Statsutskottets utlåtande Nr 132.
1
Nr 132.
Ankom till riksdagens kansli den 16 juni 1933 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion örn viss engångsersättning
till änkefru Emma Kleberg.
(l:a avd.)
Uti en inom andra kammaren av herr R. Landqvist i Rotebro m. fl. väckt
motion (nr 382) bär hemställts, att riksdagen ville besluta, att till änkefru
E. Kleberg skall utbetalas en engångsersättning för förlorad egendom av
20,000 kronor. ° ...
Till stöd för sin framställning hava motionärerna åberopat motiveringen i
en av dem väckt, till bankoutskottet remitterad motion (nr 351) örn årligt
understöd till änkefru Emma Kleberg.
Av sistnämnda motion inhämtas bland annat följande.
Svenske undersåten, civilingenjören John Lennart TY ilhelm Kleberg inträdde
en tid efter världskrigets utbrott såsom delegat i svenska röda korset
för dess hjälp- och sjukvårdsverksamhet bland krigsfångarna i Ryssland.
Under de revolutionära omstörtningarna därstädes blev Kleberg år 1919 av
bolsjevikerna avrättad, varjämte hans lösegendom beslagtogs.
Mordet på Kleberg hava vederbörande ryska myndigheter lämnat utan
gottgörelse. Då Klebergs moder befann sig i tryckta ekonomiska omständigheter,
erhöll hon år 1927 i anledning av den förlust, som avrättningen av
hennes försörjningspliktige son innebar, av svenska staten ett belopp av
20 000 kronor. Ifrågavarande belopp har emellertid icke visat sig tillräckligt
att skingra hennes ekonomiska bekymmer. Enligt motionärernas mening
vore det en nationell hedersplikt, att Klebergs åldriga moder genom svenska
statsmakternas försorg äntligen bereddes en ekonomiskt tryggad återstod av
sitt liv. Lämpligast syntes motionärerna denna fråga kunna ordnas i form
av ett årligt utgående understöd jämte engångsersättning för den avrättade
sonens beslagtagna lösegendom. __ .
I avgivet utlåtande över motionen, i vad den avsåge pensionsfrågan, har
bankoutskottet bland annat framhållit, att, enligt av utskottet under hand
erhållna upplysningar rörande vad som förekommit i samband med Klebergs
död, det ville förefalla, som örn här förelåge omständigheter, vilka möjligen
kunde motivera åtgärd från statens sida för beredande av en ersättning
3i Klebergs moder i anledning av den förlust, hon lidit genom sonens
bortgång. I saknad av en i officiellt godtagbar form lämnad relation rörande
on19tändigheterna i samband med Klebergs död hade utskottet emellertid
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 6 sami. Nr 132—134:. ism 33
o
Statsutskottets utlåtande Nr 132.
Utskottet.
ansett sig icke kunna på grundval av den föreliggande motionen taga ståndpunkt
till frågan om beviljande av årligt understöd åt änkefru Kleberg.
Enligt utskottets mening borde det ankomma på Kungl. Majit att i första
band pröva denna fråga; och såvitt utskottet hade sig bekant torde möjlighet
icke saknas att erhålla de upplysningar, som erfordrades för ett fullt
tillförlitligt bedömande av omständigheterna vid Klebergs bortgång.
Med denna motivering ansåg utskottet sig i frågans nuvarande läge böra
hemställa, att motionen, i vad den ankomme på bankoutskottets prövning,
icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Riksdagen har sedermera fattat beslut i överensstämmelse med bankoutskottets
hemställan.
Med denna erinran örn vad i ärendet tidigare förekommit, övergår utskottet
till behandling av den nu föreliggande motionen, som innebär, att
till änkefru Kleberg skulle av statsmedel utbetalas ett belopp av 20,000
kronor, utgörande ersättning för den av bolsjevikerna beslagtagna lösegendom,
som tillhörde hennes i Ryssland avrättade son.
Med hänsyn till de alldeles särskilda förhållanden, som i detta fall otvivelaktigt
föreligga och vilka äro av ömmande beskaffenhet, anser utskottet
starka skäl tala för att ytterligare ersättning av statsmedel tilldelas änkefru
Kleberg. Emellertid kan ifrågasättas, huruvida beredande av ersättning åt
henne i form av pension är den lämpligaste utvägen med hänsyn såväl till
hennes höga ålder som till den avsevärda tid, som förflutit sedan sonens
bortgång. Huru än pensionsfrågan må lösas — ett spörsmål, varöver statsutskottet
icke har att yttra sig — anser sig utskottet böra förorda, att åt
henne herodes viss ersättning i form av ett kapital, så avvägt, att det kan
betraktas som slutlig ersättning för hennes genom sonens död lidna förluster
intill tidpunkten för Kungl. Maj:ts beslut i detta ärende.
I fråga örn ersättningens storlek har utskottet emellertid icke ansett sig
böra ingå på någon närmare prövning härav, då utskottet är av den uppfattningen,
att det lämpligen bör ankomma på Kungl. Majit att efter verkställd
sådan prövning bestämma densamma. Yad änkefru Kleberg tidigare
erhållit i ersättning av statsmedel, torde nu böra gå i avräkning.
Utskottet vill vidare i detta sammanhang framhålla angelägenheten av
att, örn staten nu beviljar änkefru Kleberg ett visst ersättningsbelopp, på
svenska statsverket samtidigt överlåtas de fordringsanspråk gentemot sovjetregeringen,
som i berörda hänseende kunna tillkomma änkefru Kleberg eller
hennes sons andra rättsinnehavare. För ersättningens utbetalande torde
därför ett villkor i sådan riktning böra uppställas.
Yad slutligen beträffar sättet för bestridandet av ifrågavarande engångsersättning
vill utskottet föreslå, att Kungl. Majit erhåller bemyndigande att
anvisa den från det utom huvudtitlarna uppförda förslagsanslaget till oförutsedda
utgifter i allmänhet.
Utskottet får alltså hemställa,
att riksdagen må i anledning av föreliggande motion (lii 3''^-)
bemyndiga Kungl. Majit att av förslagsanslaget till oförutsedda
Statsutskottets utlåtande Nr 132.
3
utgifter i allmänhet såsom ersättning i ovan angivna hänseenden
till änkefru Emma Kleberg utbetala det belopp, som Kungl.
Maj:t efter närmare prövning kan finna skäligt.
Stockholm den 16 juni 1933.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Kvarnzelius, Lindblad, Widell, Nilsson i Malmö,
Carlsson i Gävle, Asplund, Walles, Ernfors, friherre Lagerfelt, herrar Nilsson i
Fredriksfält, Thelin och Björck samt
från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Holmgren, Jansson i Falun,
Strindlund, Törnkvist i Karlskrona, Persson i Fritorp, Eriksson i Stockholm, Andersson
i Höör, Persson i Falla, Svensson i Grönvik och Jonsson i Eskilstuna.