Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

1

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 28 februari 1933 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag med ytterligare föreskrifter örn lindring i arrendevillkoren
för vissa arrendatorer av ecklesiastika
boställen.

Genom en den 25 januari 1933 till riksdagen avlämnad proposition, nr
32, vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet,
har Kungl. Majit, under åberopande dels av propositionen bilagda utdrag
av statsrådsprotokollen över ecklesiastikärenden för den 6 augusti 1932
och den 13 januari 1933, dels ock av bilagd skrivelse från kyrkomötet
den 29 augusti 1932, nr 14, samt närslutet transsumt av kyrkolagutskottets
betänkande nr 6, föreslagit riksdagen att för dess del antaga följande förslag
till

Lag med ytterligare föreskrifter om lindring i arrendevillkoren för vissa
arrendatorer av ecklesiastika boställen.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

På framställning av arrendator av boställe, som avses i 1 § ecklesiastik
boställsordning den 9 december 1910, må Konungen, då enskild rätt ej därigenom
förnärmas, bevilja skälig lindring i arrendevillkoren för återstoden
av arrendetiden under förutsättning,

a) att arrendeavtalet slutits under något av åren 1916—1930;

b) att arrendetiden utgår tidigast den 14 mars 1935;

c) att arrendevillkoren med hänsyn till rådande förhållanden befinnas oskäligt
tyngande och arrendatorn på grund härav kan befaras bliva urståndsatt
att fullgöra sina förbindelser enligt avtalet;

d) att arrendatorn gjort vad av honom skäligen kan påfordras för boställets
hållande i god hävd;

e) att erforderlig lindring icke kan erhållas enligt lagen om ändring i
arrendevillkoren för vissa arrendatorer av ecklesiastika löneboställen.

BiJiant) till riksdagens protokoll 1933. 9 sami. 2 avd. Nr 10—11.

1

Utskottet.

2 Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

2 §•

Ansökning om lindring i arrendevillkoren enligt denna lag skall för att
kunna prövas hava inkommit till ecklesiastikdepartementet, länsstyrelsen
eller stiftsnämnden före utgången av år 1933.

3 §•

Lindring i arrendevillkoren må endast avse arrendeavgiften samt årsbeloppet
för uppskattad ^byggnadskostnad, i den mån sådant belopp skall
av arrendatorn kontant erläggas. Belopp, som nu sagts, må ej nedsättas
mera än att föreskrivna ränte- och kapitalavbetalningar å byggnadsförskott
och lån ur kyrkofonden därmed kunna gäldas.

Arrendeavgiften skall bestämmas på sätt föreskrives i 12 § ecklesiastik
arrendeförordning den 21 november 1925.

4 §•

\ ad i denna lag stadgas örn arrendator äger jämväl tillämpning å arrendators
stärbhusdelägare, konkursbo och löftesmän, som övertagit arrendet,
ävensom annan, som med vederbörligt godkännande fått arrendet på sig
överlåtet före den 1 januari 1931.

5 §•

Har uppskattning av boställes normalavkastning fastställts och beviljas
sedermera lindring i arrendevillkoren, må stiftsnämnden jämka uppskattningen
efter ty skäligt prövas.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då densamma enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande lagförslag, får
utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till
propositionen.

1932 års riksdag antog på hemställan av sammansatta andra lag- och
jordbruksutskottet (utlåtande nr 6) för sin del ett av Kungl. Maj:t i proposition
nr 155 framlagt förslag till lag om ändring i arrendevillkoren för
vissa arrendatorer av ecklesiastika löneboställen. Genom nämnda lagstiftning
öppnades möjlighet att medgiva viss lindring i arrendevillkoren beträffande
upplåtelse av löneboställe, som avses i 1 § ecklesiastik boställsordning
den 9 december 1910 och som är utarrenderat enligt föreskrifterna
i förordningen den 15 september 1911 angående utarrendering av prästerskapets
löneboställen. Som villkor för att arrendelindring skall kunna med -

3

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

givas kräves, bland annat, att de kontrakterade arrendevillkoren, med hänsyn
till rådande förhållanden, finnas för arrendatorn tyngande och det på
grund därav kan antagas möta svårigheter för denne att fullgöra sina förbindelser
enligt avtalet samt att skäl till arrendelindring i övrigt äro och
enskild rätt ej förnärmas. Lindring må medgivas av länsstyrelserna på så
sätt, att arrendeavgift, tidigast från och med arrendeåret 1932—1933, nedsättes
intill det belopp, som uppkommer vid en omräkning av den i kontraktet
bestämda arrendeavgiften sålunda, att hälften av avgiften förvandlas
till markegångspersedlar till myckenhet enligt priserna i litt. A i markegångstaxan
det år, utarrenderingen skedde, att för återstående arrendeår
lösas med penningar enligt senast fastställda pris enligt litt. A i markegångstaxan.

Nämnda lag ävensom kungl, kungörelse med tillämpningsföreskrifter till
densamma utfärdades sedermera den 21 oktober 1932 [nr 465 och 466].

I anslutning till kungl, propositionen nr 155 samt i ämnet väckta motioner
hade sammansatta andra lag- och jordbruksutskottet i sitt utlåtande
nr 6 vidare anfört, att lagen örn ändring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer
av ecklesiastika boställen i allmänhet öppnade möjlighet att bereda
tillräckligt stora arrendelindringar men att undantagsvis fall kunde förekomma,
i vilka en omräkning av arrendeavgiften på sätt nämnda lag föreskreve
icke skulle giva den lindring i arrendevillkoren, som ändrade ekonomiska
förhållanden otvetydigt måste anses påkalla. Enligt utskottets mening
borde i sådana fall kunna ske omvärdering av arrendet efter ansökan
och företagen prövning av åtgärdens behövlighet.

I enlighet med hemställan av utskottet beslöt riksdagen att i skrivelse till
Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit, i den mån förhållandena därtill gåve
anledning, ville låta utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser
angående omvärdering av arrenden i den utsträckning och
under de förutsättningar, som utskottet i sitt utlåtande angivit (riksdagens
skrivelse nr 254).

Med anledning av denna riksdagsskrivelse har inom ecklesiastik- och jordbruksdepartementen
utarbetats nu föreliggande, på ett av kammarkollegium
avgivet utlåtande grundade, förslag till lag med ytterligare föreskrifter om
lindring i arrendevillkoren för vissa arrendatorer av ecklesiastika boställen.

1932 års kyrkomöte har för sin del antagit detta lagförslag.

Mot de särskilda bestämmelserna i förslaget har utskottet icke funnit anledning
till erinran.

Utskottet får fördenskull hemställa,

att förevarande proposition måtte bifallas av riksdagen.

Stockholm den 28 februari 1933.

På andra lagutskottets vägnar:

KARL MAGNUSSON.

4

Andra lagutskottets utlåtande Nr 10.

Vid ärendet behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Frändén, Norman och P. Sandström, fröken Hesselgren
samt herrar Olof Carlsson, Larsson i Brålanda, Forslund* och Löfvander*;

från andra kammaren: herrar Magnusson i Skövde, Wallerius, Pettersson i Hällbacken*,
Hansson i Trollhättan och Gardell i Gans, fru Nordgren* samt herrar Sandberg och Hermansson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.