Statsutskottets utlåtande Nr 102.
11
Nr 102.
Ankom till riksdagens kansli den 23 maj 1933 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts i statsverkspropositionen
under åttonde huvudtiteln, punkt 180, gjorda framställning
angående anslag till provisorisk avlönings förb ättring
åt lärare vid folk- och småskolor jämte en i ämnet
väckt motion. (2;a avd.)
Uti den till riksdagen avlåtna, den 3 januari 1933 dagtecknade propositionen
angående statsverkets tillstånd och behov har Kungl. Maj:t under
åttonde huvudtiteln (punkt 180, sid. 420—421 i det vid propositionen fogade
utdraget av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för samma
dag) föreslagit riksdagen att till beredande av provisorisk avlöningsförbättring
åt lärare vid folk- och småskolor — däri inbegripna även lärare i slöjd och
hushållsgöromål vid folk- och småskolor och därmed jämförlig anstalt —
bevilja för budgetåret 1933/1934 ett extra förslagsanslag av 6,150,000 kronor.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft en inom första
kammaren av herr B. Wagnsson väckt motion (I: 171), vari hemställts, att
riksdagen måtte besluta att upphäva bestämmelsen om att provisorisk avlöningsförbättring
ej skall utgå till folkskollärare, som vägrar åtaga sig att
undervisa i fortsättningsskola, eller, därest detta yrkande icke vunne riksdagens
bifall, att riksdagen måtte besluta sådant förtydligande av bestämmelserna
angående provisorisk avlöningsförbättring åt folkskollärare, att
åtagande av läraren att undervisa i fortsättningsskola må såsom villkor för
avlöningsförbättringens utgående kunna krävas endast:
a) då fortsättningsskolan är förlagd till den ort, där läraren eljest har sin
bostad eller verksamhet,
b) då undervisningen i fortsättningsskola icke är anordnad jämsides med
lärarens undervisning i folkskolan,
c) då lärarens tjänstgöring vid fortsättningsskola, pågående under lärarens
ferier vid folkskolan, komme att omfatta minst 20 timmar i veckan samt
att avdrag å lärares avlöningsförbättring på grund av vägran att undervisa
i fortsättningsskola skall avse den tid, under vilken undervisningen i
fortsättningsskolan skulle hava pågått.
Kungl. Maj:ts förslag innebär en anslagsökning med 430,000 kronor,
vilken befunnits påkallad med hänsyn till konstaterad medelsåtgång. Någon
ändring i fråga om bestämmelserna för avlöningsförbättringens utgående
har däremot icke av Kungl. Majit ifrågasatts.
12
Statsutskottets utlåtande Nr 102.
Utskottet.
Över ovannämnda, av herr Wagnsson väckta motion har utskottet i vederbörlig
ordning införskaffat yttrande av statskontoret, vilket yttrande är
såsom bilaga fogat vid detta utlåtande (Bil. A.).
Vad först beträffar den i ämnet väckta motionen finner sig utskottet böra,
i likhet med statskontoret och på de av ämbetsverket anförda skäl, avstyrka
det i motionen framställda förslaget örn borttagande av den med
avlöningsförbättringens utgående förbundna skyldigheten för lärarna att
åtaga sig undervisning även i fortsättnings- och ersättningsskola samt
jämväl förslaget örn införande av en bestämmelse, att avdrag å avlöningsförbättringen
på grund av vägran att fullgöra sådan undervisning skulle
avse blott den tid, under vilken samma undervisning skulle hava pågått.
Övriga i motionen framställda förslag avse att genom ändringar i gällande
författningsbestämmelser förhindra en sådan tillämpning av dessa
från skolstyrelsernas sida, som för lärarna kunde medföra vissa i motionen
angivna, enligt motionärens förmenande obilliga konsekvenser. Även örn
någon gång missbruk härutinnan förekommit, torde detta dock endast undantagsvis
hava varit fallet, och utskottet kan häri icke finna tillräcklig grund
för en revision av nämnda bestämmelser. Utskottet anser sig kunna såsom
regel förutsätta det mått av omdöme och hänsyn hos skolmyndigheterna,
att de i förevarande avseende icke ställa andra eller större krav på lärarpersonalen,
än som kan betraktas såsom skäligt. Skulle till äventyrs mera
utbredda missförhållanden kunna påvisas, synes den riktiga vägen för vinnande
av rättelse vara, att framställning härom av vederbörande göres hos
Kungl. Majit, som icke lärer underlåta att, efter närmare utredning i ämnet,
vidtaga de åtgärder för ändamålet, som kunna befinnas påkallade. Av nu
anförda skäl anser sig utskottet icke kunna förorda, att riksdagen på grund
av motionärens yrkande fattar beslut örn berörda ändringar.
Mot Kungl. Majits förslag har utskottet intet att erinra.
Utskottet hemställer,
a) att riksdagen må till beredande av provisorisk avlöningsförbättring
åt lärare vid folk- och småskolor —- däri inbegripna
även lärare i slöjd och hushållsgöromål vid folk- och
småskolor och därmed jämförlig anstalt -— bevilja för budgetåret
1933/1934 ett extra förslagsanslag av 6,150,000 kronor,
b) att herr Wagnssons ovannämnda motion (I: 171) icke
må föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 19 maj 1933.
På statsutskottet vägnar:
S. H. KVARNZELIUS.
Närvarande: se under utlåtandet nr 101.
Statsutskottets utlåtande Nr 102.
13
Bil. A.
Till Riksdagens statsutskott.
Sedan Kungl. Majit anbefallt kungl, statskontoret att till riksdagens statsutskott
inkomma med yttrande över en inom första kammaren av herr R.
Wagnsson avgiven motion, nr 171, örn viss ändring av bestämmelserna örn
provisorisk avlöningsförbättring åt lärare vid folk- och småskolor samt högre
folkskolor, får statskontoret anföra följande.
Ämbetsverket vill till en början erinra, att riksdagen i samband med beslutet
örn införande av ifrågavarande löneförmån (riksdagens skrivelse 265/
1929) framhållit de svårigheter, som kunde uppstå för skoldistrikten att
anskaffa kompetenta lärarkrafter för fortsättnings- eller ersättningsskola, då
det vore beroende av lärares gottfinnande, örn han skulle åtaga sig undervisning
i nämnda skolformer. Enligt vad riksdagen hade sig bekant, hade
också i några fall sådana svårigheter yppats till följd av att vederbörande
folkskollärare vägrat att mot vanlig ersättning bestrida undervisning i fortsättningsskolan.
Det syntes därför riksdagen vara anledning att vid denna
avlöningsförbättring fästa såsom villkor en utsträckning av undervisningsskyldigheten
till att omfatta även fortsättnings- och ersättningsskola.
I betraktande av vad sålunda förekommit, synes det knappast vara lämpligt
att nu helt borttaga förenämnda villkor, i all synnerhet som Kungl.
Majit för årets riksdag framlagt förslag örn viss nedsättning av arvodena
för undervisning i fortsättningsskolorna.
Däremot måste statskontoret av vad motionären anfört finna, att nu gällande
bestämmelser kunna tillämpas på sådant sätt, att avsevärda orättvisor
uppstå för lärarpersonalen. Även örn det torde få antagas, att det blott
undantagsvis förekommit sådana fall som de i motionen omförmälda, anser
sig statskontoret böra biträda motionärens hemställan örn viss ändring av
bestämmelserna ifråga.
Sålunda vill statskontoret helt instämma i motionärens förslag därutinnan,
att ovanberörda undervisningsskyldighet i fortsättningsskola endast skall
ifrågakomma, då undervisningen i dylik skola icke är anordnad jämnsides
med lärarens undervisning i folkskolan, samt då lärares tjänstgöring vid
fortsättningsskola, pågående under lärarens ferier vid folkskolan, kom ine att
omfatta minst 20 timmar i veckan.
Vad därefter beträffar motionärens förslag, att berörda skyldighet allenast
skulle ifrågakomma, då fortsättningsskolan vore förlagd till den ort, där
läraren eljest hade sin bostad eller verksamhet, förefaller det visserligen
kunna vara obilligt att i vidsträckta skoldistrikt kräva dylik undervisning
inom skola, belägen på ett avsevärt avstånd från lärarens ordinarie tjänstgörings-
eller bostadsort. Å andra sidan torde bland annat i betraktande av
nuvarande kommunikationsmöjligheter motionärens förslag innefatta en alltför
snäv begränsning av det område, inom vilket undervisning i fortsättningsskola
skulle åläggas ifrågavarande lärare.
Enligt statskontorets mening kunna knappast några allmängiltiga gränser
uppdragas i förevarande hänseende, utan avgörandet rörande nu oinhandlade
skyldighet måste nog träffas efter omständigheterna i varje särskilt fall,
Bihang till riksdagens protokoll 1933. 6 sami. Nr 101—102. 3
14
Statsutskottets utlåtande Nr 102.
där tvekan uppstått, huruvida ifrågavarande undervisningsskyldighet skall
kunna anses åvila vederbörande lärare. En dylik prövning synes kunna
anförtros antingen åt skolöverstyrelsen eller också åt vederbörande folkskoleinspektör.
I sistnämnda fall torde närmare direktiv böra utfärdas rörande
de riktlinjer, efter vilka inspektören bör träffa sina avgöranden.
Vad slutligen angår förslaget, att avdrag å lärares avlöningsförbättring
på grund av vägran att undervisa i fortsättningsskola allenast skulle avse
den tid, under vilken undervisningen i fortsättningsskolan påginge, vill statskontoret
framhålla, att genom införandet av en sådan bestämmelse syftet
med förenämnda villkor praktiskt taget skulle förfelas. Därest undervisningen
i fortsättningsskolan är koncentrerad till 6 veckor, skulle vederbörande
genom sin vägran att åtaga sig undervisning i nämnda skola allenast
gå miste örn ett relativt så obetydligt belopp som ungefär 36 kronor för
manlig lärare och 30 kronor för kvinnlig. Statskontoret finner sig därför
icke kunna biträda motionärens nu nämnda förslag,
Stockholm den 14 mars 1933.
C. A:son LEIJONHUFVUD.
Gunnar Britth.
Peyron.
Stockholm 1933, Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.
331454