Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
1
Nr 135.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående understöd åt efterlevande
till vissa i statens tjänst anställda personer; given
Stockholms slott den 10 februari 1933.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över iinansärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen under punkterna l:o—6:o hemställt.
Under Hans Marits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 10 februari 1933.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,
Möller, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler uppkomna
frågor örn understöd, att utgå å allmänna indragningsstaten, åt
efterlevande till i det följande angivna, i statens tjänst anställda personer
och anför därvid:
Justitiedepartementet.
l:o.
F. d. vaktkonstapeln vid straffängelset i Stockholm Viktor Bohlins änka
Alida Bohlin, född Landin. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Bohlin var född den 6 augusti 1853 och avled den 6 juli 1932;
att han den 10 juli 1876 inträdde i fångvårdens tjänst såsom extra ordi
-
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 135—136.
1
Departements
chefen.
2 Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
narie vaktkonstapel vid straffängelset i Stockholm och den 19 december
3882 konstituerades till vaktkonstapel å ordinarie stat;
att han med utgången av april månad 1919, således efter en tjänstetid
av mer än 42 år, beviljades avsked med åtnjutande av en årlig pension
å 1,000 kronor;
att han icke var delägare i civilstatens änke- och pupillkassa;
att Bohlin vid sin död efterlämnade — förutom änkan, vilken är född
den 5 augusti 1868 — två i ett tidigare äktenskap födda döttrar samt två
i det senare äktenskapet födda söner, Erik Viktor Konrad, född år 1908,
och Kurt Lennart, född år 1912;
att behållningen i boet efter Bohlin uppgick till omkring 3,700 kronor;
att änkefru Bohlin enligt för henne utfärdat läkarintyg är på grund av
sjukdom för framtiden oförmögen att försörja sig själv;
samt att änkefru Bohlin icke äger några som helst tillgångar utöver
dem, som ingå i bouppteckningen efter mannen.
Änkefru Bohlin har anhållit att komma i åtnjutande av pension.
Fångvårdsstyrelsen har tillstyrkt utverkande åt änkefru Bohlin av pension
till skäligt belopp samt därvid överlämnat från direktören vid centralfängelset
å Långholmen Sven Axi införskaffad utredning, varav in
hämtas, att makarna Bohlins äldste son innehar anställning såsom brev
bärare med en avlöning för månad av 226 kronor, dyrtidstillägg inberäknat,
och att den yngre sonen nyligen antagits till brevbäraraspirant med
en månatlig avlöning av 160 kronor.
Statskontoret har anfört i huvudsak följande:
I likhet med fångvårdsstyrelsen ansåge statskontoret skäl föreligga, att
änkan Bohlin erhölle något understöd av statsmedel. Riksdagen hade i
liknande fall vid upprepade tillfällen beviljat ekonomisk hjälp åt änkor
efter bevakningsmän, vilka icke varit delägare i civilstatens änke- och pupillkassa.
Vad nu förevarande ärende beträffade kunde det möjligen ifrågasättas,
huruvida icke pensionen med hänsyn därtill att åtminstone en av sönerna
syntes kunna i någon mån bidraga till moderns försörjning borde bestämmas
till något lägre belopp än 384 kronor, som hittills plägat beviljas i liknande
fall. Med avseende emellertid å övriga i ärendet förekommande
omständigheter, särskilt mannens långvariga anställning i statens tjänst,
ansåge statskontoret sig dock icke höra föreslå någon nedsättning av pensionsbeloppet.
Statskontoret har alltså hemställt, att pension måtte tillerkännas änkefru
Bohlin till belopp av 384 kronor för år.
I anslutning till vad ämbetsverken föreslagit hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att f. d. vaktkonstapeln vid straffängelset i Stockholm
Viktor Bohlins änka Alida Bohlin, född Landin,
må från och med den 1 augusti 1932 under sin återstå
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
3
ende livstid, så länge lion förblir änka, å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 384
kronor.
Socialdepartementet.
2:o.
Landskanslisten i Malmöhus län Nils Vilhelm Berlitz’ änka Hulda Sofia
Berlitz, född Andersson, och minderåriga barn. Av handlingarna i ärendet
inhämtas,
att Berlitz var född den 18 november 1892 och avled den 14 februari
1932;
att han tjänstgjorde såsom biträde å livsmedelsfiskalens i Malmödi-:
striktet expedition under tiden 18 mars 1918—30 april 1919;
att han från och med den 1 maj 1919 intill sin död tjänstgjorde å landskansliet
i Malmöhus län;
att han den 30 juli 1926 förordnades att från och med den 1 augusti
1926 tills vidare uppehålla befattning såsom landskanslist och den 12 februari
1932, således två dagar före sin död, konstituerades och förordnades
att vara ordinarie landskanslist;
att bouppteckningen efter Berlitz utvisar en behållning i boet av omkring
13,000 kronor;
att Berlitz — förutom änkan, vilken är född den 1 februari 1898 —
efterlämnade två minderåriga barn, But Elisabet, född den 18 juli 1918, och
Uno Gerhard, född den 11 april 1923;
samt att, enär Berlitz enligt bestämmelserna i reglementet för civilstatens
änke- och pupillkassa kunnat vinna delaktighet i kassan först
från och med månaden näst efter tillträdet av den ordinarie befattningen,
änkan och barnen icke äro berättigade till pension från kassan.
Länsstyrelsen i Malmöhus län har gjort framställning örn beredande av
pension åt Berlitz’ änka och barn med samma belopp, som skulle hava tillkommit
dem, därest Berlitz vid sin död varit delägare i civilstatens änke
och pupillkassa, och har länsstyrelsen därvid anfört, bland annat, följande:
Det framstode såsom uppenbart obilligt, örn icke Berlitz’ änka och.
makarnas barn skulle komma i åtnjutande av den pension, som skulle
hava tillkommit dem, därest Berlitz varit att anse såsom delägare i kassan.
Länsstyrelsen ville härutinnan framhålla, att den tanke på en eventuell
indragning av vissa tjänster inom landsstaten, som föranlett, att Berlitz
icke konstituerats till ordinarie landskanslist redan från och med den
1 augusti 1926, sedermera ej av statsmakterna fullföljts samt att, därest
Kungl. Maj:ts cirkulär den 29 januari 1932, varigenom förordnats
örn återbesättande av dels vissa landsfiskalstjänster och dels vissa ordinarie
tjänster hos länsstyrelsen, kommit länsstyrelsen tillhanda å så
-
4
Kungl. Majlis proposition nr 135.
dan tid, att länsstyrelsen kunnat utfärda konstitutorial redan före utgången
av januari månad, detta skulle hava medfört, att Berlitz’ änka
och barn blivit berättigade till pension.
Styrelsen över civilstatens änke- och pupillkassa har anfört:
Jämlikt § 2 i gällande reglemente för civilstatens änke- och pupillkassa
vore ordinarie innehavare av landskanslisttjänst förpliktad till
delaktighet i kassan. På sätt i § 3, första stycket, i samma reglemente
stadgades, inträdde emellertid delaktigheten för den, som blivit ordinarie
innehavare av tjänst, varmed vore förenad skyldighet att ingå såsom
delägare i kassan, först från och med den första kalendermånad,
vid vars början tjänsten innehades. Då Berlitz, som konstituerats till
landskanslist den 12 februari 1932 och som dessförinnan icke innehaft
med delaktighet i kassan förenad tjänst, avlidit redan den 14 i sagda månad,
hade han vid sin död icke varit delägare i kassan. Vid sådant förhållande
vore hans änka och harn icke berättigade till pension från
kassan.
Därest Berlitz vid sin död varit delaktig i kassan för den landskanslisttjänst,
han innehade, skulle hans delaktighetsbelopp utgjort 840
kronor. Därvid skulle hans änka och barn varit berättigade att från
och med mars 1932 åtnjuta pension från kassan. Pensionens årliga belopp
skulle på grund av bestämmelserna i § 9 h) i kassans reglemente
utgjort 1,260 kronor, motsvarande delaktighetsbeloppet, förhöjt med
femtio procent för de båda barnen. Därtill skulle hava kommit av kassans
fullmäktige särskilt beslutad pensionsförhöjning med tio procent
jämte dyrtidstillägg av statsmedel.
Statskontoret har, med överlämnande av en av änkefru Berlitz hos statskontoret
gjord ansökning örn pension, anfört följande:
Berlitz’ efterlämnade änka och barn vore visserligen icke alldeles utan
tillgångar, men med hänsyn till den mindre goda ekonomiska ställningen
i dödsboet ävensom därtill att, oaktat Berlitz vid dödsfallet varit ordinarie
innehavare av tjänst, med vilken följde skyldighet att bliva delägare
i civilstatens änke- och pupillkassa, hans efterlämnade familj
likväl icke författningsenligt kunde komma i åtnjutande av pension
från kassan, finge det anses billigt, att någon hjälp av statsmedel utverkades
till familjens uppehälle och barnens uppfostran. Under ganska likartade
förhållanden hade 1918 års riksdag i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition nr 48 medgivit, att tillförordnade andre länsnotarien J. G.
Söderströms änka och minderåriga dotter finge åtnjuta pensioner å 500
respektive 200 kronor. Beträffande de belopp, som i nu förevarande fall
kunde ifrågakomma, ville statskontoret erinra om 1931 års riksdags beslut
örn pension åt änkor och barn efter docenterna J. E. Sköld och A.
F. Söderström till belopp av 600 kronor åt änkorna och 384 kronor åt
varje minderårigt barn (riksd. skr. nr 204, p. 8 och 9). Statskontoret föreställde
sig, att motsvarande pension och uppfostringsbidrag borde beredas
änkan Berlitz och hennes två minderåriga barn.
Statskontoret har sålunda hemställt, att Berlitz’ änka och harn måtte
från och med den 1 mars 1932 få åtnjuta, änkan en årlig pension å 600
kronor under återstående livstiden, så länge hon levde ogift, och vartdera
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
barnet ett årligt uppfostringsbidrag å 384 kronor intill utgången av det
kalenderår, under vilket barnet uppnådde 18 års ålder.
De i förevarande ärende åberopade särskilda omständigheterna hava
synts mig vara av den beskaffenhet, att den gjorda framställningen bör,
så långt möjligt är, vinna tillmötesgående. Med hänsyn till hittillsvarande
praxis vid behandling av ärenden rörande beviljande av änkepension
i fall, där författningsenlig rätt till pension icke föreligger, har jag
dock icke ansett mig kunna förorda, att pension beredes Berlitz’ änka,
vilken endast är 35 år gammal och, såvitt handlingarna utvisa, är fullt arbetsför.
Däremot förordar jag, att uppfostringsbidrag tillerkännas makarna
Berlitz’ minderåriga barn i enlighet med statskontorets förslag.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att vartdera av avlidne landskanslisten Nils Vilhelm
Berlitz’ och hans efterlämnade änka Hulda Sofia
Berlitz’, född Andersson, minderåriga barn Rut
Elisabet och Uno Gerhard må från och med den 1
mars 1932 till och med utgången av det kalenderår,
varunder barnet uppnår 18 års ålder, å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt uppfostringsbidrag
å 384 kronor.
3:o.
Extra länsnotarien i Södermanlands län Ernst Erik Vilhelm Dahlströms
änka Walda Ingegerd Gudmarsdotter Dahlström, född Hogner, och minderåriga
barn. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Dahlström var född den 24 augusti 1894 och avled den 21 augusti
1932;
att han efter år 1920 avlagd juris kandidatexamen tjänstgjorde i domsaga
samt under åren 1922 och 1923 förvaltade häradshövdingämbete under
sammanlagt 2 månader 10 dagar, under vilken tid han förrättade två
lagtima ting, 7 urtima ting och 2 allmänna tingssammanträden;
att han från och med den 1 oktober 1923 till sin död tjänstgjorde såsom
extra länsnotarie i Södermanlands län, varunder han innehade förordnande
såsom landssekreterare omkring 1 ''h månad, såsom länsassessor
å landskansliet omkring 7 månader, såsom länsnotarie med föredragningsskyldighet
omkring 3 år 10 månader och såsom landsfogde omkring 2 */*
månad;
att han vid sitt frånfälle var placerad i 19 :e lönegraden 20 :e löneklassen
i gällande löneplan för extra ordinarie tjänstemän vid allmänna civilförvaltningen;
att
han såsom närmaste anhöriga efterlämnade änkan, vilken är född
den 17 april 1900, samt barnen Kerstin Ingegerd, lödd den 14 juli 1927,
och Per Erik Gudmar, född den 17 december 1928;
Departementechefen.
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
att bouppteckningen efter Dahlström utvisar en behållning av omkring
13,000 kronor;
samt att änkefru Dahlström sedan år 1925 varit anställd såsom skrivbiträde
å pastorsexpeditionen i Nyköpings västra församling.
Änkefru Dahlström Ilar med instämmande av den för barnen förordnade
gode mannen anhållit örn vidtagande av åtgärd för beredande av pension
åt henne och uppfostringsbidrag åt barnen till belopp, som Kungl.
Majit kunde finna skäligt.
Länsstyrelsen i Södermanlands län, som tillstyrkt den gjorda ansökningen,
har därvid anfört, bland annat, följande:
Dahlström hade varit en i alldeles ovanlig grad såväl skicklig och begåvad
som samvetsgrann och arbetsam tjänsteman. Att han detta oaktat
vid sin bortgång icke vunnit ordinarie anställning, syntes hava haft sin
grund i ogynnsamma befordringsförhållanden, vilka icke kunnat förutses
av honom, då han år 1923 sökte och erhöll anställning hos länsstyrelsen.
Den ordinarie länsnotarien hos länsstyrelsen hade nämligen icke sökt befordran
till högre tjänst inom annat län, ehuru sådan med hänsyn till
hans meriter utan tvivel kunnat erhållas.
Till jämförelse ville länsstyrelsen framhålla, att — såvitt av tillgängliga
matriklar och kalendrar kunnat utrönas — länsnotarierna i riket till
ett antal av 32 erhållit ordinarie anställning i statens tjänst vid en medelålder
av omkring 35 år samt att 21 av nämnda länsnotarier (beträffande
de övriga hade upplysning härutinnan icke kunnat inhämtas) befordrats
till ordinarie tjänst efter i medeltal 7 års anställning i statstjänst. Dahlström
däremot hade icke vunnit ordinarie anställning, ehuru han varit
nära 38 år gammal och varit anställd i statens tjänst närmare 12 år.
1918 års riksdag hade med bifall till av Kungl. Majit i proposition nr
48 framlagt förslag medgivit understöd i ett fall, som företedde stor likhet
med det nu föreliggande. I berörda fall, som gällt understöd åt tillförordnade
andre länsnotarien J. G. Söderströms änka och dotter, hade väl boets
behållning i någon mån understigit behållningen i nu förevarande fall,
men denna skillnad syntes tilliullo uppvägas därav, att Dahlström efterlämnat,
förutom maka, två minderåriga barn samt sin till arbete oförmögna
moder, som varit av honom helt försörjd alltsedan han tillträdde
befattningen såsom extra länsnotarie.
Statskontoret har anfört i huvudsak följande:
På grund av vad handlingarna innehölle och med hänsyn särskilt till
de av länsstyrelsen i ärendet meddelade upplysningarna örn Dahlström
och hans anställnings- och befordringsförhållanden ansåge sig statskontoret
kunna tillstyrka, att pension åt Dahlströms änka och uppfostringsbidrag
åt makarna Dahlströms två barn utverkades genom framställning
till riksdagen. I det av länsstyrelsen åberopade ärendet angående understöd
åt andre länsnotarien J. G. Söderströms efterlevande hade riksdagen
beviljat pension å 500 kronor åt änkan och uppfostringsbidrag å 200 kronor
åt makarnas minderåriga dotter. Med avseende härå syntes understöden
i förevarande fall böra utgöra, änkepensionen 720 kronor och uppfostringsbidraget
för vartdera barnet 300 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 135. 7
I anslutning härtill har statskontoret hemställt, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva, att Dahlströms änka samt makarnas två barn
finge från och med den 1 september 1932 å allmänna indragningsstaten
åtnjuta, änkan en årlig pension å 720 kronor under återstående livstiden,
så länge hon förbleve änka, samt vartdera barnet ett årligt uppfostringsbidrag
å 300 kronor intill utgången av det kalenderår, under vilket barnet
uppnådde 18 års ålder.
Enär Dahlströms änka, vilken endast är 32 år gammal, såvitt handlingarna
utvisa är fullt arbetsför, anser jag mig i anslutning till hittillsvarande
praxis icke kunna tillstyrka, att pension beredes henne. Däremot
biträder jag förslaget, att årligt uppfostringsbidrag utverkas åt makarna
Dahlströms barn. Med den ställning, jag intagit i fråga örn änkepension
i detta fall, anser jag mig böra förorda, att uppfostringsbidraget, som
av statskontoret föreslagits till 300 kronor, höjes till 384 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att vartdera av avlidne extra länsnotarien Ernst
Erik Vilhelm Dahlströms och hans efterlämnade
änka Walda Ingegerd Gudmarsdotter Dahlströms,
född Hogner, minderåriga barn Kerstin Ingegerd och
Per Erik Gudmar må från och med den 1 september
1932 till och med utgången av det kalenderår, varunder
barnet uppnår 18 års ålder, å allmänna indragningsstaten
uppbära ett årligt uppfostringsbidrag å
384 kronor.
Jordbruksdepartementet.
4:o.
Domänintendenten Bengt Reinhold Wolf frams änka Alma Matilda
Louise Wolffram, född Asplund. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Wolffram var född den 13 maj 1864 och avled den 4 juli 1932;
att han under åren 1908—1931 uppehöll domänintendentsbefattningen i
Västmanlands län och därvid tillika hade att utföra utarrenderings- och
besiktningsförrättningar samt ombudsmannaskap vid syner å kronans
jordbruksdomäner i Gävleborgs och Kopparbergs län;
att han i nyssnämnda egenskap åtnjöt arvode, vilket från och med år
1919 utgick med 3,800 kronor för år;
att Wolffram såsom närmaste anhöriga efterlämnade — förutom änkan,
född den 17 mars 1872 — myndiga barnen Bengt Harald Ludvig
Wolffram och Brita Lovisa Ulrika Hamilton, född Wolffram;
Departements
chefen.
8 Kungl. Majits proposition nr 135.
att bouppteckningen etter Wolffram utvisar en behållning av omkring
5,700 kronor;
att Wolf frams änka icke äger några som helst tillgångar utöver dem,
som ingå i bouppteckningen;
att sonen, vilken är omkring 31 år gammal, för sitt uppehälle hittills
varit hänvisad till understöd av anhöriga och för närvarande vistas i
Frankrike för utbildning inom vin- och spirituosahransclien;
samt att änkefru Wolffram icke heller kan påräkna något bidrag till
sitt uppehälle av dottern, vilken är gift och bosatt i New York.
I enlighet med av Kungl. Maj :t i proposition nr 67, p. 18, framlagt förslag
beviljade 1932 års riksdag (riksd. skr. nr 227, p. 67) domänintendenten
Wollfram en årlig pension å allmänna indragningsstaten till belopp
av 2,448 kronor, att utgå från och med den 1 januari 1932.
Änkefru Wolffram har gjort framställning örn erhållande av pension
och därvid framhållit, att hon på grund av försvagad hälsa vore ur stånd
att bereda sig nödtorftig försörjning.
Domänstyrelsen, som tillstyrkt pension åt änkefru Wolffram, har ansett
pensionen böra bestämmas till ett belopp av 600 kronor för år, och
har styrelsen därvid anfört i huvudsak följande:
Domänintendenten Wolfframs anställning i statstjänst hade icke varit
av den beskaffenhet att han kunnat genom inbetaln ng till nåpon av staten
understödd kassa bereda sin änka något bidrag till uppehället. För beräknande
av änkepensionen syntes emellertid i tillämpliga delar böra följas
de för civilstatens änke- och pupillkassa gällande grunder. Enär
Wolffram tillerkänts en pension av 2,448 kronor, syntes detta belopp kunna
anses utgöra domänintendents pensionsunderlag. Enligt förenämnda
grunder skulle änkepensionen uppgå till 27 Vi procent av pensionsunderlaget
eller i avjämnat tal 670 kronor, vartill komme ett pensionstillägg
av 10 procent, d. v. s. 67 kronor, eller sammanlagt 737 kronor. Med hänsyn
emellertid till att Wolffram icke erlagt några avgifter för familjepensionering,
syntes det styrelsen uppenbart, att sagda pensionsbelopp,
737 kronor, borde något reduceras. Det vore visserligen vanskligt att rätt
vist bedöma, i vilken utsträckning en sådan reduktion borde företagas,
men styrelsen förmenade, att man träffade det lämpliga reduktionstalet,
därest man toge i betraktande den pension, som 1917 års riksdag (riksd
skr. nr 10, p. 91) i enlighet med av Kungl. Majit framlagt förslag (prop.
nr 290) beviljat domänintendenten M. F. Rodhes änka. Hennes pension
hade fastställts till 500 kronor, och kurn e Rodhes pensionsunderlag
anses hava utgjort 2,000 kronor, till vilket belopp pensioner åt domänintendenter
vid sagda tidpunkt plägat fastställas. Därest pensionen åt
änkefru Wolffram bestämdes i samma förhållande till det för Wolffram
beräknade pensionsunderlaget, syntes densamma böra fastställas till i avjämnat
tal 600 kronor.
Statskontoret har anfört följande:
Med hänsyn till föreliggande omständigheter och då riksdagen förut
under liknande förhållanden beviljat pension åt domänintendents änka,
Kungl. Maj:ts proposition nr 135. 9
såsom exempelvis år 1912 åt domänintendenten H. J. Ljungbäcks änka
och år 1917 åt domänintendenten M. F. Rodhes änka, båda gångerna till
belopp av 500 kronor årligen, ansåge statskontoret goda skäl föreligga att
utverka sådan lörmån jämväl åt Wolttrams änka. På grund därav och
då det av domänstyrelsen föreslagna beloppet, 6C0 kronor, såsom nyreglerad
pension utan annan tilläggsförmån än dyrtidstillägg efter de mindre
gynnsamma grunderna motsvarade en äldre änkepension å 500 kronor,
tillstyrkte statskontoret, att åtgärd vidtoges i enlighet med domänstyrelsens
förslag.
Lika med ämbetsverken anser jag, att änkefru Wolffram bör komma i
åtnjutande av pension av statsmedel.
Det av ämbetsverken ifrågasatta pensionsbeloppet finner jag väl lågt.
Såsom i förevarande fall skälig pension anser jag mig böra förorda ett
belopp av 804 kronor. Jag vill härvid hänvisa till att jag under punkt 6:o
i det följande föreslår pension med enahanda belopp åt änkan efter
skeppsmätningskontrollören Wessberg.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,
att domänintendenten Bengt Reinhold Wolf frams
änka Alma Matilda Louise Wolffram, född Asplund,
må från och med den 1 augusti 1932 under sin återstående
livstid, så länge hon förblir änka, å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av 804
kronor.
5:o.
Domänintendenten Sven Nilsson Linders’ änka Alfrida Josefina Linders,
född Gudmundsson. Av utredningen i ärendet inhämtas,
att Linders var född den 14 februari 1873 och avled den 16 december
1932;
att han sedan ingången av år 1918 till sin död eller under en tid av närmare
15 år med undantag för vissa tider, under vilka han innehade statsrådsämbete,
uppehöll domänintendentsbefattningen i Malmöhus län;
att han i egenskap av domänintendent åtnjöt arvode, vilket från och med
år 1919 utgick med 4,500 kronor för år;
att Linders vid sin död efterlämnade — förutom änkan, född den 22 maj
1877 — tre döttrar, nämligen Margit Gunhild, född år 1904 och till yrket
bokbindare, Ingar Linnéa, född år 1905 och gift med en godsinspektor,
samt Emmy Valborg, född år 1907 och till yrket musiklärarinna, ävensom
två söner, nämligen lantbruksbiträdet Sven Gudmund, född den 25
februari 1912, och studeranden Matts August, född den 13 april 1915;
samt att bouppteckningen efter Linders utvisar en behållning i boet
av omkring 9,200 kronor.
Departement»-
che/en.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
Departement liche
fen.
Av ett av kyrkoherden i Brågarps och Nevitshögs församlingar samt
ordföranden i Nevitshögs sockens kommunalnämnd utfärdat intyg inhämtas
vidare, att dottern Margit Gunhild på grund av sjukdom endast delvis
kan försörja sig själv, att dottern Emmy Valborg, ehuru examinerad
musikdirektör, icke lyckats vinna fast anställning och genom privatlektioner
endast till en del kan förtjäna sitt uppehälle, att sonen Matts August
vårdas å Kronprinsessan Viktorias kustsanatorium å Vejbyslätt samt
att de två övriga barnen icke vunnit sådan ekonomisk ställning, att de
kunna bidraga till moderns eller syskonens försörjning.
Änkefru Linders har hos Kungl. Maj:t anhållit, att pension måtte beredas
henne.
Domänstyrelsen har, under åberopande av vad styrelsen anfört i tidigare
utlåtande angående pension åt domänintendenten Wolfframs änka,
hemställt örn utverkande av pension åt änkefru Linders till belopp av
600 kronor.
Statskontoret har anslutit sig till domänstyrelsens hemställan.
Det synes även mig skäligt, att pension av statsmedel beredes änkefru
Linders. På grund av i ärendet upplysta förhållanden och i anslutning till
vad jag anfört under nästföregående punkt vill jag förorda, att pensionen
bestämmes till 804 kronor. Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen megiva,
att domänintendenten Sven Nilsson Linders’ änka
Alfrida Josefina Linders, född Gudmundsson, må
från och med den 1 januari 1933 under sin återstående
livstid, så länge hon förblir änka, å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension av 804 kronor.
Handelsdepartementet.
6:o.
Skeppsmätningskontrollören Fredrik Mauritz Wessbergs änka Anna Josefina
Wessberg, född Sjögren. Av handlingarna i ärendet inhämtas,
att Wessberg var född den 8 februari 1858 och avled den 25 september
1932;
att han under nedannämnda tider innehaft statsanställning, nämligen
1 september 1887—1 december 1888 såsom fartygsritare vid flottans varv
i Karlskrona, 20 maj 1890—31 mars 1896 såsom fartygskonstruktör vid
samma varv och 1 april 1896—25 september 1932 såsom skeppsmätnings
kontrollör i Sundsvalls kontrolldistrikt;
att han därjämte från ingången av år 1909 intill sin död tjänstgjort så
-
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 135.
som föreståndare för sjökarteverkets (tidigare nautisk-meteorologiska byråns)
kontrollstation i Sundsvall;
att hans arvode såsom skeppsmätningskontrollör utgjort 5,000 kronor
för år jämte dyrtidstillägg samt att han i egenskap av föreståndare för
sjökarteverkets kontrollstation uppburit arvode med 600 kronor för år
jämte dyrtidstillägg ävensom del i avgifter för verkställda undersökningar
av lanternor och nautiska instrument;
att Wessberg vid sin död efterlämnade — förutom änkan, född den 10
juli 1855 — en son, förste amanuensen Folke Carl Mauritz Wessberg, och
en dotter, händår betslärarinnan Märta Anna Sofia Wessberg;
att bouppteckningen efter Wessberg utvisar en brist i boet å omkring
1,900 kronor;
samt att Wessbergs änka enligt för henne utfärdat läkarintyg på grund
av ålderdomssvaghet med avsevärd synnedsättning ävensom njursjukdom
är i behov av ständig tillsyn och vård.
Kommerskollegium har, med föranledande av en av änkefru Wessberg
hos kollegium gjord framställning, hos Kungl. Majit hemställt örn utverkande
av pension åt änkefru Wessberg, och har kollegium — under hänvisning
till vissa tidigare av Kungl. Majit och riksdagen behandlade ärenden
rörande beviljande av änkepension (prop. nr 17/1929, p. 2, och 148/1930,
p. 6; riksd. skr. nr 217/1929, p. 35, och 371/1930, p. 6) — föreslagit, att pensionen
i förevarande fall måtte bestämmas till 900 kronor för år.
Statskontoret har anslutit sig till kommerskollegii hemställan.
Med hänsyn till föreliggande omständigheter tillstyrker jag, att pension Departement.
av statsmedel utverkas åt änkefru Wessberg. Det av ämbetsverken ifrå- c*^en
gasatta pensionsbeloppet synes mig emellertid väl högt och torde skäligen
böra reduceras till 804 kronor. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva,
att skeppsmätningskontrollören Fredrik Mauritz
Wessbergs änka Anna Josefina Wessberg, född Sjögren,
må från och med den 1 oktober 1932 under sin
återstående livstid, så länge hon förblir änka, å allmänna
indragningsstaten uppbära en årlig pension av
804 kronor.
Vad departementschefen ovan under punkterna
lio—6:o hemställt, däri statsrådets övriga
ledamöter instämma, bifaller Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten samt förordnar, att
proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Vid protokollet!
Hjalmar Ekengren.