Statsutskottets utlåtande Nr 47.

1

Nr 47.

Ankom till riksdagens kansli den 1 april 1933 kl. 11 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Marits proposition angående fortsatta
åtgärder till lindrande av arbetslösheten inom
stenindustrien jämte i ämnet väckta motioner.

(4:e avd.)

I en till riksdagen den 17 mars 1933 avlåten proposition, nr 206, har Kungl.
Majit under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för nämnda dag föreslagit riksdagen att
av det av riksdagen å tillägsstat till riksstaten för budgetåret 1932/1933 anvisade
reservationsanslaget å 42,000,000 kronor till bekämpande av arbetslösheten
må under samma budgetår användas ett belopp av högst 1,130,000
kronor för fortsatt inköp av gatsten i huvudsaklig överensstämmelse med av
departementschefen i statsrådsprotokollet förordade grunder.

I anledning av väckta motioner anvisade 1931 års riksdag (skrivelse nr 232)
under utgifter för kapitalökning samt rubrik »Fonden för förlag till statsverket»
ett reservationsanslag av 3,500,000 kronor till förlag för inköp av smågatsten,
att utgå av andra statsinkomster än lånemedel.

I riksdagens skrivelse sammanfattas de grunder, efter vilka steninköpet
borde ske, på följande sätt:

1. Smågatstenen, som skall vara av prima beskaffenhet, nytillverkas, upplagras
och levereras vid kaj eller utlastningsplats till stenhuggerifirmornas
självkostnadspris, dock för Bohuslän och Halland högst 3 kronor 50 öre samt
för ost- och sydkusten högst 3 kronor 85 öre per kvadratmeter.

2. Vid beställningarnas utförande tillses, att arbetstillfällena fördelas på
ett ur arbetslöshetssynpunkt lämpligt sätt.

3. För fördelning av statsbeställningen å olika stenhuggerifirmor och därmed
sammanhängande ärenden bildas en kommitté, bestående av en av Kungl.
Maj :t förordnad ordförande samt två representanter för företagare och två för
arbetare.

4. Firmorna ansvara för de staten tillhöriga lagren och ställa härför godkänd
säkerhet; lagringen sker kostnadsfritt.

5. Det slutliga godkännandet av den inköpta smågatstenen sker vid leveransen
av densamma till förbrukarna.

6. Utformningen av de närmare grunderna för användningen av förevarande
anslag ankommer på Kungl. Majit.

Genom beslut den 5 juni 1931 bestämde Kungl. Majit, att handhavandet av
vissa uppgifter i samband med inköp av smagatsten skulle ankomma pa en
kommitté, sedermera benämnd statens steninköpskommitté. Denna kommitté
består av en av Kungl. Majit utsedd ordförande, landshövdingen O. F. von

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 6 sami. Nr 47. 1

2 Statsutskottets utlåtande Nr 47.

Sydow, samt fyra ledamöter, två representerande arbetsgivarna och två arbetarna.

Vidare meddelade Kungl. Maj:t genom beslut den 19 juni 1931 närmare
villkor och bestämmelser att lända till efterrättelse beträffande den beslutade
statsbeställningen.

Dessa villkor och bestämmelser byggde på de av riksdagen angivna huvudgrunderna
och innefattade därutöver föreskrifter bland annat rörande försäljningen
av inköpta stenpartier. I sistnämnda hänseende föreskrevs, att vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen skulle handhava försäljningen och för ändamålet
genom länsstyrelserna lämna samtliga vägstyrelser och vederbörande stadsmyndigheter
i riket underrättelse örn de möjligheter, som komme att föreligga
till inköp av sten från statens förråd, därvid jämväl vederbörandes uppmärksamhet
skulle fästas på möjligheten att erhålla förhöjt statsbidrag till vägbeläggningar
med smågatsten. Försäljningen skulle ske till pris, motsvarande
statens kostnad för vederbörande stenparti, och för leverans vid något
av statens förråd. Belopp, som inflöte vid försäljning av stenparti, skulle av
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bokföras å titel »Fonden för steninköp».

Med bifall till Kungl. Maj:ts i proposition nr 211 framställda förslag anvisade
1932 års riksdag (skrivelse nr 183) för budgetåret 1932/1933 under
utgifter för kapitalökning och rubrik »Fonden för förlag till statsverket» till
förlag för inköp av gatsten ett reservationsanslag av 4,000,000 kronor, att utgå
av lånemedel och användas i huvudsaklig överensstämmelse med de av departementschefen
förordade grunder, samt medgav, att de medel, vilka inflöte
vid försäljning av sten från statens med för budgetåret 1931/1932 anvisat
anslag inköpta förråd av gatsten, finge under budgetåren 1931/1932 och
1932/1933 användas för fortsatta beställningar av gatsten, likaledes i huvudsaklig
överensstämmelse med de av departementschefen förordade grunderna.
I samband härmed framhöll riksdagen bland annat angelägenheten av att i
möjligaste mån tillförlitliga kalkyler rörande firmornas självkostnadspris
lades till grund för bestämmandet av inköpspriset för stenen. Slutligen anhöll
riksdagen i anledning av väckta motioner, att Kungl. Majit ville låta
verkställa en undersökning till klarläggande av möjligheterna för åstadkommande
av en ökad hemmamarknad för svensk gatsten.

Departementschefen har med ledning av från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
införskaffade upplysningar meddelat följande uppgift rörande den för
statens räkning bedrivna tillverkningen av gatsten:

Smågatsten

Storgatsten

Kantsten

Kvantitet

Värde

Kvantitet

Värde

Kvantitet

Värde

Kvm.

Kr.

Kvm.

Kr.

Löpm.

Kr.

Tillverkat......

2,040,666

7,202,174: —

68,500

514,000: —

14,000

68,600: —

Hittills sålt.....

192,333

681,798:24

1,800

13,500: —

7,250

36,360: —

Lagerbehållning

1,848,333

6,520,375: 76

66,700

500,500: —

6,750

32,240: —

Statsutskottets utlåtande Nr 47.

3

Hittills hava alltså genom kontrakt försalts sten för tillhopa i runt tal
732,000 kronor.

I skrivelse den 1 mars 1933 har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
anfört, att de medel, som 1932 års riksdag ställt till förfogande för inköp av
gatsten, disponerats på följande sätt:

Kronor

Beställning av gatsten, avseende tillverkning under april månad
1932 (likviderad enligt Kungl. Maj :ts beslut den 13 maj

Beställning av gatsten, avseende tillverkning under tiden den 17
maj—30 juni 1932 (Kungl. Maj:ts beslut den 13 maj 1932)
Beställning av gatsten, avseende tillverkning under tiden den 1—

31 juli 1932. (Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1932) ----

Beställning av gatsten, avseende tillverkning under tiden 1 oktober—31
december 1932 (Kungl. Maj:ts beslut den 23 september
1932) ............................................

Beställningar av kantsten, avseende tillverkning med början under
hösten 1932. (Kungl. Maj:ts beslut den 21 oktober och den

16 december 1932) ......................•••„••••••••"•

Beställning av gatsten, avseende tillverkning under ar 1933 med
avslutning i mitten av mars månad. (Kungl. Maj :ts beslut den
13 januari 1933) ......................................

388,248: 53
641,759:04
430,277:01

1,691,868: —

96,000: —

1,128,435: 60

Tillhopa kronor 4,376,588: 18

Länsstyrelsen har i sin skrivelse hemställt, att Kungl. Maj:t måtte inhämta
riksdagens medgivande till företagande av ytterligare stenbeställningar
enligt hittills tillämpade grunder och i den huvudsakliga omfattning, att
nu vid statliga stenbeställningar sysselsatt arbetarantal måtte kunna beredas
fortsatt sysselsättning under en tid av tva mannder innevarande budgetar,
ävensom att för detta ändamål måtte få disponeras medel ur arbetslöshetsanslaget
att sedermera ersättas av medel, som kunde komma att inflyta genom
försäljning av gatsten från statens stenlager.

Vidare har länsstyrelsen i Blekinge län i skrivelse till chefen för socialdepartementet
den 3 mars 1933 hemställt bland annat att, därest sa läte sig
göra, statsbeställningen av sten måtte utökas, sa att åtminstone det antal stenarbetare,
som hittills inom länet varit sysselsatt med fullgörande av dylik
beställning, måtte kunna erhålla arbete under ytterligare minst två månader.

Till följd av remisser hava utlåtanden över den av länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län gjorda framställningen avgivits av statens arbetslöshetskommission
och socialstyrelsen, vilka båda uttalat tveksamhet mot ytterligare stenbeställningar.
.

Departementschefen har för egen del anfört följande:

De statsbeställningar av gatsten, som alltsedan hösten 1931 ägt rum, hava
varit ägnade att verksamt lätta förhållandena för en av depressionen inom
stenindustrien hårt drabbad befolkning. Någon förbättring i situationen för
denna näringsgren har icke inträtt, och när arbetena med berörda stenbeställningar
nu blivit slutförda, föreligger alltjämt ett oförminskat behov av
bistånd från det allmännas sida åt arbetarna inom ifrågavarande industri.

4

Statsutskottets utlåtande Nr b7.

Vid beviljande av anslag för statliga beställningar av gatsten har förutsatts,
att ett dylikt statligt ingripande icke skulle bliva annat än rent tillfälligt.
I betraktande härav kan det synas tveksamt, huruvida denna hjälpforni
ytterligare bör anlitas. Vid prövning av de olika synpunkter, som kunna läggas
på denna fråga, har jag emellertid — efter att jämväl vid besök inom vissa
stenhuggeridistrikt på västkusten hava tagit närmare del av förhållandena —
funnit övervägande skäl tala för att, på sätt av länsstyrelserna i Göteborgs och
Bohus samt Blekinge län föreslagits, genom ytterligare statsbeställningar
av gatsten bereda arbetarna inom stenindustrien nödvändigt bistånd fram emot
den även med hänsyn till den allmänna arbetstillgången gynnsammare sommartiden.
Härigenom skulle detta hjälpsystem komma att avvecklas på ett mindre
kännbart sätt än örn statsbeställningarna vid nuvarande tidpunkt omedelbart
upphörde. . Jag anser mig alltså böra förorda, att statsbeställningar
företagas hos stenindustriföretag för en tid av ytterligare högst två månader
och för ett belopp, svarande mot vad som för senaste tvåmånadersperiod stått
till förfogande eller alltså högst 1,130,000 kronor. Med avseende å dessa beställningar
lära böra lända till efterrättelse i huvudsak samma grunder, som
hittills tillämpats. I fråga örn sättet för beredande av härför erforderliga
medel tillstyrker jag, att för sådant ändamål anlitas det av riksdagen å tillläggsstat
till riksstaten för innevarande budgetår anvisade reservationsanslaget
å 42,000,000 kronor till bekämpande av arbetslösheten. För vad sålunda
tages i anspråk torde anslaget böra gottgöras av medel, som inflyta vid försäljning
av sten från statens förråd. För närvarande gäller, att inflytande
försäljningsmedel skola bokföras å titeln »Fonden för steninköp». Härmed
skulle .alltså i fortsättningen anstå, till dess berörda anslag blivit gottgjort
nu ifrågavarande, belopp. Chefen för socialdepartementet har förklarat sig
intet, hava att erinra mot en disposition av medel från omförmälda anslag
i enlighet med vad jag sålunda. förordat. Med hänsyn till önskvärdheten av
att undvika ett längre uppehåll i arbetena synes det påkallat, att förevarande
ärende av riksdagen göres till föremål för skyndsam behandling.

. Vad beträffar spörsmålet om ökad avsättning av den för statens räkning
tillverkade stenen, måste utsikterna härför — såsom av den lämnade redogörelsen
framgår — tyvärr betecknas, såsom för närvarande föga gynnsamma.
Åtgärder för åvägabringande örn möjligt av ändring härutinnan torde därför
— såsom även framhållits i motioner till årets riksdag — bliva påkallade.

I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till
behandling förehaft två före avlåtandet av propositionen inom riksdagen väckta
motioner, den ena, nr 61, inom första kammaren av herr A. L. Sundberg samt
den andra, nr 307, inom andra kammaren av herr C. M. Brännberg m. fl., i
vilka motioner hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit
hemställa att försäljning inom landet av i statens förråd befintlig gasten må
ske till marknadspris samt att i övrigt vidtaga de åtgärder som i motionerna
anförts.

Över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat yttranden
från kommerskollegium samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Kommerskollegium har i sitt den 10 mars 1933 avgivna yttrande anfört i
huvudsak följande:

De nu gällande, av Kungl. Majit den 4 november 1932 fastställda försäljningsprisen,
nämligen

för Bohuslän ........3 kronor 48 öre per kvadratmeter,

» Hallands län.......3 » 36 > » >

» Blekinge >.......3 » 70 » » » och

» Kalmar ».......3 » 79 > » »

Statsutskottets utlåtande Nr hl.

5

motsvarade statens inköpspris för gatstenen, beräknat såsom medelpris undei
båda leveransåren för vart och ett av de nämnda länen. Inköpspriset, sorn
anpassats efter produktionskostnaden, hade varit något högre under budgetåret
1931/1932 än under året 1932/1933 och vore de nu gällande länspriserna
alltså något högre än stentillverkarnas självkostnadspris ^enligt den undersökning,
som statens steninköpskommitté låtit verkställa år 1932. Av denna
framginge bland annat, att för de firmor i Bohuslän och Halland, som hade
lägsta självkostnaden, priset lage 25 ä 30 öre pr kvadratmeter smågatsten under
medeltalet. Om man dessutom toge hänsyn till fraktkostnaderna, vöre det
uppenbart, att den statsbeställda stenen vid nu gällande prisberäkning i vissa
fall måste ställa sig dyrare än sten från företag med särskilt billiga produktionskostnader
eller med ur fraktsynpunkt för ifrågavarande fall gynnsamt

Med de för närvarande synnerligen osäkra förhållandena på den ^inhemska
öppna marknaden för gatsten syntes det vara svårt att fastställa något mera
allmänt gällande marknadspris. Att sälja statens sten till de lägsta pris som
i varje särskilt fall offererades från annat håll,^ vore väl att ga allt för långt
och att ådraga staten onödigt stora förluster på gatstensbeställningarna. En
genomgående nedsättning av priset pa den staten tillhöriga gatstenen under
självkostnadspriset skulle därjämte helt säkert medföra en allmän sänkning av
prisnivån på gatstensmarknaden inom landet, vilken sänkning ur den redan
hårt beträngda stenindustriens synpunkt finge anses skadlig. Man skulle
även kunna befara, att en dylik sänkning kunde verka nedpressande ^ pa exportprisen
och giva anledning till klagomal fran stenindustrien i främmande
länder över statsunderstödd dumping från svensk sida. _

Hå de under senare år utförda stensättningarna i Sverige beräknats till
c :a 200,000 kvadratmeter per år, syntes den svenska hemmamarknaden endast
så småningom kunna absorbera statens stenlager, savida icke särskilda åtgärder
från statsmakternas sida vidtoges för att påskynda förbrukningen. .

För att undvika allt för menlig inverkan på stenmarknaden av en jämkning
i priset på stenen i statens förråd, borde rabattering förekomma^endast för bestämda
partier avsedda för inhemsk förbrukning. Vid en sadan prövning
från fall till fall kunde ock hänsyn tagas till skillnaden i fraktkostnad och
någon utjämning ernås mellan olika orter. En kraftigare verkande atgäid
vöre helt visst, örn statsmakterna vid beviljandet av bidrag utav statsmedel för
utförande respektive underhåll av permanentbelagck vägar såsom villkor för
bidraget i lämplig utsträckning uppställde fordran pa att gatsten från statens
förråd därvid skulle komma till användning. Hå i viktigare fall beviljande
av dylika bidrag vöre förbehållet Kungl. Maj :ts avgörande, kunde lfragasättas,
att beviljande av nedsättning i försäljningspriset på statens sten skulle
för varje särskilt fall hänskjutas till Kungl. Maj :ts avgörande. Vidare syntes
det ligga närmast till hands, att den statsbeställda stenen användes på
sådana sträckor, där statens intresse och ekonomiska bidrag bleve störst,
d. v. s. på de s. k. riksvägarna, och att den ifrågasatta riksvägen Malmö—
Göteborg—Svinesund utan tvekan vore den lämpligaste platsen för användande
av huvudparten av ifrågavarande sten, eller den som tillverkats i Bohuslän

och Halland. _ , .

Vad i motionerna föreslagits om medgivande för väg- och vattenbyggnadss
ty reisen att vid försäljning av gatsten leverera stenpartiet fritt förbrukning»-platsen i de fall detta ansa ges lämpligt och till fördel för försäljningen, förordade
kollegiet. Het syntes icke vara omöjligt att genom ett dylikt förfaringssätt
ernå en i någon man ökad marknad, och örn större partier sten
befraktades i ett sammanhang, borde fraktrabatter kunna utverkas både till
sjöss oell på berörda järnvägar.

6

Statsutskottets utlåtande Nr 47.

I avseende å lämpligheten av att även nästkommande budgetår med användande
av de medel, som inkomme för försåld sten från statens förråd, verkställa
ytterligare . inköp av sten erinrade kollegium örn att avsättningen av
den staten tillhöriga stenen syntes kunna beräknas taga så lång tid, att fristen
för stenens fria upplagring hos leverantören kunde komma att utlöpa, innan
lagren hunnit tömmas.

Att statsbeställning av gatsten inom den av hittills beviljade anslag givna
ramen fortginge till dess att förhållandena för stenarbetarna förbättrats, synles
emellertid ofrånkomligt. Kollegium ville dock understryka behovet av att
från statsmakternas sida vidtoges kraftigare mått och steg till åvägabringande
av en ökad inhemsk användning av gatstenen.

Väg- och vattenhy g gnadssty reisen har i sitt den 1 mars 1933 avgivna yttrande
anfört följande:

Mot de synpunkter, som framförts i motionerna hade styrelsen i huvudsak
intet att erinra. Styrelsen hänvisade härvid till en rapport styrelsen den 19
januari 1933 avgivit till chefen för kommunikationsdepartementet.

Därest emellertid statsutskottet icke skulle anse sig kunna förorda en reducering
av försäljningspriset för i statens förråd befintlig gatsten på sätt
motionärerna i omförmälda motioner och styrelsen i rapporten föreslagit, syntes
ännu en art av prisreducering kunna tänkas ske, varigenom måhända möjlighet
förefunnes att skapa förutsättningar för en ökad avsättning för statens
gatsten genom att Kungl. Majit från städernas och landsbygdens utjämningsandelar
till permanentbeläggningsföretag beviljade drätselkammare
och vägstyrelser statsbidrag till sådant belopp, att inköp av gatsten från statens
förråd icke skulle komma att ställa sig oförmånligare än inköp av sten
från enskilda företag eller användande av annat beläggningsämne. Därigenom
komme priset för statens gatsten vid varje tillfälle att nå paritet med
öppna marknadens stenpris resp. pris å andra beläggningsämnen, varigenom
— så vitt styrelsen med hänsyn till den omfattande gatu- och vägbyggnadsverksamheten
inom landet förmådde bedöma — en icke oväsentlig ökning av
försäljningarna skulle kunna påräknas.

. Bidrag till inköp av gatsten från statens förråd hade hittills för städernas
vidkommande utgått med en fast procentsats av 15 procent å samtliga med
inköp av sten. från statens förråd sammanhängande kostnader. Motsvarande
bidrag hade i vad avsåge väghållningsdistrikt utgått med en procentsats,
varierande från 2 till 15 procent, beroende av den merkostnad inköp från
statens förråd förorsakat.

Bidrag av nu^ifrågasatt art skulle i enlighet med det nu framförda förslaget
alltså icke såsom hittills förekommit i fråga örn städer utgå med viss fast
procentsats, utan inom rimliga gränser bli beroende av och proportionellt
mot den merkostnad, som komme att uppstå vid inköp av sten från statens
förråd jämfört med inköp från privat håll eller användande av annat beläggningsämne.

I betraktande av icke blott den osäkerhet, som för närvarande rådde inom
alla grenar av företagsverksamhet, utan även den inom alla områden förhärskande
tendensen till ständigt fallande priser syntes emellertid de förhoppningar
styrelsen anknutit till de åtgärder, som ifrågasatts i såväl förenämnda
rapport som förevarande yttrande icke få anses innebära någon garanti för
avsevärt ökade försäljningar av sten från statens förråd.

I berörda rapport av den 19 januari 1933 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
avgivit redogörelse angående från statens förråd verkställda försäljningar
av gatsten.

Statsutskottets utlåtande Nr -47.

7

Styrelsen har härvid sammanfattningsvis redogjort för under det gångna
året vunna erfarenheter med hänsyn i första hand till de faktorer, som i avsevärd
grad bidragit att försvåra ifrågavarande försäljningsarbete. Därvid
har styrelsen anfört bland annat följande: Det pris styrelsen vid försäljning

åsatt den i statens förråd upplagrade gatstenen hade ehuruväl enligt uppgift
överensstämmande med stenproducenternas självkostnadspris som ock med det
pris staten erlagt för ifrågavarande stenpartier, synes icke tillnärmelsevis motsvara
priset på gatsten i öppna marknaden. Det hade nämligen visat sig
att den ojämförligt största kategorien köpare — drätselkammare — kunnat
placera sina order hos styrelsen först sedan ifrågavarande köpare beviljats
meraberörda statsbidrag, utgående med 15 % å samtliga med inköp av sten
från statens förråd sammanhängande kostnader. Av de 39 städer, som tilldelats
bidrag för inköp av sten från statens förråd, lia hittills endast 17 begagnat
sålunda erbjuden förmån.

Den i november månad 1932 genomförda sänkningen av priset pa statens
smågatsten hade möjliggjort leveranser från statens förråd till ett pris för
kuststäder av omkring kr. 4: 45—kr. 4: 50 och för inlandsstäder av omkring
kr. 4: 70. Så snart sänkningen av priset på statsbeställd smågatsten blivit bekant,
hade emellertid öppna marknadens pris undergått en förskjutning nedåt
från kr. 4:10 till kr. 3:70, en reducering, som syntes helt utesluta leveranser
från statens förråd icke blott till alla sådana köpare, ^som icke tilldelats
eller kunde beräknas erhålla statsbidrag för steninköp fran statens förråd,
utan jämväl även till de städer, som blivit beviljade meraberörda statsbidrag,
öppna marknadens pris uppginge till omkring kr. 3:70, under det att sten,
inköpt från statens förråd utan bidrag, betingade ett pris av kr. 4:50—4:70
och med bidrag kr. 3:90—4:—. Den skånska marknaden hade därigenom
blivit helt stängd för sten från statens förråd.

Anledningen till det säregna förhållande, att det av ett trettiotal av landets
största såväl organiserade som icke organiserade stenindustriföretag deklarerade
självkostnadspriset i icke oväsentlig grad överstege marknadspriset, hade
man sökt förklara under hänvisning till stenindustriföretagens enorma gamla
stenlager, som läge och tryckte marknaden. Det syntes visserligen vara uppenbart
att stenfirmorna med kännedom örn styrelsens försäljningspriser och eventuella
utgående statsbidrag genom realisering av äldre, sekunda stenlager
kunde erbjuda köpare priser, som icke tillnärmelsevis täckte, firmornas självkostnadspriser
och avsevärt understege styrelsens försäljnigspriser, dymedelst
bidragande till skapande av en instabilitet och osäkerhet, som framför
allt det sista året kännetecknat stenmarknaden. Styrelsen trodde sig emellertid
veta, att i öppna marknaden utbjuden gatsten till i det föregående relaterade
låga priser icke varit gammal, sekunda sten utan fastmer sten av .prima
kvalitet, nytillverkad och handslagen. Det förekomme t. o., m. att sålunda
erbjuden sten betecknats såsom »sten av samma sort och kvalitet som den för
statens räkning tillverkade.»

Rörande den fortsatta försäljningsverksamheten har styrelsen gjort följande
uttalande.

Även örn från visst håll kritik framförts rörande det monetära ^resultatet av
styrelsens verksamhet i vad avsåge försäljningen av i statens förråd upplagrad
gatsten, syntes dels de med försäljningsarbetet sammanhängande svårigheterna,
dels ock den till kvantiteten begränsade marknaden inom landet under
nuvarande förhållanden praktiskt taget utesluta varje möjlighet till en i väsentlig
grad ökad avsättning flir statens gatsten. En stegrad förbrukning av
gatsten inom landet syntes icke kunna påräknas med mindre från statsmak -

8

Statsutskottets utlåtande Nr -47.

Utskottet.

ternas sida extraordinära åtgärder vidtoges, exempelvis beläggning med gatsten
av riksvägen i västra Sverige. I betraktande jämväl av att årsbehovet
av gatsten inom landet för de senaste åren beräknats till omkring 200,000 kvm,
syntes försäljningen av sten från statens förråd näppeligen kunna ske i snabbare
tempo än som skett under år 1932.

Styrelsen ifrågasatte slutligen, huruvida icke för vinnande av önskvärd
snabbare avsättning för i statens förråd upplagrad gatsten grunderna för beräkning
av försäljningspriset för sten från statens förråd måtte upptagas till
förnyad omprövning för skapande av ett med öppna marknadens priser vid
varje tillfälle i allt väsentligt mer överensstämmande försäljningspris.

Visserligen har — såsom i propositionen jämväl erinrats — vid beviljandet
tidigare av anslag till stenbeställningar förutsatts, att ett dylikt statsingripande
icke kunde bliva annat än rent tillfälligt, i det att stenindustriens fortbestånd
genom krisen måste grundas på mera varaktiga förutsättningar,
främst företagens egen kraft till anpassning och återhämtning.

Utskottet har dock ej velat motsätta sig Kungl. Maj:ts förslag att ett ytterligare
belopp av högst 1,130,000 kronor må få användas för ytterligare statsbeställningar.
Härigenom skulle de statliga stentillverkningarna kunna fortgå
ytterligare två månader och fortsatt arbete kunna beredas de 3,000—4,000
personer, som hittills sysselsatts med beställningarna, till framemot sommaren
med dess i allmänhet gynnsammare arbetstillgång.

I enlighet med Kungl. Majda förslag torde det erforderliga beloppet, högst
1,130,000 kronor, kunna beredas fran det å tilläggsstaten för innevarande
budgetår anvisade anslaget å 42,000,000 kronor för bekämpande av arbetslösheten.
Att, på sätt departementschefen jämväl förutsatt, detta anslag skulle
av inflytande stenförsäljningsmedel framdeles gottgöras för vad som av anslaget
tagits i anspråk för stenbeställningarna, synes utskottet dock ej påkallat.

För dessa nya stenbeställningar skulle i huvudsak gälla de tidigare av riksdagen
angivna normerna, innebärande bland annat, att stenen skall levereras
till stenhuggerifirmornas självkostnadspris.

De föga gynnsamma utsikterna att vinna avsättning för de statsbeställda
stenlagren kräva i detta sammanhang viss uppmärksamhet; av den redan tillverkade
stenen, motsvarande ett värde av omkring 7.75 miljoner kronor, har hittills
allenast omkring en tiondel kunnat försäljas. Såsom i väckta motioner och
jämväl av departementschefen framhållits, lära åtgärder bliva påkallade för
en ändring härutinnan. Med avseende å möjligheterna till en önskvärd snabbare
försäljning av stenen anser utskottet, att köpevillkoren böra anpassas
efter det allmänna marknadsläget och vid varje tidpunkt i övrigt rådande
förhållanden.

Mot den motionsvis framförda tanken att — med anlitande av hädanefter
inflytande stenförsäljningsmedel — utsträcka de statliga stenbeställningarna
jämväl till tiden efter den 1 juli 1933 kunna enligt utskottets mening betänkligheter
hysas. Någon definitiv ståndpunkt till frågan lärer dock ej nu kunna
eller böra tagas, utan torde detta spörsmål få bedömas allt efter förhållandenas
utveckling inom stenindustrien samt på arbetsmarknaden i övrigt och

Statsutskottets utlåtande Nr 47.

9

med tillämpning av de allmänna normer, som kunna komma att gälla för övriga
statliga arbetslöshetsåtgärder.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

a) att av det av riksdagen å tilläggsstat till riksstaten för
budgetåret 1932/1933 anvisade reservationsanslaget å
42,000,000 kronor till bekämpande av arbetslösheten må under
samma budgetår användas ett belopp av högst 1,130,000
kronor för fortsatt inköp av gatsten i huvudsaklig överensstämmelse
med de av departementschefen i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden den 17 mars 1933 förordade
grunder;

b) att de av herrar Sundberg och Brännberg m. fl. i ämnet
väckta motionerna 1: 61 och II: 307 må anses besvarade med
vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 1 april 1933.

På statsutskottets vägnar:

ANDERS ANDERSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Lindblad, Widell, Nilsson i Malmö, Svensson
i Kompersmåla, Carlsson i Gävle, Asplund, Walles, Ernfors, Bergström, Nilsson i
Fredriksfält, Nylander och Andersson i Djursholm; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Holmgren, Jansson i
Falun, Strindlund, Törnkvist i Karlskrona, Persson i Fritorp, Eriksson i Stockholm,
Jeppsson, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol, Andersson i Ovanmyra
och Skoglund.

Reservation

av herrar Nylander, Strindlund och Persson i Fritorp.

Bihang till riksdagens protokoll 1983. 6 sami. Nr 47.

2