Kungl. Maj.ts proposition Nr 154.
1
Nr 154.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder för beredande
av ökade möjligheter att indraga lärartjänster
vid folkskoleväsendet; given Stockholms slott den 24 februari
1933.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts,
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Arthur Engberg.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 24 februari 1933.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,
Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Departementschefen, statsrådet Engberg, anför härefter:
I en till 1932 års riksdag avlåten proposition, nr 77, föreläde Kungl.
Majit riksdagen, bland annat, vissa förslag till ändringar i folkskolestadgan
och i stadgan angående folkundervisningen i Stockholm. Dessa ändringar
avsågo att bereda skoldistrikten ökade möjligheter att vid minskning
av barnantalet indraga skolor och skolavdelningar. Beträffande den
närmare motiveringen för dessa förslag liksom oelc i avseende på deras
innehåll tillåter jag mig hänvisa till nämnda proposition. Jag vill här
allenast erinra, att förslagen i det väsentliga inneburo beredande av ökade
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 134. 1
2
Kungl. Majds proposition Nr 154.
möjligheter att förflytta folk- och småskollärare inom skoldistrikten och
att vid vakanser indraga obehövliga lärartjänster. Förslagen inneslöto
också vissa bestämmelser örn undervisning av barn i annat skoldistrikt
än det, barnet tillhör, m. m.
I skrivelse nr 132 förklarade sig riksdagen intet hava att erinra emot
i propositionen föreslagna författningsändringar. Emellertid anhöll riksdagen,
i anknytning till vissa av dåvarande departementschefen gjorda
uttalanden och i anledning av väckta motioner, att Kungl. Majit måtte
låta verkställa skyndsam utredning angående stadgande av skyldighet
för lärare vid folk- och småskolor att låta sig förflyttas från ett skoldistrikt
till ett annat ävensom så vitt möjligt för 1933 års riksdag framlägga
utredning och förslag i ämnet. I riksdagens berörda skrivelse anfördes
bland annat följande:
Mot vad Kungl. Majit föreslagit i fråga örn ökade möjligheter att förflytta
lärare synes i och för sig intet vara att erinra. Det kan emellertid
icke bestridas, att förslaget i denna del är av ganska ringa praktisk betydelse.
Någon möjlighet till förflyttning av lärare från ett skoldistrikt till
ett annat lämnas icke, och, vad beträffar förflyttning inom samma skoldistrikt,
inskränker sig det nya till att folkskolinspektören tillerkännes
initiativrätt i dessa ärenden, att i landsbygdsdistrikt, där 1930 års lag om
skolstyrelse icke är tillämplig, beslutanderätten tillägges skolrådet i stället
för kyrkostämman1 samt att lärare hädanefter icke skola anställas såsom
ordinarie vid viss skola utan såsom ordinarie inom distriktet med
tjänstgöring tills vidare vid viss skola. Dessa ändringar innebära visserligen
förbättringar, men några mera verksamma rationaliseringsmedel utgöra
de icke. Genom att de begränsats till ett och samma distrikt erhålla
de endast en mycket ringa räckvidd.
Departementschefen framhåller själv, att en godtagbar lösning av problemet
örn flyttning av lärare mellan distrikten innesluter betydande möjligheter
till en smidig anpassning av folkskoleväsendet efter förefallande
behov. Han anser dock en sådan lösning av frågan möjlig endast i samband
med en blivande lönereglering. Tanken på att stadga flyttningsskyldighet
av nu avsedd innebörd för lärare, som hädanefter vinna ordinarie
anställning, avvisas av departementschefen, då härigenom lärarna skulle
komma att uppdelas i två kategorier med sinsemellan väsentligt olika
rättsställning.
Även riksdagen har den uppfattningen, att en sådan utvidgning av lärarnas
flyttningsskyldighet, varigenom den ovillkorliga bundenheten vid
visst distrikt hävdes, skulle avlägsna ett av de svåraste hindren för ifrågavarande
rationaliseringssträvanden. En lösning av frågan på denna väg
måste givetvis medföra ett försvagande i viss mån av lärarnas rättsliga
ställning och likaledes ett ingrepp i den kommunala självstyrelsen. Man
bör därför här gå fram med stor försiktighet. Enligt riksdagens mening
har dock utvecklingen numera nått därhän, att det icke längre låter sig
göra att utan vidare tillbakavisa kravet på åtgärder i denna riktning.
Riksdagen kan emellertid icke följa motionerna 1:293 och 11:427 samt
1 I sådana distrikt, där nämnda lag är tillämplig, tillkommer redan nu beslutanderätten
folkskolestyrelsen.
3
Kungl. Majt:s proposition Nr 154.
I: 29S, då i dessa motioner påyrkas ett riksdagens omedelbara beslut i
iimnet. Detta ej endast därlor, att riksdagen anser åtskilliga anmärkningar
kunna riktas mot de i motionerna framställda förslagen till bestämmelser,
såsom, beträffande motionerna 1:293 och 11:427, att det icke
lärer rimligen kunna ifrågakomma att försätta en befattningshavare i
det osäkerlietstillstånd, som skulle bliva följden, örn vid hans anställning
knötes ett villkor av den obestämda innebörd, dessa motioner synas avse,
samt, i fråga örn motionen I: 298, att det näppeligen kan anses stå i god
överensstämmelse med den hänsyn, de svenska statsmakterna pläga visa
skälighets- och billighetssynpunkter, att för redan anställda ordinarie lärare
göra den sedan flera år utgående förmånen av provisorisk avlöningsförbättring
beroende av lärarnas underkastelse under flyttningsvillkoret.
Dylika brister i nämnda förslag skulle måhända genom lämpliga ändringar
eller tillägg kunna avlägsnas. Men vad som framför allt gör, att
riksdagen icke kan omedelbart avgöra denna fråga, är, att densamma innesluter
ett flertal väsentliga spörsmål, som tarva närmare utredning och
ett ingående övervägande, innan saken kan anses mogen att av riksdagen
definitivt prövas. Sålunda måste först och främst flyttningsskvldighetens
omfattning och innebörd noggrant fixeras. Bland annat bör det klargöras,
huruvida och i vilken utsträckning lärare, som innehar anställning
vid skola av högre skolform, skall vara skyldig underkasta sig förflyttning
till lägre skolform, ävensom vilken betydelse, som eljest bör tillmätas
avsevärda skiljaktigheter med hänsyn till tjänstgörings- och övriga
levnadsförhållanden på de olika orterna. Frågan, huruvida flyttningsskyldigheten
bör territoriellt begränsas, och, örn så befinnes böra ske, huruvida,
såsom föreslås i motionen I: 298, länet eller möjligen stiftet eller annat
område skall komma i fråga, är jämväl förtjänt av närmare begrundande.
Vidare måste själva det tekniska förfaringssättet vid förflyttningen
övervägas. Därvid framställa sig sådana frågor som huruvida skoldistrikten
skola ställas helt utom inflytande på proceduren eller örn deras
medverkan i en eller annan form kan tänkas; vilken myndighet, som lämpligen
bör anförtros att handlägga dessa ärenden o. s. v. De nu anförda
exemplen torde tillräckligt belysa behovet av ytterligare utredning innan
riksdagen fattar ståndpunkt i ämnet. Denna utredning synes riksdagen
böra göras så allsidig som möjligt. Utredningen bör alltså ej endast taga
sikte på de spörsmål, riksdagen här ovan såsom exempel framdragit, utan
den bär i möjligaste mån beakta alla de förhållanden, som överhuvudtaget
kunna äga betydelse i detta sammanhang, vare sig de angå statens eller
kommunernas eller lärarnas intressen. Eventuellt kan det vid utredningen
även bliva nödvändigt att taga hänsyn till skatteutjämningsberedningens
pågående arbete, i vad det berör förevarande område. Synnerligen
önskvärt är, att utredningen bedrives med skyndsamhet, så att dess resultat
så vitt möjligt må kunna föreläggas 1933 års riksdag.
Kungl. Majit har sedermera genom beslut den 30 december 1932 (nr 582)
och den 20 januari 1933 (nr 12) utfärdat kungörelser örn ändrad lydelse av
folkskolestadgan, respektive stadgan angående folkundervisningen i
Stockholm.
Sedan Kungl. Majit genom beslut den 14 juli 1932 bemyndigat chefen
ioi- ecklesiastikdepartementet att tillkalla sakkunniga för utredning alden
i riksdagens skrivelse berörda frågan, beslöt dåvarande departements
-
4
Kungl. May.ts proposition Nr löd,
chefen den 22 juli 1932 att såsom sakkunniga tillkalla ledamoten av riksdagens
andra kammare, riksgäldsfullmäktigen G. H. Andersson, Rasjön,
undervisningsrådet J. E. Engvall, ordföranden i Sveriges folkskollärarförbund,
överläraren M. N. Liander, ledamoten av riksdagens andra kammare,
hemmansägaren E. E. Lindmark samt direktören i svenska landskommunernas
förbund J. A. Zander.
De sakkunniga hava den 17 december 1932 avgivit betänkande med förslag
i ämnet (statens offentliga utredningar: 1933:5).
I det att jag beträffande den närmare motiveringen till de sakkunnigas
förslag vill hänvisa till sagda betänkande, anhåller jag nu endast att få
redogöra för det resultat, vari deras utredning utmynnat.
De sakkunniga framlägga följande förslag till bestämmelser rörande
begränsning i vissa fall av ansökningsrätten till lärartjänster vid folkoch
småskolor.
1. Det åligger varje skolråd att inom tre månader, efter det kungörelse
härom trätt i kraft, hava undersökt, huruvida inom skoldistriktet finnes
lärartjänst, som skulle kunna indragas, därest tjänstens innehavare avginge.
Sådan undersökning rörande skolväsendet skall ånyo företagas inom
visst skoldistrikt, då skolrådet finner anledning härtill, eller då skolöverstyrelsen
efter framställning från vederbörande folkskolinspektör därom
förordnar. Vid här ovan omförmäld undersökning skall skolrådet jämväl
taga under övervägande, huruvida antalet behövliga lärartjänster
lämpligen hör nedbringas genom anordnande av skolskjutsar, skolbarns
inackordering eller hänvisning till skola inom annat skoldistrikt.
2. Med ledning av den verkställda utredningen uppgör skolrådet förslag
rörande antalet inom skoldistriktet behövliga lärartjänster. Sedan skolrådet
inhämtat vederbörande folkskolinspektörs yttrande över förslaget,
upptager skolrådet ärendet till ytterligare handläggning. Därvid iakttages,
att, örn skolrådet och folkskolinspektören icke enas, ärendet skall av
skolrådet underställas skolöverstyrelsens avgörande. Äro skolrådet och
folkskolinspektören ense, skall i skolrådets protokoll angivas antalet inom
skoldistriktet behövliga lärartjänster av olika slag samt i förekommande
fall antalet dylika tjänster, vilka kunna indragas. Utdrag av det justerade
protokollet tillställes omedelbart folkskolinspektören.
Sedan ärendet slutbehandlats av skolrådet och i förekommande fall även
av skolöverstyrelsen, bör lärarkåren av skolrådet underrättas örn resultatet
av undersökningen samt, i händelse att tjänster kunna indragas, erinras
örn den särställning i fråga örn ansökningsrätt till vissa tjänster,
lärarna inom distriktet erhållit.
3. Folkskolinspektören skall upprätta och föra förteckning, upptagande
dels de inspektionsområdet tillhörande skoldistrikt, inom vilka enligt den
verkställda undersökningen antalet lärartjänster kan minskas, dels ock
antalet övertaliga lärartjänster av olika slag inom vart och ett av ifrågavarande
skoldistrikt. Avskrift av denna förteckning tillställes skolöverstyrelsen,
hos vilken även ändringar i förteckningen anmälas.
4. Då jämlikt § 19 folkskolestadgan tjänst skall kungöras ledig, skall
skolrådet från vederbörande folkskolinspektör inhämta, huruvida inom inspektionsområdet
finnes skoldistrikt, inom vilket tjänst av ifrågavarande
5
Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.
slag kan indragas. Är detta fallet, lämnar folkskolinspektören uppgift å
dessa skoldistrikt. Skolrådet kungör därefter tjänsten ledig till ansökan
för ordinarie och tills vidare anställda lärare från de av folkskolinspektören
uppgivna skoldistrikten. Ordinarie lärartjänster vid småskola, tjänster
för lärare med anställning tills vidare vid mindre folkskola eller såsom biträdande
lärare vid folkskola skola i detta sammanhang betraktas såsom
tjänster av samma slag.
5. Lärartjänst må kungöras ledig utan i punkt 4 föreskriven begränsning
av ansökningsrätten:
a) örn folkskolinspektören meddelat, att det inom inspektionsområdet
icke finnes skoldistrikt med övertaliga lärartjänster av ifrågaArarande slag,
b) örn lärartjänsten är i föreskriven ordning förenad med organist-,
klockar- eller kyrkosångarbefattning samt
c) örn skolöverstyrelsen, då särskilda skäl sådant föranleda, därtill lämnat
medgivande.
6. Hava två eller flera behöriga sökande anmält sig till tjänst med be
gränsad
ansökningsrätt enligt punkt 4, skall förslag upprättas och val
ske med iakttagande i tillämpliga delar av vad därom föreskrives i folkskolestadgan.
__
7. Anmäler sig endast en behörig sökande, och vill skolrådet icke låta sig
därmed nöja, eller ingen behörig sökande, skall skolrådet anmäla förhållandet
för skolöverstyrelsen, som har att besluta, hur med tjänstens tillsättande
skall förfaras. Därvid må överstyrelsen även kunna bestämma,
att tjänsten skall kungöras ledig med ansökningsrätt jämväl för lärare
från sådana i något annat av överstyrelsen angivet inspektionsområde
belägna skoldistrikt, inom vilka antalet lärartjänster av ifrågavarande
slag kan minskas.
8. Anser skolöverstyrelsen, att bristen på tillräckligt antal sökande till
tjänst, som ledigförklarats med begränsad ansökningsrätt, beror därpå, att
tjänsten är särskilt oförmånlig, må överstyrelsen kunna hos Kungl. Majit
hemställa örn beviljande av visst belopp av statsmedel såsom gottgörelse
för flyttningskostnader m. m. åt lärare, som efter ansökan erhåller tjänsten.
Har sådant belopp beviljats, skall tjänsten med angivande av statsbidragets
storlek ånyo kungöras ledig för lärare från de skoldistrikt, som
av skolöverstyrelsen jämlikt punkt 7 bestämmas.
9. Anmäla sig icke minst två behöriga sökande, då tjänst jämlikt bestämmelserna
i punkterna 7 eller 8 ånyo förklarats ledig, må skolrådet äga
att kungöra t jänsten ledig utan begränsning av ansökningsrätten.
10. Då tjänst förklaras ledig med ansökningsrätt endast för lärare från
vissa av vederbörande folkskolinspektör uppgivna skoldistrikt inom samma
inspektionsområde, som det tjänsten tillhör, skola dessa skoldistrikt angivas
i kungörelsen. Har den begränsade ansökningsrätten genom beslut av
skolöverstyrelsen utsträckts även till lärare från annat inspektionsområde,
skola de av överstyrelsen bestämda inspektionsområdena angivas i kungörelsen.
Sökande till tjänst med begränsad ansökningsrätt i annat inspektionsområde
än det, inom vilket han är anställd, skall till ansökan utom
eljest erforderliga handlingar även foga av vederbörande folkskolinspektör
utfärdat intyg därom, att antalet lärartjänster av ifrågavarande slag
enligt i vederbörlig ordning verkställd undersökning kan minskas inom det
skoldistrikt, där den sökande är anställd. Sådant intyg må icke vara utfärdat
tidigare iin två månader före ansökningstidens utgång.
6
Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.
Kungörelse enligt bestämmelserna bär ovan av ledig lärartjänst skall
utom i den tidning, i vilken officiella meddelanden offentliggöras, införas
i de facktidningar, som av skolöverstyrelsen bestämmas.
I ärendet bar skolöverstyrelsen den 7 februari 1933 avgivit yttrande.
Skolöverstyrelsen bifogar yttranden av statens folkskolinspektörer, av
Sveriges allmänna folkskollär ar för en ing, av Sveriges folkskollär ar förbund
samt av städernas folkskolinspekt ryrs förbund. I avseende på nyssnämnda
yttrandens innehåll tillåter jag mig hänvisa till handlingarna i ärendet,
i den mån detta icke framgår av nedanstående av skolöverstyrelsen gjorda
sammanfattning.
I yttrandet anför skolöverstyrelsen i huvudsak följande:
Den övervägande delen av dem, som yttrat sig i detta ärende, ger uttryck
åt den uppfattningen, att särskilda åtgärder i den riktning, som de
sakkunniga föreslagit, i syfte att åstadkomma indragning av lärartjänster,
vilka under nuvarande förhållanden böra betraktas som överflödiga, måste
anses vara av behovet påkallade. Allmänt uttalas ock tillfredsställelse med
den princip, som lett de sakkunniga vid förslagets utarbetande, nämligen
att utan anlitande av tvångsförflyttning av lärare söka möjliggöra åtgärder,
genom vilka en avveckling av övertaliga lärarkrafter skulle kunna
omedelbart påbörjas. Endast 5 folkskolinspektörer hava funnit så starka
betänkligheter mot de föreslagna bestämmelserna, att de yttra sig i avstyrkande
eller närmast avstyrkande riktning. Några inspektörer i de
nordligare inspektionsområdena framhålla, att de sakkunnigas förslag fordessa
trakters vidkommande saknar betydelse, enär skoldistrikten i allmänhet
på grund av sin storlek hava en så talrik lärarpersonal, att, nälen
tjänst blir överflödig, indragning i vanliga fall är möjlig genom transport
inom distrikten.
I obetingat tillstyrkande riktning uttala sig 12 folkskolinspektörer, under
det 35 ifrågasätta mer eller mindre ingripande förändringar, kompletteringar
eller jämkningar i de sakkunnigas förslag.
En del av anmärkningarna grundas företrädesvis på den rätt allmänt
omfattade meningen, att hela det tillvägagångssätt, som de sakkunniga
föreslå för dels utrönande av antalet överflödiga lärartjänster, dels sättet
för deras ledigkungörande och besättande, är för omständligt samt kommer
att bliva tidsödande och dyrbart. Det framhålles, att folkskolinspektören
borde äga att, när anledning förefunnes, påkalla förnyad undersökning
rörande lärarbeliovet utan att för sådant ändamål göra framställning
hos skolöverstyrelsen, att vid annonsering av tjänst med begränsad
ansökningsrätt namnen på de distrikt, vilkas lärare ägde rätt att anmäla
sig som sökande, ej borde behöva utsättas, enär dessa lärare redan enligt
punkt 2) blivit av vederbörande skolråd underrättade örn sin särställning
i fråga om ansökningsrätt, att, örn ingen eller blott en sökande anmält
sig, tjänsten borde i vanlig ordning utannonseras för sökande från hela
riket, att eventuellt hänvändelse till skolöverstyrelsen skulle göras blott
i det fall, att en sökande anmält sig, och att val efter ledigkungörande med
begränsad ansökningsrätt ej borde behöva äga rum, så framt icke minst
tre sökande anmält sig. Under det ett flertal inspektörer uttala sitt gillande
av förslaget, att inspektionsområdet skall utgöra den enhet, inom
vilken ansökningsrätten för lärare å överflödiga tjänster skall vara be
-
Kungl. Maj:ts proposition Nr 154. ‘
gränsad, finna andra denna enhet alltför liten oell mena, att flera inspektionsområden,
exempelvis 3 eller 4, böra sammanslås till grupper, och a
inom sålunda bildade områden begränsad ansökningsrätt redan tran bortan
skulle tillkännagivas. Därigenom skulle bestämmelsen i punkt 7 rörande
utvidgning i visst fall av ansökningsrätten till jämväl lärare fran
inom annat av skolöverstyrelsen angivet inspektionsområde belägna sko -distrikt med överflödiga lärartjänster bliva obehövliga och tillvägagångssättet
i någon mån förenklas.
I fråga örn de verkningar, som kunna förväntas av de föreslagna bestämmelserna,
göres i stort sett gällande, att genom dem det åsyftade andamålet,
som är att inom relativt kort tid få de övertaliga lärarkrafterna
absorberade på platser, där de behövas, nog torde kunna ernns. 1 några
yttranden finner man dock uttryck för den uppfattningen, att aven utan
några extra åtgärder det missförhållande, man nu vill rätta, morn jämförelsevis
kort tid skall vara ur världen, en uppfattning, som bland annat
vill stödja sig på de av sakkunniga lämnade uppgifterna angående antalet
årligen lediga lärartjänster.
Men även örn sålunda de allra flesta, som yttrat sig i ärendet, erkänna
de föreslagna bestämmelserna — med angivna modifikationer — såsom
lämpliga med hänsyn till det avsedda resultatet, uttala mångå sina betänkligheter
beträffande vissa andra verkningar, som bestämmelserna i
realiteten skulle komma att medföra. Dessa betänkligheter gälla dels sådana
skoldistrikt, som hava ett särskilt välordnat skolväsen och dels den
obefordrade, vikarierande eller extra ordinarie lärarpersonalen. De ifrågavarande
skoldistrikten — vanligen städer och större samhällen — vilka
offrat mycket på sitt skolväsen och gjort detta icke minst med tanke pa att
söka förvärva dugliga och välmeriterade lärare, skulle nu bliva nödsakade
att välja mellan ett fåtal sökande med måhända ytterst svaga meriter och,
efter mångårig tjänstgöring i någon av de sämre landsbygdsskolformerna,
utan nämnvärda förutsättningar att med framgång uppehålla undervisningen
i en högtstående stadsskola. Och samtidigt bleve vid samma skola
anställda dugliga extra ordinarie lärare, som kanske i många år avvaktat
tillfälle att vinna ordinarie anställning, berövade de befordringsmöjligheter,
som de hittills förmenat sig äga.
Till motverkande av dessa i och för sig icke önskvärda följder av den
begränsade ansökningsrätten framställas i yttrandena vissa förslag. Sålunda
ifrågasätter en folkskolinspektör en kompletterande bestämmelse av
innehåll, att skoldistriktet, när de sökande äro till meriter underlägsna
distriktets egna extra ordinarie lärare, må kunna lia möjlighet att efter
skolöverstyrelsens prövning få ledigförklara tjänst på nytt med fri ansökningsrätt.
En annan inspektör föreslår, att åtskillnad göres mellan stadsoch
landsbygdsdistrikt, och att särskilda bestämmelser, analoga med de
nu föreliggande, utarbetas för stadsskoldistrikten med stiftet som enhet.
I ett par yttranden — särskilt från städernas folkskolinspektörsförbund
framhälles, att det förhållandet, att inom ett skoldistrikt under längre tid
anställda välmeriterade extra ordinarie lärare finnas, bör kunna betraktas
som giltigt skäl för skolöverstyrelsen att jämlikt förslagets punkt 5 c)
medgiva fri ansökningsrätt vid uppkommande ledighet, En förslagsställare
anser, att lärare över en viss ålder, exempelvis 50 år, icke böra få
söka tjänst med begränsad ansökningsrätt. Oell styrelserna för de båda
lärarorganisationer, som yttrat sig i ärendet, vilja ifrågasätta, att lärare
8
Kungl. May.ts proposition Nr 154.
på överflödiga tjänster sättas på indragningsstat eller pensioneras i förtid,
exempelvis vid 55 år.
I övrigt innehålla yttrandena en del smärre erinringar och förslag. Sålunda
betvivla ett par inspektörer nyttan av gottgörelse för flyttningskostnader,
enär kungörelse härom samtidigt blir ett tillkännagivande örn
tjänstens oförmånliga beskaffenhet. En inspektör anser däremot, att flyttningshjälp
under alla förhållanden bör lämnas. Vidare hävdas i enstaka
yttranden att annonsering i en facktidning bör vara nog, att ortstidningar
även böra ifrågakomma, och att skolstyrelserna själva böra få bestämma,
vilka facktidningar de vilja anlita. Det framhålles även av en inspektör, att
kungörelse icke med nödvändighet borde behöva ske genom annonsering i
vissa tidningar utan även på annat sätt kunna delgivas skolråd och lärare
i distrikt, där lärare med rätt till begränsad ansökning finnes anställd.
En norrlandsinspektör påpekar, att, med hänsyn till finskspråkiga skoldistrikt,
bestämmelserna böra formuleras så, att dessa distrikt icke tvingas
att mottaga småskollärarinnor, vilka ej behärska finska språket. Slutligen
uttalas från några håll önskvärdheten av normerande bestämmelser rörande
minimiantalet barn i läraravdelningar till ledning för åtgärders
vidtagande i fråga örn sammanslagningar av avdelningar med alltför ringa
barnantal.
Starkt betonas av ett flertal inspektörer, att åt de föreslagna bestämmelserna
bör givas en provisorisk karaktär. Det framhålles, att provisoriet
bör bliva så kortvarigt som möjligt, förslagsvis nämnes i ett yttrande 2
eller 3 år.
För egen del framhåller skolöverstyrelsen till en början, att de förslag
till° nya bestämmelser rörande tillsättningsåtgärder i fråga örn folk- och
småskollärartjänster, som de sakkunniga framlagt, icke i och för sig kunna
anses vara ägnade att i alla avseenden främja skolans pedagogiska intressen
liksom ej heller de enskilda skoldistriktens intressen i fråga örn
det lokala skolväsendet. Syftet med dessa bestämmelser är att förbehålla
de lärartjänster, som under en tid framåt komma att förklaras lediga åt
en begränsad kategori av sökande, nämligen åt lärare inom sådana skoldistrikt,
vilka vid verkställd undersökning befunnits hava flera lärarkrafter
än som måste anses behövliga. Genom en dylik begränsning av ansökningsrätten
komma uppenbarligen många skoldistrikt i det läget, att de
vid återbesättandet av ledigblivna tjänster eller besättandet av nya ofta
bliva nödsakade att förrätta sitt val mellan sökande, som varken med avseenae
på antalet eller med hänsyn till kvalifikationerna motsvara vad som
eljest brukat stå till distriktets förfogande vid motsvarande valtillfällen.
Att detta förhållande kan bliva menligt nog för skolväsendet i distrikt, där
man vinnlagt sig örn att alltid hålla detta på en hög nivå, är tydligt. Å
andra sidan kan icke heller förbises de allvarliga olägenheter, som den
föreslagna ordningen kommer att vålla de lärare, vilka i förlitande på en
blivande befordran till ordinarie i flera år uppehållit befattningar som
vikarierande eller extra ordinarie lärare vid en skola men nu genom att
ansökningsrätten till dylika tjänster förbehålles åt en helt annan lärarkategori
plötsligt finna sig utestängda från de påräknade befordringsmöjligheterna
för oviss tid.
Gent emot här berörda intressen, som måste betraktas såsom både naturliga
och berättigade, ställa sig emellertid andra, som på grund av förhållandenas
makt tilltvinga sig hänsyn. Särskilt två omständigheter, den un
-
9
Kungl. 31aj:ts proposition Nr 154.
der senare år minskade nativiteten och de samtidigt förbättrade kommunikationerna
på landsbygden, ha aktualiserat frågan örn åtgärder för indragning
av skolor nied allt för ringa barnantal och centralisering av skolväsendet
i vissa fall genom anordnande av skolskjutsar. Det statsekonomiska
intresset kräver, att de besparingar, som härigenom kunna göras,
även bli tillvaratagna. Detta lär dock ej kunna ske med mindre än att ordinarie
lärare, vilkas tjänster ej längre äro behövliga, erhålla annan liknande
befattning. Hellre än att detta skall ordnas medelst tvångsförflyttnmg av
lärare, vilket otvivelaktigt mången gång skulle framkalla missnöje och
bitterhet icke blott hos den transporterade utan även hos det skoldistrikt,
som skulle bliva tvingat mottaga honom, bör en sådan utväg prövas, genom
vilken, inom de gränser, som måste dragas för att de åsyftade tjänsteindragningarna
över huvud skola komma till stånd, den största möjliga
frihet må kunna tillförsäkras båda parter. De sakkunnigas förslag avser
just att anvisa en dylik utväg.
Örn sålunda genom realiserandet av de sakkunnigas förslag de rena skolintressena
i åtskilliga avseenden måste anses få vika för de ekonomiska
intressena, bör dock icke alldeles bortses fran att förslaget, samtidigt som
dess huvudändamål är att praktiskt lösa problemet örn de överflödiga lärartjänsternas
indragning, även kan i vissa fall medföra pedagogiska fördelar.
Indragning av skolor med ringa barnantal och på grund därav ofta även
med en svag organisationsform skulle ofta komma att ha till följd ifrågavarande
barns transport till en skola av högre form och med bättre resurser
över huvud taget. I den mån förslaget kommer att giva upphov till
lämpliga anordningar i sådant hänseende, kan det tydligen sägas vara till
gagn även från undervisningens synpunkt.
Efter prövning av de sakkunnigas förslag och med hänsyn till de förhållanden,
som för närvarande i förevarande avseenden skapa ett visst
tvångsläge, har överstyrelsen funnit sig böra i allmänhet taget gD a sin
anslutning till den av de sakkunniga anvisade lösningen.
De föreslagna bestämmelserna böra dock i vissa avseenden modifieras.
Överstyrelsen vill sålunda först erinra örn att det syfte, som avses med
den nu föreliggande utredningen och därpå grundade förslag, redan blivit
i någon mån tillgodosett genom de ändringar i gällande folkskolestadga,
vilka vidtagits genom Kungl. Maj:ts kungörelse den 30 december 1932
(nr 582). Enligt dessa nya bestämmelser skola folk- och småskolans lärare
för framtiden anställas icke vid viss skola eller å viss tjänst utan vid
distriktets skolor i allmänhet. Härigenom möjliggöres, att, vid uppkommen
ledighet å lärartjänst, till denna tjänst kan förflyttas lärare å annan inom
distriktet inrättad tjänst av samma slag, som prövats icke vidare vara
behövlig. Sålunda kunna — i synnerhet när det gäller större skoldistrikt
med ett flertal lärartjänster — redan med nuvarande bestämmelser i
många fall nödiga åtgärder vidtagas för anpassning av lärartjänsternas
antal med hänseende till det förefintliga behovet. Då det måste betraktas
som lyckligast och enklast, örn dylik reglering kan ordnas inom distriktet
såsom en dess inre angelägenhet, anser överstyrelsen, att sådana lärartjänster,
rörande vilka det kan konstateras, att de antingen genom innehavarens
avgång eller genom hans förflyttning inom dista iktet i samband
med företagen omorganisation av skolväsendet, inom viss kortare tid kunna
indragas böra undantagas från ali uppföras å den förteckning över skoldistrikt
med indragbara tjänster, vilken är avsedd att bliva resultatet av
i punkterna 1—3 av de sakkunniga föreslagna åtgärder.
10
Kungl. Majds proposition Nr 154.
Det synes överstyrelsen vidare önskvärt, att den undersökning, som det
enligt punkt 1 skulle åligga varje skolråd att inom viss tid efter bestämmelsernas
ikraftträdande företaga, bör avse en begränsad tid. Skulle en
dylik undersökning inriktas på obestämd tid framåt, bomme den givetvis
att bliva grundad på många osäkerhetsmoment, varigenom kunde inträffa,
att tjänster skulle komma att betecknas såsom indragbara, vilka framdeles
komme att visa sig väl behövliga för skolväsendet. Följden bleve, att
rätt att söka tjänst, som kungjorts ledig endast för lärare å överflödig
tjänst, skulle tillfalla även lärare, vilkas tjänster varken efter deras avgång
eller kanske sedermera i verkligheten bleve indragna. Och även örn
tjänsten med visshet kunde indragas inom exempelvis fem år, skulle det ej
vara lämpligt, att innehavare av sådan tjänst utestängde lärare, vilkens
befattning skulle kunna indragas inom en väsentligt närmare tidpunkt.
Den skolrådet åliggande undersökningen rörande möjligheten att indraga
lärartjänster anser överstyrelsen fördenskull höra begränsas till att avse
endast de närmaste tre åren. En sådan bestämmelse torde alltså komma
att medföra, att det för närvarande befintliga överskottet av lärartjänster
kan snabbare absorberas, än örn ansökningsrätt till lediga tjänster medgives
lärare från distrikt, inom vilka indragning av tjänst kan ske först
vid en längre fram liggande tidpunkt. Före ovannämnda tids utgång bölen
ny undersökning hava verkställts för utrönande av huruvida behov av
tjänstindragning ännu föreligger eller eljest tillkommit, varjämte ytterligare
undersökningar må företagas, då skolrådet finner anledning därtill
eller då skolöverstyrelsen därom förordnar.
I fråga örn nu berörda undersökning lia de sakkunniga hävdat, att den
jämväl bör taga sikte på, huruvida antalet behövliga lärartjänster må
kunna nedbringas genom anordnande av skolskjutsar eller skolbarns inackordering,
Skall anordnande av skolskjutsar tagas i betraktande som
möjlighet för indragning av lärartjänst, måste distriktet givetvis äga förvissning
örn huruvida det i sådant fall har att påräkna statsbidrag för
dylikt ändamål. Detta i sin tur förutsätter, att de av riksdagen anvisade
medlen till statsbidrag för anordnande av skolskjutsar erhålla karaktären
av förslagsanslag. Under sådan förutsättning finner överstyrelsen ej anledning^
till erinran mot de sakkunnigas förslag i detta avseende. Beträffande
möjligheten att indraga lärartjänst genom anordnande av inackordering
för skolbarn bör emellertid bemärkas, att statsbidraget till dylik inackordering
för närvarande uppgår till endast 15,000 kronor för hela riket utom
de fyra nordligaste länen och säkerligen för den närmaste tiden icke kan
påräknas komma att utgå av förslagsanslag, varför denna synpunkt vid
här ifrågavarande undersökning synes nu böra lämnas å sido. Skulle däremot
anslaget få karaktären av förslagsanslag, bör givetvis hänsyn kunna
tagas även till tjänstindragning på grund av barns inackordering, och
har överstyrelsen i så fall intet att erinra mot att jämväl denna synpunkt
angives i bestämmelserna.
Bestämmelserna i punkt 4 utgå ifrån att inspektionsområdena skulle
utgöra de enheter, inom vilka vart för sig avvecklingen av överflödiga
lärartjänster bör äga rum. Mot den motivering härför, som de sakkunniga
anföra å sid. 9—10 i betänkandet har överstyrelsen intet att erinra.
Enligt samma punkt skulle rättighet att anmäla sig som sökande till
tjänst med begränsad ansökningsrätt tillkomma icke endast lärare å tjänster,
vilka prövats vara obehövliga, utan även övriga lärare i distrikt, där
11
Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.
sådan obehövlig tjänst finnes. Denna omständighet finnér överstyrelsen
vara av synnerlig vikt icke blott med hänsyn till en snabbare avveckling
av de överflödiga tjänsterna utan även med hänsyn till de ledigannonselade
tjänsterna, vilka därigenom tydligen kunna påräkna ett något meia
omfattande antal aspiranter, än örn de förbehållas.enbart åt dem, som
uppehålla Överflödiga tjänster. I många fall — särskilt beträffande A-skolor
— måste det ock möta svårigheter att avgöra, vilken lärartjänst som
bör betecknas såsom överflödig. Emellertid synes det överstyrelsen, som
örn i nu berörda hänseende ett undantag från möjligheten att söka tjänst
med begränsad ansökningsrätt borde stipuleras. I punkten 5 föreskrives.
att begränsning av ansökningsrätten icke må kungöras i fråga örn lärartjänst,
som i vederbörlig ordning är förenad med organist-, klockar- eller
kyrkosångarbefattning. Detta undantag synes väl motiverat. Men i analogi
härmed torde då böra föreskrivas, att innehavare av dylika förenade befattningar
är undantagen från ansökningsrätt till tjänst av här. ifrågavarande
slag, även örn han är anställd i skoldistrikt, där överflödig tjänst
finnes.
De sakkunniga ha i punkt 5 velat lämna åt skolöverstyrelsen att, »då
särskilda skäl sådant föranleda», medgiva, att lärartjänst må kungöras
ledig utan i föregående punkt föreskriven begränsning av ansökningsrätten.
Ehuru dylika avgöranden säkerligen stundom kunna bliva förenade
med ej ringa svårigheter, torde likväl en dylik undantagsbestämmelse
böra göras, enär fall helt visst kunna förekomma, då den skäligen
behöver tillämpas. Som exempel i detta avseende utöver dem de sakkunniga
anfört vill överstyrelsen erinra örn det av en norrlandsinspektör
gjorda påpekandet, att ett distrikt med finsktalande befolkning genom
begränsningen av ansökningsrätten till en ledig småskollärarinnetjänst
kunde bli nödsakat välja en sökande, som ej behärskade finska språket.
I dylikt fall kan tydligtvis en dispensbestämmelse, sådan de sakkunniga
föreslå i punkt 5 c), vara av behovet påkallad.
I punkterna 6—9 lia de sakkunniga formulerat bestämmelser, hur vid
tillsättandet av tjänst, som kungjorts ledig med begränsning av .ansökningsrätten,
skall tillgå. Givetvis kan det, såsom åtskilliga folkskolinspektörer
gjort, ifrågasättas, huruvida icke ett skoldistrikt borde även i dessa
undantagsfall i överensstämmelse med § 20 i folkskolestadgan äga rätt att
kräva fullständigt förslag, upptagande tre sökande, innan val måste anställas.
Häremot kan invändas, att, då det är önskvärt att indragning av
övertaliga lärartjänster må kunna försiggå under så kort tidsperiod som
möjligt, det torde vara lämpligt att omedelbart tillämpa, sådana restriktioner,
som måste anses medföra för dylikt ändamål nödig effekt. Det är
överstyrelsens förhoppning att den nu föreslagna begränsningen i skoldistriktens
valrätt skall få till följd en relativt hastig avveckling inom de
olika inspektionsområdena, vilken sålunda skall leda till att den fria ansökningsrätten
snart nog må kunna utan vidare tillämpas. Härigenom kan
den föreslagna anordningen i realiteten sägas få karaktären av ett provisorium,
som, när förhållandena ändrat sig, kommer att upphöra av sig
självt. Att, såsom vissa inspektörer ifrågasätta, redan på förhand begränsa
detta provisorium till ett visst antal år, torde därför näppeligen
vara erforderligt.
För den händelse i något fall skulle visa sig omöjligt att erhålla sökande
på grund därav, att den lediga tjänsten anses särskilt oförmånlig, skulle,
12
Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.
enligt de sakkunnigas förslag, skolöverstyrelsen kunna hos Kungl. Maj:!
hemställa om beviljande av visst belopp av statsmedel såsom gottgörelse
för flyttningskostnader m. m. åt lärare, som efter ansökan erhålla tjänsten,
varefter denna ånyo skulle — med av överstyrelsen bestämd begränsning
— kungöras ledig med angivande av ifrågavarande statsbidrags storlek.
Lämpligheten av en dylik åtgärd finner överstyrelsen för sin del tvivelaktig.
Frånsett den av en inspektör antydda omständigheten, att en tjänst,
som vid själva ledigkungörandet på ovannämnda sätt formligen utpekades
såsom oförmånlig, svårligen skulle locka sökande, även örn ett kontant
belopp till flyttningshjälp m. m. erhölles, torde förslaget i praktiken komma
att visa sig svårt att på rättvist och lämpligt sätt realisera. Att på förhand
beräkna det belopp, som i varje särskilt fall kunde anses skäligt, lär
knappast kunna ske annat än efter tämligen godtyckliga grunder. Ifrågasättas
kan även, örn anslag för dylikt ändamål, såsom de sakkunniga tänkt
sig, bör utgå från förslagsanslaget till avlöning åt lärare vid folkskolor.
Då överstyrelsen hyser den uppfattningen, att förslaget örn flyttningsersättning
i här berörda fall icke skulle komma att medföra den med detsamma
avsedda effekten, och att vid dess tillämpande skulle komma att
uppstå praktiska svårigheter av flera slag, finner sig överstyrelsen böra
avstyrka, vad de sakkunniga i punkt 8 föreslå. Då brist på sökande till en
oförmånlig befattning yppar sig, återstår alltid utvägen att tjänsten kungöres
ledig med fri ansökningsrätt.
Sista punkten i de sakkunnigas förslag upptager bestämmelser örn sättet
för ledigkungörande av tjänst, till vilken ansökningsrätten är begränsad.
I detta avseende vill överstyrelsen endast göra följande erinran. De
sakkunniga föreslå, att kungörelse örn här ifrågavarande ledighet skall
— utom i den tidning, i vilken officiella meddelanden offentliggöras_in
föras
i de facktidningar, som av skolöverstyrelsen bestämmas. Vid granskning
av detta de sakkunnigas förslag bör icke förbises, att jämlikt Kungl.
Maj:ts instruktion för* skolöverstyrelsen besvär över överstyrelsens beslut
kunna hos Kungl. Maj :t anföras. Det kan med tämligen stor säkerhet förutses,
att sådana tidningsorgan, som till äventyrs ej bleve av överstyrelsen
upptagna bland de obligatoriska annonsorganen, icke alltid skulle låta sig
utan vidare nöja med överstyrelsens beslut, och att frågan i så fall bleve
hänskjuten till Kungl. Maj:ts avgörande. Det synes vid sådant förhållande
lämpligare, att bestämmelse örn i vilka tidningar annonsering skall
ske redan från början gines av Kungl. Maj:t.
Framkomna förslag om obligatorisk annonsering även i vissa ortstidningar
anser sig överstyrelsen av rent praktiska skäl ej böra förorda.
Överstyrelsen vill till slut även beröra frågan, i vad män skoldistrikts
uraktlåtenhet att ställa sig till efterrättelse vad sålunda skulle komma att
föreskrivas bör medföra några påföljder. Givet är, att örn dessa föreskrifter
skola, för det allmänna få den besparingseffekt, som skulle vara
deras väsentliga syftemål, är det av synnerlig vikt, att de bliva till fullo
respekterade. Överstyrelsen förutsätter därför i likhet med de sakkunniga,
att skyldigheten att efterfölja de nu föreslagna bestämmelserna bör likställas
med de plikter, som eljest åligga ett skoldistrikt beträffande skolväsendet,
och vilkas åsidosättande författningsenligt medföra förlust av
statsbidrag. Under denna förutsättning synes ej nödigt att till själva bestämmelserna
foga någon särskild punkt rörande nämnda påföljd.
Jämlikt de synpunkter, som överstyrelsen i det föregående framhållit,
13
Kungl. May.ts proposition Nr 154.
har överstyrelsen ansett sig höra ifrågasätta vissa ändringar i de sakkunnigas
förslag till bestämmelser rörande nn föreliggande ärende. Vid
utarbetandet av dessa ändringsförslag har det visat sig, att de flesta
punkterna därvid måste komma att beröras, ehuru ofta blott i rent
formellt hänseende. Enligt överstyrelsens mening torde det emellertid ej
vara lämpligt, att dessa bestämmelser till sin ordalydelse bliva av riksdagen
fastställda. Det synes i stället böra förbehållas Kungl. Majit att
vid utfärdande av författning i ärendet giva åt bestämmelserna den
slutliga utformningen.
På grund av vad överstyrelsen sålunda anfört och med tillstyrkande i
allt väsentligt av de sakkunnigas förslag föreslår skolöverstyrelsen, att
bestämmelserna givas i huvudsak följande innehåll:
1. Det åligger varje skolråd att inom tre månader efter det kungörelse
härom trätt i kraft hava undersökt, huruvida inom skoldistriktet finnes
lärartjänst, som på grund av minskat barnantal, skolväsendets centralisering
genom skolskjutsar, barns hänvisning till annat skoldistrikt eller
andra omständigheter skulle kunna indragas, därest tjänsten bleve ledig.
Denna undersökning skall avse tiden intill den 1 juli 1936. Före utgången
av sistnämnda tid skall ny sådan undersökning, omfattande samtliga skoldistrikt
och avseende ytterligare tre år, hava verkställts. Dylik undersökning
må därjämte företagas inom visst skoldistrikt, då skolrådet finner
anledning därtill eller skolöverstyrelsen därom förordnar.
2. Med ledning av den verkställda utredningen uppgör skolrådet förslag
rörande antalet inom skoldistriktet behövliga lärartjänster. Sedan
skolrådet inhämtat vederbörande folkskolinspektörs yttrande över förslaget,
upptager skolrådet ärendet till ytterligare handläggning. Äro skolrådet
och folkskolinspektören därvid ense, skall i skolrådets protokoll angivas
antalet inom skoldistriktet behövliga lärartjänster av olika slag
samt i förekommande fall antalet dylika tjänster, vilka kunna indragas.
Härvid skall särskilt angivas, huru många av dessa tjänster som kunna
inom den tid, undersökningen omfattar, på grund av lärares pensionering
eller andra omständigheter, indragas genom åtgärder inom distriktet. Utdrag
ur det justerade protokollet tillställes omedelbart folkskolinspektören.
Kunna skolrådet och folkskolinspektören icke enas, skall ärendet av
skolrådet underställas skolöverstyrelsens avgörande.
Sedan ärendet sålunda slutbehandlats, underrättas lärarkåren av skolrådet
örn resultatet av undersökningen samt erinras i förekommande fall
örn den särställning i fråga örn ansökningsrätt till vissa tjänster, lärarna
inom distriktet jämlikt punkt 4 erhållit.
3. Folkskolinspektören skall upprätta och föra förteckning, upptagande
dels de inspektionsområdet tillhörande skoldistrikt, inom vilka enligt den
verkställda undersökningen antalet lärartjänster kan minskas, dels ock antalet
övertaliga lärartjänster av olika slag inom vart och ett av ifrågavarande
skoldistrikt. I detta antal skola dock icke inräknas de lärartjänster, vilkas
innehavare, inom den tid förteckningen avser, beräknas komma att antingen
avgå eller kunna erhålla annan tjänst inom skoldistriktet. Avskrift
av förteckningen tillställes skolöverstyrelsen, hos vilken även ändringar i
förteckningen anmälas.
4. Då jämlikt § 19 mom. 1 d) folkskolestadgan tjänst skall kungöras
ledig, skall skolrådet från vederbörande folkskolinspektör inhämta, huru
-
14
Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.
vida inom inspektionsområdet tinnes skoldistrikt med sådan övertalig
lärartjänst, som skall finnas uppförd å den i punkt 3 omnämnda förteckningen.
Är detta fallet, lämnar folkskolinspektören uppgift å dessa skoldistrikt,
varefter skolrådet kungör tjänsten ledig till ansökan. Ansökningsrätt
tillkommer därvid ordinarie eller tills vidare anställda lärare från de
av folkskolinspektören uppgivna skoldistrikten, dock med undantag för
lärare, vilkens tjänst är i föreskriven ordning förenad med organist-,
klockare- eller kyrkosångarebefattning. Ordinarie lärartjänster vid småskola,
tjänster för lärare med anställning tills vidare vid mindre folkskola
eller såsom biträdande lärare vid folkskola skola i detta sammanhang
betraktas såsom tjänster av samma slag.
5. Lärartjänst må kungöras ledig utan i punkt 4 föreskriven begränsning
av ansökningsrätten;
a) örn folkskolinspektören meddelat, att det inom inspektionsområdet
icke finnes skoldistrikt med övertaliga lärartjänster av ifrågavarande slag,
b) örn lärartjänsten är i föreskriven ordning förenad med organist-,
klockare- eller kyrkosångarebefattning samt
c) örn skolöverstyrelsen, då särskilda skäl sådant föranleda, därtill lämnat
medgivande.
6. Hava två eller flera behöriga sökande anmält sig till tjänst med
begränsad ansökningsrätt enligt punkt 4, skall förslag upprättas och val
ske med iakttagande i tillämpliga delar av vad därom föreskrives i folkskolestadgan.
_ L Anmäler sig endast en behörig sökande, och vill skolrådet icke låta
sig därmed nöja, eller ingen behörig sökande, skall skolrådet anmäla förhållandet
för skolöverstyrelsen, som har att besluta, hur med tjänstens
tillsättande skall förfaras. Därvid må överstyrelsen även kunna bestämma,
att tjänsten skall kungöras ledig med ansökningsrätt jämväl för lärare
inom annat av överstyrelsen angivet inspektionsområde, vilka äga den
särskilda ansökningsrätt, som avses i punkt 4.
8. Anmäla sig icke minst två behöriga sökande, då tjänst jämlikt bestämmelserna
i punkt 7 ånyo förklarats ledig, må skolrådet äga att kungöra
tjänsten ledig utan begränsning av ansökningsrätten.
9. Då tjänst förklaras ledig med ansökningsrätt endast för lärare från
vissa av vederbörande folkskolinspektör uppgivna skoldistrikt inom samma
inspektionsområde, som det tjänsten tillhör, skola dessa skoldistrikt
angivas i kungörelsen. Har den begränsade ansökningsrätten genom beslut
av skolöverstyrelsen utsträckts även till lärare från annat inspektionsområde,
skola de av överstyrelsen bestämda inspektionsområdena angivas
i kungörelsen. Sökande till tjänst med begränsad ansökningsrätt i annat
inspektionsområde än det, inom vilket han är anställd, skall till ansökan
utom eljest erforderliga handlingar även foga av vederbörande folkskolinspektör
utfärdat intyg därom, att sökanden innehar sådan anställning,
som medför behörighet att söka tjänst, vilken förklarats ledig med begränsad
ansökningsrätt. Sådant intyg må icke vara utfärdat tidigare än två
månader före ansökningstidens utgång.
Kungörelse enligt bestämmelserna här ovan av ledig lärartjänst skall
utom i den tidning, i vilken officiella meddelanden offentliggöras, införas
i den eller de facktidningar, som av Kungl. Majit bestämmas.
Svenska stadsförbundets styrelse har i yttrande den 10 februari 1933
avstyrkt förslaget under anförande av bland annat följande:
15
Kungl. Maj.ts proposition Nr 1.54.
I likhet med de sakkunniga anser styrelsen det böra anstå med längre
gående åtgärder i föreliggande ärende, helst till dess statsmakterna tagit
slutlig ställning till skatteutjämningsberedningens förslag, i vad detta
avser statens förhållande till folkskoleundervisningen. Styrelsen delar
också de sakkunnigas mening, att ett dylikt uppskov dock icke med nödvändighet
behöver hindra mindre vittgående försök att få till stand en
indragning av tjänster, som visa sig icke längre vara påkallade.
Det framlagda förslaget synes emellertid ägnat att medföra bestämda
olägenheter ur städernas synpunkt. Vid deras folkskolor finnas anställda
extra ordinarie lärare, som blivit väl förtrogna med arbetet vid skolorna
och som haft anledning att räkna med en befordran vid uppkommen
vakans. Med den begränsade ansökningsrätt, som nu tänkes genomford,
skulle en dylik befattningshavare i stad kunna få stå tillbaka för lärare
från inspektionsdistriktets landsdel, till nackdel ej blott för den ifrågavarande
läraren själv utan sannolikt även för undervisningen i stadens
skolor. Detta synes vara så mycket mindre rimligt, som städerna ofta nog
genom beredande av extra förmåner sökt skaffa sig de mest kvalificerade
lärår krafterna. Av dessa skäl anser sig styrelsen icke kunna tillstyrka det
föreliggande förslaget.
Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund har vidare i yttrande
den 15 februari 1933 anfört i huvudsak följande:
Mot det förslag, de sakkunniga framlagt, har styrelsen ingen egentlig
erinran att göra. Visserligen förekommer i detsamma vissa begränsningar
i kommunernas nuvarande självbestämningsrätt bland annat däri att, örn
två behöriga sökande anmält sig till sådan med begränsad ansökningsrätt
ledigförklarad tjänst, skall val mellan dessa två äga rum, ehuru ett skoldistrikt
eljest kan göra anspråk på tre sökande. Betydelsen av en sådan
begränsning synes emellertid icke böra överskattas, da därigenom patagligen
vinnas fördelar, som för kommunerna icke sakna betydelse.
Även föreskriften örn att kungörelse rörande lärartjänster, som med
begränsad ansökningsrätt ledigförklaras, skall utom i den tidning, i vilken
officiella meddelanden offentliggöras, införas i de facktidningar, som av
skolöverstyrelsen bestämmas, kan ge anledning till vissa erinringar. Då
det emellertid får anses angeläget, att kännedom örn dessa platsers ledigförklarande
kommer till så vidsträckta kretsar som möjligt, vill styrelsen
icke avstyrka en åtgärd, som eljest icke borde ifrågakomma.
Genom skatteutjämningsberedningens nyligen avgivna betänkande har
viss omorganisation av folkskoleväsendet blivit ifrågasatt och ändring
jämväl i lärarnas tjänsteförhållanden föreslagits. Under sådana förhållanden
kan det ju synas, som skulle de sakkunnigas förslag böra behandlas i
samband med beredningens betänkande. Styrelsen vill dock starkt understryka
behovet av sådan ändring i gällande bestämmelser härutinnan så
att möjlighet att indraga överflödiga lärartjänster snarast möjligt kail
ernås. De sakkunnigas förslag synes genomförbart utan större rubbningar
i nuvarande organisation och torde kunna föreläggas innevarande års
riksdag. Härigenom skulle en viss erfarenhet kunna vinnas örn systemets
verkningar till ledning vid prövning av skatteutjämningsberedningens
förslag.
T ärendet har vidare statskontoret den 2 februari 1933 avgivit yttrande,
däri anföres bland annat:
Departe
mentschefen.
16 Kungl. Maj. ts proposition Nr 154.
Det synes statskontoret kunna dragas i tvivelsmål, örn de föreslagna
åtgärderna kunna i någon mera avsevärd omfattning bidraga till minskande
av antalet överflödiga lärartjänster vid folkskoleväsendet. Då
emellertid berörda åtgärder äro av sådan art, att de vålla endast obetydlig
ökning i arbetet för vederbörande statliga och kommunala myndigheter,
och särskilda kostnader uppstå i anledning av desamma endast i den mån
syftemålet med åtgärderna står att vinna, vill statskontoret icke motsätta
sig ett genomförande av det framlagda förslaget, mot vars detaljer statskontoret
icke funnit anledning till erinran.
Folkskoleväsendet har under åtskilliga år undergått en stark och snabb
expansion. Under de senaste åren har emellertid gjort sig gällande en
kraftig tendens till minskning i nativiteten, varigenom flerstädes folk- och
småskolornas lärjungeantal starkt sjunkit. Härigenom hava påkallats åtgärder
för nedskärning av folkskoleväsendets i många avseenden alltför
breda organisatoriska grundval och vissa åtgärder med detta syftemål
hava också redan vidtagits. Genom de av mig i det föregående omnämnda,
nyligen vidtagna åtgärderna, torde visserligen åtskilliga fördelar i detta
avseende hava vunnits. Emellertid har en av de största olägenheterna vid
rationaliseringssträvandena varit lärarkårens starka bundenhet vid skoldistrikten.
Ett upphävande av denna bristande rörlighet hos lärarpersonalen
genom en utvidgning av lärarnas flyttningsskyldighet har under
diskussionen och bland annat av min företrädare i ämbetet befunnits kunna
innebära betydande möjligheter till en mera noggrann anpassning av lärarkrafternas
antal efter föreliggande behov.
De i ärendet tillkallade sakkunniga hava stannat vid att föreslå vissa
åtgärder för förflyttning på frivillighetens väg av lärare mellan skoldistrikten.
De i ärendet hörda myndigheterna hava tämligen enhälligt biträtt
denna grundläggande princip i förslaget.
Så som ärendet nu ligger till, är jag icke för närvarande beredd att taga
ståndpunkt till frågan örn tvångsföreskrifter av ena eller andra slaget
utan håller före, att det torde vara lämpligast att under nuvarande förhållanden
söka sig fram på den av de sakkunniga anvisade vägen. Nu
ifrågasatta åtgärder torde emellertid böra betraktas som provisoriska
anordningar, vilkas verkningar först synas böra avvaktas, innan ärendet
på nytt upptages.
De av de sakkunniga framlagda förslagen med de av skolöverstyrelsen
däri föreslagna ändringarna synes mig kunna i allt väsentligt godtagas.
I vissa enstaka punkter torde det bliva erforderligt vidtaga smärre modifikationer.
Bestämmelserna synas icke för det närvarande böra införlivas
med folkskolestadgan utan utfärdas såsom en fristående kungörelse. Då
bestämmelsernas slutliga avfattning ej synes behöva underställas riksdagen,
torde det ej vara på sin plats att här ingå på frågan örn föreskrifternas
närmare utformning. Jag anser det därför tillräckligt, att Kungl.
17
Kungl. Maj:ts proposition Nr 154.
Majit inhämtar riksdagens mening, huruvida riksdagen bär något att
erinra emot de grundläggande principer för ovannämnda syftemåls vinnande,
som av de sakkunniga föreslagits.
Jag hemställer därför, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att förklara sig icke hava något att erinra emot att för
beredande av ökade möjligheter att indraga lärartjänster
vid folkskoleväsendet föreskrifter utfärdas i huvudsaklig
överensstämmelse med vad ovan angivits.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition i
ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall till riksdagen avlåtas.
Ur protokollet:
Anna Meurling.
Bihang till riksdagens protokoll 1933.
1 sami.
Nr 154.
2