Statsutskottets utlåtande Nr 43.

1

Nr 43.

Ankom till riksdagens kansli den 28 mars 1933 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående
nedläggande av Svartälvs järnväg m. in.
jämte en i ämnet vädd motion.

(4:e avd.)

I en till riksdagen avlåten, den 20 januari 1933 dagtecknad proposition,
nr 55, Ilar Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen medgiva, att Svartälvs järnväg må nedläggas samt till bananläggningen
hörande mark och övriga tillgångar försäljas eller, på sätt departementschefen
föreslagit, disponeras för vägändamål.

I sammanhang med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet förehaft
en inom första kammaren av herr 0. H. Akerberg väckt motion, nr 236,
däri hemställts, att riksdagen till beslutet örn Svartälvsbanans nedläggande
måtte foga det villkoret, att nedläggandet skall ske först när de vägar, som
befolkningen efter järnvägens nedläggande är hänvisad till, försatts i ett
under alla delar av året brukbart skick.

Svartälvs järnväg omfattar sträckan mellan Kortfors å Nora Bergslags järnväg
och Grythyttehed å Bergslagernas järnväg. Svartälvs järnväg, som är
smalspårig, har en längd av 38 km.

Sedan Svartälvs järnvägsaktiebolag år 1909 blivit försatt i konkurs, nödgades
fullmäktige i riksgäldskontoret å exekutiv auktion den 23 mars 1910
inropa järnvägen med rullande materiel m. m. för statsverkets räkning.
Genom brev den 29 april 1910 uppdrog Kungl. Majit åt järnvägsstyrelsen
att tills vidare från och med den 1 maj samma år förvalta järnvägen på
enklaste och billigaste sätt utan ändring i den vid järnvägen anställda personalens
ställning samt med tillämpande av dittills för järnvägen gällande taxor
och reglementen.

I skrivelse den 23 november 1932 har järnvägsstyrelsen gjort framställning
örn nedläggande av ifrågavarande järnväg.

Till stöd härför har styrelsen anfört att större delen av den trafik, som
Svartälvs järnväg tidigare hade att besörja, numera övergått till andra transportmedel
(landsvägar och flottleder), i den mån den icke på grund av
minskad bruksrörelse helt bortfallit. Järnvägens affärsresultat hade därigenom
så försämrats, att inkomsterna numera icke täckte mer än ungefär
hälften av utgifterna. Järnvägsstyrelsen har vidare meddelat, att styrelsen
förhandlat med angränsande järnvägar, Nora Bergslags och Bergslagernas,
örn järnvägens försäljning till dem, helt eller delvis. Liknande
förhandlingar hade även förts med Hällefors bruks aktiebolag och Carls ll>hani/

till riksdagens protokoll 1333. 6 sami. Nr 43—44. 048 33 1

2

Statsutskottets utlåtande Nr 43.

dahls aktiebolag. Samtliga nu nämnda intressenter hade emellertid antingen
helt avböjt ett sådant förvärv eller också avgivit underhandsbud, vilka såsom
understigande motsvarande beräknade realisationsvärden icke kunde av
järnvägsstyrelsen förordas till antagande.

Länsstyrelsen i Örebro län har till järnvägsstyrelsen avgivit yttrande i
ärendet och därvid meddelat, att befolkningen i orten ävensom trafikanter
samt övriga, vilkas intresse kunde av frågan beröras, lämnats tillfälle att
yttra sig i ärendet samt att därjämte den 28 maj 1932 sammanträde hållits
med ombud för större trafikanter och anslutande järnvägar ävensom vederbörande
vägstyrelser.

Länsstyrelsen har för egen del anfört i huvudsak följande:

Befolkningen i den trakt av länet, där Svartälvs järnväg framgår, vore i
fråga örn vägförbindelser illa tillgodosedd. I Svartälvsdalen mellan Grythyttehed
och Kortfors funnes för närvarande icke någon allmän väg, och de
enskilda vägarna vore av mycket dålig beskaffenhet. Härav följde, att järnvägen
även med den inskränkta trafik, som därå under senare år upprätthållits,
för befolkningen vöre av betydelse och att järnvägsdriftens upphörande
måste innebära en icke ringa olägenhet.

I händelse av järnvägens nedläggande måste ortens kommunikationsbehov
på annat sätt tillgodoses. Länsstyrelsen hade låtit verkställa undersökning
härom samt för ändamålet funnit erforderligt, att de nuvarande enskilda
utfartsvägarna Ekestorp—Kråkviken å (landsvägen Nora—Grythyttehed)
samt Rockesholm—Stadra (vid samma landsväg) iordningställdes och att därjämte
förbättrad vägfcrbindelse, till större delen lämpligen med utnyttjande
av den nuvarande järnvägsbanken, anordnades mellan Ekestorp ooch Rockesholm.
På föranstaltande av länsstyrelsen hade civilingenjören Å. Blomberg
i Hällefors uppgjort summariska planer med kostnadsförslag till dessa vägarbeten,
vilka sammanlagt beräknats draga en kostnad av omkring 380,000
kronor. De nya eller ombyggda vägarna skulle fortfarande bliva av enskild
natur, men dock sådana, att de motsvarade trafikens behov.

Under förutsättning att nödiga vägförbindelser bleve anordnade i huvudsaklig
överensstämmelse med de föreliggande förslagen, hade länsstyrelsen
intet att erinra mot nedläggande av järnvägsdriften å Svartälvs järnväg.

I ärendet hava utlåtanden avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
statens arbetslöshetskommission, domänstyrelsen och riksräkenskapsverket.

Järnvägsstyrelsen har vidare gjort två framställningar i fråga örn den vid
Svartälvs järnväg anställda personalen, vilken på grund av de särskilda förvaltningsförliållandena
icke tillhör statens järnvägars personal. Över dessa
framställningar har kommunikationsverkens lönenämnd yttrat sig.

Departementschefen har anfört, att ehuru rådande ekonomiska förhållanden
givetvis bidragit till den under de senaste åren inträdda ytterligare minskningen
av trafiken, denna minskning dock på grund av övergång till andra
trafikmedel syntes till största delen bliva beståndande. Det syntes därför
uppenbart, att tillräckliga skäl saknades för bibehållande av järnvägslinjen.
För traktens behov lämpade samfärdsmedel — det gällde här en befolkning,
av uppgifter i handlingarna att döma uppgående till ett antal av omkring
700 — syntes kunna, i den mån så befunnes erforderligt, åstadkommas genom
förbättrade vägförbindelser. För möjliggörande av ett med hänsyn till anspråken
på statsmedel erforderligt, mera ingående bedömande av vägbeliovet

Statsutskottets utlåtande Nr 43.

3

och lämpligaste sättet att tillgodose detsamma syntes dock den härutinnan
föreliggande utredningen böra kompletteras. Yad beträffade finansieringen
av sådana eventuella vägarbeten, till vilka bidrag av statsmedel kunde komma
att utgå, borde, i enlighet med riksräkenskapsverkets uttalade uppfattning,
vid järnvägens försäljning inflytande medel icke komma till användning för
ändamålet.

Med tillstyrkande, att trafiken å Svartälvs järnväg vid lämplig tidpunkt
nedlägges, har departementschefen vidare anfört följande:

»Efter trafikens nedläggande torde till bananläggningen hörande mark och
övriga tillgångar få försäljas, vartill riksdagens medgivande nu torde böra
inhämtas. Därest någon del av den till järnvägen hörande marken skulle
erfordras till väganläggning för domänverkets räkning, torde vad för sådant
ändamål behöves få avgiftsfritt överlåtas till nämnda verk. Innan försäljning
av övrig mark sker, torde ock böra tillses, i vad mån densamma lämpligen
kan nyttiggöras för vägändamål. Aven för sådant fall torde Kungl. Majit böra
äga frihet att, där så av omständigheterna påkallas, upplåta järnvägens mark
utan ersättning. I nu berörda hänseenden torde järnvägsstyrelsen böra hos
Kungl. Majit göra eventuellt erforderlig framställning.»

I anslutning till den i ämnet väckta motionen förutsätter utskottet, att
åtgärder vidtagas för att ortsbefolkningens trafikbehov må i nödig och lämplig
utsträckning tillgodoses.

I övrigt har Kungl. Majits förevarande förslag ej givit utskottet anledning
till erinran.

Utskottet hemställer alltså,

a) att riksdagen må medgiva, att Svartälvs järnväg må nedläggas
samt till bananläggningen hörande mark och övriga
tillgångar försäljas eller, på sätt departementschefen i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden den 20 januari 1933
föreslagit, disponeras för vägändamål;

b) att herr Åkerbergs motion I: 236 må anses besvarad med
vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 28 mars 1933.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KV ADHELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Kvarnzelius, Lindblad, Widell, Bergqvist,
Nilsson i Malmö, Svensson i Kompersmåla, Oscar Olsson, Carlsson i Gävle, Ernfors,
Bergström, Nilsson i Fredriksfält och Björck samt

från andra kammaren: herrar Holmgren, Jansson i Falun, Strindlund,
Persson i Fritorp, Jeppsson, Andersson i Höör, Persson i Falla, Svensson i Grönvik,
Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol, Högström och Isacson.

Utskottet.