8

Första lagutskottets utlåtande Nr 7.

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 31 januari 1933 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse av 3 och 6 §§ lagen den 6
juni 1930 (nr 202) örn begränsning av rätten att avverka
skog å intecknad fastighet.

Genom en den 20 januari 1933 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 43, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Majit under
åberopande av propositionen hilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll
föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

örn ändrad lydelse ay 3 och 6 §§ lagen den 6 juni 1930 (nr 202) om begränsning
av rätten att avverka skog å intecknad fastighet.

Härigenom förordnas, att 3 och 6 §§ lagen den 6 juni 1930 örn begränsning
av rätten att avverka skog å intecknad fastighet skola, 3 § i nedan angivna del,
erhålla följande ändrade lydelse:

3 §.

Örn ansvar---lånets täckande.

Yad nu sagts örn redovisning av sådan behållning och ersättning skall gälla,
ändå att överträdelsen innefattar jämväl förseelse mot annan lag än denna.

6 §.

Denna lag äger tillämpning allenast beträffande skog, som enligt lag står
under skogsvårdsstyrelses uppsikt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1934.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för propositionen, får utskottet, i
den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Lagen den 6 juni 1930 örn begränsning av rätten att avverka skog å intecknad
fastighet har tillkommit såsom ett led i vissa åtgärder avseende införande
av en ordnad primärkredit å växande skog. Genom samtidigt vidtagna
ändringar i förordningen den 16 maj 1890 angående de allmänna grunder,
som vid hypoteksföreningars bildande och framtida verksamhet skola till

Första lagutslcottets utlåtande Nr 7.

9

efterrättelse lända, hava föreningarna meddelats rätt att vid fastställande av
egendoms belåningsvärde däri inräkna jämväl värdet av växande skog. Därvid
har, i syfte att genom viss reglering av skogshushållningen befästa den
belånade skogens värde såsom pant, stadgats, att vid belåning av växande skog
lånesökanden skall avgiva förklaring, att rörande rätten att avverka skogen
skola gälla de bestämmelser, hypoteksföreningens styrelse finner påkallade i
och för skogsvärdets vidmakthållande. Säkerhet för bestämmelsernas efterlevnad
beredes genom den anordning, som regleras av förenämnda lag den 6
juni 1930. Där stadgas, att örn de mellan hypoteksföreningen och fastighetsägaren
överenskomna bestämmelserna ej strida mot grunderna för god skogsvård,
vederbörande skogsvårdsstyrelse äger på begäran av föreningen meddela
föreskrift, att bestämmelserna skola lända till efterrättelse med viss verkan,
som närmare angives i lagen. Innan sådan föreskrift meddelats, får det
sökta lånet ej utlämnas. Enligt lagen skola de genom skogsvårdsstyrelsens
föreskrift i avseende å avverkningen fastställda bestämmelserna med visst
undantag gälla mot envar. Om ansvar för överträdelse av skogsvårdsstyrelsens
föreskrift och örn fullföljd av talan mot dess beslut gäller enligt 3 §
i lagen vad i 6 och 7 kapitlen skogsvårdslagen är stadgat beträffande ansvar
för avverkning i strid mot föreskrift, som meddelats enligt sistnämnda lag,
och beträffande fullföljd av talan mot beslut örn dylik föreskrift. Behållning,
som uppkommer genom försäljning av förbrutet virke, och utdömd ersättning
för virke, som undgått beslag, skall dock i första hand användas till lånets
täckande. Så skall enligt andra stycket i 3 § ske, ändå att överträdelsen
innefattar jämväl förseelse mot skogsvårdslagen. Uppsikt över meddelad
föreskrifts efterlevnad skall utövas av skogsvårdsstyrelsen. Lagen äger enligt
6 § tillämpning allenast beträffande skog, som enligt skogsvårdslagen står
under skogsvårdsstyrelses uppsikt. På grund härav är lagen icke tillämplig
på skogar, som äro underkastade bestämmelserna i förordningen den 18 juni
1915 angående utsyning å viss skog inom Västerbottens och Norrbottens läns
lappmarker med flera områden.

Sedan 1932 års riksdag antagit ett av Kungl. Majit framlagt lagförslag,
avseende vård av vissa skogar inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker
med flera områden, har lag i ämnet utfärdats den 10 juni 1932. Genom
denna lag, som skall träda i kraft den 1 januari 1934 och gälla till och
med den 31 december 1943, upphäves omförmälda förordning av den 18 juni
1915, utom i vad förordningen angår skogar å kronohemman och krononybyggen
under stadgad åborätt inom de sex norra länen. Underkastade lagens
bestämmelser äro, med berörda undantag, samtliga de skogar, vilka avses i
1915 års förordning, eller praktiskt taget alla inom Västerbottens och Norrbottens
läns lappmarker samt Särna och Idre socknar av Kopparbergs län
belägna, enskilda tillhöriga skogar utom allmännings- och husbehovsskogar.
Lagen innebär, oavsett bestämmelser av rent skogsvårdande art, den ändringen
i hittills bestående förhållanden, att uppsikten över de skogar, vilka omfattas
av lagen, överflyttas från domänverket till skogsvårdsstyrelserna i vederbörande
län.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 9 sami. 1 avd. Nr 4—8.

2

10

Första lagutskottets utlåtande Nr 7.

Utskottet.

Vid behandlingen av sistnämnda lagförslag anförde jordbruksutskottet i
utlåtande (nr 72) bland annat, att det vore önskvärt, att lagen den 6 juni
1930 gjordes tillämplig beträffande skogarna under den föreslagna lagen.

I propositionen föreslås nu sådan ändring i lagen den 6 juni 1930, att denna
kommer att bliva tillämplig även på de skogar, som avses i omförmälda lag av
år 1932.

Lagrådet bar lämnat ifrågavarande lagförslag utan anmärkning.

Utskottet har vid granskning av förslaget icke funnit anledning till erinran
mot detsamma och får alltså hemställa,

att förevarande proposition måtte av riksdagen bifallas.

Stockholm den 31 januari 1933.

På första lagutskottets vägnar:

A. AKEEMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerman, Klefbeck, Borell, Svenson i Eskhult,
Bissmark, Branting, Ehrnberg och Jonsson.

från andra kammaren: herrar Lindqvist och Nilsson i Antnäs, fru Östlund
samt herrar Olsson i Rimforsa, Olsson i Mellerud, Höglund, Budén och Gardell i
Stenstu.