Statsutskottets utlåtande Nr lil.

1

Nr lil.

Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1933 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner örn förstatligande av
hela det svenska järnvägsnätet.

(4:e avel.)

I två likalydande motioner, väckta den ena, nr 261, inom första kammaren
av herrar A. C. Lindblad oell A. Forslund och den andra, nr 438,
inom andra kammaren av herrar F. Severin och E. Eriksson i Stockholm,
har hemställts, att riksdagen i anledning av Kungl. Maurts propositioner
nr 166 örn avskrivning av fordran hos Uddevalla—Lelångens
järnväg samt nr 142 örn anslag för beviljande av lån till enskilda järnvägar
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Majit hemställa örn utredning
och förslag till förstatligande av hela det svenska järnvägsnätet.

Beträffande de till stöd för denna framställning åberopade skälen får
utskottet hänvisa till motionen I: 261.

Över motionerna har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat yttranden
från fullmäktige i riksgäldskontoret, statskontoret, järnvägsstyrelsen
samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, varjämte utskottet erhållit
yttrande i ämnet från Svenska järnvägsföreningen.

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava i sitt yttrande av den 20 april
1933 anfört, bland annat, att fullmäktige holle före, att en omfattande
utredning rörande hela det enskilda järnvägsnätet borde komma till
stånd i avsikt att i möjligaste mån söka råda hot för de påtagliga organisatoriska
och andra brister, som nu vidlåda dessa järnvägar. En sådan
utredning borde enligt fullmäktiges mening vara förutsättningslös
och ej, såsom motionärerna tänkt sig, redan från början vara inriktad
på framläggande av förslag till hela det enskilda järnvägsnätets förstatligande.
Härefter fortsätta fullmäktige:

Fullmäktige vilja emellertid ifrågasätta, om den nuvarande tidpunkten
är lämplig för igångsättande av en dylik omfattande utredning med
hänsyn till de utredningar på järnvägsväsendets område, som för närvarande
redan pågå.

Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1932 verkställes för närvarande
inom kommunikationsdepartementet en allsidig utredning genom
tillkallade utredningsmän av frågan örn åtgärder för ernående av en ur
olika synpunkter sund reglering av förhållandet mellan biltrafik, järnvägar
och sjöfart jämte därmed sammanhängande spörsmål.

Bihang lill riksdagens prolnkoll 1933. Ii sami. Nr lil.

1

2

Statsutskottets utlåtande Kr lil.

Vidare hava jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 23 december 1932 tillkallats
tre personer för att inom kommunikationsdepartementet biträda
med verkställande av en allsidig och förutsättningslös utredning angående
vissa enskilda järnvägars ekonomiska läge samt avgiva de förslag,
vartill utredningen i de särskilda fallen må föranleda.

Det synes fullmäktige, att man bör avvakta närmare resultat av förstnämnda
utredning, innan åtgärder vidtagas för igångsättande av en
allmän utredning örn lämpligheten av de enskilda järnvägarnas förstatligande.
Under tiden får man även tillfälle att se till vilka resultat den
senare utredningen kommit i de fall, som hänskjutits till densamma, vilket
jämväl bör kunna vara av värde för planläggande av en allmän undersökning
av det enskilda järnvägsproblemet i landet i det syfte, fullmäktige
ovan angivit.»

Statskontoret har i sitt den 13 april 1933 avgivna yttrande, under erinran
örn de enligt Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni och 23 december 1932
igångsatta utredningarna, anfört bland annat:

»Föreliggande motioner gå nu närmast ut på att åstadkomma en dylik
rationalisering genom förstatligande av hela det svenska järn vägsväsendet.
Statskontoret kan emellertid icke ansluta sig härtill. Från
statsverkets sida hava vid upprepade tillfällen vidtagits långt gående
åtgärder för stödjande av privatbanorna. Staten har sålunda tid efter
annan nied avsevärda belopp nedskrivit sina fordringar hos olika järnvägar,
varjämte nya statslån utlämnats för att möjliggöra uppehållande
av driften. Härtill kommer att staten lidit betydande kapitalförluster
genom att nödgas på exekutiv väg övertaga flera enskilda järnvägar.
Med hänsyn till vad sålunda från statsverkets sida åtgjorts för
upphjälpande av de enskilda järnvägarnas ekonomi, synes det statskontoret
med skäl kunna fordras, att, innan fråga uppstår örn statens övertagande
av ytterligare ett antal enskilda järnvägar, klarhet vunnits angående
möjligheten att genom fusionsbildning och nedläggande av vissa
järnvägar åstadkomma förbättring i det nuvarande tillståndet. Åt de
genom Kungl. Majda ovanberörda beslut den 30 juni och den 23 december
1932 tillsatta utredningsorganen synes kunna uppdragas att förebringa
erforderlig utredning i nu ifrågavarande hänseenden.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sitt yttrande den 20 april 1933
yttrat bland annat följande:

Det är väl möjligt, att själva finansoperationen vid en statsinlösen
av de enskilda järnvägarna skulle kunna tänkas genomförd utan för stor
svårighet. Styrelsen avser därmed, att en inlösen icke skulle ske genom
upptagande av direkta lån, varmed järnvägarna skulle inlösas, utan att
staten skulle betala järnvägarnas ägare med statsobligationer eller
andra skuldförbindelser. Även genom ett dylikt tillvägagångssätt
skulle dock landets skattebetalare åsamkas avsevärda ränteutgifter under
dåliga tider, enär i händelse av järnvägarnas kvarblivande hos de
enskilda ägarna järnvägarna ej skulle under sådana perioder lämna
någon förräntning alls.

Motionerna syfta emellertid tydligen längre än till vinnande av sådana
direkta fördelar, som det enskilda järnvägsnätets förstatligande
kanske skulle medföra från järnvägsekonomisk synpunkt, oell tala bland
annat örn ''transportväsendets enhetliga organisation’, utan att dock närmare
beröra möjligheten därav och de vinster, som därigenom skulle

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

kunna erhållas. Möjligen vore från ekonomisk synpunkt mycket att
vinna i den nian enhetlighet och rationalisering inom landets hela
transportväsende kunde ernås — de av Kungl. Majit den 13 juni 1932
tillkallade utredningsmännen liava också att verkställa en allsidig utredning
av frågan örn åtgärder för ernående av en ur olika synpunkt! i
sund reglering av förhållandet mellan de olika transportmedlen men
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ställer sig tveksam, huruvida de enskilda
järnvägarnas förstatligande skulle i av motionärerna avsedd omfattning
kunna bidraga till en allmän reglering av transportväsendet.

Frågan örn de enskilda järnvågarnas framtida ställning torde böra bedömas
efter sådana riktlinjer, som syfta till sund ekonomisering och
rationalisering med bibehållande av järnvägarnas karaktär av enskilda
järnvägsföretag. Dessa riktlinjer skulle innebära dels nedläggande av
sådana bandelar, vilka med hänsyn till de genom motortrafiken inträdda
nya transportförhållandena eller av andra skäl icke längre böra äga bestånd,
såvida ej ortens trafikförhållanden påkalla trafikledens upprätthållande,
dels statens övertagande av sådana banor, vilkas införlivande
med statsbanenätet vore ur statlig synpunkt till fördel, samt dels slutligen
fusionsbilduingar inom det enskilda järnvägsnätet i all deli utsträckning,
som vore ur ekonomisk synpunkt påkallad.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen får sålunda under åberopande av
det anförda avstyrka verkställande av den i motionerna föreslagna utredningen
örn förstatligande av hela det svenska järnvägsnätet.

Järnvägsstyrelsen har i sitt den 4 april 1933 avgivna yttrande anfält
bland annat följande:

Ett beslut örn företagande av en utredning med ett så vittgående syfte
som förebringande av förslag till ett allmänt förstatligande av de enskilda
järnvägarna synes ej heller böra fattas, utan att genom förberedande undersökningar
åtminstone någon klarhet vunnits i fråga örn några av dess
huvudförutsättningar och motiv.

I första hand synes det järnvägsstyrelsen därför härvidlag bora fordras,
att föreliggande allmänna uttalanden bliva kompletterade nied vissa silfersammanställningar,
vilka kunna giva ett närmare begrepp örn stolle
keil av cle samhällsekonomiska vinster, som kunna beräknas uppnådda gc
norn det ifrågasatta enhetliggörandet av landets järnvägsst stein.

Örn järnvägsstyrelsen alltså anser sig böra avstyrka de väckta motionerna
i föreliggande form, skulle styrelsen däremot anse mycket vara vunnet
i deras syfte örn statsmakterna ville föranstalta örn en förberedande
utredning angående behov av — givetvis vid en antagen mera normal
trafikkonjunktur — och kostnader för förvaltnings- och duftspeisoiia!
samt rullande materiel och vissa hjälpanläggningar, främst verkstäder,
vid det tänkta fall att i första hand alla landets normalspåriga järnvägar
av någon betydelse för den allmänna samfärdseln vore inlemmade i sta
tens järnvägars system. — Det vill nämligen beträffande utredningens
omfattning synas styrelsen, sorn borde nian till att börja nied kunna halla
ilo smalspåriga enskilda järnvägarna på sidan örn frågan. — Denna förberedande
utredning skulle så omfatta även en ungefärlig uppgift på den
samlade personal- och materieluppsättningen med ty åtföljande kostnader
vid den nuvarande uppdelningen på en mångfald av järnvägsenheter i en
skild ägo, och skulle sedan jämförelser göras, av vilka kunde framgå ira
■rans samhällsekonomiska storleksordning. Därmed skulle ett bättre un

4

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

(ledas skapas för eventuella bedömanden vid en kommande riksdag, huruvida
den nuvarande ordningen inom järnvägsväsendet verkligen är förenad
med olägenheter av den nationalekonomiska och landsviktiga innebörd,
att av denna anledning kan påkallas en sådan utredning om ändring
som motionärerna avse.

Förefintligheten av ett dylikt bedömningsmaterial lär ock kunna medverka,
till att skapa klarhet i frågan, huruvida det i det hela taget kan
vara möjligt att, på sätt motionärerna önska, förutsätta en planmässig avveckling
inom rimlig tid av de genom en omfattande sammanslagning av
järnvägsföretagen uppträdande — även vid utredningsvis antagna mora
normala trafikkonjunkturer än de nuvarande — sannolikt mycket stora
personalöverskotten.

Under åberopande av vad sålunda anförts anser sig järnvägsstyrelsen
böra hemställa, att utskottet måtte finna sig icke böra tillstyrka bifall till
de ifrågavarande motionerna i föreliggande form, men att utskottet måtte
i deras syfte föreslå företagandet av en sådan förberedande undersökning
till vinnande av bättre bedömningsunderlag, som järnvägsstyrelsen ovan
skisserat.

Svenska järnvägs föreningen har i sitt yttrande av den 27 mars 1933 framhållit,
bland annat, att vid bedömandet av frågan örn ett allmänt förstatligande
av de enskilda järnvägarna icke borde lämnas ur sikte den historiska
utvecklingen beträffande statsbanor och privatbanor här i landet
liksom ej heller den administrativa sidan av frågan. Den grundläggande
synpunkten i fråga örn byggandet av järnvägar i vårt land hade fastslagits
vid 1853 18o4 års riksdag samt innebure, att alla järnvägsstamlinjer
i riket skulle anläggas och utföras genom statens omedelbara försorg och
på dess bekostnad, under det att utförandet av andra banor än stamlinjerna
skulle bero av den enskilda företagsamheten. Denna allmänna riktlinje
hade i stort sett följts alltsedan dess, varvid staten visat sitt intresse
lör det enskilda järnvägsbyggandet genom beviljande av lån i stor utsträckning.
Erfarenheten från den gångna tiden bestyrkte, att denna
uppdelning mellan statliga och enskilt drivna järnvägslinjer varit såväl
ur ekonomisk som andra synpunkter lycklig.

Efter att hava erinrat om de utredningar, som påginge genom särskilda
utredningsmän, tillkallade dels jämlikt Kungl. Majlis beslut den 30 juni
1932 och dels jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 23 december 1932, uttalar
föreningen, att det ville synas under alla förhållanden lämpligt att avvakta,
vad sistnämnda utredningsmän kunde komma till för resultat beträffande
järnvägsdrift i enskild regi, innan en ny utredning, avseende
endast lämpligheten av ett allmänt förstatligande, igångsattes. Därefter
fortsätter föreningen:

Det torde vara att förutse, att sistnämnda utredningsmän skola beträffande
vissa järnvägar komma till att förutsättningar för deras fortsatta
bestånd saknas, i vilket fall de då torde böra nedläggas. Likaså torde väl
få förutses, att dessa utredningsmän komma att pröva, huruvida de en
skilda järnvägar, som bliva föremål för undersökning, med större fördel
anses böra drivas som statsbana än under enskild ledning. Vid sådana

Statsutskottets utlåtande Nr lil.

5

förhållanden vinnes ju, vad motionärerna i första rummet syfta till, nämligen
prövning i varje särskilt fall av de enskilda järnvägarnas eventuella
förstatligande. Vad åter angår sådana järnvägar, som äga förutsättningar
att fortleva såsom självständiga ekonomiska företag, vill det synas föreningen
icke finnas anledning att icke låta dem fortbestå såsom sådana.
Föreningen vill i detta sammanhang uttala, att föreningen icke kan dela
den framkomna uppfattningen, att järnvägarna icke längre skulle kunna
vara ekonomiska företag utan komme att förändras till sociala hjälporgan.

Motionärerna lia såsom motiv för sitt förslag örn utredning anfört det
nuvarande prekära ekonomiska läget vid järnvägarna samt därvid framhållit
det kända förhållandet, att statens medverkan kräves för upprätthållande
av de enskilda järnvägarna dels i form av anstånd nied betalning
eller efterskänkande av statslån, dels i form av direkta anslag till lån för
besparingsåtgärder. Det av motionärerna sålunda anförda motivet kan
föreningen icke godtaga. Det förefaller föreningen icke riktigt att taga
den anförda situationen till utgångspunkt för en utredning. Den nuvarande
ekonomiska misären för järnvägarna har ju sill grund dels i bilkonkurrensen
och dels i den allmänna depressionen. Man torde emellertid
från järnvägarnas sida lia rätt att räkna nied att statsmakterna skola
finna anledning utfärda sådana för konkurrensen mellan järnvägarna och
kilarna reglerande bestämmelser, att järnvägarnas intressen bliva tillgodo
sedda, liksom järnvägarna givetvis även räkna nied förbättring av de nuvarande
förhållandena i och med att depressionen viker. I mån av att på
sådant sätt lättnad beredes, bör också järnvägarnas ekonomi komma att
bliva förbättrad.

Jämsides härmed böra givetvis alla krafter insättas på ett nedskärande
av järnvägarnas driftkostnader. På sa sätt böra järnvägarna åter bliva
ekonomiskt bärkraftiga företag och den för nuvarande förhållanden alltför
stora transportapparaten torde kunna beräknas komma att bliva tagen
i bruk i vidgad omfattning. Först vid en återinträdande dylik normal
situation blir det möjligt vinna klarhet därom, huruvida järnvägarna, i
detta fall särskilt de enskilda, tagit lärdom av den svåra tiden och förmått
att anpassa sig med hänsyn till förhållandena under densamma; först da
blir man också i stånd att på ett opartiskt sätt bedöma, huruvida det större
företaget, statens järnvägar, verkligen arbetar effektivare än de små enskilda
företagen. En jämförelse nu beträffande antal personal och driftkostnader
vid å ena sidan en privat bana, som pä grund av personalhänsyn
m. m. ännu icke medhunnit att avveckla befintligt personalöverskott och
som icke har möjlighet att skaffa kapital till motorisering och andra
driftbesparande åtgärder, och å andra sidan samma bana, införlivad med
statens järnvägar, som i och nied övertagandet förbehåller sig full frihet
ntt avskeda övertalig personal och sorn till ersättning för de avskedade
kunna återfalla på eget personalöverskott och som dessutom viii lärer erhålla
önskade anslagsmedel lill vidtagande av åtgärder till förbilligande
av driften, kan enligt föreningens åsikt icke bliva rättvisande. En sådan
jämförelse mäste sikta längre jin över de nuvarande förhållandena. Den
bör utgå från normala förhållanden å ömse sidor, ävensom - och del bör
särskilt understrykas -..... pä förhållandena vid vederbörande enskild järn väg

efter lämplig fusionering med andra enskilda banor oell efter vidtagande
av de rationaliseringsåtgärder i övrigt, som liro eller i samband
med en fusionering bliva möjliga.

Föreningen vill här begagna tillfället att i anledning av i motionen uttalade
tvivel om de enskilda järnvägarnas vilja till effektivare organisa -

6

Statsutskottets utlåtande Ar lil.

Utskottet.

tion meddela, att föreningen är starkt medveten om fördelarna av fusionering
av därför lämpliga järnvägsenheter och är villig medverka till åstadkommande
därav i alla de fall, där sådan är möjlig ur teknisk och ekonomisk
synpunkt. Att påstå, att de av fusionssakkunniges förslag berörda
järnvägarna vägra medverka till samverkan mellan företagen, är icke riktigt.
I verkligheten förhåller det sig tvärtom så, att vid dessa järnvägar
pågå utredningar och förhandlingar angående de förutsättningar, under
vilka fusionssakkunniges förslag må kunna leda till uppgörelse örn fusion.

I anslutning till det nu anförda anser föreningen sig höra hemställa, att
utskottet-måtte finna sig icke böra tillstyrka bifall till de ifrågavarande
motionerna.

Alltifrån de första svenska järnvägslinjernas tillkomst på 1850-talet
har såsom en allmän riktlinje för den svenska järnvägspolitiken gällt,
att stambanornas byggnad ankommit på staten, medan anläggningen av
det övriga järnvägsnätet i huvudsak, och med undantag för de norrländska
tvärbanorna, varit en kommunal eller enskild angelägenhet.

Efter denna grundplan har det svenska hannätet efterhand utformats i
ett stort genomgående statligt järnvägssystem och en mångfald enskilda
banlinjer av växlande längd och spårvidd; det förtjänar antecknas, att
mot statens till cirka 700 mil uppgående bredspårsnät står ett enskilt
järnvägsnät med en utsträckning av över 900 mil (varav cirka 600 mil
normalspåriga linjer).

Det torde ligga i öppen dag, att ett förstatligande av alla dessa enskilda
järnvägar måste bliva förknippat med stora vanskligheter. Väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen har i detta avseende framhållit som sannolikt,
att den stora mängden småbanor med sina olika lokala betingelser skulle
verka tyngande på den mera på stordrift inriktade statsbaneförvaltningen,
och av svenska järnvä gsföreningen har erinrats örn nödvändigheten
att i en alltjämt stegrad grad kunna smidigt anpassa trafik och tariffer
efter rent lokala förhållanden, varvid också biltrafiken funnits böra i
en för statens järnvägar okänd omfattning inordnas i järnvägstrafikens
organisation.

Vid frågans bedömande bör dock ej förbises, att i ett stort antal utländska
stater järnvägsväsendets förstatligande är i stort sett genomfört;
i ett flertal länder har statsbanesystemet därvid uppkommit på så sätt,
att staten under förekommande kriser nödgats understödja de privata
företagen därhän, att deras banor slutligen tillfallit staten. I vissa andra
länder såsom England, Frankrike och Amerika, där järnvägarna i huvudsak
äro i enskilda företagares hand, kännetecknas den senaste tidens
utveckling aAr en delvis genom statliga tvångsåtgärder genomförd koncentration.

Även vad Sverige beträffar, utgör tvivelsutan en sådan driftkoncentration
ett bland de verksammaste medlen för att bringa järnvägarna
lättnad i deras nuvarande, av automobilväsendets kraftiga utveckling i
förening med den allmänna depressionen förorsakade ekonomiska be -

Statsutskottets utlåtande Nr lii.

t

tryck. Genom redan tidigare verkställda utredningar Ilar sålunda klarlagts,
att stora järnvägsekonomiska oell därmed också samhällsekonomiska
besparingar stå att vinna på denna väg, ej endast i form av bättre
utnyttjande av materiel och trafikpersonal utan ock genom centralisering
av det speciellt inom järnvägsdriften tyngande arbetet nied kassarörelse,
redovisning och statistik samt också genom bortfallandet av en
del överflödig förvaltningsledning..

Vissa förväntningar borde kunna hysas, att de enskilda svenska järnvägsföretagen
i medvetande örn fusionens fördelar skola frivilligt
medverka härtill. I anslutning till Svenska järnvägsföreningens härutinnan
gjorda uttalanden må en förhoppning uttalas, att de utredningar
och förhandlingar, som av föreningen uppgivits pågå, skola leda till resultat.

Att det sålunda inom svenska järnvägsväsendet pågående arbetet —
och utskottet avser då ej endast fusionssträvandena utan också andra
rationaliseringsåtgärder — bedrives med skyndsamhet och kraft synes
utskottet vara en angelägenhet av vikt; i detta avseende må erinras örn
de uppoffringar, som det allmänna i en alltjämt stegrad grad har att
ikläda sig för järnvägsdriftens upprätthållande. I den mån detta ekonomiseringsarbete
kräver ett beträdande av förstatligandets väg, lära statsmakterna
ej underlåta att härvid lämna sin medverkan.

Mot motionärernas yrkande att man nu skulle igångsätta en utredning
örn »förstatligande av hela det svenska järnvägsväsendet» hava emellertid
av de i ärendet hörda myndigheterna vissa skäl anförts; härvid halldam!
annat erinrats örn de båda just nu pågående kommittéutredningarna
angående dels en sund reglering av förhållandet mellan biltrafik, järnvägar
och sjöfart, dels och vissa enskilda järnvägars ekonomiska läge.
Också på grund av utredningens vittutseende karaktär måste enligt utskottets
mening en dylik utrednings igångsättande väcka vissa betänkligheter.

Även med denna uppfattning finner dock utskottet fog föreligga för att
jämsides med de övriga ansträngningar, som nu göras att främja järnvägarnas
fortbestånd, en förberedande och förutsättningslös utredning
igängsättes i den begränsade omfattning järnvägsstyrelsen förordat. Den
na utredning skulle alltså avse att utröna förvaltnings- och driftkostnaderna
för ett sammanslaget svenskt bredspårsnät under enhetlig ledning
i jämförelse med kostnaderna vid motsvarande järnvägssystems nuvarande
uppdelning på statens järnvägar och ett flertal andra större och mindrer
enheter. Härigenom skulle, såsom järnvägsstyrelsen ock antytt, kunna
skapas ett värdefullt förhandsmaterial för ett bedömande av ett förstatligandes
konsekvenser nr driftsynpunkt och i varje fall erhållas ett
fastare underlag för att avgöra i vad mån undersökningarna härom höra
fullföljas. Ifrågavarande utredning lärer kunna av järnvägsstyrelsen
företagas utan några mera nämnvärda extra kostnader.

,8 Statsutskottets utlåtande Nr lil.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet henlställa,

att riksdagen, i anledning av de av herrar Lindblad
och Forslund samt Severin oell Eriksson i
Stockholm väckta motionerna 1:261 och 11:438, må
hos Kungl. Majit anhålla örn utredning rörande förvaltnings-
och driftkostnaderna för ett sammanslaget
svenskt bredspårsnät under enhetlig ledning i jämförelse
med motsvarande kostnader vid järnvägssystemets
nuvarande uppdelning på statens järnvägar
och ett flertal andra enheter.

Stockholm den 23 maj 1933.

På statsutskottets vägnar:

S. H. BRENZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Kvarnzelius, Lindblad, Widell, Olof Olsson, Nilsson i
Malmö, Svensson i Kompersmåla, Carlsson i Gävle, Bergström, friherre Lagerfelt, Nilsson i
Fredriksfält och Thelin; samt

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Holmgren, Törnkvist i Karlskrona,
/''ersson i Fritorp, Eriksson i Stockholm, Jonsson i Eskilstuna, Andersson i Prästbol, Olsson
i Blädinge, Nilsson i Hörby, Högström, Olofsson i Digernäs och Andersson i Ofvanmyra.

1502. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 190,1.