4

Statsutskottets utlåtande Nr 133.

Nr 133.

Ankom till riksdagens kansli den 16 juni 1933 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med
förslag örn ersättning för debitering och uppbörd av
land sting smedel m. m.

(3:e avd.)

I en till riksdagen avlåten, den 17 februari 1933 dagtecknad proposition,
nr 151, har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för samma dag, föreslagit riksdagen att

dels antaga ett vid propositionen fogat förslag till förordning örn ersättning
för debitering och uppbörd av landstingsmedel;

dels antaga vid propositionen fogat förslag till förordning örn debitering
och uppbörd av tingshusmedel;

dels under femte huvudtiteln anvisa ett extra förslagsanslag till ersättning
till häradsskrivarna för pensionsförteckningar av 56,000 kronor;

dels och medgiva, att häradsskrivare må tillsvidare,'' i enlighet med de i
statsrådsprotokollet angivna grunderna, äga att utan kostnad för statsverket
årligen erhålla ledighet för enskilda angelägenheter under en tid av 20 dagar
intill det år, under vilket han uppnår 40 års ålder, samt av 30 dagar för
tid därefter, med rätt för honom att uppbära samtliga de med tjänsten
förenade inkomsterna med undantag för den del därav, vilken enligt träffad
överenskommelse skall utgå till vikarien.

Ifrågavarande proposition har remitterats till statsutskottet, i vad densamma
icke angår författningsförslagen.

I skrivelse den 9 juni 1932, nr 213, punkt 2, har riksdagen hemställt,
att Kungl. Majit ville för 1933 års riksdag framlägga förslag örn en allmän
sänkning av utgående provisioner för häradsskrivare och kronouppbördsmän
i städer. Skrivelsen, som blivit föremål för förberedande behandling
inom finansdepartementet, har sedermera för fortsatt handläggning överlämnats
till socialdepartementet.

Denna skrivelse har föranletts av ett av riksdagens år 1931 församlade
revisorer gjort uttalande örn behovet av en reglering av tillförordnade
häradsskrivares sportelinkomster. Statsrevisorerna framhöllo, att det läge i
sakens natur, att häradsskrivarna eller de tjänstemän, som vid en omorganisation
av fögderiförvaltningen kunde komma att ersätta dem, skulle vid
blivande lönereglering komma att få vidkännas indragning av sportelin -

Statsutskottets utlåtande Nr 133.

5

komsterna. Då berörda befattningshavare tillerkänts en relativt gynnsam
ställning i lönehiinseende, ifrågasatte statsrevisorerna, huruvida icke redan nu
en reducering av sportelinkomsterna borde företagas i de fögderier, där häradsskrivare
änsterna vore vakanta. Statsrevisorerna ansågo, att denna reduktion
exempelvis kunde ske på det sätt, att tillförordnade häradsskrivarnas inkomster
av tjänsten minskades med ett belopp, som motsvarade det till dem
från staten utgående förvaltningsbidraget, utgörande 150 kronor för varje påbörjat
5,000-tal av folkmängden i fögderiet. Även andra utvägar för regleringen
ansågo statsrevisorerna dock kunna erbjudas.

Riksdagen uttalade i sin ovannämnda skrivelse, att den föreslagna reduceringen
icke borde verkställas genom indragning av förvaltningsbidraget till
tillförordnade häradsskrivare, utan sänkningen borde drabba samtliga häradsskrivare.
Riksdagen ansåg detta lätteligen böra ske genom nedsättning av
den till häradsskrivarna utgående provisionen på landstings- och vägskatt,
som debiterats genom dem. Procentsatserna för beräkning av provisionen,
som för närvarande utgå med 1.2 % å den del av uppbörden, som ej överstiger
100,000 kronor, 0.9 % å den del av uppbörden, som överstiger 100,000
kronor men ej 300,000 kronor, 0.6 % å den del av uppbörden, som överstiger
300,000 men ej 500,000 kronor, och 0.3 % å den del av uppbörden,
som överstiger 500,000 kronor, föreslogos i skrivelsen reducerade till respektive
0.8, 0.4, 0.2 och O.i. Detta skulle för de skattekraftigaste fögderierna, dälden
största provisionen sålunda utginge, betyda en minskning, som i skrivelsen
beräknades till inemot hälften av nuvarande belopp, men för de övriga
fögderierna proportionsvis mindre sänkning.

I anledning av berörda skrivelse har förevarande proposition framlagts. I
jämförelse med riksdagens nyssnämnda skrivelse innebär propositionen å
ena sidan högre procentsatser, nämligen 1.2, 0.6, 0.3 och 0.1 mot av riksdagen
föreslagna 0.8, 0.4, 0.2 och 0.1, å andra sidan att sänkningarna i procentsatserna
inträda tidigare, nämligen vid 100,000, 200,000 och 400,000 kronor mot nu
100,000, 300,000 och 500,000. Att Kungl. Majit föreslagit högre procentsatser
sammanhänger därmed, att Kungl. Majit ansett den besparing, som genom
minskning av häradsskrivarnas inkomster kunde vinnas, skäligen böra i
ungefär lika mån komma statsverket och kommunerna till godo. Till vinnande
av detta syfte har Kungl. Majit, jämte en något mindre sänkning av provisionen
än den riksdagen föreslagit, framlagt förslag om indragning av till
häradsskrivarna nu utgående ersättning för upprättande av röstlängder och minskning
med 20 % av ersättningen för upprättande av avskrifter av taxeringslängder.
Däremot skulle ersättningen för pensionsförteckningar orubbat kvarstå.
I sistnämnda delar är propositionen föremål för behandling av statsutskottet.
Den vid bifall till Kungl. Majits förslag uppkommande minskningen i häradsskrivarnas
inkomster beräknas uppgå till ungefär samma belopp, som av
riksdagen föreslagits.

Beträffande den föreslagna sänkningen av provisionerna för debitering av
landstingsmedel och vägskatt bär konstitutionsutskottet i utlåtande nr 35
tillstyrkt antagande av Kungl. Majits förslag (alternativ V å sid. 19), men

6

Statsutskottets utlåtande Nr 133.

riksdagen kar för sin del antagit den vid utskottets förslag fogade reservationen,
som innebär tillämpning av alternativ VI i propositionen.

Den verkan å provisionernas storlek, de olika alternativen vid jämförelse
med nuvarande ordning innebära, framgår av följande, av Sveriges liäradsskrivareförening
till utskottet med skrivelse den 1 juni 1933 ingivna siffersamman
ställning.

A. Provisionernas storlek i medeltal per fögderi:

för debitering av landsstingsskatt

(medeltal 330,000 kr.) ...............

för debitering av vägskatt (medel-tal 220,000 kr.)..........................

Alt. I
''nuvarande
procentsatser)
Kronor

3,180!)

2,280 l)

Alt. Y

^propositionens

procentsatser)

Kronor

2,190

1,860

Alt. VI
(nu beslutade
procentsatser)
Kronor

1,860

1,640

Summa

5,460

4,050

3,500

B. Provisionernas totalbelopp i samtliga 119 fögderier:

Alt. I

Alt. V

Alt. VI

för landstingsskatt ...........................

för vägskatt .......................................

378,420

271,320

260,610

221,340

221,340

195,160

Summa

649,740

481,950

416,500

C. Skillnadsbelopp:

mellan alt. I ock V ..........................

mellan alt. V och VI ......................

... kr. 167,790
.. » 65,450

Sammanlagd minskning i provisioner

enligt riksdagsbeslutet (alt. I—alt. VI) kr. 233,240

Skillnaden mellan alternativen I ock V motsvarar den i propositionen till

165.000 ä 170,000 kronor beräknade nedsättningen av provisionerna; skillnaden
mellan alternativen V och VI visar, att riksdagens redan fattade heslut i
provisionsfrågan hetyder en ytterligare minskning av provisionerna med omkring

65.000 kronor.

I sin förenämnda skrivelse kar Sveriges liäradsskrivarförening erinrat om
ock anfört följande:

I det förslag till utskottsutlåtande, som förordats i den angivna, av
riksdagen godkända reservationen, yttras, bl. a., att utskottet måst begränsa sig
till en prövning av de föreslagna ersättningsbeloppens skälighet i förhållande
till det med ifrågavarande debitering (och uppbörd) förenade arbetet, samt
att det ankomme på annat utskott att sedermera pröva, vilken verkan de
bestämmelser, riksdagen kunde komma att antaga rörande landstingsmedels *)

I propositionen Ilar (å sid. 5) landstingsskatteprovisionens medeltal per fögderi angivits
till omkring 3,100 kronor och vägskatteprovisionens medeltal till cirka 2,200 kronor. Att
siffrorna vid alt. I äro något om än obetydligt högre, beror på att provisionerna vid alla
tre alternativen beräknats på debiterade belopp, ehuru de för närvarande utgå på influtna
belopp.

Statsutskottets utlåtande Nr 133.

(

provisionerna 1), må medföra i fråga örn övriga avlöningsmedel för omförmälda
befattningshavare. Slutligen anföres: ''Örn och i vad mån, ur lönesynpunkt,
en kompensation för de nedsättningar som i allt fall bliva en
följd av utskottets reduktion, tillkommer, såsom ovan anförts, icke utskottet
att närmare pröva, men för det arbete, varom i landstingslagen är fråga,
måste utskottet anse de nu förordade procenttalen fullt skäliga’.

Emedan riksdagen således icke genom sitt redan fattade beslut tagit
ståndpunkt i frågan rörande den allmänna inkomstnivån för häradsskrivarna,
får styrelsen vördsamt hemställa, att statsutskottet, därest utskottet vid
prövning av häradsskrivarnas lönefråga i hela dess vidd skulle i likhet med
Kungl. Majk och konstitutionsutskottets majoritet tinna, att _ minskandet
av häradsskrivarnas inkomster bör begränsas till den i propositionen föreslagna
totalsumman, ville på lämpligt sätt bereda häradsskrivarna kompensation
för den förlust av provisioner, som föranledes av riksdagens
nyss fattade beslut men icke avsetts i propositionen. Detta synes kunna
ske därigenom, att det för närvarande i riksstaten under andra huvudtiteln
med 65,000 kronor upptagna anslaget till ersättning för röstlängders upprättande
bibehålies även för nästa budgetår. Som särskilt skäl för väljande
av denna utväg får styrelsen framhålla, att det måste vara i princip riktigt,
att icke blott kommunerna utan även staten lämnar ersättning för de med
röstlängdernas upprättande förbundna, mycket betydande kostnaderna. Statens
bidrag, som utgått allt sedan år 1921, bär reglerats så sent som år 1930.

I själva huvudfrågan, om beräknandet av häradsskrivarnas allmänna löneställning,
tillåter sig styrelsen att av de tidigare från dess sida åberopade
synpunkterna särskilt framhålla, att kronouppbördens nyligen beslutade delning
föranleder ett oerhört ökat arbete med debiteringen och mycket kännbara
kostnader samt att kårens ovissa, i löneliänseende egenartade ställning
och svaga pensionsunderlag bör betinga stor varsamhet vid det nu föreliggande
ämnets behandling. Redan den i Kungl. Maj:ts proposition åsyftade
nedsättningen av häradsskrivarnas inkomster med ett belopp av sammanlagt
inemot 300,000 kronor eller i medeltal 2,400 kronor per tjänst 2) innebär en
mycket hårdhänt reduktion av inkomster, som dock författningsenligt tillkommit
dessa befattningshavare. Hela den i propositionen avsedda besparingen
för stat och kommun vinnes genom den av riksdagen nu beslutade
nedsättningen av provisionerna jämte den nedsättning i ersättningen för avskrifter
av taxeringslängder, varom förordnats i kungl, cirkuläret till länsstyrelserna
den 26 nästlidna maj.

I den föreliggande propositionen har ock till behandling upptagits frågan
örn beredande av viss årlig ledighet åt häradsskrivarna (sid. 28—31), varom
förslag förelädes 1930 års riksdag. På vederbörande departementschefs hemställan
föreslog Kungl. Majit då riksdagen (prop. nr 206) att häradsskrivare
måtte tillsvidare, under vissa angivna förutsättningar, äga att utan kostnad
för statsverket årligen erhålla ledighet för enskilda angelägenheter under en
tid av 20 dagar intill det år, under vilket vederbörande uppnådde 40 år,
samt av 30 dagar för tid därefter, med rätt för honom att uppbära samtliga de
med tjänsten förenade inkomsterna med undantag för den del därav, vilken
enligt träffad överenskommelse skulle utgå till vikarien.

Propositionen blev av riksdagen avslagen (skrivelse nr 207/1930). I sin

1 Provision för debitering av väyskatt utgår enligt (lil § i väglagen efter samma grunder
som beträffande landstingsmedlen.

») Detta betyder i flera av de större fögderierna en inkomstminskning av över 5,000
kronor.

8

Statsutskottets utlåtande Nr 133.

skrivelse uttalade riksdagen, att redan den omständigheten att förslag till
ny lönereglering för häradsskrivarna inom en snar framtid syntes komma
att föreläggas riksdagen hade föranlett riksdagen att ställa sig avvisande
mot förslaget, enligt vilket en ny form av ledighet skulle införas för denna
befattningshavargrupp. Riksdagen uttalade även, att de till förmån för förslaget
åberopade billighetsskälen icke syntes vara alltför tungt vägande. I
detta hänseende framhöll riksdagen, att häradsskrivarna måste, åtminstone
i allmänhet, vid jämförelse med andra statstjänstemän genom sina sportelinkomster
anses intaga en relativt gynnsam ställning i avlöningshänseende
och att de syntes vara i tillfälle att så ordna sitt arbete, att de kunde utan
nämnvärd kostnad bereda sig mot semester svarande ledighet. Riksdagen
erinrade även örn att för häradsskrivarna icke förelåge skyldighet till sju
timmars daglig tjänstgöring å tjänsterummet.

I anledning av att liäradsskrivarnas löneförmåner nu upptagits till förnyad
prövning har styrelsen för Sveriges häradsshrii:arförerling i skrivelse
den 28 november 1932 anhållit, att jämväl ärendet om beredande av viss årlig
ledighet åt häradsskrivarna måtte samtidigt upptagas till förnyad behandling.

Departementschefen har i denna fråga anfört följande:

»Under förutsättning att de förslag rörande nedsättningar i olika avseenden
av liäradsskrivarnas extra ersättningar och provisioner, som av mig i
det föregående tillstyrkts, vinna riksdagens bifall, lärer det viktigaste skälet
för riksdagens avslag å 1930 års proposition örn semesterliknande ledighet
för häradsskrivarna hava upphört att äga giltighet. Med anledning av vad
riksdagen i övrigt åberopade till stöd för sitt avslagsbeslut ber jag att bär
fa anföra, dels att på sätt jag redan antytt frågan örn ny lönereglering för
häradsskrivarna sannolikt ännu icke på jämförelsevis lång tid torde kunna
upptagas till slutligt avgörande, dels ock att häradsskrivarna, som enligt sin
instruktion äro bundna vid två timmars daglig mottagning å tjänsterummet
och enligt gällande bestämmelser äro skyldiga att vid varje ledighet för
enskilda angelägenheter avstå samtliga med tjänsten förenade avlöningsförmåner
utom ortstillägg, för närvarande knappast äga möjlighet att förskaffa
sig en med semester jämförlig ledighet utan måste vid ledighet vidkännas
avsevärda ekonomiska uppoffringar.

Med hänsyn till det anförda anser jag, att häradsskrivarna — under förutsättning,
att förslagen till inkomstbeskärningar bifallas — nu böra berättigas
att på sätt förordades i 1930 års proposition utan kostnad för
statsverket erhålla viss årlig ledighet samt att denna förmån bör komma dem
till del från och med innevarande kalenderår. I fråga örn såväl ledighetens
längd som dess anordnande i övrigt ^ansluter jag mig helt till de synpunkter,
vilka enligt vad nyss sagts anfördes av departementschefen vid framläggandet
av 1930 års förslag. Rätten till ledigheten, vilken bör få åtnjutas av såväl
ordinarie som tillförordnade häradsskrivare, torde sålunda böra träda i kraft
snarast möjligt efter det riksdagens beslut anmälts för Kungl. Majit, och under

Statsutskottets utlåtande Nr 133.

9

år 1933 torde få uttagas liela lediglietstiden, oaktat de ifrågasatta reglerna icke
bliva gällande under liela året. Närmare bestämmelser i ämnet, bland annat
i syfte att förekomma godkännande av avtal om alltför lag ersättning mellan
häradsskrivaren oell vederbörande vikarie, lärer det böra ankomma på Kungl.
Maj:t att utfärda.»

Vid prövning av Kungl. Maj:ts i den föreliggande propositionen framlagda
förslag, i vad desamma ankomma på statsutskottets förberedande
handläggning, vill utskottet till en början erinra därom, att enligt riksdagens
förut fattade beslut i fråga örn Kungl. Maj:ts förslag till förordning
örn debitering och uppbörd av landstingsmedel häradsskrivarnas provisioner
för debitering och uppbörd av sagda medel skola reduceras i
större omfattning än Kungl. Majit föreslagit. I sin skrivelse nr 254 i anledning
av sagda proposition har riksdagen emellertid anfört, att riksdagens
ståndpunkttagande till nämnda förordning grundades uteslutande på uppfattningen
av vad det särskilda arbetet med landstingsmedlens debitering
och uppbörd krävde i skälig ersättning, alldeles oberoende av avlöningsspörsmålet
i övrigt.

Den granskning av häradsskrivarnas lönefråga, utskottet för sin del nu
haft att upptaga, har bibragt utskottet den uppfattningen, att en reducering
av häradsskrivarnas inkomster skäligen icke bör gå utöver vad Kungl. Majit
härutinnan ifrågasatt. Utskottet vill för sin del därför tillstyrka, att den
till häradsskrivarna nu utgående särskilda ersättningen för röstlängders
upprättande bibehålies. Med tillstyrkande av Kungl. Majits förslag i fråga
örn ersättning åt häradsskrivarna för pensionsförteckningars upprättande,
får utskottet sålunda förorda, att anslag till beredande av ersättning för
upprättande av röstlängder såsom hittills uppföres under andra huvudtiteln.
Anslaget torde böra bestämmas till enahanda belopp som det för innevarande
budgetår beviljade eller 65,000 kronor.

Yad angår frågan örn beredande av viss årlig ledighet åt häradsskrivarna,
har utskottet ansett, att vissa av de skäl för riksdagens avslag å 1930 års
proposition örn semesterliknande ledighet för häradsskrivarna numera icke
kunna med samma styrka åberopas. På grund härav och då Kungl. Majits
förslag i denna del med hänsyn till beskärningarna av häradsskrivarnas inkomster
synts utskottet skäligt och billigt samt sålunda ägnat att kunna
provisoriskt godtagas i avbidan på en kommande lönereglering för befattningshavarna
ifråga, får utskottet tillstyrka vad härutinnan föreslagits.

Under åberopande av vad sålunda anförts, får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen må

a) under andra huvudtiteln anvisa ett extra förslagsanslag
för beredande av särskild ersättning åt häradsskrivare för
röstlängders upprättande av 65,000 kronor;

b) under femte huvudtiteln anvisa ett extra förslagsanslag

Utskottet.

10

Statsutskottets utlåtande Nr 133.

till ersättning till häradsskrivarna för pensionsförteckningar av

56,000 kronor; samt

c) medgiva, att häradsskrivare må tillsvidare, i enlighet
med de i statsrådsprotokollet angivna grunderna, äga att utan
kostnad för statsverket årligen erhålla ledighet för enskilda
angelägenheter under en tid av 20 dagar intill det år, under
vilket han uppnår 40 års ålder, samt av 30 dagar för tid därefter,
med rätt för honom att uppbära samtliga de med tjänsten
förenade inkomsterna med undantag för den del därav, vilken
enligt träffad överenskommelse skall utgå till vikarien.

Stockholm deli 16 juni 1933.

På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Närvarande: se under utlåtandet nr 132.