Statsutskottets utlåtande Nr 92.

1

tfr 92.

Ankom till riksdagens kansli den 12 maj 1933 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion örn åstadkommande
av regelbunden ångbåtsförbindelse mellan
Sverige och Island.

(4:e avd.)

I en inom första kammaren av herr G. W. A. Roos m. Ii. väckt motion, nr 89,
har hemställts, att riksdagen ville avlåta skrivelse till Kungl. Majit med
hemställan det täcktes Kungl. Majit låta utreda frågan örn åstadkommande
genom subvention till enskilt rederi eller annorledes av regelbunden ångbåtsförbindelse
mellan Sverige och Island och därefter till riksdagen inkomma
med det förslag, som av utredningen må föranledas.

Till stöd för sin framställning hava motionärerna anfört följande.

Då Island icke inom landet har tillgång på trävaror eller malm och odling
av spannmål och potatis därstädes äger rum i mycket ringa omfattning,
är landet hänvisat att från andra länder införa betydande myckenheter av
trä- och metallvaror samt vegetabiliska ämnen.

Enligt Islands år 1930 utgivna statistiska årsbok, Arbok Hagstofu Islands,
hade år 1928 införda myckenheter följande värden i svenskt mynt (en isländsk
krona beräknad efter dagsvärdet 84.2 6 öre):

spannmål och potatis............................................. kr. _ 768,551

trävaror, pappersmassa och papper .................... » 5,917,148

metaller, metallvaror, maskiner m. m................... » 9,876,745

övriga varor .......................................................... 8 16,562,444

Summa kr. 33,124,888

Häri ingingo enligt Sveriges officiella statistik svenska varor med ett sammanlagt
värde av 2,152,231 kronor eller med ungefär en femtondel av Islands
hela import.

Den huvudsakliga importen till Island äger rum från Danmark, England,
Norge, Tyskland och Spanien, av vilka länder de fyra förstnämnda ha regelbundna
ångbåtsförbindelser med Island.

Därest ångbåtsförbindelse Sverige—Island komme till stånd, skulle den
svenska andelen av denna säkerligen — till gagn för lantmannanäringar,
bergsbruk och industri — kunna avsevärt ökas. Denna omständighet synes
oss påkalla en närmare utredning av frågan, en utredning vilken torde böra
omfatta sannolika utförselmyckenheter, storlek av och kostnad för erforderligt
eller erforderliga fartyg, utgångspunkt för trafikleder, antal resor m. m.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 6 sami. Nr 92.

98G 33

2

Statsutskottets utlåtande Nr 92.

Över motionen Ilar utskottet i vederbörlig ordning införskaffat utlåtande
från kommerskollegium.

Kommerskollegium, som överlämnat yttranden av Sveriges allmänna exportförening,
Stockholms handelskammare och handelskammaren i Göteborg
ävensom ytterligare utredning i ämnet, har i sitt utlåtande av den 22 april
1933 för egen del anfört följande:

En förutsättning för statens understödjande av sjöfartsförbindelse med
utlandet torde i regel hava varit, att sannolika skäl för förbindelsens upparbetande
inom rimlig tid till självständig ekonomisk bärighet kunnat åberopas
till stöd för statens ingripande. Ett avsteg från denna grundläggande
utgångspunkt synes kollegium icke böra förekomma i annat fall än då särskilda
skäl härför kunna andragas.

Den i ärendet föreliggande utredningen synes kollegium knappast kunna
anses lämna stöd för ett antagande, att den ifrågasatta linjeförbindelsen över
huvudtaget skall kunna upparbetas till självständig bärighet. Härvid har
kollegium icke förbisett möjligheterna för viss ökning särskilt av den svenska
exporten till Island. Men i stort sett torde i allt fall de naturliga förutsättningarna
för en sådan ökning av handelsutbytet de båda länderna emellan,
som med hänsyn till vad nyss anförts borde krävas för en statsunderstödd
sjöfartslinje av här ifrågavarande slag, icke föreligga. Härvid är ytterligare
att beakta, att för det jämförelsevis ringa handelsutbyte, som över
huvudtaget Islands import och export representera, redan för närvarande
stå till buds regelbundna linjer på såväl Bergen som Köpenhamn, Hamburg,
Antwerpen, Leith och Hull. Det må i detta sammanhang uppmärksammas,
att trots det i förhållande till handelsutbytet mellan Island och Sverige avsevärt
mycket större motsvarande utbytet mellan Island och Danmark det
isländska bolag,_ som deltager i den ifrågavarande trafiken företrädesvis på
Köpenhamn, enligt tillgängliga uppgifter för innevarande år åtnjuter statssubvention
med icke mindre än 250,000 isländska kronor och för nästkommande
år avses komma i åtnjutande av dylik subvention med 200,000 isländska
kronor, varjämte bolaget är befriat från inkomst- och egendomsskatt
till staten.

Sistnämnda förhållande synes i sin mån ägnat att bestyrka svårigheten
att få till stånd en ekonomiskt bärkraftig linje på Island. Härtill kommer
den. omständigheten, att såsom även en av motionärerna i särskild promemoria
i ärendet antytt och jämväl blivit understruket i yttrandet av Stockholms
handelskammare, skeppningarna på den ifrågasatta linjen kunna förutses
väsentligen bliva koncentrerade till allenast viss del eller vissa delar
av året. Att under sådana förhållanden och i betraktande av vad i övrigt
ovan anförts föranstalta örn regelbundna sjöfartsförbindelser året örn, torde
icke kunna anses lämpligt. För den ifrågavarande trafikens behov lärer
däremot, även efter en eventuell jämförelsevis stark ökning av handelsutbytet,
på vilken strävandena synas i allt fall böra inriktas, alltjämt trampfarten
hava sin givna betydelse. Av en bifogad statistisk sammanställning
framgår, att summan av utav den svenska handelsflottan (trampflottan) intjänade
bruttofrakter i fart på Island under senare år (bortsett från år 1929)
rört sig omkring 150,000 kronor för år. Vad angår år 1931 — det senaste
år för vilket uppgifter föreligga — hänför sig siffran alldeles övervägande
till fart mellan Sverige och Island och omvänt. Det torde med hänsyn härtill
kunna antagas, att upprättandet av en linje som den föreslagna skulle
komma att ske på bekostnad av den svenska trampfarten, som åter bär
måste anses hava ett naturligt område för sin verksamhet.

Statsutskottets utlåtande Nr 92.

3

Kollegium anser sålunda för sin del tillräckliga förutsättningar icke föreligga
för igångsättande med statsunderstöd av en regelbunden sjöfartsförbindelse
Sverige—Island. Med hänsyn härtill saknar kollegium anledning
att tillstyrka åvägabringandet av särskild ytterligare utredning i ärendet.

De regelbundna sjöfartsförbindelserna med Island upprätthållas för närvarande
genom ett isländskt, ett danskt och ett norskt rederi.

Den isländska linjen har en flotta av 6 fartyg, vilka göra regelbundna
resor på Köpenhamn, Hamburg, Antwerpen, Leith och Hull. Dessa fartyg
äro av en i förhållande till trafiken rätt betydande storlek. Ångfartygen
»Gullfoss», »Godafoss», »Bruarfoss» och »Dettifoss» — vilka fartygs byggnadsår
äro respektive 1915, 1921, 1927 och 1930 — hava vart och ett en dräktighet
av cirka 1,500 bruttoton och kunna taga 30—70 passagerare.

Ifrågavarande isländska linje omfattas från isländsk sida med stort intresse
och åtnjuter en avsevärd statssubvention. Redan för närvarande har
dock densamma på grund av det begränsade handelsutbytet att utstå hård
konkurrens från vederbörande danska och norska linjerederi samt från olika
nationers trampfartyg.

En nytillkommen svensk linje skulle med all sannolikhet medföra en
kännbar och från isländsk sida måhända icke gärna sedd ytterligare skärpning
av den sålunda redan existerande konkurrensen.

Härtill komma emellertid övriga av kommerskollegium påvisade vanskligheter
för en svensk linjefart på Island, däribland främst svårigheterna
att i konkurrens också med redan existerande svenska trampfart erhålla så
stora fraktkvantiteter, att linjen kan bliva bärkraftig.

Med avstyrkande alltså av motionen hemställer utskottet,

att den av herr Boos m. fl. i ämnet väckta motionen I: 89
ej må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 12 maj 1933.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Viel förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Kvarnzelius, Lindblad, Widell, Bergqvist, Nilsson
i Malmö, Svensson i Kompersmåla, Oscar Olsson, Carlsson i Gävle, Asplund, Ernfors,
Bergström och Nilsson i Fredriksfält samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Holmgren, Strindlund,

Eriksson i Stockholm, Andersson i Höör, Persson i Falla, Svensson i Grönvik,
Jonsson i Eskilstuna, Norsell, Undskog, Olofsson i Digernäs och Isacson.

JJtskottet.