Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

1

Nr 22.

Ankom till riksdagens kansli den 21 mars 1933 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående
avlösning av rekognitionsavgifter till Danviks hospital,
dels ock i ämnet väckt motion.

Genom en den 14 februari 1933 till riksdagen avlämnad proposition, nr 110,
vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har
Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen medgiva Kungl. Majit att
utan hinder av föreskrifterna i kungörelsen den 17 maj 1861 (nr 29) angående
försäljning till skatte av de Danviks hospital tillhöriga, med ständig städjeoch
besittningsrätt upplåtna hemman och lägenheter förordna örn avlösning
av de till Danviks hospital utgående rekognitionsavgifterna.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en i anledning
av densamma inom andra kammaren av herrar Olsson i Golvvasta
och Wallén väckt motion, nr 422, däri hemställts, att riksdagen måtte besluta
sådan ändring av Kungl. Majits i propositionen framlagda förslag, att rätten
till avlösning av rekognitionsavgifter utsträckes till samtliga fastigheter, för
vilka dylika avgifter skola utgå till Danviks hospital.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för Kungl. Majits förslag, får
utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen,
och får utskottet i fråga om motionärernas motivering för sin
hemställan hänvisa till motionen. I

I enlighet med kungl, brev den 21 juli 1813 samt kungl, kungörelse den 17
maj 1861, vilken antagits med rikets ständer, föreligger för köpare av viss Danviks
hospital förut tillhörig jord en skyldighet att till hospitalet erlägga s. k.
rekognitionsavgift, utgörande 3 procent å avtalad köpeskilling varje gång försäljning
äger rum. Såsom i propositionen framhållits har sedan åtskilliga år
tillbaka spörsmålet om avlösning av dessa hospitalets rekognitionsavgifter
varit föremål för utredning. Härunder hava olika meningar yppats, dels huruvida
statsmakterna äro berättigade att i fråga om avskaffande av rekognitionsavgifterna
förfoga över hospitalets rätt, dels i fråga om det sakligt berättigade
i att borttaga avgifterna, dels ock beträffande det lämpligaste sättet
för en sådan åtgärd. Vid olika tillfällen har härvid framhållits, att undersökning
borde ske, huruvida samförstånd skulle kunna vinnas mellan de
närmast berörda parterna, hospitalets direktion och fastighetsägarna, örn någon
form för avgifternas borttagande, varigenom parternas intressen kunde
behörigen tillgodoses. Det har jämväl anförts, att, då det ur allmän synpunkt
vore av betydelse, att avgifterna så snart som möjligt bleve avskaffade, stä Bihang

till riksdagens protokoll 1988. 9 sami. 2 avd. Nr 28. 1

2

Andra lagutskottets utlåtande Nr 22.

Utskottet.

ten borde lämna sin medverkan till förhandlingar i frågan. I enlighet härmed
har Kungl. Maj:t i november 1931 bemyndigat chefen för socialdepartementet
att utse en person att åvägabringa och leda förhandlingar mellan
hospitalets direktion och ägare av fastigheter, från vilka rekognitionsavgifter
utginge. Enär behovet av en reglering särskilt framträtt beträffande fastigheter
inom Nacka socken av Stockholms län, har det ansetts lämpligt, att
förhandlingarna i första hand avsåge dessa fastigheter.

Förhandlingar hava med stöd av detta beslut kommit till stånd och lett till
enhällig överenskommelse mellan delegerade för hospitalet, å ena, samt delegerade
för Nacka kommun och ägare av fastigheter, belägna inom Nacka socken,
å andra sidan, örn ett förslag angående avlösning av skyldigheten att
erlägga rekognitionsavgifter till hospitalet. Enligt detta förslag medgiver
direktionen, under förbehåll örn Kungl. Maj :ts gillande, fastighetsägarna
rätt att under vissa villkor för framtiden avlösa skyldigheten att utgiva rekognitionsavgift
genom att betala en löseskilling, som skall utgöra för jordbruksfastighet
11/4 procent å 1932 års totala taxeringsvärde samt för annan
fastighet 1V4 procent å markvärdet och J/2 procent å byggnadsvärdet.
Om fastighetsägare vill begagna sig av rätten till avlösning, skall enligt
förslaget anmälan därom göras till direktionen före den 1 juli 1934 samt löseskilling
erläggas. Direktionen har förklarat, att den icke är obenägen att
medgiva avlösning av rekognitionsavgifter även beträffande fastigheter, som
äro belägna inom andra socknar i Stockholms län än Nacka socken samt i
Uppsala, Södermanlands och Västmanlands län, på samma villkor, som avtalats
i förslaget rörande Nackafastigheterna.

Departementschefen har utan att ingå på frågan örn beskaffenheten av
den rätt, som hospitalet kan äga till ifrågavarande avgifter, förklarat, att
avgifterna böra kunna avlösas i enlighet med de grunder, på vilka det beträffande
Nackafastigheterna uppgjorda förslaget bygger. De jämkningar,
som kunna befinnas påkallade, böra enligt departementschefens mening vidtagas
i samförstånd med hospitalets direktion. På grund av frågans beskaffenhet,
särskilt dess samband med 1861 års skatteköpsförfattning, har det synts
departementschefen nödigt att inhämta riksdagens yttrande över grunderna
för avgiftspliktens upphörande.

Utskottet delar den uppfattning, som departementschefen hävdat rörande
avgifternas upphörande, samt anser sig därför böra förorda, att, på sätt i
propositionen hemställes, Kungl. Majit erhåller medgivande att utan hinder
av de föreskrifter, som meddelats i 1861 års kungörelse, förordna örn avlösning
av de till Danviks hospital utgående rekognitionsavgifterna från samtliga
fastigheter, beträffande vilka dylika avgifter skola utgå. I fråga om
fastigheter, belägna utom Nacka socken, böra enligt utskottets mening vid
avlösning tillämpas i huvudsak samma villkor som de, vilka enligt träffad
överenskommelse skola gälla rörande fastigheter inom nämnda socken.

Då det av Kungl. Majit i propositionen begärda bemyndigandet att medgiva
avlösning av rekognitionsavgifter är allmänt hållet och sålunda omfat -

Andra lagutskottets utlåtande Nr

3

tar jämväl fastigheter utom Nacka socken, erfordras icke någon ändring av
det i propositionen framlagda förslaget för att ernå det syfte, som motionen
II: 422 avser att tillgodose.

På grund av vad sålunda i ärendet anförts får utskottet hemställa,

A) att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas;
samt

B) att motionen II: 422 icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 mars 1933.

På andra lagutskottets vägnar:

K. G. WESTMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar K. G. Westman, Linder, von Geijer*, Sigfrid
Hansson, Sam Larsson, Öhman, P. Sandström och Olof Carlsson;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Magnusson i Kalmar,
Johanson i Hallagården, Österström* och Molander, fru Nordgren* samt herrar
Hermansson och Sandström i Nyland*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.