Kungl. Maj:ts proposition nr 131.
1
Nr 131.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag
för ordnande av viss förläggning för samvetsömma
värnpliktiga; given Stockholms slott den 17
februari 1933.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Marits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ivar Vennerström.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Reg euten i statsrådet
å Stockholms slott den 17 februari 1933.
N ärvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Nothin, Schlyter, Wigforss, Möller,
Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.
Departementschefen, statsrådet Vennerström anför:
Enligt bestämmelserna i lagen den 12 juni 192o (nr 338) örn \ärnpliktiga,
vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring, må värnpliktig,
som på grund av religiös övertj^gelse eller av annan jämförlig orsak hyser allvarliga
samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring i den ordning, värnpliktslagen
föreskriver, därest samvetsbetänkligheterna avse varje tjänstgöring
vid krigsmakten, i stället för sådan tjänstgöring utföra civilt arbete för
statens räkning. För tillämpningen av nämnda lag erforderliga föreskrifter äro
meddelade i kungörelsen den 23 december 1925 (nr 510). Enligt denna kungörelse
skola här avsedda värnpliktiga, de s. k. civilarbetarna, inkallas för full
Biliang
till riksdagens protokoll 1933. 1 sami. Nr 131. 388 88
2
Kungl. Majlis proposition nr 131.
görande av dem åliggande civilt arbete i enlighet med i kommandoväg utfärdade
bestämmelser. Efter överenskommelser med domänstyrelsen och vattenfallsstyrelsen
sysselsättas ifrågavarande värnpliktiga huvudsakligen vid av
domänstyrelsen anordnade arbeten ävensom vid statens vattenfallsverk.
De genom domänstyrelsen anordnade arbetena utföras under överinseende av
vederbörande revirförvaltare å vissa kronoparken nämligen: kronoparken
Halle-Hunneberg och kronoparken Kroppefjäll inom Hunnebergs revir (Västergötland
och Dalsland), kronoparken Mackmyra inom Gästriklands revir
(Gästrikland), Hamra kronopark inom Hamra revir (Dalarna) samt kronoparken
Torvsjöån inom Volgsjö revir (Vilhelmina socken, Lappland). Arbetena
å kronoparken Torvsjöån avse utdikning för torrläggning av Tallbackmyren.
Å övriga kronoparker förekomma i huvudsak skogs- och vägarbeten.
Spörsmålet örn anordnande av arbete åt civilarbetarna gjordes för några år
sedan till föremål för undersökning genom särskilda utredningsmän (byråchefen
i domänstyrelsen C. G. Cassel, ledamoten av Västerbottens läns kolonisationsnämnd
lantbrukaren .T. Rehn och ledamoten av Norrbottens läns kolonisationsnämnd
hemmansägaren A. L. Lundström). När den 22 oktober 1927
frågan örn utredningsmännens tillkallande förevar inför Kungl. Majit, framhöll
dåvarande chefen för försvarsdepartementet, bland annat, att det främst
borde undersökas, huruvida icke civilarbetarna företrädesvis borde sysselsättas
vid sådana arbetsföretag, som kunde främja landets odling. Departementschefen
erinrade, att av kolonisationskommitténs år 1922 avgivna betänkande
framginge, att staten inom de nordligaste länen ägde betydande arealer myrmarker,
vilka efter torrläggning med fördel kunde upplåtas för jordbruksändamål.
Utdikning av större sådana marker, anläggande av odlingsvägar och i
begränsad omfattning även utförande av odlingsarbete syntes vara uppgifter,
som väl lämpade sig för civilarbetarna.
Såsom resultat av utredningsmännens undersökningar framlades förslag
innefattaudc ett program för arbeten under en första femårsperiod. Förslaget
upptog utförande av dikningsarbeten i och för torrläggning av följande myrmarker
inom övre Norrland, nämligen 1) Basarmyren i Fredrika socken av
Västerbottens län. 2) ett område örn cirka 200 hektar av kronoparken Vargålandet
i Örträsks socken av Västerbottens län, 3) Latikmyren å kronoparken
Meselberget i Vilhelmina socken av Västerbottens län, 4) Tallbackmyren å
kronoparken Torvsjöån i Vilhelmina socken av Västerbottens län samt 5) Saltoch
Fetmyrarna i Arvidsjaurs socken av Norrbottens län. Arbetena med utdikning
av Tallbackmyren hava, såsom av det nyss sagda framgår, redan
igångsatts med anlitande av civilarbetare. Vad angår Salt- och Fetmyrarna
pågå utdikningsarbeten därstädes såsom statligt reservarbete.
Vid behandlingen i statsrådet den 3 januari 1933 av frågan örn medelsbehovet
under riksstatens fjärde huvudtitel för nästa budgetår anmälde jag,
under punkten 50, att utredning påginge beträffande verkställande av utdikning
av Basarmyren med anlitande av civilarbetare samt att kostnaderna för
ordnande på ort och ställe av förläggning m. m. beräknades approximativt till
35,000 kronor. Jag meddelade vidare, att det vore min avsikt att framdeles,
Kungl. Maj:ts proposition nr 131. 3
sedan utredningen slutförts, föreslå avlåtande av proposition till riksdagen, i
syfte att ifrågavarande belopp måtte anvisas å riksstaten för budgetåret
1933/1934. I anslutning härtill har ock Kungl. Maj:t, på min hemställan, föreslagit
riksdagen att, i avvaktan på den särskilda proposition i ämnet, som kunde
komma att till riksdagen avlåtas, tillsvidare för ändamålet för nämnda budgetår
beräkna ett extra reservationsanslag av 35,000 kronor.
Jag återkommer nu till detta ärende. Därvid torde jag till en början få
nämna, att Basarmyren, enligt meddelad uppgift, i areal innehåller cirka 3,600
hektar, varav staten äger omkring 900 hektar. Myren är belägen ungefär 65
kilometer från Norrfors station å statsbanan Långsele—Vännäs. Landsvägen
Fredrika—Åsele genomlöper myren på en sträcka av cirka 10 kilometer. Myren
omslutes till omkring 3/« av sin omfattning utav Gideå älv.
Med avseende å den föreslagna utdikningen av Basarmyren anförde nyssnämnda
utredningsmän i skrivelse till chefen för försvarsdepartementet den 27
mars 1929, bland annat, följande.
Det framginge av en förteckning över ägarna till de fastigheter, vilka till
större eller mindre del inginge i nämnda myrkomplex, att staten därav ägde
cirka 900 hektar, Mo & Domsjö aktiebolag jämte därtill anslutna bolag cirka
1,100 hektar, medan återstoden cirka 1,600 hektar ägdes utav ett flertal
bönder.
Efter skriftväxling med de ledande männen inom Fredrika sockens kommunala
myndigheter hade ett sammanträde med de för dikningsföretaget intresserade
anordnats den 25 mars 1928. För avdikningsföretaget hade förefunnits
ett allmänt och synnerligen stort intresse, men i fråga örn sättet för
avdikningens utförande hade åsikterna betydligt gått isär. Utredningsmännen
hade framlagt förslag, att hela den för avdelningen lämpade arealen skulle för
en tid samlas i statens hand, avdikas och därefter på vissa villkor överlämnas
till kommunen. Detta förslag hade upptagits synnerligen välvilligt av ungefär
hälften av de närvarande såsom markägare direkt intresserade. Mo & Domsjö
aktiebolag hade utfäst sig att till staten skänka ungefär 450 hektar bolaget tillhörig
mark, vilken omedelbart angränsade till kronoparken Storberget. Vid
sammanträdet hade någon överenskommelse icke kunnat träffas med de enskilda
markägarna och fortsatta underhandlingar hade givit enahanda resultat.
Sedan statens lantbruksingenjör i Västerbottens län (södra delen) P. E.
Svensson verkställt en förberedande undersökning om Basarmyrens lämplighet
för utdikning samt den 18 juni 1928 avgivit utlåtande i frågan, hade utredningsmännen
utverkat förordnande för Svensson att upprätta plan och kostnadsberäkning
för avdikning av Basarmyren. Den areal, förrättningen skulle
omfatta, hade angivits såsom dels vissa delar av kronoparken Storberget, dels
förenämnda areal av cirka 450 hektar Mo & Domsjö aktiebolag tillhörig mark.
Med nämnda bolag hade nämligen dåmera förelegat skriftligt upprättat
avtal örn överlåtande till staten utan vederlag i penningar av nämnda område,
under förutsättning att dikningsföretaget komme till stånd. Enär bolaget hade
uttalat en önskan att från detta område avskilja några mindre närmast Gideåälven
belägna delar, hade bolaget under sommaren 1928 låtit verkställa avstyck
ningsförrättning för sagda ändamål. Sedan sådan förrättning ägt rum,
skulle nytt skriftligt avtal upprättas.
Beträffande själva avdikningsförrättningen hade det sedermera befunnits
nödigt att låta densamma handläggas såsom laga förrättning jämlikt 10 kap.
vattenlagen. På framställning av utredningsmännen hade domänstyrelsen så
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 131.
som företrädande Kungl. Majit och kronan i fråga om kronoparken Storberget
inträtt såsom sökande. Mo & Domsjö aktiebolag hade befullmäktiga! utredningsmännens
ordförande att vara ombud för dem beträffande de fastigheter,
som berördes av gåvoavtalet till kronan.
Den laga förrättningen hade avslutats den 30 november 1928 och hade tagit
åt sig laga kraft den 30 januari 1929.
Genom de föreslagna avdikningsåtgärderna hade den kronan tillhöriga
marken ansetts erhålla ett med 50,289 kronor förbättrat värde och den till
kronan villkorligt skänkta marken ett förbättrat värde av 31,250 kronor. För
uppodling till äng och eventuellt åker hade å dessa områden beräknats erhållas
348.22 hektar samt för skogsbörd cirka 600 hektar nu så gott som värdelös myr.
Lantbruksingenjören Svensson hade uttalat, att de till utdikning föreslagna
delarna av myren visserligen icke tillhörde de bästa myrområdena inom södra
lappmarken, men dock vore bättre än medeltalet av de med statsunderstöd
dikade myrarna i denna del av landet. Någon bättre myr av jämförbar storlek
och i lika gott läge torde svårligen kunna uppletas därstädes. Den vid myren
belägna odlingsbara fastmarken hade även sådan omfattning, att ett utnyttjande
av myrens odlingsmöjligheter kunde ske, utan att jordbruket helt behövde
baseras på myrodling, vilket icke syntes vara av ringa betydelse. Efter
socknens förhållande måste såväl större delen av myren som ock en stor del av
kringliggande fastmark anses vara av god beskaffenhet samt dess dikning och
odling av stor betydelse.
Med skrivelse i mars 1929 hade Mo & Domsjö aktiebolag överlämnat i två
exemplar upprättade avtal, dagtecknade den 2 i nämnda månad, angående överlåtande
till kronan utan kontant vederlag av vissa områden, avstyckade från
bolaget tillhöriga fastigheterna litt. Nb och litt. Gcb i Tallsjö by.
Utredningsmännen finge livligt tillstyrka, att den föreslagna avdikningen
bomme till utförande genom civilarbetare.
I en den 17 juni 1932 dagtecknad, inom lantförsvarets kommandoexpedition
utarbetad promemoria meddelades, att, under det att antalet civilarbetare, vilka
år 1932 arbetsplacerats, uppgått till 580 man. utgjorde antalet civilarbetare,
som år 1933 skulle arbetsplaceras, omkring 750 man. Med anledning härav
anmodade min företrädare i ämbetet arméförvaltningen att, efter samråd med
domänstyrelsen och vattenfallsstyrelsen samt, i mån av behov, annan vederbörande
myndighet, verkställa utredning rörande beredandet av arbetstillfällen
åt civilarbetarna. Det angavs därvid tillika, att vid utredningen borde beaktas
ej mindre att kostnaderna för anordnandet av förläggning m. m. i görligaste
mån begränsades, än även att sådana arbetsföretag avsåges, som i minsta möjliga
mån inkräktade på ortsbefolkningens möjligheter att erhålla arbetstillfällen.
I skrivelse den 14 september 1932 har arméförvaltningen framlagt resultatet
av ifrågavarande åt ämbetsverket lämnade utredningsuppdrag. Jag inskränker
mig här till att redogöra för de delar av domänstyrelsens och arméförvaltningens
yttranden i ämnet, som äro av intresse för den nu föreliggande
frågans bedömande.
Uti sitt vid arméförvaltningens berörda skrivelse fogade yttrande av den
9 augusti 1932 har domänstyrelsen anfört i huvudsak följande.
Beträffande möjligheterna till utvidgning av befintliga arbetsplatser hade
styrelsen tidigare i skrivelse den 25 september 1931 meddelat, att inom Hunne
-
5
Kungl. Maj-.ts proposition nr 131.
bergs revir kunde, utöver de 70 platser förläggningen omfattade, plats beredas
under år 1932 för ytterligare 30 man under förutsättning, att utvidgade förläggniugslokaler
anordnades. Någon ökning hade icke kommit till stånd, men
samma möjlighet förelåge jämväl för år 1933. En dylik ökning under ett flertal
år av antalet civilarbetare torde emellertid få till följd, att de arbeten utöver
det normala arbetsprogrammet, som stöde till buds lör civilarbetarna,
bleve fullbordade inom kortare tid och att arbeten, vilka under andra förhallanden
skulle hava utförts av ortsbefolkningen, måste i ökad utsträckning anvisas
civilarbetarna. I fråga örn skogsarbeten inom Gästriklands och Hamra
revir ansåge sig styrelsen ej kunna föreslå någon ökning av antalet civilarbetare.
enär lämpliga arbetsobjekt vid sidan av det normala arbetsprogrammet ej
förefunnes i tillräcklig omfattning. Inom Volgsjö revir kunde arbetsstyrkan
ökas till 40 man — vilket innebure en ökning av antalet, som kunde nyinkallas,
med 5 man — därest ytterligare en manskapsbarack anskaffades.
Därest det skulle visa sig erforderligt, att nya arbetsplatser under domänverkets
ledning öppnades, ansåge sig styrelsen böra uttala — i likhet med vad
styrelsen tidigare haft anledning göra — att det förelåge en väsentlig skillnad
i avseende på nyttan för domänverket av de arbeten, som bedreves av värnpliktiga
på kronoparker i mellersta och södra delarna av landet, och dem, som
kunde komma till utförande i de nordligare delarna, särskilt lappmarkerna.
Möjlighet att öppna ny arbetsplats för civilarbetare på kronans skogar i de
mera bebyggda delarna utan att — under nu rådande förhållanden - därigenom
inkräkta på arbetstillfällena för ortsbefolkningen förefunnes knappast,
och styrelsen ansåge sig ej kunna framlägga något förslag därom. Yad anginge
de nordligare delarna av landet hade de särskilda utredningsmännen för beredande
av arbete åt civilarbetare framlagt förslag till arbetsplatser inom lappmarkerna,
upptagande bland annat Basarmyren, vilken hade avsetts till torrläggning
i domänstyrelsens regi. Styrelsen ansåge för sin del, att sagda företag
bland dem, som utredningsmännen föreslagit, borde närmast ifrågakomma
till utförande.
Såsom utredningsmännen framhållit hade, på ansökning av domänstyrelsen,
vederbörande länsstyrelse på sin tid förordnat statens lantbruksingenjör att
verkställa syneförrättning enligt vattenlagen för utdikning- av kronan och Mo
& Domsjö aktiebolag tillhöriga delar av Basarmyren. Vid förrättningen hade
beslutats bland annat, att företaget skulle benämnas »Basarmyrens dikningsföretag
av år 1928», att jägmästaren i Fredrika revir skulle utgöra styrelsen
för företaget, samt att detsamma skulle vara fullbordat senast 10 år efter det
syneförrättningen vunnit laga kraft. Mo & Domsjö aktiebolag hade förklarat
sig villigt att utan vederlag till kronan överlata bolaget tillhöriga delar av
Basarmyren inom Tallsjö litt. Gcb och Nb.
I nyssnämnda skrivelse den 14 september 1932 har arméförvaltningen, med
avseende å vad domänstyrelsen anfört, uttalat följande.
Den av domänstyrelsen ifrågasatta ökningen av arbetsstyrkan inom Hunnebergs
revir skulle komma att medföra, att sådana arbeten, vilka under andra
förhållanden skulle hava utförts av ortsbefolkningen, måste anvisas civilarbetarna.
Ifrågavarande utvidgning av arbetsstyrkan borde sålunda icke ifrågakomma
med mindre det visade sig omöjligt att på, annat håll bereda arbetstillfällen.
Den av domänstyrelsen ifrågasatta ökningen av antalet civilarbetare
inom Yolgsjö revir syntes icke komma att medföra liknande konsekvenser.
Den ringa ökningen — 5 man — jämte den stora engångskostnaden — 1,500
kronor — kunde visserligen synas motivera, att en dylik ökning icke borde
ifrågakomma. Då emellertid redan nu anordningar å platsen vore vidtagna
Departements
chefen.
*> Kungl. Majus proposition ur 131.
iör de värnpliktigas underhåll, borde möjligheten till utvidgning av arbetsstyrkan
begagnas.
Av de ännu icke utnyttjade arbetsmöjligheter i Norrland, vilka 1927 års
utredningsmän angivit såsom tänkbara, hade domänstyrelsen endast ansett
arbetet med utvikning av Basarmyren böra underkastas närmare utredning.
Något intrång i ortsbefolkningens arbetstillfällen skulle icke där komma att
äga rum. En hänvisning av civilarbetare till denna arbetsplats skulle dock
komma att ställa sig dyrbar. Förutom engångskostnader måste man räkna med
relativt höga kostnader för förplägnad, sjukvård m. m., vartill komme kostnader
för arbetsledning. Mot användande av dessa arbetstillfällen talade sålunda
starka ekonomiska skäl. Endast den omständigheten, att det icke syntes
finnas några möjligheter att å annat håll bereda arbete för det stora antalet
civilarbetare, kunde därför motivera, att hänvisning skulle ske till denna arbetsplats.
Det hade angivits, att arbetsstyrkan kunde uppgå till minst 50 man;
enligt vad arméförvaltningen inhämtat, torde arbetsstyrkan kunna rätt avsevärt
utvidgas. Skulle emellertid så ske, komme detta att medföra i motsvarande
grad ökade engångskostnader, under det att å andra sidan kostnaderna
för arbetsledning och förvaltningspersonal bleve något minskade därigenom,
att arbetena bleve färdigställda inom kortare tid.
Härutöver torde böra framhållas, att länsstyrelsen i Västerbottens län dels
i skrivelse den 19 november 1928 vitsordat den allmännyttiga karaktären av
Basarmyrens torrläggning, dels ock i skrivelse den 20 juni 1932 framhållit
önskvärdheten av att ifrågavarande arbete snarast måtte påbörjas. I sistnämnda
skrivelse har vidare anförts, att, då torrläggningsföretaget hade en
betydande omfattning, skulle ett stort antal civilarbetare där kunna för lång
tid framåt erhålla arbete. Myrkomplexets torrläggning skulle för bygden vara
av den allra största betydelse och medverka icke blott till jord- och skogsbrukets
utveckling utan förvisso även till klimatets förbättrande, alldenstund
trakten torde vara den mest vattensjuka och försumpade, som förekomme i
Västerbottens län. Sedan denna torrläggning fullbordats, torde med visshet
kunna förväntas, att ett stort fält för produktiv verksamhet vunnits. Ett synnerligen
gagnelig! företag erbjödes sålunda, vilket utan svårighet syntes kunna
igångsättas för beredande av nyttigt arbete åt civilarbetama. Då därtill komme,
att arbetet icke berövade andra arbetare sysselsättning utan i stället vore ägnat
att skapa arbete och framtida utkomst åt andra, syntes det länsstyrelsen, att
starka skäl talade för att företaget så snart som möjligt igångsattes.
Vid olika tillfällen har anmärkts, att civilarbetare anvisats arbete å platser,
där arbetslöshet varit rådande bland den bofasta befolkningen. En anmärkning
av sådan art var närmaste motivet för tillkallandet år 1927 av de förut
nämnda utredningsmännen. Jag vill i detta hänseende vidare erinra örn den
debatt, som föregående år ägde rum inom riksdagens andra kammare i anledning
av en interpellation åsyftande att de civilarbetare, vilka förlagts till
kronoparken Halle-Hunneberg för utförande av arbeten därstädes, måtte
temporärt förflyttas till annan ort (se II kammarens prot. 1932, nr 39).
Såsom förut omförmälts har antalet civilarbetare under senaste året avsevärt
ökats. Denna ökning nödvändiggör, att nya arbetsplatser öppnas för dessa
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 131.
värnpliktiga. Utredningen i ärendet giver vid handen, att utdikning av Basarmyren
skulle för bygden bliva till stort gagn, liksom ock att användandet av
civilarbetare för företagets utförande icke kommer att medföra intrång i ortsbefolkningens
möjligheter till arbetsförtjänst. Vid sådana förhållanden har jag
ansett angeläget, att arbeten med civilarbetare igångsättas för torrläggning av
de i förut berörda dikningsföretag ingående områdena av Basarmyren.
Det har befunnits önskvärt, att en kontingent av omkring 100 man beredes
sysselsättning vid ifrågavarande torrläggningsföretag. Med denna arbetsstyrka
beräknas, enligt av domänstyrelsen lämnad uppgift, att företaget kan utnyttjas
under en tid av omkring fem år framåt, därvid förutsättes, att arbetet årligen
såsom regel pågår under tiden den 1 juni—den 15 oktober eller samma tid, som
motsvarande arbeten å Tallbackmyren inom Yolgsjö revir bedrivas.
Arméförvaltningens fortifikations- och intendentsdepartement hava, efter
erhållen anmodan, i skrivelse den 21 januari 1933 framlagt kostnadsutredning
för ordnande av förläggning på ort och ställe för omkring 100 man.
Enligt denna utredning beräknas kostnaderna för erforderliga barackbyggnader
(av flyttbar typ) m. m. till 25,600 kronor samt kostnaderna för vissa
materiel- och inventarieanskaffningar jämte transporter till 5,900 kronor. Sammanlagda
medelsbehovet skulle alltså utgöra 31,500 kronor. För bestridande
av här ifrågavarande utgifter har under fjärde huvudtiteln i årets statsverksproposition,
punkten 50, i avvaktan på definitivt anslagsäskande beräknats ett
belopp av 35,000 kronor. Av riksdagen torde nu böra för ändamålet såsom
extra reservationsanslag å riksstaten för budgetåret 1933/1934 äskas en summa
av 31,500 kronor.
Mo & Domsjö aktiebolag har, såsom förut nämnts, enligt preliminära avtal
den 2 mars 1929 utfäst sig att utan vederlag å kronan överlåta vissa bolaget
tillhöriga delar av myren. Enligt vad avtalsförslagen utvisa, omfattar den till
överlåtelse avsedda marken en areal av omkring 430 hektar. Frågan örn godkännande
för kronans del av förevarande avtal torde sedermera få underställas
Kungl. Maj:ts prövning.
På grund av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att
för ordnande av viss förläggning för samvetsömma värnpliktiga
i riksstaten för budgetåret 1933/1934, under fjärde
huvudtiteln, anvisa ett extra reservationsanslag av 31,500 kronor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
lämna bifall samt förordnar, att proposition av den
lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till
riksdagen.
Ur protokollet:
Georg Z. Topelius.