Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr U.

1

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 22 mars 1933 kl. 1 e. lii.

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande
nr 4, i anledning av väckt motion angående rundradiering
av första kammarens förhandlingar i vissa
fall.

I en inom första kammaren väckt och till dess första tillfälliga utskott
för behandling hänvisad motion, nr 238, har herr Västberg hemställt, att
första kammaren måtte uttala, att från kammarens sida hinder ej möta
att sådana anordningar vidtagas, att kammarens förhandlingar kunna
rundradieras, då presidiet i samarbete med radiotjänst så anser lämpligt.

Utskottet tillåter sig erinra därom, att frågan örn återgivande genom
s. k. rundradio av riksdagens förhandlingar tidigare varit föremål för
omprövning inom riksdagen. Sålunda avslog andra kammaren år 1925
av herrar Oskar Hagman, Eliel Löfgren och Rydén väcka förslag örn
medgivande för telegrafstyrelsen att vid särskilda tillfällen få radiera
andra kammarens förhandlingar och vid 1929 års riksdag, då herr Västberg
inom samma kammare väckte motion örn återgivande genom s. k.
rundradio av andra kammarens förhandlingar, fann andra kammaren
motionen ej föranleda någon kammarens åtgärd, över sistnämnda motion
hade andra kammarens femte tillfälliga utskott inhämtat yttrande av
A.-B. Radiotjänst, som därvid anförde bland annat följande :

Ehuru rundradiering av riksdagsdebatter på grund av sakens natur borde
och måste bliva undantagsfall samt ehuru endast erfarenheten kunde utvisa,
i vad mån rundradiering kunde bidraga till att giva lyssnarna en mera
levande bild av riksdagsförhandlingarna än vad som nu kunde erhållas genom
dagspressen, vore bolaget dock av den uppfattningen, att rundradiering
av vissa delar av andra kammarens förhandlingar sannolikt komme att
utgöra ett både intresseväckande och i många avseenden nyttigt inslag i
programmen, och hade därför intet att erinra mot motionens syfte. Enligt
vad bolaget hos Kungl, telegrafstyrelsen förvissat sig örn, torde icke heller
tekniska svårigheter möta för en god radioutsändning av en riksdagsdebatt,
detta givetvis under förutsättning, att vederbörande talare vid sin
placering o. dyl. toge viss hänsyn till mikrofonanordningarna, vilka för
övrigt ej behövde placeras så, att de på något sätt verkade störande.

Bolaget utginge givetvis från att andra kammarens presidium komme att
taga skälig hänsyn till bolagets övriga uppgifter samt i förekommande

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 12 sami. 1 avd. Nr 4.

1

2 Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr U.

Utskottet.

fall taga i anspråk den erfarenhet på rundradioområdet, som under de
gångna åren samlats inom bolaget. Vidare tilläte sig bolaget påpeka, att
endast en kammare i sänder kunde rundradieras, vilket borde beaktas, då
det ju icke vore uteslutet, att första kammaren i sinom tid gåve sitt presidium
samma befogenhet som motionären ville giva åt andra kammarens
presidium.

Då det torde vara nödvändigt att, innan någon rundradiering av detta
slag komme till stånd, noggrant utpröva mikrofonplaceringen o. dyl. samt
företaga en del försök, vilka lämpligen ej kunde ske under pågående riksdagstid,
torde rundradiering ej böra förekomma tidigare än från och med
riksdagen 1930.

Andra kammarens utskotts utlåtande (nr 7) var av följande lydelse:

Enligt motionärens uppfattning skulle en rundradiering av riksdagens
förhandlingar verksamt bidraga till ökad politisk upplysning och höjd politisk
kultur. Denna åsikt kan utskottet emellertid icke dela, svårigheter av
rent praktisk och teknisk natur torde lägga hinder i vägen för ett utsändande
genom rundradio av diskussionen i sin helhet vid någon mera betydande
riksdagsdebatt. Såsom ett exempel härpå kan lämpligen erinras
örn att remissdebatten vid årets riksdag pågick under cirka 12 timmar. Att
bereda allmänheten tillfälle att avlyssna en sådan debatt i sin helhet kan
väl näppeligen sättas i fråga; och att rundradiera endast en del därav skulle
lätt kunnat bibringa åhörarna en skev uppfattning örn debattens innehåll
och förlopp. Och likväl har en remissdebatt av motionären framhållits såsom
speciellt lämpad för rundradiering.

De ovan antydda svårigheterna blevo ännu större i den händelse, att,
efter det rundradio införts i andra kammaren, jämväl första kammaren
beslöte örn motsvarande utsändande av dess förhandlingar, enär helt naturligt
radioprogrammet endast kan reserveras för en kammare i sänder.

Det synes utskottet också sannolikt, att förhandlingarnas utsändande
genom rundradio komme att förrycka deras karaktär såtillvida, att vetskapen
örn att tala till hundratusentals svenska män och kvinnor skulle
starkt påverka vederbörande riksdagstalare till allvarlig skada för riksdagsförhandlingarnas
obestridda huvuduppgift att utgöra sakliga rådslag
mellan svenska folkets valda representanter.

Då utskottet, som av det anförda framgår, ej känt sig övertygat om att
en rundradiering av andra kammarens förhandlingar skulle lända till någon
verklig fördel utan fasthellre håller för troligt, att den på ett mindre lyckligt
sätt komme att inverka på dessas karaktär, hemställes, att herr Västbergs
ifrågavarande motion, nr 99, icke måtte till någon andra kammarens
åtgärd föranleda.

Motionären har till stöd för sin hemställan anfört, bland annat, att
radions förmedling av aktuella riksdagsdebatter borde vara ägnad att
öka den politiska upplysningen i landet. I likhet med andra kammarens
utskott vid 1929 års riksdag kan utskottet icke dela denna motionärens
uppfattning. Rundradiering av förhandlingarna skulle nämligen enligt
utskottets mening lätt kunna fresta ledamöter av kammaren att, med
åsidosättande av saklighet och koncentration, huvudsakligen tala för radiolyssnarna.
Vidare torde utsändandet av längre debatter icke lämna

Första kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4. 3

radiolyssnarna den behållning, som vore önskvärd, då nämligen förhandlingarna
i vissa fall — och ofta just då större frågor stöde på dagordningen
— endast i mer eller mindre stympat skick kunde radieras. Exempelvis
skulle debatten i anledning av statsverkspropositionens remittering,
vilken debatt plägar pågå såväl för- som eftermiddagar, endast kunna
utsändas under förmiddagarna och skulle, så vida ej väderleksrapporter,
börsnoteringar och andra liknande utsändningar av större intresse inställdes
under förmiddagarna, ej heller kunna utan avbrott radieras vid
denna tid på dagen.

Motionären förmodar, att det största antalet av våra till ett par miljoner
uppgående radiolyssnare skulle vara mer eller mindre starkt intresserade
av att få per radio avlyssna riksdagsdebatterna. Utan att ingå
på frågan, huruvida intresset bland allmänheten för denna sak skulle vara
så stort som motionären söker göra gällande, vill utskottet framhålla, att
det dagliga arbetet för det stora flertalet skulle lägga hinder i vägen för
åhörandet av ifrågavarande utsändningar. Åhörarfrekvensen och därmed
också den politisk-kulturella nytta, som enligt motionären skulle kunna
vinnas genom riksdagsdebatternas radiering, bleve med hänsyn till nyss
anförda omständighet skäligen obetydlig.

Som känt har under senaste tiden för rundradiering anordnats diskussionsaftnar,
vid vilka representanter för olika politiska partier fått framlägga
sina synpunkter på vissa mera uppmärksammade frågor, som vid
innevarande riksdag komma under omprövning. Denna enligt utskottets
mening mycket lämpliga form för politisk upplysningsverksamhet torde
av allmänheten omfattas med synnerligen stort intresse och synes ur olika
synpunkter vida vara att föredraga framför den av motionären förordade.

I detta sammanhang torde böra erinras örn att genom de regelbundet
återkommande s. k. riksdagskrönikorna allmänheten genom radion erhåller
koncentrerade och sakliga upplysningar angående riksdagsarbetet.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motion ej måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 mars 1933.

På utskottets vägnar:

RUBEN WAGNSSON.

Närvarande vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet: herrar Wagnsson,
Tamm, Olof Carlsson, Lundell, Karlsson i Gillberga, Per Andersson, Karl .1. Johanson och
Löfnander.

4 Första kammarens första tillfälliga viskotts utlåtande Nr U Reservation av

herrar Wagnsson, Löfvander och Karl A. Johanson, vilka ansett, att
utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:

»Till stöd för sitt yrkande har motionären anfört, bland annat, följande:

Riksdagen är en väsentlig del av ett demokratiskt samhälle. Dess arbete
får en allt större betydelse för envar enskild medborgare. Varje enkel och
lämplig åtgärd som kan öka och stärka kontakten mellan riksdagen och
medborgarna synes vara nyttig och önskvärd. Rundradion är redan en
viktig faktor i vårt allmänna kulturliv. Den har visat sig som en utmärkt
förmedlare på de mest olika och krävande områden. Varje förnuftig åtgärd
som kan främja ett närmande mellan radion och riksdagen borde kunna påräkna
sympati i de vidaste kretsar.

Från alla håll i landet har man uttryckt sin glädje över att riksdagens
högtidliga öppnande i rikssalen numera radieras. Någon opinion i motsatt
riktning har icke givit sig tillkänna. Även de genom radion ordnade diskussionerna
i aktuella politiska frågor ha utlöst ett stort intresse. Ingenstädes
har man förmärkt något synligt missnöje över att desamma kommit
till stånd.

Riksdagens förhandlingar äro offentliga. Endast ett fåtal medborgare
äga dock tid, råd eller lägenhet att övervara en riksdagsdebatt. Man kan
då tycka, att det är ett rimligt önskemål att man kan få avlyssna en sådan
på radio. Inga delade meningar synes råda därom, att det är önskligt att
öka den politiska upplysningen i landet, och radions förmedling av en aktuell
riksdagsdebatt bör ju i sin mån kunna främja detta syfte. Kanske är
det inte oberättigat att hoppas det ett sådant arrangemang även skulle
främja större saklighet och ökad kultur i det politiska livet. Radieringen
av en debatt skulle icke bliva en konkurrent till pressens referat utan en
komplettering av dem, vilket kanske skulle innebära att både talare och
partier gjordes större rättvisa än vad som nu kan ske. Något behov eller
något önskemål att alla riksdagsdebatter skola radieras föreligger icke.
Radieringen kunde begränsas till exempelvis en remiss- och interpellationsdebatt
samt till någon större och aktuell fråga. Frågan örn när och hur en
debatt skall radieras, torde man med största förtroende kunna överlämna
till kammarpresidiet och radioledningen, sedan kammaren beslutat att i
princip lämna sitt bifall. Därest experimentet skulle misslyckas, äger ju
även kammaren att besluta detsammas avbrytande genom att återkalla det
beviljade tillståndet. Några risker av ett försök torde icke föreligga, men
anförda skäl tala för att saken prövas.

Utskottet, som ansluter sig till de av motionären anförda synpunkterna,
hemställer,

att första kammaren måtte uttala, att från kammarens
sida hinder ej möta att sådana anordningar vidtagas, att
kammarens förhandlingar kunna rundradieras, då presidiet
i samarbete med radiotjänst så anser lämpligt.»

Stockholm 1933. O. L. Svanbäcks Boktryckeri
40540