Kungl. Majis proposition Nr 115.

1

Nr 115.

Kungl. Majis proposition till riksdagen med förslag till grunder
för dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1933ll93å åt
dels kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat
samt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster,
dels ock innehavare av prästerliga emeritilöner; given
Stockholms slott den 10 februari 1933.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Arthur Engberg.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Beg euten i statsrådet å Stockholms
slott den 10 februari 1933.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Undén, Nothin, Schlyter, Wigforss,
Möller, Vennerström, Leo, Engberg, Ekman, Sköld.

Departementschefen, statsrådet Engberg anför härefter:

Jag anhåller att få inför Kungl. Majit anmäla frågan örn beredande av
dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1933/1934 åt de präster, som fått sina
löneförmåner reglerade genom 1910 års prästerliga avlöningslagar.

Efter att under en följd av år hava varit oförändrade undergingo grunderna
för ifrågavarande prästers dyrtidstillägg för ecklesiastikåret 1930/1931
vissa jämkningar, beroende på den efter beslut av 1929 års riksdag och
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sand. Nr lili. 1

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

samma års kyrkomöte tillkomna nya lagstiftningen örn provisorisk tilläggslön
åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat m. m.

Denna lagstiftning har nämligen föranlett, att prästernas dyrtidstillägg
för tiden från och med den 1 maj 1930 beräknats efter delvis andra grunder
än dittills. Genom nämnda lagstiftning är föreskrivet, att den förut
till prästerna utgående tillfälliga löneförbättringen skulle från och med sagda
dag upphöra att utgå. I dess ställe äga prästerna uppbära provisorisk tillläggslön
eller — i fråga örn kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster
— provisoriskt tilläggsarvode. Genom denna förändring hava prästerna
i lönehänseende blivit jämställda med statens befattningshavare med nyreglerad
avlöning, och på grund härav har förutsatts, att det till prästerna
utgående dyrtidstillägget, som förut beräknats efter de för befattningshavare
med oreglerad avlöning gällande oreducerade grunderna, numera skall utgå
efter reducerad beräkningsgrund.

För närmare kännedom om tillkomsten och beräkningen av sålunda beslutade
grunder för prästerskapets dyrtidstillägg tillåter jag mig hänvisa till
Kungl. Maj:ts proposition nr 192 till 1930 års riksdag.

Emellertid har jämlikt 1932 års riksdags beslut rörande kyrkofonden och
prästerskapets lönefrågor den förändringen beträffande här ifrågavarande
dyrtidstillägg vidtagits, att dessa tillägg nu i sin helhet utgå ur kyrkofonden
och icke, såsom förut, till en del bestridas av pastoraten.

De grundläggande stadgandena rörande prästernas dyrtidstillägg återfinnas
i den med riksdagen och kyrkomötet utfärdade lagen den 30 augusti 1918
(nr 724) angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat samt
åt vissa extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga emeritilöner
jämte däri genom lagen den 22 april 1921, nr 192, och den 30 augusti
1932, nr 406, gjorda tillägg och ändringar.

Vad kontraktsprostarna beträffar, bereddes möjlighet till dyrtidstillägg
först genom lagen den 19 november 1920, nr 844, angående dyrtidstillägg
åt kontraktsprostar.

De närmare bestämmelserna örn prästernas dyrtidstillägg under ecklesiastikåret
1932/1933 återfinnas dels i kungörelsen den 20 juni 1930 (nr 281)
angående dyrtidstillägg åt kyrkoherdar och komministrar i nyreglerade pastorat
samt åt kontraktsprostar och vissa extra ordinarie präster, samt i kungörelsen
den 30 juni 1932 (nr 316) örn ändrad lydelse av §§ 2 och 5 i förstnämnda
kungörelse, dels och i kungörelsen den 18 juni 1927 (nr 295) angående
dyrtidstillägg åt innehavare av prästerliga emeritilöner.

I likhet med vad hittills varit fallet synes beträffande det till prästerna
under ecklesiastikåret 1933/1934 utgående dyrtidstillägget såsom allmän regel
böra gälla, att de grunder, som kunna komma att fastställas för utmätande
av statstjänstemannens dyrtidstillägg, böra i tillämpliga delar vara normerande
jämväl för det dyrtidstillägg, som utgår till prästerna.

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Nu gällande allmänna bestämmelser i fråga örn de grunder, varefter statstjänstemannens
dyrtidstillägg utmätas, äro meddelade i kungörelsen den 15
juni 1923 (nr 265) med däri senare vidtagna ändringar.

Emellertid förete de bestämmelser, som för närvarande gälla för prästernas
dyrtidstillägg, en del avvikelser från dem, som tillämpas i fråga örn
statens befattningshavare.

Med hänsyn till de naturaförmåner och tjänstbarlieter, som tillförsäkrats
en stor del av prästerskapet i samband med de förutvarande bostadsboställenas
utarrendering, och vilka givetvis i ett flertal fall medfört en ej oväsentlig
lättnad i dyrtidens tryck, har det ansetts skäligt, att de i tjänst varande
prästernas dyrtidstillägg bleve föremål för någon nedsättning i jämförelse
med statstjänstemännens. För de senaste ecklesiastikåren har det
till prästerna utgående tillägget utmätts så, att det skulle komma att ligga
tre enheter under statstjänstemännens. Ifrågavarande minskning har ansetts
lämpligen böra drabba enbart det procentuella tillägget.

Övriga avvikelser från de för statstjänstemannen gällande bestämmelserna,
vilka avvikelser i regel varit föranledda av hänsyn till det prästerliga avlöningssystemet,
torde icke vara av beskaffenhet att behöva särskilt beröras.

För innevarande budgetår äro dyrtidstilläggen åt befattningshavare i statens
tjänst fixerade på grundval av en fast levnadskostnadsindex med indextal
av 156. Då jämlikt § 4 i nyssberörda kungörelse den 15 juni 1923
(nr 265) dyrtidstillägget till befattningshavare i statens tjänst med reglerade
löner utgår å den för månad uppburna avlöningen efter det procenttal, som
erhålles, då hälften av det av Kungl. Majit fastställda talet för levnadskostnadsökningen
i förekommande fall avjämnas till närmast lägre hela tal
och därefter i varje särskilt fall minskas med 18, är procenttalet för budgetåret
1932/1933 för dylika befattningshavare 10. Det maximibelopp, å vilket
dyrtidstillägg skall utgå, har för innevarande budgetår sänkts till 700
kronor i månaden, d. v. s. 8,400 kronor för år räknat.

Som nyss nämndes, har man plägat utmäta prästernas dyrtidstillägg så,
att det ligger tre enheter lägre än statstjänstemännens, och i enlighet härmed
har prästernas dyrtidstillägg för ecklesiastikåret 1932/1933 fastställts
till 7 procent. Vidare har, i enlighet med vad jag nyss nämnt i fråga örn
statstjänstemännen, det maximibelopp, varå prästernas dyrtidstillägg utgår,
bestämts till 8,400 kronor för år.

Sedan emeritilönerna genom lagen den 18 mars 1927 (nr 55) om ändrad
lydelse av 2 och 3 §§ i emeritilönelagen den 9 december 1910 undergått
vissa förhöjningar, hava dessa löner ansetts jämställda med så kallade nyreglerade
pensioner. På grund härav hava från och med ecklesiastikåret
1927/1928 vidtagits motsvarande nedsättningar i de till emeriti utgående
dyrtidstilläggen. De nu gällande bestämmelserna rörande dyrtidstillägg åt
emeriti finnas intagna i förutberörda kungörelse den 18 juni 1927 (nr 295).

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 115.

Enligt beslut av 1929 års riksdag och samma års kyrkomöte hava, i samband
med antagandet av den nya lagstiftningen örn provisorisk tilläggslön,
vidtagits vissa ändringar i emeritilönelagen (se lag den 13 december 1929,
nr 385, örn ändrad lydelse av 2—5 §§ emeritilönelagen). Det genom lagen
den 18 mars 1927, nr 55, fastställda, i emeritilönen ingående fyllnadsbeloppet
har ersatts av ett provisoriskt tilläggsbelopp, som för samtliga emeriti
utgör 1,000 kronor.

Någon ändring av de i kungörelsen den 18 juni 1927, nr 295, meddelade
bestämmelserna angående dyrtidstillägg åt prästerliga emeriti synes icke vara
påkallad för tiden efter utgången av april 1933.

Vad beträffar det procenttal, efter vilket dyrtidstillägget för innehavare
av emeritilön skall utgå, understiger detta med 16 enheter hälften av talet
för levnadskostnadsökningen. För innevarande budgetår med dess levnadskostnadsindex
av 156 är sålunda procenttalet 12.

Antalet ordinarie präster kommer för nästkommande ecklesiastikår att
något ändras genom ikraftträdande beslut örn nya löneregleringar eller organisationsändringar.
Dessa beslut medföra en minskning med 4 kyrkoherdar
och en ökning med 4 komministrar, varjämte antalet ständiga adjunkter
ökas med 16. Någon ytterligare förändring av antalet präster, berättigade
att uppbära dyrtidstillägg, torde icke vara att emotse av annan anledning.

Beträffande kostnaden för dyrtidstilläggen under ecklesiastikåret 1933/1934
har inom ecklesiastikdepartementet verkställts en approximativ beräkning,
vars resultat sammanförts i följande tablå:

Befattningshavare

Dyrtidstill-

lägg

kronor

Ordinarie präster och ständiga adjunkter

1,270,000

Adjunkter i egentlig bemärkelse......

60,000

Sjuklediga e. o. präster.............

2,000

Kontraktsprostar..................

8,000

Emeriti.........................

120,000

Summa kronor

1,460,000

Utgifterna för prästernas dyrtidstillägg under ecklesiastikåret 1933/1934
skulle sålunda komma att uppgå till omkring 1,450,000 kronor.

Kyrkofondens tillgångar uppgingo den 30 juni 1932 till 56,893,133 kronor
17 öre.

Vid fastställandet genom kungörelsen den 14 oktober 1932 (nr 458) för
ecklesiastikåret 1933/1934 av allmänna kyrkoavgiftens grundbelopp samt av
öretalet för uttaxering av församlingsavgifter har förutsatts, att prästernas
dyrtidstillägg för nämnda ecklesiastikår skulle komma att utgå efter oförändrade
grunder.

5

Kungl. May.ts proposition Nr Ilo.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att godkänna de av mig i det föregående förordade allmänna
grunderna för beviljande av dyrtidstillägg under
ecklesiastikåret 1933/1934 till de prästmän, som finnas omförmälda
i lagen den 30 augusti 1918 (nr 724) angående
krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat samt åt
vissa extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga
emeritilöner ävensom i lagen den 19 november 1920 (nr
844) angående dyrtidstillägg åt kontraktsprostar.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten bifalla
samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

H. B. Hammar.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 1 sami.

Nr 115.

2