Statsutskottets utlåtande Nr 99.

15

Nr 99.

Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1933 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring av de allmänna
villkoren och bestämmelserna för lån från industrilånefonden.

(4:e avd.)

I en inom andra kammaren av herr C. O. Johanson i Huskvarna väckt
motion, nr 164, har hemställts, att riksdagen ville dels förklara, att det
i kungl, kungörelsen angående allmänna villkor och bestämmelser för lån
från industrilånefonden intagna förbehållet, att dylika lån i främsta rummet
böra beviljas åt företag, som ämna igångsätta »för landet nya tillverkningar»,
icke må utgöra hinder för att under en för landet påfrestande
ekonomisk kris, sådan som den nuvarande, lån utlämnas till
den inom landet redan förefintliga industri, som därav kan vara i behov,
dels ock besluta, att räntan å lån, som utlämnas från industrilånefonden
(§§ 6 och 18), skall sänkas från nu stadgade fem procent till något lägre
belopp, som riksdagen behagade bestämma i enlighet med vad i motionen
föreslagits.

I fråga örn de till stöd för berörda framställning åberopade skälen får
utskottet hänvisa till motionen.

Över motionen bar utskottet i vederbörlig ordning införskattat yttrande
från kommerskollegium. (Bilaga.)

Syftet med förevarande motion, nämligen att bereda ökade kredit- och
räntelättnader för den mindre industrien, synes i viss mån bliva tillgodosett
genom den nya lånefond för ackordslån och förlagslån åt hantverkare,
som utskottet i utlåtande nr 97 tillstyrkt till inrättande.

På grund härav och under hänvisning i övrigt till vad kommerskollegium
i ärendet anfört, hemställer utskottet,

att den av herr Johanson i Huskvarna i ämnet
väckta motionen 11:164 ej må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 16 maj 1933.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

TJtskottet.

Närvarande: se under utlåtandet nr 96.

16

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

Bilaga.

Till riksdagens statsutskott.

Genom remis den 24 februari 1933 har Kungl. Majit anbefallt kommerskollegium
att direkt till utskottet inkomma med yttrande över en av
ledamoten av riksdagens andra kammare, herr C.'' O. Johanson i Huskvarna,
väckt motion, nr 164, örn ändring av de allmänna villkoren och
bestämmelserna för lån från industrilånefonden.

Vidkommande till en början motionärens yrkande, att riksdagen ville
förklara, att det i kungl, kungörelsen den 13 oktober 1927 angående allmänna
villkor och bestämmelser för lån från industrilånefonden (S. F. S.
nr 402), § 14, intagna förbehållet, att industrilån i främsta rummet böra
beviljas åt företag, som ämna igångsätta för landet nya tillverkningar,
icke måtte utgöra hinder för att under en för landet påfrestande ekonomisk
kris, sådan som den nuvarande, lån utlämnas till den inom landet
redan förefintliga industri, som därav kan vara i behov, får kommerskollegium
hänvisa till att författningens ifrågavarande föreskrift uppenbarligen
icke lägger hinder i vägen för att lån utlämnas på sätt motionären
ifrågasatt till redan förefintlig industri och att, enligt hittills tilllämpad
praxis, industrilån i minst lika stor omfattning utlämnats för redan
i gång varande tillverkning som för nya tillverkningar.

Vad härefter angår förslaget, att räntan å lån, som utlämnas från industrilånefonden,
skulle sänkas från i §§ 6 och 18 av ovannämnda kungörelse
stadgade fem procent till något lägre belopp, som riksdagen behagade
bestämma, förslagsvis fyra eller tre och en halv procent, får
kollegium framhålla, att, såvitt man kan döma av inkomna ansökningar,
någon reaktion från lånesökandenas sida mot nu tillämpad räntesats icke
försports. Örn ock räntesatsen under just nu rådande förhållanden icke kan
betecknas såsom särskilt låg, så torde den i jämförelse med fordrad ränta
å lån, som från enskilt håll kunna erhållas till liknande ändamål, vara
snarare lägre än högre. Att kunna vid lån ur industrilånefonden — liksom
ur den med avseende å lånevillkoren likställda manufakturförlagslånefonden
— räkna med en för längre tid fastställd amorteringplan torde
dock för låntagarna vid uppgörandet av kalkyler etc. innebära en fördel,
som mer än väl uppväger det förhållandet, att räntan under viss
del av låneperioden eventuellt må synas något högre än det allmänna
ränteläget. ,

Kollegium har visserligen under senare tid beträffande lån ur en annan
av statens lånefonder, nämligen kraftledningslånefonden, icke velat
motsätta sig en sänkning av låneräntan från 5 procent till en räntesats,
motsvarande vad staten för sin egen upplåning för närvarande i medeltal
har att utgiva. Sagda lån hava emellertid en annan karaktär än
lånen ur industrilånefonden. De förra äro långfristiga lån med en amorteringstid
av 20—30 år och avse i stor omfattning försträckningar till
elektriska distributionsföretag på landsbygden, vilka lida under trycket
av lånebördor för anläggningar med anskaffningsvärden, som erlagts
under ett annat penningvärde och blivit svåra att nöjaktigt förränta med
de avgifter, respektive anläggningar för sina leveranser av elektrisk

Statsutskottets utlåtande Nr 99.

17

ström numera kunna uttaga av den jordbrukande befolkningen. De senare
lånen äro relativt kortfristiga — i regel med en lånetid av tio år,
varav de två första amorteringsfria — och utdelas företrädesvis till industriföretag,
som utvalts med hänsyn bland annat till ådagalagda förutsättningar
för en lönande drift.

Därjämte får kollegium, med anledning av motionärens hänvisning
till den mindre industriens svårigheter, framhålla att industrilånefonden
icke torde vara avsedd för den mindre industrien. För tillgodoseende av
dennas lånebehov har staten nämligen en särskild lånefond, den s. k.
hantverkslånefonden, ur vilken bland annat mindre industriidkare tilldelas
lån för anskaffande av arbetsmaskiner, motorer och andra dyrbarare
arbetsredskap. Vidare kan erinras, att idkare av mindre industri
inbegripas bland de företagare, åt vilka kungl, propositionen till årets
riksdag rörande vissa åtgärder till stöd åt hantverket (nr 221) avser att
bereda tillgång till särskilda ackordslån och förlagslån. Ränta å sistnämnda
s. k. stödlån är i åberopade proposition föreslagen till 4 Vs procent.

Kommerskollegium hemställer, att förevarande motion icke måtte vinna
riksdagens bifall.

Stockholm den 23 mars 1933. , .< v-;.

K. A. FRYXELL.

G. HOLMBERGER.

Gösta Jacobsson.

Bihang till riksdagens protokoll 1933.

6 sami.

Nr 96- 99.

2