Ifrågavarande lärare böra således
enligt statskontorets mening få bibehålla sin lön och de ålderstillägg, vederbörande
vid seminariets nedläggning kunna hava intjänat. Vidare bör till
dem utgå dyrtidstillägg enligt samma grunder, som enligt kungörelsen den
18 juni 1926 (nr 270) gälla för sådana befattningshavare i statens tjänst,
som åtnjuta avlöning på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet, d. v. s.
att det procentuella dyrtidstillägget i varje särskilt fall skall minskas med
hälften. Tillfällig löneförbättring bör utgå med för A-ort gällande belopp.

60

Kungl Maj:ts proposition Nr 163.

Örn vederbörande lärare erhåller ordinarie befattning å rikets, riksdagens

å LdrammS,t ’f8lia!! ha? J*** sk-vldig avstå sina avlöningsförmfner
1 han a den °ya tjänsten erhållit minst samma av be

trht rT6" d6m’ *han Sk°lat äga UPPbära’ om han allt fortfarande
förmWrn* ” I?dragningsstat uppförda seminariet]''anst. Skulle avlöningsnnnhä!-fl-
* T ‘j4™4®11 däremot understiga vad vederbörande ägt

hanbnv i"d ^fo.rtfarande vant i tjänst såsom seminarielärare, skall
lönan å a a 1“dragnmgf tat få behålla så mycket som erfordras för att

up^Än SmSetjä" °PPe* ™d ^ äg* ”Ppbäri'' d‘rest h“

“fÖrt °Ch hemS,älh fimeS

mentschefen. d enlighet med 1931 och 1932 års riksdagars beslut skall från och med
budgetaret 1933/1934 småskollärarutbildningen i sin helhet omhänderhavas
av staten. Skolöverstyrelsen har i sina av mig i det föregående återgivna
skrivelser framlagt förslag rörande de åtgärder, som med anledning härav
miva erforderliga.

Vad då tdl en början beträffar seminarieorganisationens omfattning, innebar
överstyrelsens förslag, att under budgetåret 1933/1934 följande seminarier
skulle vara i verksamhet, nämligen dels de blivande tvåklassiga dubbelsemmanema
i Strängnäs, Landskrona, Skara och Härnösand, dels de treklassiga
enkelseminarierna i Haparanda och Lycksele, dels de tvåklassiga
enkelseminarierna i Linköping och Falun, dels ock de under avveckling varande
seminarierna i Murjek och Lund.

Emot detta förslag, som överensstämmer med 1932 års riksdagsbeslut,
bär jag intet att erinra.

I samband härmed står frågan örn omfattningen av lärarutbildningen
under budgetåret 1933/1934, närmast då intagningen av nya elever.

Överstyrelsens i detta hänseende framlagda förslag innebär, att förslagsvis^
20 elever skulle intagas i första klassen vid seminarierna i Strängnäs
(två klassavdelningar), Landskrona, Haparanda, Lycksele, Linköping och
k alun eller sammanlagt sju klassavdelningar med 140 elever. Vid seminarierna
i Skara och Härnösand skulle endast finnas en andra klass liksom
vid det under indragning stående seminariet i Lund; vid seminariet i Murjek
slutligen skulle endast finnas en tredje klass.

Såsom överstyrelsen erinrat, innebar riksdagens beslut i detta hänseende,
att dubbelseminariet i Strängnäs skulle träda i verksamhet från och med
hösten 1933, då två avdelningar, båda första klass, där skulle intagas, varjämte
de föreslagna dubbelseminarierna i Landskrona, Skara och Härnösand
skulle från samma tidpunkt träda i funktion, dock endast som enkelseminarier.

Med hänsyn såväl till vissa lokala och administrativa svårigheter som till önskvärdheten
att ännu under något övergångsår begränsa småskollärarinneexa -

61

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

minationen har emellertid överstyrelsen föreslagit, att någon nyintagning ej
skall äga rum vid seminarierna i Skara och Härnösand.

Jag biträder skolöverstyrelsens sålunda framlagda förslag beträffande antalet
klassavdelningar. Med hänsyn till den rådande arbetslösheten bland
småskollärarinnorna har jag emellertid ansett mig böra taga under övervägande,
huruvida icke en begränsning av examinationen borde vidtagas utöver
vad överstyrelsen föreslagit. Jag vill i detta hänseende erinra, att
Kungl. Majit för budgetåret 1932/1933 bestämt intagningen till 12 elever
vid en var av sju klassavdelningar eller tillhopa 84 elever. Överstyrelsens
för budgetåret 1933/1934 framlagda förslag innebär, såsom nyss framhållits,
en intagning av 20 elever vid en var av sju klassavdelningar eller tillhopa
140. Jag anser mig böra räkna med en begränsning av intagningen i varje
klassavdelning till 15, d. v. s. inalles 105; givetvis med rätt för Kungl.
Majit att vid närmare prövning vidtaga jämkningar i berörda siffror.

Till de förändringar i de för budgetåret 1933/1934 beräknade anslagen,
som med anledning härav bliva möjliga, återkommer jag i det följande.

Härefter torde jag så få övergå till frågan örn lär arlenajterna vid de statliga
småskoleseminarierna under budgetåret 1933/1934.

Jag har redan i det föregående uttalat min uppfattning beträffande dels
uppehållande under övergångsåren av rektorsbefattningarna vid de småskoleseminarier,
som skola efterträda tidigare folkskoleseminarier, dels ock tjänstgöring
för de under avveckling stående folkskoleseminariernas Övningslärare
vid statens småskoleseminarier i Skara, Landskrona och Härnösand.

Vad skolöverstyrelsen i övrigt föreslagit beträffande lärarkrafterna har i
stort sett icke givit mig anledning till erinran. Jag biträder sålunda också
överstyrelsens förslag, att undervisningen i övningsämnen vid småskoleseminarierna
tills vidare — och intill dess att frågan örn ordinarie lärartjänster
i dessa ämnen vid småskoleseminarierna hunnit underkastas en
närmare prövning av överstyrelsen — skall uppehållas med timlärare.

Endast i ett par fall föranledes jag på grund av de särskilda förhållandena
under övergångstiden att föreslå avvikelser i sistnämnda hänseende.

Jag har redan å sid. 20 uttalat, att läraren i trädgårdsskötsel vid det nedlagda
folkskoleseminariet i Strängnäs K. A. Karlsmark, som från och med
den 1 juli 1933 skall träda i tjänst vid det nyupprättade småskoleseminariet
i nämnda stad, torde böra uppföras å övergångsstat vid sistnämnda
seminarium, givetvis med bibehållande av samtliga nu till honom utgående
avlöningsförmåner.

I likhet med skolöverstyrelsen vill jag vidare — under den av statskontoret
i dess utlåtande den 8 februari 1933 angivna förutsättningen (se sid.
35 i det föregående) — tillstyrka, att förutvarande timlärarinnan vid småskoleseminariet
i Linköping Gertrud Fridén må uppföras å övergångsstat
vid nämnda seminarium.

62

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

Ett bifall till dessa förslag synes mig ej på något sätt kunna föregripa
den blivande utredningen rörande småskoleseminariernas Övningslärare.

Vad skolöverstyrelsen i utlåtande den 10 januari 1933 föreslagit rörande
stadge- och avlöning sbestämmelser för lärarpersonalen vid statens småsMeseminarier
har ej givit mig anledning till erinran. Förslaget är uppgjort i överensstämmelse
med gällande grunder, vilka därjämte blivit av riksdagen i
princip prövade. Den enda egentliga nyheten är förslaget, att vikarier å
rektorernas ordinarie lärartjänster skulle tillsättas på samma sätt som redan
sedan länge varit brukligt på andra områden av undervisningsväsendet, nämligen
med fullmakt men med särskilt angiven förflyttningsskyldighet.

Såsom skolöverstyrelsen erinrat, har det ordinarie reservationsanslaget till
statens småskoleseminarier hittills innefattat medel, förutom till lärarnas
grundlöner och andra till seminariernas omkostnadsstater hörande utgifter,
även till ålderstillägg åt lärarna samt till elevstipendier. Överstyrelsen har
nu föreslagit, att anslaget hädanefter skulle uppdelas i tre särskilda anslag,
ett för själva huvudanslaget, ett för stipendier åt eleverna och ett för ålderstillägg
at lärarna, vartill skulle komma ett nytt anslag till hyresersättning
till rektorerna. I samband med att staten övertager samtliga kostnader för
småskoleseminarieorganisationen skulle vidare det ordinarie förslagsanslaget
till understöd åt småskoleseminarier uteslutas ur riksstaten. Kostnaderna
för seminariet i Lund, vilka hittills bestritts ur detta anslag, skola under
budgetåret 1933/1934 det sista år, då detta seminarium är i verksamhet
bestridas ur ett anslag till vissa övergångskostnader, vartill jag återkommer
i det följande.

Det ordinarie reservationsanslaget till statens småskoleseminarier, nu 169,000
kronor, har överstyrelsen föreslagit skola ökas med 57,000 kronor till 226^000
kronor.

Mitt i det föregående berörda förslag beträffande trädgårdsläraren Karlamark
medför en ökning utöver detta anslag med 2,400 kronor.

A andra sidan har jag — liksom i det föregående beträffande folkskoleseminarierna
ansett mig böra föreslå en minskning av det belopp, som
beräknats för småskoleseminariernas omkostnadsstater. Av det för ändamålet
av överstyrelsen beräknade beloppet, 79,740 kronor, avser — enligt vad jag
under hand inhämtat 47,790 kronor kostnader för uppvärmning, belysning,
betjäning, renhållning och hyror, 3,700 kronor underhåll och skötsel
av trädgård (inklusive avlöning till trädgårdsbiträde) samt 28,250 kronor
övriga utgifter.

En kraftigare nedsättning av de för de olika småskoleseminarierna beräknade
beloppen måste givetvis, särskilt under övergångstiden, bliva kännbar.
Jag anser mig emellertid böra föreslå en nedsättning med 2,400 kronor —
motsvarande icke fullt 10 procent av det för »övriga utgifter» beräknade
beloppet av här förevarande anslag.

63

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

Liksom beträffande folkskoleseminarierna torde det få ankomma på Kungl.
Majit att fastställa småskoleseminariernas omkostnadsstater inom den sålunda
minskade ramen.

Mina nu angivna förslag innebära alltså, att här förevarande anslag skulle
för budgetåret 1933/1934 upptagas med det av överstyrelsen beräknade beloppet,
226,000 kronor.

I fråga om anslaget till stipendier åt elever vid småskoleseminarier har överstyrelsen
— med beaktande att vid ingången av budgetåret 1933/1934 en
reservation å anslaget å i runt tal 10,000 kronor kan beräknas föreligga —
hemställt om en höjning från nuvarande belopp, 15,375 kronor, med 21,985
kronor till 37,360 kronor. Hela medelsåtgången för budgetåret 1933/1934
har sålunda av överstyrelsen beräknats till 47,360 kronor.

Överstyrelsens förslag innebär ganska betydande beskärningar av de för
närvarande till småskoleseminariernas elever utgående stipendieanslagen.

Beträffande eleverna vid Haparanda-, Murjek- och Lyckseleseminarierna
innebär förslaget en nedsättning med 25 procent från nu utgående 400 kronor
till 300 kronor för läsår. Denna förändring bör emellertid icke enligt
överstyrelsens mening tillämpas på de elever vid nämnda seminarier, vilka
redan vunnit inträde, utan först på de årsgrupper, som intagas från och med
läsåret 1933/1934.

Beträffande stipendierna vid övriga seminarier har överstyrelsen föreslagit
en minskning ungefär motsvarande den, som föreslagits vid folkskoleseminarierna.

Överstyrelsens nu framlagda förslag hava icke givit mig anledning till
erinran. Vad jag i det föregående anfört rörande en minskning av nyintagningen
för budgetåret 1933/1934 under vad skolöverstyrelsen föreslagit
medför emellertid möjlighet till vissa anslagsminskningar.

Enligt överstyrelsens förslag skulle vid seminarierna i Haparanda och Lycksele
intagas (2x20) 40 nya elever. Då jag endast räknar med (2X 15) 30 nyintagna,
kan anslaget av denna anledning minskas med (10x300) 3,000
kronor.

Elevantalet vid de övriga seminarierna, som av överstyrelsen beräknats
till 160, skulle enligt mina beräkningar uppgå till 135. Med hänsyn härtill
torde det för dessa elever beräknade beloppet, 11,360 kronor, böra minskas
med omkring 1,500 kronor eller, för jämnande av anslagets slutsumma,
1,360 kronor.

I enlighet med dessa beräkningar skulle alltså här förevarande anslag för
budgetåret 1933/1934 kunna minskas från det av överstyrelsen beräknade
beloppet, 37,360 kronor, med (3,000x1,360) 4,360 kronor till 33,000 kronor.

Skolöverstyrelsens förslag, att de nya anslagen till ålderstillägg åt lärare
vid småskoleseminarier samt till hyresersättning till rektorerna vid vissa små -

€4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

sMeseminarier skulle uppföras med 30,000 kronor, respektive 4,000 kronor,
hava icke givit mig anledning till erinran.

Härefter har jag att till behandling upptaga frågan om bidrag till avlöning
åt vissa på indragningsstat hos landstingen uppförda seminarielärare
m. m. ävensom i samband härmed frågan örn ersättning åt de lärare vid statens
småskoleseminariet-, som vid omorganisationen ej längre bliva erforderliga.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, hava dessa frågor varit föremål
för omfattande utredningar.

Beträffande den stadgade minimiavlöningen — lön, tjänstgöringspenningar
och ålders tillägg, dessa sistnämnda dock endast i den utsträckning, i vilken
de intjänats före överflyttningen till indragningsstat — har någon meningsskiljaktighet
ej rått därom, att den ordinarie lärarpersonalen vid de nedlagda
landstingsseminarierna är berättigad att av landstingen uppbära dessa
avlöningsförmåner, så länge de kvarstå å indragningsstat. Landstingens
kostnader för dessa löneförmåner hava föreslagits skola helt ersättas landstingen
av statsverket. Mot vad sålunda föreslagits har jag intet att erinra.

Beträffande tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg av statsmedel
hava meningarna däremot brutit sig. Skolöverstyrelsens förslag i denna
del innebär, att här ifrågavarande lärare skulle — i likhet med vad tidigare
varit fallet vid de redan nedlagda landstingsseminarierna — äga
uppbära dessa förmåner enligt de grunder, som äro eller varda stadgade beträffande
i tjänst varande befattningshavare. Statskontorets förslag åter innebär,
att för de å indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet uppförda
lärarna här ifrågavarande förmåner skulle utgå efter enahanda grunder som
i fråga örn statliga befattningshavare i motsvarande situation, d. v. s. tillfällig
löneförbättring beräknad efter A-ort och det procentuella dyrtidstilllägget
minskat till hälften.

Goda skäl hava onekligen anförts till förmån för de olika uppfattningarna.
När jag nu anser mig böra förorda den av statskontoret företrädda uppfattningen,
sker detta av i huvudsak följande grunder.

Det förhållandet, att befattningshavare vid tidigare nedlagda seminarier
kommit i åtnjutande av tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg enligt de
fördelaktigare grunderna, torde icke få anses prejudicerande. Riksdagens
tidigare beslut i ämnet hava fattats blott för ett år i sänder. Det har då
gällt en tid, under vilken hela organisationsfrågan befann sig under utredning
och anledning alltså ej förelåg att fatta slutlig ståndpunkt i frågan.
För ett nedbringande av statens utgifter för ändamålet är det av vikt, att
det för här ifrågavarande befattningshavare bliver av intresse att snarast
möjligt erhålla andra befattningar, antingen vid de statliga småskoleseminarierna
eller annorstädes. Slutligen torde det knappast — beträffande förutvarande
lärare vid landstingsseminarierna — vara riktigt, att dessa av staten
erhålla tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg enligt fördelaktigare
grunder än statens egna befattningshavare.

65

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

Beträffande här förevarande lärare torde därjämte, i överensstämmelse
med vad statskontoret torde hava avsett, böra föreskrivas att, örn dylik
lärare erhåller ordinarie befattning å rikets, riksdagens eller kommuns stat,
statsbidrag till lärarens avlöning icke skall utgå, i fall han å den nya tjänsten
erhållit minst samma avlöningsförmåner som dem, han skolat äga uppbära,
om han allt fortfarande bestritt sin å indragningsstat uppförda seminarietjänst.
Skulle avlöningsförmånerna å den nya tjänsten däremot understiga
vad vederbörande ägt uppbära, därest han fortfarande varit i tjänst såsom
seminarielärare, skall statsbidraget utgå med så stort belopp som erfordras
för att lönen å den nya tjänsten skall uppgå till vad läraren ägt uppbära,
därest han uppehållit sin seminarietjänst.

I de fall, då befattningshavare, varom här är fråga, uppehåller förordnande
(vikariat) eller innehar icke-ordinarie befattning i statens tjänst eller
vid statsunderstödd anstalt, torde — i enlighet med statskontorets förslag —
det böra ankomma på Kungl. Majit att i varje särskilt fall besluta örn och
i vilken utsträckning statsbidrag till avlöning å indragningsstat må av
vederbörande åtnjutas.

De närmare bestämmelser, som bliva erforderliga vid bifall till vad jag
nu förordat, torde framdeles få meddelas av Kungl. Majit.

I detta sammanhang torde jag få beröra frågan örn de tre vid landstingsseminarier
anställda lärarinnorna, vilka icke innehava ordinarie anställning
och beträffande vilka skolöverstyrelsen hemställt, att de på grund av särskilda
förhållanden måtte uppföras å övergångsstat, intill dess annan anställning
kan erhållas.

Jag anser mig med hänsyn till vad i ärendet anförts böra biträda förslaget.
I likhet med statskontoret vill jag emellertid förorda, att detta medgivande
nu endast bör avse budgetåret 1933/1934, under vilken tid vederbörande
skäligen kan förväntas erhålla ny anställning. Därest så icke skulle
bliva förhållandet, torde frågan — med hänsyn till sig då företeende omständigheter
— böra upptagas till förnyad prövning.

Jämväl de närmare bestämmelser, som med anledning härav bliva erforderliga,
torde få meddelas av Kungl. Majit.

Beträffande lärarpersonalen vid seminariet i Hagaström torde i huvudsak
enahanda bestämmelser böra gälla som beträffande de å indragningsstat
hos landstingen uppförda ordinarie lärarna.

I här förevarande sammanhang vill jag vidare meddela, att jag biträder
skolöverstyrelsens förslag att, därest så med hänsyn till ett ändamålsenligare
utnyttjande av förefintliga lärarkrafter prövas lämpligt, vid nedlagt landstingsseminarium
anställd ordinarie lärare enligt Kungl. Majits beprövande
må kunna utan tjänstens ledigförklarande utnämnas till övningsskollärare
vid statens folkskoleseminarium.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 163.

b

66

Kungl. Majis propssition Nr 163.

Skolöverstyrelsen har beräknat kostnaderna för ifrågavarande övergångsanordningar
— häri inberäknat tillfällig löneförbättring men ej dyrtidstillägg
— under budgetåret 1933/1934 till 164,000 kronor. Detta belopp
jämte utgifterna för verksamheten vid det under avveckling stående landstingsseminariet
i Lund, vilka, stipendiemedel undantagna, beräknats till
31,000 kronor, skulle bestridas från ett förslagsanslag å 195,000 kronor.

Statskontoret har beräknat, att vid bifall till dess förslag en minskning
av detta anslag till 189,000 kronor skulle bliva möjlig. Emot dessa beräkningar
har jag intet att erinra.

Dyrtidstilläggen skulle enligt förslaget jämväl i fortsättningen bestridas
från det under åttonde huvudtiteln upptagna förslagsanslaget till dyrtidstillägg
åt lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings- m. fl. anstalter.
Någon minskning av det för ändamålet för budgetåret 1933/1934 i 1933
års statsverksproposition äskade anslaget torde icke böra vidtagas med anledning
av vad jag i det föregående tillstyrkt.

Under punkt 175 i 1933 års åttonde huvudtitel har jag beräknat anslagen
till småskoleseminarierna för budgetåret 1933/1934 till (226,000-1-37,360
+ 30,000 + 4,000+195,000) 492,360 kronor. Vid bifall till mina nu framlagda
förslag skulle kostnaderna belöpa sig till (226,000 + 33,000 + 30,000 +
4,000 + 189,000) 482,000 kronor, innebärande en minskning med 10,360
kronor i förhållande till det tidigare beräknade beloppet.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att

dels öka det ordinarie reservationsanslaget till statens småskoleseminariet -

nu ............................. kronor 169,000,

med........................... » 57,000

till............................. > 226,000;

dels ur riksstaten utesluta det ordinarie förslagsanslaget
till understöd åt småskoleseminarier å . . . kronor 240,000;

dels öka det ordinarie reservationsanslaget till stipendier
åt elever vid småskoleseminarier,

nu.............................. kronor 15,375,

med............................. » 17,625

till.............................. » 33,000;

dels i riksstaten under rubriken: ålderstillägg åt lärare
vid småskoleseminarier uppföra ett ordinarie förslagsanslag
å.......................... kronor 30,000;

dels till hyresersättning åt rektorerna vid vissa småskoleseminarier
för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra anslag
av............................... kronor 4,000;

67

Kungl. May.ts proposition Nr 163.

dels medgiva, att såsom bidrag till avlöning åt ordinarie
lärare vid nedlagt småskoleseminarium, vilken uppförts på
indragningsstat hos landsting, må för tid efter den 1- juli
1933 tills vidare till vederbörande huvudman utgå ett belopp,
motsvarande dels grundlön och av läraren intill tidpunkten
för seminariets nedläggande intjänade ålderstillägg,
dels tillfällig löneförbättring, beräknad efter för A-ort gällande
belopp, dels ock dyrtidstillägg, beräknat på sådant sätt,
att det procentuella dyrtidstillägget i varje särskilt fall minskas
till hälften;

dels till bidrag till avlöning åt vissa på indragningsstat
hos landsting uppförda seminarielärare m. m. för budgetåret
1933/1934 anvisa ett extra förslagsanslag
................................kronor 189,000;

dels medgiva, att kostnaderna för ovanberörda dyrtidstilllägg
må bestridas från det under åttonde huvudtiteln uppförda
förslagsanslaget till dyrtidstillägg åt lärare vid vissa
statsunderstödda undervisnings- m. fl. anstalter;

dels såsom villkor för utgående av statsbidrag till avlöning
åt ordinarie lärare vid nedlagt småskoleseminarium,
vilken uppförts på indragningsstat hos landsting, föreskriva
följande:

1. Erhåller lärare, som här avses, ordinarie befattning å
rikets, riksdagens eller kommuns stat, skall statsbidrag
till lärarens avlöning icke utgå, därest han å den nya
tjänsten erhåller minst samma avlöningsförmåner som dem,
han skolat äga uppbära, örn han allt fortfarande bestritt
sin å indragningsstat uppförda seminarietjänst. Skulle avlöningsförmånerna
å den nya tjänsten understiga vad vederbörande
ägt uppbära, därest han fortfarande varit i tjänst
som seminarielärare, skall statsbidraget utgå med så stort
belopp, som erfordras för att lönen å den nya tjänsten
skall uppgå till vad läraren ägt uppbära, därest han uppehållit
sin seminarietjänst.

2. I de fall, då befattningshavare, varom här är fråga,
uppehåller förordnande (vikariat) eller innehar icke-ordinarie
befattning i statens tjänst eller vid statsunderstödd anstalt,
skall det ankomma på Kungl. Majit att efter prövning i
varje särskilt fall besluta om och i vilken utsträckning statsbidrag
till avlöning å indragningsstat må utgå;

dels medgiva, att icke-ordinarie lärarinnorna vid det nedlagda
småskoleseminariet i Skara Ebba Åkerström, född
Bruce, vid det nedlagda småskoleseminariet i Kalmar Lois

68

Kungl. Maj:ts proposition Nr 163.

Ehrnström samt vid det nedlagda småskoleseminariet i Växjö
Anna Edmar må från ovannämnda anslag till bidrag till
avlöning åt vissa på indragningsstat hos landstingen uppförda
seminarielärare m. m., respektive till dyrtidstillägg åt
lärare vid vissa statsunderstödda undervisnings- m. fl. anstalter
under budgetåret 1933/1934 på övergångsstat åtnjuta
avlöning med samma belopp, som tillkommo dem vid nedläggandet
av vederbörande seminarium, dock med reduktion
i fråga örn tillfällig löneförbättring och dyrtidstillägg i
överensstämmelse med vad här ovan föreslagits för ordinarie
lärare;

dels föreskriva, att beträffande lärarinnorna vid det nedlagda
småskoleseminariet i Hagaström Elna Sidvall, Inga
Johansson och Kerstin Alfving skola i avlöningshänseende
i tillämpliga delar gälla vad här ovan föreslagits i fråga
örn lärare, som uppförts på indragningsstat hos landsting,
samt att lärarinnorna Elna Sidvall och Inga Johansson skola
vara underkastade flyttningsskyldighet efter samma grunder,
som gälla för ordinarie lärare vid statens småskoleseminarier,
dock utan rätt att erhålla ersättning för flyttningskostnad; dels

ock medgiva, att det må ankomma på Kungl. Maj:t
att utfärda de närmare föreskrifter, som må erfordras för
genomförande av vad av mig i det föregående föreslagits.

Vad departementschefen sålunda, under instämmande av
statsrådets övriga ledamöter, hemställt, behagar Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla samt förordnar, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Anna Meurling.

Stockholm 1933, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

330218

Kungl. Majlis proposition nr 164.

1

Nr 164.

Kungl. Marits proposition till riksdagen nied förslag till lag angående
fortsatt giltighet av lagen den 13 juli 1926 (nr 398) om arbetstiden
å svenska fartyg (sjöarbetstidslagen); given Stockholms
slott den 24 februari 1933.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll
vill Kungl. Majit, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen antaga
härvid fogat förslag till lag angående fortsatt giltighet av lagen den 13
juli 1926 (nr 398) örn arbetstiden å svenska fartyg (sjöarbetstidslagen).

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Fritjof Ekman.

Bihang till riksdagens protokoll 1933.

1 sami.

Nr ir,r,.

I

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 164.

Förslag

till

Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 13 juli 1926 (nr 398) om
arbetstiden å svenska fartyg (sjöarbetstidslagen).

Härigenom förordnas, att lagen den 13 juli 1926 om arbetstiden å svenska
fartyg (sjöarbetstidslagen), vilken lag, med ändrad lydelse av 9 § oell
av slutbestämmelserna i lagen, enligt lagen den 13 juni 1930 (nr 218) gäller
till och med den 31 december 1933, skall äga fortsatt giltighet efter
sistnämnda dag till och med den 31 december 1934; och skall beträffande
sådan under tiden för sjöarbetstidslagens giltighet begången förseelse,
som avses i 21—24 §§, ävensom i fråga örn domstol i tvistemål, som bör bedömas
efter samma lag, vad i lagen är stadgat fortfara att gälla även
efter den 31 december 1934.