Statsutskottets utlåtande Nr 104.
5
Nr 104.
Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1933 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av väckt motion om inrättande
av en avbetalning slånefond för mindre jordbruk och
småindustri.
(4:e avd.)
I en inom andra kammaren av herr E. Åqvist m. fl. väckt motion, nr 123,
har hemställts, att riksdagen ville anslå ett belopp av 10 miljoner kronor att
utgå av lånemedel i och för upprättandet av en avbetalningslånefond för mindre
jordbruk och småindustri enligt i motionen angivna grunder.
Till stöd för sin framställning hava motionärerna anfört följande:
Praktiskt taget varje näringsidkare torde i större eller mindre utsträckning
behöva anlita krediter i och för sin verksamhet. Av stor betydelse för verksamhetens
jämna uppehållande är att krediter kunna ordnas på ett planmässigt sätt
och utan alltför stora kostnader. Större välkända industriföretag med fastighetsinnehav
äro ofta i den ställningen, att de direkt kunna anlita lanemarknaden
genom uppläggandet av obligationslån, som förräntas och amorteras efter
en på förhand uppgjord plan. För mindre jordbrukare och smärre industriföretag
föreligger icke denna utväg, utan de måste anlita låneförmedlande
mellanhänder vid täckandet av sitt kreditbehov, varvid främst torde komma i
betraktande lån mot inteckning i fast egendom eller mot förlagsinteckning
genom hypoteksföreningar, sparbanker och affärsbanker. I övrigt äro de hänvisade
till kortfristiga revers- och växelkrediter hos affärsbankerna mot relativt
dyra räntor. Trots att ränteläget för närvarande officiellt är lågt, blir
emellertid räntan för dem, som ej hava de allra bästa säkerheter att erbjuda,
även under nuvarande förhållanden hög och torde i allmänhet överstiga 6 %.
Bland mindre och medelstora jordbrukare samt industriidkare finnes stort
behov av att på ett planmässigt och billigt sätt kunna ordna långfristiga krediter,
och för dylika mindre företagare skulle det vara av synnerlig betydelse
örn möjlighet kunde skapas att erhålla lån på liknande villkor som större obligationslåneuppläggande
industriföretag. I syfte att bereda en utväg härtill
tillåta vi oss föreslå uppläggandet av en ny avbetalningslånefond under riksbankens
förvaltning. Ur denna lånefond skulle till mindre jordbrukare och
industriidkare lån kunna utlämnas å högst 15,000 kronor. Lånen skulle löpa
med en ränta av 4Va, högst 5 %, och återbetalas inom förslagsvis 12 år, varav
de tvenne första dock skulle vara amorteringsfria. Lånen skulle utlämnas och
säkerheterna bedömas efter fullt bankmässiga grunder.
Den utlåningsverksamhet till enskilda personer, som riksbanken redan bedriver
genom sin under åtskilliga år hopsamlade avbetalningslånefond. har
varit till mycket stor och allmän nytta, och de förluster, riksbanken härvid
lidit, hava, enligt vad vi hava oss bekant, varit mycket små. Och då utlåningen
från den av oss föreslagna nya avbetalningslånefonden för mindre jordbruk
och industri endast skulle ske på fullt bankmässiga grunder, mot borgen
1040 83
6
Statsutskottets utlåtande Nr 104.
eller annan säkerhet, som banken i varje särskilt fall kunde finna påkallad,
synes förlustrisken för denna fond icke bliva större än för den gamla.
Med det stora kreditbehov, som vi kunna vitsorda föreligger för det mindre
jordbruket likaväl som för småindustrien, skulle upprättandet av en avbetalningslånefond
av här ifrågasatt karaktär bliva av allra största betydelse. Genom
den planmässiga återbetalningen och den fasta låga räntesatsen skulle dessa
avbetalningslån för låntagarna medföra stora fördelar samtidigt som säkerheter
för dessa lån bleve lättare att anskaffa än för vanliga kortfristiga växelkrediter
eller reverslån.
Vi inse väl att den allra största återhållsamhet ifråga örn anslag till nya
ändamål och behov är en absolut nödvändighet under nu rådande svåra budgetläge.
Det torde likväl vara minst lika nödvändigt att med alla till buds
stående medel nu söka stimulera den privata företagsamheten, så att näringslivet
kan bereda nya sysselsättningsmöjligheter för de genom krisen arbetslösa
och det nuvarande krisläget därigenom så småningom övervinnas.
Såsom ett led i detta arbete hava vi tillåtit oss väcka förslaget örn upprättandet
av en avbetalningslånefond för mindre jordbruk och småindustri, vartill
till att börja med torde böra anvisas 10 miljoner kronor. I den mån fonden
tages i anspråk och visar sig bliva till avsedd nytta böra ytterligare medel
till densamma anvisas.
Vi vilja i detta sammanhang erinra örn, att riksgäldsfullmäktige lära hava
upptagit till utredning frågan örn att upplägga ett lån mot s. k. sparobligationer
å små belopp. Därest dylika obligationer av staten utgivas, skulle småsparare,
som eljest anlita postsparbanken eller de privata sparbankerna för hopsamlandet
av kapital, beredas en möjlighet att med bibehållen säkerhetsgrad
erhålla högre ränta än nu är fallet. Det synes oss som om erforderligt kapital
till den av oss föreslagna avbetalningslånefonden borde kunna erhållas just
med dylika s. k. sparobligationer, varigenom de små spararna så att säga bleve
långivare åt de små företagarna. Mot postsparbanken har ju riktats den anmärkningen,
att den drager pengar från de små insättarna landet runt och
placerar dem i Stockholm. Det skulle, synes det oss, därför bliva en gärd av
rättvisa om insättningarna i postsparbanken till en viss del överfördes till
sparobligationer och de härför inbetalda medlen användes till att befrukta och
uppmuntra den med stora kreditsvårigheter kämpande mindre företagsamheten
i olika delar av landet.
Med avseende å sättet för anskaffandet av de för fondens uppläggning erforderliga
lånemedlen torde det emellertid icke böra ankomma på motionärerna
att härom lämna anvisningar.
Över motionen har utskottet i vederbörlig ordning införskaffat yttranden från
lantbruksstyrelsen och kommerskollegium.
Lantbruksstyrelsen har i sitt den 29 mars 1933 dagtecknade yttrande beträffande
avbetalningslån av ifrågasatt slag till mindre jordbruk vitsordat betydelsen
av att möjlighet bereddes jordbruksnäringen, häri inbegripet jämväl det
mindre jordbruket, att erhålla billiga lån. Det syntes styrelsen emellertid lämpligt
att, innan nya former för låns beredande infördes, först undersöka möjligheten
att med anlitande av redan befintliga dylika — särskilt egnahemslåneverksamheten
och jordbrukskasserörelsen — i av motionärerna angiven riktning
ordna det mindre jordbrukets behov av billig kredit.
I sitt yttrande av den 12 april 1933 har kommerskollegium, som ej yttrat
sig över motionen i vad den avser mindre jordbruk, till en början redogjort för
Statsutskottets utlåtande Nr 104.
förefintliga lånefonder för småindustri m. m. samt erinrat, att den principiella
frågan örn anordnande av låneverksamhet av ifrågavarande slag genom riksbanken
varit föremål för behandling av 1932 års riksdag (se bankoutskottets
utlåtande nr 62). Därefter har kollegium för egen del anfört följande:
Obestridligen förefinnes, såsom i motionen framhållits, för närvarande ett
betydande lånebehov inom småindustrien och hantverket. Den rådande ekonomiska
krisen har också enligt verkställd utredning givit vid handen, att detta
lånebehov är så trängande särskilt på landsbygden, att statens mellankomst är
påkallad för att bereda ett stort antal dylika näringsutövare hjälp i uppkommet
nödläge. . .
Med anslutning till utlåtanden från kommerskollegium har Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen dels utökning av hantverkslånefonden, dels inrättande av
en särskild lånefond för ackordslån och förlagslån åt hantverkare och idkare
av mindre industri å tillhopa 1,050,000 kronor. Det mest trängande lånebehovet
för ifrågavarande näringsgrupp lärer få antagas bliva någorlunda tillgodosett
i händelse av bifall till Kungl. Maj:ts nämnda förslag. Härtill kommer,
att riksbankens avbetalningslånefond lämnar möjlighet till erhållande av
ett betydligt antal lån.
De lån, som av motionärerna nu föreslagits, äro av en i viss mån annan typ
än de ovanberörda hantverkslånen och förlagslånen. Detta gäller saväl storleken
som framför allt säkerheten, vilken skulle bedömas enligt fullt bankmässiga
grunder. Ställandet av sådan säkerhet lärer emellertid för närvarande
vara för mången synnerligen svårt, måhända så svårt, att lånefonden ej skulle
kunna bliva i större omfattning åtkomlig i det avsedda syftet. Den förutnämnda
successiva ökningen av den nuvarande avbetalningslånefonden torde
även giva stöd för detta antagande. Önskar man genom statens medverkan ej
blott förhjälpa de av krisen hårdast drabbade småindustriidkarna att hålla sig
uppe, utan jämväl i syfte att bidraga till krisens övervinnande genom förlagskredit
bereda de något bättre ställda utövarna stimulans till ökad verksamhet i
vidare mån, än som kan tillgodoses genom nuvarande hantverkslån, lärer åtminstone
för närvarande en viss eftergift i fråga örn säkerhetens bankmässighet
böra tagas under övervägande. Det lärer då också vara anledning ifrågasätta,
huruvida icke även ett sådant lånebehov bör tillgodoses genom omläggning eller
utbyggnad av redan förefintliga lånefonder.
Vad slutligen angår frågan örn den föreslagna fondens förläggande under
riksbanken, lära i huvudsak samma betänkligheter föreligga, som anfördes av
bankoutskottet vid 1932 års riksdag.
Under åberopande av vad ovan anförts anser sig kommerskollegium ej äga
tillräckliga skäl förorda bifall till motionen i vad den avser lån till småindustri.
I avseende å föreliggande förslag om uppläggandet av en ny större avbetalningslånefond
för mindre jordbruk och småindustri må till en början framhållas,
att frågorna om vidgade kreditmöjligheter för hithörande yrkesutövare
under senare år varit föremål för statsmakternas alldeles särskilda uppmärksamhet
samt också föranlett vidsträckta statsingripanden i olika former.
Yad särskilt småindustrien beträffar har dess kreditbehov beaktats dels
genom inrättandet av en statlig hantverkslånefond och dels genom Kungl.
Maj:ts förslag till innevarande riksdag örn inrättande av en fond för ackordslån
och .förlagslån åt hantverkare samt idkare av mindre industri, vilket förslag
av statsutskottet tillstyrkts.
Utskottet.
8
Statsutskottets utlåtande Nr 104.
I sitt förevarande förslag utgå motionärerna nu ifrån att den nya lånefonden
skulle stå under riksbankens förvaltning och att endast lån mot bankmässig
säkerhet skulle utlämnas. Under sådana förhållanden torde låneanspråken, vad
småindustriens utövare beträffar, i huvudsak allenast komma att inskränka sig
till sådana lånebehov, som kunna tillgodoses genom den redan inom riksbanken
befintliga avbetalningslånefonden.
I vad förslaget avser ännu mera vidgade lånemöjligheter för det mindre jordbruket,
vill utskottet erinra, att tanken på en jordbrukarnas avbetalningslånefond,
förvaltad av riksbanken, redan förut varit framförd. Detta uppslag var
under övervägande vid de undersökningar, som utfördes av jordbruksutredningen
och som ledde till ovannämnda aktion med ackords- och stödlån åt jordbrukarna;
tanken på en dylik fond avvisades dock med hänsyn bland annat
till de praktiska svårigheterna för dess genomförande. En i liknande syfte vid
1932 års riksdag framförd motion avslogs av riksdagen (bankoutskottets utlåtande
nr 62).
Under erinran härom och under hänvisning i övrigt till de avstyrkande utlåtanden,
som i ärendet avgivits av kommerskollegium och lantbruksstyrelsen,
får utskottet hemställa,
att den av herr Åqvist m. fl. i ämnet väckta motionen II: 123
ej må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 19 maj 1933.
På statsutskottets vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: Se under utlåtandet nr 103.
Reservationer:
1) av herrar Kvarnzelius och Jeppsson, vilka ansett, att utskottets yttrande
och förslag bort hava följande lydelse:
»Att kreditväsendet för de i motionen avsedda yrkesgrupperna — utövarna
av mindre jordbruk och småindustri — ej för närvarande är tillfredsställande
ordnat, synes vara tämligen allmänt erkänt. Vad särskilt jordbrukarna beträffar,
har visserligen detta förhållande varit föremål för statsmakternas upprepade
uppmärksamhet, varvid vissa stödåtgärder såsom i fråga örn den kooperativa
jordbrukskasserörelsen tvingat sig fram. I stort sett måste dock örn
dessa statsåtgärder sägas, att de visat sig otillräckliga eller ock, såsom exempelvis
fallet var med den av 1932 års riksdag beslutade ackords- och stödlånsaktionen,
endast avsett att bringa en mera tillfällig och av nu rådande jordbrukskris
betingad lättnad.
Statsutskottets utlåtande Nr 104.
9
Jordbrukskassorna fylla visserligen viktiga uppgifter, då det gäller deu
löpande drifts- oell affärskrediten. Deras kapitaltillgångar äro dock alltjämt
otillräckliga för att tillgodose denna kredit. Sparbankerna, som jämte hypoteksföreningarna
och egnahemslånefonden äro de kreditinrättningar, till vilka
jordbrukarna i huvudsak äro hänvisade för erhållande av fastighetslån och
annan långfristig kredit, hava i detta avseende endast mycket begränsade möjligheter,
desto mer som en stor del av deras medel placeras i obligationer eller
disponeras för kredit utanför jordbruket.
T själva verket torde för närvarande det mindre jordbrukets kreditbehov till
betydande del få fyllas genom växelkredit hos affärsbankerna eller ock genom
den kredit, som kan utverkas av leverantörer, i viss mån också genom erhållna
förskott från uppköpare.
Liknande växelkredit och även annan tillfällig kredit förekommer, såsom
tämligen känt är, i stor utsträckning jämväl bland utövarna av hantverk och
småindustri.
Det må fastslås att bland här avsedda mindre företagare inom jordbruk och
småindustri i minst lika hög grad som beträffande industriverk och storföretagare
finnes ett berättigat behov av drifts- och förlagskapital för den utövade
verksamheten och för dess vidare förkovran. Dessa mindre yrkesutövare hava
dock avsevärt svårare än storföretagarna att göra sina kreditanspråk gällande.
De förtjäna därför också statens alldeles särskilda stöd, då det gäller möjligheterna
att erhålla kreditbehoven tillgodosedda på ett sätt som kan vara
lämpligt och sunt.
Utskottet måste alltså finna de i motionen framförda kraven på ett särskilt
stöd i nu förevarande avseende till de mindre yrkesutövarna inom jordbruk och
industri berättigade. Frågan huruvida hithörande kreditbehov kunna lämpligast
tillgodoses genom en av riksbanken förvaltad lånefond eller på andra vägar
synes emellertid tarva ytterligare utredning, varom utskottet tillstyrker att
framställning nu göres hos Kungl. Majit.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen, i anledning av den av herr Åqvist m. fl. i ämnet
väckta motionen II: 123, måtte hos Kungl. Majit hemställa örn
utredning rörande möjligheterna för en vidgad medverkan från
statens sida för tillgodoseende av det mindre jordbrukets och
småindustriens kreditbehov antingen genom en av riksbanken förvaltad
avbetalningslånefoud eller ock pä andra vägar.
2) av herr Törnkvist i Karlskrona.
Bihang till riksdagens protokoll 1033. 6 sami. Nr 103—104.
10ö0 33 2