Första lagutskottets utlåtande Nr 8.

1

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 30 januari 1933 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nied förslag till
lag om ändrade bestämmelser i vissa fall rörande fördelning
av böter m. m.

Genom en den 3 januari 1933 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 5, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t under
åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll
föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändrade bestämmelser i vissa fall rörande fördelning av böter

m. lii.

Härigenom förordnas som följer:

Andel i böter, vite eller skadestånd eller i förbruten egendom, dess värde
eller dylikt, som enligt lag eller författning skall tillfalla åklagare, beslagare,
angivare eller upptäckare av förseelse, må ej utgå med högre belopp än,
böter och annat sammanlagt, femhundra kronor, ändå att sådan begränsning
eljest icke finnes stadgad.

Örn den rätt till andel i böter och värdet av förverkad egendom, som enligt
lagen den 8 juni 1923 (nr 147) örn straff för olovlig varuinförsel och
lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda bestämmelser angående olovlig
befattning med spritdrycker och vin tillkommer beslagare, skall utan hinder
av vad nu sagts gälla vad i sagda lagar stadgas.

Henna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Vad i denna
lag stadgas skall äga tillämpning jämväl i fall, då den tilltalade sakfällts
av första domstol efter den 30 november 1932 genom utslag, som ej vid lagens
ikraftträdande vunnit laga kraft; skolande, där dylikt utslag varder
ståndande, i denna lag meddelade föreskrifter iakttagas av myndighet, som
jämlikt lag eller författning har att redovisa på grund av utslaget inflytande
medel.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för förslaget, får utskottet, i den
mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Enligt talrika författningar inom specialstraffrätten skall viss andel i böter,
värdet av förverkat gods m. m. tillfalla åklagare, beslagare eller andra närmare

Bihang till riksdagens protokoll 19SS. 9 sami. 1 avd. Nr 8.

1

2

Första lagutslcottets utlåtande Nr 3.

angivna personer. I åtskilliga fall innehåller författningen därvid tillika en
bestämmelse, att andelen icke må överstiga visst belopp. Beträffande andel
i böter, som ådömas i dagsböter, stadgar därjämte lagen den 24 september 1931
angående dagsböter utom strafflagens område, att sådan andel, som tillkommer
åklagare eller angivare, ej må utgå med högre belopp än 500 kronor. För övrigt
gäller däremot icke någon gräns för storleken av den andel, som enligt
tillämpliga fördelningsregler skall utgå till vederbörande andelstagare. Exempel
härå finnas bl. a. i förordningen den 6 november 1908 angående en särskild
stämpelavgift vid köp och byte av fondpapper, förordningen den 19 november
1914 angående stämpelavgiften och förordningen samma dag örn arvsskatt
och skatt för gåva.

Föredragande departementschefen erinrar i propositionen därom att riksdagen
år 1917 (skriv. 286) anhållit, att Kungl. Majit måtte överväga i vad
mån gällande författningar kunde sålunda ändras, att åklagare och beslagare
tillkommande andelar i böter och beslagtagen egendom indroges till kronan,
ävensom i vad mån botes- och beslagsandelar i de fall, där de efter prövning
möjligen ansåges böra bibehållas, kunde till beloppet begränsas. Då
frågan örn åklagarväsendets reformering för närvarande vore föremål för särskild
utredning samt anledning funnes till förhoppning, att definitivt förslag
i detta ämne inom en snar framtid skulle kunna framläggas till antagande,
hade departementschefen funnit sig kunna förorda, att med en allmän indragning
av åklagarna tillkommande andelar i böter m. m. finge anstå. Tillräcklig
anledning hade ej heller synts föreligga att oberoende av nyssnämnda åtgärd
redan nu föreslå avskaffande av angivares och övriga med åklagare i
förevarande avseende likställda personers rätt till sådan andel.

Propositionen föreslår i stället tills vidare en allmän begränsning av ifrågavarande
andelars storlek. Enligt förslaget må sålunda andel i böter, vite,
skadestånd m. m., som enligt lag eller författning skall tillfalla åklagare, beslagare,
angivare eller upptäckare av förseelse, ej utgå med högre belopp än
sammanlagt 500 kronor. Från denna regel har emellertid — i enlighet med
hemställan från generaltullstyrelsen —- medgivits undantag beträffande rätt
till andel i böter och värdet av förverkad egendom, som enligt lagen om straff
för olovlig varuinförsel och lagen med särskilda bestämmelser angående olovlig
befattning med spritdrycker och vin tillkommer beslagare.

De föreslagna bestämmelserna skulle enligt det lagförslag, som remitterades
till lagrådet, träda i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och vad i lagen
stadgades skulle äga tillämpning jämväl i fall, då den tilltalade sakfällts genom
utslag, som dessförinnan meddelats, såframt utslaget ej vid lagens ikraftträdande
vunnit laga kraft.

Lagrådets flesta ledamöter, justitieråden Alexanderson och Eklund samt regeringsrådet
Aschan, yttrade härom:

»Enligt övergångsbestämmelsen skall nya lagen tillämpas, såframt ej utslag
föreligger som redan före lagens ikraftträdande vunnit laga kraft. Dess

Första lagutskottets utlåtande Nr 8.

3

bestämmelser skola alltså gälla, ehuru utslag redan tidigare givits, varigenom
åklagare etc. tillagts bötesandel eller dylikt jämlikt den vid tiden för
utslaget gällande rätten, och oberoende därav att detta utslag ej överklagas,
blott klagotiden — tjugu dagar i fråga örn vissa allmänna underrätters utslag,
trettio eller fyrtiofem dagar i fråga örn andra — ej löpt till ända, då
nya lagen trädde i kraft. Likaså exempelvis i det fall att underrätts fällande
utslag efter överklagande blivit redan före lagens ikraftträdande fastställt
av hovrätt, som är högsta instans i målet, men den tilltalade sökt prejudikatdispens
och dispensansökningen blivit genom högsta domstolens utslag avslagen
först efter nyssnämnda tidpunkt.

Till stöd för förslagets omförmälda bestämmelse åberopas i remissprotokollet
att ur allmänna rättssynpunkter hinder ej möter för den använda principen
samt att den erbjuder praktiska fördelar. Då med nämnda fördelar,
enligt vad ett annat uttalande visar, endast avses att lagen får så vidsträckt
tillämpning som möjligt, måste avgörande betydelse tilläggas frågan huru
förslagets ståndpunkt förhåller sig till allmänna rättsgrundsatser. Såsom
framhållits i ett i remissprotokollet omförmält utlåtande den 4 april 1927
av då sittande lagråd, har spörsmålet i vad mån ny lag örn fördelning av böter
m. m. skall vinna tillämpning i fråga örn påföljd för tidigare begånget brott
blivit på olika sätt besvarat. I utlåtandet omnämndes, att avgörande betydelse
därvid tillagts än tiden för brottets begående, än åter huruvida åtal
anställts eller utslag avkunnats före nya lagens ikraftträdande. I det förslag,
varöver utlåtandet avgavs, hade stadgats att där underrätt givit utslag
i målet före nya lagens ikraftträdande skulle äldre lag därå tillämpas i alla
instanser. Lagrådet erinrade emellertid hurusom högsta domstolen i sin
praxis i senare tid tillämpat en princip, som något vidgade ny lags giltighetsområde,
i det man ej tillerkände betydelse åt att utslag tidigare meddelats,
med mindre det gått i fällande riktning och således bötesandel eller dylikt redan
blivit -— eller vid riktig lagtillämpning bort från underrättens ståndpunkt
i målets huvudfråga bliva — åklagare eller annan tillerkänt. Det
hemställdes att denna praxis måtte lagfästas och alltså övergångsbestämmelsen
få det innehåll att nya lagen ej skall av högre rätt tillämpas i mål örn
brott, för vilket den tilltalade sakfällts genom utslag som meddelats före den
dag då lagen trädde i kraft.

Någon invändningsfri och vid konsekvent tillämpning fullt tillfredsställande
regel för gränsdragning mellan giltighetsområdena för gammal och ny
lag örn andel i böter m. m. lärer svårligen kunna angivas. Men ett så vittgående
ingrepp i förhållanden, vilka redan vunnit viss rättshelgd, som förslaget
i förevarande punkt innebär, står icke blott i strid mot hittills rådande
åskådningar, utan synes därjämte betänkligt hota rättstryggheten. Icke ens
en tilltalad, som före ikraftträdandet av ny mildare strafflag fällts till ansvar
enligt den äldre strängare lagen genom utslag vilket först efter nämnda
tidpunkt vunnit laga kraft, har rätt att få straffet verkställt efter den nya
mildare lagen. Och dock tala i detta fall starkare skäl för ny lags tillbakagripande
kraft än väl någonsin eljest. Frågan örn bötesandel åter är, örn den

4

Första lagutskottets utlåtande Nr 3.

än avgöres inom ett brottmåls ram, icke av straffrättslig, ehuru visserligen
av offentligrättslig natur. Att andelstagarens intresse obetingat får vika,
där det kommer i konflikt med intresset av att ny mildare bötessats, som
trätt i kraft innan utslag fallit i sista instans, varder tillämpad å förseelsen,
står utom all fråga. Men i förevarande fall gäller det blott fördelningen mellan
statsverket och andelstagaren. Den omständigheten att gällande lagar
befunnits mindre lyckligt avväga denna fördelning kan väl motivera lagändring
för framtiden, men torde icke giva fog för att genom övergångsbestämmelse
gripa tillbaka över en redan skedd tillämpning av äldre rätt. Även
örn ett överklagande skett, har därmed frågan blott ur högst formell synpunkt
kommit i annat läge i det regelmässigt föreliggande fallet att besvären
alldeles icke avse den av den lägre rätten bestämda fördelningsprincipen.

På grund av det anförda hemställes att övergångsbestämmelsen avfattas
på sätt i 1927 års utlåtande av dåvarande lagråd förordades.»

Justitierådet Grefberg yttrade:

»Enligt den föreslagna övergångsbestämmelsen skulle den nya lagen bliva
tillämplig i alla mål av ifrågavarande beskaffenhet där tilltalad sakfällts
när som helst tillbaka i tiden och i vilken instans som helst, blott utslaget
icke vid tiden för lagens ikraftträdande ägde laga kraft. Härigenom skulle
under lagen komma jämväl mål, vilka anhängiggjorts kanske för flera år sedan.
Att giva lagen en så vittgående tillbakaverkande kraft kan icke anses
vare sig rättvist eller billigt. En lämplig begränsning synes därför här böra
äga rum och den synes kunna åstadkommas sålunda att utom lagens tillämplighetsområde
ställas dels alla de fall där första domstol i målet meddelat
fällande utslag tidigare än under viss kortare tidrymd före lagens ikraftträdande,
dels alla de fall då första domstol meddelat utslag av nyss angiven
innebörd inom den sålunda angivna tidrymden före lagens ikraftträdande
men utslaget vid lagens ikraftträdande vunnit laga kraft och dels slutligen
alla de fall då tilltalad före lagens ikraftträdande först i högre rätt blivit
sakfälld. Den ifrågavarande bestämmelsen skulle alltså exempelvis få det
innehåll att lagen skall äga tillämpning jämväl i fall, då den tilltalade sakfällts
av första domstol efter den 30 november 1932 genom utslag, som ej vid
lagens ikraftträdande vunnit laga kraft.»

Departementschefen anför med anledning härav:

»Beträffande den föreslagna övergångsbestämmelsen ha tre av lagrådets
ledamöter — med framhållande att någon invändningsfri och vid konsekvent
tillämpning fullt tillfredsställande regel för gränsdragning mellan giltighetsområdena
för gammal och ny lag örn andel i böter m. m. svårligen kunde angivas
— uttalat, att det icke syntes befogat att genom övergångsbestämmelse
gripa tillbaka över en redan skedd tillämpning av äldre rätt, samt hemställt,
att ifrågavarande bestämmelse måtte få det innehåll att nya lagen ej
skall av högre rätt tillämpas i mål örn brott, för vilket den tilltalade sakfällts
genom utslag som meddelats före den dag då lagen trädde i kraft. En leda -

Första lagutskottets utlåtande Nr 8.

5

mot av lagrådet har anfört, att enligt den föreslagna övergångsbestämmelsen
nya lagen skulle bliva tillämplig i alla mål av ifrågavarande beskaffenhet där
tilltalad sakfällts när som helst tillbaka i tiden och i vilken instans som helst,
blott utslaget icke vid tiden för lagens ikraftträdande ägde laga kraft, att därigenom
under lagen komme jämväl mål, vilka anhängiggjorts kanske för flera
år sedan, samt att det ej kunde anses vare sig rättvist eller billigt att giva lagen
en så vittgående tillbakaverkande kraft. I enlighet härmed har denne
ledamot förordat, att utom lagens tillämplighetsområde ställdes dels alla de
fall där första domstol i målet meddelat fällande utslag tidigare än under viss
kortare tidrymd före lagens ikraftträdande, dels alla de fall då första domstol
meddelat utslag av nyss angiven innebörd inom den sålunda angivna tidrymden
före lagens ikraftträdande men utslaget vid lagens ikraftträdande vunnit
laga kraft och dels slutligen alla de fall då tilltalad före lagens ikraftträdande
först i högre rätt blivit sakfälld.

Med hänsyn till önskvärdheten av att de nya bestämmelserna komma att
gripa över jämväl vissa fall, som med den av majoriteten inom lagrådet förordade
lydelsen komme utom lagens tillämplighetsområde men där hittills gällande
fördelningsregler skulle leda till ett särskilt stötande resultat, har jag
ej funnit skäl avvika från det remitterade förslaget i nu förevarande del i
vidare mån än att jag ansett lagens tillbakaverkande kraft böra begränsas
i enlighet med vad sistnämnde ledamot av lagrådet hemställt. Framhallas
må, att den av samme ledamot i detta avseende förordade tidpunkten eller den
30 november 1932 ligger längre fram i tiden än den dag, då det inom departementet
utarbetade förslaget i ämnet utremitterades till myndigheter samt vederbörande
åklagarorganisationer och detsamma sålunda torde ha blivit känt
för dem som därav närmast kunde beröras.»

Utskottet har vid granskning av lagförslaget ej funnit skäl till erinran mot
detsamma och får alltså hemställa,

att förevarande proposition må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 30 januari 1933.

A. ÅKERMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Åkerman, Klefbeck, Borell, Svenson i Eskhult,
Bissmark, Branting, Ehrnberg och Jonsson;

från andra kammaren: herrar Lindqvist, Nilsson i Antnäs och Westman, fru
Östlund, herrar Olsson i Mellerud och Höglund samt fröken Wellin.

Utskottet.

<5

Första lagutsTcottets utlåtande Nr 3.

Reservation

av herrar Borell, Bissmark, Ehrnberg och Nilsson i Antnäs samt fröken
Wellin, vilka ansett att utskottets utlåtande från och med det stycke, som har
kantrubriken »Utskottet», bort erhålla följande lydelse:

»Utskottet har vid granskning av förevarande proposition ej funnit skäl till
annan anmärkning mot förslaget än att utskottet på de skäl, som av lagrådets
pluralitet anförts, anser sådan ändring i övergångsbestämmelserna böra vidtagas,
att lagen icke skall äga tillämpning å mål, däri sakfällande utslag meddelats
före lagens ikraftträdande.

Utskottet hemställer förty, att riksdagen för sin del måtte antaga följande
förslag till

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Lag

om ändrade bestämmelser i vissa fall rörande fördelning av böter m. m.

Härigenom förordnas som följer:

Andel i böter, vite eller skadestånd eller i förbruten egendom, dess värde eller
dylikt, som enligt lag eller författning skall tillfalla åkagare, beslagare,
angivare eller upptäckare av förseelse, ma ej utgå med högre belopp än, böter
och annat sammanlagt, femhundra kronor, ändå att sådan begränsning eljest
icke finnes stadgad.

Örn den rätt till andel i böter och värdet av förverkad egendom, som enligt
lagen den 8 juni 1923 (nr 147) om straff för olovlig varuinförsel och lagen
den 20 juni 1924 (nr 225) med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning
med spritdrycker och vin tillkommer beslagare, skall utan hinder
av vad nu sagts gälla vad i sagda lagar stadgas.

Denna lag träder i kraft dagen efter
den, då. lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i
Svensk författningssamling. Vad i
denna lag stadgas skall äga tillämpning
jämväl i fall, då den tilltalade
sakfällts av första domstol efter den
30 november 1932 genom utslag, som
ej vid lagens ikraftträdande vunnit
laga kraft; skolande, där dylikt utslag
varder ståndande, i denna lag
meddelade föreskrifter iakttagas av
myndighet, som jämlikt lag eller författning
har att redovisa på grund av
utslaget inflytande medel.

Stockholm 1933. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

330344

Denna lag träder i kraft dagen efter
den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket
i Svensk författningssamling; dock
att, örn dessförinnan sakfällande utslag
meddelats, lagen icke skall äga
tillämpning.»