Kungl. Maj:ts proposition nr 149.
11
Nr 149.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående provisoriskt
avlöning stillägg till lappfogden H. A. Cederberg;
given Stockholms slott den 24 februari 1933.
Under åberopande a-v bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för denna dag vill Kungl. Majit härmed föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Torsten Nothin.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet
å Stockholms slott den 24 februari 1933.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,
Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Tillförordnade chefen för socialdepartementet, statsrådet Nothin, anför:
I riket finnas sedan längre tid tillbaka fyra lappfogdebefattningar, därav
två i Norrbottens län, en i Västerbottens län och en i Jämtlands län. Lappfogdarna
äro icke uppförda å ordinarie stat utan förordnas mot arvode för
ett budgetår i sänder. Sedan 1921 års riksdag medgivit viss höjning av det
till lappfogdarna dittills utgående arvodet, har detta fran och med nämnda
år för var och en av lappfogdarna utgjort 5,500 kronor för år. Arvodena
bestridas från det under femte huvudtiteln uppförda anslaget till ersättning
åt lappfogdar m. m., vilket anslag förr hade karaktär av extra reservations
468
33
12
Kungl. Maj:ta proposition nr 149.
anslag men numera är av extra förslagsanslags natur. Å arvodena utgår
dyrtidstillägg enligt de för oreglerade verk gällande grunderna.
Lappfogdarna äro icke berättigade till ålderstillägg, men vissa av dem
hava kommit i åtnjutande av ett s. k. provisoriskt avlöning stillägg. Härutinnan
ber jag få erinra örn följande.
Förslag rörande dylikt tillägg framlades i 1927 års statsverksproposition
(V p. 86). Vid behandling i nämnda proposition av frågan örn anslag för
budgetåret 1927/1928 till ersättning åt lappfogdar m. m. uttalade föredragande
departementschefen — efter att hava redogjort bland annat för ett
av 1924 ars landsstatslönesakkunniga utarbetat förslag rörande definitiv lönereglering
för lappfogdarna ävensom vissa däröver avgivna utlåtanden —
att han på anförda skäl icke för det dåvarande vore beredd att framlägga
förslag till dylik reglering, men att denna ståndpunkt icke syntes behöva
medföra en helt avvisande hållning till de krav, som framförts på avlöningsförhöjnmg
för nämnda befattningshavare. Efter erinran att lappfogdarnas
arvoden utgått med oförändrade belopp alltsedan år 1921 samt under framhållande
att de dåvarande lappfogdarna, därest de varit uppförda på ordinarie
stat, kunde antagas hava från och med år 1926 blivit berättigade till
ålderstillägg, anförde departementschefen vidare, att det med hänsyn bland
annat därtill syntes vara med billigheten överensstämmande, att lappfogdarna,
i avbidan på den blivande löneregleringen, komme i åtnjutande av en förbättring
i avlöningsförmånerna, ungefärligen motsvarande det tillägg, vartill
de, därest de varit uppförda på ordinarie stat, skulle hava ansetts berättigade.
Denna avlöningsförbättring syntes i anslutning därtill böra utgå med 500
kronor till envar av lappfogdarna. Till förhindrande av att den sålunda
ifrågasätta avlöningsförbättringen skulle komma att verka föregripande på
en blivande definitiv reglering av lappfogdarnas löneförmåner föreslog departementschefen,
att avlöningsförbättringen skulle lämnas i form av provisoriskt
avlöningstillägg. Departementschefen framhöll vidare, att av de skäl, som
sålunda anförts såsom grund för det av honom framlagda förslaget, syntes
framgå, att avlöningstillägget endast borde tillkomma de dåvarande innehavarna
av lappfogdetjänsterna, vilka samtliga tillträtt sina befattningar före
år 1921. Avlöningstilläggen fann departementschefen böra utgå från och
med den 1 juli 1927, och borde å avlöningstilläggen utgå dyrtidstillägg efter
vanliga grunder.
Departementschefen, som förutsatte, att avlöningstilläggen skulle utgå
från anslaget till ersättning åt lappfogdar m. m., föreslog härefter, att nämnda
anslag av denna anledning för framtiden skulle höjas med (4 X 500) 2,000
kronor.
Kungl. Maj:ts i överensstämmelse härmed framlagda förslag bifölls av
riksdagen.
Sedan under senare år nya innehavare förordnats å tre av de fyra lappfogdetjänsterna,
utgick vid början av detta kalenderår provisoriskt avlöningstillägg
allenast till lappfogden i Norrbottens södra lappfogdedistrikt. För denne
har i årets statsverksproposition under anslaget till ersättning åt lappfogdar
13
Kungl. Majus proposition nr 149.
m. m. beräknats dylikt tillägg med 500 kronor. Under året bär emellertid
sistnämnde lappfogde avlidit. Härefter åtnjuter för närvarande icke någon
av lappfogdarna provisoriskt avlöningstillägg.
Emellertid har lappfogden i Västerlottens län Hans Axel Gederberg i en
till länsstyrelsen ingiven, av länsstyrelsen med skrivelse den 18 november
1932 överlämnad skrift anhållit att från och med den 15 februari 1933 få
komma i åtnjutande av provisoriskt avlöningstillägg med 500 kronor för år
räknat. Till stöd för ansökningen har Cederberg åberopat, att han, som
alltsedan den 1 april 1925 varit anställd i lappväsendets tjänst, från och
med den 15 februari 1928 i en följd innehaft befattning såsom lappfogde.
Länsstyrelsen har tillstyrkt ansökningen.
I ärendet har statskontoret den 13 december 1932 avgivit utlåtande. Däri
har statskontoret till en början erinrat örn de i det föregående berörda uttalanden,
vilka i 1927 års statsverksproposition gjordes av föredragande departementschefen
i samband med framläggande av förslaget örn provisoriskt
avlöningstillägg för lappfogdarna. Statskontoret har vidare hänvisat till
hurusom i 1931 års statsverkspropositionen (V. p. 97) föredragande departementschefen
anfört, att det då till lappfogden i Norrbottens södra lappfogdedistrikt
utgående provisoriska avlöningstillägget vore att betrakta såsom ett
ålderstillägg. I anslutning därtill har statskontoret ytterligare anfört följande.
Av det anförda syntes få anses framgå, att det provisoriska avlöningstillägg,
varom här vore fråga, närmast vore att betrakta såsom ett lappfogdarna
tillkommande ålderstillägg. Statskontoret funné det därför befogat,
att sagda avlöningstillägg jämväl komme sökanden till godo.
Enligt gällande bestämmelser ägde emellertid vid fögderiförvaltningarna
anställda befattningshavare, med vilka lappfogdarna närmast vore att jämföra,
icke komma i åtnjutande av ålderstillägg förrän vid början av kalenderåret
näst efter det, varunder den stadgade tjänsteåldern blivit uppnådd.
Med anledning härav syntes sökanden, som den 15 februari 1933 bomme att
hava tjänstgjort såsom lappfogde i 5 år, icke böra anses berättigad till erhållande
av ifrågavarande provisoriska avlöningstillägg förrän den 1 januari
1934. Tillägget borde givetvis blott utgå, örn han vid sistnämnda tidpunkt
fortfarande innehade förordnande såsom lappfogde.
Frågan örn definitiv lönereglering för lappfogdarna är alltjämt olöst.
Förslag i ämnet har senast framlagts den 11 juli 1931 av 1928 års lönekommitté
(statens off. utredningar 1931: 18), men detta förslag, enligt vilket
lappfogdetjänsterna skulle liksom i 1924 års förslag hänföras till 22:a lönegraden,
har av statsfinansiella skäl hittills icke föranlett någon proposition
i ämnet. Lappfogdarna befinna sig därför nu i avlöningshänseende i alldeles
samma situation som den, vilken förelåg, då 1927 års beslut örn provisoriskt
avlöningstillägg fattades.
Yad lappfogden Cederberg beträffar har denne numera — fransett tidigare
flerårig tjänstgöring i lappväsendets tjänst — sedan den 15 februari innevarande
år i 5 år innehaft förordnande såsom lappfogde. I avbidan på
kommande lönereglering för lappfogdar lärer därför Cederberg böra tillerkännas
ett provisoriskt avlöningstillägg av samma storlek som det, vilket
år 1927 tilldelades de dåvarande lappfogdarna. På de skid, statskontoret
Departementschefen.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 149.
åberopat, torde Cederberg dock böra erhålla avlöningstillägget först från
och med ingången av kalenderåret 1934.
Avlöningstillägget lärer få utgå från förslagsanslaget till ersättning åt
lappfogdar m. m., vilket anslag icke av nämnda anledning behöver höjas
utöver det i 1933 års statsverksproposition äskade beloppet; såsom förut
nämnts har häri inräknats avlöningstillägg å 500 kronor till en numera avliden
lappfogde. A tillägget bör utgå dyrtidstillägg enligt allmänna grunder.
Under åberopande av det anförda och då riksdagens medverkan lärer
erfordras för att bereda Cederberg avlöningstillägg, får jag hemställa, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
medgiva, att lappfogden i Västerbottens län Hans Axel
Cederberg må, under förutsättning att han den 1 januari 1934
fortfarande innehar förordnande såsom lappfogde, från och
med nämnda dag och tillsvidare i sådan egenskap uppbära ett
provisoriskt avlöningstillägg av 500 kronor för år räknat.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenKegenten
bifall samt förordnar, att proposition av den
lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas
till riksdagen.
Ur protokollet:
Alte Karlholm.