Statsutskottets utlåtande Nr 103.

1

Nr 103.

Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1933 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående
reglering av Uddevalla—Lelångens järnvägsaktiebolags
skuldförhållande till staten m. m.

(4:e avd.)

I en till riksdagen den 24 februari 1933 avlåten proposition, nr 166, har
Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för samma dag föreslagit riksdagen
medgiva dels att statens den 30 juni 1933 beräknade kapital- och räntefordran
hos Uddevalla—Lelångens järnvägsaktiebolag på grund av statslån för anläggning
av järnvägen Uddevalla—Lelången må till den del, densamma överstiger

600,000 kronor, avskrivas enligt de av departementschefen i statsrådsprotokollet
förordade grunder, dels ock att nämnda bolag må på sätt departementschefen
i statsrådsprotokollet förordat för egen räkning disponera inteckning
med bästa förmånsrätt i sagda järnväg till belopp av 100,000 kronor jämte
ränta. __________>

Den 29 april 1892 beviljade Kungl. Majit koncession å järnväg av 0.891
meters spårvidd från Uddevalla till sjön Lelången i Älvsborgs län, vilken koncession
innehaves av Uddevalla-—Lelångens järnvägsaktiebolag. För utförande
av järnvägsanläggningen, som med slutstation i Bengtsfors har en längd av 89
kilometer, beviljade Kungl. Majit den 3 juni 1892 bolaget ett lån ur allmänna
järnvägslånefonden av 1,247,000 kronor. Kostnaden för anläggningen hade beräknats
till 2,495,000 kronor. Järnvägen öppnades för allmän trafik den 1
januari 1895.

Sedan bolaget, som till och med år 1913 kunnat helt fullgöra sin betalningsskyldighet
för statslånet, under vissa av de därpå följande åren icke förmått
verkställa vederbörliga inbetalningar, medgav 1925 års riksdag med bifall till
Kungl. Majits proposition nr 72, punkt 3, följande skuldreglering. Beloppet av
statens fordran med till dåvärde reducerad anståndsränta, 1,556,520 kronor
10 öre, uppdelades i tre särskilda lån å respektive 978,764 kronor 91 öre,
268,235 kronor 9 öre och 309,520 kronor 10 öre jämte ränta av 4.5 procent å
förstnämnda lån och 5 procent på de båda andra lånen. Till säkerhet för de två
förstnämnda lånen innehar riksgäldskontoret inteckning i järnvägen med bästa
förmånsrätt. För det tredje lånet utgöres säkerheten av inteckning, till förmånsrätten
liggande närmast efter nyssnämnda inteckning samt fem inteckningar å

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 6 sami. Nr 103—104.

1060 33

2

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

tillhopa 250,000 kronor, utgörande hypotek för ett lån hos Enskilda järnvägars
pensionskassa, för vilket dessutom Uddevalla stad ingått borgen.

De annuiteter, bolaget haft att erlägga å de tre nybildade lånen, uppgå till
sammanlagt 84,052 kronor 9 öre. Sedan bolaget under åren 1925—1927 inbetalat
tillhopa 171,422 kronor 35 öre, har vidare inbetalning å låneskulden
icke verkställts. Till följd härav hade statens fordran hos bolaget vid utgången
av år 1932 stigit till 2,021,515 kronor 92 öre. Under förutsättning, att någon
inbetalning ej göres under tiden till och med den 30 juni 1933, kommer totala
skuldbeloppet att då utgöra 2,068,646 kronor 98 öre.

Departementschefen har beträffande bolagets ställning för egen del anfört
följande.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att Uddevalla—Lelångens järnvägsaktiebolag
efter den år 1925 vidtagna regleringen av bolagets statslån -— vilken
reglering dock icke innebar någon avskrivning av statens fordran — endast
under de första åren, och ej heller då till fullo, kunnat verkställa inbetalning
av föreskrivna annuiteter. Efter år 1927 har någon inbetalning icke ägt rum.
På grund härav beräknas bolagets skuld till staten hava den 30 juni 1933
stigit till 2,068,646 kronor 98 öre. I detta belopp ingår förfallen skuld med
582,767 kronor 31 öre, fördelat i runda tal med 82,000 kronor på kapital,

422.000 kronor på ränta samt 78,000 kronor på överränta. Orsakerna till denna
försämrade ställning synas vara att finna i verkningarna av bilkonkurrensen
och rådande depression samt därjämte i trafikavledning till annan järnväg. Mot
järnvägsföretagets skötsel synes icke vara något att anmärka. Avsevärda beskärnmgar
av driftutgifterna hava genomförts. Det förefaller av utredningen
uppenbart, att järnvägen icke ens under gynnsammare konjunkturer kommer
att förmå bära de nuvarande annuiteterna å statslånen, tillhopa något över

84.000 kronor, helst örn erforderlig avsättning till förnyelsefond tages i beräkning.
Antagligt synes ock att, därest en lånereglering icke kommer till stånd,
bolagets försvagade ställning skall än ytterligare minska utsikterna för staten
att återfå någon del av det i järnvägen investerade lånekapitalet.

Vad sålunda och eljest i ärendet framkommit synes giva vid handen, att i
det läge, vari bolaget befinner sig, och med hänsyn till de berörda orternas
behov av järnvägens bibehållande staten lärer till tryggande av den fortsatta
driften å järnvägen nödgas nu träda emellan genom att medgiva erforderlig
lindring i betalningsskyldigheten för statslånen.

Med anledning av järnvägens efter hand allt mer försämrade läge hava sedan
en tid tillbaka underhandlingar förts mellan representanter för fullmäktige i
riksgäldskontoret samt för järnvägsbolaget och Uddevalla stad. Dessa underhandlingar
resulterade till en början i ett preliminärt förslag, varefter fortsatta
förhandlingar medförde vissa ändringar i förslaget.

För förslaget, sadant det i slutgiltigt skick föreligger, har departementschefen
lämnat följande kortfattade redogörelse:

Statsverkets fordran den 30 nästkommande juni nedskrives till 600,000
kronor, vilket belopp fördelas på tre lån, vart och ett å 200,000 kronor med
4.5 procents ränta. För två lån, nr 1 och 2, skulle Uddevalla stad enligt åtagande
teckna borgen. För samtliga tre nya lån skulle i övrigt säkerhet ställas med
inteckningar i järnvägen med förmånsrätt näst efter en inteckning å 100,000
kronor, vilken bolaget skulle fa disponera. Annuiteten skulle bestämmas för
lanen nr 1 och 2 till 5.i procent samt för länet nr 3 till 5.4 procent. Annuitets -

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

3

betalningen skulle taga sin början den 30 juni 1938 för lån nr 1, den 30 juni
1940 för lån nr 2 och samma dag år 1948 för lån nr 3. Slutligen föreslås bestämmelser
om rätt för staten att inlösa järnvägen till ett belopp av 600,000
kronor med tillägg av framtida investeringar i järnvägens fasta anläggningar
och rullande materiel men med avdrag för slitning och annan teknisk värdeminskning,
dock att bolaget skulle vara berättigat kräva inlösningsbeloppets
bestämmande efter järnvägens på visst sätt beräknade affärsvärde.

Ett genomförande av detta förslag skulle i fråga om annuitetsbeloppens
storlek innebära, att järnvägsföretaget skulle belastas med en inbetalning från
och med år 1938 av 10,200 kronor, från och med år 1940 av 20,400 kronor
samt från och med år 1948 av 31,200 kronor, alltså en betydande nedsättning
i förhållande till det nuvarande annuitetsbeloppet av något över 84,000 kronor.

Det sålunda framlagda förslaget har tillstyrkts av fullmäktige i riksgäldskontoret
samt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och, örn än med viss tvekan,
av de jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 23 december 1932 för järnvägsekonomiska
frågor särskilt tillkallade utredningsmännen.

I anledning av Kungl. Maj:ts förevarande förslag hava väckts två likalydande
motioner, den ena, nr 261, inom första kammaren av herrar A. C. Lindblad
och A. Forslund samt den andra, nr 438, inom andra kammaren av
herrar F. Severin och E. Eriksson i Stockholm, i vilka föreslagits, att riksdagen
i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner nr 166 om avskrivning av
fordran hos Uddevalla—Lelångens järnväg samt nr 142 örn anslag för beviljande
av lån till enskilda järnvägar måtte besluta att i skrivelse till Kungl.
Majit hemställa örn utredning och förslag till förstatligande av hela det svenska
järnvägsnätet.

Enligt Kungl. Majlis förevarande förslag skulle bolagets skuld till staten,
uppgående till något mer än 2,000,000 kronor, nedskrivas till 600,000 kronor,
fördelade å tre lån vart och ett å 200,000 kronor, å vilka i viss utsträckning
anstånd med amorteringsskyldigheten skulle medgivas. Vidare skulle en
inteckning å 100,000 kronor i järnvägen med bästa förmånsrätt få av bolaget
disponeras. För de nya lånen skulle som säkerhet lämnas inteckningar i järnvägen
med förmånsrätt efter den nyssnämnda, varjämte Uddevalla stad skulle
teckna borgen för två av lånen. Ehuru den föreslagna skuldregleringen innebär
en betydande eftergift av statsverkets fordran hos bolaget, har utskottet i betraktande
av bolagets svaga ekonomiska ställning och med hänsyn till den betydelse,
järnvägen otvivelaktigt äger för de därav berörda trakterna, ansett sig
böra tillstyrka det i propositionen framlagda förslaget.

Beträffande de i anledning av propositionen väckta motionerna ifråga om förstatligande
av det svenska järnvägsnätet kommer utskottet att framdeles avgiva
utlåtande.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må medgiva,

a) att statens den 30 juni 1933 beräknade kapital- och räntefordran
hos Uddevalla—Lelångens järnvägsaktiebolag på grund
av statslån för anläggning av järnvägen Uddevalla—Lelången

Utskottet

4

Statsutskottets utlåtande Nr 103.

må till den del, densamma överstiger 600,000 kronor, avskrivas
enligt de av departementschefen i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för den 24 februari 1933 förordade grunder,
b) att nämnda bolag må, på sätt departementschefen i statsrådsprotokollet
förordat, för egen räkning disponera inteckning
med bästa förmånsrätt i sagda järnväg till belopp av 100,000
kronor jämte ränta.

Stockholm den 19 maj 1933.

, På statsutskottets vägnar:

S. H. KVARNZELIUS.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Kvarnzelius, Lindblad, Widell, Olof Olsson,
Oscar Olsson, Johansson i Fredrikslund, Bergström, Alexander Nilsson i Fredrikstad,
Thelin, Nordborg och Sandén;

från andra kammaren: herrar Anderson i Råstock, Holmgren, Strindlund,
Törnkvist i Karlskrona, Persson i Fritorp, Jeppsson, Persson i Falla, Jonsson i
Eskilstuna, Andersson i Prästbol, Nilsson i Hörby, Norsell och Weijde.