Statsutskottets utlåtande Nr 60.

5

Nr 60.

Ankom till riksdagens kansli den 25 april 1983 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående befrielse
för borgmästaren Oscar Dahlbäck m. fl. från viss
dem i egenskap av magistratsledamöter ådömd ersättningsskyldighet
till kronan m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I en till riksdagen avlåten, den 24 februari 1933 dagtecknad proposition,
nr 158, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen

medgiva, , _ ,

dels att från det i riksstaten för budgetåret 1932/1933 uppförda extra
förslagsanslaget till oförutsedda utgifter i allmänhet må såsom ersättning
för de belopp, borgmästarna Oscar Dahlbäck och Alvin Wirgin av egna
medel utgivit på grund av Kungl. Maj:ts utslag den 19 oktober 1932, utbetalas
till Dahlbäck 429 kronor 86 öre och till Wirgin 406 kronor 64 öre,

dels att Dahlbäck och Wirgin må befrias från skyldigheten att gälda
dem i utslaget ålagd ränta,

dels ock att rådmannen John Ekdahl må befrias från skyldighet att
gälda så stor del av den honom i utslaget ålagda räntan, som upplupit
under tiden före den 18 november 1927.

I samband med Kungl. Maj:ts förslag har utskottet till behandling
förehaft

dels en före avlåtandet av Kungl. Maj:ts proposition inom andra kammaren
av herr F. Hamrin väckt motion, nr 133, vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att kronans fordran på ränta å de borgmästaren
Oscar Dahlbäck, rådmannen John Ekdahl och borgmästaren Alvin Wirgin
genom Kungl. Maj:ts utslag den 19 oktober 1932 ådömda ersättningsbelopp
för av förre kronouppbördskassören i Jönköping Sven Cedergren vållad
brist skall eftergivas;

dels ock en inom första kammaren av herr K. J. Ekman väckt motion,
nr 260, vari hemställts, att riksdagen ville medgiva att från det i riksstaten
för budgetåret 1932/1933 uppförda extra förslagsanslaget till oförutsedda
utgifter i allmänhet må såsom ersättning för de belopp, Ekdahl av
egna medel utgivit på grund av Kungl. Maj:ts förenämnda utslag, till
Ekdahl utbetalas 559 kronor 29 öre samt att Ekdahl må befrias från
skyldigheten att gälda honom i utslaget ålagd ränta.

6 Statsutskottets utlåtande Nr 60.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag, får
utskottet hänvisa till motionerna.

Den ersättningsskyldighet, som avses i Kungl. Maj:ts förevarande proposition,
har ådömts Dahlbäck, Ekdahl och Wirgin såsom ledamöter av
magistraten i Jönköping på grund av det ansvar för uppbördsväsendet
i staden, som åvilat magistraten jämlikt § 30 mom. 2 i uppbördsreglementet
den 14 december 1917 och § 6 mom. 1 i förordningen samma dag angående
indrivning och redovisning av böter.

Enligt arbetsordningen den 13 december 1872 för magistraten i Jönköping
tillkom det borgmästaren »att hava närmaste tillsynen över redogörelsen
för kronouppbörden». Den 5 oktober 1900 biföll Kungl. Majit av
stadsfullmäktige i Jönköping gjord framställning örn inrättande av en
kronouppbördskassörstjänst i staden, vars innehavare enligt framställningen
skulle fullgöra alla med kronouppbörden förenade eller på den grundade
bestyr, som av magistraten föreskreves.

Den 28 apiil 1923 upptäcktes det, att balans förelåg i de av kronouppbördskassören
Sven Cedergren omkänderkavda kronoräkenskaperna för
staden. Förskingringarna hade ägt rum åren 1917—1923. Under denna
tid var Ekdahl ordinarie rådman i Jönköping. Från april 1922 uppehöll
han såsom den i tjänst varande äldste rådmannen borgmästarämbetet, som
då. var vakant. Dahlbäck var från oktober 1920 ordinarie rådman, och
Wirgin innehade från januari 1921 förordnande att bestrida en rådmansbefattning.

Kionouppböi dskassören i Jönköping hade att fullgöra alla med kronouppbörden
förenade eller på den grundade bestyr, som av magistraten föleskrevos.
Några uttryckliga eller direkta föreskrifter i sådant hänseende
voro ej giv na, men enligt sedan lång tid tillbaka rådande praxis handhade
kronouppbördskassören självständigt uppbördsväsendet i sin helhet.
Kronouppbördskassörens liandhavande av uppbördsväsendet skedde emellertid
pa magistratens ansvar. Detta innebar, att magistraten var ersättningsskj
Idig för all uppkommande brist även örn denna icke på något sätt
orsakats av magistratens försummelse eller eljest kunde läggas magistraten
till last. Detta ansvar kallas magistratens redogöraransvar och är
således helt av civil natur. Magistraten hade vidare skyldighet att kontrollera
kionouppbördskassörens medelsförvaltning, och, örn magistraten
gjorde sig skyldig till försummelse härutinnan, var magistraten ersättningsskyldig
för den brist, som uppkom till följd av sådan försummelse.
Denna ersättningsskyldighet grundas å allmänna rättsregler och är av
kiiminell natur. Emellertid ålåg det, enligt arbetsordningen för magistraten,
borgmästaren »att hava närmaste tillsynen över redogörelsen för
kronouppbörden». Detta stadgande har blivit tolkat så, att borgmästaren
skulle i första hand kontrollera kronokassörens medelsförvaltning och att
övriga ledamöter i magistraten endast efter anmälan av borgmästaren —

Statsutskottets utlåtande Nr 60. 7

örn han under utövandet av sin kontroll uppmärksammat något förhållande,
som påkallade magistratens ingripande eller anledning eljest toresg
därtill — skulle taga befattning med kontrollen.

I det av Kungl. Maj:t genom utslag den 19 oktober 1932 aydömda målet
har ansvar yrkats å magistraten för tjänstefel, enar magistraten dels
låtit Cedergren självständigt utöva vissa bestyr, som rätteligen ankommo
å magistraten, dels ock försummat magistraten åvilande kontroll över Cedergren
medelsförvaltning. I förstnämnda hänseende har ansvarsyrkandet
ogillats, enär magistraten varit befogad att overlata bestyren i r ga
åt Cedergren. Beträffande däremot yrkandet örn ansvar pa grund av
eftersatt kontrollskyldighet har detta på så sätt bifallits, att Ekdahl domts
att böta 200 kronor, varemot talan mot Dahlbäck och Wirgin ogi a s. n
ledningen härtill var den, att Ekdahl under den tid, han tjänstgjort såsom
borgmästare, hort, på sätt förut angivits, i första hand kontrollera Cedergren
medelsförvaltning. „ . ,

I målet har .vidare förts talan örn ersättning grundad dels pa magistratens
eftersatta kontrollskyldighet, dels och på magistratens redogoraransvar.
I förstnämnda hänseende har talan ogillats. Skalet härtill vai beträffande
Dahlbäck och Wirgin, att de ej gjort sig skyldiga till tjänstefel
och beträffande Ekdahl, som dömts för tjänstefel, att balansen till
största delen redan förelåg, när Ekdahl förordnades till borgmästare, samt
att, även örn Ekdahl efter denna tid skulle hava börjat agna Cedergren
behörigt inseende, det i alla fall icke syntes bora antagas att till följd
därav genom tidigare upptäckt av dennes förskingringar eller eljest uppkomsten
av återstående del av balansen skolat förhindras. Den på magistratens
redogöraransvar grundade ersättningstalan har emellertid pa sa
sätt bifallits, att Dahlbäck, Wirgin och Ekdahl ålagts att utbetala vissa
belopp Efter avdrag av vad som guldits medelst garantiforsakrmg har
Dahlbäck sålunda utgivit 429 kronor 86 öre, Wirgin 406 kronor 64 ore och
Ekdahl 559 kronor 29 öre, varjämte samtliga skulle gaida ranta.

Vid anmälan av förevarande ärende har departementschefen anfört, att
han såvitt anginge Dahlbäck och Wirgin, vore ense med de i ärendet horda
myndigheterna och således funne sig böra förorda, att ersättning bereddes
dem för vad de av egna medel utgivit på grund av Kungl. Maj:ts lfrågakomna
utslag ävensom att de befriades från dem i utslaget ålagd skyldighet
att gälda ränta. Riksdagen hade i tidigare likartade fall medgivit
befrielse från betalningsskyldighet eller beviljat ersättning av statsmedel
för belopp, som utgivits till fullgörande av sådan betalningsskyldighet.
Samma billighetshänsyn, som varit avgörande i do tidigare fallen, syntes
även här göra sig gällande. Någon försummelse läge ej heller enligt
Kungl. Maj-.ts utslag någon av Dahlbäck och Wirgin till last.

Vad beträffade Ekdahl syntes däremot förhållandet vara ett annat. \ lsserligen
grundade sig, såsom justitiekanslersämbetet i avgivet yttrande fram -

Utskottet.

8 Statsutskottets utlåtande Nr 60.

Milit, den Ekdahl ålagda ersättningsskyldigheten icke på förfarande, som
funnits vara av beskaffenhet att föranleda ansvar, men då Ekdahl dömts
till ansvar för det han eftersatt honom åliggande tillsyn över Cedergrens
medelsförvaltning, syntes de billighetshänsyn, som kunde åberopas i fråga
örn Dahlbäck och Wirgin, icke i samma mån vara till finnandes beträffande
Ekdahl. Departementschefen ansåge sig därför icke kunna förorda, att
Ekdahl beviljades ersättning för vad han av egna medel nödgats utgiva
på grund av Kungl. Maj:ts utslag. Emellertid syntes departementschefen
någon eftergift böra meddelas Ekdahl i fråga örn hans skyldighet att gälda
ranta. Det syntes nämligen icke kunna förnekas, att den tid, som förflutit
från det räntan började löpa och till dess kronans fordran å ränta
genom Kungl. Majda utslag blivit slutligen fastställd, vore anmärkningsvart
lång. Och det dröjsmål med anhängiggörandet av kronans ersättningsanspråk,
som agde rum efter det Cedergrens förskingringar blivit upptäckta,
kunde ej läggas Ekdahl till last. Med hänsyn härtill syntes det skäligt,
att Ekdahl befriades från att gälda ränta för tiden före den dag, då kronan
finge anses hava framställt sitt skadeståndsanspråk mot honom eller den
18 november 1927, å vilken dag advokatfiskalsämbetets memorial delgivits
honom.

Beloppet av den ersättning av statsmedel, som enligt vad nu nämnts
skulle tillkomma Dahlbäck och Wirgin, syntes departementschefen för
envar av dem böra bestämmas till skillnaden mellan vad de enligt Kungl.
Maj^s utslag haft att i kapital utgiva och vad enligt kvitto gottskrivits
honom till följd av inlevereringen av ett å garantiförsäkring utfallet belopp
å 5,000 kronor. Enligt denna grund skulle ersättningen utgöra för
Dahlbäck 429 kronor 86 öre och för Wirgin 406 kronor 64 öre.

Enligt Kungl. Majda förevarande förslag skulle till Dahlbäck och Wirgin
utbetalas ersättning för av dem i anledning av Kungl. Maj:ts utslag
den 19 oktober 1932 av egna medel utgivna belopp, varjämte de skulle
befrias från skyldigheten att gälda dem i utslaget ålagd ränta. Vad angår
Ekdahl, skulle han befrias från skyldighet att gälda så stor del av den
honom i nämnda utslag ålagda räntan, som upplupit under tiden före
den 18 november 1927. Av statsrådsprotokollet framgår, att de i ärendet
hörda myndigheterna, statskontoret, länsstyrelsen i Jönköpings län och
justitiekanslersämbetet, tillstyrkt, att såväl Dahlbäck och Wirgin som Ekdahl
befriades från dem ådömd ersättningsskyldighet till kronan. Utskottet,
som delar nämnda myndigheters uppfattning, har sålunda funnit skäligt,
att jämväl Ekdahl erhåller ersättning för av honom av egna medel utgivet
belopp, 559 kronor 29 öre, samt att han helt befrias från skyldigheten att
gälda honom i Kungl. Maj:ts förenämnda utslag ålagd ränta.

Utskottet får alltså hemställa,

Statsutskottets utlåtande Nr 60.

9

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt herr Hamrins och herr K. J. Ekmans motioner,
II: 133 och I: 260, må medgiva,

a) att från det i riksstaten för budgetåret 1932/1933
uppförda extra förslagsanslaget till oförutsedda utgifter
i allmänhet må såsom ersättning för de belopp, Dahlbäck,
Wirgin och Ekdahl av egna medel utgivit på
grund av Kungl. Maj:ts förenämnda utslag, utbetalas
till Dahlbäck 429 kronor 86 öre, till Wirgin 406 kronor
64 öre och till Ekdahl 559 kronor 29 öre; samt

b) att Dahlbäck, Wirgin och Ekdahl må befrias från
skyldigheten att gälda dem i utslaget ålagd ränta.

Stockholm den 25 april 1933.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utlåtandet nr 58.

Reservation

av herrar Lindblad, Olof Olsson, Nilsson i Malmö, Oscar Olsson, Anderson
i Råstock, Törnkvist i Karlskrona, Eriksson i Stockholm, Andersson i
Höör, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol och Andersson i Ovanmyra,
vilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hava följande
lydelse:

»Utskottet, som ansluter sig till departementschefens ståndpunkt i förevarande
ärende, har sålunda icke kunnat biträda de motionsvis framförda
yrkandena, i vad desamma avvika från Kungl. Maj:ts förslag. På grund
härav får utskottet hemställa,

att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
och med avslag å såväl herr Hamrins motion, II: 133,
i vad densamma skiljer sig från Kungl. Majda förslag,
som herr Ekmans motion, I: 260, må medgiva,

a) att från det i riksstaten för budgetåret 1932/1933

10

Statsutskottets utlåtande Nr 60.

uppförda extra förslagsanslaget till oförutsedda utgifter
i allmänhet må såsom ersättning för de belopp, Dahlbäck
och Wirgin av egna medel utgivit på grund av
Kungl. Maj:ts förenämnda utslag, utbetalas till Dahlbäck
429 kronor 86 öre och till Wirgin 406 kronor
64 öre;

b) att Dahlbäck och Wirgin må befrias från skyldigheten
att gälda dem i utslaget ålagd ränta; samt

c) att Ekdahl må hefrias från skyldighet att gälda
så stor del av den honom i utslaget ålagda räntan, som
upplupit under tiden före den 18 november 1927.»