Kungl. Marits proposition nr 153.

1

Nr 153.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående distriktsveterinärväsendet;
given Stockholms slott den 10 februari 1933.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

Under Hans Majlis

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott dea 10 februari 1933.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,
Möller, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld:

Under punkt 63 i nionde huvudtiteln av årets statsverksproposition kar
Kungl. Majit föreslagit riksdagen att, i avbidan pä den proposition angående
anslag till distriktsveterinärer, som kunde varda riksdagen förelagd,
beräkna för budgetåret 1933/1934 under titel »Distriktsveterinärer»
ett ordinarie förslagsanslag av 620,000 kronor.

Under punkt 59 av samma huvudtitel har Kungl. Majit vidare föreslagit
riksdagen att, i avbidan på den proposition i ämnet, som kunde
varda förelagd riksdagen, för budgetåret 1933/1934 beräkna ordinarie anslaget
till veterinärinrättningen i Skara till 8,500 kronor.

Slutligen har Kungl. Majit under punkt 65 av nämnda huvudtitel föreslagit
riksdagen att, i avbidan på förberörda proposition, till karantäns Bihanq

till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Sr 153. •

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

anstalten i Haparanda för husdjur för budgetåret 1933/1934 beräkna ett
extra anslag av 5,490 kronor.

På grund av beslut vid 1931 års riksdag (IX H. T., punkt 49; skr. 9 A,,
punkt 28) måste, såsom jag under punkt 61 i nionde huvudtiteln anfort,,
från och med 1934 års ingång anslag upptagas för samtliga kostnader för
distriktsveterinärväsendet, vilket från nämnda tid skall övertagas av
staten. Sedan särskilt tillkallade sakkunniga (distriktsveterinärlönescikkunniga)
den 12 juli 1930 framlagt förslag beträffande ordnandet av
distriktsveterinärernas anställnings- och avlöningsförhållanden (stan
off. utr. 1930: 18), liava vederbörande myndigheters yttranden införskaffats
däröver, varjämte förslag till jämkningar i den nuvarande indelningen
av länen i veterinärdistrikt utarbetats inom medicinalstyrelsen.

De förslag till åtgärder för genomförandet av den av 1931 års riksdag;
beslutade statsanställningen för distriktsveterinärerna, som jag nu ämnar
framlägga, bar jag för vinnande av större överskådlighet ansett mig
böra uppdela i följande avdelningar:

1. Distriktsveterinärernas avlönings- och pensionsförbållanden m. m.

2. Landets indelning i veterinärdistrikt.

3. Ny taxa för veterinärs tjänsteförrättningar.

4. Kostnadsberäkningar.

I samband med frågan örn avlöningsförhållandena för distriktsveterinärerna
kommer att behandlas ifrågasatta ändringar i gällande taxa för
distriktsveterinärer den 31 juli 1914 (nr 180).

1. Distriktsveterinärernas avlönings- och pensionsförbållanden m, m Enligt

gällande avlöuingsbestämmelser äger distriktsveterinär, som
är anställd i något av de fyra nordligaste länen, uppbära en begynnelseavlöning
av lägst 2,600 kronor, samt annan distriktsveterinär lägst 2,100
kronor. Härtill komma två ålderstillägg å vartdera 450 kronor efter
respektive 10 års väl vitsordad tjänstgöring. Till begynnelseavlöningen
bidrager staten med 900 kronor i de fyra nordligaste länen och 700 kronor
i övriga län. Statsbidraget till varje ålderstillägg uppgår till 225
kronor. Villkoren för statsbidrags åtnjutande finnas angivna i kungörelsen
den 8 juni 1923 (nr 180) angående statsbidrag till distriktsveterinärers
avlönande. Till distriktsveterinär, som erhåller dyrtidstillägg å
honom av vederbörande landsting tillkommande avlöning, utgår därjämte
dyrtidstillägg av statsmedel å det i avlöningen — begynnelseavlöning
och ålderstillägg — ingående statsbidraget efter samma grunder
som å landstingets andel i avlöningen, dock högst med en tredjedel av
statsbidraget. Vissa landsting hava emellertid fastställt högre begynnelseavlöning
än den bestämda minimiavlöningen, och jämväl beträffande
ålderstilläggen hava särskilda grunder bestämts såväl i avseende å

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

villkoren för deras utgående, tidpunkten för deras tillträdande som deras
storlek. Även i fråga om dyrtidstillägg tillämpas mycket olikartade
normer. Sålunda torde böra nämnas, att i Västernorrlands län distriktsveterinärernas
begynnelseavlöning (statsbidrag inbegripet) uppgår till
4,400 kronor, vartill komma tre ålderstillägg med respektive 450, 500 och
500 kronor efter 5, 10 och 15 års tjänstgöring. I samma län utgår dyrtidstillägg
efter samma grunder, som gälla för befattningshavare i statens
tjänst med s. k. oreglerad avlöning. I fråga örn dyrtidstilläggens
storlek hava 14 landsting beslutat, att dyrtidstillägg skall utgå å landstingets
andel i avlöningen med Vs eller efter samma grunder, som tilllämpas
för befattningshavare i statens tjänst med s. k. oreglerad avlöning.
Av övriga landsting hava flertalet beslutat lägre grunder för dyrtidstillägg
åt distriktsveterinärerna. I något fall har dyrtidstillägg icke
ansetts böra under de senaste åren ifrågakomma. I allmänhet uppbära
distriktsveterinärerna av landstingsmedel särskilda arvoden för avlönande
av vikarier å i allmänhet 300 kronor för år. Distriktsveterinärernas
pensionering är genom landstingens medverkan ordnad i statens pensionsanstalt.
Pensionsunderlaget utgör 3,500 kronor, vartill kommer pensionsförhöjning
I, varigenom hel pension uppgår till 3,960 kronor. Nu
gällande lönereglering för distriktsveterinärerna genomfördes vid 1923
års riksdag, och framgå de skäl, som föranlett densamma, av det vid
statsverkspropositionen för samma år fogade statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden, nionde huvudtiteln, sid. 121—130.

I skrivelse den 27 januari 1926 upptog svenska distriktsveterinärföreningen,
förutom frågan örn distriktsveterinärernas anställningsförhållanden,
vissa avlöuingsspörsmål till behandling. Föreningen påyrkade
därvid en reformering av själva avlöningssystemet och förordade i sådant
hänseende, i anslutning till gällande löneplan för provinsialläkare,
distriktveterinärernas överflyttning på s. k. reglerad stat, varvid skulle
tillämpas en särskild löneplan.

Inordnandet av distriktsveterinärerna i det för allmänna civilförvaltningen
gällande avlöningsreglementet påkallade, enligt föreningen, vissa
övergångsbestämmelser, vilka skulle utfärdas av Kungl. Maj:t. Såsom
huvudregel borde därvid gälla, att de nya avlöningsbestämmelserna
skulle omedelbart efter deras ikraftträdande varda gällande för samtliga
distriktsveterinärer såsom örn bestämmelserna varit tillämpade under
vars och ens hela tjänstetid i oavbruten följd. Det förbehåll örn rätt för
länsveterinär, vilken tidigare överförts å reglerad stat, att med sin befattning
förena tjänst å kommuns stat, borde givetvis gälla även beträffande
distriktsveterinärerna.

Medicinalstyrelsen avgav den 15 maj 1926 yttrande över distriktsveterinärföreningens
nämnda förslag. Därvid föreslog styrelsen, med hänsyn
till då föreslagen lönereglering för länsveterinärerna, en löneplan för distriktsveterinärer
av följande utseende.

Kungl. Maj.-ts proposition nr 153.

Löneklasa i......._•___,__		Lön	e g r	upp		--------
i 1	II	in	IV	V	VI	VII
1 3,960	4,236	4,512	4,788	5,064	5,340	5,616
2 4,260	4,536	4,812	5,088	5,364	5,640	5,916 |
o 4,560	4,836	5,112	5,388	5,664	5,940	6,216 i
4 4,860	5,136	5,412	5,688	5,964	6,240	6|516
•r> 5,160	5,436	5,712	5,988	6,264	6,540	6,816

Medicinalstyrelsen anförde vidare bland annat följande.

Fördelningen av distriktsveterinärtjänsterna a de sju olika lönegrupperna
inom löneplanen borde bestämmas av Kungl. Majit. Likaså borde
det ankomma på Kungl. Majit att utfärda de föreskrifter, som bleve nödvändiga
vid övergången till den nya löneregleringen. Det för befattningshavare
vid statsdepartement med flera verk gällande avlöningsreglementet
tunne styrelsen kunna vinna tillämpning även beträffande bär ifrågavarande
befattningshavare, örn blott undantagsbestämmelser utfärdades i
anslutning till dem, som ansetts nödvändiga vid länsveterinärernas införande
a löneskalan. Kallortstillägg borde vidare ej utgå, eftersom kallorten
vore beaktad redan i lönegrupperingen.

Med en statsanställuing av distriktsveterinärerna följde såsom självfallet,
att de skulle utnämnas och entledigas av statsmyndighet, här lämp
ligen medicinalstyrelsen. Såsom styrelsen redan förut i skrivelse den 28
februari 1921 framhållit, behövde dock ej ortsintresset bliva lidande genom
en sådan statsanställning.

I och med att distriktsveterinärerna överfördes å nya löneplanen, vilken
motsvarade 17:e lönegraden, skulle deras pension komma att beräknas
jämlikt § 3 i kungörelsen den 29 juni 1921 (nr 426) sådan denna paragraf
lydde enligt kungörelsen den 12 juni 1925 (nr 277). Pensionsunderlaget
skulle da bliva 3,444 kronor. Då befattningshavarna förut kunnat erhålla
en pension å 3,963 kronor, syntes ett särskilt pensionsunderlag böra fastställas
för dem å förslagsvis 3,996 kronor, eller något mer än det pensionsunderlag,
som fastställts för 20:e lönegraden.

Medicinalstyrelsen hade beräknat kostnaderna för den föreslagna löneregleringen
till i runt tal 1,660,000 kronor, varvid den ökade kostnaden för
staten skulle bliva 1,334,000 kronor, medan samtidigt från landets landsting
avlyftades ett belopp av omkring 842,000 kronor.

Sedermera avlämnade distriktsveterinärföreningen den 31 augusti 1926
i anslutning till medicinalstyrelsens förslag fullständigt förslag till avlöningsreglemente
för distriktsveterinärer jämte motivering till detta
förslag.

Därefter bär statskontoret den 23 november 1928 avgivit infordrat utlåtande
i ärendet och därvid beträffande lönefrågan framhållit, att en
distriktsveterinärs ekonomiska ställning i hög grad vore beroende av inkomsterna
av enskilda förrättningar, samt att av utredningen i ärendet
framginge, att dessa inkomster inom olika distrikt vore synnerligen växlande.
Fördenskull borde distriktsveterinärens lön så avpassas, att även
för befattningshavare inom mindre givande distrikt förutsättningarna för
full försörjning kunde sägas bliva för handen. Ur denna synpunkt vore

Kumjl. Muj:ts proposition nr 153.

5

den nu gällande lönen för distriktsveterinär väl låg. Statskontoret framhöll
vidare, att distriktsveterinärens lön lämpligen borde avvägas i lingen
får samma proportion till länsveterinärs lön, som 1923 ansågs tillbörligPå
grund härav ansåg statskontoret, att grundlönen för distriktsveterinär
borde bestämmas till 2,850 kronor, av vilket belopp V3 borde betalas av
statsverket. Den av ämbetsverket föreslagna avlöningsförhöjningen skulle
medföra en kostnad av 62,500 kronor. Inom statskontoret anfördes emellertid
en skiljaktig mening, enligt vilken något förhöjt statsbidrag till
distriktsveterinärernas avlöning icke borde utgå.

Vidare bär Västerbottens läns landsting i skrivelse den 18 september
1923 föreslagit ett förhöjt statsbidrag till distriktsveterinärerna i de fyra
nordligaste länen, samtidigt som landstinget ifrågasatt sådan ändring i
gällande taxa för distriktsveterinärer, att den något högre ersättning, som
nu utginge i do fyra nordligaste länen, skulle försvinna oell samma praktiktaxa
gälla för landet i dess helhet. I yttranden över detta förslag hava
ifrågasatts, huruvida förslaget icke kunde komma att föranleda, att landstingen
tillgodogjorde sig statsbidragen, och att någon ersättning alitsa
icke skulle tillkomma veterinärerna i anledning av den ifrågasatta iaxesänkningen.

Distriktsveterinärlönesakkiinniga hava i sitt betänkande framlagt förslag
till lönereglering för distriktsveterinärerna i anslutning till de allmänna
synpunkter på frågan, som anförts av medicinalstyrelsen. De sakkunniga
hava såsom utgångspunkt för löneregleringen lämnat vissa uppgifter
rörande distriktsveterinärernas avlöningsförhållanden enligt nu
tillämpade grunder.

Sålunda meddelas, att distriktsveterinärerna, enligt infordrade statistiska
uppgifter, under 1927—1929 haft en sammanlaget medelinkomst, av
löneförmåner å 3,891 kronor, däri inginge såväl ålderstillägg som dyrtidstillägg,
vartill komme en nettoinkomst enligt taxa av i medeltal under
samma period 3,214 kronor.

Vissa distriktsveterinärer hade dessutom haft icke obetydliga inkomster
från köttbesiktningsbyråer, men det antal distriktsveterinärer, som
hade dylika inkomster, uppginge endast till fjärdedelen av hela antalet.
I övrigt hade mer eller mindre tillfälliga inkomster åtnjutits av ungefär
tre fjärdedelar av distriktsveterinärerna med i medeltal 638 kronor, vilket
belopp avsåge även ersättning från vederbörande landsting för seinestervikarie.
Bortsett från inkomsterna från besildningsbyråer eller likartade
inrättningar samt ersättning för avlönande av semestervikarie, uppskattades
medelinkomsten, beräknad å avlöning, ersättning enligt taxa och
övrig inkomst av veterinärverksamhet flir landets distriktsveterinärer enligt
de lämnade uppgifterna till 7,200 ä 7,500 kronor örn året.

Praktikinkomsterna växlade högst betydligt inom olika landstingsområden
samt voro i de fyra nordligaste länen avsevärt lägre ari i övriga delar
av landet. Nämnda inkomster rönte inflytande av huruvida distrikts-;
veterinären erhållit förordnande såsom besiktningsman samt huruvida
praktik inom hans distrikt utövades av länsveterinär, militär veterinär eller
annan veterinär, icke anställd i allmän tjänst.

Kunni. Ma]:ts proposition nr 153.

De sakkunniga hava därefter i enlighet med erhållna direktiv till behandling
upptagit frågan om den ersättning, som skäligen borde tillkomma
en distriktsveterinär för hans arbete, ävensom spörsmålen örn den sammanlagda
inkomst, vilken borde beräknas skola tillföras distriktsveterinär,
samt örn det lämpliga förhållandet mellan den fasta avlöningen och gottgörelsen
enligt taxa eller med andra ord, huru stor del av distriktsveterinärs
förmåner, som borde bestridas av det allmänna, och huru stor del,
som borde läggas på hans enskilda uppdragsgivare. I nämnda hänseende
havn de sakkunniga anfört i huvudsak följande.

Vad först beträffade frågan örn den sammanlagda inkomst, vilken för
framtiden borde beräknas skola tillföras distriktsveterinärerna, hyste de
sakkunniga den uppfattningen, att man vid bedömandet av storleken av
denna inkomst borde taga hänsyn till distriktsveterinärernas långa utbildningstid.
samt önskvärdheten av att kunna bibehålla distriktsveterinärkåren
vid den höga standard i avseende å duglighet och fackkunskap, som
den allmänt ansåges innehava. I betraktande härav syntes denna inkomst
i allmänhet i ett distrikt, varest arbetsbördan och praktikmöjligheterna
kunde anses såsom normala, böra uppgå till åtminstone 8,000 kronor, vilken
inkomst sedermera borde kunna genom intjänade ålderstillägg ökas
till omkring 9,000 kronor. Inkomsten skulle alltså i genomsnitt uppgå till
åtminstone 8,500 kronor. De sakkunniga hade ansett sig böra utgå från att
distriktsveterinär i allmänhet borde, där så lämpligen kunde ske och särskilt
i distrikt med begränsade praktikmöjligheter, förordnas såsom besiktningsman
vid inom distriktet inrättade köttbesiktningsbyråer och exportslakterier
samt att detta i varje fall skulle äga rum, då inkomsten därifrån
icke överstege 2,000 kronor. Alldenstund inrättandet av köttbesiktningsbyråer
vöre en kommunal angelägenhet, kunde emellertid icke denna omständighet
tillmätas större betydelse. Samma synpunkt gällde exportslakterier,
vilka inrättades på enskilt initiativ. Uppmärksammas borde
dock, att ett mycket stort antal distriktsveterinärers inkomster till mer
än hälften utgjordes av ersättning för enligt taxa utfört arbete. Denna
del av inkomsten, som icke kunde anses jämställd med fast inkomst i form
av avlöning, borde vid jämförelse med de inkomster, som tillkomma befattningshavare
i statens tjänst, vilka hade hela sin inkomst bestämd i
form av avlöning av statsmedel, reduceras med omkring 25 procent. En
motsvarande beräkning hade skett exempelvis vid uppskattandet av de
inkomster, som uppbures av statens lantbruksingenjör^, för vilka lönereglering
genomförts vid 1930 års riksdag. Vidkommande därefter frågan
örn huru denna inkomst lämpligen borde fördelas vore de sakkunniga av
deri meningen, att i ett normaldistrikt åtminstone hälften av distriktsveterinärernas
inkomster borde utgå i form av fast avlöning. Emellertid holle
de sakkunniga före, att, i likhet med vad som redan vore fallet, i de nordligaste
länen en väsentligt större del än hälften av inkomsterna borde utgå
i denna form. Genom de sakkunnigas förslag komme någon ökning av
distriktsveterinärernas inkomster att ske därigenom, att en höjning av de
sakkunniga ifrågasattes av den gottgörelse, som skulle utgå till distriktsveterinär
vid arbete för statens räkning. Denna inkomstökning bleve
emellertid jämförelsevis obetydlig, och syntes i detta sammanhang icke
kunna tillmätas större vikt. En begränsning i möjligheterna av att på distriktsveterinärernas
enskilda uppdragsgivare överflytta kostnaderna läge

Kungl. Muj:ts proposition nr 163. ‘

redan dari, att detta skulle föranleda en höjning av ersättningen enligt
1914 års taxa för distriktsveterinärer. Ersättningsgrunderna i denna taxa
hade emellertid avvägts med hänsyn till jordbrukarbefolkningens ekonomiska
bärkraft oell stöde i visst samband till andra förrattnmgstaxor.

Vidkommande därefter frågan örn distriktsveterinärernas inplacering i
det lönesystem, som gäller för allmänna civilförvaltningen, ha\a de sakkunniga
anfört i huvudsak följande.

Distriktsveterinärföreningen hade nied tillstyrkande av medicinalstyrelsen
föreslagit, att distriktsveterinär skulle placeras i _17:e lönegraden av
den i avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen intagna loneplanen.
Statskontoret åter, som icke förordat statsanställmng, hade tillstyrkt
en ökning av distriktsveterinärernas avlöning med 7o0 kronor örn
året eller från nuvarande lägst 2,100 kronor till lägst 2,850 kronor. Harvid
hade emellertid tydligen förutsatts, att denna avlöning skulle betraktas såsom
s. k. oreglerad avlöning, enär någon förändring i dyrtidstilläggsgrunderna
icke samtidigt ifrågasatts. Tillämpade man då det beräkningssa-tt,
som kommit till användning vid uppgörandet av exempelvis loneregleringen
för försvarsväsendets personal, borde sistnämnda minimibelopp tor
Sitt kunna jämföras med den i avlöningsreglementets löneplan upptagna
s. k. reglerade avlöningen ökas med 20 procent eller till 3,420 kronor. Aven
örn det skulle kunna anmärkas, att denna beräkningsgrund vöre något tor
hög, syntes dock en tillämpning av statskontorets förslag närmast föranleda
distriktsveterinärernas placering i 15:e lönegraden å löneplanen, dar
begynnelseavlöningen i lägsta löneklassen å A-ort vore 3,450 kronor.

Med hänsyn till distriktsveterinärernas utbildning samt de risker, som
vöre förenade nied deras tjänsteutövning, hade de sakkunniga kommit till
den uppfattningen, att en placering i 15:e lönegraden i huvudsaklig anslutning
till statskontorets förslag måste anses befogad. Aven örn skal
kunde anföras för en något högre placering, hade de sakkunniga funnit
sig böra stanna vid en placering i 15:e lönegraden. En statsanställning
av distriktsveterinärerna komme att utöver den direkta avlöningen medföra
åtskilliga förmåner, vilka vore förenade nied anställning i statens

tjänst. ...

På i huvudsak enahanda skäl, som föranlett riksdagen att för provinsialläkarna
införa en särskild lönegruppering med hänsyn till tjänstgöxingsdistriktens
svårskötthet och storleken av den inkomst av enskild
praktik, som därstädes kunde påräknas, föresloge de sakkunniga en särskild
löneplan även för distriktsveterinärerna, där i första gruppen avlöningen
skulle motsvara den i A-ort i löre lönegraden med en begynnelseavlöning
av 3,450 kronor och en slutavlöning av 4,500 kronor. Antalet
lönegrupper syntes i anslutning till löneplanen för provinsialläkarna samt
till de av distriktsveterinärföreningen och medicinalstyrelsen framställda
förslagen böra bestämmas till sju. Skillnaden mellan avlöningen inom de
olika lönegrupperna kunde lämpligen bestämmas till 360 kronor. Uppfattning
till högre löneklass skulle ske enligt de i avlöningsreglementet för
allmänna civilförvaltningen fastställda grunderna efter respektive 3, 6,
9 och 12 års tjänstgöring.

I anslutning till de synpunkter, som sålunda anförts av de sakkunniga,
hava de uppgjort följande löneplan.

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Löneklass			Lön	e g r u	P P	" ...........
i	II	III	IV 1	V	VI	VII
kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.
1	3,450	3,810	4,170	4,530 |	4,890	5,250	5,610
2	3,660	4,020	4,380	4,740	5,100	5,460	5,820
8	3,960	4,320	4,680	5,040 I	5,400	5,760	6,120
4	4,260	4,620	4,980	5,340	5,700	6,060	6,420
5	4,560	4,920	5,280	5,640 I	6,000	6,360	6,720

Enligt de sakkunnigas mening benede det ankomma på Kungl. Majit att,
i likhet med vad som vöre fallet beträffande gällande ortsgruppering, verkställa
fördelning av distriktsveterinärbefattningarna å de särskilda lönegrupperna.
Härvid syntes hänsyn böra tagas till i vad mån tjänstgöringsdistriktet
kunde anses svårskött eller ej samt till storleken av påräkneliga
inkomster av enskild praktik eller andra förvärvskällor. Jämväl borde
beaktas, örn oek i mindre grad, levnadskostnaderna och kallortsförhållandena.
Särskilt kallortstillägg skulle nämligen icke förekomma. De sakkunniga
hava ansett sig beträffande praktikinkomsten, i vilken jämväl
inräknats arvoden för tuberkulinundersökningar, böra räkna med ungeför
följande fördelning å lönegrupper:

Lönegrupp I ................................ inkomster av praktik över 4,000 kronor

» II » » » 3,501—4,000 »

» Hl ................................ » » » 3,001-3,500 »

» IV ................................ » » » 2,501-3,000 »

» V » » » 2,001—2,500 >»

» • VI ................................ » » » 1,501-2,000 »

» VII ................................ » j> » högst 1,500 »

Begynnelse- och slutavlöningarna för distriktsveterinärer inom ifrågavarande
sju lönegrupper, oberäknat dyrtidstillägg, ävensom genomsnittliga
praktikinkomster framgå av följande av de sakkunniga uppgjorda
tablå.

Lönegrupp	I	II	III	IV	V	VI	VII
Begynnelseavlöning:
Löneklass 1.....................	3,450	3,810	4,170	4,530	4,890	5,250	5,610
Genomsnittlig praktikin-komst ........................	4,500	3,750	3.250	2,750	2,250	1,750	1,250
Summa kr-	7,950	7,560	7,420	7,280	7,140	7,000	6,860
Slutavlöning:
Löneklass 5.....................	4,560	4,920	5,280	5,640	6,000	6,360	6,720
Genomsnittlig praktika-
komst .....................	4,500	3,750	3.250	2,750	2,250	1.750	1,250
f Summa kr.	9,060	8,670	8,530	8,390	8,250	8,110	7,970

9

Kungl. Marits proposition nr 153.

Enligt de sakkunnigas mening skulle en uppdelning av veterinärdistrikten
å ifrågavarande lönegrupper giva till resultat, att till grupp I
skulle hänföras lil distrikt, till grupp II 30 distrikt, till grupp III likaledes
30 distrikt, till grupp IV 15 distrikt, till grupp V likaledes 15
distrikt, till grupp VI 20 distrikt samt till grupp VII 30 distrikt. De sakkunniga
hava fäst uppmärksamheten på, att vid genomförandet av nämnda
gruppindelning en sänkning av den sammanlagda avlöniug, som i
vissa landstingsområden redan nu tillerkänts distriktsveterinärerna, kunde
komma att äga rum.

Därefter hava de sakkunniga upptagit till behandling frågan örn
de särskilda avlöningsbestämmelser, som erfordras för distriktsveterinärernas
del. Sålunda behövdes, utöver de bestämmelser, som gällde för provinsialläkare
och som i tillämpliga delar ansetts böra vinna tillämpning
jämväl å distriktsveterinärerna, föreskrifter örn vikariatsersättning för
distriktsveterinär, som uppehölle länsveterinärbefattning. Vikariatsersättningen
syntes i detta fall höra bestämmas till i allmänhet 8 kronor
örn dagen samt jämkas nedåt i sådana fall av vikariat, då distriktsveterinär
samtidigt uppehölle egen befattning. Därest vikariatet fullgjordes
å annan ort än stationeringsorten, borde givetvis utgå tjänstgöringstraktamente.
Möjlighet borde vidare beredas distriktsveterinär att på en gång
uttaga semester för två år. Därjämte erfordrades särskilda övergångsbestämmelser.
Därvid borde bland annat stadgas, att nuvarande innehavare
av distriktsveterinärtjänster skulle äga för placering i och uppfattning
till högre löneklass tillgodoräkna sig anställningstid såsom
distriktsveterinär.

I fråga örn pensionering av distriktsveterinärerna hava de sakkunniga
gjort gällande, att nuvarande innehavare av distriktsveterinärbefattningar
borde pensioneras av landstingen. Staten skulle däremot åtaga sig
pensioneringen av de distriktsveterinärer, som utnämndes efter genomförandet
av statsanställningen. Pensionsunderlaget borde med hänsyn till
nu gällande pensionsunderlag, som med utgående förhöjning utgjorde
3,960 kronor, ökas till det belopp, vartill pensionsunderlaget i 21: a lönegraden
blivit fastställt eller 4,200 kronor. Höjningen motiverades bland
annat av den omständigheten, att pensionsunderlaget i 20:e lönegraden
understeg för distriktsveterinär nu gällande pensionsunderlag.

Vidare bar framhållits, att utbetalning av avlöningsmedel till distriktsveterinärerna
framdeles borde ske genom en central förvaltningsmyndighet,
varvid i första hand medicinalstyrelsen bordo ifrågakomma.

De sakkunniga hava även påpekat (sid. 28 i betänkandet), att en följd
av distiktsveterinärernas statsanställning skulle bliva, att dessa framdeles
komme att tillsättas av Kungl. Majit eller möjligen, därest det ansåges
önskvärt att befria Kungl. Majit från handläggningen av dessa
ärenden, av medicinalstyrelsen. Bibehållandet av veterinärstyrelserna
skulle vid sådant förhållande icke längre vara erforderligt. Emellertid

10

Kanyl. Muj:ts proposition nr 153.

hava de sakkunniga ansett lämpligt, att, i trots av distriktsveterinärernas
förändrade ställning, ortsintressena i någon män skulle få göra sig
gällande vid tillsättandet av distriktsveterinärtjänster. Detta syntes då
kunna ske på sådant sätt, att, innan utnämning till distriktsveterinärtjanst
ägde rum, vederbörande hushållningssällskaps förvaltningsutskott
c rhölle tillfälle att över det i enlighet med nu tillämpad ordning av medicinalstyrelsen
upprättade förslaget avgiva yttrande och därvid lämna
sitt föi ord åt någon av de pa förslaget uppförda. Vid behandlingen av
sadant ärende borde utskottet förstärkas med länsveterinären. En dvlik
anordning hade tidigare av medicinalstyrelsen ifrågasatts och senast
törordats i åtskilliga yttranden från veterinärstyrelserna. De sakkunniga
hava även haft under övervägande, huruvida ortsintresset härvid i
stället lämpligen skulle kunna representeras av vederbörande länsstyrelse
eller landstingets förvaltningsutskott, givetvis i båda fallen med länsveterinären
som särskilt tillkallad ledamot vid hithörande frågors behandling.
iled hänsyn till den allmänna ställning, som numera tillkomma
hushållningssällskapen och deras förvaltningsutskott såsom företrädare
av den jordbrukande befolkningens synpunkter, hava dock övervägande
skäl synts de sakkunniga vara för handen att lämna nu nämnd
befogenhet åt hushållningssällskapens förvaltningsutskott.

De sakkunnigas förslag bär beräknats draga en kostnad av 1,240,000
kronor, i vilket belopp icke ingå några pensioneringskostnader eller utgifter
för dyrtidstillägg.

Beträffande distriktsveterinärernas placering i avlöningskänseeude
m. m. har inom distriktsveterinärlönesakkunniga uttalts en särskild mening
av distriktsveterinär W. Bory.

Bolg har för att belysa utbildningstidens inverkan på distriktsveterinärernas
ekonomiska ställning verkställt en undersökning rörande omkostnaderna
för studier och tjänsteuppsättning m. m. för de distriktsveterinärer,
som utnämnts till sin första ordinarie distriktsveterinärtjanst
under tio år före avgivandet av de sakkunnigas förslag. Undersökningen
utvisade, att en genomsnittlig omkostnad av 20,000 kronor
mäste beräknas, samt att förräntning och amortering av detta kapital
under en 20-årig amorteringstid gåve vid handen, att en årlig insats av
airka 1,500 . kronor vore erforderlig. Av de distriktsveterinärer, som
JU.mi!at uppgifter i nämnda hänseende, hade 82 procent studerat på skuld.
Därjämte har framhållits, dels att distriktsveterinärerna måste för sjukoch
olycksfallsförsäkring med anledning av de med deras yrkesutövning
förenade stora riskerna vidkännas högre årspremier än andra med dem
uamställda tjänstemän, samt att de för sin fortbildning hade betydande
utgifter. Vid jämförelse med bataljons- och regementsveterinärer ävensom
lantbruksingenjörer — i samtliga fall tjänstemän med ensartad utbildning
och likställdhet i fråga örn rätten till praktikutövning — framstode
tydligt, att distriktsveterinärerna föreslagits skola erhålla en för
lag löneplacering.

För att bereda distriktsveterinärkåren möjlighet att bibehålla den höga
standard med avseende å duglighet och fackkunskap, som den allmänt

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

ansats innebära oell som enligt de sakkunnigas mening vöre önskvärd,
måste anses erforderligt, att den sammanlagda inkomst av lon och Praktik,
som skulle tillkomma distriktsveterinär, sattes till ett betydligt högre
belopp än de sakkunniga föreslagit. I det särskilda yttrandet har därför
framlagts förslag till en löneplan för distriktsveterinärerna med början
från Ilie lönegraden. Denna löneplan skulle erhålla följande utseende:

! Löneklass !	i i		L 6 n	e g r u p p
II	lil	17	V	VI	VII
kr.	kr.	kr. |	kr.	kr.	kr.	kr.
1	3,960	4,260	4,560	4,860	5,160	5,460	5,760
	4^260	4,560	4,860	5,160	5.460	5.760	6,060
3	4,560	4,860	5,160	5,460	5,760	6,060	6,360
,4	4,860	5,160	5,460 !	5,760	6,060	6,360	6,660
5	5,160	5,460	5,760	6,060	6,360	6,660	6,960

Merkostnaden vid genomförandet av denna löneplan skulle, obeiäknat
dyrtidstillägg, uppgå till inemot 120,000 kronor eller icke fullt 10 procent
i förhållande till sakkunnigmajoritetens förslag.

Distriktsveterinärlöncsakkunniga hava i sitt betänkande jämväl behandlat
frågan örn jämkning av bestämmelserna i nu gällande taxa för
distriktsveterinärer oell i sådant hänseende anfört i huvudsak
följande.

I det av de sakkunniga framlagda förslaget till taxa för arvode åt vissa
i civil tjänst anställda veterinärer m. fl. (veterinärtaxa) har såsom avdelning
A upptagits ersättningsbestämmelserna vid enskild husdjurssjukvård
(praktiktaxa), medan under avdelning B intagits föreskrifter
örn ersättning för tjänsteförrättningar (tjänstetaxa). Bestämmelserna
under avdelning A hava i huvudsak anslutits till nu gällande föreskrifter
i 1914 års taxa för distriktsveterinärer. De sakkunniga hava
emellertid ansett sig böra införa skyldighet för veterinär att, i likhet
med vad som redan gäller för provinsialläkare, inom vissa gränser bestämma
arvodets storlek med hänsyn till såväl sjukdomsfallets natur
och det arbete, veterinären måst nedlägga, som ock till den betalmngsskyldiges
förmåga att gälda kostnaderna. Som utgångspunkt och medeltal
vid fastställandet av dessa gränser för arvodena hava de sakkunniga,
som vid avvägandet av avlöningen till distriktsveterinärerna ansett,
att den nuvarande praktikinkomsten borde i huvudsak bibehållas
oförändrad, tagit de i § 4 av gällande taxa för de särskilda grupperna
intagna arvodesbeloppen. Detta skulle alltså komma att innebära, att
djurägare i ringa förmögenlietsvillkor kunde erhålla en sänkning av nuvarande
arvode, vilken sänkning uppvägdes av en. motsvarande höjning
av arvodet för djurägare i bättre ekonomisk ställning.

För de fyra nordligaste länen gälla enligt nyssnämnda § 4 högre ersättningsgrunder
för arvodets bestämmande vid sjukbesök pa avstånd
över 20 kilometer. Då bibehållandet av dessa undantagsbestämmelser
knappast kunde anses vara motiverat, och då de sakkunniga dessutom
erfarit, att bestämmelserna vid tillämpningen saknade större betydelse,
hava de i anslutning till förut berörda framställning fran Västerbottens
läns landsting ansett sig böra förorda, att för hela.landet skola galla
enhetliga föreskrifter rörande veterinärs arvode för sjukbesök.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Beträffande detaljbestämmelserna i praktiktaxan hava de sakkunniga
anfört följande.

»I betraktande av jordbrukets åtminstone under nu rådande förhållanden
svaga bärkraft hava de sakkunniga ansett ytterligare åtgärder till
nedbringandet av de med veterinärs sjukbesök förenade kostnaderna för
djurägaren vara önskvärda. Detta syntes också kunna ske, utan att veterinärens
berättigade intressen trädas för nära. I detta syfte torde
nämligen i praktiktaxan kunna intagas sådana bestämmelser i fråga örn
veterinärs resekostnadsersättning, att denna kommer att utgå i nära anslutning
till självkostnaden, och vidare synes någon utjämning av resekostnaderna
kunna åstadkommas därigenom, att ersättningen vid kortare
resor beräknas proportionsvis högre än vid längre resor. Då flertalet
distriktsveterinärer i och för sin tjänst hålla egna automobiler,
hava de sakkunniga uppgjort förslag till särskild taxa vid begagnandet
av egen automobil. Veterinär, som icke håller sådan automobil bör äga
ratt att med automobilägare träffa avtal örn tillämpning av ifrågavarande
taxa, men är skyldig att, örn sådan överenskommelse icke träffats begagna
sig av automobil, som kan komma att tillhandahållas av veder-''
börande hushållningssällskap. De sakkunniga förutsätta nämligen, att
hushållningssällskapen skola kunna i djurägarens intresse träffa uppgörelse
med automobilägare i orten örn tillhandahållande av automobil ät
veterinär, som därvid skall vara skyldig debitera den resekostnadsersättning,
som av hushållningssällskapet fastställes. Denna hushållningssällskapets
medverkan, vilken givetvis är frivillig, skulle följaktligen
ifrågakomma allenast för det fall, att veterinären icke håller egen automobil
och icke heller med automobilägare träffat uppgörelse örn tillämpning
av nämnda specialtaxa. Därest denna medverkan ej komme till
stand, skulle nämligen resekostnadersättningen beräknas enligt något av
de i allmänna resereglemente! upptagna färdsätten taxeautomobil eller
hastskjuts. Vid begagnandet av dessa färdsätt komme emellertid resekostnaden
att bliva väsentligt högre än enligt den föreslagna special^
™'' -7° sakkunniga hålla före, att det icke kan anses innebära någon
obillighet gent emot veterinärerna att ålägga dem skyldighet att debitera
en ersättning vid resor med egen automobil, som i stort sett endast motsvarar
självkostnaden, medan å andra sidan en sänkning av resekostnadsersattningen
otvivelaktigt är till avsevärd fördel för djurägarna. Det
torde också, förtjäna framhållas, att ett stort antal distriktsveterinärer
redan nu vid användandet av egen automobil debitera ersättning, sorn
väsentligt understiger den ersättning, vartill de författningsenligt äro berättigade.

Följande exempel torde i någon mån belysa skillnaden mellan den
resekostnadsersättning, som enligt nu gällande bestämmelser tillkommer
veterinär, och den, som enligt den av de sakkunniga föreslagna specialtaxan
skulle utgå. Vid resa för sjukbesök på ett avstånd från veterinärens
bostad av 5 kilometer äger veterinären enligt nuvarande be®
.meisel'' vid en beräknad lega för häst och åkdon av 4 kronor 25 öre
*. uPPuära för fram- och återresa en sammanlagd resekostnadsersattnmg
av 4 kronor 25 öre. Vid tillämpning av den föreslagna specialtaxan
skulle resekostnadsersättningen utgöra 3 kronor. Sjukbesök på
ett avstånd från veterinärens bostad av 15 respektive 30 kilometer berättigar
honom för närvarande att vid tillämpning av nyssnämnda lega
debitera tor fram- och återresan sammanlagt 12 kronor 50 öre respektive

13

Kungl. Majrts proposition nr löij.

25 kronor 50 öre. Den föreslagna specialtaxan skulle berättiga till en
resekostnadsersättning av endast 7 kronor 50 öre respektive 13 kronor 50
öre.

Givetvis förutsätta de sakkunniga, att vid förrättningsresorna det
färdsätt kommer till användning, vilket med hänsyn till såväl förrättningens
art, andra förrättningar under samma resa och förekommande
resor för statens räkning som djurägarens intresse av resekostnadernas
nedbringande måste anses vara det i varje fall ändamålsenligaste. Klart
är även, att, då tjänsteförrättning och enskild husdjurssjukvård förekomma
under samma resa, resekostnaden bör av veterinären på lämpligt
sätt fördelas, och att dubbel ersättning ej i dylikt fall får utgå.

Vid sjukbesök på kortare avstånd än en kilometer — i vilket fall veterinären
ej har rätt att bliva hämtad och ej heller äger åtnjuta resekostnadsersättning
— bör det åligga den, som kallat veterinär, att till förrättningsstället
transportera erforderliga instrument. Stadgande härom
bär ansetts böra intagas i § 5.

I övrigt hava de sakkunniga, som ansett nu gällande bestämmelser
böra i här ovan icke berörda delar bibehållas i stort sett oförändrade,
beträffande ifrågavarande avdelning av veterinärtaxan endast föreslagit
vissa i huvudsak formella jämkningar. Beträffande praktiktaxan vilja
de sakkunniga dock framhålla, att skäl synas tala för att veterinär, som
under alla förhållanden enligt veterinärinstruktionen är skyldig på kallelse
infinna sig för sjukbesök eller förrättning, må erhålla förmånsrätt
i djurägarens konkurs för arvode och resekostnadsersättning, som utgå
för sjukbesök.»

Nämnda § 4 i de sakkunnigas förslag är av följande lydelse:

1. För varje sjukbesök, som av veterinären på anmodan av vederbörande
djurägare göres med utgångspunkt från veterinärens bostad eller annat
inom distriktet beläget ställe, där han uppehåller sig, skall, vare sig
recept meddelas eller icke, arvode, såvitt icke detta enligt § 6 här nedan
skall beräknas efter tid, utgå på följande sätt:

då avståndet är

5 kilometer eller därunder		................ 3-	5	kronor
över	5	men	ej	över	10 kilometer................	................ 5-	■ 7	»
»	10	»	»	»	15	» ................	............... 6-	■ 8	»
»	15	»	»	»	20	» .................	................ 7—	9	»
>	20	»	»	»	25	» ................	................ 8-	10	»
»	25	»	»	»	30	» ................	............... 9-	11	»
■»	30	»	»	»	35	» ................	................ 10-	12	»
»	35	»	»		40	» ................	............... 11-	13	»
»	40	»	»	»	50	» ................	................ 12-	-14	»
»	50	»	»	»	60	» ................	................ 13-	-15	»

o. s. v

med en kronas förhöjning av de båda sist angivna beloppen för varje nytt
tiotal kilometer.

2. Särskild gottgörelse för återfärden utgår icke.

Beträffande de sakkunnigas förslag i avseende å § 4 har de sakkunnigas
ordförande, riksdagsmannen E. O. Magnusson i Tumhult, uttalat särskild
mening.

J 4

Kungl. Majlis proposition nr 153.

Magnusson Ilar framhållit, att det vore ett önskemål, varom alla vore
ense, att djurägaren skulle tillkalla veterinär i alla de fall, där så befunnes
nödvändigt, men att förutsättningen för att detta verkligen skulle
ske vore, att kostnaden för veterinärens sjukbesök icke komme att ställa
sig alltför hög för djurägaren. Han anslöt sig till de sakkunnigas förslag
om en jämkning nedåt i gällande taxa för distriktsveterinär i sådana
fall, där omfattningen av veterinärens arbete eller den betalningsskyldiges
förmåga att gälda kostnaden kunde giva anledning till en lägre debitering
än den normala. Denna jämkning borde dock enligt hans mening givas
något större räckvidd samt icke kompenseras genom beredande av möjlighet
till motsvarande höjning av taxan för andra djurägare. Då de sakkunnigas
förslag innefattade en avsevärd förhöjning av minimiavlöningen
för distriktsveterinärerna samt en billigare kostnad för djurägaren
vid anlitande, av veterinär med sannolikhet skulle medföra en ökning av
distriktsveterinärernas praktik, möjliggjord genom de senaste årens utveckling
på kommunikationsväsendets område, hade han ansett sig böra
föreslå, att det i § 4 första stycket angivna arvodet borde utgå på följande
sätt:

då avståndet är

5 kilometer eller	därunder		................ 3-	- 5
över	5	men	ej i	över	10 kilometer.................	................ 4-	6
»	10	»	»	»	15	» ................	................ 5—	- 7
»	15	»	»	»	20	» .................	................ 6—	- 8
»	20	»	»	»	25	» .................	............... 7-	9
	25	»	»	»	30	» .................	.............. 8-	10
»	30	»	»	»	35	» .................	............... 9-	11
»	35		»	»	40	» .................	............... 10 -	12
»	40	»	»	»	50	» .................	............... 11—	13
»	50	»	»	»	60	» .................	................ 12-	14

o. s. v.

med en kronas förhöjning av de båda sist angivna beloppen för varje nytt
tiotal kilometer.

Över distriktsveterinärlönesakkunnigas förslag hava utlåtanden infordrats
från samtliga länsstyrelser, landsting, hushållningssällskaps förvaltningsutskott
oell veterinärstyrelser ävensom från medicinalstyrelsen, statskontoret,
allmänna civilförvaltningens lönenämnd, lantbruksstyrelsen och
styrelsen för veterinärhögskolan. Dessutom hava yttranden inkommit från
styrelsen för svenska landstingsförbundet, svenska veterinärläkarföreningen
och svenska distriktsveterinärföreningen.

Av länsstyrelsernas, landstingens, hushållningssällskapens förvaltningsutskotts
och veter inär styrel sellas yttranden framgår i huvudsak följande.

Distriktsveterinärernas avlöning. 53 myndigheter hava
yttrat sig över frågan örn distriktsveterinärernas avlöningsförmåner. Medan
hushållningssällskapet och veterinärstyrelsen i Malmöhus län med instämmande
av länsstyrelsen i samma län icke funnit någon höjning av
distriktsveterinärernas nuvarande löner påkallad, hava åter såväl länsstyrelsen
som landstinget, hushållningssällskapet och veterinärstyrelsen i Örebro
län, länsstyrelsen, hushållningssällskapet och veterinärstyrelsen i Blekinge
län ävensom veterinärstyrelserna i Värmlands och Västernorrlands

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

län förordat, att lönen skulle bestämmas efter 17:e lönegraden i avlönings
reglementet (herr Borgs särskilda mening). Länsstyrelsen, landstinget, hus
hållningssällskapet och veterinärstyrelsen i Västerbottens län hava åter
helt allmänt uttalat sig för högre lön än som av de sakkunniga föreslagits.
Veterinärstyrelserna i Södermanlands och Norrbottens län hava ansett, att
avlöningen borde ställas i relation till taxan, så att en sänkning av denna
kompenserades med högre avlöning. Samtliga återstående myndigheter,
därav flertalet landsting och veterinärstyrelser, hava tillstyrkt de sakkunnigas
förslag eller lämnat detsamma utan erinran. Landstinget i
Västernorrlands län har beslutat att icke göra något uttalande i lönefrågan,
då detta spörsmål måste anses vara en statens angelägenhet.

Distriktsveterinärer n as pensio n e r i n g. 13 av nyss nämnda
myndigheter hava yttrat sig i frågan örn bestridande av kostnaderna för
distriktsveterinärernas pensionering. Under det att 11 myndigheter hava
gjort gällande, att staten borde vidkännas jämväl pensioneringskostnaderna
för de tjänstinnehavare, som innehade sina befattningar vid statens
övertagande av distriktsveterinärväsendet, havn 2 myndigheter, länsstyrelsen
i Västerås och landstinget i Örebro län, funnit rättvist, att landstingen
fortfarande betalade pensioneringskostnaderna för distriktsveterinärer,
som utnämnts före statsanställningens genomförande.

Distriktsveterinärernas tillsättande. I denna fråga bär
endast ett mindre antal länsstyrelser yttrat sig. Länsstyrelsen i Södermanlands
län har i anslutning till ett av veterinärstyrelsen i länet avgivet
yttrande framhållit, att den föreslagna organisationen, enligt vilken hushållningssällskapets
förvaltningsutskott skulle äga avgiva förord vid distriktsveterinärs
tillsättande, ej kunde ersätta veterinärstyrelsen, samt att
länsstyrelsen borde få i någon form deltaga vid förordets avgivande. Länsstyrelsen
i Kristianstads län har framhållit, att distriktsveterinärerna
borde tillsättas av Kungl. Majit. Länsstyrelsen i Västernorrlands län bär
med instämmande i ett av länets veterinärstyrelse avgivet yttrande framhållit,
att ortsintressena icke behövde representeras vid tillsättningen.
Länsstyrelsen i Malmöhus län har i anslutning till ett av hushållningssällskapets
förvaltningsutskott avgivet yttrande framhållit önskvärdheten av
att utnämningen skedde av veterinärstyrelsen. Av övriga länsstyrelser,
som yttrat sig i denna fråga, hava 7 tillstyrkt det föreslagna tillsättningsförfarandet
samt 4 förklarat sig lämna förslaget utan erinran.

Av de 13 landsting, som yttrat sig i frågan örn distriktsveterinärernas
tillsättande, hava 7 tillstyrkt de sakkunnigas förslag och 3 förklarat sig
lämna detta utan erinran. Södermanlands läns landsting Ilar instämt i
det av veterinärstyrelsen i länet avgivna yttrandet. Landstinget i Malmöhus
län har framhållit, att distriktsveterinär borde utnämnas av lokal
myndighet. Landstinget i Västernorrlands län slutligen har gjort gällande,
att onödiga kostnader skulle uppstå för sammankallandet av hushållningssällskapens
förvaltningsutskott allenast för att avgiva förord vid distriktsveterinärs
tillsättning, saint att ortsintresset utan olägenhet kunde
undvaras vid tillsättningsförfarande!.

Bland de hushållningssällskap, som genom sina förvaltningsutskott yttrat
sig beträffande detta spörsmål, har hushållningssällskapet i Östergötlands
län betecknat det föreslagna tillvägagångssättet såsom tillfredsställande
samt hushållningssällskapet i Västerbottens Ilin såsom ett lyckligt
funnet förslag. Hushållningssällskapen i Malmöhus län, Kalmar läns
norra, landstingsområde, Västernorrlands län samt Södermanlands län

16

Kungl. Muj:ts proposition nr 153.

Lava haft vissa erinringar mot förslaget i avseende a ortsmyndiglieternas
förord vid tillsättningen. Hushållningssällskapet i Kristianstads län har
ansett, att distriktsveterinärerna borde utnämnas av Kungl. Majit samt
hushållningssällskapet i Skaraborgs län, att veterinärstyrelsen borde i
stället för hushållningssällskapets förvaltningsutskott få avgiva förord.
Sistnämnda synpunkt återkommer i det av hushållningssällskapet i Blekinge
län avgivna yttrandet. Av övriga hushållningssällskap, som yttrat
sig, hava 6 tillstyrkt förslaget och 1 lämnat detsamma utan erinran.

Av veterinär styrelserna hava 12 helt anslutit sig till de sakkunnigas förslag
utan närmare motivering. Veterinärstyrelserna i Kristianstads län
och Kalmar läns norra landstingsområde hava i samband med tillstyrkande
av förslaget förklarat sig anse, att distriktsveterinärerna borde tillsättas
av Kungl. Majit, varemot veterinärstyrelsen i Stockholms län gjort
gällande, att de borde tillsättas av medicinalstyrelsen. Veterinärstyrelsen
i Malmöhus län har ansett, att distriktsveterinärerna borde tillsättas
av veterinärstyrelsen i länet, något som även påyrkats av veterinärstyrelsen
i Skaraborgs län. Däremot har veterinärstyrelsen i Västernorrlands
län framhållit, att ortsintressena icke behövde göra sig gällande vid
tillsättningen. Veterinärstyrelsen i Östergötlands län har tillstyrkt förslaget
under förutsättning, att hushållningssällskapets förvaltningsutskott
finge avgiva förord. Veterinärstyrelsens i Södermanlands län yttrande
har refererats förut i samband med länsstyrelsens i länet utlåtande i
ärendet.

Praktiktaxan. I fråga örn distriktsveterinärernas praktiktaxa hava
nära nog samtliga myndigheter uttalat sig. Inemot två tredjedelar av
dessa hava anslutit sig till den av riksdagmannen Magnusson i Tumhult
uttalade särskilda meningen, avseende viss reducering av de i $ 4 av den
föreslagna taxan upptagna ersättningsbeloppen. Hushållningssällskapet
och veterinärstyrelsen i Malmöhus län hava med instämmande av länsstyrelsen
i länet ansett den i nämnda reservation föreslagna sänkningen
otillräcklig samt framhållit, att arvodet icke borde bestämmas med hänsyn
till djurägarens ekonomiska bärkraft. Liknande uttalanden hava
gjorts av laudstinget och veterinärstyrelsen i Gävleborgs län. Huvudförslaget
i taxefrågan har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av 10 länsstyrelser.
6 landsting, 6 hushållningssällskap och 7 veterinärstyrelser, varjämte
2 länsstyrelser, 2 landsting, 3 hushållningssällskap och 3 veterinärstyrelser
framhållit, att en sänkning av praktiktaxan borde gottgöras med
förhöjning av avlöningen.

Sedan nämnda yttranden från ortsmyndiglieter inkommit, hava utlåtanden
infordrats från medicinalstyrelsen, statskontoret, allmänna civilförvaltningens
lönenämnd, lantbruksstyrelsen och styrelsen för veterinärhögskolan.
Följande redogörelse torde få lämnas för huvudinnehållet i
sistnämnda myndigheters yttranden.

Medicinalstyrelsen. Styrelsen har i fråga örn tillsättandet av distriktsveterinärtjänsterna
ansett det mindre lämpligt, att en och samma myndighet
skulle upprätta förslag och utnämna samt därför föreslagit, att distriktsveterinärerna
måtte utnämnas av Kungl. Majit. Ehuru medicinalstyrelsen
vore av den uppfattningen, att, då distriktsveterinärerna skulle helt
avlönas av statsmedel, skäl talade mot införandet av bestämmelsen örn
lokalt förord, anser sig styrelsen, som tidigare uttalat sig för att förord

17

Kungl. Muj:ts proposition nr 153.

bordo fä lämnas av lokal myndighet, höra föreslå, att förordet skulle avgivas
av vederbörande länsstyrelse efter länsveterinärens hörande. Länsstyrelsen
syntes nämligen på grund av sin ingående kännedom örn och
förtrogenhet med förhållandena i länet vara i minst lika hög grad so™
någon annan lokal institution skickad att tillvarataga berättigade lokala
intressen. Även det förhållandet, att distriktsveterinärbefattningarna
skulle bliva rent statliga befattningar, talade för förordsrattens förläggande
till länsstyrelserna. .. .

I fråga örn distriktsveterinärernas löneställning har medicinalstyrelsen
med vidhållande av sin tidigare i ärendet uttalade uppfattning (jfr styrelsens
utlåtande år 1926) ansett, att en löneplan för distriktsveterinärerna
borde grunda sig på 17:e lönegraden i avlöningsreglementet för allmänna
civilförvaltningen och följaktligen tillstyrkt det förslag, som framlagts
av distriktsveterinären Borg i hans vid de sakkunnigas betänkande fogade
särskilda mening. I avseende å den föreslagna lönegrupperingen har från
medicinalstyrelsens sida intet annat varit att erinra än att fördelningen
å de särskilda lönegrupperna ej borde rubbas under den tid, samme belattningshavare
innehade tjänsten, och ej heller göras beroende av eventuell
inkomst från köttbesiktningsbyrå. Sistnämnda inkomst borde enligt medicinalstyrelsens
mening ej heller hava något inflytande å frågan örn distriktsveterinärernas
allmänna lönegradsplacering..

Styrelsen har icke haft något att erinra i anledning av vad de sakkunniga*
föreslagit rörande särskilda avlöningsbestämmelser och i fråga örn
distriktsveterinärernas pensionering.

Förslaget till praktiktaxa har tillstyrkts nied den ändringen, att distriktsveterinär
väl skall vara skyldig att, örn han icke håller egen automobil,
träffa överenskommelse med automobilägare örn tilllämpning av viss i $ o
mom. 2 av de sakkunnigas förslag intagen reducerad taxa, men icke be
hova örn sådan överenskommelse icke av honom träffas, begagna sig av
automobil, som kan komma att tillhandahållas honom av vederbörande

hushållningssällskap. . „ ...

Statskontoret. Med utgångspunkt fran de avlöningsförmåner, som tillkomma
länsveterinär, har statskontoret funnit den föreslagna, löneplace
ringen väl hög och ägnad att medföra en alltför stor utjämning av förhållandet
mellan distriktsveterinärs slutavlöning och länsveterinärs begynnelseavlöning.
Med hänsyn bland annat till länsveterinärs förmanskap
samt till önskemålet, att till länsveterinärer erhålla de skickligaste
av distriktsveterinärerna, vore det lämpligt, att en viss skillnad
mellan distriktsveterinärs slutavlöning och länsveterinärs begynnelseavlöning
upprätthölles. Ämbetsverket har icke haft något att erinra mot,
att löneplanen för distriktsveterinärer i likhet med löneplanen för provinsialläkare
skulle omfatta 7 lönegrupper med en skillnad mellan avlöningen
inom de olika grupperna av 360 kronor. Härvid har dock erinrats örn,
att 1928 års lönekommitté i sitt betänkande med förslag till allmänt avlöningsreglemente
för ordinarie tjänstemän, tillhörande den civila stats
förvaltningen, för provinsialläkare föreslagit en löneplan omfattande allenast
5 lönegrupper. , . .. .... .... ,

De sakkunnigas förslag i Haga örn distriktsveterinärernas tillsättande
och pensionering samt till ändring av gällande piaktiktaxa havn icke lör
anlett någon erinran från statskontorets sida.

Allmänna civilförvaltningens tönenämnd. Det föreslagna lörfarings

Oihnnq till riksdaqens protokoll 19.13 t nami. Nr 1!1.1 -

18 Kungl. Maj:ts proposition nr lois.

sättet att bereda en icke statlig korporation tillfälle att bedöma de sökandes
kvalifikationer komme enligt nämndens mening att avvika från de
principer, som eljest vanligen följdes vid tillsättandet av statens befattningar.
Nämnden ville för sin del ifrågasätta, huruvida distriktsveterinärtjänsterna
kunde vara av den särskilda betydelse ur vederbörande orters
lokala synpunkter, att tillräcklig anledning förefunnnes att frångå
eljest föreskriven och tillämpad ordning vid besättandet av lediga statliga
befattningar med ordinarie innehavare.

Den av de sakkunniga föreslagna löneplanens konstruktion syntes nämn
den kunna godtagas, liksom även de i löneplanen angivna lönebeloppen
syntes vara på skäligt sätt avvägda. Nämnden förutsatte emellertid, att.
därest 1928 års lönekommittés förslag till begränsad gruppindelning för
provinsialläkarna, komme att genomföras, jämväl de sakkunnigas förslag
till löneplan till distriktsveterinärer skulle på motsvarande sätt omräknas.

I övrigt föranledde de sakkunnigas betänkande icke till något särskilt
uttalande från nämndens sida.

Lantbruksstyrelsen. Styrelsen, som funnit den beräknade nettotaxein
kornsten för distriktsveterinärerna vara oväntat låg, har icke ansett sig
böra närmare ingå på frågan örn distriktsveterinärernas inordnande i det
statliga avlöningssystemet. Styrelsen, som icke anser den genomsnittsinkomst,
som av de sakkunniga beräknats böra tillkomma en distriktsveterinär
med normal arbetsbörda och praktikmöjlighet eller ungefär 8,500
kronor per år vara pa något sätt oskälig, är ense med de sakkunniga
därom, att den ökning av distriktsveterinärernas inkomst, som kunde bliva,
erforderlig för uppnåendet av nyssnämnda inkomstbelopp, borde tillföras
dem huvudsakligen genom höjning av deras fasta löneförmåner.

Beträffande praktiktaxan, framhåller styrelsen som sin övertygelse, att
den medgivna maximigränsen komme att i största utsträckning utnyttjas,
varigenom det högsta taxebeloppet skulle bliva normaltaxa. Då härigenom
en höjning av jordbrukarnas kostnader för veterinärvården skulle
kunna inträda, ville lantbruksstyrelsen varna för en dylik åtgärd. Styrelsen
ansluter sig till det av de sakkunnigas ordförande framlagda taxeförslaget.
Vad beträffar arvodet för rådfrågning i bostaden (§ 3 mom. 1
x de sakkunnigas taxeförslag) har styrelsen icke funnit sig böra tillstyrka,
att någon höjning komme till stånd, isynnerhet som rådfrågning i bostaden
enligt styrelsens uppfattning komme att ske huvudsakligen genom telefonsamtal.

Styrelsen för veterinärhögskolan. I ett av skolaus lärarkollegium avgivet
yttrande, till vilket högskolans styrelse anslutit sig, har påyrkats att
löneplanen skulle grundas på 17:e lönegraden i anslutning till distriktsveterinären
Borgs särskilda mening. Kollegiet finner vidare förmånligast
om vid inplacering i lönegrupp hänsyn icke tages till inkomster av köttbesiktningsbyrå,
enär härigenom hinder kunde resas mot ett systematiskt
ordnande av livsmedelskontrollen inom landet. Avlöningen för en distriktsveterinär
i högsta löneklassen borde enligt kollegiets mening så avpassas,
att den jämte praktikinkomsterna i ett välskött, medelgott distrikt
uppginge till åtminstone 10,000 kronor örn året.

I fråga örn den föreslagna praktiktaxan anser kollegiet visserligen den
samma med hänsyn till det arbete veterinären utförde i flera avseenden
för låg. men finner sig med hänsyn till rådande ekonomiska depression
för jordbruket för närvarande icke böra påyrka någon höjning.

Kungl. Maj:ts preposition nr 153. 19

I övrigt har kollegiet icke haft något av betydelse att erinra mot de sakkunnigas
förslag.

Beträffande i övrigt inkomna yttranden över de sakkunnigas förslag
torde följande böra meddelas.

Styrelsen för svenska landstingsförbundet har ansett, att staten borde
övertaga kostnaderna för pensionering av nuvarande distriktsveterinärer.

Svenska veterinärläkarföreningen har ansett omotiverat, att någon viss
korporation skulle hava att avgiva yttrande med förord över upprättat
förslag rörande tillsättande av distriktsveterinärtjänst. I avlöningsfrågan
anser föreningen en lönegradsplacering med utgångspunkt från 15:e
lönegraden innebära ett värdesättande av distriktsveterinärerna, som
måste väcka beklagande och förstämning särskilt örn hänsyn tages till
andra i utbildningshänseende jämställda grupper av befattningshavare,
exempelvis lantbruksingenjörerna. I fråga örn praktiktaxan gör föreningen
gällande, att maximiersättningarna enligt taxan äro alltför låga, varför
de rättvisligen borde höjas.

Svenska distriktsveterinärföreningen har i sitt yttrande över de sakkunnigas
förslag yrkat, att distriktsveterinär utnämnes av Kungl. Maj:t efter
förslag av medicinalstyrelsen, som jämväl hör kunna lämna förord åt någon
av de föreslagna, att avlöningsbestämmelserna för distriktsveterinärer
ordnas i enlighet med av herr Borg i särskilt yttrande samt i övrigt
av de sakkunniga framlagt förslag, dock med viss ändring i fråga örn
stadgandet rörande arvode för vikarierande länsveterinär, samt med beaktande
av, att ingen distriktsveterinär lider minskning i sina innehavande
löneförmåner, att vid uppgörandet av fördelning av de olika veterinärdistrikten
å lönegrupper tillräcklig hänsyn tages till distrikts svårskötthet,
varvid särskild uppmärksamhet hör fästas vid skärgårdsdistrikt,
att eventuell framtida omplacering av distrikt i lägre lönegrupp icke sker
vid andra tillfällen än vid ombyten av tjänsteinnehavare, att fast inkomst
av hesiktningsmannatjänst icke må betraktas såsom praktikinkomst och
därigenom inverka på lönegrupperingen, att kall- och dyrortstillägg beredas
innehavare av sådana distrikt som äro därav i behov, vilket torde
vara fallet med samtliga distrikt i de fyra nordligaste länen, samt att ny
veterinärtaxa utfärdas i enlighet med de sakkunnigas förslag, dock med
den ändring rörande § 5 mom. 2 sista stycket, som av hen* Borg i särskilt
yttrande föreslagits.

Sedermera har samma förening i skrivelse den 14 oktober 1932 hemställt,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå 1933 års riksdag att fastställa den löneplan
för distriktsveterinärer, som innefattas i den av distriktsveterinären Borg
anförda särskilda meningen, samt veterinärtaxa enligt det av de sakkunniga
upprättade förslaget.

I detta sammanhang torde även böra omnämnas, att veterinärstyrelsen
i Västernorrlands län den 4 oktober 1932 gjort framställning örn att i
samband med övergångsbestämmelserna föreskrift måtte meddelas därom,
att fyra distriktsveterinärer, som vore anställda i Västernorrlands
län, skulle även efter övergång i statstjänst äga uppbära det tredje .ålderstillägg,
som utginge i länet.

Svenska länsveterinärföreningen har den 2 juli 1932 upptagit till be
handling frågan örn rätt för distriktsveterinär, som befordrats eller kom

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

ine att befordras till länsveterinär, att såsom tjänstår för statspension
tillgodoräkna tjänstetid såsom distriktsveterinär jämväl till den del, den
fullgjorts i landstingsanställning. Länsveterinärföreningen har anfört
bland annat följande.

En särskild anledning att, utan avvaktande av en blivande ny civil
pensionslagstiftning,. vid denna tidpunkt beröra frågan örn länsveterinärernas
pensionsförhållanden hade föreningen funnit ligga däri, att
distriktsveterinärkåren enligt Kungl. Maj:ts och riksdagens redan fattade
beslut skulle från och med den 1 januari 1934 helt förstatligas. På
grund härav syntes distriktsveterinärkårens avlönings- och pensionsförhållanden
efter övergång i statsanställning komma att vid 1933 års riksdag
bliva föremål för närmare reglering. Man borde kunna utgå från att
de distriktsveterinärer, vilka från och med sagda tidpunkt bleve statstjänstemän,
finge för statspension tillgodoräkna sig de tjänstår, som de
dessförinnan uppnått i egenskap av distriktsveterinärer i landstingens
tjänst. I anslutning härtill borde enligt föreningens mening distriktsveterinär,
som efter den 1 januari 1934 — alltså efter vunnen statsan
ställning —- befordrades till länsveterinär, såsom tjänstår för pension i
länsveterinärbefattning få tillgodoräkna anställning såsom distriktsveterinär
även till den del, densamma fullgjorts i landstingstjänst. Billig
heten syntes föreningen kräva, att samtidigt härmed medgivande lämnades
till att jämväl länsveterinär, vilken utnämnts till sådan befattning
före distriktsveterinärkårens förstatligande, finge såsom tjänstår för pension
tillgodoräkna sin föregående anställning i egenskap av distriktsvete
rinär. Föreningen ansåg sig böra hos Kungl. Majit göra hemställan örn
åtgärder för ett dylikt medgivande.

Därest detta förslag funnes icke kunna i sin helhet bifallas, anhölle föreningen,
att det i varje fall skulle lämnas ett generellt medgivande därtill,
att såsom tjänstår för pension finge av länsveterinär tillgodoräknas
■U av föregående tjänstetid såsom distriktsveterinär. Ett medgivande
av sist angivna innebörd skulle ligga helt inom ramen såväl för de förslag
till lagstiftning beträffande civila tjänstemäns pension, vilka under
senare år avgivits, som ock för den praxis, vilken under senare tid
utbildat sig vid statsmakternas behandling av frågor örn tilläggspensioner
i särskilda fall.

På grund av vad som anförts anhöll länsveterinärföreningen, att
Kungl. Majit måtte i samband med förslag till ordnande av distriktsveterinärkårens
avlönings- och pensionsförhållanden efter övergång i statstjänst
framlägga förslag örn medgivande, att distriktsveterinär, som befordrats
eller efter den 1 januari 1934 befordrades till länsveterinär, finge
såsom tjänstår för statspension tillgodoräkna tjänstetid såsom distriktsveterinär
jämväl till den del, den fullgjorts i landstingsanställning.

över föreningens ansökan hava yttranden avgivits av statskontoret
den 18 augusti 1932 och av statens pensionsanstalt den 30 december 1932.

Statskontoret har därvid anfört, att det för hel pension erforderliga
antalet tjänstår för länsveterinär satts så lågt som till 25 just med hänsyn
därtill, att innehavare av dylik befattning först vid jämförelsevis
hög ålder vunne inträde i statens tjänst. Emellertid hade en förmån, lik
nande den, som länsveterinärföreningen begärt i sin förevarande ansök

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

ning, redan blivit genomförd för provinsialläkarna, varjämte Kungl.
Majit i ett flertal fall utverkat riksdagens medgivande för läroverkslärare,
som kunnat åberopa tjänstgöring vid statsunderstödda läroanstalter
att i viss omfattning tillgodoräkna denna anställning såsom tjänstår
för pension. Vid sådant förhållande syntes billigheten få anses bjuda,
att det toges under övervägande, örn och i vilken mån motsvarande förmån
kunde beredas länsveterinärerna, särskilt sedan riksdagen numera
fattat beslut örn beredande av statsanställning åt distriktsveterinärerna.

Den väckta frågan ställde sig emellertid något olika, beroende på, vid
vilken tidpunkt vederbörande erhållit anställning som distriktsveterinär
och när överflyttning till länsveterinärtjänst ägt rum. De länsveterinärer,
som innehaft distriktsveterinärtjänst under någon del av tiden efter
den 1 januari 1920, syntes nämligen, så länge denna anställning räckte,
hava varit delägare i statens pensionsanstalt och ägde därför att vid
uppnådda 65 år utbekomma uppskjuten pension från sagda pensionsanstalt.
I fråga örn dessa länsveterinärer torde det vara erforderligt att,
innan avgörande träffas i den nu föreliggande frågan, utredning verkställes
angående storleken av ifrågakommaude pensioner från statens
pensionsanstalt, angående den inverkan dessa pensioner borde få, på pensionen
vid länsveterinärtjänsten och örn lämpligheten av att rätten att
som tjänstår för pension vid länsveterinärtjänsten tillgodoräkna anställning
som distriktsveterinär kompenserades genom överförande till civila
pensionsfonden av medel från statens pensionsanstalt.

Statens pensionsanstalt har med föranledande av statskontorets uttalande
örn önskvärdheten av en utredning angående den rätt till uppskjuten
pension från statens pensionsanstalt, som vissa efter ingången av
1920 utnämnda länsveterinärer förvärvat under föregående anställning
såsom distriktsveterinärer, meddelat, att pensionsanstalten verkställt en
utredning i ärendet. Utredningen avsåge dom av ifrågavarande länsveterinärer,
som utnämnts senare än vid 40 års ålder och således ej hunne
att i statstjänsten intjäna 25 tjänstår vid pensionsåldern, 65 år. Den uppskjutna
pensionen skulle endast i ett fall förslå att utfylla länsveterinärpensionen
till hel pensions belopp, och i övriga fall skulle de sammanlagda
pensionerna avsevärt understiga detta belopp.

Finge däremot, i enlighet med föreningens anhållan, tjänstetiden såsom
distriktsveterinär tillgodoräknas såsom tjänstår för statspension, skulle
samtliga de i utredningen avsedda länsveterinärerna kunna nå hel pension
utom två, för vilka syntes komma att felas omkring respektive 3
och 2 år i det för hel pension föreskrivna antal av 25 tjänstår.

Beträffande den av statskontoret berörda frågan örn lämpligheten av
att rätt till tjänstårsberäkning kompenseras genom överförande till civila
pensionsfonden av medel från statens pensionsanstalt, fann pensionsanstalten
det lämpligare, att för pension enligt civila pensionslagen finge
utan särskilt vederlag från anstaltens sida, tillgodoräknas intjänade
tjänstår i anstalten.

I statsverkspropositionen lill 1931 års riksdag lramlades i samband
med frågan örn statsanställning för distriktsveterinärerna jämväl huvudgrunderna
för deras (iverflyttning fran att vara befattningshavare
hos landstingen till att erhålla ställning såsom statstjänstemän. Do
spörsmål, sorn. efter det, nämnda riksdag fatlat. beslut örn statsanställning
för distriktsveterinärerna, från och med ingången av ar 1934. nu

Departements chefen.

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

torde böra föreläggas riksdagen beröra huvudsakligen deu löneställning,
distriktsveterinärerna skola intaga såsom befattningshavare i statens
tjänst. Därjämte har jag ansett lämpligt, att i samband med frågan örn
distriktsveterinärernas löneställning behandla ersättningsgrunderna
för den enskilda husdjurssjukvård, som utgör distriktsveterinärernas
huvudsakliga verksamhet.

Vad då först beträffar distriktsveterinärernas allmänna löneställning
är jag i likhet med flertalet av de i ärendet hörda myndigheter av den
uppfattningen, att de sakkunnigas förslag är ägnat att läggas till grund
för reglerandet av distriktsveterinärernas löneförmåner. När jag i stort
sett ansluter mig till de sakkunnigas uttalanden beträffande den inkomst,
som bör tillförsäkras en distriktsveterinär i ett distrikt, varest
arbetsbördan och praktikmöjligheterna kunna anses såsom normala, har
jag velat erinra örn, att man givetvis måste utgå från, att denna inkomst
under normala förhållanden bör tillförsäkras en distriktsveterinär,
men att jag givetvis icke förbiser, att under för tillfället rådande förhållanden
inom jordbruket taxeinkomsten kan komma att minskas. Å
andra sidan bör uppmärksammas, att de sakkunniga just för att utjämna
vissa ojämnheter beträffande inkomsten av praktik funnit sig böra
för vinnande av jämförelse med vanlig löneinkomst sänka inkomsten av
enskild praktik med omkring 25 procent. Här må även framhållas, att
de förändringar i fråga örn dyrtidstilläggen, som inträtt sedan de sakkunniga
avgåvo sitt förslag och vilka föranlett någon minskning i löneförmånerna
för statens befattningshavare i allmänhet, även inverka på
distriktsveterinärernas avlöning och i viss mån reducera den av de sakkunniga
angivna normalinkomsten.

I fråga örn uppdelningen av distriktsveterinärernas inkomster mellan
avlöning och ersättning för enskild husdjurssjukvård håller jag före, att
ungefär hälften av inkomsten bör i ett normaldistrikt utgöras av fast
avlöning med eventuellt därå utgående dyrtidstillägg.

Vidkommande distriktsveterinärernas placering i lönehänseende ansluter
jag mig till den av allmänna civilförvaltningens lönenämnd uttalade
uppfattningen, att den av de sakkunniga föreslagna löneplanen är
godtagbar, och att de i löneplanen angivna lönebeloppen äro på skäligt
sätt avvägda. Även örn vissa omständigheter synas mig kunna anföras
för att något öka ersättningen av statsmedel inom de högsta lönegrupperna
-— avsedda för distrikt, där praktikmöjligheterna äro ringa och
som äro särskilt svårskötta — har jag dock icke velat framställa förslag
härutinnan, då någon erfarenhet ännu icke vunnits rörande den föreslagna
lönegrupperingens praktiska verkningar. Emellertid synes mig anledning
föreligga att bereda lcallortstillägg åt de distriktsveterinärer,
vilka vid en blivande gruppindelning komma att hänföras till lönegrupperna
V—VII och vilka stationeras å orter, där kallortstillägg utgår.

23

Kungl. Majda proposition nr 153.

Härigenom torde åt de i inkomsthänseende sämst ställda veterinärerna,
framförallt i de nordligaste delarna av landet, komma att beredas
någon förbättring i den löneställning, som de sakkunniga föreslagit,
utan att dock någon rubbning sker uti den av dem föreslagna loneplauen.
Vid gruppindelningen torde man därför icke böra taga hänsyn
till huruvida stationsorten är en sådan plats, där kallortstillägg enligt
avlöningsreglementet utgår. För övrigt lärer man vid veterinärdistriktens
fördelning å de särskilda lönegrupperna främst böra taga
hänsyn till distriktens möjligheter att bereda inkomster av praktik och
annan veterinär verksamhet ävensom till deras svårskötthet. Nedsättning
i lägre lönegrupp synes mig icke böra ske annat än vid ombyte av
distriktsveterinär.

Avlöningsreglementet för allmänna civilförvaltningen torde kunna
tillämpas för distriktsveterinärerna liksom för länsveterinärerna.. En
fördel synes mig nämligen vara, att samma avlöningsreglemente vinner
tillämpning på ifrågavarande två slag av t jänste veterinär er. De jämförelsevis
obetydliga förändringar, som erfordras i form av särskilda föreskrifter
för reglementets tillämpning och vilka närmast avse löneplanen
och gruppindelningen, torde böra få utfärdas av Kungl. Maj.t. Med be
rörda jämkningar böra de för länsveterinärerna gällande föreskrifterna
tillämpas även å distriktsveterinärerna. Mot de av de sakkunniga föreslagna
särskilda avlöningsbestämmelserna för distriktsveterinärerna har
jag intet att erinra. Jag vill endast tillägga, att vid bestämmandet av
semester distriktsveterinär bör jämställas med befattningshavare i lönegraden
B 21, men däremot för beräkning av tjänstledighetsavdrag m. m.
med tjänsteman i lönegraden B 15. Jämväl dessa bestämmelser torde få
utfärdas av Kungl. Majit i samband med övriga bestämmelser örn tillämpning
å distriktsveterinärerna av avlöningsreglementet för allmänna civi -förvaltningen.

Såsom de sakkunniga omnämnt kommer tillämpningen av den av. mig
förordade löneplanen att för vissa distriktsveterinärer medföra en minskning
av den avlöning, som tillerkänts dem av vederbörande landsting
och vilken de nu uppbära eller framdeles skulle komma att erhålla. Ehuru
jag icke bortser från, att det måste anses vara mindre tillfredsställande
att vid en omorganisation såsom den föreliggande befattningshavare erhålla
minskning i tidigare uppburna fasta löneförmåner, anser jag mig
dock icke böra framställa något förslag, att distriktsveterinär vid övergång
till statsanställning skall erhålla gottgörelse för den inkomstminskning,
som möjligen kan uppstå för honom. Det ligger nämligen i sakens
natur, att vid tillämpningen av de mera enhetliga avlöningsgrunder, som
innefattas i det statliga avlöningssystemet, en utjämning kommer till
stånd. Örn jag alltså icke finner anledning föreligga att föreslå cn övergångsbestämmelse
av nyss angivet innehåll, vill jag dock förorda, att
i samband med övergången stadgande meddelas därom, att distrikts -

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

veterinär skall äga för placering å den nya löneplanen och uppfattning
i högre löneklass tillgodoräkna hela sin tjänstetid såsom distriktsveterinär,
ävensom den tid, han före överflyttningen till statstjänst
innehaft länsveterinärbefattning. Något avdrag i fråga örn denna tid
synes icke berättigat, men torde i övrigt höra tillämpas de föreskrifter,
som avlöningsreglementet innehåller rörande tillgodoräkning av viss tid
för placering i och uppflyttning i löneklass. Nuvarande innehavare av
distriktsveterinärtjänst lärer icke höra mot sin vilja förflyttas till annat
distrikt eller till annan stationsort i annat fall än då detta enligt redan
nu för honom gällande bestämmelser låter sig göra. Däremot torde
han höra vara skyldig att underkasta sig även ganska omfattande jämkningar
i tjänstgöringsdistriktets omfattning. Jag förutsätter, att Kungl.
Majit erhåller bemyndigande att utfärda erforderliga övergångsbestämmelser,
och anser jag mig icke höra för närvarande, i vidare mån än som
skett, behandla denna fråga, då det givetvis först i samband med verkställandet
av övergången torde komma att visa sig vilka svårigheter,
som uppstå för att ordna denna på ett såväl med hänsyn till statsverket
som nuvarande innehavare av distriktsveterinärtjänster tillfredsställande
sätt.

Jag övergår härefter att behandla frågan örn distriktsveterinärernas
tillsättning. I likhet med allmänna civilförvaltningens lönenämnd håller
jag före, att anledning icke föreligger att vid tillsättande av befattningshavare
i statens tjänst låta lokal myndighet avgiva förord. Detta
skulle, såsom lönenämnden framhållit, vara ett avsteg från hittills tillämpad
praxis, och det torde enligt min mening kunna ifrågasättas,
huruvida icke en dylik åtgärd i själva verket måste anses vara mera till
skada än till gagn för distriktsveterinärväsendet i dess helhet. Att, såsom
de sakkunniga alternativt ifrågasatt, låta medicinalstyrelsen utnämna
distriktsveterinärer, sedan styrelsens förslag utställts till yttern
de av en lokal myndighet, även örn denna såsom väl närmast skulle kun
na ifrågakomma vore vederbörande länsstyrelse, kan enligt min mening
icke gärna ifrågakomma. Det må även uppmärksammas, vilken omgång
och tidsutdräkt en dylik anordning skulle medföra. Såvitt jag kan finna
måste det lämpligaste vara, att distriktsveterinärerna utnämnas av Kungl.
Majit, sedan förslag i ärendet framlagts av medicinalstyrelsen.

Vidkommande därefter de förändringar i taxan för distriktsveterinärer,
som från olika håll föreslagits, vill jag meddela, att de taxebestämmelser,
som förordats av riksdagsmannen Magnusson i Tumhult i
den vid de sakkunnigas betänkande fogade reservationen, enligt min
åsikt i huvudsak böra fastställas även örn härigenom någon minskning
skulle inträda i distriktsveterinärernas ersättning. Den djurägande befolkningens
intressen torde motivera någon sänkning av taxan, och synes

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

mig, såsom flertalet myndigheter gjort gällande, det lämpligaste vara,
att möjlighet skapas att, med bibehållande av nuvarande taxegrunder för
de i ekonomiskt hänseende bättre ställda bland den jordbrukande befolkningen,
de sämst lottade djurägarna skola kunna erhålla nuvarande arvode
vid anlitande av veterinär något reducerat. Mot den av de sakkunniga
föreslagna särskilda resetaxan och borttagandet av den s. k. norrlandstaxan
har jag intet att erinra. Däremot synes mig anledning icke föreligga
att ålägga veterinärerna att under vissa förutsättningar vid sina
förrättningar begagna automobil, som tillhandahålles av vederbörande
hushållningssällskap. En tillämpning av de av de sakkunniga föreslagna
grunderna för reseersättningens bestämmande synes mig kunna utan
dylikt åläggande ernås. De sålunda angivna allmänna grunderna,
efter vilka enligt min uppfattning praktiktaxan bör fastställas, har jag
ansett mig böra i detta sammanhang framlägga. Taxan bör, sedan en
närmare granskning skett jämväl rörande vissa detaljbestämmelser, fastställas
av Kungl, Maj:t.

Vad slutligen angår frågan örn distriktsveterinärernas pensionering
kommer chefen för finansdepartementet senare att upptaga berörda
spörsmål.

2. Landets indelning i veterinärdistrikt.

Antalet distriktsveterinärer, till vilkas avlöning för närvarande utgår
statsbidrag, utgör 251. Utöver de länsveterinärer, som äro stationerade i
länens residensstäder, finnas 2 övertaliga länsveterinärer, stationerade i
Mora och Sundsvall, vilka till en del utöva verksamhet såsom distriktsveterinärer.

I sitt betänkande den 12 juli 1930 framhöllo distriktsveterinärlönesakkunniga
i samband med frågan örn distriktsveterinärernas anställningsförhållanden,
att statsanställning av distriktsveterinärerna rent organisatoriskt
sett borde kunna genom därav föranledd centralisering medföra
minskade kostnader för administration och förvaltning. Därvid erinrades
om de svårigheter, som ofta mött, då det gällt att sammanjämka
intressen inom olika landstingsområden för åstadkommande av önskvärda
förändringar i nuvarande distriktsindelning. De sakkunniga anförde
också såsom en av de fördelar, en statsanställning av distriktsveterinärerna
skulle komma att medföra, att större möjligheter skapades att på
ett fullt rationellt sätt ordna distriktsveterinärernas tjänstgöringsområdcn
och reglera dessas gränser. I anslutning härtill framhöllo slutligen
de sakkunniga, att frågan örn jämkning i nuvarande indelning i tjänstgöringsdistrikt
samt örn möjligheten av indragning utav distrikt i vissa

26

Kungl. Martts proposition nr ,153.

län borde undersökas, sedan avgörande träffats beträffande distriktsveterinärernas
ställning.

Sedan 1931 års riksdag beslutat örn statsanställning av distriktsveterinä--rerna, bar frågan om förändringar i nuvarande distriktsindelning upptagits
till närmare prövning av medicinalstyrelsen, som i skrivelse den
29 oktober 1932 framlagt förslag till ny distriktsindelning. Inom medicinalstyrelsen
bar uppgjorts ett preliminärt förslag till dylik indelning,
vilket förslag varit föremål för granskning vid sammanträden inför vederbörande
länsstyrelser med representanterna för veterinärstyrelserna
och särskilda ortsombud. Medicinalstyrelsen har vid dessa sammanträden
representerats av chefen för styrelsens veterinärbyrå. Såsom en
följd av dessa överläggningar har medicinalstyrelsen i sitt föreliggande
definitiva förslag till distriktsindelning gjort åtskilliga jämkningar för
att tillgodose vid ifrågavarande sammanträden uttalade önskemål. I det
slutliga förslaget har medicinalstyrelsen utgått från, att länsveterinärerna
i allmänhet borde hava särskilda praktikområden, avpassade med hänsyn
till förhållandena inom de olika länen. Därjämte har styrelsen vid
förslagets uppgörande sökt åstadkomma en för riket i dess helhet likformig
indelning i distriktsveterinärdistrikt, så att dessa skulle inom landets
olika delar bliva med hänsyn till areal och kreaturstäthet i möjligaste
mån lika stora, därvid emellertid hänsynen till kreaturstätheten fått gå
i främsta rummet. Stationsorterna för distriktsveterinärerna har medicinalstyrelsen
sökt lägga så centralt som möjligt inom distrikten. I län,
där särskilda praktikområden för länsveterinärerna ej föreslagits, hava
distriktsveterinärdistrikten kring residensstäderna tilltagits jämförelsevis
stora med hänsyn till, att i varje sådan residensstad finnas minst två
tjänsteveterinärer. Inom sina praktikomraden skulle länsveterinärerna
hava skyldighet fullgöra distriktsveterinärs åligganden. I länsveterinärens
frånvaro skulle i angränsande distrikt stationerade distriktsveterinärer
fullgöra de honom eljest åvilande arbetsuppgifterna inom praktik
området.

Följande sammanställning må meddelas angående antalet distrikt enligt
nuvarande indelning, nyssnämnda preliminära förslag och det av medicinalstyrelsen
nu framlagda förslaget.

Kungl. Maj:ts proposition nr 153. 27

Antal distriktsveterinärdistrikt.

Län	Nuvarande indelning	Preliminärt förelag	Medicinal-styrelsens förslag den 29 oktober 1932	Ökning + minskning —
| Stockholms.......................................	10	8	8	— 2
i Uppsala .......................................	6	5	6
; Södermanlands.................................j	11	10	11
Östergötlands...................................	16	16	16
| Jönköpings ...................................	9	9	9
i Kronobergs ....................................	5	6	6	+ 1
s ; Kalmar ..........................................	15	13	14	— 1 1
] Gotlands..........................................	2	3	3	+ 1
j Blekinge..........................................	4	4	4
1 Kristianstads....................................	10	10	10
i Malmöhus .......................................	22	20	21	— 1
i Hallands..........................................	6	6	6
! Göteborgs och Bohus........................	8	7	8
Älvsborg» ....................-..................	19	16	16	— 3
Skaraborgs......................................	15	114	14	l —1
Värmland*.......................................	14	13	13	— 1
Örebro.........................................••••	12		12
Västmanlands .................................	6	6	6
| Kopparbergs ....................................	''13 + 1	14	15	+ 1
j Gävleborgs......................................	10	10	10
j Västernorrlands ..............................	''9 + 1	9	10
1 Jämtlands .......................................	11	11	11	)
Västerbottens ................................	11	11	12	+ 1
Norrbottens ...................................	“7+1	8	8
Tillhopa	251 + 3	240	| 249	1 -5

Av denna sammanställning framgår, att enligt det preliminära förslaget
förutsatts, att antalet veterinärdistrikt i riket skulle kunna minskas
från nuvarande 251 — eller örn två övertaliga länsveterinärers och
karantänsveterinärens praktikområden redan nu räknas som särskilda distrikt
i stället 254 — till 240. under det att enligt medicinalstyrelsens defi 1

I Skaraborgs län skulle dessutom antalet veterinärtjänster minskas med 1, därigenom
»tt föreståndaren lör veterinärinrättningen i Skara tilldelades ställning av distriktsveterinär.

* Avser praktikområde för en länsveterinär, som skulle ställas pa övergångsstat och vid
nuvarande innehavares avgång ersättas med distriktsveterinär *

Avser praktikområdet lör den statsavlönade karantänsveterinären i Haparanda, som
skulle tilldelas ställning av distriktsveterinär.

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

nitiva förslag distriktens antal skulle utgöra 249. I sistnämnda siffra
ingå emellertid dels två distrikt, motsvarande de praktikområden för en
länsveterinär i vartdera av Kopparbergs och Västernorrlands län, inom
vilka distrikt distriktsveterinärens verksamhet skulle utövas av de två
länsveterinärer, som medicinalstyrelsen föreslagit skola överföras till
övergångsstat, dels ett distrikt, inom vilket djursjukvården skulle överlämnas
till veterinärinrättningen i Skara att handhava, dels ock ett
distrikt, motsvarande praktikområdet för den statsavlönade karantänsveterinären
i Haparanda, vilken horde erhålla distriktsveterinärs ställning.
Medicinalstyrelsens förslag innebär alltså i själva verket en indragning
av 6 distriktsveterinärtjänster.

I förhållande till nuvarande distriktsindelning innefattar medicinalstyrelsens
förslag inom de särskilda länen i huvudsak följande.

Stockholms län. Väsby distrikt indrages och uppdelas på angränsande
distrikt, varvid stationsorten för Knivsta distrikt flyttats från Knivsta
till Märsta. Åkersbergs nuvarande distrikt avses såsom praktikområde för
länsveterinären och veterinärhögskolan.

Uppsala län. Nuvarande Dannemora distrikt erhåller sin stationsort i
Alunda och tillföres vissa socknar från Stockholms län.

Södermanlands län. Ifrågasatt förflyttning av stationsorten i Vagnhärads
distrikt från Vagnhärad till Trosa har icke upptagits i förslaget.

Östergötlands län. Endast smärre gränsregleringar hava föreslagits.

Jönköpings län. Röksbergs nuvarande distrikt har föreslagits skola
sammanföras med de omkring Jönköping liggande kommunerna till ett
distrikt med stationsort i Jönköping.

Kronobergs län. Från Växjö distrikt hava avskilts vissa kommuner,
som hänförts till praktikområdet för länsveterinären. För att tillmötesgå
ett flera gånger framfört önskemål har medicinalstyrelsen föreslagit inrättande
av ett nytt veterinärdistrikt med station i Markaryd. Till detta
distrikt skulle utom vissa kommuner i södra delen av länet läggas angränsande
delar av Kristianstads och Hallands län. Härigenom möjliggöres
en önskvärd minskning av såväl Ljungby distrikt i Kronobergs län
som Hässleholms distrikt i Kristianstads län.

Kalmar län. Västerviks distrikt föreslås skola indragas och uppdelas
mellan Gamleby och Mörtfors distrikt. Stationsorten i nuvarande Höss
mo distrikt föreslås flyttad till Vassmolösa.

Gotlands län. Ett nytt distrikt har föreslagits med stationsort för distriktsveterinären
i Ljugarn.

Blekinge län. I sitt preliminära förslag upptog medicinalstyrelsen förflyttning
av stationsorten för distriktsveterinären i Lyckeby distrikt till
Jämjöslätt. _ Styrelsen har emellertid i det definitiva förslaget frångått
detta, men i allt fall avdelat särskilt praktikområde för länsveterinären.

Kristianstads län. I samband med en utvidgning av Simrishamns distrikt
har stationsorten för Hammenhögs distrikt ansetts böra flyttas till
Löderup. Båstads distrikt har föreslagits ökas med några kommuner från
Hallands län.

Malmöhus län. Svedala distrikt har föreslagits skola indragas och delvis
sammanslås med Anderslövs distrikt, varvid stationsorten i distriktet
ansetts böra vara Svedala.

29

Kungl. Majda proposition nr 153.

Hallands län. Vissa jämkningar i länets distriktsindelning påkallas
med hänsyn till föreslagna förändringar i fråga om distriktsindelningen
i angränsande län. Därjämte har en ökning med tre kommuner skett av
Ullareds distrikt.

Göteborgs och Bohus län. Stationsorten för Munkedals distrikt har föreslagits
skola flyttas till Dingle.

Älvsborgs län. Medicinalstyrelsen har föreslagit indragning av Brålanda,
Trollhättans och Fristads distrikt i samband med att distrikten
uppdelas på angränsande distrikt.

Skaraborgs län, Med hänsyn till att två distriktsveterinärer för närvarande
äro placerade i Lidköping har medicinalstyrelsen föreslagit sammanslagning
av Lidköpings och Södra Kållands distrikt. Axvalls distrikt
har föreslagits skola hilva praktikområde för Skara veterinärinrättning.
Stationsorten i Vartofta distrikt har ansetts böra flyttas från Vartofta
till Mullsjö. Jämväl har föreslagits, att till Karlsborg flytta den nu i
Undenäs placerade distriktsveterinären i Undenäs distrikt.

Värmlands län. Visnums distrikt har föreslagits skola indragas och
uppdelas på angränsande distrikt. Omreglering av Deje distrikt föreslås
samtidigt som distriktsveterinärens stationsort flyttas från Deje till Mol
kom. Stationsorten för nuvarande Skönneruds distrikt har vidare föreslagits
skola bliva Koppom.

örebro län. Preliminärt hade medicinalstyrelsen föreslagit indragning
av Grythytteheds distrikt, men styrelsen har sedermera frånfallit detta
förslag och i sitt definitiva förslag endast ifrågasatt vissa jämkningar i
nuvarande distriktsindelning.

Västmanlands län, Åtskilliga jämkningar hava föreslagits i fråga örn
distriktsindelningen samtidigt som ett större område avskilts såsom praktikområde
för länsveterinären.

Kopparbergs län. Beträffande detta län har medicinalstyrelsen föreslagit
helt ny indelning i samband med upprättandet av ett nytt veterinärdistrikt
med stationsort i Borlänge. Länsveterinären i Mora har föreslagits
för framtiden bliva befriad frän länsveterinärgöromålen, samtidigt
som befattningen föreslås placerad å övergångsstat. Beträffande
distriktsindelningen i länet bär medicinalstyrelsen gjort särskild framställning.

Gävleborgs län. Några förändringar i distriktsindelningen hava icke
föreslagits.

Västernorrlands län. Länsveterinären i Sundsvall har föreslagits bliva
befriad från länsveterinärgöromålen och placerad å övergångsstat.
Inom Sundsvalls veterinärdistrikt skall han däremot fullgöra distrikts
veterinärs åligganden. Stationen för distriktsveterinären i Vivstavarvs
distrikt har föreslagits skola bliva Indals-Liden. Tåsjö kommun har föreslagits
skola jämte angränsande kommuner i Västerbottens län bilda ett
särskilt veterinärdistrikt.

Jämtlands län, Smärre jämkningar i distriktsindelningen hava föreslå
gits i samband med anordnandet av särskilt praktikområde åt länsveterinären.

Västerbottens län. Upprättandet av ett nytt distrikt, benämnt Bjur
holms distrikt, har föreslagits. Åsele och Dorotea kommuner samt Tåsjö
kommun i Västernorrlands län hava sammanförts till ett distrikt med
stationsort för distriktsveterinären i Dorotea. I samband härmed skulle
Åsele nuvarande distrikt försvinna.

30

Kungl. Martts proposition nr 153.

Norrbottens län. Karantänsveterinärtjänsten i Haparanda Ilar föreslagits
skola ombildas till en distriktsveterinärtjänst i Haparanda. Vidare
Ilar medicinalstyrelsen föreslagit, att stationsorten för distriktsveterinären
i Öjeby flyttas till Piteå.

Medicinalstyrelsens förslag till ny indelning av landet i veterinärdistrikt
torde såsom bilaga få fogas vid detta protokoll.

I sitt förslag till landets indelning i veterinär distrikt bar medicinalstyrelsen
utgått från, att den nya distriktsindelningen skall kunna träda
i kraft den 1 januari 1934. De distrikts veterinärtjänster, vilka föreslagits
till indragning men som då icke äro vakanta, skulle bibehållas med oförändrade
distrikt till tiden för nuvarande tjänsteinnehavares avgång.
Ombildningen av Alunda distrikt i Uppsala län och Indals-Lidens distrikt
i Västernorrlands län borde enligt medicinalstyrelsens mening anstå, intill
dess nuvarande distriktsveterinären i Dannemora distrikt och läns
veterinären i Sundsvall bomme att avgå från sina tjänster. Så länge till
indragning föreslagna distrikt bibehölles, borde likaledes, i den mån andra
distrikt berördes av föreslagen omreglering, den nuvarande indelningen
bibehållas. Medicinalstyrelsen har slutligen föreslagit, dels att de två
övertaliga länsveterinärerna i Mora och Sundsvall uppföras å övergångsstat
från och med den 1 januari 1934, dels att de till indragning föreslagna
distriktsveterinärtjänsternas innehavare uppföras å övergångsstat med
bibehållande av senast fastställda löneförmåner av landstingsmedel jämte
statsbidrag, dels ock i fråga örn de föreslagna förflyttningarna av stationsorter,
att för sådana distrikt, inom vilka veterinärerna å de nuvarande
stationsorterna uppfört egna bostäder eller tecknat hyreskontrakt
för längre tid, frågan örn veterinärens kvarboende å nuvarande stationsort
skall göras beroende av Kungl. Maj:ts beslut efter framställning i
varje särskilt fall.

Med anledning av medicinalstyrelsens salunda framlagda förslag till ny
indelning av landet i veterinärdistrikt hava åtskilliga framställningar inkommit,
vilka här torde böra i korthet omnämnas.

Södermanlands län. Framställningar från Vagnhärads med flera kommuner
i fråga örn distriktsveterinärens förflyttning från Vagnhärad till
Trosa.

Kronobergs län. Skrivelse från H. Olofsson i Älmhult rörande upprättandet
av ett veterinärdistrikt med veterinärens stationsort i Älmhult.
Skrivelser i samma sak från länsveterinären H. Hasselgren samt Agunnaryds,
Virestads och Göteryds kommuner.

Kalmar län. Skrivelse fran Tuna kommun med begäran, att kommunen
fortfarande måtte få tillhöra Vimmerby veterinärdistrikt.

Kristianstads län. Skrivelse från C. Truedsson och E. Hallberg rörande
uppdelning av nordöstra områdena i Kristianstads län, som nu tillhöra
huvudsakligen Broby distrikt, i två särskilda veterinärdistrikt.

Malmöhus län. Skrivelse från Anderslövs kommunalnämnd med hem

31

Kungl. Maj-.ts proposition nr 153.

ställan, att Anderslövs veterinärdistrikt måtte bibehållas samt veterinärens
stationsort måtte få kvarbliva i Anderslöv. Framställningar från
kommunalfullmäktige i Västra Alstad samt från A. Persson m. fl. personer
i Svedala uti samma ärende.

Göteborgs och Bohus län. Skrivelse från Håby kommun rörande förläggning
av stationsorten för distriktsveterinären i Munkedal till Håby.
Skrivelse från Svarteborgs kommun rörande stationsortens förflyttning
till Dingle, varvid kommunen förklarat sig villig uppföra lämplig bostad
jämte sjukstall under förutsättning av förflyttning till Dingle.

Älvsborgs län. Skrivelse från Trollhättans drätselkammare angående
indragning av Trollhättans veterinärdistrikt. Skrivelse från G. Eriksson
m. fl. representanter för kommuner inom Brålanda veterinärdistrikt
rörande distriktets bibehållande i nuvarande form.

Skaraborgs län. Skrivelse från Skaraborgs läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott samt Kållands kretsavdelning av samma hushållningssällskap
rörande bibehållande av Södra Kållands veterinärdistrikt.
Skrivelse från J. V. Andersson m. fl. rörande bibehållande av Vartofta
som stationeringsort för distriktsveterinären i Vartofta (Mullsjö distrikt.
Framställningar från Tiveds och Undenäs kommuner örn bibehållande av
Undenäs som stationeringsort för distriktsveterinären i Undenäs distrikt.

Värmlands län. Framställningar från Nysunds, Södra Kåda, Rudskoga,
Visnums-Kils och Visnums kommuner rörande bibehållande av Visnums
veterinärdistrikt. Skrivelse från Eda kommun angående förflyttning av
distriktsveterinärens stationsort från Skönnerud till Charlottenberg.
Framställningar från provinsialläkaren T. Gardell m. fl. rörande bibehållande
av namnet Skönneruds veterinärdistrikt samt från Järnskogs, Köla,
Skillingmarks och Östervallskogs kommuner med tillstyrkande av medicinalstyrelsens
förslag.

Örebro län. Skrivelse från veterinärstyrelsen i Örebro med förslag, att
Grythytteheds veterinärdistrikt skall benämnas Grythyttans veterinärdistrikt.

Västmanlands län, Skrivelse från Kung Karls kommun rörande vissa
förändringar av Arboga veterinärdistrikt m. m.

Jämtlands län. Skrivelser från T. Hermansson och N. Arfors angående
förflyttning av veterinärstationen i Bergs (Svenstaviks) distrikt till Åsarne
stationssamhälle. Framställningar i samma sak från Åsarne och Storsjö
kommuner. Förflyttningen har tillstyrkts av medicinalstyrelsen. Distriktsveterinären
S. Svensson samt Bergs kommun hava hemställt, aTt
distriktets stationsort fortfarande bliver Svenstavik.

Norrbottens län. Framställning från stadsfullmäktige i Piteå rörande
förflyttning av distriktsveterinärens i Öjebyn stationsort till Piteå stad.

I skrivelse den 30 december 1932 har länsstyrelsen i Gotlands län med
tillstyrkan överlämnat en ansökning från Gotlands läns landsting örn
upprättande av ett nytt veterinärdistrikt på Gotland med station för
distriktsveterinären i Ljugarn och omfattande 1 Gotland.

Såsom förut nämnts har medicinalstyrelsen föreslagit ny indelning
av Kopparbergs län i veterinärdistrikt. Styrelsens framställning,
som är dagtoeknat den 17 oktober 1931, innefattar, att inom länet skola

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

finnas 15 veterinär distrikt. I detta antal ingå Mora distrikt, där länsveterinären
i Dalarnas övre länsveterinärdistrikt avses att förrätta distriktsveterinärens
åligganden, samt Borlänge distrikt, som nybildats. Medicinalstyrelsens
förslag grundar sig på en framställning år 1931 från
Kopparbergs läns landstings förvaltningsutskott och bar ansetts endast i
vissa mindre betydelsefulla hänseenden böra jämkas vid avgivandet av
det här behandlade förslaget örn ny indelning av landet i veterinärdistrikt.
Förslaget med berörda jämkningar är upptaget i förut nämnda
bilaga till statsrådsprotokollet.

Medicinalstyrelsen har i sitt förslag till indelning i veterinärdistrikt utgått
från, att för veterinärinrättningen i Skara bör framdeles
avses ett särskilt distrikt såsom praktikområde (Axvalls distrikt). I
anledning härav torde frågan örn anslag till ifrågavarande veterinärin
rättning, som för övrigt till stor del bekostas av donationsmedel, böra
behandlas i detta sammanhang. I ärendet har medicinalstyrelsen den 10
november 1932 inkommit med begärd utredning rörande behovet av vete
rinärinrättningens bibehållande såsom statlig institution och därvid an
fört i huvudsak följande.

Veterinärinrättningens i Skara uppgift vore att vara dels en sjukvårdsanstalt
för djur, där undervisning i behandling av enklare åkommor
meddelades dem, som ville begagna sig därav, dels en undervisningsanstalt,
som sedan 1889 inskränkts att omfatta fullständig hovslageriundervisning
''för utbildning av skickliga hovslagare. Inrättningens arbetsmaterial
borde med de resurser, varöver inrättningen förfogade, kunna
avsevärt utökas, örn, såsom medicinalstyrelsen i sin framställning om
indelning av distriktsveterinärdistrikt föreslagit, ett visst område kring
Skara tilldelades inrättningen att därinom fullgöra distriktsveterinärs
åligganden. Härigenom skulle en distriktsveterinärtjänst (i nuvarande
Axvalls distrikt) kunna indragas, och statsverkets utgifter till avlöning åt
en distriktsveterinär inbesparas.

För föreståndarens för inrättningen vidkommande skulle detta betyda,
att hans kliniktjänstgöring komme att omfatta även en ambulatorisk klinik
(distriktsveterinärens praktik utom tjänstgöringsorten). Inrättningen
skulle emellertid ej belastas med kostnaderna för drivandet av denna
klinik, utan skulle densamma organiseras och handhavas av föreståndaren
i likhet med varje annan distriktsveterinärs kliniska verksamhet och
med tillämpande av samma taxa, som för distriktsveterinär vore gällande.
En sådan utvidgning av inrättningens sjukvårdande verksamhet tillstyrkte
likaledes dess styrelse, som bland annat i skrivelse till länsstyrel
sen i Skaraborgs län den 7 oktober 1932 finner benämningen »Skara veterinärinrättnings
distrikt» synnerligen tilltalande.

Man skulle visserligen kunna invända, att föreståndarens åligganden
enligt 9 § av stadgan för veterinärinrättningen i Skara den 2 oktober
1908 (nr 75 bih.) ej skulle medgiva denne tid att med samma skyndsamhet,
som det ålåge en distriktsveterinär, i varje fall tillhandagå med djursjukvård
inom distriktet. Att märka vöre emellertid, att enligt gällande
veterinärinstruktion distriktsveterinär vore skyldig att »varje dag å be -

33

Kungl. Martts propositioyi nr 153.

stämda tider vara i sin bostad tillgänglig för besökande», vilken mottagningstid
i regel ej vore så avsevärt kortare än den, som stadgats för
öppethållandet av veterinärinrättningens poliklinik (beträffande såväl stationär
klinik som poliklinik »hålles inrättningen öppen alla söckenförmiddagar
klockan 10—12», 22 §). _ „

Vid anlitandet av inrättningens kliniker hade hitintills ej erlagts någon
avgift för läkaråtgärder varken i medicinskt eller kirurgisk! avseende.
Örn fri veterinärvård vid inrättningen funnes ej någonstädes något
omnämnt i donations- och testamentsurkunderna rörande veterinärinrättningen.
Denna bestämmelse, som tydligen kvarstode sedan den tid,
då inrättningen var en skola för utbildandet av veterinärer och då hade
sitt berättigande, borde nu upphävas. Det förelåge ej längre något sksil,
varför djursjukvården i trakten kring Skara skulle i motsats till förhållandet
överallt annorstädes i vårt land vara kostnadsfri. Medicinalstyrelsen
föresloge därför, att inrättningen bleve berättigad uppbära ersättning
av klinikbesökande jämlikt distriktsveterinärtaxan. Dessa avgifter
skulle emellertid ej tillfalla föreståndaren-distriktsveterinären, vilken i
denna sin verksamhet ej skulle erhålla något utsträckt åliggande, utan
ingå i inrättningens kassa att användas för bestridande av inrättningens
utgifter, i första hand för avlöningar åt befattningshavare vid klinikerna
och, i den mån dessa medel därtill försloge, även för bestridande
av undervisningsverksamheten vid hovslagarskolan. Enbart antalet behandlade
sjukdomsfall och besiktningar under. 10-årsperioden 1922—1931.
genomsnittligt beräknade till 3,165, skulle vid tillämpning av gällande distriktsveterinärtaxas
lägsta honorar inbringa omkring 3,500 kronor. Härtill
skulle komma arvoden för operationer m. m. Av dessa medel kunde
bland annat disponeras viss del för avlöning åt en yngre veterinär som
assistent åt föreståndaren, åtminstone tidvis, då arbetet efter styrelsens
för inrättningen beprövande så fordrade.

Med denna utvidgning av veterinärinrättningens sjukvårdsverksamhet
borde inrättningen ännu mera än hittills motsvara donators avsikter i
detta hänseende med densamma, och förbunden med distriktsveterinärväsendet,
vilket från och med 1934 bleve en rent statlig institution, borde
densammas statliga funktion enligt medicinalstyrelsens uppfattning ej
längre ifrågasättas.

Beträffande föreståndarens löneförmåner ansåge medicinalstyrelsen, att
dessa borde bibehållas vid nuvarande belopp, detta i betraktande av hans
i jämförelse med andra distriktsveterinärer dels vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet,
dels ock mindre inkomst av praktikverksamheten å bostadsorten,
då denna inkomst avsåges att ingå till inrättningens kassa.

Statsverkets direkta anslag till veterinärinrättningen i Skara skulle, i
betraktande av att inrättningens inkomster komme att ökas genom upptagande
av klinikavgifter, lämpligen kunna för budgetåret 1933/1934 upptagas
såsom reservationsanslag till anslagets nuvarande belopp 8,500 kronor,
varefter med ledning av resultatet av inrättningens verksamhet under
sistnämnda tid kunde närmare bedömas, huru stort bidrag av statsmedel
bleve erforderligt för inrättningens uppehållande.

Nämnda anslagsbelopp komme, vid det förhållandet att inrättningen
skulle övertaga en distriktsveterinärs verksamhet i ett distrikt, att i realiteten
innebära en minskning av statsutgifterna med ett belopp motsvarande
årsavlöningen till en distriktsveterinär.

Bihang till riksdagens protokoll 10":i. I sami. Sr lidi. •!

Departements.
chefen.

34 Kungl. May.ts proposition nr 153.

J arn väl frågan om karantänsveterinärens i Haparanda
ställning synes böra komma under behandling i samband med frågan örn
indelningen i veterinärdistrikt.

För karantänsanstalten i Haparanda utgår för budgetåret 1932/1933 ett
extra anslag av 6,250 kronor, vilket enligt den av Kungl. Majit genom
beslut den 27 maj 1932 fastställda staten är fördelad på följande poster:

Arvode till karantänsveterinären .......................... kronor 5,000

Arvode till vaktmästaren .................................. >, 750

Bränsle och lyse ............................................ » 100

Telefon och telegram ...................................... » 10O

Desinfektionsmedel, komplettering och underhåll av instrument
.................................................... » 80

Underhåll av anstalten, komplettering och underhåll av inventarier
................................................ » 170

Diverse oell oförutsedda utgifter .......................... » 50

Summa kronor 6,250.

Beträffande anslagsbehovet för budgetåret 1933/1934 må anmälas följande
framställningar.

Karantänsveterinären har föreslagit, att för budgetåret 1933/1934 till anstalten
måtte anvisas 7,240 kronor, varav 1,040 kronor utgjorde den beräknade
kostnaden för utvändiga reparationer vid anstalten. Samtidigt har
karaktänsveterinären föreslagit, att den i staten föreslagna posten för »underhåll
av anstalten, komplettering och underhåll av inventarier» måtte
minskas med 50 kronor till 120 kronor.

Medicinalstyrelsen har i skrivelse den 26 augusti 1932 förklarat sig icke
i och för sig hava något att erinra mot det sålunda framlagda statförslaget,
men samtidigt framhållit, att karantänsveterinären enligt styrelsens
förslag till landets indelning i veterinärdistrikt avsetts att tjänstgöra
såsom distriktsveterinär med Haparanda såsom stationsort. Enligt
styrelsens förslag skulle distriktsveterinären i Haparanda mot åtnjutande
av särskilt arvode fullgöra jämväl de åligganden, som åvilade innehavaren
av befattningen såsom karantänsveterinär. Ifrågavarande arvode
har föreslagits skola utgöra 1,500 kronor för år. Anslaget till karantänsanstalten
i Haparanda skulle följaktligen enligt medicinalstyrelsens
mening, alldenstund den förändrade organisationen först skulle kunna
träda i kraft med ingången av år 1934, för budgetåret 1933/1934 böra upptagas
med 5,490 kronor.

Vid övervägande av de skilda synpunkter, som givetvis kunna framträda,
då det gäller att genomföra förändringar i den nuvarande indelningen
av landet i veterinärdistrikt, synes i främsta rummet böra tillmätas
betydelse åt den omständigheten, att genom de avsevärt förbättrade
kommunikationerna större möjligheter skapats för distriktsveterinärerna
att snabbt kunna efter kallelse inställa sig, samt att den nuvarande
indelningen i många fall påverkats av svårigheten att mellan olika landsting
träffa uppgörelse rörande kostnaderna för anställandet av en distriktsveterinär,
vars distrikt lämpligen bort omfatta delar av skilda län

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

eller landstingsområden. Otvivelaktigt är även, att åtminstone i vissa
av de stora norrländska länen någon ökning av antalet distriktsveterinärer
måste anses behövlig med hänsyn till de långa resor, veterinärerna
nu måste företaga, och de kostnader för djurägarna, som uppstå på grund
av att reseersättningarna skola gäldas av dem. Utan att i de södra
delarna av landet några berättigade intressen från djurägarnas sida trädas
för nära, synes därför anledning föreligga att där indraga vissa veterinärdistrikt,
varvid då i första rummet bör komma i betraktande sådana
landsdelar, där veterinär distrikten, även örn hänsyn tages till antalet
kreatur, äro relativt små och ej i högre grad arbetstyngda. Givetvis måste
man vid en nyindelning av landet i veterinärdistrikt framgå med stor
försiktighet, då förändringar i distriktsindelningen beröra såväl djurägarnas
som distriktsveterinärernas intressen, men å andra sidan får, såsom
distriktsveterinärlönesakkunniga framhållit, icke förbises, att statsekonomiska
skäl tala för, att icke statsverket vid övertagande av distriktsveterinärväsendet
utgår från ett större antal distrikt än som måste anses
vara oundgängligen nödvändigt för djursjukvårdens bestridande. Med
dessa utgångspunkter har jag vid granskning av medicinalstyrelsens förslag
till ny distriktsindelning funnit mig i fråga örn minskning av distriktens
antal kunna gå något längre än styrelsen gjort i sitt definitiva
förslag.

Jag delar medicinalstyrelsens uppfattning, att för veterinärinrättningen
i Skara bör skapas ett särskilt praktikområde genom indragning av
Axvalls veterinärdistrikt och vidtagandet av jämkningar beträffande angränsande
distrikt. Föreståndaren (lektorn) vid veterinärinrättningen i
Skara synes böra åläggas att tjänstgöra som distriktsveterinär inom ett
nybildat Skara veterinärinrättnings distrikt, som alltså i huvudsak
skulle ersätta Axvalls nuvarande distrikt. Emellertid torde ytterligare
utredning vara erforderlig, särskilt i fråga örn personalbehovet, innan
slutlig ståndpunkt kan tagas till frågan örn veterinärinrättningens framtida
organisation, under förutsättning att föreståndarbefattningen och
distriktsveterinärtjänsten sammanslås. Anordningen lärer dock i allt
fall icke lämpligen kunna helt genomföras, förrän vakanser inträtt å
föreståndarbefattningen och distriktsveterinärtjönsten i Axvalls distrikt.
Under erinran örn att veterinärinrättningen i Skara till stor del betalas
med avkastningen av till veterinärinrättningen upplåtna fastigheter
och kapital, anser jag mig alltså för närvarande icke böra förorda någon
förändring i fråga örn det ordinarie anslaget å 8,500 kronor, som är i
riksstaten upptaget för veterinärinrättningen i Skara.

Vad åter beträffar karantänsveterinären i Haparanda Ilar medicinal
styrelsen föreslagit, att denna befattning skall indragas och denne veterinär
erhålla distriktsveterinärs ställning i ett nybildat Haparanda vete -

36

Kunell. Marits proposition nr 153.

rinärdistrikt. Till detta förslag ansluter jag mig. Tilläggsarvodet för
distriktsveterinären i Haparanda distrikt för bestridande av vissa åligganden,
som nu tillkomma karantänsveterinären, torde böra bestämmas
till det av medicinalstyrelsen föreslagna beloppet, 1,500 kronor för år.
1 riksstaten för budgetåret 1933/1934 torde i enlighet med medicinalstyrelsens
förslag böra upptagas ett extra anslag av 5,490 kronor för karantänsanstalten
drift. Härvid förutsätter jag, att karantänsveterinärtjänstens
förändring till distriktsveterinärtjänst bör kunna utan förflyttning
av nuvarande innehavare äga rum vid utgången av 1933.

Vidkommande därefter frågan örn distriktsindelningen inom de särskilda
länen vill jag till en början framhålla, att jag icke ansett mig böra
framställa någon erinran mot att särskilda praktikområden i allmänhet
fastställas för länsveterinärerna. Dock synes det nödvändigt vidtaga någon
jämkning beträffande dessa områden, sådana de föreslagits av medicinalstyrelsen,
på det att icke, vilket synes vara fallet exempelvis i Uppsala
län, praktikområdena bliva alltför stora. Givetvis måste sådana
anordningar vidtagas, att de distriktsveterinärer, som äro bosatta närmast
intill länsveterinärens praktikområde, äga skyldighet att, vid hinder
för länsveterinären på grund av tjänsteresor m. m. att utöva praktiken,
i stället fullgöra hans åligganden i fråga örn djursjukvården. De nuvarande
länsveterinärerna i Mora och Sundsvall synas, såsom medicinalstyrelsen
föreslagit, böra uppföras å övergångsstat, och lärer detta lämpligen
böra ske från och med ingången av budgetåret 1934/1935. De böra
samtidigt befrias från de länsveterinärgöromål, som nu tillkomma dem.
Vid avgången ur tjänsten böra de ersättas med distriktsveterinärer.

För att minska de olägenheter, som alltid äro förenade med rubbning
av en bestående indelning, och för att tillmötesgå befolkningens intressen
inom sådana kommuner, som äro jämförelsevis avlägset belägna i förhållande
till stationeringsorten för distriktsveterinären i visst distrikt, har
jag ansett mig i anslutning till vissa uttalanden av medicinalstyrelsen
böra förorda, att vid fastställandet av ny distriktsindelning stadgas, att
jämväl distriktsveterinär i angränsande distrikt skola kunna av medicinalstyrelsen
åläggas skyldighet att i sådana kommuner utöva enskild
djursjukvård. I de fall, där en förflyttning av distriktsveterinärens nuvarande
stationsort måste äga rum, synes distriktsveterinären böra kunna
av medicinalstyrelsen åläggas att någon dag varje vecka hava mottagning
på den gamla stationsorten och detta åtminstone därest vederbörande
kommun vill åtaga sig att betala kostnaden för veterinärens inställelse
å mottagningsorten efter samma grunder som vid kallelse från djurägares
sida. En likartad bestämmelse torde för övrigt kunna till en del
minska svårigheterna vid varje förändring av stationsort, och en motsva
rande anordning synes mig tänkbar även i det fall, då distriktsveterinären
kvarbor å nuvarande stationsort, ehuru, vid ombyte av befattnings -

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

havare, denne avses att placeras å annan ort, som enligt den nya indelningen
skall bliva den ordinarie stationsorten.

Jag övergår härefter till vissa detaljer i fråga om de särskilda länens
indelning i veterinärdistrikt.

Mot medicinalstyrelsens förslag bär jag i stort sett och utöver vad redan
anförts icke funnit anledning till erinran, i vad detsamma avser Stockholms,
Uppsala, Jönköpings, Kalmar, Hallands, Göteborgs oell Bohus, Älvsborgs,
Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och Västerbottens
län.

I fråga örn Södermanlands län torde indragning av ett veterinärdistrikt
få anses befogad. Jag har därvid i första hand ansett indragningen kunna
ske genom sammanslagning av Mariefreds och Strängnäs distrikt.
Emellertid lärer närmare utredning härom böra av medicinalstyrelsen
verkställas, innan definitivt beslut i denna fråga fattas.

1 Östergötlands län anser jag mig böra föreslå indragning av Vadstena
distrikt och detta distrikts uppdelning på de angränsande distrikten, nämligen
Motala, Skänninge och Ödeshögs distrikt.

Beträffande Kronobergs län anser jag mig böra tillstyrka att, såsom
medicinalstyrelsen föreslagit, ett nytt veterinärdistrikt bildas med station
i Markaryd. Det blivande distriktets omfattning torde böra bestämmas
med hänsyn till de övriga förändringar i distriktsindelningen, som
av mig föreslås i detta och angränsande län. Jämväl anser jag mig böra
förorda det väckta förslaget örn bildande av ett särskilt veterinärdistrikt
i södra delen av Kronobergs län och norra delen av Kristianstads län
med station i Älmhult. I samband härmed torde det nuvarande Växjö distrikt
böra till en del avses såsom praktikområde för länsveterinären i
Kronobergs län, varjämte vissa gränsregleringar måste äga rum i fråga
örn angränsande distrikt av Kronobergs och Kristianstads län. Den i
Växjö nu stationerade distriktsveterinären synes böra tilldelas Älmhults
distrikt och jämväl i detta distrikt bestrida praktiken. Medicinalstyrelsen
synes böra inkomma med förslag till genomförandet av den föreslagna
anordningen, vilken i varje fall icke avses att träda i kraft före ingången
av budgetåret 1934/1935.

Jag kan icke finna tillräckliga skäl anförda för att i detta sammanhang
föreslå upprättandet av ett nytt veterinärdistrikt på Gotland.

I fråga örn Blekinge län vill jag förorda, att stationsorten för den nu i
Lyckeby stationerade distriktsveterinären vid ombyte av befattningshavare
flyttas till Jämjöslätt, en anordning, som upptagits i medicinalstyrelsens
preliminära förslag. Detta synes mig nödvändigt, därest något
praktikområde skall kunna skapas för länsveterinären i Blekinge län, vilkens
arbete såsom länsveterinär för närvarande knappast kan giva honom
full sysselsättning.

Beträffande Kristianstads län anser jag mig böra föreslå indragning av
Båstads distrikt, vilket synes mig kunna uppdelas på Ängelholms och

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Laholms distrikt. I samband med de föreslagna förändringarna i fråga
örn distriktsindelning i Kronobergs län erfordras åtskilliga gränsregleringar
beträffande distrikt inom länet.

Medicinalstyrelsens förslag beträffande distriktsindelningen i Malmöhus
län föranleder från min sida allenast det uttalandet, att stationsorten
för det sammanslagna Svedala-Anderslövs distrikt synes mig böra bliva
Anderslöv.

I fråga örn distriktsindelningen i Skaraborgs län finner jag mig böra
förorda, att stationsorten för distriktsveterinären i nuvarande Vartofta
distrikt fortfarande blir Vartofta. Tvekan synes mig kunna råda örn
lämpligheten av medicinalstyrelsens förslag örn förflyttning av distriktsveterinären
i Undenäs till Karlsborg. Dock anser jag mig icke böra motsätta
mig medicinalstyrelsens förslag härutinnan.

Inom Värmlands län torde liksom fallet skulle vara i Jönköpings och
Örebro län länsveterinärens praktikområde böra ingå i närmast liggande
veterinärdistrikt, i detta fall Kils distrikt. I samband med vissa förändringar
i distriktsindelningen för Örebro län lära jämkningar böra ske av
gränserna för Filipstads distrikt.

Vad därefter beträffar Örebro län synes mig, vid det förhållandet att
två tjänsteveterinärer äro placerade i Örebro, indragning kunna ske av
Odensbackens distrikt. Därjämte torde Grythytteheds distrikt kunna indragas
och uppdelas på angränsande distrikt inom Örebro och Värmlands
län.

I fråga örn Jämtlands län har jag intet att erinra mot, att stationsorten
för distriktsveterinären i Svenstaviks distrikt blir Åsarne. Framställning
härom har tillstyrkts av medicinalstyrelsen.

Beträffande slutligen Norrbottens län anser jag tillräcklig anledning
icke föreligga att flytta stationsorten för Öjebyns distrikt till Piteå stad.

I övrigt föranleder medicinalstyrelsens förevarande förslag ingen erinran
från min sida.

Enligt det av mig sålunda framlagda förslaget kan, utöver vad medicinalstyrelsen
förordat, indragning ske av ytterligare 5 veterinärdistrikt,
varjämte frågan örn indragande av ännu ett distrikt skulle göras till föremal
för fortsatt utredning. Den nya distriktsindelningen skulle alltså
upptaga 244 distrikt, däri ingående praktikområdena för länsveterinärerna
i Mora och Sundsvall samt de för Skara veterinärinrättning och karantänsveterinären
i Haparanda avsedda distrikten. Sedan riksdagen fattat
beslut om antalet veterinärdistrikt inom landet, torde det ankomma på
Kungl. Majit att, efter medicinalstyrelsens hörande, fastställa gränserna
och stationsorterna för veterinärdistrikten.

Jag anser mig böra förorda, att de nya veterinärdistrikten i Kronobergs,
Kopparbergs och Västerbottens län upprättas redan med 1934 års
ingång. Enligt vad jag inhämtat, kunna åtminstone tre till indragning
föreslagna distrikt beräknas vara vakanta vid 1933 års utgång. Från

39

Kungl. May.ts proposition nr 153.

och nied den 1 januari 1934 torde alltså tre distrikt kunna indragas, varemot
samma antal distrikt skulle tillkomma, på grund varav man alltså
synes hava att vid nämnda tid räkna med ett högsta antal av 249 distriktsveterinärer.
I detta antal ingå emellertid då icke Mora och Sundsvalls
distrikt, där distriktsveterinärernas åligganden tillsvidare fullgöras av
länsveterinärer, vilkas avlöning bestrides från särskilt anslag.

Enligt min mening höra icke de distriktsveterinärer, som nu äro placerade
i distrikt, som avses att indragas, erhålla sämre ställning än sådana
distriktsveterinärer, som icke kommit att beröras av förändringarna.
Jag föreslår därför, att samtliga distriktsveterinärer överflyttas
på ny stat och att, såsom medicinalstyrelsen föreslagit, den nya organisationen
tillämpas först i mån av vederbörande befattningshavares avgång.
Det lärer på grund härav bliva nödvändigt att i viss utsträckning
vakanssätta distriktsveterinärbefattningar. Upprättandet av särskild
övergångsstat synes mig dock knappast nödvändigt och under de av mig
angivna förutsättningarna ägnat ätt göra övergången till den nya organisationen
mera komplicerad än som är nödvändigt.

3. Ny taxa för veterinärs tjänsteförrättningar.

Genom Kungl. Maj:ts taxa för veterinärs tjänsteförrättningar den 19
oktober 1888 (nr 54) hava bestämmelser meddelats rörande ersättning för
av veterinär utförda förrättningar för statens räkning samt för besiktningar
och andra förrättningar vid in- och utförsel av husdjur m. m.
(ändrad genom kungörelse den 24 juli 1914, nr 106).

Under de senaste åren hava åtskilliga framställningar gjorts rörande
ändring i gällande bestämmelser örn ersättning för av distriktsveterinärer
m. fl. utförda förrättningar.

Sålunda har svenska veterinärläkarföreningen gjort framställning örn
högre ersättning för obduktion av husdjur än som medgivits enligt 1888
års taxa för veterinärs tjänstförrättningar och 1914 års taxa för distriktsveterinärer.
Vidare har svenska länsveterinärföreningen gjort framställning
örn meddelande av bestämmelser rörande ersättning åt veterinär i
vissa fall för mikroskopisk undersökning av blodprov i diagnostiskt syfte.
Slutligen hava aktiebolaget Lama samt Fallenius & Lefflers aktiebolag
m. fl. firmor i Göteborg begärt en viss ändring i 1888 års taxa beträffande
där stadgade arvoden vid besiktning och desinfektion m. m. vid införsel
till Sverige från av smittsam kreatursjukdom berört främmande land
av ull m. fl. varor. En generell framställning örn utarbetande av ny
mera tidsenlig taxa för veterinärs tjänsteförrättningar har därjämte
gjorts av svenska länsveterinärföreningens styrelse, och har lantbruksstyrelsen
häröver yttrat sig.

Över samtliga dessa framställningar har medicinalstyrelsen den 21
februari 1922 avgivit utlåtande (se sid. 57—63 i distriktsveterinärlönesakkunnigas
betänkande) och samtidigt till Kungl. Maj:ts Provning överlämnat
ett av styrelsen uppgjort förslag till ny taxa för veterinära tjänstförrättningar
jämte tillhörande speciell motivering (se sid. 63 70, nämnda
betänkande).

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Över detta förslag hava yttranden avgivits av lantbruksstyrelsen och
statskontoret, varjämte medicinalstyrelsen inkommit med utlåtande i
anledning av vissa av dessa ämbetsverk mot förslaget gjorda erinringar
fse betänkandet sid 70—80). Svenska veterinärläkarföreningen har dessutom
den 24 maj 1927, den 28 augusti 1928 och den 19 december 1928 gjort
framställningar i ärendet (se betänkandet sid. 80—86).

Distriktsveterinärlönesakkunniga, som haft att yttra sig i ärendet,
hava ansett, att ersättningen vid veterinärs tjänsteförrättningar borde
upptagas såsom en särskild avdelning (avd. B) av veterinärtaxan samt i
sådant, hänseende uppgjort förslag, i vilket §§ 13—18 upptaga gottgörelse
vid tjänsteförrättningar. Enligt de sakkunnigas förslag är § 13, som
omfattar tjänsteförrättningar, vilka skola betalas av statsmedel, av följande
lydelse.

Ȥ 13.

1. För tjänsteförrättning, som av veterinär utföres på grund av gällande
instruktion eller myndighets uppdrag, äger han, där ej fråga är
örn förrättning, varom i mom. 2 sägs, åtnjuta ett arvode av 8 kronor,
dock att, därest under samma dygn flera tjänsteförrättningar verkställas,
arvodet för varje förrättning utöver den första utgår med allenast
4 kronor.

Är förrättningsstället beläget på längre avstånd från veterinärens bostad
än två kilometer samt nödgas veterinären för förrättningens utförande
företaga särskild resa, äger veterinären därjämte uppbära resekostnadsersättning
enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet.

Vid förrättningsresa, som kräver veterinärens bortovaro från bostaden
under längre tid än 6 timmar, är veterinären dessutom berättigad att
uppbära traktamentsersättning enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet,
dock med iakttagande av att dylik ersättning tillkommer
honom endast för tid överstigande 6 timmar samt att traktamente för
natt utgår för varje sådan resa, som avslutas mellan klockan 1 och klockan
6.

2. Då veterinären vid förrättning, varom ovan sägs, jämlikt gällande
föreskrifter verkställer fullständig obduktion av husdjur, äger han därför
åtnjuta ett arvode av 20 kronor, dock att, därest under samma dygn
flera obduktioner verkställas, arvodet för varje obduktion utöver den
första utgår med allenast 10 kronor.

3. Därest veterinär i samband med tjänsteförrättning, som i mom. 1
Sägs, utför mikroskopisk undersökning, tillkommer honom därför särskilt
arvode med 3 kronor för varje undersökning.

4. För tjänsteförrättning, varom i denna paragraf stadgas, utgår ersättning
av statsmedel.»

De sakkunniga hava till stöd för sitt förslag anfört i huvudsak följande.

I § 13 av förslaget hava införts bestämmelserna örn ersättning för de
tjänsteförrättningar, som skola utföras i statens tjänst och gäldas av
statsmedel (1 § i 1888 års taxa för veterinärs tjänsteförrättningar). Dessa
bestämmelser äga tillämpning å icke blott läns- och distriktsveterinärer

41

Kungl. May.ts proposition nr 153.

utan även andra veterinärer, vilka antingen enligt veterinärinstruktionen
kava skyldighet att fullgöra vissa förrättningar för statens räkning
eller erhållit myndighets uppdrag att utföra dylika förrättningar. De
sakkunniga hava här i anslutning till uttalanden, som gjorts vid 1927 och
1929 års riksdagar (jfr statsutskottets utlåtanden nr 86 år 1927 och nr /I
år 1929 samt riksdagens skrivelse nr 184 år 1927) om önskvärdheten av
att i sådana fall, då traktamentsersättningen jämväl ansetts i viss män
innefatta ersättning för under förrättning utfört arbete, fastställa särskilda
förrättningsarvoden och icke sammanblanda ersättningsföreskrifterna
med traktamentsbestämmelserna i resereglemente!, föreslagit införandet
av ett särskilt förrättningsarvode. Detta skall utgöra ersättning
för veterinärens arbete under en tid av upp till 6 timmar samt i
allmänhet jämväl inbegripa sådana särskilda arvoden, som exempelvis
läkarna äga uppbära enligt provinsialläkartaxan. pärest emellertid en
och samma förrättning tager längre tid i anspråk än 6 timmar, bör
veterinären vara berättigad att för den överskjutande tiden uppbära
traktamentsersättning enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet.
De sakkunniga hava härvid utgått från, att distriktsveterinärerna böra
bibehållas i rese- och traktamentsklass II D. För att erhålla närmast
möjliga anslutning till 1929 års resereglementes föreskrifter hava de
sakkunniga föreslagit sådan komplettering av föreskriften örn traktamentsersättning,
att traktamente för natt kommer att utgå föi varje
resa, omfattande tid över 6 timmar, som avslutas mellan klockan 1 och 6.
Härav följer, att traktamente för natt ej kommer att utgå för förrättning,
som avslutas mellan midnatt och klockan 1. I fråga örn förrättningsarvodets
storlek anse de sakkunniga, att ett belopp av 8 kronor bör
utgå för den första förrättningen under ett och samma dygn samt att
varje under dygnet verkställd förrättning utöver den första bör ersättas
med allenast 4 kronor. Vid fastställandet av ifrågavarande belopp
hava de sakkunniga utgått från att veterinären, i anslutning till vad de
flesta i ärendet hörda myndigheterna framhållit, för sitt arbete för
statens räkning bör erhålla en högre ersättning än som nu utgår enligt

1888 års taxa. . .,

De sakkunniga vilja i detta sammanhang erinra örn, att sedan tiden
för avgivandet av de ovan berörda, tidigare av olika myndigheter fiamställda
förslagen i ersättningsfrågan åtskilliga jämkningar skett i de allmänna
föreskrifterna örn ersättning vid resor i statens ärenden. Det
torde jämväl böra uppmärksammas, att, bortsett från resekostnaden, utsättningen
tidigare utgått med 10 kronor eller högre belopp, men att den
för närvarande vid förrättning av upp till (5 timmars varaktighet endäst
utgör 5 kronor samt vid längre förrättning 10 kronor, allt för dag
räknat. Genom införandet av ett enhetligt förrättningsarvode kommer
emellertid enligt de sakkkunnigas mening en utjämning i stort sett att
ske av kostnaderna vid kortare och längre förrättningar, även örn i allmänhet
de förrättningar i statens ärenden, som här avses, mäste anses
vara jämförelse tidsödande. .

Beträffande resekostnadsersättningen ansluter sig de sakkunnigas förslag
i huvudsak till bestämmelserna i provinsialläkartaxan.

För obduktion hava de sakkunniga med utgångspunkt fran medicinalstyrelsens
förslag upptagit ett enhetligt förrättningsarvode av 20 kronor,
som dock, därest flera obduktioner skulle komma att verkställas under
ett och samma, dygn, siinkes lill 10 kronor för varje obduktion utöver

Departementschefen.

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

den första. För jämförelse torde böra nämnas, att för en obduktion, som
tager i anspråk mera än 6 timmar av dagen ersättningen nu utgör 17
kronor och av de sakkunniga föreslagits skola utgöra (20 + 5=) 25 kronor.
För rättsmedicinsk undersökning av död människas kropp utgår
enligt provinsialläkartaxan 52 kronor. I sammanhang med denna fråga
vilja de sakkunniga framhålla, att veterinären vid en obduktion, sorn
tager i anspråk en tid av högst 6 timmar, för närvarande uppbär lägre
arvode än, som tillkom honom omedelbart efter fastställandet av 1888
års taxa.

För mikroskopisk undersökning föreslå de sakkunniga ett särskilt arvode
utöver förrättningsarvodet med 3 kronor för varje undersökning
oberoende av huruvida undersökningen lämnar positivt resultat eller ej.

Ur de över de sakkunnigas förslag avgivna yttrandena torde i nu
ifrågavarande hänseende böra anföras följande.

Medicinalstyrelsen har tillstyrkt de sakkunnigas förslag rörande § 13.

Statskontoret har erinrat, att ämbetsverket tidigare framhållit, att det
särskilda förrättningsarvode, som föreslagits böra utgå med 8 kronor,
lämpligen kunde sättas till 6 kronor. Då emellertid sedermera i allmänna
resereglementet införts den bestämmelsen, att traktamente för dag endast
finge beräknas för den tid, varunder förrättningsman varit frånvarande
från bostads- eller tjänstgöringsorten, samt att traktamente
skulle utgå för dag, varunder frånvaron omfattade högst 6 timman med
hälften av eljest utgående belopp, ansåg sig statskontoret kunna tillstyrka
de sakkunnigas förslag.

Lantbruksstyrelsen har anfört, att styrelsen i huvudsak intet hade att
erinra mot de av de sakkunniga föreslagna ersättningarna vid rent statliga
förrättningar (§ 13), dock syntes det föreslagna särskilda arvodet för
fullständig obduktion av husdjur vara ganska högt.

Svenska veterinärlåkarföreningen har föreslagit sådan ändring av
tjänstetaxan, att uttrycket två kilometer skulle ändras till en kilometer
för vinnande av överensstämmelse med resereglementet oell andra taxor.

Beträffande de sakkunnigas förslag till ny taxa för veterinärs tjänsteförrättningar
torde riksdagen böra beredas tillfälle att yttra sig över
ersättningsgrunderna vid förrättningar i statens ärenden. Dessa innefattas,
såsom redan nämnts, i § 13 av de sakkunnigas taxeförslag. I likhet
med flertalet av de i ärendet hörda myndigheterna har jag ansett
mig kunna ansluta mig till de huvudgrunder för lämnande av gottgörelse
åt veterinär vid förrättningar i statens ärenden, som i sagda paragraf
framlagts av de sakkunniga. Någon förändring i beloppen av de anslag,
från vilka ersättningen skall bestridas, torde icke behöva ifrågakomma.

Vad heträffar de i de sakkunnigas förslag under §§ 14 och 15 upptagna
bestämmelserna beträffande arvoden vid besiktningar vid införsel och
utförsel av djur ävensom de sakkunnigas förslag i övrigt rörande gottgörelse
för tjänsteförrättningar synes ytterligare prövning böra ske rö -

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

rande den lämpliga avvägningen av där upptagna arvodesbelopp m. m. Därefter
torde föreskrifter rörande samtliga tjänsteförrättningar, som veterinär
har att utföra, böra av Kungl. Maj:t utfärdas.

4. Kostnadsberäkningar.

Distriktsveterinärlönesakkunniga hava uppskattat landstingens kostnader
år 1930 för distriktsveterinärväsendet till i runt tal 825,000 kronor.
Statens kostnader för samma ändamål uppgå till 335,000 kronor.

Sammanlagt kunna alltså landstingens och statens kostnader för
distriktsveterinärväsendet uppskattas till (825,000 + 335,000 =) 1,160,000
kronor.

Distriktsveterinärlönesakkunniga hava beräknat, att ett bifall till de
sakkunnigas förslag skulle med utgångspunkt från det antal distrikt,
som ansetts böra hänföras till de av dem angivna lönegrupperna, medföra
följande kostnader.

Avlöning enligt näst högsta löneklassen inom varje lönegrupp:

lil x 4,260.................... kronor 472,860

30 x 4,620.................... » 138,600

30 x 4,980.................... » 149,400

15 x 5,340.................... » 80,100

15 x 5,700.................... » 85,500

20 x 6,060.................... » 121,200

30 x 6,420 ................... » 192,600 kronor 1,240,260

Dyrtidstillägg................................................» 180,000

Summa kronor 1,420,260

Enligt de sakkunnigas beräkning skulle för avlönande av distriktsveterinärer
behöva upptagas i riksstaten ett ordinarie förslagsanslag av
1,240,000 kronor, från vilket anslag skulle utgå jämväl ersättningar till
semestervikarier, sjukersättningar m. m. Huruvida detta anslagsbelopp
kunde komma att bliva tillräckligt för bestridandet av även sistnämnda
ersättningar kunde ej med säkerhet avgöras, men de sakkunniga hade
icke funnit sig böra här tillämpa andra grunder för beräkningen av medelsbehovet
än dem, som i allmänhet numera vunnit tillämpning. För
dyrtidstillägg enligt år 1930 gällande beräkningsgrunder behövdes en
summa av 180,000 kronor. Do sakkunniga hava vidare anfört:

Ett bifall till statskontorets förut omförmälda förslag örn ökning av
begynnelseavlöningen till distriktsveterinär med 750 kronor skulle för det
allmänna med inräknande av dyrtidstillägg å detta belopp hava medfört
en ökad utgift av ungefär 240,000 kronor, varav ungefär 80,000 kronor för
statsverket. För det allmänna hade distriktsveterinärväsendet vid genomförandet
av statskontorets förslag kommit att draga en sammanlagd
kostnad av (1,160,000 + 240,000=) 1,400,000 kronor. De sakkunnigas förslag
till statsanställning av distriktsveterinärerna medförde, såsom

Departements chefen.

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

nämnts, en kostnad av i avrundat tal 1,420,000 kronor. Härvid vore emellertid
att märka, att statens utgifter för distriktsveterinärernas egen pensionering
icke medräknats och att å andra sidan hänsyn icke tagits till
de nuvarande kostnaderna för veterinärstyrelserna.

Medicinalstyrelsens förslag örn statsanställda för distriktsveterinärerna
hade av styrelsen själv beräknats kosta 1,660,000 kronor. Under
samma förutsättningar, som legat till grund för de sakkunnigas förslag
och för beräkningen av kostnaderna för det allmänna enligt statskontorets
förslag, skulle medicinalstyrelsens förslag föranleda en utgift av i
det närmaste 1,500,000 kronor. Uppmärksammas borde dock, att den av
medicinalstyrelsen föreslagna fördelningen å lönegrupper gåve till resultat
en ungefär 60,000 kronor lägre kostnad än den, som följde av de sakkunnigas
förslag samt att dessutom antalet veterinärdistrikt ökats, sedan
medicinalstyrelsens förslag avgavs.

Med utgångspunkt från ett antal distrikt av 244 efter fullt genomförd
organisation kunna statens utgifter för distriktsveterinärväsendet, oberäknat
dyrtidstillägg, uppskattas till 1,210,000 kronor. Under det närmaste
budgetåret lärer man böra för 249 distriktsveterinärer beräkna en
kostnad av 1,240,000 kronor, i vilken summa ingå utgifter för kallortstilllägg
med förslagsvis 8,000 kronor. Under rubrik »Distriktsveterinärer»
synes man i riksstaten för budgetåret 1933/1934 endast behöva upptaga såsom
ordinarie förslagsanslag hälften av nämnda summa, 1,240,000 kronor,
eller 620,000 kronor. För dyrtidstillägg åt statsanställda distriktsveterinärer
under första halvåret 1934 har under nionde huvudtitelns allmänna
dyrtidstilläggsanslag inräknats ett belopp av 60,000 kronor, att utgå enligt
gällande allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens
tjänst.

Från ifrågavarande ordinarie anslag torde böra utgå alla kostnader
för distriktsveterinärernas avlönande med undantag av dyrtidstillägg,
alltså jämväl ex-sättningar till sjuk- och semestervikarier, avlöning under
sjukdom, begravningshjälp m. m. Beträffande ordnandet av frågan
örn vikarier under semestrar torde medicinalstyrelsen böra erhålla i uppdrag
att inkomma med förslag, och bör därvid eftersträvas en så praktisk
lösning som möjligt av detta spörsmål. Måhända kan det komma att visa
sig lämpligt att, liksom nu är fallet, utbetala ersättning för semestervikarier
till vederbörande distriktsveterinär, örn han själv ordnar vikariefrågan
på tillfredsställande sätt. I så fall bör anslaget få disponeras för
detta ändamål.

För pensionering av distriktsveterinärerna torde för närvarande icke
behöva beräknas några särskilda medel.

Såsom tidigare omnämnts torde i förevarande sammanhang även böra
upptagas följande anslag:

Veterinärinrättningen i Skara, ordinarie anslag med oförändrat
belopp ........................................... kronor 8,500

Karantänsanstalten i Haparanda för husdjur, extra anslag » 5,490.

45

Kungl. Majda proposition nr 153.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att avlöningsreglementet för befattningshavare
vid statsdepartement och vissa andra
verk, tillhörande den civila statsförvaltningen, skall
från och med den 1 januari 1934 i tillämpliga delar
och i den mån ej annorlunda följer av vad här nedan
sägs äga giltighet å distriktsveterinärer;

dels tillsvidare bestämma antalet distriktsveterinärer
till 249, varvid dock skall iakttagas, att antalet
i den ordning Kungl. Majit bestämmer successivt
nedbringas till 244;

dels godkänna följande löneplan för distriktsvetenärer: -

Löneklass			Lör	i e g r u p p
i	11	III	IV		VI	VII
kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.
1	3,450	3,810	4,170	4,530	4,890	5,250	5,610
2	3,660	4,020	4,380	4,740	5,100	5,460	5,820
3	3,960	4,320	4,680	5,040	5,400	5,760	6,120
4	4,260	4,620	4,980	5,340	O o	6,060	6,420
5	4,560	4,920	5,280	5,640	6,000	6,360	6,720

dels besluta, att samma särskilda bestämmelser,
som enligt kungörelsen den 18 juni 1926 (nr 267)
gälla för länsveterinärer, skola i tillämpliga delar
från och med den 1 januari 1934 gälla även för
distriktsveterinärer samt att för tillämpningen av
löneplanen och däri intagen lönegruppering skola gälla
de föreskrifter, som av Kungl. Majit utfärdas;

dels medgiva, att Kungl. Majit må utfärda de tilllämpningsbestämmelser
i övrigt ävensom övergångsbestämmelser,
som erfordras för ordnandet av distriktsveterinärernas
anställning i statens tjänst och tilllämpning
å dem av förenämnda avlöningsreglemente,
allt i huvudsaklig överensstämmelse med de allmänna
grunder, som av mig framlagts;

dels förklara, att av riksdagen med avseende å den
definitiva löneregleringen för befattningshavare vid
statsdepartement m. fl. verk lämnade medgivanden
må i tillämpliga delar gälla även beträffande distrikts -

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

veterinärer, dock med iakttagande av att någon övergångsavlöning
icke skall utgå;

dels medgiva, att ersättningar till vikarier för
distriktsveterinärer må efter Kungl. Majrts bestämmande
bestridas av de för avlöning åt distriktsveterinärer
anvisade medel;

dels ock under nionde huvudtiteln i riksstaten

a) från och med budgetåret 1933/1934 uppföra ett
nytt ordinarie förslagsanslag under titel »Distriktsveterinärer»
samt därunder anvisa ett belopp av
620,000 kronor;

b) för samma budgetår uppföra ordinarie anslaget
till veterinärinrättningen i Skara med oförändrat
belopp, 8,500 kronor; samt

c) till karantänsanstalten i Haparanda för husdjur
anvisa för nämnda budgetår ett extra anslag av 5,490
kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten bifall samt förordnar att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den
lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Hugo Nordlander.

Kungl. Majlis proposition nr 153.

47

Bilaga.

Medicinalstyrelsens förslag till ny indelning i veterinärdistrikt
(jämför medicinalstyrelsens skrivelse den 29 oktober 1932).

Stockholms län.

(Nuvarande indelning enligt brev den 31 december 1913 och den 19 april 1918.)

1. Östhammars distrikt: Forsmarks, Valö, Hökhuvuds, Börstils, Gräsö och

Hargs kommuner samt Östhammars och Öregrunds städer med station
för veterinären i Östhammar.

2. Skebo distrikt: Edebo, Edsbro, Ununge, Häverö, Singö, Väddö och Sö derby-Karls

kommuner med station för veterinären i Skebo.

3. Norrtälje distrikt: Björkö-Arholma, Vätö, Koslags-Bro, Estuna, Lohä rads,

Malsta, Frötuna, Rådmansö, Blidö, Länna och Ljusterö kommuner
samt Norrtälje stad med station för veterinären i Norrtälje.

4. Rimbo distrikt: Husby-Lyhundra, Skederids, Rö, Rimbo, Fasterna,

Kårsta, Närtuna, Gottröra, Vada, Angarns, Össeby-Garns, Riala och
Roslags-Kulla kommuner med station för veterinären i Rimbo.

5. Märsta distrikt: Husby-Långhundra, Östuna, Lagga, Alsike, Knivsta,

Vassunda, Haga, S:t Olof och S:t Pers, Norrsunda, Husby-Ärlinghundra,
Odensala, Vidbo, Skepptuna, Lunda, Frösunda, Orkesta,
Markims, Skånela, Hammarby, Fresta, Vallentuna och Eds kommuner
samt Sigtuna stad med station för veterinären i Märsta.

6. Drottningholms distrikt: Sollentuna, Järfälla, Spånga, Lovö, Skå,

Sånga, Hilleshögs, Färentuna, Munsö, Ekerö och Adelsö kommuner
samt Hässelby villastads köping och Sundbybergs stad med station
för veterinären i Drottningholm.

7. Södertälje distrikt: Botkyrka, Salems, Grödinge, Östertälje, Väster tälje,

Tveta, Turinge, Överjärna och Ytterjärna kommuner samt Södertälje
stad med station för veterinären i Södertälje.

8. Tungelsta distrikt: Sorunda, Västerhaninge, Österhaninge, Tyresö, Da larö,

Nämndö, Ornö, Utö, Muskö, Ösmo och Torö kommuner samt
Nynäshamns köping med station för veterinären i Tungelsta.

Länsveterinärens praktikområde: Österåkers, Värmdö, Möja, Djurö.
Ingarö, Gustavsbergs, Bo, Östra Ryds, Solna, Stocksunds köpings,
Danderyds, Täby, Nacka, Saltsjöbadens köpings och Huddinge kommuner
samt Djursholms, Lidingö och Vaxholms städer.

Uppsala län.

(Nuvarande indelning enligt brev den 31 december 1912, den 13 april 1922 och

den 27 januari 1928.)

1. Bålsta distrikt: Bro och Lossa, Stockholmsnäs, Västra Ryds, HåboTibble,
Håtuna, Häggeby, Skoklosters, övergrans, Yttergrans och
Kalmars kommuner med station för veterinären i Bålsta.

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

2. Enköpings distrikt: Hacksta, Löts, Villberga, Litslena, Härkeberga,

Boglösa, Lillkyrka, Vallby, Arnö, Kungs-Hnsby, Veckholms, Torsvi,
Enköpings-Näs, Teda, Svinnegarns, Tillinge, Breds, Sparrsätra,
Vårfrukyrka och Långtora kommuner samt Enköpings stad med
station för veterinären i Enköping.

3. Örsundsbro distrikt: Husby-Sjutolfts, Nysätra, Biskopskulla, Fröslun da,

Giresta, Hjälsta, Kulla, Holms, Fittja, Gryta, Bälingsta, Västeråkers,
Dalby, Ramsta, Hagby, Skogs-Tibble, Ålands och Järlåsa kommuner,
med station för veterinären i Örsundsbro.

4. Alunda distrikt: Rasbokils, Stavby, Tuna, Ekeby, Skäfthammars,

Alunda, Morkarla, Dannemora och Films kommuner samt Bladåkers,
Faringe, Almunge och Knutby kommuner i Stockholms län
med station för veterinären i Alunda.

5. Skärplinge distrikt: Tegelsmora, Österlövsta, Hållnäs och Västlands

kommuner med station för veterinären i Skärplinge.

6. Tierps distrikt: Vendels, Tierps, Tierps köpings, Söderfors, Tolfta och

Älvkarleby kommuner med station för veterinären i Tierps köping.

Länsveterinärens praktikområde: Bondkyrka, Uppsala-Näs, Vänge,
Läby, Börje, Jumkils, Åkerby, Bälinge, Skuttunge, Gamla Uppsala,
Vaksala, Danmarks, Fundbo, Rasbo, Björklinge, Viksta, Tensta.
Lena och Ärentuna kommuner samt Uppsala stad.

Södermanlands län.

(Nuvarande indelning enligt brev den 7 februari 1913 och den 20 september 1919.)

1. Nyköpings distrikt: Tuna, Halla, Nykyrka, Stigtomta, Bärbo, Bergs hammars,

Tunabergs, S:t Nikolai, Svärta, Helgona, Råby-Rönö, Runtuna,
Lids, Spelviks, Bogsta och Tystberga kommuner samt Nyköpings
stad med station för veterinären i Nyköping.

2. Björkviks distrikt: Lunda, Kila och Björkviks kommuner med station

för veterinären i Björkvik.

3. Gnesta distrikt: Ripsa, Ludgo, Frustuna, Kattnäs, Björnlunda, Gryts,

Gåsinge och Dillnäs kommuner samt Vårdinge kommun i Stockholms
län med station för veterinären i Gnesta.

4. Vagnhärads distrikt: Sättersta, Bälinge, Lästringe, Torsåkers, Väster ljungs,

Trosa-Vagnhärads, Mörkö och Hölö kommuner samt Trosa
stad med station för veterinären i Vagnhärad.

5. Mariefreds distrikt: Taxinge, Kärnbo, Ytterenhörna, Överenhörna,

Toresunds, Ytterselö, Överselö, Åkers och Länna kommuner samt Mariefreds
stad med station för veterinären i Mariefred.

6. Strängnäs distrikt: Aspö, Helgarö, Fogdö, Vansö, Härads och Barva

kommuner samt Strängnäs landskommun och Strängnäs stad med
station för veterinären i Strängnäs.

7. Malmköpings distrikt: Dunkers, Lilla Malma, Malmköpings köpings,

Hyltinge, Helgesta, Årdala och Ärla kommuner med station för veterinären
i Malmköping.

8. Flens distrikt: Forssa, Flens, Lilla Mellösa, Sköldinge, Vadsbro,

Blacksta, Husby-Oppunda, Vrena, Bettna och Lerbo kommuner med
station för veterinären i Flen.

9. Eskilstuna distrikt: Näshulta, Husby-Rekarne, Stenkvista, Jäders,

Kjula, Hammarby, Sundby, Vallby, Tumbo, Råby-Rekarne, Gillberga,
Lista och Oja kommuner samt Torshälla landskommun, Es -

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

49

kilstuna och Torshälla städer med station för veterinären i Eskilstuna.

10. Katrineholms distrikt: Julita, Floda, Stora Malms och östra Ving åkers

kommuner samt Katrineholms stad med station för veterinären
i Katrineholm.

11. Vingåkers distrikt: Västra Vingåkers och Österåkers kommuner med

station för veterinären i Vingåker.

Östergötlands län.

(Nuvarande indelning enligt brev den 31 december 1912 och den 6 augusti 1920.)

«•

1. Tjällmo distrikt: Godegårds, Tjällmo och Kristbergs kommuner med

station för veterinären i Tjällmo.

2. Finspångs distrikt: Hällestads, Vånga, Risinge, Regna och Skedevi

kommuner med station för veterinären i Finspång.

3. Norrköpings distrikt: Simonstorps, Kvillinge, Kullerstads, Kimstads,

Borgs, Tingstads, Furingstads, Styrestads, Dagsbergs och Krokeks
kommuner samt Norrköpings stad med station för veterinären i
Norrköping.

4. Östra Husby distrikt: Kvarsebo, Östra Stenby, östra Husby, Härads hammars,

Jonsbergs, Rönö, östra Ny, Å, Kuddby och Konungsunds
kommuner med station för veterinären i Östra Husby.

5. Söderköpings distrikt: Tåby, Västra Husby, Drothems, Skönberga, Mo gata,

Börrums, Skällviks, S:t Anna, Östra Ryds och Gårdeby kommuner
samt Söderköpings stad med station för veterinären i Söderköping.

6. Valdemarsviks distrikt: Gryts, Valdemarsviks köpings och Ringarums

kommuner samt Hannäs, Tryserums och Östra Eds kommuner i Kalmar
län med station för veterinären i Valdemarsvik.

7. Åtvidabergs distrikt: Yxnerums, Grebo, Värna, Björsäters och Åtvids

kommuner samt Gärdserums kommun i Kalmar län med station för
veterinären i Åtvidaberg.

8. Linköpings distrikt: Skärkinds, Gistads, Lillkyrka, Östra Skrukeby,

Törnevalla, östra Hargs, Rystads, Vårdsbergs, Askeby, Örtomta,
Bankekinds, Vists, Landeryds, Skeda, Slaka, Kärna, Kaga, Vreta
klosters, Stjärnorps, Ljungs, Flistads, Björkebergs, Ledbergs, Rappestads,
Vikingstads, Nykils och Klockrike kommuner samt Linköpings
stad med station för veterinären i Linköping.

9. Motala distrikt: Brunneby, Ekebyborna, Lönsås, Fornåsa, Västra Ny,

Motala landskommun, Vinnerstads, Asks och Västra Stenby kommuner
samt Motala stad med station lör veterinären i Motala.

10. Skänninge distrikt: Älvestads, Skeppsås, Vallerstads, Varvs, Styra, Fi velstads,

Appuna, Bjälbo, Allhelgona, Järstads, Väderstads, Herrberga,
Normlösa och Västerlösa kommuner samt Skänninge svad
med station för veterinären i Skänninge.

11. Vadstena distrikt: Hagebyhöga, Orlunda, Strå, S:t Pers, Nässja, Öl berga,

Herrestads. Källstads, Rogslösa. Väversunda och Hovs kommuner
samt Vadstena stad med station för veterinären i Vadstena.

12. Ödeshögs distrikt: Västra Tollstads, Ödeshögs, Stora Åby, Trehörna,

Röks, Heda, Svanshals och Kumla kommuner med station för veterinären
i Ödeshög.

Bihang till riksdagens protokoll 19.''I3. I sami. Nr 15.‘i. 4

50

Kungl. Majlis proposition nr 153.

13. Mjölby distrikt: Högby, Högstads, Västra Hargs, Östra Tollstads, Sya,

Veta, Viby, Sjögestads och Gammalkils kommuner samt Mjölby stad
med station för veterinären i Mjölby.

14. Boxholms distrikt: Hinna, Ekeby, Åsbo, Blåviks, Malexanders och Ul rika

kommuner med station för veterinären i Boxholm.

15. Kisa distrikt: Vårdnäs, Tjärstads, Kättilstads, Hägerstads, Oppeby,

Hycklinge, Horns, Västra Eneby, Kisa och Tidersrums kommuner
med station för veterinären i Kisa.

16. Österbymo distrikt: Norra Vi, Sunds, Asby, Torpa, Västra Ryds och

Svinhults kommuner med station för veterinären i Österbymo.

. Jönköpings län.

(Nuvarande indelning enligt brev den 31 december 1912 och den 31 december 1921.)

1. Eksjö distrikt: Mariannelunds köpings, Hässleby, Ingatorps, Bellö, Eds hults.

Hults, Mellby, Hörreda och Kråkshults kommuner samt Eksjö
landskommun och Eksjö stad med station för veterinären i Eksjö.

2. Nässjö distrikt: Norra Solberga, Flisby, Järsnäs, Barkeryds, Forserums,

Ödestugu, Malmbäcks och Almesåkra kommuner samt Nässjö landskommun
och Nässjö stad med station för veterinären i Nässjö.

3. Tranås distrikt: Askeryds, Bredestads, Bälaryds, Lommaryds, Mar bäcks,

Frinnaryds, Linderås och Säby kommuner samt Tranås stad
med station för veterinären i Tranås.

4. Gränna distrikt: Haurida, Vireda, Adelövs, Visingsö, Ölmstads, Skär stads

och Svarttorps kommuner samt Gränna landskommun och
Gränna stad med station för veterinären i Gränna.

5. Jönköpings distrikt: Lekeryds, Öggestorps, Hakarps, Rogberga, Barn arps,

Månsarps, Sandseryds, Järtorps, Bankeryds, Bottnaryds,
Mulseryds, Angerdshestra, Bondstorps, Stengårdshults, Norra Unnaryds,
Öreryds, Valdshults och Byarums kommuner samt Jönköpings
och Huskvarna städer med station för veterinären i Jönköping.

6. Värnamo distrikt: Norra Hestra, Åsenhöga, Källeryds, Tannåkers, Dan näs,

Torskinge, Forsheda, Kulltorps, Gnosjö, Kärda, Hångers, Tånö,
Våxtorps, Rydaholms, Gällaryds, Fryele, Hagshults, Kävsjö, Åkers
och Tofteryds kommuner samt Värnamo landskommun och Värnamo
stad med station för veterinären i Värnamo.

7. Reftele distrikt: Anderstorps, Båraryds, Våtkults, Bosebo, Villastads,

Burseryds, Sandviks, Gryteryds, Södra Hestra, Långaryds, Färgaryds,
Femsjö, Södra Unnaryds, Jälluntofta, Kållerstads, Ås, Bolmsö,
Bredaryds och Reftele kommuner med station för veterinären i Reftele
stationssamhälle.

8. Sävsjö distrikt: Bringetofta, Hylletofta, Svenarums. Vrigstads, Nydala.

Hjälmseryds, Stockaryds, Hultsjö, Skepperstads, Hjärtlanda, Norra
Ljunga, Vallsjö, Norra Sandsjö, Fröderyds, Bäckaby och Ramkvilla
kommuner samt Bodafors köping med station för veterinären i Sävsjö.

9. Vetlanda distrikt: Södra Solberga, Korsberga, Lemnhults, Näshults,

Stenberga, Skirö, Nye, Bäckseda, Näsby, Myresjö, Lannaskede, Nävelsjö,
Björkö, Skede, Alseda, Ökna och Karlstorps kommuner samt Vetlanda-landskommun
och Vetlanda stad med station för veterinären i
Vetlanda.

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Kronobergs län.

(Nuvarande indelning enligt brev den 7 februari 1913, den 31 december 1913 och

den 17 juni 1921.)

1. Lenhovda distrikt: Åseda, Nottebäcks med Granhult, Sjösås, Dädesjö,

Herråkra, Lenhovda, Älghults, Hälleberga och Ekeberga kommuner
med staiion för veterinären i Lenhovda.

2. Tingsryds distrikt: Älmeboda, Linneryds, Nöbbele, Väckelsångs, Tings ås,

Tingsryds köpings, Södra Sandsjö, Ålmundsryds och Urshults
kommuner med station för veterinären i Tingsryd.

3. Växjö distrikt: Hovmantorp, Furuby, Hemmesjö, Tegnaby, östra Tors ås,

Uråsa, Jäts, Kalvsviks, Tävelsås, Dänningelanda, Vederslövs, Oja,
Bergunda och Skatelövs kommuner samt Växjö landskommun och
Växjö stad med station för veterinären i Växjö.

4. Alvesta distrikt: Örs, Härlövs, Moheda, Slätthögs, Mistelås, Kvenne berga,

Hjortsberga, Lekaryds, Åringsås, Blädinge, Vislanda, Västra
Torsås, Härlunda, Virestads, Stenbrohults och Älmhults köpings
kommuner med station för veterinären i Alvesta.

5. Markaryds distrikt: Göteryds, Hinneryds, Traryds, Hallaryds, Marka ryds

och Markaryds köpings kommuner, Verums, Visseltofta, Vittsjö
och Fagerhults kommuner i Kristianstads län samt Hishults kommun
i Hallands län med station för veterinären i Markaryds köping.

6. Ljungby distrikt: Pjätteryds. Agunnaryds, Södra Ljunga, Hamneda,

Kånna, Ljungby, Tutaryds, Byssby, Berga, Dörarps, Vittaryds,
Angelstads, Odensjö, Lidhults, Vrå, Torpa, Annerstads och Nöttja
kommuner med station för veterinären i Ljungby.

Länsveterinärens praktikområde: Hornaryds, Drevs, Öjaby, Gårdsby,
Söraby, Tjureda, Tolgs, Åsa, Aneboda, Bergs och Ormesberga kommuner.

Kalmar län.

(Nuvarande indelning enligt brev den 31 december 1912, den 17 juni 1921, den
18 november 1921, den 22 november 1929 samt den 27 februari 1930.)

1. Gamleby distrikt: Dalhems, Ukna, Västra Eds, Loftahammars, Lofta,

Överrums, Gamleby, Odensvi, Blackstads, Hallingebergs och Törnsfalls
kommuner samt Västerviks stad med station för veterinären i
Gamleby.

2. Vimmerby distrikt: Locknevi, Frödinge, Djursdala, Södra Vi, Kums kulla,

Pelarne och Vena kommuner samt Vimmerby landskommun
och Vimmerby stad med station för veterinären i Vimmerby.

3. Mörtfors distrikt: Gladhammars, Västrums, Hjorteds. Tuna, Mister hults

och Figeholms köpings kommuner med station för veterinären
i Mörtfors.

4. Målilla distrikt: Mörlunda, Tveta, Målilla, Gårdveda, Lönneberga, Järe da,

Virserums och Hultsfreds köpings kommuner med station för
veterinären vid Målilla station.

5. Oskarshamns distrikt: Kristdala och Döderhults kommuner samt den

del av Flisery ds kommun, som ligger norr örn Emån, ävensom Oskarshamns
stad med station för veterinären i Oskarshamn.

6. Högsby distrikt: Fagerhults, Fågelfors, Högsby och Kråksmåla kom muner

med station för veterinären i Högsby.

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

7. Mönsterås distrikt: Långemåla, Mönsterås, Mönsterås köpings ock

Ålems kommuner samt den del av Fliseryds kommun, som ligger söder
örn Emån, med station för veterinären i Mönsterås köping.

8. Rockneby distrikt: Ryssby, Bäckebo, Åby och Förlösa kommuner med

station för veterinären i Rockneby.

9. Nybro distrikt: Kristvalla, S:t Sigfrids, Madesjö, Örsjö och Oskars

kommuner samt Nybro stad med station för veterinären i Nybro.

10. Vassmolösa distrikt: Hossmo, Ljungby, Mortorp, Karlslunda, Arby och

Hagby kommuner med station för veterinären i Vassmolösa.

11. Emmaboda distrikt: Vissefjärda och Emmaboda köpings kommuner

samt Algutsboda, Långasjö och Ljuders kommuner i Kronobergs län
med station för veterinären i Emmaboda.

12. Torsås distrikt: Våxtorps, Halltorps, Söderåkra, Torsås och Gullabo

kommuner med station för veterinären i Torsås.

13. Borgholms distrikt: Böda, Högby, Källa, Persnäs, Föra, Alböke, Kö pings,

Räpplinge, Högserums, Löts, Ekby, Bredsätra, Gärdslösa,
Långlöts, Runstens och Glömminge kommuner samt Borgholms stad
med station för veterinären i Borgholm.

14. Mörbylånga distrikt: Algutsrums, Torslunda, Vickleby, Resmo, Mörby långa,

Mörbylånga köpings, Norra Möckleby, Gårdby, Sandby, Stenåsa,
Hulterstads, Kastlösa, Smedby, Södra Möckleby, Segerstads,
Gräsgårds, Ventlinge och Ås kommuner med station för veterinären i
Mörbylånga köping.

Länsveterinärens praktikområde: Kalmar stad samt Kläckeberga och
Dörby kommuner.

Gotlands län.

(Nuvarande indelning enligt brev den 31 december 1912.)

1. Slite distrikt: Fårö, Bunge, Rute, Fleringe, Halls, Hang vars, Lärbro,

Hellvi, Othems, Boge, Bäls, Vallstena, Källunge, Hejnums, Tingstäde,
Stenkyrka, Hörsne med Bara, Gothems och Norrlanda kommuner
med station för veterinären i Slite.

2. Ljugarns distrikt: Viklau, Guldrupe, Buttle, Vänge, Sjonhems, Gant hems,

Anga, Kräklingbo, Ala, Ardre, Gammelgarns, Östergarns,
Etelhems, Lye, Garde, Alskogs, Lau och Närs kommuner med station
för veterinären i Ljugarn.

3. Hemse distrikt: Klinte, Fröjels, Eksta, Sproge, Silte, Hablingbo, Le vede,

Gerums, Fardhems, Linde, Lojsta, Burs, Stånga, Hemse, Alva,
Rone, Eke, Havdhems, Näs, Grötlingbo, Fide, Oja, Hamra, Vamlingbo
och Sundre kommuner med station för veterinären i Hemse.

Länsveterinärens praktikområde: Lummelunda, Martebo, Västkinde,
Bro, Lokrume, Fole, Ekeby, Barlingbo, Endre, Hejdeby, Follingbo,
Akebäcks, Roma, Björke, Halla, Dalhem, Västerhejde, Träkumla.
Valls, Atlingbo, Hogräns, Stenkumla, Tofta, Eskelhems, Väster
garns, Sanda, Mästerby, Väte och Hejde kommuner samt Visby
landskommun och Visby stad.

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Blekinge län.

(Nuvarande indelning enligt brev den 31 december 1912.)

1. Lyckeby distrikt: Kristianopels, Jämjö, Torhamns, Ramdala, Lösens,
Augerums, Rödeby oell Sillhövda kommuner med station för veterinären
i Lyckeby. . _ ,

2 Ronneby distrikt: Eringsboda, Tvings, Listerby, Hjortsberga, Edestads,
Bäckaryds, Öljehults och Bräkne-Hoby kommuner samt Ronneby
landskommun och Ronneby stad med station för veterinären i Ron 3.

Karlshamns distrikt: Åryds, Hällaryds, Ringamåla, Asarums, Mörrums
och Elleholms kommuner samt Karlshamns stad med station för
veterinären i Karlshamn.

4 Sölvesborgs distrikt: Kyrkhults, Jämshögs, Gammalstorps, Ysane och
Mjällby kommuner samt Sölvesborgs landskommun och Sölvesborgs
stad med station för veterinären i Sölvesborg.

Länsveterinärens praktikområde: Sturkö, Tjurkö, Eridlevstads, Nättraby,
Aspö, Hasslö och Förkärla kommuner samt Karlskrona stad.

Kristianstads län.

(Nuvarande indelning enligt brev den 31 december 1912 och den 31 december 1913.)

1. Simrishamns distrikt: Östra Nöbbelövs, Simris, Järrestad?!, östra

Tommarps, Gladsax, Östra Yemmerlövs, Stiby, Vallby, Bolshögs,
Östra Hoby, Östra Herrestads, Smedstorps och Rörums kommuner
samt Simrishamns stad med station för veterinären i Simrishamn.

2. Löderups distrikt: Borrby, Hörups, Löderups, Valleberga, Ingelstorps,

Glemminge, Tosterups, Bollerups, Hannas, Hammenhögs, Östra Ingelstads,
Kverrestads, Ullstorps, Övraby, Benestads, Tryde och Tomelilla
köpings kommuner med station för veterinären i Löderup.

3 Brösarps distrikt: Spjutstorps, Onslunda, Tranås, Fågeltofta, S:t Olofs,

Södra Mellby, Vitaby, Eljaröds, Andrarums, Brösarps, Ravlunda,
Maglehems, Hörröds, Degeberga och Vittskövle kommuner samt
den del av Åhus kommun, som ligger söder örn Helgeån, med station
för veterinären i Brösarp. ... „

4 Tottarps distrikt: Huaröds, Östra Sönnarslövs, Everöds, Lyngsjö, Ostra

Vrams, Västra Vrams, Linderöds, Äsphults, Djurröds, Träne och
Köpinge kommuner, Åhus köpings och den del av Åhus kommun,
som ligger norr örn Helgeån, med station för veterinären i Tollarp.

5 Kristianstads distrikt: Skepparslövs, Vä, Norra Åsums, Rinkaby,

Gustav Adolfs, Nosaby, Fjälkinge, Nymö, Trolle-Ljungby, Gualovs,
Kiaby, Ivo, Ivetofta, Näsums, Vånga, Oppmanna, Österlövs, Fjälkestads,
Färlövs, Norra Strö, Gumlösa, Sörby, Ignaberga, Vinslövs
och Önnestads kommuner samt Kristianstads stad med station for
veterinären i Kristianstad. ..

6. Broby distrikt: Kviinge, Gryts, Knisslinge, Hjärsås, Emislövs, Östra

Broby, Glimåkra, Örkeneds, Loshults, Osby, Hästveda, Farstorps
och Norra Sandby kommuner med station för veterinären i Broby.

7. Hässleholms distrikt: Norra Åkarps, Röke, Hörja, Finja, Vankiva,

Stoby, Nävlinge, Häglinge Tjörnarps, Norra Mellby, Brönnestads,

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Matteröds och Västra Torups kommuner samt Hässleholms stad
med station för veterinären i Hässleholm.

8. Klippans distrikt: Färingtofta, Riseberga, Perstorps, Oderljunga, Rya,

Örkelljunga, Källna, Östra Ljungby, Gråmanstorps, Vedby, Stenestads,
Västra Sönnarslövs, Kvidinge, Björnekulla och Västra Broby
kommuner med station för veterinären i Klippan.

9. Ängelholms distrikt: Tosjö,_ Tostarps, Munka-Ljungby, össjö, Starby,

Strövelstorps, Ausås, Höja, Rebbelberga, Barkåkra och Hjärnarps
kommuner samt Ängelholms stad med station för veterinären i Ängelholm.

10. Båstads distrikt: Förslövs, Grevie, Båstads, Hovs, Västra Karups och
Torekovs kommuner samt Hasslövs och Östra Karups kommuner i
Hallands län med station för veterinären i Båstad.

Malmöhus län.

(Nuvarande indelning enligt brev den 31 december 1913.)

1. Höganäs distrikt: Brunnby, Höganäs, Väsby, Vikens, Jonstorps och

Farhults kommuner med station för veterinären i Höganäs.

2. Kattarps distrikt: Välinge, Kattarps, Fleninge och Allerums kom muner

med station för veterinären i Kattarp.

3. Mörarps distrikt: Kropps, Mörarps, Bjuvs, Norra Vrams, Södra

Vrams, Risekatslösa, Hässlunda, Frillestads, Välluvs, Bårslövs och
Ekeby kommuner samt Hälsingborgs stad med station för veterinären
i Mörarp.

4. Teckomatorps distrikt: Kågeröds, Billeberga, Tirups, Svalövs, Fele stads,

Källs-Nöbbelövs, Norrvidinge, Norra Skrävlinge, Torrlösa,
Reslövs, Östra Karaby, Asks och Konga kommuner med station för
veterinären i Teckomatorp.

5. Tågarps distrikt: Halmstads, Ottarps, Fjärestads, Kvistofta, Glums lövs,

S:t Ibbs, Härslövs, Säby, Vadensjö, Örja, Tofta, Asmundtorps
och Sireköpinge kommuner samt Landskrona stad med station för
veterinären i Tågarp.

6. Kävlinge distrikt: Annelövs, Lilla Harrie, Virke, Stora Harrie, Dags torps,

Södervidinge, Kävlinge, Högs, Västra Karaby, Saxtorps, Hofterups,
Barsebäcks, Löddeköpinge, Borgsby, Stävie, Lackalänga och
Västra Hoby kommuner med station för veterinären i Kävlinge.

7. Eslövs distrikt: Trollenäs, Västra Strö, Bosarps, Röstånga, Billinge,

Stehags, Västra Sallerups, Remmarlövs, Örtofta, Gårdstånga, Borlunda,
Skeglinge, Skarhults och Östra Strö kommuner samt Eslövs
stad med station för veterinären i Eslöv.

8. Höörs distrikt: Hallaröds, Bosjöklosters, Södra Rörums, Höörs, Munk arps

och Norra Rörums kommuner med station för veterinären i
Höör.

9. Lunds distrikt: Flädie, Fjälie, Håstads, Igelösa och Odarslövs, Stång by,

Vallkärra, Norra Nöbbelövs, Stora Råby, Hardeberga, Södra
Sandby, Knästorps, Uppåkra, Flackarps och Lomma kommuner
samt Lunds landskommun och Lunds stad med station för veterinären
i Lund.

10. Staffanstorps distrikt: Bjällerups, Lyngby, Esarps, Kyrkheddinge,
Brågarps, Nevishög^, Hyby, Bjärshögs, Bara, Mölleberga, Tottarps.

55

Kungl. May.ts proposition nr 153.

Burlövs, Görslövs, Särslövs och Södra Sallerups kommuner med station
för veterinären i Staffanstorp.

11. Löberöds distrikt: Revinge, Västerstads, Harlösa, Hammarlunda,

Holmby, Hurva, Gudmuntorps och Högsereds kommuner nied station
för veterinären i Löberöd.

12. Veberöds distrikt: Silvåkra, Hällestads, Dalby, Bonderups, Godelovs,

Veberöds, Everlövs, Blentarps, Genarps och Vombs kommuner med
station för veterinären i Veberöd.

13. Svedala distrikt: Skabersjö, Svedala, Svedala köpings, Anderslovs,

Fru Alstads och V. Alstads kommuner med station för veterinären

i Svedala. ,

14. Jordholmens distrikt: Oxie, Glostorps, Lockarps, Arrie, Sodra Åkarps,

Mellan-Grevie, Ö. Grevie, V. Ingelstads, Törringe, V. Kärrtorps,
Lilla Slågarps, Stora Slågarps, Västra Tommarps, Hammarlövs,
Västra Vemmerlövs och Kyrkoköpinge kommuner samt Trallebergs
stad med station för veterinären i Jordholmen. . .

15. Vellinge distrikt: Bunkeflo, Västra Klagstorps, Tygelsjö, Gässie, Es kilstorps,

Hököpinge, Fuglie, Västra Ingelstads, Vellinge, Stora
Hammars, Rängs, Håslövs, Bodarps, Skegrie och Maglarps kommuner
samt Skanör med Falsterbo stad med station för veterinären i

16. Klagstorps distrikt: Gylle, Dalköpinge, Gislövs, Bosarps, Simlinge, Lil la

Isie, Östra Torps, Hemmesdynge, Södra Åby, Östra Klagstorps,
Äspö, Kålltorps, Lilla Bedinge, Tullstorps, Östra Vemmenhögs och
Grönby kommuner med station för veterinären i Klagstorp.

17 Skurups distrikt: Västra Vemmenhögs, Önnarps, Gärdslövs, Gustavs,

Slimminge, Skurups, Skurups köpings, Svenstorps, Hassle-Bosarps,
Örsjö, Solberga, Skivarps och Villie kommuner med station for veterinären
i Skurups köping. _ „

18 Ystads distrikt: Västra Nöbbelövs, Sjörups, Katslösa, Skarby, Balk åkra,

Snårestads, Bjäresjö, Hedeskoga, Oja, Stora Köpinge, Stora
Herrestads, Borrie, Bromma, Sövestads, Högestads och Baldringe
kommuner samt Ystads stad nied station för veterinären i Ystad.

19. Sjöbo distrikt: Ramsåsa, Röddinge, Sövde, Ilstorps, Björka, Öveds,

Brandstads, Södra Åsums, Tolånga och Vanstads kommuner med
station för veterinären i Sjöbo. TT „ .

20. Vollsjö distrikt: Östra Kärrstorps, Lövestads, Vollsjö, bränninge,

Långaröds och Östraby kommuner med station för veterinären i

21. Hörby distrikt: Lyby, Hörby, Hörby köpings, Östra Sallerups, Svens köps,

Äspinge och Fulltofta kommuner med station för veterinären
i Hörby köping.

Länsveterinärens praktikområde: Malmö stad, Husie och Fosie kommuner.

Hallands län.

(Nuvarande indelning enligt brev den di december 1912.)

1. Laholms distrikt: Våxtorps, Skummeslövs, Ränneslö vs. Ysby, Knä
reds, Tjärby och Veinge kommuner samt Laholms landskommun och
Laholms stad med station för veterinären i Laholm.

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

2. Halmstads distrikt: Tönnersjö, Eldsberga, Trönninge, Snöstorps, Brea reds,

Enslövs, Kinnareds, Torups, Slättåkra, Kvibille, Holms, Övraby,
Vapnö, Söndrums, Harplinge, Steninge, Rävinge och Getinge
kommuner samt Halmstads stad med station för veterinären i Halmstad.

3. Falkenbergs distrikt: Slöinge, Eftra, Skrea, Årstads, Asige, Abilds,

Vessige, Askome, Drängsereds, Dagsås, Sibbarps, Ljungby, Alfshögs!
Vinbergs, Stafsinge och Morups kommuner samt Falkenbergs stad
med station för veterinären i Falkenberg.

4. Ullareds distrikt: Krogsereds, Gunnarps, Fagereds, Källsjö, Ullareds.

Gällareds, Okome, Svartrå, Köinge oell Nösslinge kommuner med station
för veterinären i Ullared.

5. Varbergs distrikt: Tvååkers, Spannarps, Träslövs, Hunnestads, Göde stads,

Grimetons, Rolfstorps, Skällinge, Stamnareds, Valinge, Lindbergs,
Torpa, Ås, Sällstorps, Veddige, Värö och Stråvalla kommuner
samt Varbergs stad med station för veterinären i Varberg.

6. Kungsbacka distrikt: Frillesås, Landa, Ölmevalla, Gällinge, Idala, För landa,

Fjärås, Hanhals, Onsala, Vallda, Släps, Tölö, Älvsåkers och
Lindome kommuner samt Kungsbacka stad med station för veterinären
i Kungsbacka.

Göteborgs och Bohus län.

(Nuvarande indelning enligt brev den 7 februari 1913, den 24 maj 1918 och den

6 mars 1931.)

1. Göteborgs distrikt: Härryda, Landvetters, Partille, Råda, Kållereds,

Askims, Västra Frölunda, Styrsö, Tuve, Öckerö, Torslanda, Björlanda
och Backa kommuner samt Göteborgs och Mölndals städer
med station för veterinären i Göteborg.

2. Kungälvs distrikt: Säve, Rödbo, Romelanda, Kareby, Ytterby, Hare stads,

Torsby, Lycke och Hålta kommuner samt Kungälvs och Marstrands
städer med station för veterinären i Kungälv.

3. Jörlanda distrikt: Solberga, Jörlanda, Spekeröds, Norums, Ödsmåls

och Ucklums kommuner med station för veterinären i Jörlanda.

4. Uddevalla distrikt: Ljungs, Resteröds, Forshälla, Lane-Ryrs, Bäve,

Herrestads, Skredsviks, Högås, Bokenäs och Dragsmarks kommuner
samt Uddevalla stad med station för veterinären i Uddevalla

5. Varekils distrikt: Torps,_ Myckleby, Långelanda, Stala, Tegneby, Röra,

Morlanda, Skaftö, Fiskebäckskil, Grundsunds, Gullholmens, Käringöns,
Mollösunds, Valla, Stenkyrka, Klövedal, Rönnängs och
Klädesholmens kommuner med station för veterinären i Varekil.

6. Dingle distrikt: Lyse, Brastads, Bro, Malmöns, Kungshamns, Smögens,

Askums, Tossene, Bärfendals, Svarteborgs, Håby, Foss, Hede, Sanne
och Krokstads kommuner samt Lysekils stad med station för veterinären
i Dingle.

7. Orrekläpps distrikt: Naverstads, Mo, Kville, Bottna, Svenneby, Ta nums,

Grebbestads köpings och Lurs kommuner med station för veterinären
i Orrekläpp.

8. Strömstads distrikt: Tjärnö, Skee, Näsinge, Hogdals och Lommelands

kommuner samt Strömstads stad med station för veterinären i Strömstad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 153. 57

Älvsborgs län.

(Nuvarande indelning enligt brev den 31 december 1912 och den 31 december 1913.)

1. Åmåls distrikt: Edsleskogs, Mo, Fröskogs, Tösse, Tydje, Ånimskogs och

Tisselskogs kommuner samt Åmåls landskommun och Åmåls stad
med station tor veterinären i Åmål.

2. Dals-Eds distrikt: Bäcke, Ödskölts, Håbols, Dals-Eds, Töftedals, Rölan da,

Gesäters, Lerdals och Råggärds kommuner med station för veterinären
i Dals-Ed.

3. Bengtsfors distrikt: Steneby, Laxarby, Vårviks, Torrskogs, Ärtemarks,

Bengtsfors köpings och Nössemarks kommuner med station för veterinären
i Bengtsfors.

4. Färgelanda distrikt: Rännelanda, Järbo, Högsäters, Färgelanda, Öde borgs,

Torps och Valbo—Ryrs kommuner med station för veterinären
i Färgelanda.

5. Melleruds distrikt: Örs, Gunnarsnäs, Dalskogs, Skålleruds, Holms,

Melleruds köpings, Järns, Grinstads, Erikstads, Bolstads, Gestads,
Brålanda och Sundals-Ryrs kommuner med station för veterinären
i Mellerud.

6. Lilla Edets distrikt: Gärdhems, Romele, Fors, Åsbräcka, Fuxerna och

Tunge kommuner samt Västerlanda, Hjärtuna och Grinneröds kommuner
i Göteborgs och Bohus län med station för veterinären i Lilla
Edet.

7. Sollebrunns distrikt: Väne-Åsaka, Stora Mellby, Magra, Erska, Lag mansereds,

Upphärads och Långareds kommuner med station för
veterinären i Sollebrunn.

8. Älvängens distrikt: Hålanda, Ale-Skövde, S:t Peters, Skepplanda, Ki landa,

Starrkärrs, Nödinge, Angereds, Bergums och Stora Lundby
kommuner med station för veterinären i Älvängen.

9. Alingsås distrikt: Östads, Lerums, Skallsjö, Hemsjö, Ödenäs, Alingsås

landsförsamling och Rödene, Bälinge, Skogsbygdens, Lena, Bergstena,
Fullestads, Hols, Horla, Siene, Algutstorps, Kullings-Skövde,
Södra Härene, Tumbergs, Bråttensby och Landa kommuner samt
Alingsås stad med station för veterinären i Alingsås.

10. Herrljunga distrikt: Eggvena, Remmene, Tarsleds, Fölene, Herrljunga,

Nårunga, Ljurs, Kvinnestads, Asklanda, Ornunga, Vesene, Grude,
Jällby, Södra Björke, Hudene, Skölvene, Norra Säms, Hovs, Källunga,
Hällestads, Mjäldrunga, Eriksbergs, Broddarps, Öra, Alboga,
Ods och Molla kommuner med station för veterinären i Herrljunga.

11. Ulricehamns distrikt: Kärråkra, Södra Vånga, Möne, Källstads, Mu rums,

Södra Vings, Tvärreds, Marbäcks, Gällstads, Grönahögs,
Strängsereds, Gullereds, Hössna, Brunns, Vists, Timmele, Böne,
Knätte, Liareds, Kölingareds, Fivlereds, Dalums, Blidsbergs, Humla,
Kölaby, Solberga, Norra Åsarps och Smula kommuner samt Ulricehamns
stad med station för veterinären i Ulricehamn.

12. Borås distrikt: Grovare, Fänneslunda, Härna, Varnums, Tärby,

Rångedala, Äspcreds, Toarps, Brämhults, Gingri, Fristads, Borgstena,
Tämta, Vänga, Bredareds och Sandhults kommuner samt
Borås stad med station för veterlhären i Borås.

13. Rävlanda distrikt: Töllsjö, Bollebygds, Björketorps, Sätila och Hyss na

kommuner med station för veterinären i Rävlanda.

14. Skene distrikt: Hajoms, Berghems, Fotskäls, Tostareds, Surteby-Katt -

58

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 153.

unga, Öxnevalla, Horreds, Istorps, Kungsäters, Grimmareds, Karl
Gustavs, Gunnarsjö, Torestorps, Älekulla, Öxabäcks, Örby, Kinna,
Seglora, Fritsla, Skepphults och Kinnarumma kommuner med station
för veterinären i Skene.

15. Svenljunga distrikt: Ljushults, Hillareds, Sexdrega, Roasjö, Redsla reds,

Svenljunga, Ullasjö, Örsås, Revesjö, Holsljunga, Mjöbäcks, Älvsereds,
Mårdaklevs, Kalvs, Östra Frölunda, Håcksviks, Länghems
och Dannike kommuner med station för veterinären i Svenljunga.

16. Limmareds distrikt: Sjötofta, Ambjörnarps, Mossebo, Tranemo, Nit torps,

Ljungsarps, Ölsremma, Dalstorps, Hulareds, Södra Åsarps.
Månstads, Finnekumla och Södra Säms kommuner med station för
veterinären i Limmared.

Länsveterinärens praktikområde: Vänersborgs stad, Trollhättans stad,
Frändefors, Väne-Ryrs, Vassända-Naglums, Västra Tunhems och
Norra Björke kommuner.

Skaraborgs län.

(Nuvarande indelning enligt brev den 31 december 1912, den 31 december 1913,
den 16 februari 1923 och den 31 mars 1928.)

1. Grästorps distrikt: Vänersnäs, Flo, Sals, Ås, Karaby, Tuns, Friels,

Tängs, Håle, Särestads, Bjärby, Flakebergs, Sparlösa, Hyringa,
Malma, Längnums, Tengene, Grästorps köpings, Trökörna, Främmestads
och Bärebergs kommuner med station för veterinären i
Grästorp.

2. Vara distrikt: Slädene, Levene, Essunga, Kyrkås, Fåglums, Barne Åsaka,

Lekåsa, Elings, Naums, Södra Kedums, Ryda, Longs, Hållums,
Skarstads, Vara, Vara köpings, Önums, Laske-Vedums, Västerbitterna,
Österbitterna, Larvs, Södra Lundby, Längjums, Uvereds
och Järpås kommuner med station för veterinären i Vara köping.

3. Kvänums distrikt: Tråvads, Vinköls, Västra Gerums, Synnerby, Skall meja,

Trässbergs, Härjevads, Saleby, Öttums, Jungs, Fyrunga, Kvänums,
Norra Vånga och Edsvära kommuner med station för veterinären
i Kvänum.

4. Lidköpings distrikt: Häggesleds, Lavads, Tranums, Tådene, Norra

Kedums, Väla, Gillstads, Mellby, Kållands-Åsaka, Råda, Örslösa,
Söne, Skalunda, Rackeby, Gösslunda, Sunnersbergs, Strö, Otterstads,
Hovby, Norra Härene, Hasslösa, Lindärva, Sävare, Hangelösa, Skeby,
Källby och Broby kommuner samt Lidköpings stad med station
för veterinären i Lidköping.

5. Götene distrikt: Ova, Skälvums, Husaby, Västerplana, Medelplana,

Österplana, Restads, Kinne-Kleva, Sils, Kinne-Vedums, Fullösa,
Forshems, Bredsäters, Lugnås, Holmestads, Götene, Vättlösa och
Ledsjö kommuner med station för veterinären i Götene.

6. Skara veterinärinrättnings distrikt: Istrums, Öglunda, Eggby, Skarke

(Varnhems), Norra Lundby, Bolums, Stenums, Norra Vings, Skånings-Åsaka,
Händene, Härlunda, Marums och Bjärka kommuner
samt Skara landskommun och Skara stad.

7. Skövde distrikt: Häggums, Skärvs, Sjogerstads, Rådene, Stenstorps,

Brunnhems, Värsås, Varola, Hagelbergs, Örns, Norra Kyrketorps,

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Våmbs, Ryds, Forsby, Svenstorps, Locketorps, Värings, Horns,
Frösve, Säters, Bergs, Lerdala, Timmersdala, Böja, Låstads, Binnebergs,
Odenåkers, Tidavads, Flistads och Götlunda kommuner samt
Skövde stad med station för veterinären i Skövde.

8. Falköpings distrikt: Ullene, Vilske-Kleva, Marka, Gökhems, Sörby,

Trävattna, Floby, Göteve, Grolanda, Jäla, Brismene, Börstigs, Kinneveds,
Vårkumla, Luttra, Karleby, Slöta, Skörstorps, Mularps,
Åsle, Tiarps, Högstena, Södra Kyrketorps, Segerstads, Håkanstorps,
Valtorps, Torbjörntorps, Friggeråkers, Östra Tunhems, Gudhems,
Ugglums, Bjurums, Sätuna, Hornborga och Broddetorps kommuner,
Falköpings östra och Falköpings västra landskommuner samt Falköpings
stad med station för veterinären i Falköping.

9. Mullsjö distrikt: Kälvene, Vartofta-Åsaka, Vistorps, Yllestads, Näs,

Kymbo, Härja, Utvängstorps, Sandhems, Nykyrka, Bjurbäcks, Habo
och Gustav Adolfs kommuner med station för veterinären i
Mullsjö.

10. Tidaholms distrikt: Hångsdala, Östra Gerums, Kungslena, Hömbs,

Varvs, Dimbo, Ottravads, Suntaks, Valstads, Vättaks, Brandstorps,
Daretorps, Velinge, Baltaks, Acklinga och Agnetorps kommuner
samt Tidaholms stad med station för veterinären i Tidaholm.

11. Hjo distrikt: Fröjereds, Korsberga, Fridene, Ljunghems, Edåsa,

Borgunda, Dala, Södra Fågelås, Norra Fågelås, Grevbäcks, Bredviks,
Kyrkefalla och Mofalla kommuner, Hjo landskommun samt
Hjo stad med station för veterinären i Hjo.

12. Töreboda distrikt: Svenneby, Hjälstads, Mo, Vads, Bällefors, Ekeskogs,

Halna, Fägre, Trästena, Färeds, Bäcks, Björkängs, Töreboda köpings
och Fredsbergs kommuner med station för veterinären i Töreboda.

13. Karlsborgs distrikt: Beatebergs, Ransbergs, Mölltorps, Karlsborgs,

Tiveds och Undenäs kommuner med station för veterinären i Karlsborg.

14. Hova distrikt: Lyrestads, Hova, Älgarås, Finnerödja och Amnehärads

kommuner samt Södra Råda kommun i Värmlands län med station
för veterinären i Hova.

Länsveterinärens praktikområde: Utby, Ekby, Eks, Ullervads, Björsäters,
Leksbergs, Torsö samt Hassle, Enåsa och Berga kommuner
ävensom Mariestads stad.

Värmlands län.

(Nuvarande indelning enligt Iney den 31 december 1912. den 31 december 1913,
den 19 januari 1924 och den 6 juli 1928.)

1. Filipstads distrikt: Rämens, Gåsborns, Nordmarks,_ Färnebo, Bratt fors,

Kroppa och Lungsunds kommuner samt Filipstads stad med
station för veterinären i Filipstad.

2. Kristinehamns distrikt: Rudskoga, Visnums-Kils, Visnums, Varnums

och Ölme kommuner samt Kristinehamns stad med station fiir veterinären
i Kristinehamn.

3. Molkoms distrikt: Väse, Nedre Ulleruds, Övre Ulleruds, Älvsbacka och

Nyeds kommuner samt Forshaga församling av Grava kommun
med station för veterinären i Molkom.

60

Kungl. Majlis proposition nr 153.

4. Uddeholms distrikt: Ransäters, Ekshärads, Gustav Adolfs, Norra Råda

och Sunnemo kommuner med station för veterinären i Norra Råda.

5. Kils distrikt: Stora Kils, Frykeruds, Nors, Segerstads, Grums och

Boda kommuner med station för veterinären i Kil.

6. Häljebols distrikt: Borgviks, Svanskogs, Långseruds, Gillberga, Värm skogs,

Stavnäs och Glava kommuner med station för veterinären i
Häljebol.

7. Säffle distrikt: Eds, Bro, Södra Ny, Huggenäs, By, Säffle köpings.

Botilsäters, Ölseruds, Millesviks, Eskilsäters, Tveta och Kila kommuner
med station för veterinären i Säffle.

8. Arvika distrikt: Högeruds, Bogens, Gunnarskogs, Ny, Älgå, Mang skogs

och Brunskogs kommuner samt Arvika landskommun och Ar
vika stad med station för veterinären i Arvika.

9. Årjängs distrikt: Silleruds, Silbodals, Blomskogs, Trankils, Västra Få gelviks,

Holmedals, Töcksmarks och Karlanda kommuner med station
för veterinären i Årjäng.

10. Koppoms distrikt: Öster vallskogs, Järnskogs, Skillingmarks, Köla och

Eda kommuner med station för veterinären vid Koppoms järnvägsstation.

11. Sunne distrikt: Västra Emterviks, Östra Emterviks, Sunne, Sunne kö pings

och Gräsmarks kommuner med station för veterinären i Sunne
köping.

12. Torsby distrikt: Lysviks, Fryksände, Lekvattnets, Östmarks och Vit sands

kommuner med station för veterinären i Torsby.

13. Värmlands-Dalby distrikt: Nyskoga, Södra Finnskoga, Norra Finn skoga,

Dalby och Norra Ny kommuner med station för veterinären
vid Värmlands-Dalby.

Länsveterinärens praktikområde: östra Fågelviks, Alsters och Hammarö
kommuner, Karlstads landskommun samt Grava sockendel av
Grava kommun och Karlstads stad.

Örebro län.

(Nuvarande indelning enligt brev den 31 december 1912, den 31 december 1913,

och den 6 juli 1928.)

1. Örebro distrikt: Kils, Gräve, Tysslinge, Täby, Mosjö, Almby, Ånsta,

Längbro, Ekers, Hovsta, Axbergs, Rinkaby, Glanshammars, Norrbyås
och Gällersta kommuner samt Örebro stad med station för veterinären
i Örebro.

2. Fjugesta distrikt: Vintrosa, Kräklinge, Hackvads, Skagershults,

Tångeråsa, Edsbergs, Knista, Hidinge och Kvistbro kommuner med
station för veterinären i Fjugesta.

3. Fellingsbro distrikt: Ödeby, Lillkyrka, Götlunda, Näsby och Fellings bro

kommuner med station för veterinären i Fellingsbro.

4. Odensbackens distrikt: Lännäs, Askers, och Stora Mellösa kommuner

med station för veterinären i Odensbacken.

5. Pålsboda distrikt: Ekeby, Sköllersta, Svennevads och Bo kommuner

med station för veterinären i Pålsboda.

6. Hallsbergs distrikt: Lerbäcks, Hallsbergs, Hallsbergs köpings, Kumla.

Hardemo och Viby kommuner med station för veterinären i Hallsbergs
köping.

61

Kungl. May.ts proposition nr 153.

7. Askersunds distrikt: Ramundeboda, Snavlunda och Hammars kom muner

samt Askersunds landskommun och Askersunds stad med
station för veterinären i Askersund.

8. Karlskoga distrikt: Nysunds, Degerfors, Karlskoga och Bjurkärns

kommuner med station för veterinären i Karlskoga.

9. Grythytteheds distrikt: Grythyttans och Hällefors kommuner med sta tion

för veterinären i Grythyttehed.

10 Kopparbergs distrikt: Hjulsjö, Ramsbergs och Ljusnarsbergs kommuner
samt Kopparbergs köping med station för veterinären i Köpparberg.

11. Nora distrikt: Järnboås, Vikers och Ervalla kommuner samt Nora

landskommun och Nora stad med station för veterinären i Nora.

12. Lindesbergs distrikt: Linde kommun samt Lindesbergs stad med sta tion

för veterinären i Lindesberg.

Västmanlands län.

(Nuvarande indelning enligt brev den 7 februari 1913 och den 21 november 1930.)

1 Arboga distrikt: Torpa, Kung Karls, Kungsörs köpings, Björskogs, Sä terbo

och Medåkers kommuner, Arboga landskommun och Västermo
kommun (Södermanlands län) samt Arboga stad med station för

veterinären i Arboga. , ,, ,

2 Köpings distrikt: Kungsbarkarö, Västra Skedvi, Himmeta, Bro, Mai ma,

Odensvi, Heds, Gunnilbo och Munktorps kommuner samt Köpings
stad med station för veterinären i Köping.

3. Norbergs distrikt: Skinnskattebergs, Västanfors, Norbergs, Västervåla.
Karbennings och Ramnäs kommuner med station för veterinären
i Norberg. „

4 Sala distrikt: Västerfärnebo, Fläckebo, Kumla, Kila, Moklinta, Ln åkers,

Västerlövsta, Norrby och Tärna kommuner samt Sala landskommun
och Sala stad med station för veterinären i Sala.

5 Fjärdhundra distrikt: Sevalla, Altuna, Simtuna, Frösthults, Härnevi,

Torstuna, Österunda och Vittinge kommuner med station for veterinären
i Fjärdhundra.

6. Östervåla distrikt: Huddunge, Harbo, Östervåla och Nora kommuner
med station för veterinären i Östervåla.

Länsveterinärens praktikområde: Västerås stad, Sura, Svedvi, Bergs,
Kolbäcks, Säby, Rytterne, Västerås-Barkarö, Dingtuna, Lillhärads,
Skerike, Skultuna, Harakers, Romfartuna, Tillberga, Hubbo, Badelunda,
Irsta, Kärrbo, Kungsåra, Ängsö, Björksta och Tortuna kommuner.

Kopparbergs län.

(Nuvarande indelning enligt brev den 31 december 1912.)

1. Fors distrikt: By, Folkärna, Krylbo köpings och Grytnäs kommuner

samt Avesta stad med station för veterinären vid Fors station.

2. Hedemora distrikt: Garpenbergs kommun, Hedemora och Säters lands kommuner

samt Säters och Hedemora städer med station för veterinären
i Hedemora.

62

Kungl. Majlis proposition nr 153.

3. Dala-Husby distrikt: Husby och Stora Skedvi kommuner med station

för veterinären i Dala-Husby.

4. Svärdsjö distrikt: Svärdsjö och Envikens kommuner med station för

veterinären i Svärdsjö.

5. Borlänge distrikt: Stora Tuna, Borlänge köpings, Domnarvets, Tor sångs,

Gustavs och Silvbergs kommuner med station för veterinären
i Borlänge.

6. Smedjebackens distrikt: Söderbärke, Malingsbo, Norrbärke och Smed jebackens

köpings kommuner samt Ludvika landskommun och Ludvika
stad med station för veterinären i Smedjebacken.

7. Sunnansjö distrikt: Grangärde och Sävsnäs kommuner med station för

veterinären i Sunnansjö.

8. Nås distrikt: Floda, Nås och Järna kommuner samt Mockfjärds ka pellag

av Gagnefs kommun med station för veterinären i Nås.

9. Malungs distrikt: Äppelbo och Malungs kommuner med station för

veterinären i Malung.

10. Ti ansti ands distrikt: Lima och Transtrands kommuner med station

för veterinären i Transtrand.

11. Leksands distrikt: Äls, Leksands och Siljansnäs kommuner samt Gag nefs

sockendel av Gagnefs kommun med station för veterinären i
Leksand.

12. Rättviks distrikt: Rättviks och Boda kommuner med station för vete rinären

i Rättvik.

13. Orsa distrikt: Ore, Orsa och Våmhus kommuner med station för vete rinären

i Orsa.

14. Mora distrikt: Mora, Morastrands köpings, Solleröns och Venjans kom muner

med station för veterinären i Mora.

15. Älvdalens distrikt: Älvdalens, Särna och Idre kommuner med station

för veterinären i Älvdalen.

Länsveterinärens praktikområde: Vika, Sundborns, Kopparbergs, Aspeboda
och Bjursås kommuner samt Falu stad.

Mora distrikt tillsättes icke, förrän nuvarande länsveterinären i Mora
avgår från denna tjänst.

Dalarnas övre länsveterinärdistrikt indrages och länsveterinären överföres
på övergångsstat med skyldighet att inom Mora distrikt fullgöra
distriktsveterinärs åligganden.

Gävleborgs län.

(Nuvarande indelning enligt brev den 31 december 1912, den 31 december 1913,
den 31 december 1918 och den 21 januari 1927.)

1. Ockelbo distrikt: Ockelbo, Hamrånge och Skogs kommuner nied sta tion

för veterinären i Ockelbo.

2. Storviks distrikt: Järbo, Ovansjö, Storviks köpings, Hofors, Torsåkers,

Årsunda, Sandvikens köpings och Högbo kommuner med station för
veterinären i Storvik.

3. Gysinge distrikt: Österfärnebo och Hedesunda kommuner med station

för veterinären i Gysinge.

4. Söderhamns distrikt: Söderala, Norrala, Trönö och Mo kommuner samt

Söderhamns stad med station för veterinären i Söderhamn.

5. Bollnäs distrikt: Rengsjö, Segersta, Hanebo, Bollnäs, Björkhamre kö -

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

pings, Bollnäs köpings, Arbrå och Undersviks kommuner med station
för veterinären i Bollnäs.

6. Edsbyns distrikt: Alfta, Ovanåkers och Voxna kommuner med station

för veterinären i Edsbyn.

7. Ljusdals distrikt: Järvsö, Ljusdals, Ljusdals köpings och Kamsjö kom muner

samt Färila sockendel av Färila-Kårböle kommun med station
för veterinären i Ljusdals köping.

8. Los distrikt: Los kommun samt Kårböle kapellag av Färila-Kårböle

kommun med station för veterinären i Los.

9. Bergsjö distrikt: Bjuråkers, Harmångers, Jättendal, Gnarps, Bergsjö

och Hassela kommuner med station för veterinären i Bergsjö.

10. Hudiksvalls distrikt: Norrbo, Delsbo, Nianfors, Enångers, Njutångers,
Forsa, Högs, Ilsbo, Hälsingtuna, Idenors och Rogsta kommuner
samt Hudiksvalls stad med station för veterinären i Hudiksvall.

Länsveterinärens praktikområde: Gävle stad, Valbo och Hille kommuner.

Västernorrlands län.

(Nuvarande indelning enligt brev den 31 december 1912, den 31 december 1919,

och den 19 januari 1923.)

1. Fränsta distrikt: Haverö, Borgsjö, Torps och Stöde kommuner med

station för veterinären i Fränsta.

2. Sundsvalls distrikt: Sättna, Selångers, Tuna, Attmars, Njurunda,

Sköns, Timrå, Alnö, Tynderö och Hässjö kommuner samt Sundsvalls
stad med station för veterinären i Sundsvall.

3. Indals-Lidens distrikt: Ljustorps, Indals, Indalslidens och Holms

kommuner med station för veterinären i Indals-Liden.

4. Nylands distrikt: Gudmundrå, Styrnäs, Boteå, Överlännäs, Torsåkers,

Ytterlännäs och Dals kommuner med station för veterinären i Nyland.

5. Skogs distrikt: Nora, Skogs, Bjärtrå, Ullångers, Nordingrå och Vibyg gerå

kommuner med station för veterinären i Skog.

6. Långsele distrikt: Sånga, Multrå, Sollefteå lands-, Eds,^ Långsele, Gra ninge,

Helgums och Resele kommuner samt Sollefteå stad med station
för veterinären i Långsele.

7. Ramsele distrikt: Edsele, Ramsele och Ådals-Lidens kommuner med

station för veterinären i Ramsele.

8. Backe distrikt: Junsele, Fjällsjö och Bodums kommuner med station

för veterinären i Backe.

9. Örnsköldsviks distrikt: Nätra, Mo, Själevads, Arnäs, Grundsunda och

Gideå kommuner samt Örnsköldsviks stad med station för veterinären
i Örnsköldsvik.

10. Bredbyns distrikt: Sidensjö, Skorpeds, Anundsjö, Björna och Trehörningsjö
kommuner med station för veterinären i Bredbyn.

Länsveterinärens praktikområde: Häggdångers, Säbrå, Stigsjö, Viksjö,
Högsjö och Hemsö kommuner samt Härnösands stad.

Sund svallsdistriktet tillsättes icke, förrän nuvarande länsveterinären
i Medelpads distrikt avgår. Intill dess (den 30 augusti 1935) bibehålies
alltså nuvarande Vivstavarvs distrikt.

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 153.

Jämtlands län.

(Nuvarande indelning enligt brev den 31 december 1912, den 31 december 1913,
den 7 juni 1921 och den 3 december 1926.)

1. Ragunda distrikt: Fors, Hällesjö, Håsjö, Ragunda och Stuguns kom muner

med station för veterinären i Ragunda.

2. Hammerdals distrikt: Borgvattnets, Hammerdals och Gåxsjö kommu ner

med station för veterinären i Hammerdal.

3. Bräcke distrikt: Bräcke, Nyhems, Sundsjö, Revsunds och Bodsjö kom muner

med station för veterinären i Bräcke.

4. Svenstayiks distrikt: Hackås, Näs, Bergs, Åsarne, Klövsjö, Rätans och

Storsjö kommuner med station för veterinären i Svenstavik.

o. Föllinge distrikt: Föllinge, Laxsjö och Hotagens kommuner med station
för veterinären i Föllinge.

6. Strömsunds distrikt: Ströms, Alanäs och Frostvikens kommuner med

station för veterinären i Strömsund.

7. Mörsils distrikt: Åre, Undersåkers, Horsik, Kalls och Mattmars kom muner

samt den del av Hallens kommun, som ligger norr örn Storsjön,
med station för veterinären i Mörsil.

8. Offerdals distrikt: Offerdals och Alsens kommuner med station för

veterinären i Offerdal.

9. Månsåsens distrikt: Norderöns, Marby, Ovikens och Myssjö kommu ner,

den del av Sunne kommun, som ligger väster om Storsjön, samt
Hallens kommun med undantag av den del, som ligger norr örn
Storsjön, med station för veterinären i Månsåsen.

10. Hede distrikt: Vemdalens, Hede och Tännäs kommuner med station

för veterinären i Hede.

11. Svegs distrikt: Lillhärdals, Linsälls, Svegs, Älvros, överhogdals, Yt terhogdals

och Ängersjö kommuner med station för veterinären i
Svegsmon.

Länsy eter inär ens^ praktikområde: Lockne, Marieby, Brunflo, Rödöns,
Näskotts, Aspås, Ås, Kyrkas, Lits, Häggenäs och Frösöns kommuner,
den del av Sunne kommun, som ligger öster örn Storsjön, samt
Östersunds stad.

Västerbottens län.

(Nuvarande indelning enligt brev den 7 februari 1913, den 29 augusti 1913, den
2 februari 1923 och den 19 januari 1924.)

1. Nordmalings distrikt: Nordmalings och Hörnefors kommuner med sta tion

för veterinären i Nordmalings municipalsamhälle

2. Bjurholms distrikt: Bjurholms, Örträsks och Fredrika kommuner med

station för veterinären i Bjurholm.

3. Vindelns distrikt: Degerfors kommun och Botsmarks kyrkobokförings område

av Sävars kommun med station för veterinären i Vindeln.

4. Nysätra distrikt: Bygdeå, Nysätra och Lövångers kommuner med sta tion

för veterinären i Ånäset.

5. Burträsks distrikt: Burträsks kommun med station för veterinären i

Burträsks municipalsamhälle.

6. Skellefteå distrikt: Bureå kommun och Skellefteå landskommun, med

undantag av Kågedalens församling, samt Skellefteå stad med station
för veterinären i Skellefteå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 153. 65

7. Byske distrikt: Byske kommun och Ekedalens församling av Skellef teå

landskommun samt den del av Jörns kommun, som ligger öster
örn norra stambanan, med station för veterinären i Byske municipalsamhälle.

8. Norsjö distrikt: Norsjö och Malå kommuner samt den del av Jörns

kommun, som ligger väster örn norra stambanan, inheräknat Jörns
municipalsamhälle, med station för veterinären i Norsjö kyrkoby.

9. Lycksele distrikt: Lycksele och Lycksele köpings kommuner med sta tion

för veterinären i Lycksele köping.

10. Storumans distrikt: Stensele, Sorsele och Tärna kommuner med sta tion

för veterinären i Storuman.

11. Vilhelmina distrikt: Vilhelmina kommun med station för veterinären

i Vilhelmina municipalsamhälle.

12. Dorotea distrikt: Dorotea och Åsele kommuner samt Tåsjö kommun i

Västernorrlands län med station för veterinären i Dorotea stationssamhälle.

Länsveterinärens praktikområde: Vännäs, Vännäs köpings, Umeå
lands- och Holmsunds kommuner, Sävars kommun med undantag
av Botsmarks kyrkobokföringsområde ävensom Holmöns kommun
och Umeå stad.

Norrbottens län.

(Nuvarande indelning enligt brev den 31 december 1912.)

1. Piteå distrikt: Hortlax, Norrfjärdens och Älvsby kommuner samt Pi teå

landskommun och Piteå stad med station för veterinären i Piteå.

2. Bodens distrikt: Överluleå, Edefors och Eåneå kommuner samt Bo dens

stad med station för veterinären i Boden.

3. Arvidsjaurs distrikt: Arvidsjaurs och Arjeplogs kommuner med sta tion

för veterinären i Arvidsjaur.

4. Jokkmokks distrikt: Jokkmokks kommun med station för veterinären

i Jokkmokk.

5. Gällivare distrikt: Gällivare, Jukkasjärvi och Karesuando kommuner

med station för veterinären i Gällivare.

6. Nederkalix distrikt: Överkalix, Töre och Nederkalix kommuner med

station för veterinären i Nederkalix.

7. Haparanda distrikt: Nedertorneå, Karl Gustavs och Hietaniemi kom muner,

Övertorneå kommun med undantag av Svansteins kyrkobokföringsområde
samt Haparanda stad med station för veterinären
i Haparanda.

8. Pajala distrikt: Korpilombolo, Tärendö, Pajala och Junosuando kom muner

samt Svansteins kyrkobokföringsområde av Övertorneå kommun
med station för veterinären i Pajala.

Länsveterinärens praktikområde: Nederluleå kommun och Luleå stad.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 153.