Första lagutskottets utlåtande Nr 55.

1

Nr 55.

Ankom till riksdagens kansli den 17 juni 1933 kl. 7 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till vapenkungörelse m. m. ävensom i ämnet
väckta motioner.

Genom en den 2 juni 1933 dagtecknad proposition, nr 268, har Kungl. Maj:t
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
socialärenden dels förklarat sig vilja inhämta riksdagens yttrande över ett vid
propositionen fogat förslag till vapenkungörelse dels ock föreslagit riksdagen
att under femte huvudtiteln, avdelningen Polisväsendet, till förvaring och vård
av vissa skjutvapen för budgetåret 1933/1934 anvisa ett extra förslagsanslag
av 100,000 kronor.

Propositionen har hänvisats till lagutskott och behandlats av första lagutskottet
i vad Kungl. Majit däri förklarat sig vilja inhämta riksdagens yttrande
över vid propositionen fogat förslag till vapenkungörelse. I övrigt har
propositionen hänvisats till statsutskottet.

Nyssnämnda förslag är av följande lydelse:

Förslag

till

vapenkungörelse.

Härigenom förordnas som följer:

Om skjutvapen och ammunition.

1 §■

Med skjutvapen förstås i denna kungörelse vapen, med vilket kulor, hagel
eller andra projektiler kunna utskjutas medelst krutladdning eller annat drivmedel,
vare sig projektilerna äro massiva, fyllda med sprängladdning, tårgas,
giftgas eller annat ämne med likartad verkan eller ofyllda.

Lika med skjutvapen anses lösa pipor, eldrör och slutstycken till sådana
vapen.

Yad i denna kungörelse stadgas angående skjutvapen äger även tillämpning
å apparater eller andra anordningar, vilka beträffande verkan och ändamål
äro jämförliga med skjutvapen, såsom lufttorpeder, apparater för gasblåsning
och eldsprutor.

Bestämmelserna i denna kungörelse gälla ej handvapen avsedda för fram Bihang

till riksdagens protokoll 1933. 9 sami. 1 avd. Nr 55.

1320 33

2

Försia lagutskottets utlåtande Nr 55.

laddning, skjutapparater för slakt, signaländamål eller linkastning, startpistoler
eller sådana luft- eller fjäderbössor eller luft- eller fjäderpistoler som äro avsedda
för sportändamål.

2 §.

Med ammunition förstås i denna kungörelse

1. för skjutvapen varå kungörelsen äger tillämpning avsedda patroner samt
kulor och andra projektiler, vare sig projektilerna äro massiva, fyllda med sprängladdning,
tårgas, giftgas eller annat ämne med likartad verkan eller ofyllda;

2. handgranater, bomber, minor och andra dylika effekter, fyllda eller avsedda
att fyllas med sprängladdning, tårgas, giftgas eller annat ämne med
likartad verkan; samt

3. patron- och laddningshylsor, röksvagt krut samt för ammunition som
under 1. eller 2. sägs avsedda tårgaser, giftgaser, andra ämnen med likartad
verkan, tändhattar och brandrör.

Bestämmelserna i denna kungörelse gälla ej patroner för signaländamål, linkastning
eller startpistoler, ej heller för nautiskt bruk erforderliga ammunitionseffekter
såsom lodbomber och ammunition för lodapparater.

Utöver vad i denna kungörelse är föreskrivet skall beträffande sådan ammunition
som är att hänföra till explosiv vara eller innehåller giftämne gälla vad
därom är särskilt stadgat.

Om deklaration och innehav av skjutvapen.

3 §.

Envar som den 1 augusti 1933 såsom ägare eller eljest innehar skjutvapen
vare skyldig att senast den 30 september 1933 deklarera vapnet hos länsstyrelsen
i det län, där han har sitt hemvist. I deklarationen skola uppgivas hans fullständiga
namn, födelsedag, yrke och hemvist samt vapnets beteckning och
kaliber.

Deklarationen ingives i Stockholm till Överståthållarämbetet för polisärenden,
i stad med poliskammare till denna, i annan stad där magistrat finnes till
magistraten och i stad utan magistrat till stadsstyrelsen eller, örn sådan ej finnes,
till kommunalborgmästaren. Å landet ingives deklarationen till landsfiskalen,
dock må den som tillhör lappbefolkningen i stället ingiva deklarationen till
lappfogden.

Myndighet som mottagit deklarationen skall, där fråga ej är örn Stockholm,
insända densamma till länsstyrelsen.

Vill den som deklarerar skjutvapen innehava vapnet efter den 30 september
1933, skall han söka tillstånd därtill i samband med deklarationen.

4 §.

Vill någon genom köp, byte, gåva eller annorledes förvärva skjutvapen; eller

vill någon som genom arv eller testamente eller på grund av giftorätt förvärvar
skjutvapen innehava vapnet; eller

vill någon såsom lån eller eljest innehava annan tillhörigt skjutvapen,

Första lagutskottets utlåtande Nr 55. o

vare skyldig att hos länsstyrelsen i det län där han har sitt hemvist söka
tillstånd att innehava vapnet.

Skjutvapen må ej överlåtas eller upplåtas till annan än den som erhållit
tillstånd att innehava vapnet.

Utan hinder av vad nu sagts må skjutvapen tillfälligt upplåtas till användande
för samma ändamål som det för vilket tillstånd till innehav meddelats.

Angående skyldighet för den som idkar handel med skjutvapen att söka tillstånd
till förvärv av sådana vapen stadgas i 16 §.

5 §.

Ansökan om tillstånd att innehava skjutvapen skall innehålla upplysning örn
det ändamål för vilket sökanden ämnar använda vapnet samt angående de
omständigheter han vill åberopa till utredning om behovet för honom att
innehava vapnet. Därjämte skall ansökningen innehålla sådana uppgifter som
avses i 7 § 2. och 3.

Ansökningen ingives till myndighet som i 3 § andra stycket sägs. Myndigheten
skall, där fråga ej är om Stockholm, insända ansökningen jämte eget
yttrande till länsstyrelsen.

6 §.

Tillstånd att innehava skjutvapen må meddelas allenast enskild person, som
för visst ändamål finnes vara i behov av vapnet samt skäligen kan antagas ej
komma att missbruka detsamma.

Avser ansökan pistol eller annat dylikt fickvapen, ma tillstånd ej meddelas,
med mindre synnerliga skäl därtill äro.

Är sökanden omyndig, erfordras samtycke till innehavet av den som enligt
lag har att sörja för hans person.

7 §''

Över meddelat tillstånd att innehava skjutvapen skall bevis utfärdas. Beviset
skall innehålla

1. löpande nummer å beviset och dagen för dess utfärdande;

2. sökandens fullständiga namn, födelsedag, yrke och hemvist samt överlåtarens
eller upplåtarens fullständiga namn, yrke och hemvist;

3. vapnets beteckning och kaliber; samt

4. uppgift örn det ändamål för vilket sökanden erhållit tillstånd att innehava
vapnet.

Tillståndsbevis skall, där fråga är örn köp eller därmed efter vad i 4 § sägs
likställt fång eller om lån eller annan upplåtelse, utfärdas i två exemplar, det
ena försett med påskrift att det utgör duplett. Skjutvapen må ej av överlåtare
eller upplåtare utlämnas, med mindre dupletten senast vid utlämnandet tillställes
honom.

8 §•

Tillstånd att innehava skjutvapen må av länsstyrelse återkallas, om skäl
därtill äro. Är fråga om skjutvapen, till vars innehav länsstyrelsen ej meddelat
tillstånd, skall uppgift om återkallelsen lämnas till den länsstyrelse som
meddelat tillståndet.

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 55.

9 §-

Vill ej den som deklarerar skjutvapen fortfarande innehava vapnet; eller
avslås ansökan örn tillstånd att innehava skjutvapen som deklareras; eller
avslås ansökan örn tillstånd att innehava skjutvapen som förvärvas genom
arv eller testamente eller på grund av giftorätt; eller
återkallas meddelat tillstånd att innehava skjutvapen,
skall vapnet avlämnas till myndighet som i 3 § andra stycket sägs eller
till den som myndigheten bestämmer.

Vapnet skall förvaras för ägarens räkning i enlighet med vad därom varder
särskilt stadgat.

Vad i denna paragraf sägs skall ej gälla, där vapen tillhör annan än innehavaren
och ägaren själv vill innehava vapnet samt är därtill berättigad. I
sådant fall skall vapnet överlämnas till honom.

10 §.

Har någon erhållit tillstånd att innehava skjutvapen, skall han, då han bär
vapnet, medföra tillstandsbeviset för att på tillsägelse av polisman uppvisas.
Företes ej beviset, må vapnet av polismannen omhändertagas.

Kan innehav av skjutvapen antagas vålla fara för missbruk, äger polismyndighet
förordna örn vapnets omhändertagande.

Har vapen omhändertagits, skall anmälan härom ingivas till länsstyrelsen
i det län där omhändertagandet skett; och har länsstyrelsen att taga under omprövning,
huruvida återkallelse av tillståndet bör ske. Beslutas ej återkallelse,
skall vapnet återlämnas.

Om förvärv av ammunition.

11 §•

Vill någon genom köp, byte, gåva eller annorledes förvärva ammunition,
vare skyldig att hos länsstyrelsen i det län där han har sitt hemvist söka tillstånd
till förvärvet.

Tillstånd må beviljas allenast den som äger innehava sådant skjutvapen för
vilket ammunitionen är avsedd.

Ammunition må ej överlåtas till annan än den som erhållit tillstånd att förvärva
ammunitionen.

Vad i denna paragraf sägs äger ej tillämpning, där någon som är berättigad
att innehava slätborrat jaktgevär önskar förvärva liagelpatroner till geväret
eller hylsor eller tändhattar för sådana patroner.

Angående skyldighet för den som idkar handel med ammunition att söka
tillstånd till förvärv av dylik vara stadgas i 16 §.

12 §''

Ansökan örn tillstånd att förvärva ammunition skall innehålla sådana uppgifter
som avses i 14 § 2. och 3. samt uppgift örn löpande nummer å beviset
över sökanden meddelat tillstånd att innehava eller till riket införa det skjutvapen
för vilket ammunitionen är avsedd och örn den myndighet som meddelat
tillståndet.

5

Första lagutskottets utlåtande Nr 55.

Ansökningen ingives till myndighet som i 3 § andra stycket sägs. Myndigheten
skall, där fråga ej är örn Stockholm, insända ansökningen jämte eget
yttrande till länsstyrelsen.

13 §.

Vad i 6 § första och tredje styckena är stadgat skall äga motsvarande tilllämpning
beträffande ansökan örn tillstånd att förvärva ammunition.

Tillstånd må meddelas allenast för viss tid, högst sex månader.

14 §.

över meddelat tillstånd att förvärva ammunition skall bevis utfärdas. Beviset
skall innehålla

1. löpande nummer å beviset och dagen för dess utfärdande;

2. sökandens fullständiga namn, födelsedag, yrke och hemvist samt överlåtarens
fullständiga namn, yrke och hemvist;

3. det eller de varuslag och den myckenhet därav tillståndet avser; samt

4. uppgift örn den tid tillståndet gäller.

Tillståndsbevis skall utfärdas i två exemplar, det eua försett med påskrift
att det utgör duplett. Ammunition må ej av överlåtare utlämnas, med mindre
dupletten senast vid utlämnandet tillställes honom.

Om handel med skjutvapen och ammunition.

15 §.

Vill någon erhålla tillstånd att idka handel med skjutvapen, gore ansökan
därom hos länsstyrelsen i det län där rörelsen skall utövas.

Tillstånd att idka handel med skjutvapen må ej meddelas annan än den som
är berättigad att idka handel i allmänhet samt gjort sig känd för ordentlighet
och pålitlighet. Meddelas tillstånd för aktiebolag eller handelsbolag, skall för
handelsrörelsen finnas en av länsstyrelsen godkänd föreståndare som besitter
nämnda egenskaper; och är denne ansvarig för rörelsens behöriga utövande.

Tillstånd må meddelas allenast för viss tid, högst fem år, och skall avse
skjutvapen till visst antal och slag som må på en gång innehavas. I beslutet,
skall angivas den plats där rörelsen får bedrivas.

örn särskilda skäl därtill äro, må meddelat tillstånd återkallas.

Angående tillstånd till handel med ammunition gäller vad därom är särskilt
stadgat.

16 §.

Vill den som idkar handel med skjutvapen förvärva dylika vapen; eller

vill den som idkar handel med ammunition förvärva sådan vara,

vare skyldig att hos länsstyrelsen i det län där rörelsen utövas söka tillstånd
till förvärvet.

Skjutvapen eller ammunition må ej överlåtas till den som idkar handel med
dylik egendom, med mindre han erhållit tillstånd att förvärva egendomen.

Ansökan om tillstånd skall innehålla sådana uppgifter som avses under 2.
och 3. i nästa stycke samt, där fråga är örn skjutvapen, uppgift örn antal och
slag av de vapen sökanden innehar.

6

Första lagutskottets utlåtande Nr 55.

Över meddelat tillstånd att förvärva skjutvapen eller ammunition skall bevis
utfärdas. Beviset skall innehålla

1. löpande nummer å beviset och dagen för dess utfärdande;

2. sökandens och överlåtarens fullständiga namn och hemvist; samt

3. i fråga örn skjutvapen vapnens antal och slag samt i fråga örn ammunition
det eller de varuslag och den myckenhet därav tillståndet avser.

Yad i 7 § andra stycket och 14 § andra stycket sägs skall äga motsvarande
tillämpning.

17 §.

Den som idkar handel med skjutvapen eller ammunition vare skyldig att
föra särskild bok över verkställda försäljningar av dylik egendom. I sådan
bok skola beträffande varje försäljning antecknas

1. dagen för försäljningen;

2. köparens fullständiga namn, yrke och hemvist;

3. i fråga örn skjutvapen vapnens antal och slag och i fråga örn ammunition
det eller de varuslag och den myckenhet därav försäljningen avsåg; samt

4. den länsstyrelse, som utfärdat det av köparen åberopade tillståndsbeviset,
jämte dagen för bevisets utfärdande.

Såsom bilagor skola vid boken fogas dupletter av tillståndsbeviseu.

Försäljningsbok skall, jämte bilagor, förvaras under en tid av minst tio år
från den dag sista inskrivningen gjordes och hållas tillgänglig för polismyndighet
eller den som är stadd i polismyndighetens ärende.

Den som idkar handel med skjutvapen eller ammunition vare pliktig att taga
sådan vård örn skjutvapen eller ammunition som av honom innehavas att de
icke äro åtkomliga för obehörig person.

Om införsel till riket av skjutvapen och ammunition.

18 §.

Utan tillstånd av chefen för socialdepartementet må ej någon till riket införa
skjutvapen eller ammunition; dock må transitering av sådan egendom äga
•rum till ort inom riket.

Har tillstånd att införa skjutvapen meddelats någon, äge han ock innehava
vapnet för det ändamål tillståndet avser. Därvid skola bestämmelserna i
8—10 §§ i tillämpliga delar gälla med iakttagande, att där beslut örn återkallelse
enligt 9 § avser skjutvapen som inneliaves på grund av införseltillstånd,
uppgift örn återkallelsen skall lämnas till chefen för socialdepartementet.

Ansvarsbestämmelser.

19 §.

1 morn. Innehar någon skjutvapen utan att, efter vad i 6 eller 18 § sägs,
vara berättigad att innehava vapnet; eller

använder någon, med uppenbart missbruk av erhållet tillstånd, skjutvapen
för annat ändamål än det som i tillståndsbeviset angives; eller

underlåter innehavare av skjutvapen att, efter vad i 9 § sägs, avlämna
vapnet; eller

Första lagutskottets utlåtande Nr 55.

förvärvar någon ammunition i strid mot vad i 11 § sägs; eller
förvärvar den som idkar handel med skjutvapen eller ammunition dylikt
vapen eller ammunition i strid mot vad i 16 § sägs,

straffes med dagsböter eller fängelse och havé förverkat egendomen.

Äro omständigheterna synnerligen mildrande, åge rätten pröva, huruvida

egendomen skall vara förverkad. . _ _

2 moni. överlåter eller upplåter någon skjutvapen i strid mot vad i 4 b
andra stycket eller 16 § andra stycket sägs; eller

överlåter någon ammunition i strid mot vad i 11 § eller 16 § andra stycket

sägs,

straffes med dagsböter eller fängelse.

3 mom. Utlämnar överlåtare eller upplåtare skjutvapen eller utlämnar
överlåtare ammunition utan att föreskriven duplett av tillståndsbeviset senast

vid utlämnandet tillställes honom; eller _

medför någon ej bevis örn tillstånd att inneliava skjutvapen i fall som i 10 &

första stycket sägs,

straffes med dagsböter.

Visar den, som blivit angiven för förseelse varom sist sagts, inom en vecka
efter det angivelsen blev honom kunnig hos åklagaren, att han vid tiden for
förseelsen ägde tillstånd att innehava skjutvapnet, och giva omständigheterna
vid handen, att förseelsen haft sin grund i ursäktligt förbiseende, vare från
ansvar fri.

4 mom. Idkar någon handel med skjutvapen utan att hava tillstånd därtill
enligt 15 §; eller

innehar den som erhållit dylikt tillstånd skjutvapen till större antal eller av
annat slag än som angives i tillståndsbeslut enligt 15 §, eller

idkar han handel med skjutvapen å annan plats än tillståndet avser; eller
bryter den som idkar handel med skjutvapen eller ammunition mot vad i
17 § är stadgat,

straffes med dagsböter.

Den som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse som i detta
moment sägs, fortsätter samma förseelse skall för varje gång åtal därför anhängiggöres
fällas till särskilt ansvar.

5 mom. Inför någon till riket skjutvapen eller ammunition utan att hava
erhållit föreskrivet tillstånd därtill, straffes med dagsböter eller fängelse, och
vare den olovligen införda egendomen förverkad.

Lika med olovlig införsel anses försök därtill.

Är införsel av skjutvapen eller ammunition belagd med straff enligt gällande
bestämmelser örn ansvar för olovlig varuinförsel, skola dessa lända till
efterrättelse.

6 mom. Kan egendom som förklarats förverkad ej tillrättaskaffas, skall
dess värde gäldas.

7 mom. Fälles den som erhållit tillstånd att inneliava eller till riket införa
skjutvapen till ansvar jämlikt 1 mom. och förklaras vapnet förverkat;
eller

8

Första lagutskottets utlåtande Nr 55.

fälles hail till ansvar jämlikt 2 mom. för obehörig överlåtelse eller upplåtelse
av vapnet; eller

fälles den som idkar handel med skjutvapen till ansvar jämlikt denna
paragraf,

åligger det domstolen att örn beslutet underrätta länsstyrelsen i det län där
den dömde har sitt hemvist eller, i fall som sist nämnts, där handelsrörelsen
utövas.

20 §.

Åtal för förseelse mot denna kungörelse anhängiggöres vid allmän domstol
och utföres av allmän åklagare.

21 §.

Polisman eller tulltjänsteman, som anträffar egendom vilken skäligen kan
antagas vara förverkad enligt 19 § 1 eller 5 morn., eller som påträffar skjutvapen
eller ammunition vars ägare icke är känd eller icke kan anträffas, skall
taga egendomen i beslag. Äger beslagaren själv anställa åtal, åligger det honom
att, där han finner beslaget böra bestå, så snart ske kan väcka, talan angående
ansvar för brottet eller, då ägaren icke är känd eller icke kan anträffas, göra
sådan anmälan som i 22 § sägs. Äger beslagaren icke själv anställa åtal, skall
han ofördröjligen göra anmälan örn beslaget hos allmänna åklagaren, vilken har
att pröva huruvida beslaget skall bestå och, därest beslaget finnes icke böra
hävas, vidare förfara på sätt nyss sagts.

Ånställes, i fall då ägaren kan anträffas, ej åtal inom en månad från beslaget,
vare detsamma förfallet.

22 §.

Är ägare av beslagtagen egendom icke känd eller kan han icke anträffas,
skall åklagaren inom en månad från beslaget eller från det han erhöll meddelande
därom göra anmälan om beslaget hos länsstyrelsen. Finner länsstyrelsen
beslaget icke böra hävas, skall länsstyrelsen meddela förordnande att
beslaget skall tillsvidare bestå samt låta i den eller de tidningar i orten,
i vilka allmänna meddelanden kungöras, införa förordnandet jämte anmaning
till ägaren att inom natt och år efter det förordnandet och anmaningen senast
kungjorts med angivande av bostads- och vistelseort skriftligen anmäla missnöje
med beslaget, vid påföljd att eljest beslaget står fast och egendomen är förverkad.

Ånmäles missnöje och finner länsstyrelsen ej skäl till åtal, skall beslaget
gå åter.

23 §.

Egendom som tagits i beslag skall förvaras under lås och på säkert ställe.

Förverkad egendom skall förvaras på sätt nu sagts samt så snart ske kan
genom aklagarens försorg försäljas under iakttagande av de i denna kungörelse
givna föreskrifterna. Kan egendomen ej sålunda försäljas, skall därmed förfaras
på sätt länsstyrelsen bestämmer.

9

Första lagutskottets utlåtande Nr 55.

24 §.

Böter som ådömas enligt denna kungörelse samt behållna försäljningssumman
för egendom som är förverkad ävensom belopp som utgives i stället för dylik
egendom tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas gäldande, skola de förvandlas
enligt allmänna strafflagen.

Skall egendom vara förverkad såväl jämlikt denna kungörelse som jämlikt
annan författning, skall beträffande fördelningen av försäljningssumman eller
egendomens värde vad i sådan författning är stadgat äga tillämpning.

Särskilda bestämmelser.

25 §.

1 mom. Hos länsstyrelse skall föras förteckning rörande inkomna ansökningar
örn tillstånd att innehava skjutvapen eller att förvärva ammunition.
Sådan förteckning skall innehålla

1. ärendets nummer och dagen då ansökningen inkom;

2. sökandens fullständiga namn, födelsedag, yrke och hemvist samt överlåtarens
eller upplåtarens fullständiga namn, yrke och hemvist;

3. i fråga örn skjutvapen vapnets beteckning och kaliber samt i fråga örn
ammunition det eller de varuslag och den myckenhet därav ansökningen avser;

4. dagen för länsstyrelsens beslut, beslutets huvudsakliga innehåll och
löpande nummer å meddelat tillståndsbevis;

5. uppgift örn beslut angående återkallelse av rätt att innehava vapen och
örn dagen för vapnets avlämnande, där denna är känd; samt

6. uppgift örn underrättelse som jämlikt 19 § 7 mom. lämnats till länsstyrelsen
örn domstols beslut, varigenom skjutvapen förklarats förverkat.

Har tillstånd meddelats någon att innehava skjutvapen, till vars innehav
annan än den som idkar handel med sådana vapen förut erhållit tillstånd, skall
anteckning härom göras å det ställe i förteckningen där sistnämnda tillstånd
antecknats. Har detta meddelats av annan länsstyrelse, eller är fråga örn skjutvapen
som innehaves på grund av meddelat tillstånd att till riket införa vapnet,
skall uppgift örn det nya tillståndet lämnas i förra fallet till nämnda länsstyrelse
för vidtagande av anteckning som nyss sagts och i senare fallet till
chefen för socialdepartementet.

2 mom. Länsstyrelse har att inom en månad efter varje halvårs utgång
till socialdepartementet insända uppgift om antalet under halvåret inkomna
ansökningar angående tillstånd att innehava skjutvapen, om antal och slag av
de vapen som avses med ansökningarna samt om antalet bifallna och avslagna
ansökningar.

26 §.

Över länsstyrelses beslut i ärende som avses i denna kungörelse må ej talan
föras.

27 §.

Denna kungörelse äger ej tillämpning å kronan eller polismyndighet, ej
heller å överlåtelse eller upplåtelse till eller från kronan eller till polismyndighet.

10

Första lagutskottets utlåtande Nr 55.

Vad i denna kungörelse sägs därom, att tillstånd till innehav av skjutvapen
och förvärv av ammunition må meddelas allenast enskild person, äger ej tilllämpning
å förening, tillhörande det av staten understödda frivilliga skytteväsendet,
och skola bestämmelserna örn överlåtelse och förvärv av ammunition
ej gälla för det fall att sådan förening överlåter ammunition till sina medlemmar.
Vad nu sagts skall jämväl äga tillämpning å Sveriges landstormsföreningars
centralförbund samt till detsamma anslutna landstormsförbund och
landstormsföreningar, frivilliga automobilkåren och frivilliga motorbåtskåren.

Bestämmelserna i 3 § örn skyldighet att deklarera skjutvapen och att söka
tillstånd att innehava deklarerat skjutvapen samt i 10 § första stycket
örn skyldighet att medföra bevis örn tillstånd att innehava skjutvapen gälla
ej vapen, som enligt meddelade föreskrifter på grund av tjänsten innehaves av
statens befattningshavare eller av person, tillhörande krigsmakten eller polisväsendet.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 augusti 1933 och gäller till och med
den 31 december 1934. Å. förseelse som begåtts under kungörelsens giltighetstid
skola jämväl efter utgången av nämnda tid tillämpas de i kungörelsen meddelade
bestämmelserna.

Härigenom upphäves kungörelsen den 26 juli 1927 (nr 338) med vissa bestämmelser
angående skjutvapen och ammunition.

Har någon eftersatt bestämmelse i § 11 mom. 1 i den äldre kungörelsen
eller vad i mom. 7 i samma paragraf är stadgat angående skjutvapen, må åtal
därför ej ske, såframt han fullgör den i 3 § i nya kungörelsen stadgade deklarationsplikten.

Vill den som vid tiden för kungörelsens ikraftträdande idkar handel med
skjutvapen fortsätta rörelsen, skall han senast den 31 augusti 1933 göra ansökan
som i 15 § sägs och därvid fullgöra honom enligt 3 § åliggande deklarationsplikt.
Utan särskilt tillstånd må rörelsen därefter fortsättas till dess ansökningen
hunnit prövas. I

I samband härmed har utskottet förehaft de inom riksdagen väckta motionerna
nr 343 i första kammaren av herr Reuterskiöld m. fl., nr 344 i första
kammaren av herr Karl Gustafsson, nr 539 i andra kammaren av herr Johanson
i Huskvarna och nr 540 i andra kammaren av herr Ossbahr m. fl.

I motionerna har hemställts:

i motionen I: 343, att riksdagen, därest riksdagen icke funne skäl avslå
ifrågavarande proposition, ville, nied de förbättringar utskottet kunde komma
att föreslå, för sin del antaga författningsförslaget såsom lag att gälla till den
1 juli 1934;

i de likalydande motionerna I: 344 och II: 539, att riksdagen måtte i sitt
yttrande över det föreliggande kungörelseförslaget föreslå den ändring, att
kungörelsen icke bomme att omfatta jaktgevär; samt

Första lagutskottets utlåtande Nr 55. 11

i motionen II: 540. att riksdagen ville för sin del avstyrka det i propositionen
framlagda förslaget till vapenkungörelse.

Beträffande de skäl. som ligga till grund för förslaget oell de av motionärerna
framställda yrkanden, får utskottet hänvisa till propositionen och
motionerna.

Genom kungörelse den 26 juli 1927 har Kungl. Majit i administrativ ordning
meddelat vissa bestämmelser angående skjutvapen och ammunition.
Kungörelsen har avseende å skjutvapen av alla slag med undantag av handvapen,
avsedda för framladdning, slätborrade jaktgevär, skjutapparater för
slakt samt luft- och fjäderbössor. Lika med skjutvapen anses enligt kungörelsen
lösa pipor, eldrör och slutstycken. Därjämte omfattar kungörelsen närmare
angiven ammunition till ifrågavarande skjutvapen, röksvagt krut, handgranater
m. m. I kungörelsen stadgas förbud att utan tillstånd genom köp, byte, ga1! a eller
annorledes förvärva skjutvapen och ammunition av ifrågavarande slag. Tillstånd
må meddelas allenast den som gjort sig känd för ordentlighet och pålitlighet
samt finnes lia behov av vapnet eller ammunitionen. I fråga örn handel med
skjutvapen stadgas i kungörelsen, att tillstånd därtill allenast må meddelas den
som är berättigad att idka handel i allmänhet och gjort sig känd för ordentlighet
och pålitlighet. Kungörelsen införde vidare skyldighet för den som den 1
september 1927 innehade skjutvapen att göra skriftlig anmälan därom till viss
myndighet. I § 11 mom. 1 i kungörelsen stadgas bötesstraff för den som innehar
skjutvapen utan att i fall då tillstånd till förvärv därav fordras lia erhållit
sådant tillstånd eller, där han innehade vapen den 1 september 1927 och varit
skyldig att göra anmälan därom, innehar vapnet utan att lia fullgjort denna
skyldighet. Tillika föreskrives, att vapnet skall vara förverkat, dock att domstolen
vid synnerligen förmildrande omständigheter äger pröva, huruvida denna
påföljd skall inträda. Kungörelsen innehåller därjämte straff för den som förvärvar
ammunition utan att lia förvärvat tillstånd därtill jämte åtskilliga andra
straffbestämmelser m. m.

Det må anmärkas, att konstitutionsutskottet vid 1928 cirs riksdag i memorial
angående fullbordad granskning av de i statsrådet förda protokoll under
punkt 2:o i memorialet förklarade sig lia funnit förenämnda stadgande i § 11
mom. 1 i kungörelsen vara av den karaktär, att det i överensstämmelse med § 87
regeringsformen ej kunnat av Kungl. Majit ensam utfärdas. I följd härav
gjorde utskottet i ärendet anmälan enligt § 107 regeringsformen mot föredragande
tillförordnade departementschefen, statsrådet Hamrin.

Till stöd härför anförde utskottet bland annat:

Kungl. Maj:ts rätt att ensam stifta lag har ifrån att ha varit av betydande
omfång efter hand blivit begränsad så att 1809 års regeringsform inskränkte
den till den ekonomiska lagstiftningen. Grunderna för skillnaden mellan denna
senare lagstiftning och lagstiftning enligt § 87 regeringsformen ha icke blivit
i lagen klart fastslagna, och, såsom även av konstitutionsutskottet år 1867 framhållits,
har någon oomtvistbar gräns i förevarande hänseende icke kunnat uppdragas.
Det torde dock vara klart, att Kungl. Majit icke genom sin ekonomiska
lagstiftningsmakt kan rubba eller ändra medborgarnas civila rättsförhållanden

12

Första lagutskottets utlåtande Nr 55.

filer rättigheter. Kungl. Maj:t må vara berättigad att i ekonomiska förordningar,
häri inbegripet politiförfattningar, stadga straffbestämmelser — böter
eller fängelse —— för överträdelse av bestämmelser i förordningarna och även
beträffande näringsfrihetslagstiftningen stadga, att vara som obehörigen innell
aves eller nyttjas skall vara förbruten. Sådana stadganden finnas i ett flertal
förordningar angående förbud för in- och utförsel av vissa varor eller angående
handel med vissa varor, såsom exempelvis K. F. den 19 november 1897 angående
explosiva varor, K. F. den 30 mars 1900 angående förbud mot tillverkning, införsel
oell försäljning av tändstickor, i vilkas tändmassa vanlig fosfor ingår,
K. Iv. den 6 april 1923 angående handel med opium och vissa andra narkotiska
ämnen och beredningar, giftstadgan den 7 december 1906 m. fl. liknande förordningar.
Den i § 24 i fiskeristadgan den 17 oktober 1900 givna bestämmelsen
örn att vid olovligt fiskande otillåten redskap och fångst skall vara förbruten
eller i § 8 mom. 3 i K. F. den 29 november 1867 örn forntida minnesmärkens
t redande och bevarande givna bestämmelser, att person i vissa fall utan lösen
kan mista fornfynd, som av honom upphittats, är av annan natur än nu före''
arande stadgande angående konfiskation av skjutvapen. Genom sistberörda
stadgande sker ett direkt ingrepp i ett privat äganderättsförhållande, som uppkommit
under av lag givna former och vars fortvaro av lag skyddas. Den påbjudna
konfiskationsåtgärden grundar sig nämligen icke därpå, att vederbörande
genom innehavet eller bruket av vapnet begått någon lagstridig handling.
Det förhållande, att domstol givits möjlighet att, där synnerligen mildrande
omständigheter föreligga, pröva, huruvida vapnet skall vara förverkat,
kan icke inverka på stadgandets principiella innebörd.

„ Den allvarliga principiella innebörden av detta stadgande borde lia föranlett
Kungl. Majit att förelägga riksdagen detta ärende, även örn Kungl. Majit skulle
kommit till den vida tolkningen, att det kunde hänföras under ekonomisk lagstiftning.
Ej heller sjmes tid till inhämtande av riksdagens mening i förevarande
spörsmål ha saknats eller i övrigt sådant behov av stadgandet i detta
laH förefunnits, att på grund av iråkat nödläge ur rent praktiska synpunkter
en åtgärd, vars grundlagsenlighet under alla omständigheter måste ifrågasättas,
behövt tillgripas.

Vid utskottets memorial fanns emellertid fogad en reservation beträffande
förevarande fråga av sju ledamöter i utskottet, som ansågo att den omförmälda
regeringsåtgärden icke vore av den beskaffenhet, att den bort föranleda utskottet
att därom hos riksdagen göra anmälan enligt § 107 regeringsformen.

Statsrådet Hamrin anförde vid memorialets behandling i kamrarna bland
annat:

Utskottet hade framhållit, att Kungl. Majit beträffande näringslagstiftningen
ägde föreskriva, att vara som obehörigen innehades eller nyttjades skulle vara
förtruten. Däremot syntes utskottet anse, att Kungl. Majit såvitt anninge
andra till den ekonomiska lagstiftningen hörande områden icke hade dylik rätt.
Mgot stöd för uppfattningen, att Kungl. Majit i fråga örn näringslagstiftningen
skulle äga en längre gående befogenhet än i fråga örn den ekonomiska
lagstiftningen i övrigt hade emellertid icke anförts. Av de exempel, som av
utskottet åberopats för att styrka att Kungl. Majit ägde rätt att stadga förverkandepåföljd
inom näringslagstiftningen franninge för övrigt tydligt, att
Dylik, rätt tidigare ansetts tillkomma Kungl. Majit också utom nämnda lagstiftnings
ram. Särskild betydelse syntes böra tilläggas en i utskottets utlåtande
icke omnämnd, den 13 oktober 1916 utfärdad förordning angående förbud
mot införsel av åtskilligt exportförbjudet gods till en del av Norrbottens län
sorn bland annat avsåg skjutvapen och ammunition. Därest någon efter det
två veckor förflutit efter förordningens ikraftträdande befanns inom örn -

13

Första lagutskottets utlåtande Nr 55.

rådet utan tillstånd lia innehaft till området tidigare infört gods, skulle han
anses ha olovligen infört godset. Detta innehar bland annat, att godset skulle
vara förverkat. Denna förordning hade även varit föremål för uppmärksamhet
inom 1917 års konstitutionsutskott och föranlett anmärkning i visst hänseende
av reservanter inom utskottet men däremot icke givit anledning till någon erinran
i förevarande avseende.

Den av konstitutionsutskottet vid 1928 års riksdag framställda anmärkningen
har varit föremål för uttalande inom den statsvetenskapliga litteraturen
av professor Herlitz (Örn lagstiftning, sid. 507 not. 2), som vänder sig mot
konstitutionsutskottets påstående, att enär Kungl. Majit icke genom sin ekonomiska
lagstiftningsmakt kan rubba eller ändra medborgarnas civila rättsförhållanden,
i denna form ej heller finge företagas ett direkt ingrepp i ett privat
äganderättsförhållande, som uppkommit under av lag givna former och vars
fortvara av lag skyddas. Professor Herlitz anför tillika, bland annat:

Detta påstående stöde i bestämd strid med fast praxis och kunde ej upprätthållas.
De distinktioner, som i konstitutionsutskottets utlåtande uppdragits, vore
nämligen ej hållbara. Särskilt insåges ej varför näringsfrihetslagstiftningen här
skulle intaga en särställning. Givet vore emellertid, att en rimlig proportion
borde förefinnas mellan å ena sidan påföljden samt å andra sidan dels den
brottsliga handlingen dels det intresse, som påföljden skulle tjäna. Vid bedömande
av anmärkningen av konstitutionsutskottet syntes denna synpunkt böra
tillmätas en avgörande betydelse.

Genom förevarande förslag föreskrives i första hand en ny allmän inventering
av skjutvapen. Det ålägges för sådant ändamål envar som den 1 augusti
1933 såsom ägare eller eljest innehar skjutvapen att senast den 30 september
1933 deklarera vapnet hos länsstyrelsen. Begreppet skjutvapen har i förslaget
bestämts på ett sätt som innebär flera utvidgningar i förhållande till 1927
års kungörelse. Sålunda omfattar förslaget bland annat i motsats till 1927
års kungörelse jämväl slätborrade jaktgevär, gasvapen m. m.

Utöver nyssnämnda deklarationsplikt föreslås ytterligare, att den som deklarerar
skjutvapen skall vara skyldig att söka tillstånd om han fortfarande vill
inneha vapnet. Sådant tillstånd skall för övrigt liksom hittills jämväl fordras
om någon vill genom köp, byte, gåva eller annorledes förvärva skjutvapen. Men
därjämte skall tillstånd fordras örn någon, som genom arv eller testamente eller
på grund av giftorätt förvärvar skjutvapen, vill inneha vapnet samt om någon
vill såsom lån eller eljest inneha annan tillhörigt skjutvapen. Utan hinder av
vad sist sagts skall skjutvapen likväl enligt förslaget kunna tillfälligt upplåtas
till användande för samma ändamål som det för vilket tillstånd till innehav
meddelats. — Tillstånd att inneha skjutvapen skall endast meddelas enskild
person, som för visst ändamål finnes vara i behov av vapnet samt skäligen kan
antagas ej komma att missbruka detsamma. I fråga örn pistol eller annat dylikt
fickvapen må tillstånd dock ej meddelas med mindre synnerliga skäl därtill äro.
Tillståndet skall meddelas av länsstyrelsen och må återkallas örn skäl därtill
äro. -— Vill deli som deklarerar skjutvapen ej fortfarande inneha detsamma
eller avslås ansökan örn tillstånd att inneha skjutvapen som deklareras eller
avslås ansökan örn tillstånd att inneha skjutvapen som förvärvas genom arv
eller testamente eller på grund av giftorätt eller återkallas meddelat till -

14

Första lagutskottets utlåtande Nr oo.

Utskottet.

stånd att inneha skjutvapen, skall vapnet avlämnas till viss myndighet samt
förvaras för ägarens räkning. — I förslaget har vidare intagits föreskrift att
den som bär skjutvapen skall medföra tillståndsbeviset för att på tillsägelse av
polisman uppvisas. Företes ej beviset, må vapnet av polismannen omhändertagas.
Kan innehav av skjutvapen antagas vålla fara för missbruk, skall polismyndighet
äga förordna örn vapnets omhändertagande.

Förslaget innehåller även i likhet med 1927 års kungörelse vissa bestämmelser
om förvärv av viss närmare angiven ammunition. För rätt att förvärva
dylik ammunition föreskrives tillstånd av länsstyrelsen, vilket endast må beviljas
den som äger inneha sådant skjutvapen för vilket ammunitionen är avsedd.
Undantag medges dock där någon som är berättigad att inneha slätborrat
jaktgevär önskar förvärva hagelpatroner till geväret eller hylsor eller tändhattar
för sådana patroner. Tillstånd skall meddelas allenast för viss tid, högst
sex månader.

I fråga örn handel med skjutvapen och ammunition föreslås den ändring i
förhållande till 1927 års kungörelse att, örn aktiebolag eller handelsbolag meddelas
tillstånd att idka handel med skjutvapen, för handelsrörelsen skall finnas
en av länsstyrelsen godkänd föreståndare, och skall denne vara ansvarig för
rörelsens behöriga utövande. Därjämte skall enligt förslaget tillstånd till handel
med skjutvapen alltid meddelas av länsstyrelsen.

Beträffande införsel till riket av skjutvapen och ammunition föreslås icke
någon ändring i förhållande till 1927 års kungörelse. Har tillstånd att införa
skjutvapen meddelats någon, skall hail utan särskilt tillstånd äga inneha
vapnet för det ändamål, införseltillståndet avser.

I förslaget meddelas vidare åtskilliga straffbestämmelser m. m. Straffet för
olovligt innehav av skjutvapen har bestämts till dagsböter eller fängelse, varjämte
egendomen i regel skall förklaras förverkad. Att fängelse ingår i straffsatsen
medför, att husrannsakan kan äga rum till utrönande av huruvida någon
olovligen innehar skjutvapen.

Den nya kungörelsen föreslås träda i kraft den 1 augusti 1933 och gälla
till och med den 31 december 1934.

I likhet med föredragande departementschefen finner utskottet, att 1927 års
vapenkungörelse är behäftad med vissa brister. För granskning av det föreliggande
förslaget till ny författning har emellertid endast en synnerligen begränsad
tid stått till utskottets förfogande. Med hänsyn härtill och i betraktande
av den mångfald svåra och tveksamma frågor, som förslaget innehåller,
finner sig utskottet ur stånd att avge något yttrande över förslaget. Utskottet
vill emellertid tillkännagiva, att utskottet icke har något att invända emot att,
i avbidan på ny lagstiftning i ämnet, Kungl. Majit redan nu vidtager vissa
ändringar i 1927 års kungörelse, ägnade att göra kungörelsen mera effektiv.
Det synes utskottet som örn i sådant syfte den nuvarande bestämningen av
de med kungörelsen avsedda vapen borde utvidgas till att omfatta alla vapen
som huvudsakligen äro avsedda för krigsbruk. Vidare kunde genom införande
av fängelse i den gällande straff latituden för olovligt innehav av vapen vinnas,

Första lagutskottets utlåtande Nr 55. 15

att på sätt jämväl genom straffbestämmelserna i förslaget avsetts husrannsakan
må kunna ske till utrönande av huruvida någon olovligen innehar vapen.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

a) att riksdagen, under åberopande av de utav utskottet anförda
synpunkter, måtte i skrivelse till Kungl. Majit anmäla, att
riksdagen ansett sig icke böra avgiva något yttrande angående
det genom propositionen framlagda förslaget till ny vapenkungörelse;
samt

b) att de i ämnet väckta motionerna måtte anses besvarade
genom utskottets hemställan under a).

Stockholm den 17 juni 1933.

På första lagutskottets vägnar:

A. AKERMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Åkerman, Anderson i Hägelåkra*, Larson i
Lerdala, Svenson i Eskhult, Bissmark, Wagnsson och Forssell;

från andra kammaren: herrar Linnér, Nilsson i Antnäs*, Hedlund i Östersund,
K. A. Westman, Sjögren*, Olsson i Rimforsa, Olsson i Mellerud och Rosander.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Wagnsson, Sjögren, Olsson i Mellerud och Rosander, vilka hemställt,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anmäla, att
riksdagen vid granskning av det genom förevarande proposition
framlagda förslaget till vapenkungörelse icke funnit anledning
till erinran mot detsamma.